Voir également d'autres Guides APPLE :

Apple-Server_Administration_v10.5.pdf-Manuel

Apple-ipod_classic_features_guide.pdf-Manuel

Apple-Lecteur-Optique-Manuel

Apple-Carte-AirPort-Manuel

Apple-iPhone_Finger_Tips_Guide.pdf-Anglais-Manuel

Apple-Couvercle-Manuel

Apple-battery.cube.pdf-Manuel

Apple-Boitier-de-l-ordinateur-Manuel

Apple-Pile-Interne-Manuel

Apple-atacable.pdf-Manuel

Apple-videocard.pdf-Manuel

Apple-Guide_de_configuration_de_l_Airport_Express_5.1.pdf-Manuel

Apple-iMac_Mid2010_UG_F.pdf-Manuel

Apple-MacBook_13inch_Mid2009_F.pdf-Manuel

Apple-MacBook_Mid2007_UserGuide.F.pdf-Manuel

Apple-Designing_AirPort_Networks_10.5-Windows_F.pdf-Manuel

Apple-Administration_de_QuickTime_Streaming_et_Broadcasting_10.5.pdf-Manuel

Apple-Opstillingsvejledning_til_TimeCapsule.pdf-Danemark-Manuel

Apple-iPod_nano_5th_gen_Benutzerhandbuch.pdf-Manuel

Apple-iOS_Business.pdf-Manuel

Apple-AirPort_Extreme_Installationshandbuch.pdf-Manuel

Apple-Final_Cut_Express_4_Installation_de_votre_logiciel.pdf-Manuel

Apple-MacBook_Pro_15inch_2.53GHz_Mid2009.pdf-Manuel

Apple-Network_Services.pdf-Manuel

Apple-Aperture_Performing_Adjustments_f.pdf-Manuel

Apple-Supplement_au_guide_Premiers_contacts.pdf-Manuel

Apple-Administration_des_images_systeme_et_de_la_mise_a_jour_de_logiciels_10.5.pdf-Manuel

Apple-Mac_OSX_Server_v10.6_Premiers_contacts.pdf-Francais-Manuel

Apple-Designing_AirPort_Networks_10.5-Windows_F.pdf-Manuel

Apple-Mise_a_niveau_et_migration_v10.5.pdf-Manue

Apple-MacBookPro_Late_2007_2.4_2.2GHz_F.pdf-Manuel

Apple-Mac_mini_Late2009_SL_Server_F.pdf-Manuel

Apple-Mac_OS_X_Server_10.5_Premiers_contacts.pdf-Manuel

Apple-iPod_touch_2.0_Guide_de_l_utilisateur_CA.pdf-Manuel

Apple-MacBook_Pro_17inch_Mid2010_F.pdf-Manuel

Apple-Comment_demarrer_Leopard.pdf-Manuel

Apple-iPod_2ndGen_USB_Power_Adapter-FR.pdf-Manuel

Apple-Feuille_de_operations_10.4.pdf-Manuel

Apple-Time_Capsule_Installationshandbuch.pdf-Allemand-Manuel

Apple-F034-2262AXerve-grappe.pdf-Manuel

Apple-Mac_Pro_Early2009_4707_UG_F

Apple-imacg5_17inch_Power_Supply

Apple-Logic_Studio_Installieren_Ihrer_Software_Retail

Apple-IntroductionXserve1.0.1

Apple-Aperture_Getting_Started_d.pdf-Allemand

Apple-getting_started_with_passbook

Apple-iPod_mini_2nd_Gen_UserGuide.pdf-Anglais

Apple-Deploiement-d-iPhone-et-d-iPad-Reseaux-prives-virtuels

Apple-F034-2262AXerve-grappe

Apple-Mac_OS_X_Server_Glossaire_10.5

Apple-FRLogic_Pro_7_Guide_TDM

Apple-iphone_bluetooth_headset_userguide

Apple-Administration_des_services_reseau_10.5

Apple-imacg5_17inch_harddrive

Apple-iPod_nano_4th_gen_Manuale_utente

Apple-iBook-G4-Getting-Started

Apple-XsanGettingStarted

Apple-Mac_mini_UG-Early2006

Apple-Guide_des_fonctionnalites_de_l_iPod_classic

Apple-Guide_de_configuration_d_Xsan_2

Apple-MacBook_Late2006_UsersGuide

Apple-sur-Fnac.com

Apple-Mac_mini_Mid2010_User_Guide_F.pdf-Francais

Apple-PowerBookG3UserManual.PDF.Anglais

Apple-Installation_de_votre_logiciel_Logic_Studio_Retail

Apple-Pages-Guide-de-l-utilisateur

Apple-MacBook_Pro_13inch_Mid2009.pdf.Anglais

Apple-MacBook_Pro_15inch_Mid2009

Apple-Installation_de_votre_logiciel_Logic_Studio_Upgrade

Apple-FRLogic_Pro_7_Guide_TDM

Apple-airportextreme_802.11n_userguide

Apple-iPod_shuffle_3rdGen_UG

Apple-iPod_classic_160GB_User_Guide

Apple-iPod_nano_5th_gen_UserGuide

Apple-ipod_touch_features_guide

Apple-Wireless_Mighty_Mouse_UG

Apple-Advanced-Memory-Management-Programming-Guide

Apple-iOS-App-Programming-Guide

Apple-Concurrency-Programming-Guide

Apple-MainStage-2-User-Manual-Anglais

Apple-iMacG3_2002MultilingualUserGuide

Apple-iBookG3_DualUSBUserGuideMultilingual.PDF.Anglais

Apple-imacG5_20inch_AirPort

Apple-Guide_de_l_utilisateur_de_Mac_Pro_Early_2008

Apple-Installation_de_votre_logiciel_Logic_Express_8

Apple-iMac_Guide_de_l_utilisateur_Mid2007

Apple-imacg5_20inch_OpticalDrive

Apple-FCP6_Formats_de_diffusion_et_formats_HD

Apple-prise_en_charge_des_surfaces_de_controle_logic_pro_8

Apple-Aperture_Quick_Reference_f

Apple-Shake_4_User_Manual

Apple-aluminumAppleKeyboard_wireless2007_UserGuide

Apple-ipod_shuffle_features_guide

Apple-Color-User-Manual

Apple-XsanGettingStarted

Apple-Migration_10.4_2e_Ed

Apple-MacBook_Air_SuperDrive

Apple-MacBook_Late2007-f

ApplePowerMacG5_(Early_2005)_UserGuide

Apple-iSightUserGuide

Apple-MacBook_Pro_Early_2008_Guide_de_l_utilisateur

Apple-Nouvelles-fonctionnalites-aperture-1.5

Apple-premiers_contacts_2e_ed_10.4.pdf-Mac-OS-X-Server

Apple-premiers_contacts_2e_ed_10.4

Apple-eMac_2005UserGuide

Apple-imacg5_20inch_Inverter

Apple-Keynote2_UserGuide.pdf-Japon

Apple-Welcome_to_Tiger.pdf-Japon

Apple-XsanAdminGuide_j.pdf-Japon

Apple-PowerBookG4_UG_15GE.PDF-Japon

Apple-Xsan_Migration.pdf-Japon

Apple-Xserve_Intel_DIY_TopCover_JA.pdf-Japon

Apple-iPod_nano_6thgen_User_Guide_J.pdf-Japon

Apple-Aperture_Photography_Fundamentals.pdf-Japon

Apple-nikeipod_users_guide.pdf-Japon

Apple-QuickTime71_UsersGuide.pdf-Japon

Apple-iMacG5_iSight_UG.pdf-Japon

Apple-Aperture_Performing_Adjustments_j.pdf-Japon

Apple-iMacG5_17inch_HardDrive.pdf-Japon

Apple-iPod_shuffle_Features_Guide_J.pdf-Japon

Apple-MacBook_Air_User_Guide.pdf-Japon

Apple-MacBook_UsersGuide.pdf-Japon

Apple-iPad_iOS4_Brukerhandbok.pdf-Norge-Norvege

Apple-Apple_AirPort_Networks_Early2009_H.pd-Norge-Norvege

Apple-iPod_classic_120GB_no.pdf-Norge-Norvege

Apple-StoreKitGuide.pdf-Japon

Apple-Xserve_Intel_DIY_ExpansionCardRiser_JA.pdf-Japon

Apple-iMacG5_Battery.pdf-Japon

Apple-Logic_Pro_8_Getting_Started.pdf-Japon

Apple-PowerBook-handbok-Norge-Norveg

Apple-iWork09_formler_og_funksjoner.pdf-Norge-Norvege

Apple-MacBook_Pro_15inch_Mid2010_H.pdf-Norge-Norvege

Apple-MacPro_HardDrive_DIY.pdf-Japon

Apple-iPod_Fifth_Gen_Funksjonsoversikt.pdf-Norge-Norvege

Apple-MacBook_13inch_white_Early2009_H.pdf-Norge-Norvege

Apple-GarageBand_09_Komme_i_gang.pdf-Norge-Norvege

Apple-MacBook_Pro_15inch_Mid2009_H.pdf-Norge-Norvege

Apple-imac_mid2011_ug_h.pdf-Norge-Norvege

Apple-iDVD_08_Komme_i_gang.pdf-Norge-Norvege

Apple-MacBook_Air_11inch_Late2010_UG_H.pdf-Norge-Norvege

Apple-iMac_Mid2010_UG_H.pdf-Norge-Norvege

Apple-MacBook_13inch_Mid2009_H.pdf-Norge-Norvege

/Apple-iPhone_3G_Viktig_produktinformasjon_H-Norge-Norvege

Apple-MacBook_13inch_Mid2010_UG_H.pdf-Norge-Norvege

Apple-macbook_air_13inch_mid2011_ug_no.pdf-Norge-Norvege

Apple-Mac_mini_Early2009_UG_H.pdf-Norge-Norvege

Apple-ipad2_brukerhandbok.pdf-Norge-Norvege

Apple-iPhoto_08_Komme_i_gang.pdf-Norge-Norvege

Apple-MacBook_Air_Brukerhandbok_Late2008.pdf-Norge-Norvege

Apple-Pages09_Brukerhandbok.pdf-Norge-Norvege

Apple-MacBook_13inch_Late2009_UG_H.pdf-Norge-Norvege

Apple-iPhone_3GS_Viktig_produktinformasjon.pdf-Norge-Norvege

Apple-MacBook_13inch_Aluminum_Late2008_H.pdf-Norge-Norvege

Apple-Wireless_Keyboard_Aluminum_2007_H-Norge-Norvege

Apple-NiPod_photo_Brukerhandbok_N0190269.pdf-Norge-Norvege

Apple-MacBook_Pro_13inch_Mid2010_H.pdf-Norge-Norvege

Apple-MacBook_Pro_17inch_Mid2010_H.pdf-Norge-Norvege

Apple-Velkommen_til_Snow_Leopard.pdf-Norge-Norvege.htm

Apple-TimeCapsule_Klargjoringsoversikt.pdf-Norge-Norvege

Apple-iPhone_3GS_Hurtigstart.pdf-Norge-Norvege

Apple-Snow_Leopard_Installeringsinstruksjoner.pdf-Norge-Norvege

Apple-iMacG5_iSight_UG.pdf-Norge-Norvege

Apple-iPod_Handbok_S0342141.pdf-Norge-Norvege

Apple-ipad_brukerhandbok.pdf-Norge-Norvege

Apple-GE_Money_Bank_Handlekonto.pdf-Norge-Norvege

Apple-MacBook_Air_11inch_Late2010_UG_H.pdf-Norge-Norvege

Apple-iPod_nano_6thgen_Brukerhandbok.pdf-Norge-Norvege

Apple-iPod_touch_iOS4_Brukerhandbok.pdf-Norge-Norvege

Apple-MacBook_Air_13inch_Late2010_UG_H.pdf-Norge-Norvege

Apple-MacBook_Pro_15inch_Early2011_H.pdf-Norge-Norvege

Apple-Numbers09_Brukerhandbok.pdf-Norge-Norvege

Apple-Welcome_to_Leopard.pdf-Japon

Apple-PowerMacG5_UserGuide.pdf-Norge-Norvege

Apple-iPod_touch_2.1_Brukerhandbok.pdf-Norge-Norvege

Apple-Boot_Camp_Installering-klargjoring.pdf-Norge-Norvege

Apple-MacOSX10.3_Welcome.pdf-Norge-Norvege

Apple-iPod_shuffle_3rdGen_UG_H.pdf-Norge-Norvege

Apple-iPhone_4_Viktig_produktinformasjon.pdf-Norge-Norvege

Apple_TV_Klargjoringsoversikt.pdf-Norge-Norvege

Apple-iMovie_08_Komme_i_gang.pdf-Norge-Norvege

Apple-iPod_classic_160GB_Brukerhandbok.pdf-Norge-Norvege

Apple-Boot_Camp_Installering_10.6.pdf-Norge-Norvege

Apple-Network-Services-Location-Manager-Veiledning-for-nettverksadministratorer-Norge-Norvege

Apple-iOS_Business_Mar12_FR.pdf

Apple-PCIDualAttachedFDDICard.pdf

Apple-Aperture_Installing_Your_Software_f.pdf

Apple-User_Management_Admin_v10.4.pdf

Apple-Compressor-4-ユーザーズマニュアル Japon

Apple-Network_Services_v10.4.pdf

Apple-iPod_2ndGen_USB_Power_Adapter-DE

Apple-Mail_Service_v10.4.pdf

Apple-AirPort_Express_Opstillingsvejledning_5.1.pdf

Apple-MagSafe_Airline_Adapter.pdf

Apple-L-Apple-Multiple-Scan-20-Display

Apple-Administration_du_service_de_messagerie_10.5.pdf

Apple-System_Image_Admin.pdf

Apple-iMac_Intel-based_Late2006.pdf-Japon

Apple-iPhone_3GS_Finger_Tips_J.pdf-Japon

Apple-Power-Mac-G4-Mirrored-Drive-Doors-Japon

Apple-AirMac-カード取り付け手順-Japon

Apple-iPhone開発ガイド-Japon

Apple-atadrive_pmg4mdd.j.pdf-Japon

Apple-iPod_touch_2.2_User_Guide_J.pdf-Japon

Apple-Mac_OS_X_Server_v10.2.pdf

Apple-AppleCare_Protection_Plan_for_Apple_TV.pdf

Apple_Component_AV_Cable.pdf

Apple-DVD_Studio_Pro_4_Installation_de_votre_logiciel

Apple-Windows_Services

Apple-Motion_3_New_Features_F

Apple-g4mdd-fw800-lowerfan

Apple-MacOSX10.3_Welcome

Apple-Print_Service

Apple-Xserve_Setup_Guide_F

Apple-PowerBookG4_17inch1.67GHzUG

Apple-iMac_Intel-based_Late2006

Apple-Installation_de_votre_logiciel

Apple-guide_des_fonctions_de_l_iPod_nano

Apple-Administration_de_serveur_v10.5

Apple-Mac-OS-X-Server-Premiers-contacts-Pour-la-version-10.3-ou-ulterieure

Apple-boot_camp_install-setup

Apple-iBookG3_14inchUserGuideMultilingual

Apple-mac_pro_server_mid2010_ug_f

Apple-Motion_Supplemental_Documentation

Apple-imac_mid2011_ug_f

Apple-iphone_guide_de_l_utilisateur

Apple-macbook_air_11inch_mid2011_ug_fr

Apple-NouvellesfonctionnalitesdeLogicExpress7.2

Apple-QT_Streaming_Server

Apple-Web_Technologies_Admin

Apple-Mac_Pro_Early2009_4707_UG

Apple-guide_de_l_utilisateur_de_Numbers08

Apple-Decouverte_d_Aperture_2

Apple-Guide_de_configuration_et_d'administration

Apple-mac_integration_basics_fr_106.

Apple-iPod_shuffle_4thgen_Guide_de_l_utilisateur

Apple-ARA_Japan

Apple-081811_APP_iPhone_Japanese_v5.4.pdf-Japan

Apple-Recycle_Contract120919.pdf-Japan

Apple-World_Travel_Adapter_Kit_UG

Apple-iPod_nano_6thgen_User_Guide

Apple-RemoteSupportJP

Apple-Mac_mini_Early2009_UG_F.pdf-Manuel-de-l-utilisateur

Apple-Compressor_3_Batch_Monitor_User_Manual_F.pdf-Manuel-de-l-utilisateur

Apple-Premiers__contacts_avec_iDVD_08

Apple-Mac_mini_Intel_User_Guide.pdf

Apple-Prise_en_charge_des_surfaces_de_controle_Logic_Express_8

Apple-mac_integration_basics_fr_107.pdf

Apple-Final-Cut-Pro-7-Niveau-1-Guide-de-preparation-a-l-examen

Apple-Logic9-examen-prep-fr.pdf-Logic-Pro-9-Niveau-1-Guide-de-preparation-a-l-examen

Apple-aperture_photography_fundamentals.pdf-Manuel-de-l-utilisateu

Apple-emac-memory.pdf-Manuel-de-l-utilisateur

Apple-Apple-Installation-et-configuration-de-votre-Power-Mac-G4

Apple-Guide_de_l_administrateur_d_Xsan_2.pdf

Apple-premiers_contacts_avec_imovie6.pdf

Apple-Tiger_Guide_Installation_et_de_configuration.pdf

Apple-Final-Cut-Pro-7-Level-One-Exam-Preparation-Guide-and-Practice-Exam

Apple-Open_Directory.pdf

Apple-Nike_+_iPod_User_guide

Apple-ard_admin_guide_2.2_fr.pdf

Apple-systemoverviewj.pdf-Japon

Apple-Xserve_TO_J070411.pdf-Japon

Apple-Mac_Pro_User_Guide.pdf

Apple-iMacG5_iSight_UG.pdf

Apple-premiers_contacts_avec_iwork_08.pdf

Apple-services_de_collaboration_2e_ed_10.4.pdf

Apple-iPhone_Bluetooth_Headset_Benutzerhandbuch.pdf

Apple-Guide_de_l_utilisateur_de_Keynote08.pdf

APPLE/Apple-Logic-Pro-9-Effectsrfr.pdf

Apple-Logic-Pro-9-Effectsrfr.pdf

Apple-iPod_shuffle_3rdGen_UG_F.pdf

Apple-iPod_classic_160Go_Guide_de_l_utilisateur.pdf

Apple-iBookG4GettingStarted.pdf

Apple-Administration_de_technologies_web_10.5.pdf

Apple-Compressor-4-User-Manual-fr

Apple-MainStage-User-Manual-fr.pdf

Apple-Logic_Pro_8.0_lbn_j.pdf

Apple-PowerBookG4_15inch1.67-1.5GHzUserGuide.pdf

Apple-MacBook_Pro_15inch_Mid2010_CH.pdf

Apple-LED_Cinema_Display_27-inch_UG.pdf

Apple-MacBook_Pro_15inch_Mid2009_RS.pdf

Apple-macbook_pro_13inch_early2011_f.pdf

Apple-iMac_Mid2010_UG_BR.pdf

Apple-iMac_Late2009_UG_J.pdf

Apple-iphone_user_guide-For-iOS-6-Software

Apple-iDVD5_Getting_Started.pdf

Apple-guide_des_fonctionnalites_de_l_ipod_touch.pdf

Apple_iPod_touch_User_Guide

Apple_macbook_pro_13inch_early2011_f

Apple_Guide_de_l_utilisateur_d_Utilitaire_RAID

Apple_Time_Capsule_Early2009_Setup_F

Apple_iphone_4s_finger_tips_guide_rs

Apple_iphone_upute_za_uporabu

Apple_ipad_user_guide_ta

Apple_iPod_touch_User_Guide

apple_earpods_user_guide

apple_iphone_gebruikershandleiding

apple_iphone_5_info

apple_iphone_brukerhandbok

apple_apple_tv_3rd_gen_setup_tw

apple_macbook_pro-retina-mid-2012-important_product_info_ch

apple_Macintosh-User-s-Guide-for-Macintosh-PowerBook-145

Apple_ipod_touch_user_guide_ta

Apple_TV_2nd_gen_Setup_Guide_h

Apple_ipod_touch_manual_del_usuario

Apple_iphone_4s_finger_tips_guide_tu

Apple_macbook_pro_retina_qs_th

Apple-Manuel_de_l'utilisateur_de_Final_Cut_Server

Apple-iMac_G5_de_lutilisateur

Apple-Cinema_Tools_4.0_User_Manual_F

Apple-Personal-LaserWriter300-User-s-Guide

Apple-QuickTake-100-User-s-Guide-for-Macintosh

Apple-User-s-Guide-Macintosh-LC-630-DOS-Compatible

Apple-iPhone_iOS3.1_User_Guide

Apple-iphone_4s_important_product_information_guide

Apple-iPod_shuffle_Features_Guide_F

Liste-documentation-apple

Apple-Premiers_contacts_avec_iMovie_08

Apple-macbook_pro-retina-mid-2012-important_product_info_br

Apple-macbook_pro-13-inch-mid-2012-important_product_info

Apple-macbook_air-11-inch_mid-2012-qs_br

Apple-Manuel_de_l_utilisateur_de_MainStage

Apple-Compressor_3_User_Manual_F

Apple-Color_1.0_User_Manual_F

Apple-guide_de_configuration_airport_express_4.2

Apple-TimeCapsule_SetupGuide

Apple-Instruments_et_effets_Logic_Express_8

Apple-Manuel_de_l_utilisateur_de_WaveBurner

Apple-Macmini_Guide_de_l'utilisateur

Apple-PowerMacG5_UserGuide

Disque dur, ATA parallèle Instructions de remplacement

Apple-final_cut_pro_x_logic_effects_ref_f

Apple-Leopard_Installationshandbok

Manuale Utente PowerBookG4

Apple-thunderbolt_display_getting_started_1e

Apple-Compressor-4-Benutzerhandbuch

Apple-macbook_air_11inch_mid2011_ug

Apple-macbook_air-mid-2012-important_product_info_j

Apple-iPod-nano-Guide-des-fonctionnalites

Apple-iPod-nano-Guide-des-fonctionnalites

Apple-iPod-nano-Guide-de-l-utilisateur-4eme-generation

Apple-iPod-nano-Guide-de-l-utilisateur-4eme-generation

Apple-Manuel_de_l_utilisateur_d_Utilitaire_de_reponse_d_impulsion

Apple-Aperture_2_Raccourcis_clavier

AppleTV_Setup-Guide

Apple-livetype_2_user_manual_f

Apple-imacG5_17inch_harddrive

Apple-macbook_air_guide_de_l_utilisateur

Apple-MacBook_Early_2008_Guide_de_l_utilisateur

Apple-Keynote-2-Guide-de-l-utilisateur

Apple-PowerBook-User-s-Guide-for-PowerBook-computers

Apple-Macintosh-Performa-User-s-Guide-5200CD-and-5300CD

Apple-Macintosh-Performa-User-s-Guide

Apple-Workgroup-Server-Guide

Apple-iPod-nano-Guide-des-fonctionnalites

Apple-iPad-User-Guide-For-iOS-5-1-Software

Apple-Boot-Camp-Guide-d-installation-et-de-configuration

Apple-iPod-nano-Guide-de-l-utilisateur-4eme-generation

Power Mac G5 Guide de l’utilisateur APPLE

Guide de l'utilisateur PAGE '08 APPLE

Guide de l'utilisateur KEYNOTE '09 APPLE

Guide de l'Utilisateur KEYNOTE '3 APPLE

Guide de l'Utilisateur UTILITAIRE RAID

Guide de l'Utilisateur Logic Studio

Power Mac G5 Guide de l’utilisateur APPLE

Guide de l'utilisateur PAGE '08 APPLE

Guide de l'utilisateur KEYNOTE '09 APPLE

Guide de l'Utilisateur KEYNOTE '3 APPLE

Guide de l'Utilisateur UTILITAIRE RAID

Guide de l'Utilisateur Logic Studio

Guide de l’utilisateur ipad Pour le logiciel iOS 5.1

PowerBook G4 Premiers Contacts APPLE

Guide de l'Utilisateur iphone pour le logiciel ios 5.1 APPLE

Guide de l’utilisateur ipad Pour le logiciel iOS 4,3

Guide de l’utilisateur iPod nano 5ème génération

Guide de l'utilisateur iPod Touch 2.2 APPLE

Guide de l’utilisateur QuickTime 7  Mac OS X 10.3.9 et ultérieur Windows XP et Windows 2000

Guide de l'utilisateur MacBook 13 pouces Mi 2010

Guide de l’utilisateur iPhone (Pour les logiciels iOS 4.2 et 4.3)

Guide-de-l-utilisateur-iPod-touch-pour-le-logiciel-ios-4-3-APPLE

Guide-de-l-utilisateur-iPad-2-pour-le-logiciel-ios-4-3-APPLE

Guide de déploiement en entreprise iPhone OS

Guide-de-l-administrateur-Apple-Remote-Desktop-3-1

Guide-de-l-utilisateur-Apple-Xserve-Diagnostics-Version-3X103

Guide-de-configuration-AirPort-Extreme-802.11n-5e-Generation

Guide-de-configuration-AirPort-Extreme-802-11n-5e-Generation

Guide-de-l-utilisateur-Capteur-Nike-iPod

Guide-de-l-utilisateur-iMac-21-5-pouces-et-27-pouces-mi-2011-APPLE

Guide-de-l-utilisateur-Apple-Qadministrator-4

Guide-d-installation-Apple-TV-3-eme-generation

User-Guide-iPad-For-ios-5-1-Software

Pages ’09 AnvändarhandbokKApple Inc. Copyright © 2011 Apple Inc. Alla rättigheter förbehålls. Den här handboken och de program som beskrivs i den är skyddade enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, s.k. copyright, och all rätt förbehålls Apple Inc. Det innebär att varken handboken eller programmen helt eller delvis får kopieras utan skriftligt tillstånd från Apple. Dina rättigheter avseende programvaran regleras under det medföljande programvarulicensavtalet. Apples logotyp är ett varumärke som tillhör Apple Inc. och är registrerat i USA och andra länder. Det tecken föreställande Apples logotyp som skrivs med alternativskift-K får inte användas i kommersiellt syfte utan skriftligt tillstånd av Apple. Informationen i handboken har kontrollerats för att vara korrekt. Apple ansvarar inte för tryck- eller korrekturfel. Apple 1 Infinite Loop Cupertino, CA 95014-2084 408-996-1010 www.apple.com Apple, Apples logotyp, Aperture, AppleWorks, Finder, iBooks, iPhoto, iTunes, iWork, Keynote, Mac, Mac OS, Numbers, Pages, QuickTime, Safari och Spotlight är varumärken som tillhör Apple Inc. och är registrerade i USA och andra länder. iPad och iWeb är varumärken som tillhör Apple Inc. App Store och MobileMe är servicemärken som tillhör Apple Inc. Adobe och Acrobat är antingen registrerade varumärken eller varumärken som tillhör Adobe Systems Incorporated i USA och/eller andra länder. Namn på andra produkter och företag som omnämns i den här handboken är varumärken som tillhör respektive företag. Omnämnandet av produkter från andra tillverkare sker endast i informationssyfte och ska inte betraktas som en rekommendation. Apple lämnar ingen som helst garanti för dessa produkters kvalitet, prestanda, säljbara skick eller lämplighet för visst ändamål. S019-2124 07/201113 Inledning: Välkommen till Pages ’09 15 Kapitel 1: Verktyg och tekniker i Pages 15 Pages-mallar 17 Mallar för ordbehandling 17 Mallar för sidlayout 18 Hjälpverktyg för dokumentvisning 18 Zoomnivåer 19 Dokumentsidvyer 19 Layoutvy 20 Formateringstecken (osynliga tecken) 22 Verktygsfält 23 Formatfältet 24 Granskningsfönstret 25 Mediebläddraren 26 Fönstret Typsnitt 27 Fönstret Färger 28 Linjaler och stödlinjer 28 Stillådan 30 Rullningslister, rullningspilar och miniatyrer 31 Verktyg för informationssökning och referensverktyg 31 Kortkommandon och kontextmenyer 32 Varningsfönstret 33 Kapitel 2: Skapa, öppna och spara ett dokument 33 Skapa ett nytt dokument 35 Öppna ett befintligt dokument 35 Öppna ett dokument från ett annat program 36 Visa och redigera dokument i helskärmsläge 37 Lösenordsskydda dokument 38 Spara ett dokument 40 Ångra ändringar 40 Spara ett dokument som en mall 3 Innehåll4 Innehåll 40 Spara en kopia av ett dokument 41 Spara en säkerhetskopia av ett dokument automatiskt 41 Hitta en arkiverad version av ett dokument 43 Spara ett dokument i översiktsläge 43 Låsa ett dokument så att det inte kan redigeras 44 Stänga ett dokument utan att avsluta Pages 44 Visa dokumentinformation 45 Kapitel 3: Arbeta med dokumentdelar 46 Hantera dokumentinställningar 47 Välja sidriktning och sidstorlek 47 Ställa in marginaler för dokumentet 48 Använda sid- och radbrytningar 48 Infoga en sidbrytning 49 Börja ett stycke på ny sida 49 Hålla samman stycken på en sida 50 Behålla ett helt stycke på samma sida 50 Infoga en manuell radbrytning 50 Förhindra ensamma rader 50 Använda layouter 51 Definiera spalter 52 Definiera spaltbrytningar 52 Definiera layoutbrytningar 53 Definiera layoutmarginaler 54 Använda siduppslag 54 Definiera marginaler för siduppslag 55 Definiera sidhuvuden och sidfötter för siduppslag 55 Visa siduppslag 56 Använda sidhuvuden och sidfötter 56 Lägga till och redigera fotnoter och slutnoter 57 Lägga till en fotnot 57 Lägga till en slutnot sist i ett dokument 58 Lägga till en slutnot sist i ett avsnitt 58 Radera fotnoter och slutnoter 58 Konvertera fotnoter till slutnoter och tvärt om 58 Formatera fotnoter och slutnoter 59 Hoppa mellan en markör och den relaterade fotnoten eller slutnoten 59 Numrera fotnoter och slutnoter 59 Definiera markörer för numrering av fotnoter och slutnoter 60 Ändra markörer för numrering av fotnoter och slutnoter 60 Börja om numreringen för fotnoter och avsnittsslutnoter 60 Skapa avsnitt 61 Visa miniatyrerInnehåll 5 62 Lägga till och radera avsnitt 62 Ändra ordningen på avsnitt 63 Ändra sidhuvuden och sidfötter i ett avsnitt 63 Starta om sidnumreringen i ett avsnitt 63 Ställa in ett unikt format för första sidan i ett avsnitt 64 Formatera siduppslag i ett avsnitt 64 Återanvända avsnitt 64 Använda mallobjekt (återkommande bakgrundsbilder) 65 Använda en innehållsförteckning 66 Skapa och uppdatera en innehållsförteckning 67 Formatera en innehållsförteckning 68 Lägga till hänvisningar och bibliografier med EndNote 70 Kapitel 4: Granska och omarbeta dokument 71 Spåra ändringar i dokument 72 En genomgång av spårning av ändringar i ett dokument 74 Styra spårning av ändringar 74 Visa spårade ändringar 75 Spåra ändringar i tabellceller 76 Godkänna och avvisa ändringar 77 Spara med spårning av ändringar avaktiverat 78 Använda kommentarer 80 Kapitel 5: Arbeta med text 80 Förstå text 80 Använda platshållartext 82 Lägga till nya mallsidor 82 Radera sidor 83 Markera text 84 Radera, kopiera och klistra in text 84 Formatera textens storlek och utseende 85 Göra text fet, kursiv eller understruken 86 Lägga till skuggor och överstrykningar till text 87 Skapa konturtext 87 Ändra textstorleken 87 Göra text nedsänkt eller upphöjd 88 Ändra skiftläget för text 88 Ändra typsnitt 89 Justera typsnittsutjämning 89 Lägga till accenter 90 Visa tangentbordslayouter för andra språk 91 Skriva specialtecken och symboler 91 Använda smarta citationstecken6 Innehåll 92 Använda avancerade typografifunktioner 92 Ställa in textjustering, rad- och teckenavstånd och färg 93 Justera text horisontellt 94 Justera text vertikalt 94 Ställa in avståndet mellan textrader 95 Ställa in radavståndet före och efter ett stycke 96 Justera avståndet mellan tecken 96 Ändra textens färg 97 Ställa in tabbstopp för justering av text 97 Ställa in ett nytt tabbstopp 98 Ändra ett tabbstopp 99 Radera ett tabbstopp 99 Ställa in det förvalda avståndet mellan tabbar 100 Ändra linjalinställningarna 100 Ställa in indragningar 100 Ställa in indragning för stycken 101 Ändra marginalen runt texten i objekt 102 Skapa en översikt 103 Skapa listor 105 Formatera punktlistor 106 Formatera numrerade listor 106 Formatera listor med flera nivåer 107 Lyfta fram text med hjälp av textrutor, former och andra effekter 108 Lägga till en flytande textruta 109 Lägga till en inbäddad textruta 109 Länka flytande textrutor 111 Ställa in fyllningsfärg för tecken eller stycken 111 Lägga till ramar och linjer 112 Placera text i spalter 113 Placera text i en form 113 Använda hyperlänkar och bokmärken 114 Länka till en webbsida 115 Länka till ett föradresserat e-brev 115 Länka till andra sidor i ett dokument 117 Länka till andra Pages-dokument 117 Redigera hyperlänktext 117 Radbryta text runt ett inbäddat eller flytande objekt 119 Justera text runt ett inbäddat eller flytande objekt 119 Lägg till sidnumrering och andra värden som ändras 121 Använda automatiskt avstavning 121 Automatiskt byta ut text 122 Infoga hårda mellanslag 122 StavningskontrolleraInnehåll 7 123 Arbeta med stavningsförslag 124 Korrekturläsa dokument 125 Söka och ersätta text 126 Söka efter alla förekomster av ord och fraser 128 Kapitel 6: Arbeta med stilar 128 Vad är stilar? 129 Använda stilar 131 Skapa nya stilar 132 Byta namn på en stil 132 Radera en stil 132 Ändra teckenstilar 134 Ändra styckestilar 135 Ändra stilen för en lista med flera nivåer 137 Ändra liststilen för punktlistor och numrerade listor 139 Söka och ersätta stilar 140 Importera stilar från ett annat dokument 142 Kapitel 7: Arbeta med bilder, former och andra objekt 142 Vad är flytande och inbäddade objekt? 143 Arbeta med bilder 145 Ersätta mallbilder med egna bilder 146 Maskera (beskära) bilder 147 Minska bildfilsstorlekar 148 Ta bort bakgrunden eller oönskade element från en bild 149 Ändra ljusstyrkan för en bild, bildens kontrast och andra inställningar 151 Skapa former 151 Lägga till en förritad form 152 Lägga till en anpassad form 153 Redigera former 154 Lägga till, radera och flytta redigeringspunkterna på en form 154 Ändra utseendet på en kurva 155 Ändra utseendet på ett rakt segment 155 Göra om hörnpunkter till kurvpunkter och tvärt om 156 Redigera en rundad rektangel 156 Redigera enkel- och dubbelpilar 156 Redigera en rund eller fyrkantig pratbubbla 157 Redigera en stjärna 158 Redigera en polygon 158 Använda ljud och filmer 159 Lägga till en ljudfil 160 Lägga till en filmfil 160 Placera en bildram runt en film8 Innehåll 161 Justera inställningar för medieuppspelning 162 Minska storleken på mediefiler 162 Justera, ordna och ändra utseende på objekt 163 Markera objekt 163 Kopiera eller duplicera objekt 164 Radera objekt 164 Flytta och placera objekt 165 Flytta ett objekt framåt eller bakåt (placera objekt i lager) 166 Flytta ett objekt till bakgrunden 166 Snabbt justera objekt i förhållande till varandra 167 Använda stödlinjer 168 Skapa egna stödlinjer 168 Placera flytande objekt med x- och y-koordinater 169 Gruppera och avgruppera flytande objekt 169 Ansluta flytande objekt till varandra med en justerbar linje 170 Låsa och låsa upp flytande objekt 170 Ändra objekt 170 Ändra storlek på objekt 171 Vända och rotera objekt 172 Ändra stilen på ramar 173 Rama in objekt 174 Lägga till skuggor 175 Lägga till en spegling 176 Justera opaciteten 176 Fylla objekt med färger eller bilder 177 Fylla ett objekt med en enhetlig färg 177 Fylla ett objekt med blandade färger (färgövertoning) 179 Fylla ett objekt med en bild 180 Lägga till matematiska uttryck och ekvationer med MathType 182 Kapitel 8: Använda tabeller 182 Arbeta med tabeller 182 Lägga till en tabell 183 Använda tabellverktyg 185 Ändra storlek på en tabell 186 Flytta tabeller 186 Förbättra utseendet på tabeller 187 Konvertera text till en tabell 187 Kopiera tabeller mellan iWork-program 187 Markera tabeller och tabelldelar 188 Markera en tabell 188 Markera en tabellcell 189 Markera en grupp tabellcellerInnehåll 9 190 Markera en rad eller kolumn i en tabell 190 Markera tabellcellsramar 191 Arbeta med rader och kolumner i tabeller 191 Lägga till rader i en tabell 192 Lägga till kolumner i en tabell 193 Radera rader och kolumner i en tabell 193 Lägga till rubrikrader och rubrikkolumner i en tabell 194 Lägga till sidfotsrader i tabeller 195 Ändra storlek på rader och kolumner i en tabell 196 Alternera radfärgerna i en tabell 196 Sortera rader i en tabell 198 Kapitel 9: Arbeta med tabellceller 198 Placera innehåll i tabellceller 198 Lägga till och redigera tabellcellvärden 199 Arbeta med text i tabellceller 200 Arbeta med tal i tabellceller 201 Fylla tabellceller automatiskt 202 Vissa innehåll som är för stort för en tabellcell 202 Använda villkorsstyrd formatering för övervakning av tabellcellsvärden 203 Definiera regler för villkorsstyrd formatering 205 Ändra och hantera villkorsstyrd formatering 205 Lägga till bilder eller färger i tabellceller 206 Slå ihop tabellceller 207 Dela upp tabellceller 207 Formatera tabellcellsramar 208 Kopiera och flytta celler 208 Lägga till kommentarer till tabellceller 208 Formatera tabellcellsvärden för visning 210 Använda det automatiska formatet i tabellceller 211 Använda det numeriska formatet i tabellceller 211 Använda valutaformatet i tabellceller 212 Använda procentformatet i tabellceller 212 Använda formatet för datum och tid i tabellceller 213 Använda längdformatet i tabellceller 213 Använda bråkdelsformatet i tabellceller 213 Använda formatet för numeriskt system i tabellceller 214 Använda det avancerade formatet i tabellceller 214 Använda textformatet i tabellceller 215 Använda egna format för visning av värden i tabellceller 215 Skapa ett anpassat numeriskt format 217 Definiera heltalselementet för ett anpassat numeriskt format 218 Definiera decimalelementet för ett anpassat numeriskt format10 Innehåll 220 Definiera skalningselementet för ett anpassat numeriskt format 222 Koppla villkor till ett anpassat numeriskt format 224 Skapa ett anpassat format för datum/tid 225 Skapa ett anpassat textformat 226 Ändra ett anpassat cellformat 227 Ändra ordning på, byt namn på och radera anpassade cellformat 229 Kapitel 10: Skapa diagram med data 229 Om diagram 233 Lägga till ett nytt diagram och ange data 234 Ändra ett diagram från en typ till en annan 235 Redigera data i ett befintligt diagram 236 Uppdatera ett diagram som kopierats från ett Numbers-dokument 236 Formatera diagram 237 Placera och formatera ett diagrams titel och teckenförklaring 238 Formatera texten i diagramtitlar, etiketter och teckenförklaringar 238 Ändra storlek på och rotera ett diagram 239 Formatera diagramaxlarna 242 Formatera elementen i en dataserie i ett diagram 244 Visa felstaplar i diagram 245 Visa trendlinjer i diagram 246 Formatera specifika diagramtyper 246 Anpassa utseendet på cirkeldiagram 247 Ändra färger och texturer i ett cirkeldiagram 248 Visa etiketter i ett cirkeldiagram 249 Separera enskilda tårtbitar från ett cirkeldiagram 249 Lägga till skuggor för cirkeldiagram och tårtbitar 250 Rotera 2D-cirkeldiagram 250 Ställa in skuggor, avstånd och serienamn för stående och liggande stapeldiagram 251 Anpassa datapunktsymboler och linjer i linjediagram 252 Visa datapunktsymboler i ytdiagram 253 Använda punktdiagram 254 Anpassa diagram med två axlar och blandade diagram 255 Justera sceninställningar för 3D-diagram 256 Kapitel 11: Anpassa dokument med information från Adressbok och Numbers 256 Vad är datalänkfält? 257 Datalänkning från Adressbok eller ett Numbers-dokument 259 Använda kontaktinformation som inte finns i adressboken eller på ett vCard-kort 259 Definiera egna datalänkfält 260 DatalänkfältsnamnInnehåll 11 263 Kapitel 12: Skriva ut, dela och exportera dokument till andra format 263 Skriva ut dokument 263 Ställa in pappersstorlek och sidriktning 264 Förhandsvisa ett dokument före utskrift 265 Skriva ut hela eller delar av ett dokument 266 Skriva ut kommentarer 266 Exportera Pages-dokument till andra filformat 268 Skapa ett ePub-dokument som kan läsas i iBooks 270 Spara ett dokument som ett iWork ’08- eller Microsoft Word-dokument 271 Skicka ett Pages-dokument till iWork.com public beta 274 Skicka Pages-dokument via e-post 275 Skicka ett Pages-dokument till iWeb 276 Kapitel 13: Skapa egna dokumentmallar 276 Skapa en mall 277 Ställa in ett dokument för användning som en anpassad mall 278 Definiera förvalda attribut i en anpassad mall 278 Definiera förvalda attribut för textrutor och former 279 Definiera förvalda attribut för tabeller 280 Definiera förvalda attribut för diagram 281 Definiera förvalda attribut för importerade bilder 281 Skapa platshållare i en anpassad mall 282 Lägga till avsnitt i en anpassad mall 284 Spara en anpassad mall13 Vad du än skriver ger dig Pages ’09 ett intuitivt sätt att skapa snygga, mediespäckade dokument med hjälp av imponerande funktioner. Du kommer igång med Pages genom att bara öppna programmet och välja en av de fördefinierade mallarna. Skriv över platshållartext, dra egna bilder över platshållargrafik och innan du vet ordet av har du ett tilltalande brev, rapport, broschyr eller flyer. I den här användarhandboken finns detaljerade anvisningar för hur du utför specifika åtgärder i Pages. Utöver det här häftet finns också andra resurser tillgängliga om du behöver hjälp. Inledning Välkommen till Pages ’0914 Inledning Välkommen till Pages ’09 Videoövningsexempel på webben Övningsexemplen på www.apple.com/se/iwork/tutorials/pages innehåller anvisningar om hur du utför vanliga åtgärder i Pages. Första gången du öppnar Pages visas ett meddelande med en länk till de här övningsexemplen på webben. Du kan när som helst visa videoövningsexemplen för Pages genom att välja Hjälp > Videoövningsexempel. Hjälp på skärmen Hjälpen på skärmen innehåller detaljerade anvisningar för hur du utför alla Pages- åtgärder. Du öppnar hjälpen genom att öppna Pages och välja Hjälp > Pages Hjälp. Via hjälpens första sida får du också åtkomst till användbara webbplatser. Webbplatsen för iWork Läs de senaste nyheterna och få den senaste informationen om iWork på adressen www.apple.com/se/iwork. Supportwebbplats Hitta detaljerad information om problemlösning på adressen www.apple.com/se/ support/pages. Hjälptaggar I Pages finns hjälptaggar – korta beskrivningar – för de flesta objekt på skärmen. Du visar en hjälptagg genom att hålla pekaren över ett objekt i några sekunder.15 Det här kapitlet är en introduktion till de fönster och verktyg du använder i Pages. När du skapar ett Pages-dokument börjar du med att välja en mall som du utgår från. Pages-mallar När du öppnar programmet Pages (genom att klicka på programmets symbol i Dock eller genom att dubbelklicka på programmets symbol i Finder) visar fönstret Mallväljare ett antal olika dokumenttyper som du kan välja bland. 1 Verktyg och tekniker i PagesVälj den ordbehandlings- eller sidlayoutmall som passar ditt syfte och den utformning du vill använda bäst. Om du vill veta mer om de specifika funktionerna för ordbehandlings- och sidlayoutmallar läser du ”Mallar för ordbehandling” på sidan 17 eller ”Mallar för sidlayout” på sidan 17. När du har valt en mall klickar du på Välja så kan du börja arbeta i ett nytt dokumentet som baseras på den valda mallen. Det nya dokumentet innehåller platshållartext, platshållarbilder och andra objekt som motsvarar element i det färdiga dokumentet: Platshållartext visar var du kan skriva in ny text och hur texten kommer att se ut på sidan. Sammanslagningsfält gör det möjligt att personanpassa dokument med information från Adressbok och Numbers-dokument. Medieplatshållare visar storlek och placering på grafik i en dokumentmall. Sidvyreglaget gör det möjligt att ändra ett dokuments utseende på skärmen. Med navigeringsreglagen kan du hoppa till en särskild sida eller rulla igenom dokumentet efter avsnitt, sida, element eller stil.  Platshållartext visar hur texten kommer att se ut på sidan. Om du klickar på en platshållartext markeras hela texten. När du börjar skriva försvinner platshållartexten och ersätts av det du skriver. Läs ”Använda platshållartext” på sidan 80 för mer information.  Medieplatshållare kan innehålla bilder, ljudfiler och filmer. Dra egna bilder, ljudfiler och filmer till platshållaren. Medieplatshållarna ändrar automatiskt storlek på bilder och filmer och placerar dem. Du kan dra mediefiler till valfri plats i ett dokument (inte bara till en medieplatshållare). Läs ”Ersätta mallbilder med egna bilder” på sidan 145 för mer information. 16 Kapitel 1 Verktyg och tekniker i PagesKapitel 1 Verktyg och tekniker i Pages 17  Många mallar innehåller också datalänkfält. Med datalänkfält kan du enkelt infoga namn, telefonnummer, adresser (alla data du angett för kontakter i Adressbok eller Numbers-dokument) i Pages-dokument. Den här funktionen gör att du kan återanvända ett dokument, t.ex. ett brev eller kontrakt, för flera personer genom att infoga personinformation i dokumentets datalänkfält. Läs ”Vad är datalänkfält?” på sidan 256 för mer information.  Ibland visas grafik, som vattenstämplar och logotyper, på sidorna. Sådana objekt kallas mallobjekt. Om du inte kan markera ett objekt i en mall är det förmodligen ett mallobjekt. Läs ”Använda mallobjekt (återkommande bakgrundsbilder)” på sidan 64 för mer information. Du kan dra eller placera objekt på en sida, som importerad grafik, filmer och ljud eller objekt du skapat i Pages, som textrutor, diagram, tabeller och former. Du kan också infoga sidor som är förformaterade för den mall du använder. Klicka på Sidor eller Avsnitt i verktygsfältet och välj en mallsida. Den nya sidan läggs till direkt efter den sida där du placerat insättningspunkten. Mallar för ordbehandling Använd mallar för ordbehandling till att skapa texttäta dokument, t.ex. brev och rapporter. Här är några kännetecknande funktioner för ordbehandlingsmallar:  Text flödar från en sida till nästa. Läs ”Förstå text” på sidan 80 för mer information.  Du kan lägga till och redigera en innehållsförteckning i dokumentet. Läs ”Använda en innehållsförteckning” på sidan 65 för mer information.  Sidminiatyrer är gömda som förval. Läs ”Visa miniatyrer” på sidan 61 för mer information.  Endast en horisontell linjal visas som förval. Läs ”Linjaler och stödlinjer” på sidan 28 för mer information. Du kan också visa en vertikal linjal i en mall för ordbehandling. Läs ”Ändra linjalinställningarna” på sidan 100 för mer information.  Mallar för ordbehandling innehåller flytande och inbäddade objekt. Om du vill veta mer om hur du arbetar med flytande och inbäddade objekt läser du ”Vad är flytande och inbäddade objekt?” på sidan 142. Mallar för sidlayout Använd mallar för sidlayout till att ordna bilder och andra objekt i ett dokument. Här är några typiska funktioner för sidlayoutmallar:  Mallar för sidlayouter innehåller flytande objekt som bilder och textrutor som du enkelt kan flytta runt på sidan. Om du vill veta mer om hur du arbetar med flytande objekt läser du ”Vad är flytande och inbäddade objekt?” på sidan 142. Text i en sidlayoutmall måste antingen ersätta platshållartexten i en mallruta eller så måste du lägga till en textruta på sidan. Läs ”Använda platshållartext” på sidan 80 för mer information.  Text kan flöda mellan textrutor. Läs ”Länka flytande textrutor” på sidan 109 för mer information.  Sidminiatyrer visas som förval. Läs ”Visa miniatyrer” på sidan 61 för mer information.  Vertikala och horisontella linjaler visas som förval. Läs ”Ändra linjalinställningarna” på sidan 100 för mer information. Hjälpverktyg för dokumentvisning När du arbetar i ett dokument kanske du vill zooma in eller ut så att du bättre ser vad du håller på med, eller använda andra tekniker till att visa dokumentet. Om du vill veta mer om Gå till Förminska eller förstora ett dokument ”Zoomnivåer” på sidan 18 Ändra hur sidor visas ”Dokumentsidvyer” på sidan 19 Visa ett dokuments olika textområden ”Layoutvy” på sidan 19 Visa formateringstecken i ett dokument ”Formateringstecken (osynliga tecken)” på sidan 20 Visa programfönstret i helskärmsläge ”Visa och redigera dokument i helskärmsläge” på sidan 36 Zoomnivåer Du kan förstora (zooma in) eller förminska (zooma ut) ett dokument. Det kan ofta vara praktiskt att förminska ett dokument så att flera sidor visas på en gång. Så här zoomar du in och ut i ett dokument: m Välj Innehåll > Zoom > Zooma in eller Innehåll > Zoom > Zooma ut. Du återgår till dokumentets verkliga storlek genom att välja Innehåll > Zoom > Verklig storlek. m Välj en förstoringsnivå från popupmenyn Visa längst ner i fönstret. 18 Kapitel 1 Verktyg och tekniker i PagesKapitel 1 Verktyg och tekniker i Pages 19 Du kan också visa programfönstret i helskärmsläge så att du kan arbeta utan att bli distraherad av saker som händer i bakgrunden. Läs ”Visa och redigera dokument i helskärmsläge” för mer information. Om du vill använda en viss zoomnivå varje gång du öppnar ett dokument väljer du Pages > Inställningar, klickar på Linjaler och väljer sedan en zoomnivå från popupmenyn Förvald zoom. Dokumentsidvyer Du kan ordna hur sidor visas i fönstret Sidor. Så här väljer du hur dokumentsidor visas i fönstret Sidor: 1 Klicka på popupmenyn Visa längst ner till vänster i fönstret. 2 Välj ett av sidvisningsalternativen. Upp en: Visar sidorna ovanför och under varandra. Upp två: Visar två sidor sida vid sida på skärmen. Anpassa till bredd: Skalar dokumentet till fönstrets bredd. Du kan göra fönstret Sidor större så att det fyller hela skärmen, eller göra det kort och smalt. Välj Anpassa till bredd om du vill visa allt innehåll på sidor som ligger bredvid varandra (Upp två). Anpassa till sida: Fyller fönstret med en enda dokumentsida. Du kan också visa programfönstret i helskärmsläge så att du kan arbeta utan att bli distraherad av saker som händer i bakgrunden. Läs ”Visa och redigera dokument i helskärmsläge” för mer information. Layoutvy I layoutvyn visas en översikt över de olika textområdena i ett dokument, som sidhuvuden, sidfötter, spalter, textrutor och huvudtexten (huvudområdet med text i dokumentet). I layoutvyn visas dokumentlinjaler och stödlinjer. Pages visar också dokumentlinjalen, som innehåller reglage för formatering av text, när du visar dokumentlayouten. Så här visar och gömmer du en dokumentlayout: m Klicka på Vy i verktygsfältet och välj sedan Visa layout eller Göm layout.I följande exempel innehåller sidlayouten två spalter överst, två layoutbrytningar och sedan tre spalter, en flytande bild och sidfotsområdet. Två kolumner Layoutbrytning Fotnot Layoutbrytning En flytande bild Tre kolumner En layout är en del av ett dokument med fördefinierade layoutmarginaler och spalter. Som exemplet ovan visar kan du ha flera layouter på en enda sida. En layoutbrytning avslutar en layout och börjar en ny med ett annat antal spalter. Läs ”Använda layouter” på sidan 50 för mer information. I exemplet ovan finns en flytande bild. En flytande bild finns alltid kvar på samma plats på en sida, om du inte drar den till en ny plats. När ”Objekt orsakar radbrytning” är markerat i radbrytningsgranskaren flödar texten runt flytande bilder medan du skriver. Det finns en annan typ av bild: inbäddade bilder. En inbäddad bild är en bild som har fästs vid texten. En inbäddad bild flyttas med texten runt den. Om du vill veta hur du skapar flytande och inbäddade bilder läser du ”Arbeta med bilder” på sidan 143. Formateringstecken (osynliga tecken) Varje gång du trycker på mellanslagstangenten, tabbtangenten eller returtangenten eller lägger till en spalt, layout, sidbrytning eller avsnittsbrytning infogar Pages ett formateringstecken i dokumentet. Sådana formateringstecken kallas osynliga tecken eftersom de som förval inte visas. 20 Kapitel 1 Verktyg och tekniker i PagesKapitel 1 Verktyg och tekniker i Pages 21 Det kan ofta vara praktiskt att visa formateringstecken, framförallt när du formaterar ett mer avancerat dokument. Du kan t.ex. ändra formatet för ett dokument genom att markera ett osynligt tecken och sedan trycka på backstegstangenten så att formateringen tas bort. Så här visar du osynliga tecken: 1 Klicka på Vy i verktygsfältet och välj sedan Visa osynliga tecken. 2 Om du vill att de osynliga tecknen ska synas tydligare kan du ändra deras färg. Välj Pages > Inställningar, klicka på Allmänt, klicka på färgkällan för osynliga tecken och välj sedan en färg. Tabellen nedan visar vad de olika formateringstecknen står för. Osynligt tecken Står för Mellanslag Hårt mellanslag (alternativmellanslagstangenten) Tabb Radbrytning (skift-returtangenten) Styckebrytning (returtangenten) Sidbrytning Spaltbrytning (”Definiera spaltbrytningar” på sidan 52) Layoutbrytning (”Definiera layoutbrytningar” på sidan 52) Avsnittsbrytning (”Skapa avsnitt” på sidan 60) Ankarpunkt (för inbäddade objekt med radbrytning av text)Verktygsfält Med verktygsfältet i Pages får du med ett enda klick tillgång till många av de åtgärder du använder när du arbetar i dokument. När du arbetat ett tag i Pages och upptäckt vilka åtgärder du använder oftast kan du lägga till, ta bort och ändra ordningen på knapparna i verktygsfältet så att det passar ditt sätt att arbeta. Om du vill se en beskrivning av vad knappen gör håller du pekaren över knappen. Den förvalda knappuppsättningen för verktygsfältet i ett ordbehandlingsdokument i Mac OS X 10.7 (Lion) eller senare visas nedan. Lägg till kommentarer för markerad text eller objekt. Lägg till textrutor, former, tabeller Visa miniatyrer, kommentarer, och diagram. stillådan, sidlayout och annat. Lägg till förformaterade sidor. Öppna granskarfönstret, mediebläddraren, färgfönstret och typsnittsfönstret. Skapa en översikt. Visa och redigera i helskärmsläge. Dela en kopia av det här dokumentet. Den förvalda knappuppsättningen för verktygsfältet i ett ordbehandlingsdokument i Mac OS X 10.6 (Snow Leopard) eller tidigare visas nedan. Lägg till kommentarer i markerad text eller objekt. Lägg till textrutor, former, tabeller och diagram. Visa miniatyrer, kommentarer, utdragslådan Stilar, sidlayout och annat. Lägg till förformaterade sidor. Öppnar granskarfönstret, mediebläddraren, färgfönstret och typsnittsnittsfönstret. Skapa en översikt. Visa och redigera i helskärmsläge. Dela en kopia av det här dokumentet. Så här anpassar du verktygsfältet: 1 Välj Innehåll > Anpassa verktygsfältet eller kontrollklicka på verktygsfältet och välj Anpassa verktygsfältet. Fönstret Anpassa verktygsfält visas. 2 Ändra verktygsfältet tills du är nöjd. Du lägger till ett objekt i verktygsfältet genom att dra symbolen för objektet till verktygsfältet. Du tar bort ett objekt från verktygsfältet genom att dra det ut ur verktygsfältet. Du återställer den förvalda uppsättningen verktygsfältsknappar genom att dra den förvalda uppsättningen till verktygsfältet. 22 Kapitel 1 Verktyg och tekniker i PagesKapitel 1 Verktyg och tekniker i Pages 23 Du gör symbolerna i verktygsfältet mindre genom att välja Använd liten storlek. Du visar bara symboler eller bara text genom att välja ett objekt från popupmenyn Visa. Du ändrar ordningen på objekt i verktygsfältet genom att dra dem. 3 Klicka på Klar. Du kan anpassa verktygsfältet på flera olika sätt utan att använda fönstret Anpassa verktygsfältet:  Du tar bort ett objekt från verktygsfältet genom att trycka på kommandotangenten samtidigt som du drar ut objektet ur verktygsfältet. Du kan också trycka ner kontrolltangenten samtidigt som du klickar på objektet och sedan välja Ta bort objekt från kontextmenyn.  Du flyttar ett objekt genom att trycka på kommandotangenten samtidigt som du drar runt objektet i verktygsfältet. Du visar eller gömmer verktygsfältet genom att välja Innehåll > Visa verktygsfältet eller Innehåll > Göm verktygsfältet. Formatfältet Använd formatfältet, under verktygsfältet, till att snabbt ändra utseende på text, stilar, typsnitt och andra element i ett dokument. Knapparna i formatfältet varierar beroende på vilket objekt som är markerat. Du kan visa en beskrivning av vad ett reglage i formatfältet gör genom att hålla pekaren över det. Så här ser formatfältet ut när text markerats. Välj en stycke- eller teckenstil. Klicka för att öppna utdragslådan Stilar. Ändra typsnitt, typsnittsstil, typsnittsstorlek och färg. Välj radavstånd och antal kolumner. Kantjustera markerad text. Välj en liststil. Så här visar och gömmer du formatfältet: m Välj Innehåll > Visa formatfältet eller Innehåll > Göm formatfältet.Granskningsfönstret Du kan formatera de flesta element i ett dokument med hjälp av panelerna i granskningsfönstret, t.ex. textens utseende och storlek, placeringen av grafik, med mera. Du kan underlätta arbetet med dokumentet genom att öppna flera granskningsfönster. Om du t.ex. öppnar grafikgranskaren och textgranskaren får du snabbt tillgång till alla text- och bildformateringsalternativ när du arbetar. Håll pekaren över knappar och andra reglage i granskningsfönstren så visas en beskrivning av vad reglagen gör. Så här öppnar du granskningsfönstret: m Klicka på Granskare i verktygsfältet. m Välj Innehåll > Visa granskare. Knapparna överst i granskarfönstret öppnar de tio granskarna: dokument-, layout-, radbrytning-, text-, grafik-, mått-, tabell-, länk- och QuickTime-granskarna. Klicka på en av knapparna överst i granskningsfönstret när du vill visa en viss granskare. Håll pekaren över knappen så visas namnet. Om du t.ex. klickar på den fjärde knappen från vänster öppnas textgranskaren. m Du öppnar ett till granskningsfönster genom att välja Innehåll > Ny granskare. 24 Kapitel 1 Verktyg och tekniker i PagesKapitel 1 Verktyg och tekniker i Pages 25 Mediebläddraren Med mediebläddraren får du tillgång till alla mediefiler i iPhoto-biblioteket, iTunesbiblioteket, Aperture-biblioteket och mappen Filmer. Du kan dra ett objekt från mediebläddraren till en sida eller till en bildkälla i en granskare. Klicka på en knapp för att visa filerna i iTunes-, iPhoto- eller Aperture-biblioteket eller i mappen Filmer. Dra en fil till dokumentet. Sök efter en fil. Om du inte använder iPhoto eller Aperture till att lagra bilder, eller iTunes för musik, eller om du inte har dina filmer i mappen Filmer, kan du lägga till andra mappar i mediebläddraren så att du kommer åt multimedieinnehåll på samma sätt. Så här öppnar du mediebläddraren: m Klicka på Media i verktygsfältet eller välj Innehåll > Visa mediebläddraren. Gör något av följande om du vill lägga till en mapp i mediebläddraren: m Du lägger till en mapp som innehåller ljudfiler genom att klicka på Ljud i mediebläddraren och sedan dra mappen du vill lägga till från Finder till mediebläddraren. m Du lägger till en mapp som innehåller bilder genom att klicka på Bilder i mediebläddraren och sedan dra mappen du vill lägga till från Finder till mediebläddraren. m Du lägger till en mapp som innehåller filmer genom att klicka på Filmer i mediebläddraren och sedan dra mappen du vill lägga till från Finder till mediebläddraren.Fönstret Typsnitt Du kan använda fönstret Typsnitt i Mac OS X – tillgängligt från alla program – till att ändra teckensnitt, storlek och andra alternativ för ett typsnitt. Skapa spännande effekter med de här knapparna. Åtgärdsmenyn. Välj ett teckensnitt du vill använda i markerad text. Hitta typsnitt genom att skriva ett typsnittsnamn i sökfältet. Välj den typsnittsstorlek du vill använda i markerad text. Lägg till en skugga i markerad text. Ändra skuggan med reglagen för opacitet, oskärpa, förskjutning och vinkel. Förhandsvisa det markerade teckensnittet (du kanske måste välja Visa förhandsvisning från åtgärdsmenyn). Så här öppnar du fönstret Typsnitt: m Klicka på Typsnitt i verktygsfältet. Använd fönstret Typsnitt till att välja typsnitt och andra formateringsattribut, t.ex. skuggor och överstrykning. Här är en sammanfattning av vad knapparna för texteffekter gör, från vänster till höger:  Med popupmenyn Understruken text kan du välja en stil för understrykningen (t.ex. enkel eller dubbel).  Med popupmenyn Överstruken text kan du välja en stil för överstrykningen (t.ex. enkel eller dubbel).  Med popupmenyn Textfärg kan du lägga till färg på texten.  Med popupmenyn Dokumentfärg kan du lägga till färg bakom ett stycke.  Med knappen Textskugga lägger du till en skugga för markerad text.  Med reglagen Skuggenomskinlighet, Skuggoskärpa, Skuggförskjutning och Skuggvinkel anger du utseendet på skuggan. Om knapparna för texteffekter inte visas väljer du Visa effekter från åtgärdspopupmenyn (ser ut som ett kugghjul) längst ner till vänster i fönstret. Om du ofta använder fönstret Typsnitt finns det flera sätt att spara tid. Du kan snabbt hitta de typsnitt du använder ofta om du ordnar dem i typsnittsamlingar. Klicka på lägg till-knappen (+) om du vill skapa och namnge en typsnittsamling och dra sedan typsnittsnamnet från listan Familj till den nya samlingen. 26 Kapitel 1 Verktyg och tekniker i PagesKapitel 1 Verktyg och tekniker i Pages 27 Om du ofta ändrar typsnitt kan du lämna fönstret Typsnitt öppet. Ändra storlek på typsnittsfönstret med reglaget i fönstrets nedre högra hörn så att bara typsnittsfamiljerna och teckensnitten i den valda typsnittssamlingen är synliga. Fönstret Färger Du kan använda fönstret Färger i Mac OS X till att välja färg på text, objekt och linjer. Färgen som valts i färghjulet visas i den här rutan. (De två färgerna i den här rutan visar att ogenomskinligheten är mindre än 100 %.) Använd reglaget för att göra nyanserna i färghjulet ljusare eller mörkare. Klicka för att välja en färg i färghjulet. Dra färger från färgrutan för att lagra dem i färgpaletten. Klicka på söksymbolen och klicka sedan på valfritt objekt på skärmen för att matcha dess färg. Klicka på en knapp för att visa andra färgmodeller. Dra reglaget Opacitet till vänster för att göra färgen mer genomskinlig. Du kan använda färghjulet i fönstret Färger till att välja färger. Den färg du väljer visas i rutan överst i fönstret Färger. Du kan spara en färg så att du enkelt kommer åt den senare genom att placera den i färgpaletten. Om du vill använda de färger du väljer i fönstret Färger på ett objekt på sidan markerar du objektet och placerar sedan färgen i lämplig färgkälla i något av granskningsfönstren. Du kan välja en färgkälla i en av granskarna och sedan klicka på en färg i färghjulet. Du kan också dra en färg från färgpaletten eller färgrutan till en färgkälla i en av granskarna. Så här väljer du en färg: 1 Öppna fönstret Färger genom att klicka på färgkällan i formatfältet och välja Visa färger, eller genom att klicka på Färger i verktygsfält, eller genom att klicka på en färgkälla i någon av granskarna. 2 Klicka var du vill i färghjulet. Den valda färgen visas i rutan överst i fönstret Färger. 3 Om du vill göra färgen ljusare eller mörkare drar du reglaget på höger sida av fönstret Färger. 4 Om du vill göra färgen mer genomskinlig drar du reglaget för opacitet åt vänster eller anger ett procentvärde i fältet Opacitet.5 Om du vill använda en färgpalett öppnar du den genom att dra markören längst ner i fönstret Färger. Spara en färg i paletten genom att dra färgen från färglådan till färgpaletten. Vill du ta bort en färg från paletten drar du en tom ruta till den färg du vill ta bort. 6 Om du vill matcha färgen för ett annat objekt på skärmen klickar du på söksymbolen till vänster om färgrutan i fönstret Färger. Klicka på det objekt på skärmen vars färg du vill matcha. Färgen visas i färgrutan. Markera det objekt du vill lägga till färgen för i dokumentfönstret och dra sedan färgen från färgrutan till objektet. Linjaler och stödlinjer När du flyttar objekt i ett dokument visas stödlinjer automatiskt så att du enklare kan placera objekten på rätt plats på sidan Läs ”Använda stödlinjer” på sidan 167 om du vill veta mer om hur du använder stödlinjerna. Med linjalerna ställer du in marginaler och tabbar som du vill ha dem. Blå symboler på den översta linjalen visar textindragningar och tabbinställningar. Dra i dem för att ändra textplacering. Grå rektanglar inuti linjalerna visar kolumnmarginalerna. Dra i rektanglarna för att ändra bredden på avståndet mellan kolumner. Använd den horisontella linjalen till att ställa in tabbstopp, sidmarginaler och spaltbredder. Du kan också visa en vertikal linjal i en mall för ordbehandling. Läs ”Ändra linjalinställningarna” på sidan 100, ”Ställa in indragningar” på sidan 100 och ”Definiera spalter” på sidan 51 för mer information. Stillådan När du skapar ett dokument kanske du vill använda en viss textstil för varje kapitelrubrik, punktlista och brödtextstycke. Varje mall innehåller en uppsättning fördefinierade stilar som du kan välja mellan. Läs ”Vad är stilar?” på sidan 128 om du vill veta mer om stilar. 28 Kapitel 1 Verktyg och tekniker i PagesKapitel 1 Verktyg och tekniker i Pages 29 I stillådan visas en lista över och en förhandsvisning av alla de textstilar som finns i den mall du använder, och du kan enkelt skapa, anpassa och hantera stilar. Välj en styckestil som du vill använda i markerade stycken eller det stycke som innehåller insättningspunkten. Välj en teckenstil som du vill använda i den markerade texten eller det ord som innehåller insättningspunkten. Välj en liststil som du vill använda i den markerade stycketexten eller det stycke som innehåller insättningspunkten. Klicka för att visa och gömma list- och teckenstilar i utdragslådan. Tryck och håll in och välj sedan ett alternativ för att skapa en ny stil. Så här öppnar du stillådan: m Klicka på Vy i verktygsfältet och välj sedan Visa stillådan. m Klicka på knappen för stillådan i formatfältet. Läs ”Använda stilar” på sidan 129 om du vill veta hur du använder stillådan.Rullningslister, rullningspilar och miniatyrer Du kan flytta runt i ett dokument genom att använd rullningslisterna, pilarna för föregående och nästa sida, sidminiatyrer och knappen "Gå till sidan". Dra i den vertikala rullningslisten för att snabbt rulla uppåt eller nedåt. Klicka på rullningsfunktionerna för att flytta framåt eller bakåt i små steg. Klicka på pilen för föregående eller nästa sida för att navigera en sida i taget, eller klicka på åtgärdsmenyn för att navigera efter avsnitt, sida, element eller stil. Dra i den horisontella rullningslisten för att rulla till vänster eller höger. Klicka på en miniatyr för att visa en särskild sida. Klicka på sidknappen för att växla till fältet ”Gå till sidan”. Dra till vänster eller höger för att ändra storlek på miniatyrpanelen och miniatyrerna i den. Så här navigerar du i ett dokument: m Om du vill gå framåt eller bakåt i små steg klickar du på rullningspilarna. m Om du vill rulla snabbt drar du uppåt och nedåt i den vertikala rullningslisten, eller åt vänster och höger i den horisontella rullningslisten. I Mac OS X 10.7 (Lion) eller senare visas rullningslister i enlighet med systeminställningarna i Mac OS X. m Om du vill gå tillbaka eller framåt en sida i taget klickar du på knappen för föregående sida (ser ut som en uppåtpil) eller nästa sida (ser ut som en nedåtpil) längst ner i dokumentfönstret. m Om du vill navigera till nästa eller föregående valfria dokumentobjekt klickar du på åtgärdsmenyn längst ner i fönstret och markerar ett dokumentobjekt (t.ex. ett avsnitt, en kommentar, hyperlänk eller styckestil). Klicka sedan på rullningspilarna. 30 Kapitel 1 Verktyg och tekniker i PagesKapitel 1 Verktyg och tekniker i Pages 31 m Om du vill gå till en viss sida i ett dokument klickar du på Vy i verktygsfältet och väljer Sidminiatyrer Gå sedan till sidan genom att klicka i miniatyrvyn. Du kan också navigera till en sida i ett dokument genom att klicka på knappen Sida nere till vänster i dokumentfönstret, skriva sidnumret i fältet "Gå till sidan" och trycka på returtangenten. m Du visar siduppslag i miniatyrvyn genom att välja Uppslag på panelen Dokument i dokumentgranskaren. Du öppnar granskningsfönstret genom att klicka på Granskare i verktygsfältet och sedan klicka på knappen för dokumentgranskaren. Läs ”Visa miniatyrer” på sidan 61 om du vill veta mer om hur du använder miniatyrer. Om tangenterna Page Up, Page Down, Home, End och piltangenterna finns på ditt tangentbord kan du även använda dem till att flytta runt i ett dokument. Verktyg för informationssökning och referensverktyg Använd verktygen för informationssökning och referensverktygen till att söka efter filer på hårddisken, granska dokumentinformation och söka orddefinitioner eller fakta om markerad text. Så här kommer du åt verktygen för informationssökning och referensverktygen: m Om du vill söka filer på hårddisken markerar du text relaterad till de filer du vill hitta och väljer Redigera > Skrivverktyg > "Sök med Spotlight". m Om du vill visa dokumentinformation väljer du Redigera > Skrivverktyg > Visa statistik. m Om du snabbt vill hitta definitionen för ett ord markerar du ordet och väljer Redigera > Skrivverktyg > "Slå upp i ordlista och synonymordbok". m Om du vill söka information på Internet markerar du texten du vill få mer information om och väljer Redigera > Skrivverktyg > "Sök med Google" eller Redigera > Skrivverktyg > "Sök i Wikipedia". Du kan också kontrollklicka på sidan om du snabbt vill komma åt verktygen för informationssökning och referens. Kortkommandon och kontextmenyer Du kan använda tangentbordet till att utföra många av menykommandona och åtgärderna i Pages. Om du vill visa en fullständig lista över kortkommandon öppnar du Pages och väljer Hjälp > Kortkommandon. Många kommandon finns tillgängliga i snabbvalsmenyer som du kommer åt direkt från det objekt du arbetar med. Snabbvalsmenyer är framförallt praktiska när du arbetar med tabeller och diagram.Så här öppnar du en kontextmeny: m Tryck ner kontrolltangenten samtidigt som du klickar på text eller ett objekt. Varningsfönstret När du importerar ett dokument till ett Pages-dokument kanske en del element inte förs över på korrekt sätt. I varningsfönstret visas eventuella problem som har uppstått. Du kan också få varningar vid andra tillfällen, som när du sparar ett dokument i en tidigare version av programmet. Om det uppstår problem i Pages visas ett meddelande med varningar. Om du väljer att inte granska dem kan du när som helst visa fönstret Dokumentvarningar genom att välja Innehåll > Visa dokumentvarningar. Om en varning om saknat typsnitt visas kan du välja vilket typsnitt som ska ersätta det saknade typsnittet genom att markera varningen och klicka på Ersätt typsnitt. Du kan kopiera en eller flera varningar genom att markera dem i fönstret Dokumentvarningar och välja Redigera > Kopiera. Du kan sedan klistra in den kopierade texten i ett e-postmeddelande, en textfil eller något annat dokument. 32 Kapitel 1 Verktyg och tekniker i Pages33 Skapa, öppna, importera, lösenordsskydda och spara Pagesdokument. Läs om hur du redigerar Pages-dokument i helskärmsläge. Skapa ett nytt dokument När du vill skapa ett nytt Pages-dokument väljer du den mall för ordbehandling eller sidlayout som har lämplig formatering och layout. Så här skapar du ett nytt Pages-dokument: 1 Öppna Pages genom att klicka på programmets symbol i Dock eller dubbelklicka på programmets symbol i Finder. 2 Välj en mallkategori i vänstra kolumnen i fönstret Mallväljare så visas relaterade mallar för ordbehandling och sidlayout. Välj sedan den mall som passar bäst för det dokument du vill skapa. 2 Skapa, öppna och spara ett dokumentDu kan visa de sidtyper som finns tillgängliga för många av mallarna i Pages genom att dra pekaren från höger till vänster över mallsymbolen i mallväljaren. Du ändrar storleken på mallsymbolerna genom att justera reglaget längst ner i fönstret Mallväljare. Om du vill att dokumentet inte ska innehålla några platshållare för text eller media när du börjar arbeta med det väljer du Tom under Sidlayout eller Ordbehandling. I ett tomt sidlayoutdokument lägger du till text genom att infoga en textruta och sedan skriva i textrutan. Du lägger till text i ett tomt ordbehandlingsdokument genom att börja skriva. 3 Klicka på Välj. Ett nytt dokument öppnas på skärmen. Om Mallväljare inte visas när du öppnar Pages kan du ange att den ska visas genom att ändra en inställning i Pages-inställningarna. Välj Pages > Inställningar, klicka på Allmänt och markera ”För nya dokument: Visa Mallväljare". Du kan även ställa in att ett tomt dokument eller en viss dokumentmall ska öppnas varje gång du öppnar Pages. Välj Pages > Inställningar, klicka på Allmänt och markera ”För nya dokument: Använd mall” och klicka sedan på Välj. Markera en mall och klicka sedan på Välj. 34 Kapitel 2 Skapa, öppna och spara ett dokumentKapitel 2 Skapa, öppna och spara ett dokument 35 Öppna ett befintligt dokument Du kan öppna ett dokument skapat med Pages på flera olika sätt. Så här öppnar du ett Pages-dokument: m När du arbetar i Pages öppnar du ett dokument genom att klicka på ”Öppna en befintlig fil” i fönstret Mallväljare, markera dokumentet och klicka på Öppna. Du kan också välja Arkiv > Öppna, markera dokumentet och klicka på Öppna. m Om du vill öppna ett dokument du nyligen arbetat med väljer du dokumentet från popupmenyn Öppna senaste längst ner till vänster i fönstret Mallväljare. Du kan också välja Arkiv > Öppna senaste och välja dokumentet från undermenyn. m Om du vill öppna ett Pages-dokument från Finder dubbelklickar du på dokumentets symbol eller drar den till programsymbolen för Pages. m Om du vill öppna ett lösenordsskyddat Pages-dokument dubbelklickar du på dokumentsymbolen, anger lösenordet för dokumentet i fältet Lösenord och klickar sedan på OK. Om du anger ett felaktigt lösenord klickar du på OK i den dialogruta som visas, anger korrekt lösenord och klickar sedan på OK. Du kan öppna ett Pages-dokument skapat med en äldre version av (från iWork ’05, iWork ’06 eller iWork ’08). Om du vill utnyttja nya funktioner sparar du dokumentet i Pages ’09-format. Vill du fortsätta arbeta med ett dokument i iWork ’08 sparar du det i iWork ’08-format. Se ”Spara ett dokument som ett iWork ’08- eller Microsoft Worddokument” på sidan 270. Om ett meddelande visas om att ett typsnitt eller en fil saknas kan du fortfarande använda dokumentet. Pages byter ut de typsnitt som saknas mot andra typsnitt. Om du vill använda typsnitt som saknas avslutar du Pages och lägger till typsnitten i mappen Fonts (mer information finns i Mac Hjälp). Du visar saknade film- och ljudfiler genom att lägga till dem i dokumentet igen. Öppna ett dokument från ett annat program Du kan skapa ett nytt Pages-dokument genom att importera ett dokument skapat med ett annat program, t.ex. Microsoft Office 2007 eller AppleWorks. Du kan importera följande filformat till Pages: ren text (.txt), formaterad text (.rtf och .rtfd), AppleWorks 6-ordbehandling (.cwk) och Microsoft Word (.doc). Pages behåller så långt som möjligt dokumentets ursprungliga text, färger, layout och andra formateringsalternativ. Från Microsoft Word kan du importera stilar, tabeller, inbäddade och flytande objekt, diagram, fotnoter och slutnoter, bokmärken, hyperlänkar, listor, avsnitt, spårade ändringar, med meraFrån AppleWorks kan du bara importera ordbehandlingsdokument. Så här importerar du ett dokument: m Dra dokumentet till programsymbolen för Pages. Ett nytt Pages-dokument öppnas och innehållet i det importerade dokumentet visas. m Välj Arkiv > Öppna i Pages, välj dokumentet och klicka på Öppna. Om det inte går att importera ett dokument provar du att öppna det i ett annat program och spara det i ett format Pages kan läsa, eller kopiera och klistra in innehållet i ett befintligt Pages-dokument. Du kan också exportera Pages-dokument i något av formaten Microsoft Word (.doc), PDF, formaterad text (.rtf och .rtfd) och ren text (.txt). Läs ”Exportera Pages-dokument till andra filformat” på sidan 266 för mer information. Visa och redigera dokument i helskärmsläge När du använder helskärmsläget kommer du åt reglage när du behöver dem så att de inte stör när du arbetar med ett Pages-dokument. Om du visar ett Pages-dokument i helskärmsläge kan du göra mer detaljerade och exakta ändringar i dokumentet när du skriver. Så här redigerar du Pages-dokument i helskärmsläge: 1 Öppna ett Pages-dokument. 2 Välj Innehåll > Helskärmsläge eller klicka på knappen för helskärmsläge i verktygsfältet i Pages (ser ut som två utåtpekande pilar). Dokumentinformation, som antal ord och sidor, visas längst ner på skärmen. 3 Gör något av följande:  Visa formatfältet och menyobjekten genom att flytta pekaren till överkanten av skärmen.  Visa granskaren genom att välja Innehåll > Visa granskare.  Visa sidminiatyrer genom att flytta pekaren till vänster om dokumentet.  Visa rullningslistor för dokument i Mac OS X 10.6.x (Snow Leopard) genom att flytta pekaren till höger om dokumentet. I Mac OS X 10.7 (Lion) eller senare visas rullningslister i enlighet med systeminställningarna i Mac OS X. 4 Om du vill ändra utseendet för helskärmsläget använder du reglagen för vy och bakgrund som visas längst till höger i formatfältet. Du lämnar helskärmsläget genom att göra något av följande: m Välj Innehåll > Lämna helskärmsläge. 36 Kapitel 2 Skapa, öppna och spara ett dokumentKapitel 2 Skapa, öppna och spara ett dokument 37 m Flytta pekaren till överkanten på skärmen för att visa menyraden och klicka på knappen för helskärmsläge i det övre, högra hörnet av skärmen. m Tryck på escape-tangenten på tangentbordet. Dokumentet öppnas i vanlig vy, även om det sparats i helskärmsläge. Lösenordsskydda dokument När du vill begränsa åtkomsten till ett Pages-dokument kan du tilldela det ett lösenord. Lösenord kan bestå av olika kombinationer av siffror och stora eller små bokstäver och en del av tangentbordets specialtecken. Lösenord som kombinerar bokstäver, siffror och andra tecken betraktas i allmänhet som säkrare. Så här hanterar du lösenordsskyddet för ett Pages-dokument: m Du lägger till ett lösenord för dokumentet genom att öppna dokumentgranskaren, klicka på Dokument och markera “Kräv lösenord för att öppna” längst ner i granskaren. Skriv det lösenord du vill använda i fälten och klicka sedan på Ställ in lösenord. En låssymbol visas bredvid dokumentnamnet. Låssymbolen anger att dokumentet är lösenordsskyddat. Om du vill få hjälp med att skapa ett ovanligt eller säkert lösenord klickar du på knappen med en nyckelformad symbol bredvid fältet Lösenord. Lösenordsassistenten som öppnas hjälper dig att skapa ett lösenord. Välj en lösenordstyp från popupmenyn, beroende på vilka lösenordsvillkor som är viktigast för dig. Ett lösenord visas i fältet Förslag och dess styrka (”starkare” lösenord är svårare att knäcka) visas genom längden och den gröna färgen på fältet Kvalitet. Om du gillar det föreslagna lösenordet kopierar du det och klistrar in det i lösenordsfältet. Om du inte gillar det föreslagna lösenordet kan du välja ett annat lösenord från popupmenyn Förslag, öka längden på lösenordet genom att dra i reglaget eller ange ett eget lösenord. m Om du vill ta bort ett lösenord från ett dokument öppnar du det lösenordsskyddade dokumentet och avmarkerar ”Kräv lösenord för att öppna” på panelen Dokument i dokumentgranskaren. Avaktivera lösenordet för dokumentet genom att ange det och klicka sedan på OK. Låssymbolen bredvid dokumentnamnet tas bort, vilket anger att dokumentet inte längre är lösenordsskyddat. m Om du vill ändra lösenordet för ett dokument öppnar du det lösenordsskyddade dokumentet och klickar sedan på Ändra lösenord på panelen Dokument i dokumentgranskaren. Ange lösenordsinformationen i fälten och klicka sedan på Ändra lösenord.m Om du vill öppna ett lösenordsskyddat Pages-dokument dubbelklickar du på dokumentsymbolen, anger lösenordet för dokumentet i fältet Lösenord och klickar sedan på OK. Om du anger ett felaktigt lösenord klickar du på OK i den dialogruta som visas, anger korrekt lösenord och klickar sedan på OK. Spara ett dokument Det är en bra idé att spara dokument ofta när du arbetar med dem. När du har sparat ett dokument för första gången kan du sedan trycka på kommando-S om du vill spara det igen när du har redigerat det. Om du använder Mac OS X 10.7 (Lion) eller senare sparar Pages dokumentet automatiskt i bakgrunden med täta mellanrum medan du arbetar så att du slipper oroa dig för att förlora ändringar du gjort om programmet oväntat avslutas. Om du däremot trycker på kommando-S arkiveras en ”ögonblicksbild” av dokumentets aktuella status. Du kan använda en arkiverad version av ett dokument om du vill återskapa en bild, inställning eller text du använt tidigare, men har ändrat eller raderat sedan dess. Så här sparar du ett dokument för första gången: 1 Välj Arkiv > Spara eller tryck på kommando-S. 2 Ange ett namn för dokumentet i fältet Spara som. 3 Välj mappen du vill spara dokumentet i från popupmenyn Var. Om platsen du vill välja inte syns i popupmenyn Var klickar du på visningstriangeln till höger om fältet Spara som. Sedan navigerar du till platsen där du vill spara dokumentet. Om popupmenyn Var inte visas navigerar du till platsen där du vill spara dokumentet. 4 Om dokumentet ska öppnas med Pages i iWork ’08 markerar du ”Spara kopia som" och väljer sedan iWork ’08 från popupmenyn. Om du vill att dokumentet ska öppnas med Microsoft Word markerar du ”Spara kopia som” och väljer sedan Word-dokument från popupmenyn. Om dokumentet du vill spara som en äldre iWork-version är lösenordsskyddat tas lösenordsskyddet bort. 5 Om du vill att en förhandsvisning av dokumentet ska visas i Finder med Överblick i Mac OS X 10.5 eller senare markerar du ”Inkludera förhandsvisning i dokumentet”. 6 Om du eller någon annan kommer att öppna dokumentet på en annan dator klickar du på Avancerade alternativ och funderar på följande: 38 Kapitel 2 Skapa, öppna och spara ett dokumentKapitel 2 Skapa, öppna och spara ett dokument 39 Kopiera ljud och filmer till dokumentet: Om du markerar den här kryssrutan sparas ljud- och videofiler med dokumentet så att filerna spelas upp när dokumentet öppnas på en annan dator. Om du avmarkerar kryssrutan blir filstorleken mindre, men då spelas mediefilerna inte upp på den andra datorn om du inte överför även dem. Kopiera mallbilder till dokumentet: Om du inte väljer det här alternativet och öppnar dokumentet på en dator som inte har samma mall installerad (om du t.ex. skapat en egen mall) kan dokumentet se annorlunda ut. 7 Klicka på Spara. Så här arkiverar du en version av ett dokument i Mac OS X 10.7 (Lion) eller senare: m Välj Arkiv > ”Spara en version” eller tryck på kommando-S. Du kan bara skapa arkiverade versioner om du använder Mac OS X 10.7 (Lion) eller senare. Mer information om att återskapa arkiverade versioner av dokument finns i ”Hitta en arkiverad version av ett dokument” på sidan 41. Du kan i allmänhet endast spara Pages-dokument till datorer och servrar som använder Mac OS X. Pages fungerar inte med Mac OS 9-datorer och Windows-servrar som kör Macintosh-tjänster. Om du måste använda en Windows-dator kan du prova att använda en AFP-serverprogramvara som finns tillgänglig för Windows. Om du vill veta mer om Gå till Exportera dokument till ett annat filformat (t.ex. Microsoft Word, formaterad text, ren text och PDF) ”Exportera Pages-dokument till andra filformat” på sidan 266 Dela dokument på webben, via Mail eller med iWeb ”Skicka ett Pages-dokument till iWork.com public beta” på sidan 271 ”Skicka Pages-dokument via e-post” på sidan 274 ”Skicka ett Pages-dokument till iWeb” på sidan 275 Ångra ändringar i ett dokument ”Ångra ändringar” på sidan 40 Använda en egen dokumentlayout och spara den som en mall ”Spara ett dokument som en mall” på sidan 40 Skapa en säkerhetskopia eller flera versioner av ett dokument ”Spara en kopia av ett dokument” på sidan 40 Ställa in att ett dokument ska säkerhetskopieras ”Spara en säkerhetskopia av ett dokument automatiskt” på sidan 41 Öppna ett dokument i översiktsläge ”Spara ett dokument i översiktsläge” på sidan 43 Stänga ett dokument utan att avsluta Pages ”Stänga ett dokument utan att avsluta Pages” på sidan 44 Visa antal ord och annan dokumentstatistik ”Visa dokumentinformation” på sidan 44Ångra ändringar Om du inte vill spara ändringar du har gjort i ett dokument sedan du öppnade eller senast sparade det kan du ångra ändringarna. Så här ångrar du ändringar: m Du ångrar den senaste ändringen genom att välja Redigera > Ångra. m Du ångrar flera ändringar genom att välja Redigera > Ångra flera gånger. Du kan ångra alla ändringar du har gjort sedan du öppnade dokumentet eller återgå till den senast sparade versionen. m Om du har valt Redigera > Ångra en eller flera gånger och vill ångra dessa åtgärder väljer du Redigera > Gör om en eller flera gånger. m Om du vill ångra alla ändringar du gjort sedan du senast sparade dokumentet väljer du Arkiv > Återgå till sparad och klickar sedan på Återgå. Spara ett dokument som en mall När du sparar ett dokument som en mall visas det när du väljer Mina mallar i mallväljaren. Så här sparar du ett dokument som en mall: m Välj Arkiv > ”Spara som mall”. Om du vill veta mer om anpassade mallar läser du ”Spara en anpassad mall” på sidan 284. Spara en kopia av ett dokument Om du vill duplicera ett öppet dokument kan du spara det med ett annat namn eller på en annan plats. Så här sparar du en kopia av ett dokument i Mac OS X 10.7 (Lion) eller senare: 1 Välj Arkiv > Duplicera. En namnlös kopia skapas av dokumentet. Båda kopiorna förblir öppna på skrivbordet så att du kan granska och redigera dem. 2 Stäng fönstret för den namnlösa kopian, skriv in namnet på dokumentet och välj sedan en plats från popupmenyn. 3 Klicka på Spara. Så här sparar du en kopia av ett dokument i Mac OS X 10.6 (Snow Leopard) eller tidigare: m Välj Arkiv > Spara som och ange sedan ett namn och en plats. 40 Kapitel 2 Skapa, öppna och spara ett dokumentKapitel 2 Skapa, öppna och spara ett dokument 41 När dokumentet kopieras på det här sättet stängs originaldokumentet. Dokumentet som är öppet på skrivbordet är den nya kopian som du skapat. Om du vill arbeta med den ursprungliga versionen väljer du Arkiv > Öppna senaste och väljer den tidigare versionen från undermenyn. Du kan också automatisera sparandet av en duplicerad version av dokumentet varje gång du sparar, med samma namn och på samma plats som originalet, med orden ”Säkerhetskopia av” före filnamnet. Se ”Spara en säkerhetskopia av ett dokument automatiskt” på sidan 41. Spara en säkerhetskopia av ett dokument automatiskt Varje gång du sparar ett dokument kan du automatiskt behålla en kopia av den senast sparade versionen. På så vis kan du, om du ångrar de ändringar du gjort, gå tillbaka till den säkerhetskopierade versionen av dokumentet. Det bästa sättet att skapa säkerhetskopior varierar beroende på vilken version av Mac OS X du använder. Mac OS X 10.7 (Lion) och senare sparar automatiskt ögonblicksbilder av dokument varje gång du sparar. Du kan öppna ett arkiv med alla tidigare sparade versioner när du vill. För mer information om att hitta och använda tidigare dokumentversioner i Mac OS X 10.7 (Lion), se ”Hitta en arkiverad version av ett dokument” på sidan 41. Om du använder Mac OS X 10.6.x (Snow Leopard) eller tidigare kan du ställa in så att Pages automatiskt skapar en kopia av den senast sparade versionen av ett dokument. Det här kan också vara användbart om du använder Mac OS X 10.7 (Lion) och du vill spara en säkerhetskopierad version av ett dokument på en annan hårddisk i nätverket. Så här skapar du ett arkiv med tidigare sparade versioner av ett dokument i Mac OS X 10.7 (Lion) eller senare: m Välj Arkiv > ”Spara en version” eller tryck på kommando-S. Så här skapar du en kopia av den senast sparade versionen av ett dokument: m Välj Pages > Inställningar, klicka på Allmänt och markera sedan ”Säkerhetskopiera tidigare version när du sparar". Nästa gång du sparar dokumentet skapas en säkerhetskopia på samma plats med ”Säkerhetskopia av” före filnamnet. Bara en version – den senast sparade versionen – säkerhetskopieras. Varje gång du sparar dokumentet ersätts den gamla säkerhetskopian med den nya säkerhetskopian. Hitta en arkiverad version av ett dokument Om du har sparat arkiverade versioner av ditt dokument i Mac OS X 10.7 (Lion) eller senare kan du bläddra i arkivet efter den tidigare version du vill återskapa eller använda som referens. När du har hittat den arkiverade version du vill använda kan du återskapa den som en fullt redigerbar kopia, eller endast kopiera text, bilder eller dokumentinställningar som du vill använda igen.Så här bläddrar du bland arkiverade versioner av ett dokument: 1 Öppna det dokument för vilket du vill öppna äldre versioner och håll pekaren ovanpå namnet på dokumentet överst i Pages programfönster. En triangel visas. 2 Klicka på triangeln och välj Bläddra bland alla versioner. Vyn ändras så att den visar ögonblicksbilder av alla sparade versioner av dokumentet mot en stjärnfylld bakgrund. En tidslinje längs sidan av skärmen visar när den version som ligger överst till höger sparades. Äldre versioner av dokumentet Nuvarande version av dokumentet Klicka för att återskapa den version som visas på högra sidan av skärmen. Klicka för att lämna den här vyn utan att återskapa en äldre version. Dra längs tidslinjen för att visa versioner som sparats vid olika tidpunkter. 3 Dra i handtaget längs tidslinjen för att flytta bakåt i tiden och se äldre versioner av dokumentet. 4 När du hittar en version du vill granska närmare klickar du på dess bild. Versionen flyttar till förgrunden där du kan klicka på olika dokument för att visa dem, markera objekt på en sida, öppna granskarna och kopiera objekt eller granskarinställningar. 5 Gör något av följande: 42 Kapitel 2 Skapa, öppna och spara ett dokumentKapitel 2 Skapa, öppna och spara ett dokument 43  Vill du återskapa en hel äldre version klickar du på Återskapa när versionen du vill använda ligger i förgrunden. Det återskapade dokumentet visas på det vanliga skrivbordet och ersätter den senaste version du arbetade med innan du visade de äldre versionerna. (Den versionen sparas i tidslinjen om du vill hämta den senare.)  Om du bara vill återskapa ett objekt eller en granskarinställning från den äldre versionen kopierar du objektet eller inställningen genom att markera det och trycka på kommando-C och sedan klicka på Klar för att återvända till det vanliga skrivbordet. Klistra in objektet eller inställningen på lämplig plats genom att trycka på kommando-V.  Vill du jämföra den äldre versionen sida vid sida med den nya versionen klickar du på Nuvarande dokument. 6 Klicka på Klar när du vill återvända till det vanliga skrivbordet. Spara ett dokument i översiktsläge Om du sparat ett Pages-ordbehandlingsdokument i översiktsläge öppnas dokumentet i översiktsläge. Så här sparar du ett ordbehandlingsdokument i översiktsläge: m Öppna eller skapa ett ordbehandlingsdokument, klicka på Översikt i verktygsfältet och börja skriva. När du har skrivit färdigt sparar du dokumentet genom att välja Arkiv > Spara. Nästa gång du öppnar dokumentet öppnas det i översiktsläge. Om du vill veta mer om hur du skapar och arbetar med ett dokument i översiktsläge läser du ”Skapa en översikt” på sidan 102. Låsa ett dokument så att det inte kan redigeras Om du använder Mac OS X 10.7 (Lion) eller senare kan du låsa ett dokument så att du inte råkar redigera det av misstag när du bara tänker öppna och granska det. Du kan enkelt låsa upp dokumentet när du vill om du vill fortsätta redigera det. Så här låser du ett dokument: 1 Öppna det dokument du vill låsa och håll pekaren ovanpå namnet på dokumentet överst i Pages programfönster. En triangel visas. 2 Klicka på triangeln och välj Lås. Så här låser du upp ett dokument för redigering: m Håll pekaren ovanpå namnet på dokumentet överst i programfönstret tills triangeln visas, klicka på triangeln och välj Lås upp.Stänga ett dokument utan att avsluta Pages När du har arbetat färdigt med ett dokument kan du stänga det utan att avsluta Pages. Så här stänger du dokument utan att avsluta programmet: m Du stänger det aktiva dokumentet genom att välja Arkiv > Stäng eller genom att klicka på stängningsknappen i dokumentfönstrets övre, vänstra hörn. m Om du vill stänga alla öppna Pages-dokument trycker du ner alternativtangenten och väljer Arkiv > Stäng alla eller klickar på det aktiva dokumentets stängningsknapp. Om du har gjort ändringar sedan du senast sparade dokumentet frågar Pages om du vill spara. Visa dokumentinformation Du kan spara information som vem som skapat dokumentet och nyckelord och senare visa den informationen och även viss statistik som skapas automatiskt. Så här arbetar du med dokumentinformation: m Om du vill lägga till beskrivande information om ett dokument (vem som skapat det, titel, kommentarer och nyckelord) klickar du på Granskare i verktygsfältet, klickar på knappen för dokumentgranskaren och sedan på Info. Ange eller ändra informationen i fälten på panelen. Informationen är sökbar med Spotlight på datorer med Mac OS X version 10.4 och senare. m Om du vill visa dokumentstatistik, som antal ord, sidor, rader, stycken, avsnitt, grafik och tecken i dokumentet, klickar du på Granskare i verktygsfältet, klickar på knappen för dokumentgranskaren och sedan på Info. Antalet ord och sidor i ett dokument visas alltid längst ner till vänster i fönstret. Om du vill inte vill visa antalet ord i dokumentet väljer du Pages > Inställningar och avmarkerar ”Visa antal ord längst ner i fönstret”. Om du har markerat ett textstycke kan du ange om statistiken ska visas för markeringen eller hela dokumentet genom att välja Markering eller Dokument från popupmenyn Omfång i dokumentgranskaren. m Du kan visa sparad filinformationen för ett dokument, som dokumentets storlek, var det är sparat och när det skapades och senast ändrades, genom att klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för dokumentgranskaren, klicka på Info och sedan på knappen Visa filinformation. 44 Kapitel 2 Skapa, öppna och spara ett dokument45 Ställ in övergripande inställningar för ett dokument, som marginaler, siduppslag, textspalter och avsnitt. Läs om hur du skapar en innehållsförteckning, fotnoter och slutnoter. Innan du lägger till innehåll i dokumentet är det en bra idé att ange dokumentinställningar som sidriktning, sidformat och sidmarginaler. Vissa dokument kräver också att du ändrar inställningarna för mallobjekt (bakgrundsgrafik, t.ex. vattenstämplar) och attribut för uppslag. Du kan ändra de flesta av de här inställningarna i dokumentgranskaren och layoutgranskaren. 3 Arbeta med dokumentdelarHantera dokumentinställningar Så här öppnar du dokumentgranskaren: m Klicka på Granskare i verktygsfältet och klicka sedan på knappen för dokumentgranskaren. Använd panelen Innehållsförteckning till att skapa en innehållsförteckning för dokumentet. Använd panelen Info till att visa dokumentstatistik som ordräkning, datum och nyckelord. Använd dialogrutan Utskriftsformat till att ange riktning och storlek på pappret. Välj vilken typ av not du vill skapa. Justera avståndet mellan noter. Använd tillgängliga typsnittsligaturer i hela dokumentet. Välj en fotnots- eller slutnotsstil. Ange marginaler för sidkanterna till höger, vänster, upptill och nedtill. Markera för att lösenordsskydda dokumentet. Använd automatisk avstavning i hela dokumentet. Markera för att lägga till sidhuvud och -fötter i ett dokument. Dokument- granskarknappen De formateringsinställningar du gör i dokumentgranskaren gäller för hela dokumentet. 46 Kapitel 3 Arbeta med dokumentdelarKapitel 3 Arbeta med dokumentdelar 47 Så här öppnar du layoutgranskaren: m Klicka på Granskare i verktygsfältet och klicka sedan på knappen för layoutgranskaren. Använd panelen Avsnitt till att ställa in sidnummer, siduppslag och andra attribut. Avmarkera för att ange olika kolumnbredder. Markera en kolumn- eller avståndsbredd och skriv in ett nytt värde. Anger marginalerna för den aktuella layouten. Ange antalet kolumner. Markera för att starta den aktuella layouten högst upp på en sida. Ange avståndet mellan aktuell layout och de föregående och efterföljande layouterna. Layoutgranskarknappen Du använder layoutgranskaren till att ställa in layouten för textspalter. Du kan också ställa in formateringsalternativ för dokumentavsnitt som kapitel. Du kan t.ex. skapa en separat layout för första sidan och för vänstersidor och högersidor i varje avsnitt. Välja sidriktning och sidstorlek Som förval är de flesta Pages-mallar anpassade efter vanliga pappersstorlekar i stående format. Om du vill använda en annan pappersstorlek eller skriva ut i liggande format ställer du in pappersstorleken och sidriktningen direkt när du börjar arbeta med dokumentet. På så vis får du en bättre bild av hur dokumentet kommer att se ut. Läs ”Ställa in pappersstorlek och sidriktning” på sidan 263 om du vill veta hur du ändrar sidriktningen och anger pappersstorleken. Om du börjar med ett tomt dokument finns det mallar med liggande och stående format. Ställa in marginaler för dokumentet Alla dokument har marginaler (tomt utrymme mellan dokumentets innehåll och papperskanten). Marginalerna visas på skärmen med ljusgrå linjer när du arbetar i layoutvy. Du visar layoutvyn genom att klicka på Vy i verktygsfältet och sedan välja Visa layout.De förvalda marginalerna för de flesta Pages-mallar, även den tomma mallen, är en tum från papperskanten på alla sidor. Det innebär att texten i dokumentet inte kommer att gå utanför dessa marginaler. Så här ändrar du sidmarginalerna: 1 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för dokumentgranskaren och sedan på Dokument. 2 Ange värden i fälten Vänster, Höger, Upptill och Nedtill. Om du vill ställa in olika marginaler för olika avsnitt i dokumentet måste du använda layoutgranskaren. Vill du veta hur du ställer in layoutmarginaler läser du ”Definiera layoutmarginaler” på sidan 53. Om du skapar ett dokument som kommer att bindas in vill du kanske att dokumentmarginalerna ska ta hänsyn till vilken sida av papperet som hamnar i inbindningen (innermarginalen) och vilken som hamnar i ytterkanten (yttermarginalen). Det gör du genom att skapa ett dokument med inställningar för siduppslag. Läs ”Använda siduppslag” på sidan 54 för mer information. Använda sid- och radbrytningar Du kan infoga sidbrytningar, ställa in att ett visst stycke alltid ska börja på en ny sida, se till att vissa stycken alltid hamnar på samma sida, med mera. När du infogar sid- och radbrytningar infogar Pages ett speciellt formateringstecken som kallas osynligt tecken. Läs ”Formateringstecken (osynliga tecken)” på sidan 20 om du vill veta mer om osynliga tecken. Om du vill veta mer om Gå till Skapa en ny sida i ett dokument ”Infoga en sidbrytning” på sidan 48 Hantera hur stycken visas i ett dokument ”Börja ett stycke på ny sida” på sidan 49 ”Hålla samman stycken på en sida” på sidan 49 ”Behålla ett helt stycke på samma sida” på sidan 50 Lägga till en mjuk radbrytning och förhindra att ensamma rader visas längst upp eller längst ner på en sida ”Infoga en manuell radbrytning” på sidan 50 ”Förhindra ensamma rader” på sidan 50 Infoga en sidbrytning Du kan tvinga sidan att brytas på ett visst ställe i ett ordbehandlingsdokument genom att infoga en sidbrytning. Då skapas en ny sida i det aktuella avsnittet och du kan börja skriva på den nya sidan. 48 Kapitel 3 Arbeta med dokumentdelarKapitel 3 Arbeta med dokumentdelar 49 I ett sidlayoutdokument skapar du en ny sida genom att lägga till en ny sida i dokumentet. Då skapas en ny sida i ett nytt avsnitt och du kan lägga till en textruta och börja skriva. Så här infogar du en sidbrytning: m I ett ordbehandlingsdokument klickar du där du vill att sidbrytningen ska placeras och väljer sedan Infoga > Sidbrytning. Du tar bort en sidbrytning genom att klicka i början på raden direkt efter sidbrytningen och trycka på backstegstangenten. m I ett sidlayoutdokument klickar du på Sidor i verktygsfältet och väljer bland de tillgängliga sidalternativen för mallen om du vill infoga en ny sida i dokumentet. Börja ett stycke på ny sida I ett ordbehandlingsdokument kan du ange att ett stycke alltid ska börja på en ny sida, oavsett vad som kommer före stycket i dokumentet. Så här placerar du ett stycke i början på en ny sida: 1 Klicka på det stycke du vill ska börja på en ny sida. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren och sedan på Mer. 3 Markera ”Stycke börjar på ny sida". I den tomma sidlayoutmallen kan du när du har lagt till en ny sida direkt infoga en textruta och börja skriva. Hålla samman stycken på en sida Du kan ange att två stycken alltid ska visas på samma sida. Den sista raden i det första stycket hamnar alltid på samma sida som början på nästa stycke, så länge du inte infogar en sid- eller avsnittsbrytning mellan dem. Det här är mest användbart för rubrikstycken på en enda rad som du vill hålla samman med det stycke som följer efter rubriken. Så här håller du samman stycken på en sida: 1 Klicka på det stycke som du vill hålla samman med det efterföljande stycket. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren och sedan på Mer. 3 Markera ”Håll nästa stycke på samma sida".Behålla ett helt stycke på samma sida Du kan ange att alla rader i ett stycke alltid ska visas på samma sida. Så här anger du att ett stycke inte ska delas upp på flera sidor: 1 Klicka på det stycke vars rader du vill hålla samman. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren och sedan på Mer. 3 Markera ”Håll alla rader på samma sida". I ett sidlayoutdokument finns texten i textrutor. Om du vill veta hur du länkar textrutor läser du ”Länka flytande textrutor” på sidan 109. Infoga en manuell radbrytning Du kan använda en manuell radbrytning, en så kallad mjuk radbrytning, om du vill börja på en ny rad utan att börja på ett nytt stycke. Så här infogar du en manuell radbrytning: 1 Klicka där du vill infoga radbrytningen. 2 Tryck ner returtangenten samtidigt som du håller ner skifttangenten. Förhindra ensamma rader Du kan förhindra att den första raden i ett stycke hamnar ensam längst ner på en sida (kallas enkel horunge) eller att den sista raden i ett stycke hamnar ensam överst på en sida (kallas dubbel horunge). Så här förhindrar du ensamma rader i ett stycke: 1 Klicka på det stycke du vill förhindra ensamma rader för. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren och sedan på Mer. 3 Markera "Förhindra ensamma rader". Använda layouter I Pages kan du variera utseendet på ett sidlayoutdokument genom att skapa spalter i textrutor och i ordbehandlingsdokument med hjälp av layouter åtskilda av layoutbrytningar. Om du vill veta mer om hur du arbetar med textrutor i sidlayoutdokument läser du ”Lyfta fram text med hjälp av textrutor, former och andra effekter” på sidan 107. I ett ordbehandlingsdokument hålls layouterna åtskilda med layoutbrytningar. En layout är en del av ett dokument där du har angett specifika spaltvillkor och hur stort utrymmet runt spalterna ska vara (kallas layoutmarginal). 50 Kapitel 3 Arbeta med dokumentdelarKapitel 3 Arbeta med dokumentdelar 51 Du kan ha flera layouter i ett avsnitt i dokumentet, eller till och med på en enskild sida. Om du vill veta mer om Gå till Skapa spalter och styra textflödet från en spalt till nästa ”Definiera spalter” på sidan 51 ”Definiera spaltbrytningar” på sidan 52 Ändra layoutinställningar i ett ordbehandlingsdokument ”Definiera layoutbrytningar” på sidan 52 ”Definiera layoutmarginaler” på sidan 53 Definiera spalter Beroende på vilken sidstorlek och spaltbredd du anger för ett dokument kan du skapa upp till tio textspalter (t.ex. med pappersstorleken Letter i liggande format). Mellanrummet mellan spalter kallas avstånd. När du skriver i en spalt och kommer till längst ner i spalten flödar texten automatiskt över till nästa spalt när du fortsätter skriva. Om du vill ändra var en spalt bryts läser du anvisningarna i ”Definiera spaltbrytningar” på sidan 52. När du vill ändra antalet spalter eller utseendet på spalterna i någon del av ett dokument skapar du en ny layout. Läs ”Definiera layoutbrytningar” på sidan 52 för mer information. Så här formaterar du ett dokument i flera spalter: 1 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för layoutgranskaren, klicka på Layout och ange sedan antalet spalter i spaltfältet. Du skriver en siffra i spaltfältet genom att placera insättningspunkten i ett textområde i dokumentet, skriva siffran i spaltfältet och sedan trycka på returtangenten. 2 Om du vill justera bredden för alla spalter dubbelklickar du på ett värde i spaltlistan och skriver en ny siffra. Om du vill justera utrymmet mellan spalterna dubbelklickar du på ett värde i listan Avstånd och skriver en ny siffra. 3 Om du vill ange olika bredd för spalterna avmarkerar du ”Likadan kolumnbredd". Om du vill justera bredden för en viss spalt dubbelklickar du på spaltens värde i spaltlistan och skriver en ny siffra. Om du vill justera utrymmet mellan spalterna som ligger bredvid varandra dubbelklickar du på ett värde i listan Avstånd och skriver en ny siffra. 4 I ett ordbehandlingsdokument justerar du utrymmet runt spalternas yttermarginaler genom att ange nya värden i fälten Vänster, Höger, Före och Efter. Det går inte att justera layoutmarginalerna i ett sidlayoutdokument. 5 Om du vill flytta spalter till överst på nästa sida ett ordbehandlingsdokument markerar du ”Layout börjar på ny sida". Om du arbetar med ett sidlayoutdokument går det inte att markera ”Layout börjar på ny sida”. 6 Vill du snabbt ändra spaltbredden och utrymmet mellan spalterna använder du dokumentlinjalen. Klicka på Vy i verktygsfältet och välj sedan Visa linjaler. Dra i vänster- eller högerkanterna på de grå avståndsområdena i den horisontella linjalen. De vita områdena i linjalen visar textområden inom kolumner. De grå områdena visar kolumnavstånden. Obs! Du kan snabbt skapa upp till fyra spalter genom att klicka på popupmenyn Kolumner i formatfältet och välja antal spalter. Definiera spaltbrytningar En spaltbrytning bryter textflödet i en spalt (och lämnar resten av spalten tom) och texten fortsätter sedan i nästa spalt. Så här skapar du en spaltbrytning: 1 Klicka efter det ord där du vill bryta textflödet. 2 Välj Infoga > Spaltbrytning. Texten bryts där du placerat insättningspunkten och fortsätter i nästa textspalt. Om du infogar en spaltbrytning i en layout med endast en spalt fortsätter texten överst på nästa sida. När du visar osynliga tecken i ett dokument (klicka på Vy i verktygsfältet och välj Visa osynliga tecken) markerar en spaltbrytningssymbol var spaltbrytningen finns. Symbolen för spaltbrytning är en typ av formateringstecken som kallas för ett osynligt tecken. Läs ”Formateringstecken (osynliga tecken)” på sidan 20 om du vill veta mer om osynliga tecken. Du tar bort en spaltbrytning genom att klicka i början på raden direkt efter spaltbrytningen och trycka på backstegstangenten. Definiera layoutbrytningar I ett ordbehandlingsdokument avslutar en layoutbrytning en layout och börjar en ny där du kan ange andra spaltinställningar och andra layoutmarginaler. 52 Kapitel 3 Arbeta med dokumentdelarKapitel 3 Arbeta med dokumentdelar 53 Layoutbrytningar påverkar inte sidhuvuden, sidfötter, sidnumrering eller andra formateringar som angetts för dokumentet eller för avsnitt. Så här infogar du en layoutbrytning i ett ordbehandlingsdokument: 1 Placera insättningspunkten efter det ord där du vill avsluta den aktuella layouten och byta till en ny. 2 Välj Infoga > Layoutbrytning. En layoutbrytning infogas och insättningspunkten flyttas till överst i den nya layouten. Layouten som följer brytningen har samma format och antal textspalter som den föregående layouten tills du ändrar det. Du ändrar layoutattributen genom att klicka på Granskare i verktygsfältet och sedan på knappen för layoutgranskaren. På panelen Layout anger du antalet spalter och formaterar dem. 3 Om du vill flytta den nya layouten till överst på en sida markerar du ”Layout börjar på ny sida". När du visar osynliga tecken i ett dokument (klicka på Vy i verktygsfältet och välj Visa osynliga tecken) markerar en layoutbrytningssymbol var layoutbrytningen finns. Symbolen för layoutbrytning är en typ av formateringstecken som kallas för ett osynligt tecken. Läs ”Formateringstecken (osynliga tecken)” på sidan 20 om du vill veta mer om osynliga tecken. Du tar bort en layoutbrytning genom att klicka i början på raden direkt efter layoutbrytningen och trycka på backstegstangenten. Definiera layoutmarginaler I ett ordbehandlingsdokument är layoutmarginalen utrymmet runt spalterna i en layout. Så ändrar du layoutmarginalen i ett ordbehandlingsdokument: 1 Klicka i en spalt. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för layoutgranskaren och sedan på Layout. 3 Vill du ändra yttermarginalerna för en spalt/spalterna anger du värden i fälten Vänster och Höger under Layoutmarginaler. 4 Vill du ange hur mycket tomt utrymme som ska finnas ovanför och under en spalt/ spalterna anger du värden i fälten Före och Efter under Layoutmarginaler. De nya marginalerna kan inte vara så stora att de går utanför de pappersmarginaler som ställts in för dokumentet i dokumentgranskaren.Använda siduppslag Om du tänker skriva ut ett dokument dubbelsidigt och binda in det får dokumentet siduppslag. Vänster- och högersidorna i sådana dokument har normalt olika inner- och yttermarginaler. Du kanske t.ex. vill att innermarginalen i ett dokument som ska bindas in ska vara bredare än yttermarginalen. Läs ”Definiera marginaler för siduppslag” på sidan 54 för mer information. Om dokumentet innehåller avsnitt, t.ex. kapitel, kan du använda olika sidhuvuden och sidfötter för vänster- och högersidor om du vill placera sidnumreringen ytterst på sidorna. Läs ”Definiera sidhuvuden och sidfötter för siduppslag” på sidan 55 för mer information. När du har justerat marginaler och ändrat sidhuvuden och sidfötter kan du vilja granska dokumentet innan du skriver ut det. Läs ”Visa siduppslag” på sidan 55 för mer information. Definiera marginaler för siduppslag Använd dokumentgranskaren till att ställa in olika marginaler för vänster- och högersidor. Så här anger du olika marginaler för vänster- och högersidor: 1 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för dokumentgranskaren och sedan på Dokument. 2 Välj Uppslag. Ange ett värde för marginalerna på sidans utvändiga kanter. Markera om du vill ange marginalerna för vänster- och högersidor oberoende av varandra. Ange ett värde för marginalen som ingår i bindningen. 3 Ange inner- och yttermarginalerna. Innermarginalen är den kant på vänster- och högersidorna som hamnar vid bindningen. Yttermarginalen är den kant som hamnar ytterst på vänster- och högersidorna. 54 Kapitel 3 Arbeta med dokumentdelarKapitel 3 Arbeta med dokumentdelar 55 Definiera sidhuvuden och sidfötter för siduppslag I ett ordbehandlingsdokument med avsnitt kan du ställa in olika sidhuvuden och sidfötter för vänster- och högersidor, så att du t.ex. kan placera sidnumreringen ytterst i sidfötterna. Läs ”Formatera siduppslag i ett avsnitt” på sidan 64 om du vill veta hur du definierar avsnitt. Så här ställer du in sidhuvuden och sidfötter för uppslag i ett avsnitt: 1 Klicka någonstans i avsnittet. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för layoutgranskaren och sedan på Avsnitt. 3 Markera ”Vänster/höger sida olika". 4 Avmarkera ”Använd föregående sidhuvuden och sidfötter". 5 På en vänstersida i avsnittet definierar du det sidhuvud och den sidfot du vill använda för alla vänstersidor i avsnittet. Läs ”Använda sidhuvuden och sidfötter” på sidan 56 för mer information. 6 På en högersida i avsnittet definierar du det sidhuvud och den sidfot du vill använda för alla högersidor i avsnittet. 7 Om du vill att den första sidan i avsnittet ska ha ett unikt sidhuvud eller sidfot markerar du ”Första sidan är olik” och definierar sidhuvudet och sidfoten på den första sidan i avsnittet. Visa siduppslag När du har ett dokument med siduppslag kan du visa siduppslagen på flera sätt i Pages. Visa siduppslag i miniatyrvyn eller sida vid sida i dokumentfönstret. Så här visar du siduppslag: m Klicka på Vy i verktygsfältet och välj Sidminiatyrer om du vill visa siduppslagen i miniatyrvyn. m Klicka på reglaget för sidvisning längst ner till vänster i fönstret och välj sedan Upp två från popupmenyn om du vill visa sidorna i ett siduppslag sida vid sida i dokumentets huvudfönster.Använda sidhuvuden och sidfötter Du kan låta samma text eller grafik visas på flera sidor i ett dokument. Återkommande information som visas överst på flera sidor kallas ett sidhuvud. Återkommande information som visas längst ner på sidorna kallas sidfot. Du kan placera egen text eller grafik i ett sidhuvud eller en sidfot, och du kan använda formaterade textfält. Med formaterade textfält kan du infoga text som uppdateras automatiskt. Om du t.ex. infogar ett datumfält visas det aktuella datumet varje gång du öppnar dokumentet. På samma vis kan sidnummerfält hålla reda på sidnumren när du lägger till eller tar bort sidor. Så här definierar du innehållet i ett sidhuvud eller en sidfot: 1 Klicka på Vy i verktygsfältet och välj sedan Visa layout. Då visas sidhuvud- och sidfotsområdena överst och längst ner på sidan. 2 Om du vill lägga till text eller grafik i ett sidhuvud eller en sidfot placerar du insättningspunkten i sidhuvudet eller sidfoten och skriver eller klistrar in text eller grafik. Om du vill lägga till sidnumrering eller andra värden som ändras läser du ”Lägg till sidnumrering och andra värden som ändras” på sidan 119. Det du skriver i ett sidhuvud eller en sidfot återkommer på varje sida. Om du vill att texten i sidhuvudet och sidfoten ska vara olika i olika avsnitt läser du ”Ändra sidhuvuden och sidfötter i ett avsnitt” på sidan 63. Lägga till och redigera fotnoter och slutnoter I ett ordbehandlingsdokument kan du lägga till speciella markörer (siffror eller symboler) som länkar till noter längst ner på sidan (fotnoter) eller sist i dokumentet eller avsnittet (slutnoter). Du kan inte blanda fotnoter och slutnoter i ett dokument men du kan ändra befintliga noter från den ena typen till den andra. Om du vill veta mer om Gå till Lägga till och radera fotnoter och slutnoter ”Lägga till en fotnot” på sidan 57 ”Lägga till en slutnot sist i ett dokument” på sidan 57 ”Lägga till en slutnot sist i ett avsnitt” på sidan 58 ”Radera fotnoter och slutnoter” på sidan 58 Konvertera nottyper, ändra utseendet på fotnoter och slutnoter, med mera ”Konvertera fotnoter till slutnoter och tvärt om” på sidan 58 ”Formatera fotnoter och slutnoter” på sidan 58 ”Hoppa mellan en markör och den relaterade fotnoten eller slutnoten” på sidan 59 56 Kapitel 3 Arbeta med dokumentdelarKapitel 3 Arbeta med dokumentdelar 57 Lägga till en fotnot I ett ordbehandlingsdokument kan du lägga till speciella markörer som länkar till noter längst ner på sidan. Sådana noter kallas fotnoter. Så här lägger du till en fotnot: 1 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för dokumentgranskaren och sedan på Dokument. 2 Välj Använd fotnoter från popupmenyn Fotnoter och slutnoter. 3 Välj ett numreringsformat från popupmenyn Format. 4 Välj om numreringen av fotnoterna är löpande eller börjar om från början på varje sida eller i varje avsnitt från popupmenyn Numrering. 5 Placera insättningspunkten på den plats i huvudtexten (inte i en textruta, tabell eller något annat objekt) där du vill att fotnotsmarkören ska visas. 6 Välj Infoga > Fotnot. En fotnotsmarkör visas och insättningspunkten flyttas till motsvarande fotnotsfält längst ner på sidan. 7 Skriv fotnotsinformationen. Utöver text kan du också använda inbäddade former, grafik och andra objekt. Läs ”Vad är flytande och inbäddade objekt?” på sidan 142 om du vill veta mer. Lägga till en slutnot sist i ett dokument I ett ordbehandlingsdokument kan du lägga till speciella markörer som länkar till noter sist i dokumentet. Sådana noter kallas dokumentslutnoter. Så här lägger du till en dokumentslutnot: 1 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för dokumentgranskaren och sedan på Dokument. 2 Välj Använd dokumentslutnoter från popupmenyn Fotnoter och slutnoter. 3 Välj ett numreringsformat från popupmenyn Format. 4 Välj om numreringen av slutnoterna är löpande eller börjar om från början på varje sida eller i varje avsnitt från popupmenyn Numrering. 5 Placera insättningspunkten på den plats i huvudtexten (inte i en textruta, tabell eller något annat objekt) där du vill att slutnotsmarkören ska visas. 6 Välj Infoga > Slutnot. En slutnotsmarkör visas och insättningspunkten flyttas till motsvarande slutnotsfält, sist i dokumentet efter en avsnittsbrytning. Om du inte vill att slutnoterna ska visas på en ny sida raderar du avsnittsbrytningen. 7 Skriv slutnotsinformationen.Utöver text kan du också använda inbäddade former, grafik och andra objekt. Läs ”Vad är flytande och inbäddade objekt?” på sidan 142 om du vill veta mer. Lägga till en slutnot sist i ett avsnitt I ett ordbehandlingsdokument kan du lägga till speciella markörer som länkar till noter sist i respektive avsnitt. Sådana noter kallas avsnittsslutnoter. Så här lägger du till en avsnittsslutnot: 1 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för dokumentgranskaren och sedan på Dokument. 2 Välj Använd avsnittsslutnoter från popupmenyn Fotnoter och slutnoter. 3 Välj ett numreringsformat från popupmenyn Format. 4 Välj om numreringen av slutnoterna är löpande eller börjar om från början i varje avsnitt från popupmenyn Numrering. 5 Placera insättningspunkten på den plats i huvudtexten (inte i en textruta, tabell eller något annat objekt) där du vill att slutnotsmarkören ska visas. 6 Välj Infoga > Avsnittsslutnot. En slutnotsmarkör visas och insättningspunkten flyttas till motsvarande slutnotsfält, sist i det avsnitt som markören infogas i. En rad separerar slutnoterna från den andra informationen i avsnittet. 7 Skriv slutnotsinformationen. Utöver text kan du också använda inbäddade former, grafik och andra objekt. Läs ”Vad är flytande och inbäddade objekt?” på sidan 142 om du vill veta mer. Radera fotnoter och slutnoter Det är enkelt att radera fotnoter och slutnoter i ett ordbehandlingsdokument. Så här raderar du en fotnot eller slutnot: m Radera markören som hänvisar till noten i dokumentet. Konvertera fotnoter till slutnoter och tvärt om Du kan ändra alla fotnoter i ett ordbehandlingsdokument till slutnoter och tvärt om. Du kan också konvertera alla dokumentslutnoter till avsnittsslutnoter och tvärt om. Däremot kan du inte blanda slutnoter och fotnoter i samma dokument. Så här konverterar du fotnoter till slutnoter och tvärt om: m Ändra inställningen i popupmeny Fotnoter och slutnoter på panelen Dokument i dokumentgranskaren. Formatera fotnoter och slutnoter Du kan formatera utseendet på fotnoter, slutnoter och markörer i ett ordbehandlingsdokument och ändra avståndet mellan noterna. 58 Kapitel 3 Arbeta med dokumentdelarKapitel 3 Arbeta med dokumentdelar 59 Så här formaterar du noter: m Du ändrar utseendet på noter och markörer genom att markera nottexten och/eller markören och formatera dem precis som vanlig text med hjälp av fönstret Typsnitt, textgranskaren och stillådan. m Du ändrar avståndet mellan noterna genom att öka eller minska siffran i fältet Avstånd mellan noter på panelen Dokument i dokumentgranskaren. Hoppa mellan en markör och den relaterade fotnoten eller slutnoten I ett ordbehandlingsdokument kan du hoppa till en not från notens markör och till markören från noten. Så här hoppar du mellan markörer och noter: m Hoppa till den plats i dokumentet där en markör finns genom att dubbelklicka på markören i noten. m Dubbelklicka på en markör i dokumenttexten om du vill hoppa till den relaterade noten. Numrera fotnoter och slutnoter I ett ordbehandlingsdokument kan du använda en av de fördefinierade, automatiska numreringsstilarna för de markörer som hänvisar till noter. Fördefinierade numreringsstilar är arabiska siffror (1, 2, 3), romerska siffror (i, ii, iii) och symboler (*, †, ‡). Numreringen kan vara löpande i hela dokumentet eller börja om från början i varje dokumentavsnitt eller på varje sida. Läs ”Börja om numreringen för fotnoter och avsnittsslutnoter” på sidan 60 för mer information. Istället för eller utöver automatisk numrering kan du också använda anpassade markörer som du definierar själv. Läs ”Definiera markörer för numrering av fotnoter och slutnoter” på sidan 59 och ”Ändra markörer för numrering av fotnoter och slutnoter” på sidan 60 för mer information. Anpassade markörer numreras inte automatiskt utan om du använder anpassade markörer måste du själv ange markören varje gång du skapar en fotnot eller slutnot. Definiera markörer för numrering av fotnoter och slutnoter I ett ordbehandlingsdokument kan du använda ett fördefinierat siffer- eller symbolformat eller definiera egna markörer. Så här definierar du markörer: m Om du vill använda ett fördefinierat siffer- eller symbolformat väljer du en numreringsstil från popupmenyn Format på panelen Dokument i dokumentgranskaren. Den numreringsstil du väljer används sedan i hela dokumentet. m Om du vill infoga en anpassad markör placerar du insättningspunkten på den plats i dokumentet där du vill placera markören.Klicka på menyn Infoga och tryck sedan på alternativtangenten. Välj Anpassa slutnot, Anpassa avsnittsslutnot eller Anpassa fotnot. Vad som visas i menyn beror på vad som är angett i popupmenyn Fotnoter och slutnoter. Skriv eller välj en anpassad markör i den dialogruta som visas och klicka sedan på OK. Markören visas och insättningspunkten flyttas till lämplig plats i dokumentet för noten. Ändra markörer för numrering av fotnoter och slutnoter I ett ordbehandlingsdokument kan du växla mellan anpassad markörnumrering till ett fördefinierat numreringsformat och tvärt om. Så här ändrar du numreringsstil för markörer: m Om du vill ändra numreringsformatet från fördefinierat till anpassat kontrollklickar du på markören för en slutnot eller fotnot och väljer sedan Använd anpassad markör från snabbvalsmenyn. Skriv eller välj en anpassad markör i den dialogruta som visas och klicka sedan på OK. Den anpassade markören ersätter den fördefinierade markören. m Om du vill ändra en anpassad numrering till ett fördefinierat numreringsformat kontrollklickar du på en markör och väljer sedan Använd automatisk numrering från snabbvalsmeny. Markören som ersätter den anpassade markören har det nummerformat som angetts på panelen Dokument i dokumentgranskaren. Börja om numreringen för fotnoter och avsnittsslutnoter Om du inte vill att numreringen av fotnoter eller avsnittsslutnoter ska vara löpande kan du börja om numreringen på varje sida eller för varje avsnitt i ett ordbehandlingsdokument. Använd avsnitt till att definiera dokumentdelar som kapitel. Så här börjar du om numreringen av fotnoter och slutnoter: m Välj "Börja om på varje sida" eller "Börjar om i varje avsnitt" från popupmenyn Numrering på panelen Dokument i dokumentgranskaren. Skapa avsnitt Alla Pages-mallar har ett eller flera fördefinierade avsnitt. Varje gång du lägger till sidor i ett dokument genom att använda knappen Avsnitt (ordbehandling) eller knappen Sidor (sidlayout) i verktygsfältet lägger du till ett nytt avsnitt. I ett sidlayoutdokument är varje sida ett avsnitt. Du kan använda de fördefinierade avsnitten som de är eller så kan du ändra eller ta bort dem en sida i taget. I ett ordbehandlingsdokument kan du använda de fördefinierade avsnitten som de är eller så kan du definiera egna avsnitt genom att skapa och ta bort avsnittsbrytningar. 60 Kapitel 3 Arbeta med dokumentdelarKapitel 3 Arbeta med dokumentdelar 61 Så här lägger du till avsnittsbrytningar i ordbehandlingsdokument: m Placera pekaren där du vill lägga in brytningen och välj sedan Infoga > Avsnittsbrytning eller klicka på Avsnitt i verktygsfältet och välj ett objekt från listan. När du visar osynliga tecken i ett dokument (klicka på Vy i verktygsfältet och välj Visa osynliga tecken) markerar en avsnittsbrytningssymbol var avsnittsbrytningen finns. Det nya avsnittet har samma formatering som det föregående avsnittet tills du ändrar det. De ändringar du gör för mallobjekt, sidhuvuden, sidfötter och sidnumrering gäller bara för det avsnitt du gör ändringen i. Läs ”Använda mallobjekt (återkommande bakgrundsbilder)” på sidan 64 om du vill veta mer om mallobjekt. Du tar bort en avsnittsbrytning genom att klicka i början på raden direkt efter avsnittsbrytningen och trycka på backstegstangenten. Om du vill veta mer om Gå till Navigera i ett dokument och hantera avsnitten i det ”Visa miniatyrer” på sidan 61 ”Lägga till och radera avsnitt” på sidan 62 ”Ändra ordningen på avsnitt” på sidan 62 Definiera avsnittsattribut som sidnumrering, sidhuvuden och sidfötter, marginaler, med mera ”Ändra sidhuvuden och sidfötter i ett avsnitt” på sidan 63 ”Starta om sidnumreringen i ett avsnitt” på sidan 63 ”Ställa in ett unikt format för första sidan i ett avsnitt” på sidan 63 ”Formatera siduppslag i ett avsnitt” på sidan 64 ”Återanvända avsnitt” på sidan 64 Visa miniatyrer Ett bra sätt att få en översikt över Pages-dokument är att använda miniatyrvyn. Så här visar du miniatyrer: m Du visar miniatyrvyn i ett ordbehandlingsdokument genom att klicka på Vy i verktygsfältet och välja Sidminiatyrer. I ett sidlayoutdokument visas miniatyrer som förval. Du gömmer miniatyrvyn genom att klicka på Vy i verktygsfältet och avmarkera Sidminiatyrer. m Du visar siduppslag i miniatyrvyn genom att välja Uppslag på panelen Dokument i dokumentgranskaren. m Du går till en viss sida genom att klicka på dess miniatyr. Sidan visas i huvudvisningsområdet och sidans miniatyr markeras så att du ser var du befinner dig i dokumentet.Du kan också navigera till en sida i ett dokument genom att klicka på knappen Sida nere till vänster i dokumentfönstret, skriva sidnumret i fältet "Gå till sidan" och trycka på returtangenten. Du kan göra visningsområdet för miniatyrvyn bredare och sidminiatyrerna större genom att justera storleksreglaget längst ner till höger i miniatyrkolumnen. Lägga till och radera avsnitt Du kan snabbt lägga till och radera avsnitt i ett Pages-dokument genom att använda miniatyrer. Så här lägger du till och tar bort avsnitt: m Du raderar ett avsnitt och dess innehåll genom att markera avsnittet i miniatyrvyn och trycka på backstegstangenten. En gul ruta markerar alla de sidminiatyrer som finns i samma avsnitt som den valda sidan. m Du kopierar (eller klipper ut) och klistrar in ett eller flera avsnitt genom att markera de avsnitt du vill kopiera eller klippa ut i miniatyrvyn och sedan välja Redigera > Kopiera eller Redigera > Klipp ut. Markera det avsnitt du vill klistra in avsnitten efter och välj sedan Redigera > Klistra in. Du kan också kopiera och klistra in ett eller flera avsnitt genom att alternativ-dra markerade avsnitt till en ny plats i miniatyrvyn. När du drar flyttas avsnitten och ger plats åt det du klistrar in. m Om du vill klistra in en kopia av markerade avsnitt direkt efter dem markerar du avsnitten och väljer Redigera > Duplicera. Ändra ordningen på avsnitt Genom att använda miniatyrerna kan du på ett effektivt sätt ändra ordningen i ett Pages-dokument. Så här ändrar du ordningen på avsnitt: m Du markerar ett eller flera avsnitt i miniatyrvyn genom att klicka på en sida. En gul ruta markerar alla de sidminiatyrer som finns i samma avsnitt som den valda sidan. Du markerar flera avsnitt som ligger intill varandra genom att hålla ner skifttangenten och sedan klicka på det första och det sista avsnittet du vill markera. Du kan också markera flera avsnitt genom att dra. Om du vill markera flera avsnitt intill varandra klickar du till vänster eller höger om en sidminiatyr och drar sedan upp eller ner. m Du flyttar avsnitt genom att markera dem, klicka på en sidminiatyr i ett av de markerade avsnitten och sedan dra avsnitten till en ny plats i miniatyrvyn. De andra avsnitten flyttas och ger plats åt de du drar. 62 Kapitel 3 Arbeta med dokumentdelarKapitel 3 Arbeta med dokumentdelar 63 Ändra sidhuvuden och sidfötter i ett avsnitt Du kan ange ett unikt sidhuvud och sidfot för ett helt avsnitt. Du kan också ändra sidhuvudet och sidfoten inom ett avsnitt. Så här ändrar du sidhuvuden och sidfötter: 1 Placera insättningspunkten i avsnittet. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för layoutgranskaren och sedan på Avsnitt. 3 Avmarkera ”Använd föregående sidhuvuden och sidfötter". 4 Skriv det nya sidhuvudet eller sidfoten i respektive område i dokumentet. Starta om sidnumreringen i ett avsnitt Du kan påbörja en ny sidnumrering för ett avsnittet. Så här startar du om sidnumreringen i ett dokumentavsnitt: m Klicka i avsnittet, markera ”Börja på” på panelen Avsnitt i layoutgranskaren och ange sedan siffran för den första sidan i avsnittet. Ställa in ett unikt format för första sidan i ett avsnitt Du kan ange ett annat sidhuvud, sidfot och mallobjekt för den första sidan i ett avsnitt. Gör så att sidnumreringen fortsätter från föregående avsnitt eller ange ett sidnummer som sidnumreringen ska startas med. Gör sidhuvud och -fötter och mallobjekt olika på första sidan eller alternerande sidor, eller fortsätter från föregående avsnitt. Gör så att det nya avsnittet börjar på en vänster- eller högersida. Så här skapar du en unik första sida i ett avsnitt: m Om du vill använda ett annat sidhuvud och en annan sidfot på första sidan i ett avsnitt klickar du i avsnittet, markerar ”Första sidan är olik” på panelen Avsnitt i layoutgranskaren och ändrar sedan sidhuvudet och sidfoten. Läs ”Använda sidhuvuden och sidfötter” på sidan 56 om du vill veta hur du ändrar sidhuvudet och sidfoten. m Om du vill placera ett mallobjekt på den första sidan följer du anvisningarna i ”Använda mallobjekt (återkommande bakgrundsbilder)” på sidan 64.Formatera siduppslag i ett avsnitt Du kan ange att sidhuvudet, sidfoten, mallobjekt och marginalerna ska vara olika på siduppslagens vänster- och högersidor i ett avsnitt. Markera ett avsnitt genom att klicka i det och formatera sedan vänster- och högersidorna. Så här formaterar du vänster- och högersidorna i ett markerat avsnitt: m Om du vill använda olika sidhuvuden och sidfötter på vänster- respektive högersidorna i ett siduppslag markerar du ”Vänster- och högersida är olika” på panelen Avsnitt i layoutgranskaren. m Om du vill att första sidan i ett avsnitt alltid ska börja på vänstersidan eller högersidan väljer du Vänster sida eller Höger sida från popupmenyn ”Avsnitt börjar på”. Annars väljer du Valfri sida. m Om du vill placera ett mallobjekt på vänster- eller högersidorna följer du anvisningarna i ”Använda mallobjekt (återkommande bakgrundsbilder)” på sidan 64. m Om du vill ställa in olika marginaler för olika avsnitt i dokumentet måste du använda layoutgranskaren och ändra layoutmarginalerna. Vill du veta hur du ställer in layoutmarginaler läser du ”Definiera layoutmarginaler” på sidan 53. Läs ”Använda siduppslag” på sidan 54 om du vill veta mer om siduppslag. Återanvända avsnitt Du kan göra ett avsnitt i ett dokument tillgängligt för återanvändning genom att lägga till det i popupmenyn som visas när du klickar på Sidor i verktygsfältet. Så här återanvänder du några eller alla sidor i ett avsnitt: 1 Markera avsnittet i miniatyrvyn. 2 Välj Format > Avancerat > Spara sidor. 3 Ange ett namn för sidan eller sidorna i den dialogruta som visas, ange vilka sidor du vill återanvända med hjälp av popupmenyn Inkludera och klicka sedan på OK. Sidan eller sidorna blir tillgängliga på den popupmenyn som visas när du klickar på knappen Sidor i verktygsfältet. Använda mallobjekt (återkommande bakgrundsbilder) Du kan lägga till vattenstämplar, logotyper och andra bakgrundsbilder som visas på samma ställe på varje sida i ett ordbehandlingsdokument. Den här återkommande grafiken kallas mallobjekt. 64 Kapitel 3 Arbeta med dokumentdelarKapitel 3 Arbeta med dokumentdelar 65 Om ett dokument är indelat i avsnitt kan du placera olika mallobjekt i varje avsnitt. Inom ett avsnitt kan du placera olika mallobjekt på avsnittets första sida och på höger- och vänstersidorna i avsnittet. Läs ”Ställa in ett unikt format för första sidan i ett avsnitt” på sidan 63 och”Formatera siduppslag i ett avsnitt” på sidan 64 för mer information. Så här lägger du till ett mallobjekt i ett ordbehandlingsdokument: 1 Lägg till ett objekt. Läs ”Vad är flytande och inbäddade objekt?” på sidan 142 om du vill veta mer om flytande objekt. 2 Placera objektet där du vill ha det på sidan. 3 Välj Format > Avancerat > "Flytta objekt till avsnittets sidmall" och kontrollera att kryssrutan Format> Avancerat > Gör objekt i sidmallen markerbara inte är markerad. Markörerna försvinner från objektet och du kan inte längre markera det. Om du vill redigera eller flytta ett mallobjekt måste du först göra mallobjekt markerbara för hela dokumentet genom att markera kryssrutan Format > Avancerat > Gör objekt i sidmallen markerbara om alternativet inte redan är markerat. Markerbara mallobjekt ser annorlunda ut än andra objekt eftersom de har blå markörer. Masterobjekt har blå markeringshandtag. Använda en innehållsförteckning Om du använder en ordbehandlingsmall kan du låta Pages automatiskt generera en innehållsförteckning för ett dokument. Många ordbehandlingsmallar har en fördefinierad innehållsförteckning som du kan lägga till i dina dokument. Om du vill veta hur du lägger till en innehållsförteckning i ett dokument läser du ”Skapa och uppdatera en innehållsförteckning” på sidan 66. Om du vill skapa en innehållsförteckning i ett ordbehandlingsdokument måste du använda konsekventa styckestilar på rubrikerna i dokumentet. Läs ”Vad är stilar?” på sidan 128 och ”Använda stilar” på sidan 129 om du vill veta mer om stilar. När du har skapat en innehållsförteckning kan du ändra utseendet på den genom att formatera den. Läs ”Formatera en innehållsförteckning” på sidan 67 för mer information.Skapa och uppdatera en innehållsförteckning Varje innehållsförteckning du skapar i en ordbehandlingsmall visar bara det innehåll som följer efter den, fram till nästa innehållsförteckning. Om du vill ha en övergripande innehållsförteckning för hela dokumentet måste det vara den enda innehållsförteckningen och den måste stå i början av dokumentet. Du uppdaterar innehållsförteckningen när du har redigerat dokumentet genom att klicka på valfri post i innehållsförteckningen eller genom att välja Uppdatera nu på panelen Innehållsförteckning i dokumentgranskaren. Om du inte uppdaterar innehållsförteckningen efter det att du ändrat dokumentet uppdateras den automatiskt när du stänger dokumentet. Så här skapar du en innehållsförteckning: 1 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för dokumentgranskaren och sedan på "Innehållsfört". 2 Markera kryssrutorna bredvid de styckestilar vars text du vill ska vara med i innehållsförteckningen. Om du t.ex. vill att alla huvudrubriker och alla underrubriker ska vara med i innehållsförteckningen markerar du den styckestil du använt för huvudrubriker och underrubriker. Markera kryssrutan i Nr-kolumnen om du vill att sidnummer ska visas för varje ny post. Klicka för att uppdatera innehållsförteckningen när du har ändrat dokumentet. Markera de styckestilar vars text du vill ska synas i innehållsförteckningen. Markera för att göra hyperlänkar av alla sidnummer. 66 Kapitel 3 Arbeta med dokumentdelarKapitel 3 Arbeta med dokumentdelar 67 Om de stilar du väljer inte används någonstans i dokumentet visas ett meddelande om att innehållsförteckningen är tom när du skapar den. Om du väljer stilar som används ofta i dokumentet kan innehållsförteckningen bli väldigt lång. 3 I sifferkolumnen markerar du kryssrutorna för de stilar vars poster du vill ta med sidnummer för. 4 Placera insättningspunkten i början av den rad där du vill placera innehållsförteckningen och välj sedan Infoga > Innehållsförteckning. Om den ordbehandlingsmall du använder har en fördefinierad innehållsförteckning klickar du på sidan före den där du vill infoga innehållsförteckningen, klickar på Avsnitt i verktygsfältet och väljer sedan Innehållsförteckning. Formatera en innehållsförteckning Du kan ändra utseendet på texten i en innehållsförteckning precis som för annan text i ett ordbehandlingsdokument. Du kan också lägga till en rad med fyllningstecken mellan en post och tillhörande sidnummer, och du kan skapa nya innehållsförteckningsstilar. Så här ändrar du utseendet på en post i innehållsförteckningen: 1 Markera den post du vill formatera i innehållsförteckningen, t.ex. en huvudrubrik. Alla poster av samma typ markeras automatiskt. Det går inte att markera dem en och en. 2 Öppna stillådan genom att klicka på knappen för stillådan i formatfältet. Lägg märke till att stillådan nu visar en lista över innehållsförteckningsstilar. Den innehållsförteckningsstil som motsvarar den markerade posten är också markerad. När du markerar en post i innehållsförteckningen visar utdragslådan Stilar olika stilar för innehållsförteckningen. Klicka på pilen och välj om du vill ändra den markerade stilen, skapa en ny stil eller bara byta namn på den. 3 Du ändrar typsnittsattributen för rubriken i innehållsförteckningen genom att använda reglagen i formatfältet. Du kan också ändra typsnittsattributen i fönstret Typsnitt, textgranskaren och fönstret Färger. 4 Om du vill lägga till en rad med fyllningstecken mellan en post och tillhörande sidnummer markerar du posten i innehållsförteckningen och klickar på fliken i kolumnen Tabbstopp på panelen Tabbar i textgranskaren. Välj sedan en radstil från popupmenyn Fyllningstecken.5 Om du vill ändra stilen i stillådan till samma som posten klickar du på pilen till höger om stilnamnet och väljer "Omdefiniera stil från markering". Om du istället vill skapa en ny innehållsförteckningsstil klickar du på pilen till höger om stilnamnet och väljer "Skapa ny innehållsförteckningsstil från markering". Ange sedan ett namn för den nya stilen. Du kan också lägga till en ny stil genom att klicka på lägg till-knappen (+) längst ner till vänster i stillådan. Hur du än väljer att göra anger du sedan ett namn för den nya stilen och markerar ”Använd den nya stilen när den skapas” om du vill använda stilen med en gång på den markerade texten. 6 Du byter namn på en stil i stillådan genom att klicka på pilen bredvid stilnamnet och välja Byt namn på stil. Skriv ett nytt namn för stilen. Lägga till hänvisningar och bibliografier med EndNote Pages fungerar med EndNote X2, ett program med vilket du kan söka efter och hantera referenser och skapa bibliografier Om du vill kunna utnyttja de här funktionerna måste EndNote X2 vara installerat på datorn och du måste ha tilldelat ett förvalt bibliotek, i EndNote X2, som öppnas när EndNote X2 öppnas. Obs! Om du har hämtat Pages från Mac App Store kanske du måste installera insticksfilen Pages EndNote. Mer information finns i Knowledge Base-artikeln Pages and EndNote Plug-in. Så här lägger du till och redigerar en hänvisning: 1 Placera insättningspunkten på den plats i dokumentet där du vill placera hänvisningen och välj Infoga > EndNote-hänvisning. EndNote X2 öppnas automatiskt och fönstret Sök EndNote-hänvisningar visas. 2 Skriv text i fältet Sök hänvisning och tryck på returtangenten så söks EndNote X2- biblioteket igenom efter motsvarande hänvisningar. Begränsa sökningen genom att klicka på förstoringsglaset i fältet Sök hänvisning. Välj sedan ett sökalternativ. Sortera hänvisningarna genom att klicka på en kolumnrubrik. 3 Välj alternativ för hur hänvisningarna visas i dokumentet med reglagen i fönstret Sök EndNote-hänvisningar. Markera kryssrutorna Författare eller År om du vill gömma informationen om författare eller år i hänvisningen. Ange ett sidintervall i fältet Hänvisningsintervall om du vill att hänvisningen i dokumentet ska visa ett sidintervall. I fälten Prefix och Suffix skriver du eventuell text du vill ska visas före respektive efter en hänvisning. Markera ”Endast i bibliografin” om du vill lägga till hänvisningen i bibliografin men inte i dokumentet. 68 Kapitel 3 Arbeta med dokumentdelarKapitel 3 Arbeta med dokumentdelar 69 4 Markera en hänvisning i listan och klicka på Infoga. Hänvisningen läggs till i dokumentet. När du infogar den första hänvisningen i dokumentet läggs en bibliografi till i slutet av dokumentet. Om det redan finns en bibliografi i dokumentet uppdateras den med den nya hänvisningen. 5 Om du vill redigera formatet för hänvisningar och bibliografier väljer du Redigera > EndNote-hänvisningar > Bibliografiformat. Välj sedan ett stilalternativ för bibliografin. Du kan också välja Redigera > EndNote-hänvisningar > Hantera hänvisningar och sedan välja ett stilalternativ för bibliografin från popupmenyn Bibliografi. 6 Om du vill radera en hänvisning i ett dokument markerar du hänvisningen och trycker på backstegstangenten. Du kan också dubbelklicka på bibliografin, markera hänvisningen i fönstret Hantera hänvisningar och sedan klicka på radera-knappen (–). Hänvisningen raderas från dokumentet och bibliografin uppdateras. 7 Om du vill radera en hänvisning som bara visas i bibliografin väljer du Redigera > EndNote-hänvisningar > Hantera hänvisningar. Markera hänvisningen i fönstret Hantera hänvisningar och klickar på radera-knappen (–). Hänvisningen raderas från bibliografin. Så här lägger du till och redigerar en bibliografi: 1 Placera insättningspunkten på den plats i dokumentet där du vill placera bibliografin och välj Infoga > EndNote-bibliografi. 2 Om du vill redigera en bibliografi väljer du Redigera > EndNote-hänvisningar > Bibliografi eller dubbelklickar på bibliografin. Om du vill ändra formatet för hänvisningen och bibliografin väljer du ett format från popupmenyn Bibliografi. Formatalternativen för bibliografier är inställda på förvalda format. Du uppdaterar formatalternativen för bibliografier genom att strata om EndNote X2 och sedan starta om Pages. Obs! Det kan bara finnas en bibliografi som uppdateras automatiskt i ett och samma dokument. Om det redan finns en bibliografi i ett dokument läggs ytterligare bibliografier till som endast text och de uppdateras inte när du lägger till eller raderar hänvisningar. Om du vill klistra in en bibliografi som uppdateras automatiskt raderar du först den befintliga bibliografin och klistrar sedan in den nya.70 Använd spårade ändringar, kommentarer och andra Pages-funktioner som är användbara när du granskar och omarbetar dokument. I Pages finns flera funktioner som är speciellt användbara när du omarbetar ett dokument:  Spåra ändringar: Visa redigeringar i ett dokument tills du bestämt dig för vilka ändringar du vill godkänna eller avvisa.  Kommentarer: Fungerar som marginalanteckningar och du kan kommentera delar av ett dokument utan att ändra det.  Färg- och typsnittsändringar: Dra uppmärksamheten till vissa delar av ett dokument genom att ändra färgen och teckenstilen. Du kan t.ex. göra bakgrunden bakom flera stycken orange och sedan lägga till en kommentar i början av dokumentet där du ber granskarna hjälpa till att avsluta de orangea styckena. Det här kapitlet fokuserar på spårade ändringar och kommentarer. Om du vill veta hur du framhäver text genom att ändra färger och typsnitt läser du ”Formatera textens storlek och utseende” på sidan 84. Läs ”Ställa in fyllningsfärg för tecken eller stycken” på sidan 111 om vill veta hur du använder färger. 4 Granska och omarbeta dokumentKapitel 4 Granska och omarbeta dokument 71 Spåra ändringar i dokument Med spårade ändringar kan du övervaka ändringar som du eller andra gör för text, tabeller, flytande objekt, teckenformat och styckestil. Använd spårningsfältet till att hantera och navigera bland ändringarna i dokumentet. Spårade ändringar som gjorts i dokumentet markeras i miniatyrsidorna. Ändringsbubblor visar vilka redigeringar som gjorts i dokumentet. När ändringar spåras kan du se: m Text som har lagts till, raderats, redigerats eller byts ut i brödtexten, sidhuvuden, sidfötter, fotnoter, former, textrutor och tabellceller m Inbäddade tabeller, diagram och former som har lagts till eller raderats m Tabellceller där ändringar skett för celltyp (text till numeriskt format), numeriskt format (procent eller avancerat) och cellformat (cellers ogenomskinlighet eller cellbakgrunder) m Tabellformler och värden som har lagts till, raderats eller redigerats m Flytande objekt som har lagts till, raderats, redigerats, flyttats eller storleksändrats m Stycketillägg, raderade stycken och utbytta stycken m Text med stiländringar m Tecken- och styckeformateringsändringar m Nya och raderade hyperlänkar, datalänkfält, platshållare och bokmärken m En tillagd eller raderad innehållsförteckning m Redigeringar visade i miniatyrvy Om du vill veta mer om Gå till Starta, stoppa och pausa spårningen av ändringar ”Styra spårning av ändringar” på sidan 74 Ändra personlig färg, textändringar, med mera ”Visa spårade ändringar” på sidan 74 Spåra ändringar i tabellceller ”Spåra ändringar i tabellceller” på sidan 75Om du vill veta mer om Gå till Välja de ändringar du vill behålla ”Godkänna och avvisa ändringar” på sidan 76 Spara en kopia av ett dokument utan ändringar eller kommentarer ”Spara med spårning av ändringar avaktiverat” på sidan 77 En genomgång av spårning av ändringar i ett dokument Följande scenario illustrerar hur du kan använda spårning av ändringar till att sammanföra och svara på ändringar som två granskare Anna och Erik, gör i en dokumenttext. 1 Erik aktiverar spårning av ändringar i ett öppet dokument genom att välja Redigera > Spåra ändringar. När spårning av ändringar är aktiverat visas spårningsfältet under formatfältet. Klicka för att godkänna eller neka ändringar. Klicka på pilknapparna för att navigera mellan ändringsbubblorna. Klicka för att öppna popup- menyn Visa ändringar. Klicka för att öppna åtgärdsmenyn. Klicka för att pausa spårning av ändringar. Välj hur ändringsbubblor na ska visas. Klicka för att öppna och stänga panelen med kommentarer och ändringar. Med de här reglagen kan du enkelt hantera och navigera bland ändringar i dokumentet. Om du vill veta mer om spårningsfältet läser du ”Styra spårning av ändringar” på sidan 74. 2 Erik sparar dokumentet utan att göra några ändringar och skickar det via e-post till Anna. Den här versionen av dokumentet är originalversionen. 3 Anna öppnar dokumentet och ändrar lite text. Annas ändringar visas med en ändringsmarkering och ett ändringsfält visas till vänster om texten hon redigerat. 4 Anna vill visa ändringsbubblorna och klickar därför på Vy i verktygsfältet och väljer "Visa kommentar- och ändringspanel". 5 Anna sparar dokumentet, stänger det skickar tillbaka det till Erik. 6 Erik öppnar dokumentet och läser Annas redigerade version av texten. 72 Kapitel 4 Granska och omarbeta dokumentKapitel 4 Granska och omarbeta dokument 73 I följande exempel kan du se Eriks ursprungliga dokument och sedan den redigerade versionen med spårade ändringar. Dokumentet visar nu den ursprungliga texten i svart och Annas ändringar med ändringsmarkeringar. Redigerad text visas i färg. Originaltexten visas i svart. Ändringsbubblan visar upphovsmannens namn, datum och tid och typ av redigering. 7 Erik kommer fram till att han gillar Annas ändringar och klickar på bocken i ändringsbubblorna. Klicka för att godkänna ändringar. Klicka för att bortse från ändringar. Ändringsbubblorna försvinner. Texten är inte längre spårad som en ändring och är nu svart. Läs ”Godkänna och avvisa ändringar” på sidan 76 om du vill lära dig andra sätt att godkänna och avvisa ändringar.Styra spårning av ändringar När du startat spårning av ändringar för ett dokument spåras ändringar tills du pausar eller stoppar spårningen. Så här styr du spårningen av ändringar: m Du startar spårningen av ändringar genom att välja Redigera > Spåra ändringar. När spårningen är aktiverad visas spårningsfältet. m Om du vill pausa spårningen av ändringar klickar du på Av i spårningsfältet. Du återupptar spårningen genom att klicka på Spårning: På. När du pausar sparas alla tidigare ändringar men inga ytterligare ändringar som görs spåras förrän du återupptar spårningen. m Du stoppar spårningen av ändringar genom att välja Redigera > Stäng av ändringsspårning. Du kan också välja Stäng av ändringsspårning från åtgärdsmenyn i spårningsfältet. Välj för att sluta spåra ändringar. Om dokumentet innehåller ändringar du inte har godkänt eller nekat än visas en dialogruta med frågan om du vill avbryta åtgärden eller godkänna eller neka ändringar innan du fortsätter. Visa spårade ändringar Du visar eller gömmer ändringsbubblor, väljer personlig färg, med mera, med spårningsfältet. Välj hur redigerad text ska visas. Så här visar du information om spårade ändringar: m Du visar eller gömmer alla ändringsbubblor genom att klicka på Vy i verktygsfältet och välja "Visa kommentar- och ändringspanel" eller "Göm kommentar- och ändringspanel". När panelen Kommentarer och ändringar göms visas ändringsfält bredvid redigerade delar av dokumentet. 74 Kapitel 4 Granska och omarbeta dokumentKapitel 4 Granska och omarbeta dokument 75 m Du visar ändringsbubblor för redigeringar i ett visst textavsnitt eller ett visst objekt genom att markera texten eller objektet och välja ”Visa endast för markering” från popupmenyn Ändringsbubblor. Endast de ändringsbubblor som är kopplade till den markerade texten eller objektet visas. Välj hur ändringsbubblorna ska visas. m Du visar eller gömmer ändringsbubblor för formateringsredigering (t.ex. text som ändrats från fet till kursiv) genom att välja Visa formateringsbubblor från popupmenyn Ändringsbubblor. m Du visar dokumentet med miniatyrer genom att klicka på knappen Vy i verktygsfältet och sedan välja Sidminiatyrer. Spårade ändringar i dokumentet är markerade i sidminiatyrerna. m Du visar textändringar genom att välja Visa ändringar från popupmenyn Visa ändringar. När textändringarna visas, visas redigeringar i dokumentet med den personliga färg som anges i inställningarna för ändringar. m Du gömmer raderad text och andra raderade objekt genom att välja Visa ändringar utom borttagningar från popupmenyn Visa ändringar. När raderad text och raderade objekt är gömda visas en raderingsindikator på sidan. När raderade textredigeringar visas i ett dokument visas den raderade texten med en överstrykning. m Du gömmer alla textändringar, all raderad text och alla raderade objekt genom att välja Visa slutgiltig från popupmenyn Visa ändringar. m Du ändrar personligt namn, markeringsstil för infogad och raderad text genom att välja Inställningar från åtgärdsmenyn. m Du väljer en annan personlig färg för dig själv genom att välja Personlig färg från åtgärdsmenyn i spårningsfältet. Spåra ändringar i tabellceller Spåra ändringar i cellinnehåll, som text, formler och inbäddade bilder. Du kan också spåra ändringar för cellattribut som cellformat, bakgrund och ogenomskinlighet. Ingen spårning sker när du lägger till, tar bort eller flyttar rader och kolumner. Dessutom spåras inte ändringar för cellramar, sammanslagning eller delning av celler och autofyllning. Information om spårade ändringar kan visas jämt, eller bara när en ändring eller en cell som innehåller en ändring markeras.Så här spårar du ändringar i tabellceller: 1 Välj Redigera > Spåra ändringar. Spårningsfältet visas. 2 Markera en eller flera tabellceller och redigera celllinnehållet. Tabellcellerna med spårade ändringar får en markering i cellens övre högra hörn, i den tilldelade personliga färgen. Om flera personer har ändrat en tabellcell blir markeringen grå. 3 Du visar ändringsbubblor genom att välja Innehåll > "Visa kommentar- och ändringspanel” och sedan välja Visa alla från popupmenyn Ändringsbubblor. Du visar ändringsbubblor för bara en eller flera redigerade tabellceller genom att välja ”Visa endast för markering” från popupmenyn Ändringsbubblor och sedan markera en eller flera tabellceller med markering i övre, högra hörnet. Godkänna och avvisa ändringar Du kan godkänna och avvisa ändringar för text och objekt i ett Pages-dokument. Kontrollklicka på ändrad text eller ändrade objekt om du snabbt vill acceptera eller avvisa ändringar. Så här godkänner och avvisar du spårade ändringar: m Om du vill godkänna en enskild ändring markerar du den ändrade texten och klickar på knappen Godkänn i ändringsbubblan eller på Godkänn i ändringsfältet. m Om du vill avvisa en enskild ändring markerar du den ändrade texten och klickar på knappen Neka i ändringsbubblan eller på Neka i ändringsfältet. m Om du vill godkänna alla ändringar väljer du Godkänn alla ändringar från åtgärdsmenyn. m Om du vill avvisa alla ändringar väljer du Neka alla ändringar från åtgärdsmenyn. m Om du vill godkänna flera ändringar på en gång markerar du texten eller tabellcellerna med de ändringar du vill behålla klickar sedan på knappen Godkänn i spårningsfältet. m Om du vill avvisa flera ändringar på en gång markerar du texten eller tabellcellerna med de ändringar du inte vill behålla klickar sedan på knappen Neka i spårningsfältet. 76 Kapitel 4 Granska och omarbeta dokumentKapitel 4 Granska och omarbeta dokument 77 m Du väljer ändringar för granskning en i taget genom att klicka på upp- och nedåtpilknapparna i spårningsfältet. Klicka på pilknapparna för att navigera mellan ändringsbubblorna. Markera ändringsbubblor för att granska ändringar som gjorts i dokumentet. Spara med spårning av ändringar avaktiverat Spara en ”ren” kopia av dokumentet med avaktiverad spårning av ändringar och med borttagna kommentarer. Det kan vara bra att spara en kopia av dokumentet med avaktiverad spårning av ändringar om du vill ha en version där alla ändringar är godkända. Du kanske t.ex. vill fortsätta spåra ändringar men vill spara en "ren" kopia åt en granskare så att granskaren inte kan se det ursprungliga dokumentets innehåll. Välj för att spara en ”ren” kopia av dokumentet. Så här sparar du ett dokument med avaktiverad spårning av ändringar: m När spårning av ändringar är aktiverat väljer du "Spara kopia som slutgiltig version" från åtgärdsmenyn i spårningsfältet. Alla redigeringsändringar i den här versionen av dokumentet accepteras och alla kommentarer tas bort.Använda kommentarer Med kommentarer kan du kommentera ett dokument eller delar av det utan att ändra själva dokumentet. Kommentarer är praktiska om du vill göra egna anteckningar, ställa frågor till granskare, lämna redigeringsförslag, osv. Visa vilken del av dokumentet en kommentar gäller för genom att placera en insättningspunkt eller genom att markera ord eller objekt. Den del av ett dokument som är kopplad till en kommentar kallas för kommentarankare. Klicka på Kommentar om du vill lägga till en kommentar i ett dokument. Kommentarer visas i panelen Kommentarer och är fästa vid delar av dokumentet. Så här hanterar du kommentarer: m Du lägger till kommentarer i ett dokument genom att markera lite text eller ett objekt och klicka på Kommentar i verktygsfältet eller välja Infoga > Kommentar. Skriv din kommentar i kommentarrutan som visas. Storleken på kommentarrutan ändras med längden på texten. m Du lägger till en kommentar för en tabellcell genom att markera cellen och klicka på Kommentar i verktygsfältet eller välja Infoga > Kommentar. Skriv text i kommentarrutan. m Om du vill ändra en kommentar klickar du i kommentarrutan och redigerar texten på samma sätt som du redigerar text och objekt på andra platser i dokumentet. Du kan ändra utseendet på texten i kommentarer genom att använda tecken- och styckestilar. m Om du vill radera en kommentar klickar du på raderaknappen i kommentarrutans högra hörn. Klicka för att radera kommentaren. m Du visar kommentarer genom att klicka på knappen Vy i verktygsfältet och sedan välja Visa kommentarer. Om kommentarerna inte visas infogar du en så visas alla kommentarer. 78 Kapitel 4 Granska och omarbeta dokumentKapitel 4 Granska och omarbeta dokument 79 m Du visar kommentarer när du spårar ändringar genom att välja Innehåll > "Visa kommentar- och ändringspanel". m Du gömmer kommentarer genom att klicka på knappen Vy och sedan välja Göm kommentarer. m Du skriver ut kommentarer genom att välja Arkiv > Skriv ut när kommentarerna visas. De utskriva sidorna justeras så att utrymme ges åt kommentarerna. Om kommentarerna är gömda skrivs de heller inte ut.80 Lägg till och ändra utseendet på text, som listor, i textrutor, tabellceller och former. Förstå text Lägg till text genom att skriva i ett tomt ordbehandlingsdokument, byta ut platshållartext, använda textrutor och listor, placera text i former, med mera.  Om du vill veta mer om att arbeta med platshållartext i mallar och datalänkfält läser du ”Använda platshållartext” på sidan 80 och ”Vad är datalänkfält?” på sidan 256.  Om du vill veta hur du lägger till olika textstilar eller skapar egna läser du ”Vad är stilar?” på sidan 128.  Om du vill veta hur du lägger till nya mallsidor läser du ”Lägga till nya mallsidor” på sidan 82.  Om du vill veta hur du raderar sidor från ett dokument läser du ”Radera sidor” på sidan 82.  Om du vill veta hur du raderar, kopierar och klistrar in text läser du ”Radera, kopiera och klistra in text” på sidan 84.  Om du vill veta hur du lägger till text i en textruta eller form läser du ”Lyfta fram text med hjälp av textrutor, former och andra effekter” på sidan 107.  Om du vill veta hur du lägger till text som är formaterad som en lista läser du ”Skapa listor” på sidan 103.  Om du vill veta hur du lägger till text i tabellceller läser du ”Arbeta med text i tabellceller” på sidan 199. Använda platshållartext Mallar innehåller platshållartext som visar hur texten kommer att se ut och var den placeras i det färdiga dokumentet. Platshållartexten består normalt av latinsk text (t.ex. lorem ipsum) i huvudtexten i dokumentet och i textrutor, sidhuvuden och på andra platser. Annan fördefinierad text, t.ex rubriken på ett nyhetsbrev, visas på det språk du använder. 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 81 Du markerar platshållartexten genom att klicka på den ersätter den sedan genom att skriva egen text. Den text du skriver får samma stil och formatering som platshållartexten. Om du inte vill använda den stil och storlek som typsnitten i platshållartexten har kan du ändra den markerade texten genom att klicka på reglagen för typsnittsfamilj och typsnittsstorlek i formatfältet. Så här arbetar du med platshållartext: m Om du vill lägga till text i ett huvudtextområde klickar du på platshållartexten så att den markeras och ersätter sedan texten med egen text genom att skriva. När du klickar på platshållartext i en dokumentmall markeras hela textområdet. Platshållartext. Hela textytan markeras när du klickar på den. m Om du vill lägga till text i en textruta klickar du en gång så att rutan markeras och klickar sedan en gång till så att texten i rutan markeras. Skriv sedan din egen text. Textrutor visas när layoutvyn är aktiverad. Du aktiverar layoutvyn genom att klicka på Vy i verktygsfältet och sedan välja Visa layout. m Om du vill lägga till text i en tabell med platshållartext klickar du en gång så att tabellen markeras och markerar sedan platshållartexten i en enskild cell genom att dubbelklicka. Skriv sedan din egen text. Du kan också lägga till text i tabellceller som inte innehåller platshållartext. Läs ”Arbeta med text i tabellceller” på sidan 199 för mer information. m Om du vill lägga till text i en spalt klickar du på platshållartexten i spalten och börjar skriva. Det kan vara enklare att arbeta med textspalter när dokumentlayouten visas. Du visar dokumentlayouten genom att klicka på Vy i verktygsfältet och sedan välja Visa layout.Textrutor och tabeller med platshållartext är en del av mallarnas förvalda utseende. Om du vill behålla utseendet är det viktigt att du inte trycker på backstegstangenten när du har markerat en textruta eller tabell. Om du gör det tas platshållaren bort från sidan. Om du råkar radera en textruta eller tabell av misstag trycker du på kommando-Z (kortkommandot för ångra). Lägga till nya mallsidor Varje sida i en Pages-mall har ett unikt utseende. Du kan välja att använda de sidalternativ som visas när du öppnar dokumentet första gången. Eller så kan du, om sidorna inte passar dina behov, välja bland ytterligare sidor som utformats så att de passar med mallen. Genom att lägga till en ny mallsida kan du snabbt lägga till sidor som redan innehåller text, bilder, tabeller, diagram och andra formateringsalternativ du kan använda. Så här lägger du till en ny mallsida: 1 Klicka i det avsnitt som du vill lägga till den nya sidan efter. Ett avsnitt är en grupp om en eller flera sidor som har samma layout, numrering och andra dokumentattribut. Ett kapitel är ett exempel på ett avsnitt. 2 Klicka på Avsnitt (ordbehandlingsmall) eller knappen Sidor (sidlayoutmall) i verktygsfältet och välj sedan den sidtyp du vill lägga till i dokumentet. Välj fler sidor från popupmenyn Avsnitt eller Sidor. Läs ”Skapa avsnitt” på sidan 60 om du vill veta hur du arbetar med avsnitt. Radera sidor Du kan radera en hel sida på flera olika sätt. Gör följande om du vill radera en sida i ett ordbehandlingsdokument: m Om du vill radera en sida utan att radera andra sidor i samma avsnitt markerar du all text och alla objekt på sidan. m Om du vill radera ett avsnitt och alla sidor i avsnittet klickar du på Vy i verktygsfältet och väljer sedan Sidminiatyrer. Markera avsnittet i miniatyrvyn och tryck på backstegstangenten. Pages bekräftar vilken sida som kommer att raderas. Klicka på Radera. 82 Kapitel 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 83 m Du kan också radera ett avsnitt genom att klicka i ett stycke i avsnittet och välj Redigera > Radera sida. Pages bekräftar vilken sida som kommer att raderas. Klicka på Radera. Läs ”Lägga till och radera avsnitt” på sidan 62 om du vill veta mer om avsnitt. Så här raderar du en sida i ett sidlayoutdokument: m Klicka på Vy och välj Sidminiatyrer. Markera sidan eller sidorna du vill ta bort i miniatyrvyn och tryck på backstegstangenten. När Pages bekräftar vilka sidor som kommer att tas bort från dokumentet klickar du på Radera. Markera text Innan du formaterar eller utför andra åtgärder på text måste du markera den text du vill arbeta med. Så här markerar du text: m Du markerar ett eller flera tecken genom att klicka framför det första tecknet och sedan dra över de tecken du vill markera. m Du markerar ett ord genom att dubbelklicka på ordet. m Du markerar ett stycke genom att trippelklicka på stycket. m Du markerar all text i ett dokument genom att välja Redigera > Markera allt. m Du markerar ett textblock genom att klicka i början på blocket och sedan klicka i slutet av blocket samtidigt som du håller ner skifttangenten. m Du markerar från insättningspunkten till början av stycket genom att trycka på uppåtpil samtidigt som du håller ner skift- och alternativtangenten. m Du markerar från insättningspunkten till slutet av stycket genom att trycka på nedåtpil samtidigt som du håller ner skift- och alternativtangenten. m Du utökar markeringen ett tecken i taget genom att trycka på vänster- eller högerpil samtidigt som du håller ner skifttangenten. m Du utökar markeringen en rad i taget genom att trycka på uppåt- eller nedåtpil samtidigt som du håller ner skifttangenten. m Du markerar flera ord eller textblock som inte ligger intill varandra genom att markera det första textblocket och sedan markera ytterligare text samtidigt som du håller ner kommando-tangenten.Radera, kopiera och klistra in text På menyn Redigera finns kommandon för textredigeringsåtgärder. Så här redigerar du text: m Om du vill kopiera (eller klippa ut) och klistra in text markerar du texten och väljer Redigera > Kopiera eller Redigera > Klipp ut. Klicka där du vill klistra in texten. Om du vill att den kopierade texten ska behålla sin stilformatering väljer du Redigera > Klistra in. Om du vill att den kopierade texten ska få samma stilformatering som texten den klistras in i väljer du Redigera > "Klistra in och matcha stilen". m Om du vill radera text markerar du texten och väljer Redigera > Radera eller trycker på backstegstangenten. Om du råkar radera text av misstag väljer du Redigera > Ångra så återställs den. När du använder kommandot Kopiera eller Klipp ut placeras den markerade texten på en plats som kallas Urklipp, där texten finns kvar tills du väljer Kopiera eller Klipp ut igen eller stänger av datorn. Urklipp kan bara innehålla en kopia eller ett utklipp åt gången. Om du vill undvika att av misstag ändra ett dokuments format genom att ta bort formateringstecken utöver själva texten är det en bra idé att visa formateringstecken (osynliga tecken) innan du klipper ut eller raderar text. Du visar osynliga tecken genom att klicka på Vy i verktygsfältet och sedan klicka på Visa osynliga tecken. Formatera textens storlek och utseende Du kan formatera text med formatfältet, menyerna i Pages, textgranskaren och fönstret Typsnitt. 84 Kapitel 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 85 Om du vill veta mer om Gå till Ändra utseendet på text ”Göra text fet, kursiv eller understruken” på sidan 85 ”Lägga till skuggor och överstrykningar till text” på sidan 86 ”Skapa konturtext” på sidan 87 ”Ändra textstorleken” på sidan 87 ”Göra text nedsänkt eller upphöjd” på sidan 87 ”Ändra skiftläget för text” på sidan 88 ”Ändra typsnitt ” på sidan 88 ”Justera typsnittsutjämning” på sidan 89 Lägga till accenter, visa internationella tangentbordslayouter, med mera ”Lägga till accenter” på sidan 89 ”Visa tangentbordslayouter för andra språk” på sidan 90 ”Skriva specialtecken och symboler” på sidan 91 ”Använda smarta citationstecken” på sidan 91 Justera spårning, ligaturer, baslinjer och användningen av versaler och gemener ”Använda avancerade typografifunktioner” på sidan 92 Göra text fet, kursiv eller understruken Med formatfältet, menyn Format och fönstret Typsnitt är det enkelt att snabbt ändra utseendet på text. När texten är markerad kan du göra den fet, kursiv eller understruken. Så här gör du text fet, kursiv eller understruken: m Om du vill använda formatfältet markerar du texten eller klickar där du vill börja skriva ny text och ändrar sedan textens utseende med reglagen i formatfältet. Ange textfärg. Ange textens bakgrundsfärg. Ändra typsnittets teckensnitt, stil och storlek. Gör text fet, kursiv eller understruken. Många mallar innehåller en teckenstil för understrykningar. Du visar de teckenstilar som är definierade för ett dokument genom att klicka på knappen Teckenstilar i formatfältet. Markera texten du vill stryka under och välj sedan teckenstil för understykningen från de teckenstilar som visas. m Om du vill använda menyn Format markerar du texten eller klickar där du vill börja skriva ny text och väljer sedan Format > Typsnitt > Fet, Kursiv eller Understruken. m Om du vill använda fönstret Typsnitt klickar du på Typsnitt i verktygsfältet och använder sedan reglagen i fönstret Typsnitt till att göra texten fet, kursiv eller understruken. Skapa spännande effekter med de här knapparna. Åtgärdsmenyn. Välj ett teckensnitt du vill använda i markerad text. Hitta typsnitt genom att skriva ett typsnittsnamn i sökfältet. Välj den typsnittsstorlek du vill använda i markerad text. Lägg till en skugga i markerad text. Ändra skuggan med reglagen för opacitet, oskärpa, förskjutning och vinkel. Förhandsvisa det markerade teckensnittet (du kanske måste välja Visa förhandsvisning från åtgärdsmenyn). Om knapparna för texteffekter inte visas väljer du Visa effekter från åtgärdspopupmenyn längst ner till vänster i typsnittsfönstret. Lägga till skuggor och överstrykningar till text Du kan använda fönstret Typsnitt till att skapa och formatera skuggor för text och markera text med en överstrykningslinje. Så här lägger du till en överstrykning och skuggor: m Du lägger till en överstrykningslinje på markerad text genom att klicka på Typsnitt i verktygsfältet, klicka på knappen Överstruken text och välj Ingen, Enkel eller Dubbel från popupmenyn. Du kan också markera text och välja Format > Typsnitt > Genomstrykning. En överstrykningslinje visas på den markerade texten i samma färg som texten. Om du vill ändra färgen på överstrykningen väljer du Färg från popupmenyn Överstruken text och väljer sedan en färg i fönstret Färger. Överstrykningen får den färg du väljer men textens färg ändras inte. m Du lägger till en skugga till markerad text genom att klicka på Typsnitt i verktygsfältet och sedan på knappen Textskugga. Dra reglaget för skuggopacitet (första reglaget till vänster) åt höger om du vill göra skuggan mörkare. Dra reglaget för skuggoskärpa (reglaget i mitten) åt höger om du vill göra skuggan mindre skarp. Dra reglaget för skuggförskjutning (tredje reglaget) åt höger om du vill placera skuggan längre från texten. 86 Kapitel 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 87 Ange riktning för skuggan genom att rotera hjulet för skuggvinkel. m Om du vill veta hur du ställer in textskuggor med grafikgranskaren läser du ”Lägga till skuggor” på sidan 174. Många mallar innehåller en teckenstil för överstrykningar. Du visar de teckenstilar som är definierade för ett dokument genom att klicka på knappen Teckenstilar i formatfältet. Du kan också markera texten du vill stryka över och sedan välja teckenstil för överstrykningen i stillådan. Skapa konturtext Du kan ändra texten till konturtext. Så här skapar du konturtext: 1 Markera texten du vill göra om till konturtext eller klicka där du vill skriva ny text. 2 Välj Format > Typsnitt > Kontur. Konturtext du skapar i Pages kan se annorlunda ut om du öppnar dokumentet i ett annat program. Om du tänker dela ett dokument som innehåller konturtext med andra personer som inte har Pages på datorn exporterar du dokumentet som en PDFfil och delar sedan den filen. Ändra textstorleken Du kan ändra punktstorleken för text så att texten blir större eller mindre. Så här ändrar du storleken på markerad text: 1 Markera den text du vill ändra storlek på. 2 Du ändrar textstorleken i steg om en punkt genom att välja Format > Typsnitt > Större eller Format > Typsnitt > Mindre. Om du vill ange en exakt storlek för den markerade texten klickar du på Typsnitt i verktygsfältet och använder reglagen för storlek i fönstret Typsnitt. Läs ”Ändra typsnitt ” på sidan 88 för mer information. Göra text nedsänkt eller upphöjd Du kan placera texten högre eller lägre än baslinjen. Så här gör du text nedsänkt eller upphöjd: 1 Markera texten du vill placera högre eller lägre eller klicka där du vill skriva ny text. 2 Om du vill skapa nedsänkt eller upphöjd text med en mindre typsnittsstorlek än resten av texten väljer du Format > Typsnitt > Baslinje > Nedsänkt eller Format > Typsnitt > Baslinje > Upphöjd. Om du vill höja eller sänka texten i förhållande till den övriga texten på samma rad väjer du Höj eller Sänk från undermenyn Baslinje. Om du vill återställa text till samma baslinje som brödtexten väljer du Standard från undermenyn Baslinje. Om du vill ange ett exakt värde för höjning eller sänkning av texten använder du textgranskaren. Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren, klicka på Mer och använd sedan reglagen för baslinjeändring. Du kan också lägga till symboler för nedsänkt och upphöjd i verktygsfältet. Välj Innehåll > Anpassa verktygsfältet och dra symbolerna till verktygsfältet och klicka sedan på Klar. Ändra skiftläget för text Du kan snabbt ändra textblock så att det består av bara små eller stora bokstäver, eller formatera text som en titel. Så här ändrar du texten till små eller stora bokstäver: 1 Markera texten du vill ändra eller klicka där du vill skriva ny text. 2 Välj Format > Typsnitt > Versaler och välj ett alternativ från undermenyn. Bara versaler: Välj det här alternativet om du vill ändra texten till versaler. Kapitäler: Välj det här alternativet om du vill ändra texten till mindre kapitäler med större kapitäler för stora bokstäver. Titel: Välj det här alternativet om du vill ändra texten till ett titelformat som gör första bokstaven i varje ord till versal. Inget: Välj det här alternativet om du vill ändra text från bara versaler till inledande versal. Det innebär t.ex. att det första tecknet i en mening ändras till en versal, men resten av texten skrivs med gemener. Ändra typsnitt När text är markerad kan du snabbt ändra typsnittsfamiljen, typen, storleken, färgen och bakgrundsfärgen med hjälp av reglagen i formatfältet. I fönstret Typsnitt finns många reglage för typsnittsinställningar. Använd storleksreglage och typografiinställningar till att anpassa utseendet på text. Så här ändrar du typsnittet för markerad text: 1 Klicka på Typsnitt i verktygsfältet. 2 Välj en teckenstil i kolumnen Familj i fönstret Typsnitt och välj sedan teckensnitt i kolumnen Teckensnitt. Om någon typsnittsfamilj du vet finns installerad på datorn inte visas väljer du Alla typsnitt i kolumnen Samlingar eller skriver namnet på det typsnitt du letar efter i sökfältet längst ner i fönstret Typsnitt. 88 Kapitel 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 89 En förhandsvisning av det valda typsnittet visas i förhandsvisningspanelen överst i fönstret Typsnitt. Om förhandsvisningspanelen inte visas väljer du Visa förhandsvisning från åtgärdspopupmenyn längst ner till vänster i fönstret Typsnitt. 3 Justera typsnittsstorleken med storleksreglagen. 4 Om du vill justera typografiinställningarna för det valda typsnittet väljer du Typografi från åtgärdspopupmenyn. I fönstret Typografi klickar du på visningstriangeln så kan du se och välja bland de olika typografieffekter som finns tillgängliga för det valda typsnittet. Olika typografieffekter finns tillgängliga för olika typsnitt. Läs ”Använda avancerade typografifunktioner” på sidan 92 för mer information. Justera typsnittsutjämning Om typsnitten på din skärm är suddiga eller hackiga kan du behöva justera typsnittsutjämningen eller ändra vid vilken storlek typsnitt utjämnas i Mac OS X. Typsnitt kan också förvrängas vid export till en PDF-fil. Du kan justera inställningarna för typsnittsutjämning så att typsnitten blir jämnare vid export till PDF-filer. Så här utjämnar du typsnitten på skärmen: 1 Öppna Systeminställningar och klicka på Utseende. 2 Du aktiverar typsnittsutjämning i Mac OS X 10.6 eller senare genom att markera ”Använd LCD-typsnittsutjämning när det är tillgängligt". Du anger en typsnittsutjämningsstil i Mac OS X 10.5.7 och tidigare genom att välja en typsnittsutjämning från popupmenyn ”Typsnittsutjämning”. Beroende på vilken bildskärm du använder märks bara små eller inga skillnader alls mellan typsnittsutjämningarna. 3 Om du tänker använda små typsnittsstorlekar i dokumentet väljer du en punktstorlek från popupmenyn ”Stäng av kantutjämning för typsnittsstorlek”. När typsnittsutjämningen (eller "mjuka konturer") är aktiverad kan små typsnitt vara svåra att läsa. Det kan därför vara bra att stänga av typsnittsutjämningen för små typsnitt. Om du vill veta mer om typsnittsutjämning i Mac OS X klickar du på hjälpknappen i det nedre, högra hörnet av inställningspanelen Utseende. Lägga till accenter Du kan använda Tangentbordsvisning till att lägga till accenter på tecken. Tangentbordsvisning visar tecknen för den tangentbordslayout eller indatametod du valt i indatamenyn. Om du t.ex. väljer Svenskt i indatamenyn visas de tecken som finns på ett svenskt tangentbord i Tangentbordsvisning. Så här lägger du till accenter: 1 Välj Tangentbordsvisning från indatamenyn till höger i menyraden.Indatamenyn finns till höger i menyraden och ser ut som en flagga eller ett tecken. Om du inte ser indatamenyn går du till ”Visa tangentbordslayouter för andra språk” på sidan 90. Där kan du läsa om hur du visar indatamenyn. 2 Tryck på skift, alternativ eller alternativ-skift så markeras de tillgängliga accenterna i Tangentbordsvisning. Tangenterna med accenter markeras. Beroende på hur ditt tangentbord ser ut kanske du inte behöver trycka på skift- eller alternativtangenten för att se accenttangenterna. 3 Placera insättningspunkten där du vill skriva i dokumentet. 4 Tryck ner den specialtangent du tryckte ner i steg 2 (skift, alternativ, alternativ-skift eller ingen) och tryck sedan på den tangent på tangentbordet som har samma placering som den accent som visas i Tangentbordsvisning. 5 Släpp sedan specialtangenten och tryck på tangenten för det tecken du vill lägga till accenten på. På ett svenskt tangentbord kan du t.ex. trycka ner alternativ-E (accenttangenten) och sedan E (tangenten du vill skriva accenten på) om du vill skriva é. Visa tangentbordslayouter för andra språk Tangentbordsvisning visar tecknen för den tangentbordslayout eller indatametod som är vald i indatamenyn. Om du t.ex. väljer Svenskt i indatamenyn visas de tecken som finns på ett svenskt tangentbord i Tangentbordsvisning. Du kan använda Tangentbordsvisning till att se var tecken finns på tangentbord som används för andra språk om du har sådana typsnitt installerade på datorn. Om du vill komma åt Tangentbordsvisning måste indatamenyn visas i menyraden. Så här visar du indatamenyn: 1 Välj Apple > Systeminställningar och gör något av följande:  I Mac OS X 10.6 och senare klickar du på Språk och text. Klicka sedan på Inmatningskällor och markera kryssrutan bredvid Tangentbords- och teckenvisaren.  I Mac OS X 10.5.7 och tidigare klickar du på Internationellt. Klicka sedan på Indatameny och markera kryssrutan bredvid Tangentbordsvisning. Indatamenyn visas på höger sida av menyraden och ser ut som en flagga eller ett tecken. 2 Du visar teckenlayouten för ett annat lands tangentbord genom att markera kryssrutan På bredvid tangentbordslayouten eller indatametoden för det landet. 3 Markera kryssrutan bredvid ”Visa indatamenyn i menyraden". Så här visar du tangentbordslayouten för ett annat språk: 1 Välj ett språk eller en indatametod från indatamenyn till höger i menyraden. 2 Välj Visa Tangentbordsvisning från indatamenyn. 90 Kapitel 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 91 3 Tryck på tangenter på tangentbordet så visas deras plats i Tangentbordsvisning. Tryck på alternativ, skift och kommando-alternativ så visas accenter och specialtecken. 4 Om du vill placera ett tecken vid insättningspunkten i ett dokument klickar du på tangenten för det tecknet i Tangentbordsvisning. Skriva specialtecken och symboler Med hjälp av fönstret Tecken i Mac OS X kan du infoga specialtecken, t.ex. matematiska symboler, bokstäver med accenter och pilar, i dokument. Du kan också använda Teckenpalett till att skriva japanska, traditionella kinesiska, förenklade kinesiska och koreanska tecken, liksom tecken från andra språk. Så här infogar du specialtecken och symboler: 1 Placera insättningspunkten där du vill skriva specialtecknet eller symbolen. 2 Välj Redigera > Specialtecken så öppnas fönstret Tecken (eller välj Tecken från åtgärdspopupmenyn i det nedre, vänstra hörnet av fönstret Typsnitt). 3 Välj typ av tecken från popupmenyn Visa högst upp i fönstret Tecken. Om menyn Visa inte visas klickar du på knappen i fönstrets övre, högre hörn så att den övre delen av fönstret visas. Klicka på knappen igen när du vill gömma den övre delen av fönstret. 4 Klicka på ett objekt i listan till vänster så visas de tecken som finns i kategorin. 5 Dubbelklicka på det tecken eller den symbol till höger som du vill infoga i dokumentet eller markera tecknet och klicka på Infoga. Om det finns alternativ för tecknet eller symbolen visas de längst ner i fönstret när du klickar på triangeln Teckeninformation eller Typsnittsvariation längst ner. Infoga tecknet eller symbolen genom att dubbelklicka. Om tecknet inte visas i dokumentet kanske Pages inte kan hantera tecknet. Använda smarta citationstecken Smarta citationstecken är citationstecken som är böjda. När du inte använder smarta citationstecken är citationstecknen raka. Smarta citationstecken Raka citationstecken Så här använder du smarta citationstecken: m Välj Pages > Inställningar, klicka på Automatisk korrigering och markera ”Använd smarta citationstecken". Använda avancerade typografifunktioner Vissa typsnitt, t.ex. Zapfino och Hoefler, har avancerade typografifunktioner med vilka du kan skapa olika effekter. Om du använder ett typsnitt med olika typografieffekter i en textruta kan du ändra många av effekterna med undermenyn Typsnitt i menyn Format. Det kan t.ex. vara möjligt att justera följande: Teckenmellanrum: Placera tecken närmare eller längre ifrån varandra. Ligatur: Använd eller utelämna sirliga streck som kombinerar ett eller flera texttecken till en glyf i början eller slutet av rader. Ligatur som inte används Ligatur som används Välj Standard från undermenyn Ligatur om du vill använda de ligaturinställningar som angetts i fönstret Typografi för det typsnitt du använder. Välj Inga om du vill avaktivera ligaturer för den markerade texten eller Alla om du vill aktivera ytterligare ligaturer för den markerade texten. I fönstret Typografi finns avancerade typografiska funktioner. Så här öppnar du fönstret Typografi: 1 Klicka på Typsnitt i verktygsfältet. 2 Välj Typografi från åtgärdspopupmenyn i fönstret Typsnitt (i nedre, vänstra hörnet). Du aktiverar ligaturer för ett helt dokument genom att klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för dokumentgranskaren, klicka på Dokument och sedan markera ”Använd ligaturer". Du avaktiverar ligaturer för ett visst stycke genom att klicka i stycket, öppna textgranskaren, klicka på Mer och sedan markera ”Ta bort ligaturer". Ställa in textjustering, rad- och teckenavstånd och färg De verktyg du i huvudsak använder till att justera textattribut är formatfältet och textgranskaren. Du kan göra vissa horisontella justeringar (t.ex. centrera eller vänsterjustera text) genom att använda menyn Format. Reglagen för färg och justering finns även tillgängliga i formatfältet när text är markerad. När text i en textruta, kommentar eller form är markerad kan du ställa in färgen för texten och textbakgrunden, justera texten och ange radavstånd. 92 Kapitel 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 93 Om du vill veta mer om Gå till Justera text ”Justera text horisontellt” på sidan 93 ”Justera text vertikalt” på sidan 94 Justera textavstånd ”Ställa in avståndet mellan textrader” på sidan 94 ”Ställa in radavståndet före och efter ett stycke” på sidan 95 ”Justera avståndet mellan tecken” på sidan 96 Justera textfärg ”Ändra textens färg” på sidan 96 Justera text horisontellt Du kan justera stycken på en sida, i en spalt, tabellcell, textruta eller form så att texten justeras i förhållande till vänster- eller högerkanten, centreras eller justeras både åt vänster och höger (marginaljustering). Använd knapparna för textjustering i formatfältet till att snabbt ändra justeringen av text i ett dokument. Du ändrar textjusteringen genom att markera texten och sedan klicka på knapparna för textjustering i formatfältet. Justera text horisontellt. Justera text vertikalt. Så här vänster- och högerjusterar, centrerar och marginaljusterar du text med textgranskaren: 1 Markera den text du vill ändra. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren och sedan på Text. 3 Klicka på en av de fem knapparna för horisontell justering till höger om färgkällan. Knapparna gör följande, från vänster till höger. Vänsterjustera: Placerar varje textrad mot objektets vänstermarginal. Centrera: Placerar mitten på varje textrad i mitten av objektet. Högerjustera: Placerar varje textrad mot objektets högermarginal. Marginaljustera: Placerar tecknen på varje rad så att raden slutar jämnt mot både objektets vänster- och högermarginal. Justera tabellcell automatiskt: Vänsterjusterar text och högerjusterar siffror i tabellceller. De första fyra knapparna för justering finns även tillgängliga i formatfältet när text är markerad. Den femte knappen för horisontell justering visas även den i formatfältet när en tabellcell är markerad.Du kan också justera text horisontellt genom att välja Format > Text > Vänsterjustera, Centrera, Högerjustera, Marginaljustera eller Justera tabellcell automatiskt. Om du vill att den första textraden i ett stycke ska vara indragen eller om du vill veta hur du tar bort styckeindragning läser du ”Ställa in indragningar” på sidan 100. Justera text vertikalt Du kan ändra den vertikala justeringen för stycken i en tabellcell, textruta eller form så att texten placeras mot den övre eller nedre kanten eller centreras mellan kanterna. Så här justerar du text mot den övre eller nedre kanten i en tabellcell, textruta eller form, eller centrerar texten mellan övre och nedre kanten: 1 Markera textrutan, tabellcellen eller formen du vill justera texten i. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren och sedan på Text. 3 Klicka på en av de tre knapparna för vertikal justering för att justera texten mot övre eller nedre kanten eller centrera texten mellan kanterna för en tabellcell, textruta eller form. Knapparna för vertikal justering visas även i formatfältet när du arbetar med en tabellcell. Ställa in avståndet mellan textrader Du kan öka och minska avståndet mellan textrader. Använd reglaget för radavstånd i formatfältet till att snabbt ändra avståndet mellan textraderna. Du justerar radavståndet innan du börjar skriva genom att klicka på reglaget för radavstånd i formatfältet. Du ändrar radavståndet för befintlig text genom att markera texten och sedan ändra radavståndet med radavståndsreglaget i formatfältet. Klicka för att ändra avståndet mellan textrader. Så här justerar du radavståndet med textgranskaren: 1 Markera den text du vill ändra. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren och sedan på Text. 3 Dra reglaget Rad åt vänster om du vill minska avståndet och åt höger om du vill öka det. Om du vill ange ett exakt värde för radavståndet skriver du ett punktvärde i fältet Rad eller klickar på uppåt- och nedåtpilarna bredvid fältet. 94 Kapitel 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 95 4 Välj ett radavståndsalternativ från popupmenyn Radavstånd som visas när du klickar på texten under radfältet. Popupmeny för radavstånd Klicka på texten under radfältet och välj ett alternativ för radavstånd. Radfält Skriv in ett värde (eller klicka på pilarna) för att ange avståndet mellan raderna i ett textstycke. Standardradavstånd (Enkelt, Dubbelt, Flera): Avståndet mellan raderna är proportionellt mot typsnittsstorleken. Använd det här alternativet när du vill ha ett fast relativt avstånd mellan bokstäver som går upp till översta linjen och bokstäver som går ner under baslinjen. Enkelt anger enkelt radavstånd, Dubbelt anger dubbelt radavstånd. Välj Flera om du vill ställa in radavståndsvärden mellan enkel och dubbel eller större än dubbel. Minst: Avståndet från en rad till nästa blir aldrig mindre än det värde du anger men kan vara större för större typsnitt så att textraderna inte överlappar. Använd det här alternativet när du vill ha ett fast radavstånd men undvika överlappning när texten blir större. Exakt: Avståndet mellan baslinjerna. Mellan: Det värde du anger ökar avståndet mellan raderna istället för att öka radhöjden. Dubbelt radavstånd dubblerar däremot höjden för varje rad. Ställa in radavståndet före och efter ett stycke Du kan öka och minska avståndet före och efter stycken. Använd reglaget för radavstånd i formatfältet till att snabbt ändra avståndet före och efter stycken. Du justerar avståndet före och efter stycken genom att markera texten och sedan klicka på reglaget för radavstånd i formatfältet. Så här justerar du avståndet före och efter ett stycke: 1 Markera de stycken du vill ändra. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren och sedan på Text. 3 Dra reglaget Före stycke eller Efter stycke. Du kan också ange ett exakt värde (t.ex. 5 punkter) i textrutorna.Om värdena för Före stycke och Efter stycke för intilliggande stycken inte är samma används det högre värdet. Om t.ex. värdet för Före stycke för det aktuella stycket är 12 punkter och värdet för Efter stycke för det föregående stycket är 14 punkter, blir avståndet mellan styckena 14 punkter. Avståndet före ett stycke visas inte om stycket finns i en textruta, form eller tabellcell. Om du vill ställa in avståndet runt text i rutor, former och tabellceller använder du reglaget Marginal runt texten. Läs ”Ändra marginalen runt texten i objekt” på sidan 101 för mer information. Justera avståndet mellan tecken Du kan öka och minska avståndet mellan tecken. Så här justerar du avståndet mellan tecken: 1 Markera texten du vill ändra eller klicka där du vill skriva ny text. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren och sedan på Text. 3 Dra reglaget Tecken eller ange ett procentvärde i fältet Tecken. Du kan också justera teckenavståndet genom att välja Format > Typsnitt > Teckenmellanrum och sedan välja ett alternativ från undermenyn. Ändra textens färg Du kan ändra textens färg med formatfältet, textgranskaren och fönstret Typsnitt. De ändringar du gör med de här verktygen används istället för eventuella färgändringar du redan gjort med andra verktyg. Så här ändrar du färgen på text: m Klicka på textfärgkällan i formatfältet. Välj en färg i färgmatrisen som visas genom att klicka på den, eller klicka på Visa färger så öppnas fönstret Färger med ytterligare färgalternativ. m Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren, klicka på Text och sedan på färgkällan. Fönstret Färger öppnas. m Klicka på Typsnitt i verktygsfältet, klicka på knappen Dokumentfärg i fönstret Typsnitt (den fjärde knappen från vänster) och välj sedan en färg i fönstret Färger. 96 Kapitel 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 97 Läs ”Fönstret Färger” på sidan 27 om du vill veta hur du använder fönstret Färger. Ställa in tabbstopp för justering av text Du kan justera text vid bestämda punkter genom att lägga till tabbstopp i ett dokument, en textruta, tabellcell eller form. När du trycker på tabbtangenten (eller alternativ-tabb om du arbetar i en tabellcell) flyttas insättningspunkten (och eventuell text till höger om den) till nästa tabbstopp och texten du skriver börjar vid den punkten. Du kan använda symbolerna på den horisontella linjalen i textgranskaren till att hantera tabbstopp. Om du vill veta mer om Gå till Lägga till ett nytt tabbstopp ”Ställa in ett nytt tabbstopp” på sidan 97 Ändra platsen för och typ av tabbstopp ”Ändra ett tabbstopp” på sidan 98 Ta bort ett tabbstopp ”Radera ett tabbstopp” på sidan 99 Ändra avståndet mellan tabbstopp ”Ställa in det förvalda avståndet mellan tabbar” på sidan 99 Ändra linjalinställningarna ”Ändra linjalinställningarna” på sidan 100 Ställa in ett nytt tabbstopp Du kan använda den horisontella linjalen eller textgranskaren till att lägga till ett nytt tabbstopp. Om den horisontella linjalen är gömd klickar du på Vy i verktygsfältet och väljer Visa linjaler. Om du vill veta mer om hur du justerar linjalinställningarna läser du ”Ändra linjalinställningarna” på sidan 100. Blå tabbsymboler visas på den horisontella linjalen när du väljer tabbad text. Decimaltabb Högertabb Mittabb Vänstertabb Så här skapar du ett nytt tabbstopp: m Du skapar ett nytt tabbstopp med den horisontella linjalen genom att klicka på den punkt på den horisontella linjalen där du vill lägga till en tabbsymbol. Kontrollklicka sedan på den tabbsymbol som läggs till. Välj ett justeringsalternativ från snabbvalsmenyn. Välj bland de här tabbtyperna. Du kan också dubbelklicka på tabbsymbolen upprepade gånger tills den typ av tabb du vill använda visas.m Du skapar ett nytt tabbstopp med textgranskaren genom att klicka på den plats i dokumentet där du vill skapa ett nytt tabbstopp, klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren och sedan på Tabbar. Klicka på lägg till-knappen (+) i det nedre, vänstra hörnet av panelen Tabbar. Det nya tabbstoppet visas i kolumnen Tabbstopp. Om du vill dra in ett stycke i relation till sidmarginalerna anger du hur lång indragningen ska vara. Ange förvalt avstånd mellan tabbar. Välj hur du vill justera texten i ett tabbstopp som är markerat i kolumnen Tabbstopp. Välj en rad med fyllningstecken för valfritt tabbstopp som är markerat i kolumnen Tabbstopp. Lägg till eller ta bort tabbstoppar från kolumnen. Ange hur lång indragning du vill ha i den första raden i varje stycke. Skriv in ett nytt tecken för att ändra tecknet som används för decimaltabbar. Du justerar text mot ett tabbstopp genom att markera tabbstoppet och sedan välja ett justeringsalternativ. Vänstertabb: Justerar vänster sida av texten mot tabbstoppet. Centrerad tabb: Placerar mitten av texten vid tabbstoppet. Högertabb: Justerar höger sida av texten mot tabbstoppet. Decimaltabb: Justerar decimaltecknet i nummer (t.ex. ett komma eller en punkt) mot tabbstoppet. Du ändrar platsen för tabben genom att dubbelklicka på tabbstoppet i kolumnen Tabbstopp och ange ett nytt värde. Du anger ett decimaltabbtecken för dokumentet genom att skriva ett nytt tecken i fältet Decimaltecken för tabb. Om du vill lägga till en streckad eller prickad linje till tabben väljer du en linjestil från popupmenyn Fyllningstecken. Annars väljer du Inget. Ändra ett tabbstopp Ändra placeringen av tabbar och typ av tabbstopp med den horisontella linjalen och textgranskaren. Om den horisontella linjalen är gömd klickar du på Vy i verktygsfältet och väljer Visa linjaler. Om du vill veta mer om hur du justerar linjalinställningarna läser du ”Ändra linjalinställningarna” på sidan 100. 98 Kapitel 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 99 Du kan också ändra decimaltabbtecknet för ett dokument med textgranskaren. Så här ändrar du tabbstopp: m Om du vill flytta ett tabbstopp drar du den blå tabbsymbolen i den horisontella linjalen. m Om du vill ändra tabben till en annan typ med den horisontella linjalen kontrollklickar du på tabbsymbolen och väljer sedan ett alternativ från snabbvalsmenyn. Du kan också dubbelklicka på tabbsymbolen på linjalen upprepade gånger till den typ av tabb du vill använda visas. m Du ändrar ett tabbstopp med textgranskaren genom att klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren och sedan på Tabbar. Du ändrar platsen för tabben genom att dubbelklicka på tabbstoppet i kolumnen Tabbstopp och ange ett nytt värde. Du ändrar tabben till en annan typ genom att välja ett justeringsalternativ. Du ändrar decimaltabbtecken för dokumentet genom att skriva ett nytt tecken i fältet Decimaltecken för tabb. Du ändar inställningen för fyllningstecken genom att välja ett alternativ från popupmenyn Fyllningstecken. Du ändrar det förvalda avståndet mellan tabbar genom att använd fältet Förvalda tabbar. Radera ett tabbstopp Du kan snabbt ta bort ett tabbstopp med den horisontella linjalen eller textgranskaren. Så här raderar du ett tabbstopp: m Du raderar ett tabbstopp genom att dra tabben bort den från den horisontella linjalen. Om den horisontella linjalen är gömd klickar du på Vy i verktygsfältet och väljer Visa linjaler. m Du raderar ett tabbstopp med textgranskaren genom att klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren och sedan på Tabbar. Markera tabbstoppet du vill radera i kolumnen Tabbstopp och klicka sedan på radera-knappen (-). Ställa in det förvalda avståndet mellan tabbar Det förvalda avståndet mellan tabbstopp är normalt en halv tum men du kan ändra avståndet i textgranskaren. Så här ändrar du det förvalda avståndet mellan tabbar: 1 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren och sedan på Tabbar.2 Använd fältet Förvalda tabbar till att ange det förvalda avståndet mellan tabbar. Ändra linjalinställningarna Du kan snabbt ändra linjalinställningarna i Pages-inställningarna. Så här arbetar du med linjaler: m Du ändrar måttenheterna för linjalerna genom att välja Pages > Inställningar, klicka på Linjaler och välja ett alternativ från popupmenyn Linjalenheter. m Du visar måtten som procent av sidavståndet genom att välja Pages > Inställningar, klicka på Linjaler och sedan markera ”Visa procent i linjalerna". m Du placerar linjalens horisontella nollpunkt på mitten av sidan genom att välja Pages > Inställningar, klicka på Linjaler och sedan markera ”Sätt nollpunkten på linjalens mitt”. m Du visar den vertikala linjalen i ett ordbehandlingsdokument genom att välja Pages > Inställningar, klicka på Linjaler och sedan markera ”Aktivera vertikal linjal i ordbehandlingsdokument". När du ändrar linjalinställningarna i Pages-inställningarna gäller de nya inställningarna för alla dokument som visas i Pages tills du ändrar dem igen. Ställa in indragningar Du kan ändra mängden utrymme mellan kanten på ett stycke och dokumentets marginaler. Du kan också justera mängden utrymme mellan text och innerkanten av en textruta, form eller tabellcell. Om du vill veta mer om Gå till Ändra indrag ”Ställa in indragning för stycken” på sidan 100 Ändra utrymmet mellan text och insidan av objektramar ”Ändra marginalen runt texten i objekt” på sidan 101 Ställa in indragning för stycken Du kan använd den horisontella linjalen och textgranskaren till att ställa in indrag för stycken. Så här ställer du in indragningar: m Du ändrar indragningar med den horisontella linjalen genom att dra indragningsreglagen. Indragning av första raden Vänsterindragning Högerindragning 100 Kapitel 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 101 Du ändrar den högra indragningen genom att dra den högra indragningssymbolen (nedåtriktad blå triangel till höger på den horisontella linjalen) till den plats där du vill att styckets högra kant ska sluta. Du ändrar den vänstra indragningen genom att dra den vänstra indragningssymbolen (nedåtriktad blå triangel till vänster på den horisontella linjalen) till den plats där du vill att styckets vänstra kant ska börja. Du ändrar den vänstra marginalen utan att ändra den vänstra indragningen genom att trycka ner alternativtangenten medan du drar. Du ändrar indragningen för den första raden genom att dra i symbolen för första radens indragning (blå rektangel) till den plats där du vill att den första raden i varje stycke ska börja. Om du vill att den första raden ska vara placerad jämnt med den vänstra marginalen ser du till att rektangeln har samma position som symbolen för vänster indragning. Om du vill att raden ska börja till vänster om styckemarginalen drar du rektangeln till vänster om symbolen för vänster indragning. m Du ställer in indragningar med textgranskaren genom att klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren och sedan på Tabbar. Markera det stycke eller de stycken du vill ändra. Du ställer in den första indragningen genom att ange värden i fälten Första raden och Vänster under Styckeindragning. Om du vill att den första raden ska vara indragen i förhållande till den andra textraden anger du ett högre värde för Första raden än i fältet Vänster. Om du vill att den första raden ska börja längre till vänster än styckemarginalen anger du ett lägre värde i fältet Första raden än i fältet Vänster. Om du vill att ett helt stycke ska vara indraget (t.ex. om du lägger in ett långt citat i texten) anger du ett värde i fältet Vänster och Höger under Styckeindragning. Ändra marginalen runt texten i objekt Du kan ändra mängden utrymme mellan text och innerkanten av en textruta, form eller tabellcell. Utrymmet kallas marginal runt texten. Den mängd utrymme du anger placeras jämnt på alla sidor av texten. Så här ställer du in utrymmet mellan text och innerkanten på ett objekt: 1 Om det inte finns någon insättningspunkt i objektet markerar du objektet. (Om det finns en insättningspunkt i objektet lämnar du textredigeringsläget genom att trycka du på kommando-returtangenten och markerar objektet.) 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren och sedan på Text.3 Dra reglaget Marginal runt texten åt höger om du vill öka utrymmet mellan texten och objektets innerkant, eller ange en siffra i fältet Marginal runt texten och tryck på returtangenten. Du kan också öka och minska utrymmet genom att klicka på pilarna. Ange hur mycket utrymme du vill ha runt text i en textruta, form eller tabellcell. Skapa en översikt I ett ordbehandlingsdokument kan du skapa en översikt med poster och delposter som är lätt att ordna och visa på olika sätt. Om du redan har ett ordbehandlingsdokument som du vill göra om till en översikt klickar du bara på Översikt i verktygsfältet. Du kan också välja en översiktsmall i mallväljaren. Så här skapar och ordnar du en översikt: 1 I ett ordbehandlingsdokument klickar du på Översikt i verktygsfältet eller väljer Innehåll > Visa dokumentöversikt och börjar skriva. 2 Tryck på returtangenten om du vill lägga till en ny översiktspost. Om texten i en post är för lång klickar du på beskärningsknappen i formatfältet så visas bara den första raden. Välj antalet översiktsnivåer som ska visas. Visa bara den första raden i stycken i en översikt. Visa objekt som miniatyrer eller i verklig storlek i en översikt. 3 Tryck på tabbtangenten om du vill lägga till en delpost. Tryck på returtangenten om du vill lägga till ytterligare en delpost. Dra in delposter upp till nio nivåer genom att trycka på tabbtangenten eller genom att klicka på knapparna Uppgradera och Nedgradera i formatfältet. Klicka för att justera en ämnesöversikt eller konvertera markerad text till brödtext. Välj stycke- och teckenstilar för markerad text. 4 Lägg till inbäddade bilder, tabeller och filmer i översiktsposter och delposter. Du lägger till en bild eller film med en mindre storlek genom att välja Miniatyr från popupmenyn i formatfältet. 102 Kapitel 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 103 Bilder, tabeller och filmer med full storlek är redigerbara. 5 Dubbelklicka på ett översiktsreglage om du vill visa alla delposter för en post eller minimera dem på en viss nivå. Välj hur många nivåer i översikten som visas genom att använda popupmenyn Nivåer i formatfältet. 6 Klicka på ett översiktsreglage och dra om du vill ändra ordningen på poster och delposter. Dra översiktsreglagen uppåt och nedåt om du vill ändra ordningen på poster på samma översiktsnivå. Dra översiktsreglagen åt vänster eller höger om du vill flytta poster eller delposter till en annan högre eller lägre översiktsnivå. När du flyttar en post flyttas även alla delposter som hör till den posten. Dra i översiktsreglagen för att flytta ämnen och relaterade underämnen i en översikt, eller dubbelklicka på reglagen för att fälla ut eller ihop översiktsämnen. 7 Du lämnar översiktläget genom att klicka på Översikt i verktygsfältet eller välja Innehåll > Göm dokumentöversikt. Om du vill veta mer om hur du sparar dokument i översiktsläge läser du ”Spara ett dokument i översiktsläge” på sidan 43. Översiktsreglagen visas inte på utskrivna dokument. Om du vill lägga till siffror eller punkter i en översikt klickar du på knappen för stillådan i formatfältet och väljer ett liststilalternativ. Skapa listor När du skapar listor automatiskt formaterar Pages automatiskt en lista baserad på det du skriver. Om du vill använda den här funktionen väljer du först Pages > Inställningar, klickar på Automatisk korrigering och kontrollerar att ”Upptäck listor automatiskt” är markerat. I Pages finns förformaterade punkt- och numreringsstilar som du kan använda till att skapa enkla listor och listor med flera nivåer. Punktlistor och numrerade listor är enkla listor utan de olika informationsnivåer som finns i en lista med flera nivåer. Så här skapar du en lista: 1 Placera insättningspunkten där du vill att listan ska börja.2 Skapa en lista. Om du vill skapa en punktlista trycker du på alternativ-8 för att skriva en punkt (•) eller ett bindestreck (-), ett mellanslag och lite text. Tryck sedan på returtangenten. Om du vill veta hur du formatera en punktlista läser du ”Formatera punktlistor” på sidan 105. Om du vill skapa en lista med listmarkeringar som är asterisker (*) eller bindestreck (-) skriver du en asterisk eller ett bindestreck, ett mellanslag och lite text. Tryck sedan på returtangenten. Om du vill skapa en lista med listmarkeringar som är siffror, bokstäver eller romerska siffror skriver du en siffra, bokstav eller romersk siffra, en punkt, ett mellanslag och lite text. Tryck sedan på returtangenten. Om du vill veta hur du formaterar en numrerad lista eller en lista med flera nivåer läser du ”Formatera numrerade listor” på sidan 106 och ”Formatera listor med flera nivåer” på sidan 106. 3 Du lägger till en ny listpost på samma indragningsnivå genom att trycka på returtangenten. Du flyttar en listpost till nästa lägre indragningsnivå genom att trycka på tabb. Du flyttar en listpost till nästa högre indragningsnivå genom att trycka på skift-tabb. Du ändrar listnivån för en listpost och dess delposter genom att markera listposten och välja Format > Text. Välj sedan Minska listans indragningsnivå eller Öka listans indragningsnivå från undermenyn Text. Du ändrar listnivån för en listpost genom trycka på alternativtangenten och markera listposten, välja Format > Text och sedan välja "Minska listans indragningsnivå, ignorera underliggande" eller "Öka listans indragningsnivå, ignorera underliggande" från undermenyn Text. Endast den markerade listposten flyttas. 4 Du avslutar listan genom att trycka två gånger på returtangenten, eller genom att trycka på returtangenten och sedan på backstegstangenten. Obs! Om du arbetar i en tabellcell och ”Returtangenten flyttar markören till nästa cell” är markerat i tabellgranskaren trycker du på alternativ-returtangenten istället för returtangenten. Så här lägger du till och skapar indragningar för objekt i listan:  Du skapar ett stycke utan punkter eller siffror inom en listpost genom att trycka på returtangenten samtidigt som du håller ner skifttangenten. Om du arbetar i en tabellcell och ”Returtangenten flyttar markören till nästa cell” är markerat i tabellgranskaren trycker du på kontroll-returtangenten istället.  Du lägger till en ny post på nästa lägre indragningsnivå genom att klicka på en punkt eller en siffra, hålla musknappen nedtryckt och dra åt höger, vänster, nedåt åt höger eller nedåt åt vänster. Om du arbetar i en tabellcell och ”Returtangenten flyttar markören till nästa cell” är markerat i tabellgranskaren använder du reglagen för Indragningsnivå på panelen Lista i textgranskaren till att öka eller minska indragningen för listposter. 104 Kapitel 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 105  Du återgår till vanlig text när listan är slut genom att trycka på returtangenten och välja Inga punkter från popupmenyn Punkter och numrering i textgranskaren. Du kan också behöva justera indragningsnivån.  Om du vill lägga till ett befintligt stycke i en numrerad lista eller en lista med flera nivåer klickar du i stycket, väljer en numreringsstil och klickar sedan på ”Fortsätt från föregående".  Om du vill påbörja en ny siffersekvens i en numrerad lista eller en lista med flera nivåer klickar du på ”Börja på” och anger den siffra du vill att sekvensen ska börja med. Läs ”Ändra stilen för en lista med flera nivåer” på sidan 135 och ”Ändra liststilen för punktlistor och numrerade listor” på sidan 137 om du vill veta mer om hur du ändrar liststilar. Formatera punktlistor Även om du kan skapa en enkel punktlista automatiskt får du tillgång till många fler alternativ för formatering av punktlistor om du använder textgranskaren. Läs ”Skapa listor” på sidan 103 om du vill veta hur du skapar listor automatiskt. Du kan också lägga till en punktliststil genom att använda knappen Lista i formatfältet. Placera insättningspunkten där du vill börja listan, klicka på knappen Lista i formatfältet och välj sedan Punkt. Så här formaterar du punkterna i en lista: 1 Placera insättningspunkten där du vill att listan ska börja. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren och sedan på Lista. 3 Välj en punktstil från popupmenyn Punkter och numrering. Om du vill använda ett skrivet tecken som punkt väljer du Textpunkter och väljer sedan ett tecken från listan eller skriver ett nytt tecken i fältet. Om du vill använda någon av de bildpunkter som följer med Pages väljer du Bildpunkter och väljer en bild från rullistan. Om du vill använda en egen bild som punkt väljer du Anpassad bild och väljer en bild i dialogrutan Öppna som visas. 4 Om du vill ändra storleken på en bildpunkt anger du antal procent av den ursprungliga bildstorleken i fältet Storlek. Du kan också markera kryssrutan ”Skala med text” och ange antal procent av textstorleken. Om du väljer det alternativet behålls storleksförhållandet mellan bildpunkten och texten även om du senare ändrar textens typsnittsstorlek. 5 Om du vill justera avståndet mellan punkterna och vänstermarginalen använder du fältet Punktindragning. Om du vill justera avståndet mellan punkterna och texten använder du fältet Textindragning.6 Om du vill placera punkterna högre eller lägre i förhållande till texten använder du fältet Justering. Om du vill veta mer om hur du formaterar olika liststilar läser du ”Formatera numrerade listor” på sidan 106 och ”Formatera listor med flera nivåer” på sidan 106. Om du vill veta hur du ändrar liststilar eller skapar en egen liststil läser du ”Ändra stilen för en lista med flera nivåer” på sidan 135, ”Ändra liststilen för punktlistor och numrerade listor” på sidan 137 och ”Skapa nya stilar” på sidan 131. Formatera numrerade listor Även om du kan skapa en enkel numrerad lista automatiskt får du tillgång till många fler alternativ för formatering av numrerade listor om du använder textgranskaren. Läs ”Skapa listor” på sidan 103 om du vill veta hur du skapar listor automatiskt. Du kan också välja en numrerad liststil i stillådan. Klicka på knappen för stillådan i formatfältet och välj sedan liststil. Om inga liststilar visas i stillådan klickar du på knappen i lådans nedre, högra hörn så visas stilarna. Så här formaterar du en numrerad lista: m Placera insättningspunkten där du vill börja listan, klicka på knappen Lista i formatfältet och välj sedan Numrerad lista. m Placera insättningspunkten där du vill börja listan, klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren och klicka sedan på Lista. Välj Siffror från popupmenyn Punkter och numrering och välj sedan en numreringsstil från popupmenyn direkt nedanför den. Om du vill justera avståndet mellan siffrorna och vänstermarginalen använder du fältet Nummerindragning. Om du vill justera avståndet mellan siffrorna och texten använder du fältet Textindragning. Om du vill veta mer om hur du formaterar olika liststilar läser du ”Formatera punktlistor” på sidan 105 och ”Formatera listor med flera nivåer” på sidan 106. Om du vill veta hur du ändrar liststilar eller skapar en egen liststil läser du ”Ändra stilen för en lista med flera nivåer” på sidan 135, ”Ändra liststilen för punktlistor och numrerade listor” på sidan 137 och ”Skapa nya stilar” på sidan 131. Formatera listor med flera nivåer Listor med flera nivåer har olika numreringsstil för varje indragningsnivå i listan så att du kan skapa en hierarki med information. Exempel:  Du kan skapa en lista med flera nivåer genom att använda en numreringssekvens från högsta nivån till lägre: I, A, 1, a), (1), (a), i), (1) och (a).  Du kan skapa en lista i paragrafstil, som lägger till ytterligare en siffra eller bokstav för varje nivå: 1, 1.1, 1.1.1 osv. 106 Kapitel 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 107 Du kan också välja en liststil för listor med flera nivåer i stillådan. Klicka på knappen för stillådan i formatfältet och välj sedan liststil. Om inga liststilar visas i stillådan klickar du på knappen för liststilar i lådans nedre, högra hörn så visas stilarna. Så här formaterar du en lista med flera nivåer: 1 Placera insättningspunkten där du vill att listan ska börja. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren och sedan på Lista. 3 Om du vill skapa en lista i paragrafstil väljer du Överlappande tal från popupmenyn Punkter och numrering. Annars väljer du Siffror. 4 Välj en numreringsstil från popupmenyn direkt under. 5 Om du vill justera avståndet mellan siffrorna och vänstermarginalen använder du fältet Nummerindragning. Om du vill justera avståndet mellan siffrorna och texten använder du fältet Textindragning. Om du vill veta mer om hur du skapar listor och formaterar olika listtyper läser du ”Skapa listor” på sidan 103, ”Formatera punktlistor” på sidan 105 och ”Formatera numrerade listor” på sidan 106. Om du vill veta hur du ändrar liststilar eller skapar en egen liststil läser du ”Ändra stilen för en lista med flera nivåer” på sidan 135, ”Ändra liststilen för punktlistor och numrerade listor” på sidan 137 och ”Skapa nya stilar” på sidan 131. Lyfta fram text med hjälp av textrutor, former och andra effekter Pratbubblor och sidofält kan användas till att lyfta fram text i förhållande till huvudtexten i ett dokument. I Pages kan du lyfta fram text på många olika sätt:  Lägga till text i textrutor  Lägga till en styckebakgrundsfärg (eller fyllningsfärg)  Lägga till ramar och linjer till text  Formatera text i spalter  Skriva text i former Du kan också använda tabellceller som pratbubblor. Om du vill veta hur du arbetar med tabeller läser du ”Arbeta med tabeller” på sidan 182.Om du vill veta mer om Gå till Lägga till och länka textrutor ”Lägga till en flytande textruta” på sidan 108 ”Lägga till en inbäddad textruta” på sidan 109 ”Länka flytande textrutor” på sidan 109 Framhäva text med färg, ramar och regler ”Ställa in fyllningsfärg för tecken eller stycken” på sidan 111 ”Lägga till ramar och linjer” på sidan 111 Lägga till text i spalter eller former ”Placera text i spalter” på sidan 112 ”Placera text i en form” på sidan 113 Lägga till en flytande textruta När du lägger till en textruta som en flytande textruta fästs den på en bestämd plats på sidan så att huvudtexten på sidan flödar runt den. Du kan flytta den flytande textrutan genom att markera den och dra. Så här skapar du en flytande textruta: 1 Klicka på Textruta i verktygsfältet. En textruta visas på sidan. I ett ordbehandlingsdokument kan du också skapa en flytande textruta genom att konvertera en inbäddad textruta. Välj Infoga > Textruta så visas en inbäddad textruta. Markera den inbäddade textrutan genom att klicka på den och klicka sedan på knappen Flytande i formatfältet. 2 Dubbelklicka på den markerade platshållartexten i textrutan och skriv. 3 Dra markörerna om du vill ändra storlek på textrutan och visa eventuell gömd text. (Du kan också skapa länkade textrutor så att texten flödar över till nästa textruta.) Om du vill veta mer om länkade textrutor läser du ”Länka flytande textrutor” på sidan 109. 4 När du har skrivit klart klickar du utanför textrutan. Om du istället vill sluta redigera texten och markera textrutan trycker du på kommando-returtangenten. När du klickar utanför en textruta syns textrutans kant bara om du använder layoutvyn. Du använder layoutvyn genom att klicka på Vy i verktygsfältet och sedan välja Visa layout. 5 Ändra bredden på textrutan genom att dra markörerna. 6 Flytta textrutan på sidan genom att dra den. 7 Lås textrutan till sidan så att du inte kan råka flytta den av misstag medan du arbetar genom att markera textrutan och välja Ordna > Lås. Du kan också rita en flytande textruta. Alternativklicka på Textruta i verktygsfältet, släpp alternativtangenten och dra hårkorspekaren över dokumentfönstret tills du skapat en textruta med rätt storlek. 108 Kapitel 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 109 Om du vill veta hur du ändrar avståndet mellan texten och innerkanten av textrutan läser du ”Ändra marginalen runt texten i objekt” på sidan 101. Lägga till en inbäddad textruta I ett ordbehandlingsdokument kan du lägga till en inbäddad textruta som är fäst vid texten på sidan. Så här lägger du till en inbäddad textruta: 1 Placera insättningspunkten i ett ordbehandlingsdokument på den plats där du vill placera textrutan och välj Infoga > Textruta. En inbäddad textruta visas vid insättningspunkten på sidan. Du kan också skapa en inbäddad textruta genom att konvertera en flytande textruta. Klicka på knappen Textruta i verktygsfältet så visas en flytande textruta. Markera den flytande textrutan genom att klicka på den och klicka sedan på knappen Textbunden i formatfältet. 2 Dubbelklicka på den markerade platshållartexten i textrutan och skriv. Textrutan blir inte automatiskt större om du skriver för mycket text. När du klickar utanför en textruta syns textrutans kant bara om du använder layoutvyn. Du använder layoutvyn genom att klicka på Vy i verktygsfältet och sedan välja Visa layout. 3 Dra markörerna om du vill ändra storlek på textrutan och visa eventuell gömd text. Markörerna på ovansidan och på vänster sida av inbäddade textrutor är inaktiva. Du kan inte ändra storlek på textrutan genom att dra i de här markörerna. Du ändrar storleken genom att dra i aktiva markörer, som är helt vita. 4 Flytta textrutan på sidan genom att dra den. När insättningspunkten är placerad där du vill placera textrutan släpper du musen. Om du vill veta hur du ändrar avståndet mellan texten och innerkanten av textrutan läser du ”Ändra marginalen runt texten i objekt” på sidan 101. Länka flytande textrutor Om texten du skriver inte ryms i en flytande textruta kan du skapa en länkad textruta så att texten flödar från en textruta till nästa. När du redigerar eller formaterar texten i den först textrutan påverkas även den länkade textrutan. Du kan placera länkade textrutor oberoende av varandra var du vill i dokumentet. Så här arbetar du med länkade textrutor: m Om du vill veta hur skapar en flytande textruta läser du ”Lägga till en flytande textruta” på sidan 108. Placera textrutan och ändra storleken på den tills den ser ut som du vill. Skriv sedan text i den. När textrutan är full visas en beskärningsindikator längst ner i textrutan. Den anger att texten fortsätter utanför nedre kanten på rutan. En klippningsvisare visar att texten sträcker sig bortom textrutan. Klicka på den blå kvadraten till höger för att länka till en annan textruta eller skapa en ny länkad textruta. En blå kvadrat till vänster visar att inga textrutor är länkade före den här. m Du länkar till en annan textruta eller skapar en ny länkad textruta genom att klicka på den blå fyrkanten till höger på textrutan och sedan klicka på en annan textruta någonstans på sidan (eller välj Format > Textruta > Lägg till länkad textruta). Du avbryter länkningen genom att trycka på escapetangenten. Den nya textrutan har en fylld blå fyrkant på vänster sida. Det anger att textrutan är länkad till en tidigare textruta. En helblå kvadrat till höger visar att textrutan har länkats före en annan textruta. En blå kvadrat visar att textrutan är den sista i serien. En helblå kvadrat till vänster visar att textrutan har länkats till en föregående textruta. m Du länkar markerade textrutor genom att markera de textrutor du vill länka (kommadoklicka) och sedan välja Format > Textruta > Länka markerade textrutor. Textrutorna länkas i den ordning du markerade dem. m Du bryter kopplingen mellan två textrutor genom att välja Format > Textruta > ”Bryt kopplingen till textruta" eller Format > Textruta > ”Bryt kopplingen från textruta". m Om du vill gömma anslutningslinjerna mellan textrutorna väljer du Format > Textruta > Göm anslutningslinjer. Om du vill visa anslutningslinjerna mellan textrutorna väljer du Format > Textruta > Visa anslutningslinjer. m Om du vill flytta textrutorna markerar du dem och drar. Textflödet i rutorna följer alltid den ordning du skapade rutorna i, oavsett var du placerar dem i dokumentet. m Om du vill kopiera och klistra in länkade textrutor markerar du alla de länkade textrutorna, väljer Redigera > Kopiera och sedan Redigera > Klistra in utan att avmarkera de ursprungliga textrutorna. Kopian klistras in direkt på de ursprungliga textrutorna och markeras. Dra den markerade kopian till en ny plats. Om du kopierar och klistrar in en enda länkad textruta skapar du en enda olänkad textruta som är identisk med den du kopierade. 110 Kapitel 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 111 Om en enda tabell flödar mellan länkade textrutor måste du kopiera eller duplicera den första textrutan som tabellen finns i om du också vill kopiera tabellen. m Om du vill markera bara texten i alla de länkade textrutorna markerar du texten i den första rutan och trycker sedan på kommando-A. Ställa in fyllningsfärg för tecken eller stycken Ibland kan du vilja lyfta fram text genom att placera en fyllningsfärg bakom texten. När du placerar en tecken- eller styckefyllningsfärg bakom text sträcker sig färgen mellan layoutmarginalerna och flyttas med texten. Använd reglagen i formatfältet till att snabbt lägga till tecken- eller styckefyllningsfärg bakom text. Markera texten och klicka sedan på färgkällan Text eller Bakgrund i formatfältet. Så här placerar du en tecken- eller styckefyllningsfärg bakom text: m Du lägger till en tecken- eller styckefyllningsfärg med textgranskaren genom att markera texten, klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren och sedan på Mer. Markera kryssrutan Tecken eller Stycke under Bakgrundsfyllning och klicka sedan på färgkällan och välj en färg i fönstret Färger. Välj en fyllningsfärg. Markera för att placera en fyllningsfärg bakom text. m Du lägger till en tecken- eller styckefyllningsfärg med fönstret Typsnitt genom att klicka på Typsnitt i verktygsfältet, klicka på knappen Dokumentfärg i fönstret Typsnitt (den fjärde knappen från vänster) och sedan välja en färg i fönstret Färger. Om du vill veta mer om fönstret Färger läser du ”Fönstret Färger” på sidan 27. Lägga till ramar och linjer Placera en linje ovanför, under eller runt text i ett dokument. Lyft fram text genom att använda ramar och linjer. Så här lägger du till ramar och linjer i ett dokument: 1 Markera texten du vill lägga till ramar och linjer till. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren och sedan på Mer. 3 Välj en ram- eller linjestil (eller Ingen) från popupmenyn Ramar och linjer. 4 Du ändrar ramen eller linjens färg genom att klicka på färgkällan och välja en färg. 5 Du justerar tjockleken på en ram eller linje genom att använda reglagen till höger om färgkällan.6 Du infogar en linje ovanför, under eller ovanför och under markerad text genom att klicka på knapparna under popupmenyn Ramar och linjer. 7 Du infogar en ram runt markerad text genom att klicka på ramknappen under popupmenyn Ramar och linjer. Klicka för att ändra linjefärgen. Klicka för att justera tjockleken på en linje. Klicka för att justera avståndet mellan ramar, linjaler och markerad text. Klicka för att infoga en ram runt markerad text. Klicka för att placera in linjalen i markerad text. Välj en linjestil. 8 Du justerar avståndet mellan ramar eller linjer och den markerade texten genom att använda reglagen för förskjutning. Placera text i spalter Du kan ordna text i en textruta eller rektangulär form i spalter. När texten har fyllt en spalt flödar den över till nästa spalt. Använd popupmenyn Kolumner i formatfältet till att snabbt dela upp text i spalter i ett dokument. Använd layoutgranskaren för fler alternativ. Så här skapar och formaterar du spalter med layoutgranskaren: 1 Markera en textruta eller rektangulär form med text som du vill dela upp i spalter. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för layoutgranskaren och sedan på Layout. 3 Du anger hur många spalter du vill ha i fältet Kolumner. 4 Du ställer in spalter med samma bredd genom att markera ”Likadan kolumnbredd”. Du ställer in olika spaltbredder genom att avmarkera ”Likadan kolumnbredd”, dubbelklicka på ett spaltvärde i tabellen och ange en ny bredd. 5 Du ändrar avståndet mellan spalterna genom att dubbelklicka på ett avståndsvärde och ändra det. 112 Kapitel 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 113 Placera text i en form Alla former, med undantag för linjer, kan innehålla text. Så här lägger du till text i en form: 1 Placera en form där du vill ha den på sidan. Om du vill veta hur du lägger till former läser du ”Lägga till en förritad form” på sidan 151 och ”Lägga till en anpassad form” på sidan 152. 2 Dubbelklicka på formen och skriv texten. Om texten blir längre än vad som ryms i formen visas en beskärningsindikator. Klippningsvisaren avslöjar att texten fortsätter utanför ramarna för en form. 3 Du ändrar storlek på formen genom att markera den och dra i markörerna. (Om det finns en insättningspunkt i formen lämnar du textredigeringsläget genom att trycka du på kommando-returtangenten och markerar formen.) Du kan formatera texten i en form. Du kan också rotera formen och låta texten stå kvar horisontellt. När du har roterat formen väljer du Format > Form > Återställ text- och objektmarkörer. 4 Du lägger till text i en form som ingår i en grupp genom att dubbelklicka i textområdet i valfri form i gruppen. Om du ändrar storlek på gruppen ändrar allt storlek förutom texten. Du kan förstås fortfarande markera texten och ändra typsnittsstorleken. Läs ”Gruppera och avgruppera flytande objekt” på sidan 169 om du vill veta mer om grupperade objekt. Använda hyperlänkar och bokmärken Hyperlänkar och bokmärken kan användas i dokument som ska visas på skärmen, antingen som HTML-filer eller som Pages-dokument. Du kan lägga till hyperlänkar som leder till en annan sida i dokumentet eller som öppnar ett e-brev eller en webbsida på Internet. Använd bokmärken till att markera delar av dokumentet som du vill referera till när du arbetar.Om du vill veta mer om Gå till Använda en hyperlänk till en webbsida för att öppna en webbläsare ”Länka till en webbsida” på sidan 114 Länka till ett nytt e-brev med det angiva ämnet till den angivna adressen ”Länka till ett föradresserat e-brev” på sidan 115 Använda en bokmärkeslänk till att gå till en annan sida i samma dokument ”Länka till andra sidor i ett dokument” på sidan 115 Skapa en hyperlänk till ett annat Pages-dokument ”Länka till andra Pages-dokument” på sidan 117 Ändra en befintlig hyperlänk ”Redigera hyperlänktext” på sidan 117 Länka till en webbsida Du kan lägga till en hyperlänk som öppnar en webbsida i den förvalda webbläsaren. Så här lägger du till hypertext som öppnar en webbsida: 1 Markera texten du vill använda som hyperlänk. Om du skriver text som börjar med ”www” eller ”http” blir texten automatiskt en hyperlänk. Du stänger av den här funktionen genom att välja Pages > Inställningar, klicka på Automatisk korrigering och avmarkera ”Upptäck e-post- och webbadresser automatiskt". Inställningen är datorspecifik, så om dokumentet öppnas på en annan dator med en annan inställning används den datorns inställningar istället. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för länkgranskaren, klicka på Hyperlänk och markera sedan ”Aktivera som hyperlänk". 3 Välj Webbsida från popupmenyn Länka till. 4 Ange webbsidans adress i fältet URL. Skriv in den URL du vill länka till. Länkgranskarknappen Markera för att avaktivera alla hyperlänkar så att du enkelt kan redigera dem. Du kan också snabbt skapa en hyperlänk genom att använda menyn Infoga. Placera en insättningspunkt någonstans i dokumentet och välj Infoga > Hyperlänk > Webbsida. En länk läggs till i dokumentet och länkgranskaren öppnas. Ange webbsidans adress i fältet URL. 114 Kapitel 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 115 Länka till ett föradresserat e-brev Du kan lägga till en hyperlänk som skapar ett föradresserat e-brev i det förvalda e-postprogrammet när du klickar på den. Så här lägger du till hypertext som länkar till ett e-brev: 1 Markera texten du vill använda som hyperlänk. Om du skriver en e-postadress i ett dokument blir texten automatiskt en hyperlänk. Du stänger av den här funktionen genom att välja Pages > Inställningar, klicka på Automatisk korrigering och avmarkera ”Upptäck e-post- och webbadresser automatiskt". Inställningen är datorspecifik, så om dokumentet öppnas på en annan dator med en annan inställning används den datorns inställningar istället. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för länkgranskaren, klicka på Hyperlänk och markera sedan ”Aktivera som hyperlänk". 3 Välj E-brev från popupmenyn Länka till. 4 Ange e-postadressen för den avsedda mottagaren i fältet Till. 5 Om du vill kan du skriva en ämnesrad i fältet Ämne. Skriv in mottagarens e-postadress. Skriv in ett ämne för e-brevet. Du kan också snabbt skapa en hyperlänk genom att använda menyn Infoga. Placera en insättningspunkt någonstans i dokumentet och välj Infoga > Hyperlänk > E-brev. En länk läggs till i dokumentet och länkgranskaren öppnas. Ange e-postadressen i Tillfältet. Länka till andra sidor i ett dokument Du kan se till att du snabbt kan komma åt specifika sidor i ett dokument genom att lägga till bokmärken. Du kan sedan gå till en bokmärkt sida genom att klicka på bokmärket för sidan i länkgranskaren. Du kan också lägga till hypertext som länkar till en bokmärkt sida.Så här använder du bokmärken i ett dokument: m Du skapar ett bokmärke genom att markera den text du vill använda som bokmärke. klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för länkgranskaren, klicka på Bokmärke och sedan på lägg till-knappen (+). Klicka på Namn eller Sida för att sortera bokmärkeslistan. Klicka på ett bokmärke för att hoppa till det i dokumentet, eller dubbelklicka på det om du vill redigera dess namn. Klicka på lägg till- eller ta bort-knappen om du vill lägga till nya bokmärken eller ta bort ett som är markerat i listan. m Du hoppar till ett bokmärke i dokumentet genom att klicka på bokmärket i listan. m Du ändrar namn på ett bokmärke genom att dubbelklicka på bokmärket i listan och ändra namnet. m Du sorterar bokmärkena efter namn eller sidnummer genom att klicka på kolumnrubriken Namn eller Sida. m Du lägger till nya bokmärken genom att klicka på lägg till-knappen (+). m Du raderar ett bokmärke genom markera det i listan och klicka på radera-knappen (-). m Du lägger till en hyperlänk som länkar till ett bokmärke genom att markera den text du vill använda som hyperlänk och klicka på Hyperlänk i länkgranskaren. Markera sedan kryssrutan ”Aktivera som hyperlänk”, välj Bokmärke från popupmenyn Länka till och välj bokmärkets namn. Välj bokmärkesnamn. Du kan också snabbt skapa en hyperlänk genom att använda menyn Infoga. Placera en insättningspunkt någonstans i dokumentet och välj Infoga > Hyperlänk > Bokmärke. En länk läggs till i dokumentet och länkgranskaren öppnas. 116 Kapitel 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 117 Länka till andra Pages-dokument Skapa bokmärken till andra Pages-dokument med länkgranskaren. Så här länkar du till andra Pages-dokument: 1 Markera texten du vill använda som hyperlänk. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för länkgranskaren, klicka på Hyperlänk och markera sedan ”Aktivera som hyperlänk". 3 Välj Pages-dokument från popupmenyn Länka till. 4 Klicka på Välj, markera Pages-dokumentet du vill länka till och klicka på Öppna. 5 Om du vill länka till ett visst bokmärke i Pages-dokumentet väljer du ett bokmärke för det Pages-dokument du länkar till från popupmenyn Bokmärke. Redigera hyperlänktext Du kan redigera hyperlänktext på flera olika sätt. Så här redigerar du hyperlänktext: m Du avaktiverar hyperlänkar så att du kan redigera dem utan att följa länken genom att klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på länkgranskaren, klicka på Hyperlänk och sedan markera ”Avaktivera alla hyperlänkar”. Redigera sedan texten som vanligt. m Klicka utanför hyperlänktexten och använd piltangenterna till att flytta insättningspunkten till texten. Radbryta text runt ett inbäddat eller flytande objekt När du placerar ett objekt (bilder, former, diagram, osv.) kan du ange hur du vill att texten ska radbrytas runt det. Du kan välja att radbryta texten alldeles inpå objektet eller långt ifrån det, eller ange att texten bara ska finnas ovanför och under eller på ena sidan av objektet. Du ställer in de här alternativen i radbrytningsgranskaren.Du kan inte radbryta text runt sidorna på en tabell. Radbrytningsgranskarknappen Markera för att flöda text runt objektet med knapparna nedan. Ange den procentandel transparens vid vilken text kan ses genom objektet. Ange hur mycket utrymme du vill ha mellan objektet och den omgivande texten. Klicka för att låta texten flöda tätt eller löst runt objektet. Markera om du vill bädda in ett objekt i text, ha det flytande på sidan eller med fast placering. Markera för att göra bakgrundsobjekt redigerbara. Så här radbryter du text runt flytande och inbäddade objekt: m Du radbryter text med formatfältet genom att markera objektet och välja ett alternativ för textradbrytning från popupmenyn Radbryt i formatfältet. m Du radbryter text med radbrytningsgranskaren genom att markera objektet, klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för radbrytningsgranskaren och sedan markera ”Objekt orsakar radbrytning". Flytande objekt: Klicka på den knapp för textradbrytning som visar hur du vill att texten ska radbrytas runt ett flytande objekt. Texten flödar enbart till höger eller vänster, beroende på vilken sida som har mest utrymme. Texten flödar ovanför och nedanför objektet. Texten flödar till höger om objektet. Texten flödar till vänster om objektet. Texten flödar runt objektet. 118 Kapitel 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 119 Inbäddade objekt: Klicka på den knapp för textradbrytning som visar hur du vill att texten ska radbrytas runt ett inbäddat objekt. Objektet är centrerat mellan textrader. Justera objekt till höger och flöda texten på vänstersidan. Objektet är högerjusterat mellan textrader. Centrera objekt och flöda texten på båda sidorna. Justera objekt till vänster och flöda texten på högersidan. Objektet är vänsterjusterat mellan textrader. Du kan också använda radbrytningsgranskaren till att justera text runt ett inbäddat eller flytande objekt. Läs ”Justera text runt ett inbäddat eller flytande objekt” på sidan 119 för mer information. Justera text runt ett inbäddat eller flytande objekt Använd radbrytningsgranskaren till att justera text runt ett inbäddat eller flytande objekt. Så här justerar du text runt ett inbäddat eller flytande objekt: m Om du vill att texten ska radbrytas närmare ett objekt med en alfakanal klickar du på den högra textflödesknappen. Om du vill att texten ska radbrytas längre från ett objekt klickar du på den vänstra textflödesknappen. m Om du vill ange ett minimiavstånd mellan objektet och den omkringliggande texten anger du ett värde i fältet Extra utrymme. m Om du vill veta hur du ställer in det procentvärde för alfakanal då texten visas genom ett genomskinligt objekt läser ”Ta bort bakgrunden eller oönskade element från en bild” på sidan 148. Texten flödar tätt inpå ett objekt med en alfakanal. Texten flödar runt ett objekts rektangulära gränser. Lägg till sidnumrering och andra värden som ändras Du kan infoga värden som sidnummer, antal sidor, filnamn och sökväg och datum och tid i ett dokument genom att använda formaterade textfält som uppdateras automatiskt av Pages när värdena ändras. Även om värden som de här är vanliga i sidhuvuden och sidfötter (se ”Använda sidhuvuden och sidfötter” på sidan 56) kan du infoga formaterade textfält var du vill i ett dokument. Så här infogar du formaterade textfält: m Du lägger till och formaterar sidnummer automatiskt genom att välja Infoga > Automatiska sidnummer. Välj var sidnumrena ska visas i hela dokumentet eller i det aktuella avsnittet, och välj sedan justeringen och formateringsalternativ för sidnumreringen. Du anger att sidnumreringen ska visas på första sidan genom att markera ”Inkludera sidnummer på första sidan”. m Du lägger till sidnumrering genom att placera insättningspunkten där du vill att sidnumret ska visas och sedan välja Infoga > Sidnummer. Du ändrar sidnummerformatet genom att kontrollklicka på ett sidnummer och sedan välja ett nytt nummerformat. m Du lägger till det totala antalet sidor genom att placera insättningspunkten där du vill att sidantalet ska visas och sedan välja Infoga > Sidantal. Du anger att sidantalet ska visas med varje sidnummer, t.ex. ”2 av 10”, genom att lägga till ett sidnummer och skriva ”av” och sedan välja Infoga > Sidantal. Du ändrar sidantalsformatet genom att kontrollklicka på ett sidantal och sedan välja ett nytt nummerformat. m Du lägger till och formaterar datum och tid genom att placera insättningspunkten där du vill att värdet ska visas och sedan välja Infoga > Datum och tid. Du ändrar format för datum och tid genom att kontrollklicka på värdet för datum och tid, välja Redigera datum och tid och sedan välja ett format från popupmenyn. Om du vill att dokumentet alltid ska visa det aktuella datumet och klockslaget markerar du ”Uppdatera automatiskt vid öppning". m Du lägger till dokumentets filnamn genom att placera insättningspunkten där du vill att filnamnet ska visas och sedan välja Infoga > Filnamn. Du visar sökvägen till filkatalogen genom dubbelklicka på filnamnet och markera ”Visa katalogsökväg”. Du visar filnamnstillägget genom dubbelklicka på filnamnet och markera ”Visa alltid filnamnstillägg”. 120 Kapitel 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 121 Använda automatiskt avstavning Som förval avstavar Pages automatiskt ord om det behövs vid ett radslut. Så här aktiverar och avaktiverar du avstavning: m Du aktiverar eller avaktiverar avstavning för hela dokumentet genom att klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för dokumentgranskaren och sedan markera eller avmarkera Avstavning (på panelen Dokument). m Du avaktiverar avstavning för ett visst stycke genom att markera stycket, klicka på Granskare i verktygsfältet och sedan klicka på knappen för textgranskaren. Klicka på Mer och markera ”Ta bort avstavning i stycket". m Du aktiverar eller avaktiverar avstavning för ett ord genom att klicka på ordet samtidigt som du håller ner kontrolltangenten och sedan välja Använd aldrig bindestreck eller Tillåt avstavning från snabbvalsmenyn. Aktivering och avaktivering av avstavning för ett ord påverkar alla förekomster av ordet i dokumentet. Automatiskt byta ut text Du kan ange att Pages ska identifiera och ersätta text du inte vill använda med text du vill använda. Om du t.ex. skriver ”ohc” kan Pages automatiskt ändra det till ”och”. Så här ställer du in att text ska bytas ut automatiskt: 1 Välj Pages > Inställningar. 2 Klicka på Automatisk korrigering och ställ in de inställningar du vill använda. Använd smarta citationstecken: Konvertera automatiskt enkla och dubbla raka citationstecken till smarta (typografiska) citationstecken. Korrigera stora och små bokstäver: Det första ordet i en mening börjar med en stor bokstav. Upphöj numeriska texttillägg: Höjer automatiskt upp bokstäverna i ”1st", ”2nd", ”3rd" osv. Upptäck webb- och e-postadresser automatiskt: Ställ in att Pages automatiskt ska upptäcka att något du skriver är en e-postadress eller en URL-adress. E-post- och webbadresser du skriver blir automatiskt hyperlänkar för Mail eller Safari. Upptäck listor automatiskt: Skapa listor automatiskt. Använd stavningskontrollens förslag automatiskt: Byt automatiskt ut felstavade ord om det bara finns ett alternativ i stavningsordlistan.Symbol- och textersättning: Byt ut ett eller flera tecken mot ett annat eller fler tecken, och använd sedan raderna i tabellen till att definiera och aktivera enskilda alternativ. Du kan t.ex. ange att Pages automatiskt ska konvertera (c) till © genom att markera kolumnen På för alternativet. Du kan lägga till en rad i tabellen och definiera egna ersättningsalternativ genom att klicka på lägg till-knappen (+). Du tar bort ett markerat objekt genom att klicka på radera-knappen (-). När du anger ersättningsinställningar gäller de för all text du ändrar eller lägger till i alla Pages-dokument. Infoga hårda mellanslag Du kan infoga ett hårt mellanslag mellan ord när du vill att orden alltid ska stå tillsammans på samma textrad. Så här infogar du ett hårt mellanslag: m Tryck på mellanslagstangenten samtidigt som du håller ner alternativtangenten. Stavningskontrollera Du kan ange att stavningskontrollen ska markera stavfel medan du skriver eller så kan du när du vill kontrollera hela dokumentet eller markerad text. Felstavade ord stryks under med en röd streckad linje. Så här hittar du felstavade ord: m Om du vill kontrollera stavningen medan du skriver väljer du Redigera > Stavning > Kontrollera stavning medan jag skriver. Om du vill avaktivera stavningskontrollen medan du skriver avmarkerar du Redigera > Stavning > Kontrollera stavning medan jag skriver (kontrollera att kommandot inte är markerat). m Om du vill kontrollera stavningen från insättningspunkten till slutet av dokumentet placerar du insättningspunkten genom att klicka och väljer sedan Redigera > Stavning > Kontrollera stavning. Om du vill begränsa stavningskontrollen till en viss del av ett dokument markerar du den text du vill stavningskontrollera innan du väljer kommandot. Det första felstavade ordet markeras. Du kan rätta det eller fortsätta kontrollera dokumentet genom att välja samma kommando igen. Om du vill gå igenom texten snabbare fortsätter du stavningskontrollen av dokumentet genom att trycka på kommando-semikolon (;). m Om du vill kontrollera stavningen och visa förslag för felstavade ord väljer du Redigera > Stavning > Stavning. 122 Kapitel 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 123 Fönstret Stavning öppnas. Mer information om fönstret Stavning finns i ”Arbeta med stavningsförslag” på sidan 123. Om du vill acceptera stavningsförslagen automatiskt väljer du Pages > Inställningar, klickar på Automatisk korrigering och markerar ”Använd stavningskontrollens förslag automatisk”. Arbeta med stavningsförslag Använd fönstret Stavning om du vill arbeta med stavningsförslag. Så här arbetar du med stavningsförslag: 1 Välj Redigera > Stavning > Stavning. Fönstret Stavning öppnas och det första felstavade ordet markeras. Varje språk har en egen stavningsordlista. Du kontrollerar att rätt språk är valt genom att markera texten du vill arbeta med, klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren och sedan på Mer. Välj ett språk från popupmenyn Språk. 2 Om du vill ersätta det felstavade ordet i texten dubbelklickar du på rätt ord eller rätt stavning i listan med förslag. 3 Om rätt ord inte visas i listan med förslag men du vet hur det stavas, markerar du det felstavade ordet i fönstret Stavning och skriver den rätta stavningen. Klicka sedan på Rätta. 4 Klicka på Ignorera eller Lägg till om stavningen är korrekt och du inte vill ändra ordet. Använd Lägg till om du ofta använder ordet och vill lägga till det i stavningsordlistan. Om du använt Lägg till och ångrar dig gör du något av följande: I Mac OS X 10.4 skriver du ordet i textfältet under listan med förslag och klickar sedan på Glöm. I Mac OS X 10.5 kontrollklickar du på ordet och väljer sedan Glöm stavning från popupmenyn. 5 Om inga alternativa stavningar visas i listan med förslag i Mac OS X 10.4 markerar du det felstavade ordet i stavningsfönstret och provar en annan stavning. Klicka på Gissa och se om några nya alternativ visas i listan med förslag. 6 Klicka på Sök nästa och upprepa steg 2 till 5 tills du inte hittar några fler stavfel. Du kan också hålla ner kontrolltangenten och klicka på ett felstavat ord. Du kan sedan välja ett stavningsalternativ från popupmenyn eller klicka på Lägg till eller Ignorera.Korrekturläsa dokument Du kan ange att korrekturläsaren ska markera skrivfel medan du skriver eller så kan du när du vill kontrollera hela dokumentet eller markerad text. Korrekturläsaren identifierar följande typer av skrivfel:  Felaktiga stora/små bokstäver  Interpunktionsfel (t.ex. inkonsekventa mellanslag runt snedstreck)  Dubblerade ord  Onödigt avancerat ordval (t.ex. "adekvat" istället för "riktig")  Formateringsfel (t.ex. förkortningar som bör skrivas ut i formell text)  Grammatikfel  Jargong  Felstavningar  Könsspecifika uttryck Så här hittar du skrivfel: m Om du vill kontrollera skrivfel medan du skriver väljer du Redigera > Korrekturläsning > "Korrekturläs medan jag skriver". Om du vill avaktivera korrekturläsningen medan du skriver avmarkerar du Redigera > Korrekturläsning > "Korrekturläs medan jag skriver" (kontrollera att kommandot inte är markerat). m Om du vill kontrollera skrivfel från insättningspunkten till slutet av dokumentet placerar du insättningspunkten genom att klicka och väljer sedan Redigera > Korrekturläsning > Korrekturläs. Om du vill begränsa korrekturläsningen till en viss del av ett dokument markerar du den text du vill korrekturläsa innan du väljer kommandot. Det första felet markeras. Du kan rätta det eller fortsätta kontrollera dokumentet genom att välja samma kommando igen. m Om du vill kontrollera skrivfel och visa rättningsförslag väljer du Redigera > Korrekturläsning > Korrekturläs. 124 Kapitel 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 125 Söka och ersätta text Du kan söka efter alla förekomster av ett ord eller en fras i ett dokument, och ersätta ordet eller frasen med något annat om du vill. Så här söker och ersätter du text: m Välj Redigera > Sök > Sök, ställ in villkor för sök/ersätt genom att klicka på Enkel eller Avancerad och klicka sedan på en knapp för sök/ersätt. Enkel: Skriv den text du vill hitta i fältet Sök och skriv den text du vill ersätta den med i fältet Ersätt. Avancerad: Utöver att skriva text i fältet Sök och Ersätt kan du ange ytterligare villkor för sök/ersätt. Ersätt alla: Åtgärden sök/ersätt utförs utan att du granskar texten samtidigt. Ersätt: Ersätter den aktuella markeringen med ersättningstexten. Sök och ersätt: Ersätter den markerade texten med ersättningstexten och söker omedelbart efter nästa förekomst av söktexten. Nästa eller Föregående: Söker efter nästa eller föregående förekomst av söktexten. m Använd de andra kommandona i undermenyn Redigera > Sök. Sök: Visar sökresultat för de angivna termerna i dokumentets sökfält. Sök nästa eller Sök föregående: Söker efter nästa eller föregående förekomst av den aktuella söktexten. Använd markering för sökning: Söker efter nästa förekomst av den markerade texten. Gå till markering: Dokumentet flyttas till den markerade texten.Söka efter alla förekomster av ord och fraser Du kan skapa en lista över alla förekomster av ett visst ord eller en fras (även platshållartext) i ett dokument. Om du markerar ett sökresultat i listan visas den sida som innehåller den matchande texten i huvudvisningsområdet och texten markeras. Skriv in ordet eller frasen. Markera ett objekt i listan för att se var ordet eller frasen dyker upp i dokumentet. Pages söker efter ordet eller frasen i huvudtexten, sidhuvuden och sidfötter, tabeller, textrutor, former, fotnoter och slutnoter och kommentarer. Så här söker du: 1 Visa och göm sökfältet genom att klicka på Vy i verktygsfältet och välja Sök. 2 Skriv det ord eller den fras du vill söka efter i sökfältet. Resultaten, med sidhänvisningar och delar av texten före och efter ordet eller frasen, visas medan du skriver. Sökningarna är inte skiftlägeskänsliga och du kan inte söka efter osynliga tecken. Du kan t.ex. inte klistra in styckesymbolen i sökfältet och söka efter den. 3 Du visar ett objekt i söklistan på sidan där det finns genom att klicka på objektet. Sidan visas och ordet eller frasen markeras. 4 Du redigerar ett ord eller en fras som är markerat i sökresultatlistan genom att dubbelklicka på det eller trycka på returtangenten eller entertangenten. Ersätt den markerade texten genom att skriva eller klicka i texten om du vill redigera den. 126 Kapitel 5 Arbeta med textKapitel 5 Arbeta med text 127 5 Du visar en lista över resultaten för de tio senaste sökningarna sedan dokumentet öppnades genom att klicka på visningstriangeln i sökfältet och välja en tidigare sökning från listan. Resultaten för den valda söksträngen visas i listan. 6 Du listar resultat som är skiftlägeskänsliga eller som motsvarar hela ord eller fraser genom att klicka på visningstriangeln i sökfältet och välja Matcha skiftläge eller Hela ord.128 Använd snabbt och konsekvent stycke-, tecken- och liststilar och ändra utseendet på text konsekvent. Läs om hur du ändrar befintliga stilar och skapar egna. När du skriver och formaterar ett dokument kanske du vill ha olika utseende på olika typer av text och stycken. Du kanske t.ex. vill att alla huvudrubriker ska ha samma typsnitt, färg och radavstånd, eller att alla bildtexter ska se likadana ut. Det enklaste sättet att se till att texten blir konsekvent formaterad är att använda stilar. Ordbehandlingsmallar och sidlayoutmallar i Pages innehåller en mängd olika stilar som passar den typ av dokument du arbetar med. Stilnamnen, som Rubrik, Brödtext och Text, visar var stilen kan passa. Om du använder en mall kan du använda de förinställda stilarna där du behöver dem. Du kan också ändra mallstilarna och skapa egna stilar. Det är viktigt att använda konsekventa stilar om du tänker skapa en innehållsförteckning i ett ordbehandlingsdokument. Läs ”Använda en innehållsförteckning” på sidan 65 om du vill veta hur du skapar en innehållsförteckning. Vad är stilar? En stil är ett fördefinierad format du kan använda i text med bara ett musklick. Om du t.ex. har ett dokument med en stil som heter Kapitelrubrik som centrerar text, gör den fet och ökar typsnittsstorleken till 18 punkter kan du markera text, öppna stillådan och sedan klicka på Kapitelrubrik. Texten centreras automatiskt, blir fet och ändrar storlek till 18 punkter. Det finns tre typer av stilar:  Styckestilar kan bara användas på hela stycken (textavsnitt som slutar med en vagnretur), inte på enskilda ord i ett stycke. Stilarna är bland annat avsedda för rubriker, brödtext, text, sidhuvuden och sidfötter. Styckestilarna kan innehålla inställningar för typsnitt, storlek, textfärg, tecken- och radavstånd, textskugga, bakgrundsfärg, textindrag och marginaler, tabbar, med mera. 6 Arbeta med stilarKapitel 6 Arbeta med stilar 129 Om du vill skapa en innehållsförteckning i ett ordbehandlingsdokument måste du använda styckestilar när du skapar rubriker i dokumentet. I de flesta dokument finns fler styckestilar än tecken- och liststilar.  Teckenstilar kan användas på valfri grupp tecken, inklusive enskilda ord och grupper av ord, eller bokstäver i ett stycke. Vanliga exempel på teckenstilar är kursiv, fet och genomstrykning och de används till att markera enskilda ord eller fraser. Teckenstilar kan användas på text i ett stycke utan att styckestilen ändras.  När du skapar enkla listor eller en lista med punkter i flera nivåer kan du använda liststilar på texten. Liststilar formaterar automatiskt texten med punkter eller siffror, beroende på vilken liststil du väljer. Du kan också dra in stycken som helhet genom att ändra deras indragningsnivå i listan (se ”Formatera punktlistor” på sidan 105, ”Formatera numrerade listor” på sidan 106 och ”Formatera listor med flera nivåer” på sidan 106). En del liststilar är mycket grundläggande för enkla listor, andra, t.ex. Harvard and Paragraf kan du använda till att skapa listor med många delposter. Om du vill veta mer om Gå till Lägga till, redigera och radera stilar ”Använda stilar” på sidan 129 ”Skapa nya stilar” på sidan 131 ”Byta namn på en stil” på sidan 132 ”Radera en stil” på sidan 132 Ändra utseendet på en stil ”Ändra teckenstilar” på sidan 132 ”Ändra styckestilar” på sidan 134 ”Ändra stilen för en lista med flera nivåer” på sidan 135 ”Ändra liststilen för punktlistor och numrerade listor” på sidan 137 Stilundantag och importera stilar ”Söka och ersätta stilar” på sidan 139 ”Importera stilar från ett annat dokument” på sidan 140 Använda stilar Välj en stil i stillådan eller klicka på någon av knapparna Stycke, Tecken eller Lista i formatfältet och välj sedan en stil från popuplistan. Du öppnar stillådan genom att klicka på knappen för stillådan i formatfältet eller välja Innehåll > Visa stillådan. Om du vill veta mer om stillådan läser du ”Stillådan” på sidan 28.Så här använder du stilar: m Om du vill använda en stil på ett eller flera stycken markerar du de stycken du vill ändra, eller en hel textruta, tabell, tabellcell eller form som innehåller text. Klicka på knappen Styckestil i formatfältet och välj sedan en stil. I utdragslådan Stilar markerar du den stil du vill använda. En styckestil används i hela stycket. Om du använder en ny styckestil på text som redan har en stil byts den befintliga stycke- eller liststilen ut. m Om du vill använda en teckenstil markerar du det eller de ord du vill ändra, eller en hel textruta, tabell, tabellcell eller form som innehåller text. Klicka på knappen Teckenstil i formatfältet och välj sedan en stil. En teckenstil kan användas på markerad text utan att marginaler, textjustering och andra typer av stycke- och listformateringar ändras. Dessutom behålls teckenstilar även när du ändrar stycke- eller liststilen för texten. m Om du vill använda en liststil placerar du insättningspunkten där du vill börja skriva listan, klickar på knappen Liststilar i formatfältet och väljer en stil. Börja sedan skriva listan och tryck på returtangenten varje gång du vill skapa en ny punkt. En liststil används i hela stycket. Den påverkar inte utseendet på texten (t.ex. typsnitt, textstorlek, osv.). Utseendet styrs av den underliggande styckestilen. Om inga tecken- eller liststilar visas i stillådan klickar du på knappen Visa teckenstilar eller Visa liststilar längst ner till höger i stillådan. Klicka för att visa liststilar. Klicka för att visa teckenstilar. 130 Kapitel 6 Arbeta med stilarKapitel 6 Arbeta med stilar 131 Skapa nya stilar Anpassa utseendet på text genom att skapa en ny tecken-, stycke- eller liststil. Så här skapar du en ny tecken-, stycke- eller liststil: 1 Markera lite text om du vill ändra tecken- eller liststilen. Om du vill ändra styckestilen klickar du på knappen Styckestil i formatfältet, väljer Fri form överst i listan Styckestil och markerar sedan ett textstycke. 2 Ställ in attributen för den markerade texten. Om du vill veta hur du formaterar en styckestil läser du ”Ändra styckestilar” på sidan 134. Om du vill veta hur du formaterar en liststil läser du ”Ändra liststilen för punktlistor och numrerade listor” på sidan 137 och ”Ändra stilen för en lista med flera nivåer” på sidan 135. Om du vill veta hur du formaterar en teckenstil läser du läser du ”Ändra teckenstilar” på sidan 132. 3 Håll ner lägg till-knappen (+) längst ner i stillådan och välj ”Skapa ny teckenstil från markeringen”, ”Skapa ny styckestil från markeringen” eller ”Skapa ny liststil från markeringen” från popupmenyn. Tryck och håll in för att skapa en stil. 4 Ange ett namn för den nya stilen. 5 Om du bara vill ta med några av de attribut du ställt in i den nya teckenstilen klickar du på visningstriangeln under fältet Namn och markerar de attribut du vill använda. 6 Om du inte vill använda den nya stilen på den markerade texten avmarkerar du ”Använd den nya stilen när den skapas”. 7 Klicka på OK. Den nya stilen visas i stillådan och i popupmenyerna för tecken-, list- och styckestilar i formatfältet. När du har skapat en stil kan du ställa in ett kortkommando för den. Markera stilen i stillådan, klicka på pilen till höger om stilen och välj Kortkommando. Välj sedan ett tangentbordsalternativ. När du sedan vill använda stilen på markerad text trycker du på det kortkommando du valt. Om du vill använda stilen och ta bort alla eventuella undantag som kan finnas håller du ner alternativtangenten samtidigt som du trycker kortkommandot.Byta namn på en stil Du kan byta namn på valfri stil som visas i stillådan. Så här byter du namn på en stil: 1 Öppna stillådan genom att klicka på knappen för stillådan i formatfältet. 2 Håll pekaren över den stil du vill byta namn på och klicka sedan på pilen till höger om stilen. Välj Byt namn på stil. 3 Ange ett nytt namn för stilen och tryck sedan på returtangenten. Radera en stil När du raderar en stil från ett dokument måste du välja en annan stil som ersätter den. Så här raderar du en stil: 1 Öppna stillådan genom att klicka på knappen för stillådan i formatfältet. 2 Håll pekaren över den stil du vill radera och klicka sedan på pilen till höger om stilen. Välj Radera stil. 3 Om stilen du vill radera används i det aktuella dokumentet väljer du en stil som ska ersätta den. 4 Klicka på OK. Ändra teckenstilar Teckenstilar är formateringsattribut som används på en uppsättning texttecken (t.ex. ett ord eller en grupp ord eller bokstäver) utan att stilen för hela stycket ändras. Teckenstilar anger hur texten ser ut, som typsnitt, storlek, färg, teckenavstånd, ligaturanvändning, baslinjeändring och språk. Om du inte hittar någon teckenstil som ser ut som du vill kan du ändra en av de befintliga teckenstilarna. Så här ändrar du en teckenstil: 1 Klicka på knappen Teckenstil i formatfältet och välj den teckenstil som mest liknar den stil du vill skapa eller välj Ingen. 2 Skriv lite text och använd sedan några attribut. Välj teckensnitt och storlek för typsnittet. Läs ”Göra text fet, kursiv eller understruken” på sidan 85 för mer information. Välj textfärg. Om du vill veta hur du ändrar textfärgen läser du ”Ändra textens färg” på sidan 96. Ställ in teckenavståndet. Om du vill veta hur du ställer in teckenavståndet läser du ”Ställa in textjustering, rad- och teckenavstånd och färg” på sidan 92. 132 Kapitel 6 Arbeta med stilarKapitel 6 Arbeta med stilar 133 3 På panelen Mer i textgranskaren kan du ange ytterligare attribut. Språk: Välj ett språk för stavningskontrollen av ett stycke, ett ordintervall eller text du skriver efter en insättningspunkt. Om dokumentet innehåller citat eller avsnitt på ett annat språk kan du välja en stavningsordlista för det språket för kontroll av texten i citaten eller avsnitten. Stavningsordlistan anger hur ord stavas och avstavas. Ta bort ligaturer: En ligatur är ett lite sirligt streck mellan bokstäver eller i slutet eller början av rader. I vissa typsnitt används ligaturer till att kombinera två eller flera texttecken till en glyf. Markera den här kryssrutan om du inte vill använda ligaturer i ett markerat stycke där ligaturer är aktiverat. (Du aktiverar ligaturer för dokumentet genom att markera ”Använd ligaturer” på panelen Dokument i dokumentgranskaren. Om någon text är markerad när du tar bort ligaturer används ändringen på den markerade texten som ett stilundantag, med undantag för om du utför steg 4 nedan.) Baslinjeändring: En negativ siffra placerar texten lägre än den omgivande texten. En positiv siffra placerar texten högre än den omgivande texten. Ange en siffra i fältet. (Om någon text är markerad när du ändrar baslinjen används ändringen på den markerade texten som ett stilundantag, med undantag för om du utför steg 4 nedan.) 4 Klicka på pilen till höger om teckenstilens namn i stillådan och välj sedan ett alternativ. Omdefiniera stil från markering: Definierar om den befintliga teckenstilen för hela dokumentet. Om du väljer det här alternativet används de formateringsändringar du gjort på alla andra ställen där stilen förekommer i hela dokumentet. Skapa ny teckenstil från markeringen: Det här alternativet ändrar inte den befintliga stilen utan skapar en ny stil baserad på formateringsvalen från föregående steg. Om du väljer det här alternativet kan du sedan välja vilka attribut du vill inkludera som en del av den nya teckenstilen. Klicka på visningstriangeln under fältet Namn i dialogrutan ”Ny teckenstil” och välj sedan attribut. Ange ett namn för den nya stilen och klicka sedan på OK. Klicka på visningstriangeln för att visa teckenattribut. Klicka för att bara markera de attribut som ska användas i den valda styckestilen. Markera de attribut som ska ingå i den nya teckenstilen.Ändra styckestilar Ändra ett styckes utseende, tabbar, marginaler, bakgrundsfärg, sidbrytningar, med mera genom att ändra styckestilen för stycket. Så här ändrar du en styckestil: 1 Öppna stillådan genom att klicka på knappen för stillådan i formatfältet. Välj den styckestil som mest liknar den stil du vill skapa, eller välj Fri form. 2 Skriv lite text och formatera den tills den ser ut som du vill. Om du vill veta hur du formaterar utseendet på text läser du ”Formatera textens storlek och utseende” på sidan 84. 3 Ställ in textjusteringen, tecken- och radavstånd och utrymmet före och efter stycket med hjälp av reglagen i formatfältet eller på panelen Text i textgranskaren. Läs ”Ställa in textjustering, rad- och teckenavstånd och färg” på sidan 92 för mer information. 4 Om du behöver speciella tabbstopp i styckestilen ställer du in dem på panelen Tabbar i textgranskaren. Läs ”Ställa in tabbstopp för justering av text” på sidan 97 för mer information. 5 Om du vill att styckestilen ska vara indragen i förhållande till sidmarginalerna ställer du in styckeindragningen på panelen Tabbar i textgranskaren. Ange indragning för första raden. Ange högerindragning för stycket. Ange vänsterindragning för stycket. 134 Kapitel 6 Arbeta med stilarKapitel 6 Arbeta med stilar 135 6 Du kan välja fler formateringsalternativ om du klickar på Mer i textgranskaren. Välj formateringsalternativ för ramar och linjaler i markerad text. Markera alternativ för att avgöra hur stycken bryts mellan sidor. Välj vilket språk som ska användas i Ta bort automatisk stavningskontrollen. avstavning eller ligaturer om sådana har valts för dokumentet. Ställ in texten ovanför eller nedanför omgivande text. Välj den styckestil som ska användas istället för den aktuella när du trycker på returtangenten. Lägg till en bakgrundsfärg i ett tecken eller stycke. 7 Klicka på pilen till höger om styckestilens namn i stillådan och välj sedan ett alternativ. Skapa ny styckestil från markeringen: Det här alternativet ändrar inte den befintliga stilen utan skapar en ny stil baserad på formateringsvalen du gjorde i föregående steg Om du väljer det är alternativet anger du ett namn för den nya stilen och klickar sedan på OK. Omdefiniera stil från markering: Definierar om den befintliga styckestilen för hela dokumentet. Om du väljer det här alternativet används de formateringsändringar du gjort på alla andra ställen där stilen förekommer i hela dokumentet. (Eventuella teckenstilar du har använt påverkas inte.) Återgå till definierad stil: Tar bort ett stilundantag och den markerade texten får de förvalda attributen för den valda stilen. Ändra stilen för en lista med flera nivåer Ändra utseendet på listor med flera nivåer genom att ändra stilen. Så här ändrar du stilen för en lista med flera nivåer: 1 Kontrollera att insättningspunkten syns på sidan och välj den stil för listor med flera nivåer som stämmer bäst med den du vill skapa. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren och sedan på Lista. Klicka för att fortsätta till nästa listindragningsnivå. Välj Överlappande tal för en formell lista. Ange en numreringsstil för listindragningsnivåerna. Ange hur långt du vill dra in siffran och tillhörande text för listindragningsnivåerna. 3 Välj numrerings- eller bokstavsstil från den andra popupmenyn. 4 Klicka på den högra pilen för indragningsnivå för att gå till den andra indragningsnivån för listan. 5 Välj numrerings- eller bokstavsstil för den andra indragningsnivån för listan. 6 Upprepa steg 4 och 5 tills du har angett numrerings- eller bokstavsstilar för upp till nio indragningsnivåer. 7 Öppna stillådan genom att klicka på knappen för stillådan i formatfältet. Lägg märke till att en av liststilarna är markerad. Det är den stil som används för den markerade texten. (Om liststilarna inte visas klickar du på knappen längst ner till höger i stillådan.) Pilen till höger om stilnamnet är röd, vilket anger att du har använt undantag genom att ändra stilen. 8 Klicka på den röda pilen till höger om liststilens namn och välj sedan ett alternativ. Omdefiniera stil från markering: Definierar om den befintliga liststilen för hela dokumentet. Om du väljer det här alternativet används de formateringsändringar du gjort på alla andra ställen där stilen förekommer i hela dokumentet. Skapa ny liststil från markeringen: Det här alternativet ändrar inte den befintliga stilen utan skapar en ny stil baserad på formateringsvalen från föregående steg. Om du väljer det här alternativet anger du ett namn för den nya stilen och klickar sedan på OK. 136 Kapitel 6 Arbeta med stilarKapitel 6 Arbeta med stilar 137 Ändra liststilen för punktlistor och numrerade listor Ändra utseendet på punktlistor och numrerade listor genom att ändra liststilen. Så här ändrar du liststilen för punktlistor och numrerade listor: 1 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för textgranskaren och sedan på Lista. Klicka för att fortsätta till nästa listindragningsnivå. Justera punktstorlek och placering i relation till texten. Välj punktformer eller numrering. Välj en bild för bildpunkter. Justera punktindragningen i relation till den första styckeindragningen. Ange textindragningsnivån i relation till punkterna. 2 Kontrollera att insättningspunkten syns på sidan, klicka på knappen Liststilar i formatfältet och välj sedan den liststil som mest liknar den stil du vill skapa. 3 Välj någon av följande stilar från popupmenyn Punkter och numrering på panelen Lista i textgranskaren. Inga punkter: Välj det här alternativet om du inte vill att några punkter ska visas men ändå vill ange ett indragningsvärde för nivåer i en lista med flera nivåer. Textpunkter: Välj det här alternativet om du vill använda texttecken som punkt. Du kan välja ett tecken från listan eller skriva egna tecken i textfältet. I vissa typsnitt finns symboler som kan användas som intressanta punkter. Om du vill använda symbolerna öppnar du fönstret Tecken (välj Format > Typsnitt > Visa typsnitt och välj sedan Tecken från åtgärdspopupmenyn). Välj punktsymbolen i textgranskaren och dubbelklicka på den symbol du vill använda i fönstret Tecken. Tryck sedan på returtangenten. Välj en färg för textpunkten. Om du vill ha textpunkter väljer du ett tillgängligt tecken eller skriver in ett tecken i textfältet. Bildpunkter: Välj det här alternativet om du vill använda någon av de bildpunkter som finns tillgängliga i Pages och välj sedan ett alternativ från listan. Om du vill ha bildpunkter väljer du en i listan. Anpassad bild: Välj det här alternativet om du vill använda en egen bild som punkt. Leta reda på och välj den bildfil du vill använda i dialogrutan Öppna. (Om du vill byta bild klickar du på Välj eller drar en ny bild till källan.) Siffror: Välj det här alternativet om du vill skapa en numrerad lista. Du måste även välja numreringsstil. Du kan välja arabiska siffror, romerska siffror eller bokstäver. Välj en numreringsstil för numrerade listor. Starta om numreringen eller fortsätt med föregående numreringen. Justera nummerindragningen i relation till sidmarginalen. Justera textindragningen i relation till punkten. 4 Formatera punkterna. Du gör en punkt större eller mindre genom att ange ett värde i fältet Storlek. Om du väljer ”Skala med text” behålls storleksförhållandet mellan punktsymbolen och texten även om du vid något senare tillfälle skulle ändra typsnittsstorleken. Du placerar punktsymbolen högre eller lägre i förhållande till texten genom att ange ett värde i fältet Justering. Du ställer in hur långt punkterna är indragna i förhållande till marginalen genom att ange ett värde i fältet Punktindragning. En högre siffra ger en större listindragning åt höger. Du ställer in hur långt texten är indragen i förhållande till punkten genom att ange ett värde i fältet Textindragning. En högre siffra ger en större textindragning åt höger. 5 Öppna stillådan genom att klicka på knappen för stillådan i formatfältet. 138 Kapitel 6 Arbeta med stilarKapitel 6 Arbeta med stilar 139 Lägg märke till att en av liststilarna är markerad. Det är den stil som används för den markerade texten. (Om liststilarna inte visas klickar du på knappen längst ner i stillådan.) Pilen till höger om stilnamnet är röd, vilket anger att du har använt undantag genom att ändra stilen. 6 Klicka på den röda pilen till höger om den markerade stilen i stillådan och välj sedan ett alternativ. Omdefiniera stil från markering: Definierar om den befintliga liststilen för hela dokumentet. Om du väljer det här alternativet används de formateringsändringar du gjort på alla andra ställen där stilen förekommer i hela dokumentet. Skapa ny liststil från markeringen: Det här alternativet ändrar inte den befintliga stilen utan skapar en ny stil baserad på de formateringsval du gjort. Om du väljer det är alternativet anger du ett namn för den nya stilen och klickar sedan på OK. Söka och ersätta stilar Normalt ändrar du stil på text genom att markera texten och använda en ny stil. I vanliga fall använder du de metoder som beskrivs i ”Använda stilar” på sidan 129, men du kan också ändra stilar genom att använda funktionerna sök/ersätt och kopiera/ klistra in. När du ändrar enskilda textattribut utan att välja, ersätta eller klistra in en ny stil har du skapat ett stilundantag. Du kan t.ex. skapa ett stilundantag genom att använda kommandot Typsnitt i menyn Format och kursivera text i ett stycke som har styckestilen Brödtext. Texten har fortfarande den ursprungliga stilen (brödtext) men du har lagt till ändringar (kursivt) ovanpå de förvalda stilattributen. När du markerar text med stilundantag blir pilen bredvid stilnamnet i stillådan röd. (Pilen bredvid styckestilens namn blir också röd om du har markerar text du använt en tecken- eller liststil på.) När pilen bredvid ett stilnamn är svart betyder det att du har utfört ändringar av stilen i den markerade texten. Undantag kan uppstå när du ändrar typsnitt, teckensnitt, storlek eller färg på text, eller om du använder de textformateringsalternativ som finns i undermenyn Text i menyn Format, i fönstret Typsnitt, i formatfältet och i textgranskaren. Om du använder stilundantag på ett textavsnitt och sedan ändrar dig kan du enkelt återställa texten till de förvalda attributen i styckestilen. Så här kopierar och klistrar du in en stycke- eller teckenstil: 1 Placera insättningspunkten i det stycke eller ord vars stil du vill kopiera. 2 Välj Format > Kopiera styckestil eller Format > Kopiera teckenstil.3 Placera insättningspunkten i det stycke eller ord du vill ändra, eller markera flera stycken eller ord. 4 Välj Format > Klistra in styckestil eller Format > Klistra in teckenstil. Om du vill kopiera en stycke- eller teckenstil till ett annat Pages-dokument växlar du till det dokumentet innan du väljer Format > Klistra in stil. Texten får den nya stilen men innehållet ändras inte. Så här söker och ersätter du en stil: 1 Klicka på någon text som har den stil du vill ändra i dokumentet. 2 Öppna stillådan genom att klicka på knappen för stillådan i formatfältet. 3 I stillådan placerar du pekaren över namnet på den stil du vill byta ut och klickar på pilen till höger om stilnamnet. 4 Välj ”Välj alla användningsområden för stilnamn". All huvudtext med den aktuella textstilen markeras i dokumentet. Om du vill söka och ersätta stilen i huvudtexten plus alla textrutor och former väljer du Redigera > Sök > Sök. Klicka på Avancerat så att fliken Avancerat öppnas. Välj den stil du vill byta ut och den stil du vill byta ut den mot. Klicka på Ersätt alla. 5 Välj namnet på den stil du vill använda för den markerade texten. Så här tar du bort stilundantag: 1 Öppna stillådan genom att klicka på knappen för stillådan i formatfältet. 2 Markera den text du vill ändra. 3 Klicka på pilen till höger om den valda stilen i stillådan och välj "Återgå till definierad stil" (eller dubbelklicka på stilnamnet). Den markerade texten får de förvalda attributen för den valda stilen. Importera stilar från ett annat dokument När du importerar ett dokument från Microsoft Word importeras alla stilar det innehåller till Pages-dokumentet och kan sedan användas på samma sätt som alla andra stilar som skapas i Pages. Du kan importera stilar som redan har definierats i ett annat Pages-dokument utan att importera innehållet i dokumentet. Så här importerar du stilar från ett Pages-dokument: 1 Välj Format > Importera stilar. 2 Välj dokumentet som innehåller de stilar du vill importera och klicka sedan på Öppna. 3 Välj de stilar du vill importera i dialogrutan som visas. Håll ner kommandotangenten medan du klickar på stilnamnen om du vill välja flera stilar, eller klicka på Markera allt. 140 Kapitel 6 Arbeta med stilarKapitel 6 Arbeta med stilar 141 4 Om du vill byta ut stilar som har samma namn som de stilar du importerar markerar du ”Ersätt dubletter". Lägg märke till att om du byter ut en stil påverkas all text som använder den stilen. När du byter ut en stil ändras också textstilen i låsta objekt, men texten behåller sitt ursprungliga utseende. Om du har importerat en stil som har samma namn som en stil i det öppna dokumentet och du inte markerar ”Ersätt dubletter" läggs en siffra till i slutet av namnet på den importerade stilen. Om du t.ex. importerar en stil som heter Brödtext till ett dokument som redan har en stil som heter Brödtext får den importerade stilen namnet Brödtext 2. 5 Klicka på OK. Du kan göra importerade styckestilar tillgängliga genom att klicka på popupmenyn Styckestil i formatfältet och i stillådan för dokumentet. Importerade tecken- och stillistor finns i stillådan. Du kan se till att få ett konsekvent utseende på flera dokument genom att skapa ett malldokument som innehåller alla de stilar du behöver. När du behöver ändra en stil ändrar du den i malldokumentet och importerar malldokumentets stilar till de andra dokumenten.142 Läs om hur du lägger till bilder, former, ljud och filmer i dokument. Ett objekt är alla objekt du kan lägga till i ett dokument och sedan ändra. Bilder, former, filmer, textrutor, tabeller och diagram är objekt. Det här kapitlet tar upp bilder (fotografier eller PDF-filer), former, ljud och filmer. Många av de tekniker som tas upp i kapitlet för hur du placerar och ändrar de här objekten kan användas generellt för tabeller, diagram och textrutor. Alla speciella formateringstekniker för de olika objekten tas upp i andra kapitel. Vad är flytande och inbäddade objekt? Om du vill att ett objekt ska ligga kvar på samma plats så att texten flödar runt det använder du ett flytande objekt. Flytande objekt är fästa vid en position på en sida. När du skriver mer text på sidan påverkas inte det flytande objektets position, men du kan flytta det genom att dra det till en ny plats. Du ändrar storlek på det genom att dra i någon av objektets markörer. Dra i handtagen för att ändra storlek på flytande objekt. Om du vill att objektet ska vara inbäddat så att det följer med textflödet allteftersom texten växer använder du ett inbäddat objekt. 7 Arbeta med bilder, former och andra objektKapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objekt 143 Inbäddade objekt är inbäddade i textflödet. Om du skriver mer text ovanför dem skjuts de framåt med texten allteftersom texten växer. Markörerna på ovansidan och på vänster sida av inbäddade objekt är inaktiva. Du kan inte ändra storlek på objektet genom att dra i de här markörerna, det går bara att ändra storleken genom att dra i aktiva markörer. Aktivt markeringshandtag Inaktivt markeringshandtag Om du placerar grafik eller en form inuti en annan form, textruta eller tabellcell kan objektet bara läggas till som ett inbäddat objekt. Storleken för inbäddade bilder ändras automatiskt och anpassas så att bilden ryms inom dokumentets layoutmarginaler. Om du vill flytta ett inbäddat objekt till en annan plats i texten markerar du det och drar tills insättningspunkten visas där du vill släppa objektet. Om du har lagt till ett objekt som en typ av objekt kan du enkelt göra om det till den andra typen av objekt om du ångrar dig. Så här konverterar du mellan flytande och inbäddade objekt: m Markera det flytande eller inbäddade objekt du vill konvertera och klicka sedan på knappen Flytande eller Textbunden i formatfältet. m Markera det flytande eller inbäddade objekt du vill konvertera, klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för radbrytningsgranskaren och markera sedan ”Textbunden (flödar med texten)” eller ”Flytande (flödar inte med texten)”. Arbeta med bilder Importera en bild som ett flytande objekt när du vill att den alltid ska visas på en viss plats på en sida. Om du arbetar i ett ordbehandlingsdokument kan du importera en bild som ett inbäddat objekt om du vill att objektet ska följa med den omgivande texten. Pages kan hantera alla format som stöds av QuickTime, inklusive följande typer av grafikfiler:  TIFF  GIF  JPEG  PDF  PSD  EPS  PICTSå här importerar du en bild som ett flytande objekt: m Dra en bildfil från Finder till det dokument och den plats där du vill lägga till den. m Klicka på Media i verktygsfältet klicka på knappen Bilder i mediebläddraren, välj albumet där bilden finns och dra sedan en miniatyr till den plats där du vill lägga till den. Klicka först på en knapp för att gå till dina mediefiler. Välj en källa. Sedan drar du ett objekt till dokumentet eller till en bildkälla i en av granskarna. Sök efter en fil genom att skriva in dess namn här. m Kommandoklicka utanför textområdena i dokumentet så att det inte visas någon insättningspunkt och välj sedan Infoga > Välj. Välj filen och klicka på Infoga. Dra bilden till den plats där du vill lägga till den. Så här importerar du en bild som ett inbäddat objekt i ett ordbehandlingsdokument: m Tryck på kommandotangenten och dra sedan en bildfil från Finder till dokumentfönstret tills insättningspunkten visas på den plats där du vill lägga till bilden. Släpp bilden när du har placerat den på rätt plats. m Klicka på Media i verktygsfältet, klicka på knappen Bilder i mediebläddraren och välj det album där bilden finns. Tryck ner kommandotangenten och dra sedan miniatyren till dokumentfönstret och släpp bilden när insättningspunkten visas på den plats där du vill lägga till bilden. m Placera insättningspunkten där du vill lägga till bilden, välj Infoga > Välj, välj bildfilen och klicka sedan på Infoga. 144 Kapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objektKapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objekt 145 När du har importerat en bild kan du dra den till valfri plats på en sida. Du kan använda verktygen i Pages till att maskera (beskära) en bild, ändra ljusstyrkan, kontrasten och andra bildkvaliteter, eller radera bildens bakgrund. Om du vill läsa om Gå till Ersätta bildplatshållare och andra platshållare i mallar med egna objekt ”Ersätta mallbilder med egna bilder” på sidan 145 Ta bort oönskade delar genom att maska bilder ”Maskera (beskära) bilder” på sidan 146 Minska storleken på ett dokument genom att bara spara den del av maskerade bilder som visas ”Minska bildfilsstorlekar” på sidan 147 Ta bort bildbakgrunden genom att göra delar av en bild genomskinliga ”Ta bort bakgrunden eller oönskade element från en bild” på sidan 148 Förbättra kvaliteten på bilder och skapa intressanta visuella effekter ”Ändra ljusstyrkan för en bild, bildens kontrast och andra inställningar” på sidan 149 Placera, justera, ändra storlek på och formatera om bilder ”Justera, ordna och ändra utseende på objekt” på sidan 162 Ersätta mallbilder med egna bilder De bilder som visas i Pages-mallarna är medieplatshållare. När du drar egna bilder till platshållarna ändrar filerna automatiskt storlek, placeras och får en ram så att de anpassas till mallen. Du kan testa om en bild är en platshållare genom att hålla pekaren över den och se om en hjälptagg visas med information om att du kan dra egna filer till den. Så här arbetar du med medieplatshållare: m Du ersätter en platshållare med en egen bild genom att dra bilden från mediebläddraren, Finder eller ett annat program till platshållaren. Du öppnar mediebläddraren genom att klicka på Media i verktygsfältet. Klicka på en knapp överst i fönstret så kan du leta efter bilder, ljudfiler och filmer. m Du ändrar storlek och flyttar på en bild i en medieplatshållare genom att klicka på knappen Redigera mask som visas på bilden när du har släppt den i platshållaren och gör sedan något av följande: Om du vill ändra storlek på bilden i platshållaren drar du storleksmarkörerna ovanför knappen Redigera mask. Om du vill flytta bilden i platshållaren håller du pekaren över bilden (pekaren ändras till en hand) och drar sedan bilden till rätt plats. Om du vill ersätta ett objekt du redan har placerat i en medieplatshållare drar du en ny fil till objektet. Du behöver inte radera den gamla filen först. m Om du vill flytta en medieplatshållare på en sida drar du den.m Du konverterar en platshållarbild till en bild genom att markera bilden och välja Format > Avancerat > Definiera som medieplatshållare (avmarkera kryssrutan). m Om du vill ta bort en medieplatshållare från en sida markerar du den och trycker på backstegstangenten. m Om du vill veta hur du skapar en medieplatshållare läser du ”Skapa platshållare i en anpassad mall” på sidan 281. Maskera (beskära) bilder Om du vill ta bort oönskade delar av en bild kan du beskära den utan att ändra den faktiska bildfilen genom att maska kanterna. Om du inte anger någon form för masken använder Pages som förval en rektangulär mask, men du kan använda valfri form som finns tillgänglig i Pages. Du kan också använda en anpassad form som du skapar med ritverktyget till att maskera kanterna på en bild. Så här maskerar du en bild: 1 Importera bilden du vill maskera. 2 Beroende på vilken maskform du vill använda gör du något av följande:  Om du vill maskera bilden med den förvalda rektangulära formen markerar du bilden och klickar sedan på knappen Mask i verktygsfältet (eller väljer Format > Mask).  Om du vill maskera bilden med en förritad form (t.ex. en cirkel eller en stjärna) markerar du bilden och väljer Format > ”Mask med form” > Form.  Om du vill maskera bilden med någon annan form, t.ex. en anpassad form, skapar du den form du vill använda och drar den sedan till bilden du vill maskera. Markera både formen och bilden genom att skiftklicka på dem och klicka sedan på Mask i verktygsfältet (eller välj Format > ”Mask med vald form”). En mask visas över bilden och även ett antal reglage visas. Dra i bilden för att placera in delen du vill visa. Dra i reglaget för att ändra storlek på bilden. Klicka för att visa eller gömma området utanför masken. Dra i markeringshandtagen för att ändra storlek på masken. 3 Om du vill ändra storlek på bilden drar du reglaget ovanför knappen Redigera mask. 4 Justera masken genom att göra något av följande: 146 Kapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objektKapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objekt 147  Du ändrar storlek på masken genom att dra markörerna på maskformen. Om du vill behålla maskens proportioner håller du ner skifttangenten medan du drar.  Om du vill rotera masken håller du ner kommandotangenten medan du drar en hörnmarkör på masken. 5 Dra bilden tills du har placerat den så att den del du vill ska synas visas. Om du vill flytta masken klickar du på den streckade kanten på masken och drar. 6 När du är nöjd med placeringen av och storleken på bilden och masken kan du avsluta genom att göra något av följande:  Dubbelklicka på masken eller bilden.  Tryck på returtangenten.  Klicka utanför bilden.  Klicka på Redigera mask. 7 Om du vill ändra storleken på eller rotera den maskade bilden drar eller kommandodrar du markörerna. 8 Du ändrar storlek på eller placeringen av masken eller bilden i den genom att markera den maskerade bilden och sedan klicka på Redigera mask. Upprepa stegen ovan tills du är nöjd. 9 Du tar bort masken från bilden genom att klicka på Ta bort mask i verktygsfältet (eller välj Format > Ta bort mask). Om du maskerat en mycket stor bildfil och du bara behöver använda en mindre version i dokumentet kan du ange att bara den mindre kopian av bilden ska sparas i Pages och på så vis minska den totala storleken på dokumentet. Se ”Minska bildfilsstorlekar” på sidan 147. Minska bildfilsstorlekar Om du har ändrat storleken på eller maskerat en mycket stor bildfil och du vill spara bildfilen som en del av Pages-dokumentet (så att du enkelt kan överföra det till en annan dator) men vill att dokumentstorleken ska vara så liten som möjligt, kan du välja att spara bara den mindre (beskurna eller förminskade) versionen av bilden i dokumentet. Innan du minskar bildfilsstorleken måste du spara dokumentet. Om du vill veta hur du gör det läser du ”Spara ett dokument” på sidan 38. Så här minskar du storleken på bilder: m Du minskar filstorleken för en enskild bild som du har maskerat eller gjort mindre genom att markera bilden och välja Format > Bild > Minska bildens filstorlek. m Du minskar storleken för alla maskerade och storleksändrade bilder genom markera bilderna, välja Arkiv > Minska filstorlek.Viktigt: När du har minskat filstorleken för maskerade bilder eller bilder du har gjort mindre går det inte att återställa dem till deras ursprungliga storlek. Om du senare vill återställa dem till deras ursprungliga storlek måste du lägga till de ursprungliga filerna i dokumentet igen. Det går inte att göra bilder som används i bildfyllningar mindre på det här sättet. Vissa typer av bildfiler går det kanske inte att minska storleken på genom att använda den här metoden. Om du vill veta hur du minskar storleken på ljud- och filmfiler läser du ”Minska storleken på mediefiler” på sidan 162. Ta bort bakgrunden eller oönskade element från en bild Med verktyget Direktalfa kan du göra delar av en bild genomskinliga och på så vis ta bort bildbakgrunden. Funktionen är användbar om du vill ta bort en oönskad bakgrund eller andra färger. Du får bäst resultat om du tar bort enhetliga färger som är tydligt avgränsade. Om du vill ta bort områden som är mindre tydligt avgränsade markerar du ett mindre område och upprepar processen. Så här tar du bort oönskade element: 1 Markera bilden. 2 Välj Format > Direktalfa. 3 Klicka på den färg du vill göra ogenomskinlig och dra sedan långsamt över den. Dragning markerar den angränsande yta som innehåller färger som är lika färgen du klickar på. Medan du drar växer markeringen så att ett sammanhängande område med liknande färger markeras. Du kan styra hur mycket av bilden som markeras genom att dra mindre eller mer. Om du håller ner alternativtangenten samtidigt som du drar tas färgen du drar över bort från alla ställen i bilden där färgen uppträder. 148 Kapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objektKapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objekt 149 4 Upprepa steg 3 så många gånger du vill. Större dragning här... ...markerar större del av bilden. Du kan när som helst återställa de delar du tagit bort. Om du vill återgå till den ursprungliga bilden väljer du Format > Ta bort direktalfa. Om du vill återställa bilddelar du tagit bort med Direktalfa väljer du Redigera > Ångra direktalfa tills delarna har återställts. Ändra ljusstyrkan för en bild, bildens kontrast och andra inställningar Du kan ändra ljusstyrkan för en bild, kontrasten och andra bildinställningar om du vill förbättra bildens kvalitet eller skapa intressanta effekter. De justeringar du gör påverkar inte den ursprungliga bilden utan bara bildens utseende i Pages. Så här justerar du en bild: 1 Markera bilden. 2 Välj Innehåll > Visa bildjustering. Ändra kontrasten mellan ljusa och mörka toner. Ändra färgens intensitet. Gör bilden varmare eller kallare. Ändra mängden röda eller gröna toner. Skärp eller mildra fokuset. Justera skuggor och högdagrar. Förstå sambandet mellan skuggor och högdagrar. Ändra nivåerna på ljusa och mörka toner. Återställ originalinställningarna. Justera ljusheten. Förbättra färger automatiskt. 3 Använd reglagen till att justera bilden. Ljusstyrka: Ändrar mängden vitt i bilden. Om du drar åt höger blir bilden vitare så att den verkar ljusare. Kontrast: Ändrar skillnaden mellan ljusa och mörka partier i bilden. Om du ökar kontrasten blir de ljusa partierna ljusare och de mörka mörkare. Om du minskar kontrasten minskar skillnaden mellan ljust och mörkt. När du drar mot höger blir övergången mellan ljusa och mörka partier skarpare. Det kan göra att bilder ser ut som illustrationer. Mättnad: Ändrar färgernas mättnad i bilden. Om du drar åt höger blir färgerna mer mättade eller mer levande. Temperatur: Ändrar hur varm eller kall bilden är genom att justera mängden varma toner (rött) eller kalla toner (blått). Färgton: Ändrar färgtonen för hela bilden genom att justera mängden röda eller gröna toner. Skärpa: Gör bildens fokus skarpare eller oskarpare. Exponering: Ändrar hur ljus eller mörk bilden är. När du justerar exponeringen blir alla delar av bilden ljusare eller mörkare. När du ökar exponeringen för en bild kan det leda till att färgerna minskar. Histogram och nivåer: Beskriver hela färginformationen för bilden, från den mörkaste skuggan till vänster till den ljusaste högdagern till höger. Höjden på topparna talar om hur mycket färginformation som faller inom ett givet intervall. Om du vill ställa in ljusnivån drar du det högra reglaget mot mitten. När du drar reglaget åt vänster minskar färgintervallet och det kan göra högdagrarna klarare. Reglagets placering anger hur mycket information som visas i de ljusaste delarna av bilden. All information till höger om reglaget utelämnas i bilden. Du kan vilja dra reglaget till precis den punkt där histogramlinjen visar en tydlig knöl, vilket anger att det finns detaljer tillgängliga. Om du vill ställa in mörkernivån drar du det vänstra reglaget mot mitten. När du drar reglaget åt höger minskar färgintervallet och det kan göra skuggorna klarare. Reglagets placering anger hur mycket information som visas i de mörkaste delarna av bilden. All information till vänster om reglaget utelämnas i bilden. Du kan vilja dra reglaget till precis den punkt där histogramlinjen visar en tydlig knöl, vilket anger att det finns detaljer tillgängliga. Förbättra: Justerar automatiskt bilden genom att fördela de röda, gröna och blå tonerna jämnt över histogrammet. 4 Om du vill återställa de ursprungliga inställningarna klickar du på Återställ bild. Du sparar de ändringar du gjort genom att spara dokumentet. De inställningar du gjort innan du sparade dokumentet visas varje gång du öppnar bildjusteringsfönstret. 150 Kapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objektKapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objekt 151 Skapa former I Pages finns flera olika förritade former du kan lägga till i dokument, som cirklar, rektanglar med skarpa eller runda hörn, stjärnor, "pratbubblor", pilar, med mera. Du kan också skapa egna anpassade former eller ändra linjerna och konturerna för en förritad form. Om du vill läsa om Gå till Lägga till en enkel fördefinierad form ”Lägga till en förritad form” på sidan 151 Rita egna former ”Lägga till en anpassad form” på sidan 152 Ändra en forms konturer ”Redigera former” på sidan 153 Ändra riktningen, färgen och skuggorna och göra andra ändringar för former ”Justera, ordna och ändra utseende på objekt” på sidan 162 Lägga till en förritad form Du kan infoga förritade former som trianglar, pilar, cirklar och rektanglar om du vill använda enkel grafik. Så här lägger du till en förritad form: m Du lägger till en flytande förritad form genom att klicka på Former i verktygsfältet och sedan välja en form från popupmenyn. m Om du vill lägga till en inbäddad form placerar du insättningspunkten där du vill placera formen och väljer Infoga > Form > Form. m Håll ner alternativtangenten när du klickar på Former i verktygsfältet och välj sedan en form från popupmenyn. Pekaren ändras då till en hårkorspekare. Skapa en form i valfri storlek genom att dra över sidan. Du begränsar formens proportioner (t.ex. ser till att en triangel blir liksidig) genom att trycka ner skifttangenten samtidigt som du drar. Dra den nya formen till den plats där du vill placera den på sidan. Om du vill ändra formens kontur måste du först göra den redigerbar. Läs ”Redigera former” på sidan 153 för mer information. Om du vill veta hur du ändrar och justerar former, och ändrar deras allmänna objektegenskaper som färg, ramstil (streck), storlek, riktning, skuggor, med mera, läser du ”Justera, ordna och ändra utseende på objekt” på sidan 162.Lägga till en anpassad form Du kan använda ritverktyget till att skapa egna former. När du skapar en anpassad form infogas den som ett flytande objekt men du kan göra om den till ett inbäddat objekt om du vill. Så här skapar du en anpassad form: 1 Klicka på Former i verktygsfältet och välj sedan ritverktyget (eller välj Infoga > Form > ”Rita med penna”). Pekaren ändras från en pil till en liten pennspets. 2 Skapa den första punkten för den anpassade formen genom att klicka någonstans i dokumentet. 3 Skapa fler punkter genom att klicka. Varje punkt du lägger till kopplas till den föregående punkten. Om du vill radera det segment du just skapat trycker du på backstegstangenten. Du kan trycka på backstegstangenten flera gånger. 4 Du slutar rita och stänger formen (lägger till en synlig linje mellan den sista och den första punkten) genom att klicka på den först punkten. Du slutar rita och lämnar formen öppen (ingen linje mellan den sista och den första punkten), så att du kan fortsätta med den senare, genom att trycka på escapetangenten eller dubbelklicka på den senast skapade punkten. 5 Du stänger en form eller lägger till fler punkter i en form du tidigare lämnat öppen genom att klicka en gång i formen så att den markeras. Klicka sedan en gång till så visas punkterna. Gör något av följande:  Dubbelklicka på någon av de två ändpunkterna i det öppna segmentet. Pekaren ändras då till en pennspets.  Om du vill lägga till punkter klickar du på de platser där du vill placera dem. När du är klar och vill stänga formen klickar du på punkten i slutet av det öppna segmentet. 6 Markera formens ram och dra den till den plats där du vill placera formen på sidan. 152 Kapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objektKapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objekt 153 Om du vill ändra formens kontur måste du först göra den redigerbar. Läs ”Redigera former” på sidan 153 för mer information. Om du vill veta hur du ändrar och justerar former, och ändrar deras allmänna objektegenskaper som färg, ramstil (streck), storlek, riktning, skuggor, med mera, läser du ”Justera, ordna och ändra utseende på objekt” på sidan 162. Redigera former Du kan redigera och ändra formen på punkterna och konturen för en form du redan har placerat på en sida. Innan du kan redigera en form måste du göra den redigerbar. Så här gör du former redigerbara: m Vill du göra en förritad form redigerbar markerar du formen och väljer sedan Format > Form > Gör redigerbar. Röda punkter visas på skärmen. Redigera formen genom att dra punkterna. Senare, när du vill redigera en förritad form som har gjorts redigerbar, klickar du långsamt på den två gånger. m Om du vill göra en anpassad form redigerbar markerar du den genom att klicka på den och klickar sedan på den en gång till. Då visas formens redigeringspunkter. Om du vill läsa om Gå till Ändra en forms kontur genom att ändra dess punkter ”Lägga till, radera och flytta redigeringspunkterna på en form” på sidan 154 Göra en kurva större eller mindre eller ändra vinkeln ”Ändra utseendet på en kurva” på sidan 154 Ändra vinkeln mellan två segment eller ändra längden på ett segment ”Ändra utseendet på ett rakt segment” på sidan 155 Ändra en eller flera punkter till kurvor och kurvor till punkter ”Göra om hörnpunkter till kurvpunkter och tvärt om” på sidan 155 Ändra hörnen på en rektangel med runda hörn ”Redigera en rundad rektangel” på sidan 156 Justera de relativa proportionerna på en pils huvud och skaft ”Redigera enkel- och dubbelpilar” på sidan 156 Justera hörnen och andra aspekter för en rund eller fyrkantig pratbubbla ”Redigera en rund eller fyrkantig pratbubbla” på sidan 156 Öka eller minska antalet uddar för en stjärna ”Redigera en stjärna” på sidan 157 Öka eller minska antalet sidor för en polygon ”Redigera en polygon” på sidan 158 Ändra färger, ramstil och andra aspekter för en form ”Justera, ordna och ändra utseende på objekt” på sidan 162Lägga till, radera och flytta redigeringspunkterna på en form Du kan finjustera linjerna och konturerna för en form genom att lägga till, flytta och radera formens redigeringspunkter. Du måste först göra formen redigerbar. Läs ”Redigera former” på sidan 153 för mer information. Så här ändrar du en forms redigeringspunkter: m Du lägger till en punkt genom att göra formen redigerbar, trycka ner alternativtangenten och sedan hålla pekaren över formens ram. Pekaren ändras till en pennspets med ett plustecken (+). Klicka på den plats på ramen där du vill lägga till en punkt och flytta sedan punkten om det behövs. m Du flyttar en punkt genom att göra formen redigerbar, klicka på punkten och sedan dra den till en annan plats. Du kan flytta flera punkter samtidigt genom att hålla ned skifttangenten medan du klickar på flera punkter och sedan drar. m Du raderar en punkt genom att göra formen redigerbar, klicka på punkten och sedan trycka på backstegstangenten. Du kan radera flera punkter samtidigt genom att hålla ner skifttangenten medan du klickar på flera punkter och sedan trycka på backstegstangenten. Ändra utseendet på en kurva Ett sätt att skapa en unik form är att ändra konturen på en förritad form. Den här metoden kan också användas till att justera kurvorna för en anpassad form. Så här ändrar du utseendet på en kurva: 1 Gör formen redigerbar. Läs ”Redigera former” på sidan 153 för mer information. Röda punkter visas på formen, vilket anger att du kan ändra utseendet på kurvorna vid de punkterna. 2 Klicka på en röd punkt på den kurva du vill ändra utseendet på. Markörer vissa på båda sidorna om den röda punkten. Du kan också dra i en punkt för att ändra kurvan. Dra i ett reglagehandtag eller rotera ett eller båda reglagehandtagen för att ändra kurvan. 3 Du justerar kurvan genom att dra den röda punkten eller någon av markörerna. Dra markörerna med- eller moturs. Du får olika effekter om du flyttar markörerna samtidigt eller en i taget. Experimentera tills du är nöjd. 154 Kapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objektKapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objekt 155 Du flyttar markörerna samtidigt genom att hålla ner alternativtangenten och sedan dra en av markörerna. Du flyttar bara den ena av markörerna genom att hålla ner kommandotangenten samtidigt som du drar markören. 4 Om du vill få större kontroll över konturen kan du lägga till fler redigeringspunkter genom att hålla ner alternativtangenten samtidigt som du håller pekaren över formens ram. När pekaren ändrar utseende till en pennspets med ett plustecken (+) klickar du där du vill lägga till en ny redigeringspunkt. Läs ”Lägga till, radera och flytta redigeringspunkterna på en form” på sidan 154 för mer information. Ändra utseendet på ett rakt segment Du kan ändra vinkeln mellan två segment eller ändra längden på ett segment. Så här ändrar du utseendet på ett rakt segment: 1 Gör formen redigerbar. Läs ”Redigera former” på sidan 153 för mer information. 2 Klicka på en hörnpunkt. 3 Du ändrar vinkeln mellan två segment som sitter fast i varandra genom att dra punkten med- eller motsols. 4 Du ändrar längden på ett segment genom att dra punkten åt något håll i segmentets riktning. 5 Lägg till fler redigeringspunkter genom att hålla ner alternativtangenten samtidigt som du håller pekaren över en linje. När pekaren ändrar utseende till en pennspets med ett plustecken (+) klickar du där du vill lägga till en ny redigeringspunkt. Läs ”Lägga till, radera och flytta redigeringspunkterna på en form” på sidan 154 för mer information. Göra om hörnpunkter till kurvpunkter och tvärt om Du kan ändra en eller flera punkter till kurvor och kurvor till punkter. Du måste först göra formen redigerbar. Läs ”Redigera former” på sidan 153 för mer information. Så här gör du om hörnpunkter till kurvpunkter och tvärt om: m Om du vill ändra en hörnpunkt till en kurvpunkt gör du formen redigerbar och klickar sedan på hörnpunkten. m Om du vill ändra en kurvpunkt till en hörnpunkt gör du formen redigerbar och klickar sedan på kurvpunkten. m Om du vill ändra alla hörnpunkter i en eller flera former till kurvpunkter gör du formerna redigerbara, markerar dem och väljer Format > Form > Rundade kanter. m Om du vill ändra alla kurvpunkter i en eller flera former till hörnpunkter gör du formerna redigerbara, markerar dem och väljer Format > Form > Skarpa kanter. När en form är redigerbar kan du använda kommandona Rundade kanter och Skarpa kanter utan att göra formen redigerbar igen.Redigera en rundad rektangel Använd de runda reglagen till att ändra hörnen på rundade rektanglar. Dra för att räta ut eller runda hörnet. Så här redigerar du en rundad rektangel: m Markera formen och dra den blå redigeringspunkten åt vänster om du vill räta ut hörnen och åt höger om du vill göra dem rundare. Redigera enkel- och dubbelpilar En pilform har speciella redigeringspunkter som du kan använda till att justera de relativa proportionerna på pilhuvudet och pilskaftet. Dra för att ändra längd på svansen. Dra uppåt eller nedåt för att ändra svansens bredd. Dra till höger eller vänster för att ändra storlek på pilhuvudet. Så här ändrar du proportionerna på en enkel- eller dubbelpil: m Markera formen och gör sedan något av följande.  Om du vill göra pilen längre drar du någon av markörerna vid pilhuvudet eller pilskaftet.  Om du vill göra hela pilen smalare eller tjockare drar du en av markörerna på rutan runt pilen, nära punkten där pilhuvudet och pilskaftet möts.  Om du vill ändra den relativa tjockleken på pilhuvudet och pilskaftet håller du pekaren över den blå redigeringspunkten där pilhuvudet och pilskaftet möts. När pekaren ändrar utseende kan du justera pilens proportioner genom att dra redigeringspunkten i valfri riktning. Redigera en rund eller fyrkantig pratbubbla Runda och fyrkantiga pratbubblor har speciella redigeringsreglage. Med dem kan du justera hur skarpa eller rundade formens hörn är, och även hur tjock och lång formens svans är. 156 Kapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objektKapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objekt 157 Så här ändrar du utseendet på runda och fyrkantiga pratbubblor: m Markera formen och gör sedan något av följande.  Om du vill göra hörnen kantigare drar du i den blå redigeringspunkten på dess bredaste kant och drar den mot formens svans. Dra bort från svansen om du vill göra hörnen rundare.  Om du vill göra formens svans tunnare eller tjockare drar du den blå redigeringspunkten där formens svans och huvuddel möts, inåt eller utåt.  Om du vill göra formens svans längre drar du den blå redigeringspunkten på spetsen av svansen inåt eller utåt.  Om du vill göra huvuddelen av formen högre, kortare, bredare eller smalare drar du markörerna på rutan runt formen. Redigera en stjärna Stjärnformen har ett reglage som du använder till att öka eller minska antalet uddar på stjärnan, och en blå redigeringspunkt som gör vinklarna mellan stjärnans uddar skarpare eller rundare. Visar antalet uddar i stjärnan just nu. Dra för att öka eller minska antalet uddar på stjärnan. Dra för att ändra vinkel mellan uddarna på stjärnan. Så här redigerar du en stjärna: m När du markerar en stjärnform visas reglaget. Öka eller minska antalet uddar på stjärnan genom att dra reglaget. m Dra den blå redigeringspunkten om du vill ändra vinkeln mellan punkterna på stjärnan.Redigera en polygon Polygonen har ett reglage som du använder till att öka eller minska antalet sidor på polygonen. Dra för att öka eller minska antalet sidor i polygonen. Visar antalet sidor just nu i polygonen. Så här redigerar du en polygon: m När du markerar polygonen visas reglaget. Öka eller minska antalet sidor på polygonen genom att dra reglaget. Använda ljud och filmer Du kan lägga till ljud – en musikfil, en spellista från iTunes-biblioteket eller någon annan ljudfil – i ett Pages-dokument. Du kan också lägga till video som spelas upp på en sida. Pages hanterar alla QuickTime- och iTunes-filtyper, som:  MOV  MP3  MPEG-4  AIFF  AAC Tänk på att vissa mediefiler är upphovsrättsskyddade. Viss hämtad musik kanske bara spelas upp på den dator som användes när musiken hämtades. Kontrollera att datorn du använder har behörighet att spela upp alla de mediefiler du lägger till i dokumentet. När du lägger till mediefiler i ett dokument måste du se till att de fortsätter att vara tillgängliga om du överför dokumentet till en annan dator. När du sparar dokumentet ser du till att alternativet ”Kopiera ljud och filmer till dokumentet” är markerat i fönstret Spara. (Om alternativet inte visas klickar du på knappen bredvid fältet Spara så visas hela fönstret Spara. Klicka sedan på visningstriangeln för avancerade alternativ.) 158 Kapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objektKapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objekt 159 Om du vill läsa om Gå till Lägga till ljud i ett dokument ”Lägga till en ljudfil” på sidan 159 Lägga till en film ”Lägga till en filmfil” på sidan 160 Lägga till en bildram runt en film ”Placera en bildram runt en film” på sidan 160 Ange inställningar som styr hur ljud- och filmfiler spelas upp ”Justera inställningar för medieuppspelning” på sidan 161 Ta bort oanvända delar av ljud- och filmfiler från ett dokument ”Minska storleken på mediefiler” på sidan 162 Lägga till en ljudfil Så här lägger du till ljud i ett dokument: m Dra en ljudfil från Finder till någonstans på en sida eller till en medieplatshållare. Ljudfilen läggs till i dokumentet som ett flytande objekt. m Klicka på Media i verktygsfältet, välj iTunes från popupmenyn, välj en spellista och dra sedan en fil eller spellista till någonstans på en sida eller till en medieplatshållare. Ljudfilen läggs till i dokumentet som ett flytande objekt. m Du konverterar en ljudfil från ett flytande objekt till ett inbäddat objekt genom att markera ljudfilen och klicka på knappen Textbunden i formatfältet. m Du lägger till en ljudfil som ett inbäddat objekt genom att hålla ned kommandotangenten och sedan dra filen från Finder eller mediebläddraren tills en insättningspunkt visas där du vill placera ljudfilen. Släpp miniatyren när du har placerat den på rätt plats. Ljudfilen visas på sidan med en högtalarsymbol. Du spelar upp ljudfilen genom att dubbelklicka på symbolen. Om du vill veta hur du anger inställningar för ljuduppspelningar läser du ”Justera inställningar för medieuppspelning” på sidan 161. När du lägger till mediefiler måste du se till att de fortsätter att vara tillgängliga om du överför dokumentet till en annan dator. När du sparar dokumentet ser du till att markera ”Kopiera ljud och filmer till dokumentet” i fönstret Spara när du har valt Spara eller Spara som. (Om alternativet inte visas klickar du på visningstriangeln för avancerade alternativ.)Tänk på att vissa mediefiler är upphovsrättsskyddade. Viss hämtad musik kanske bara spelas upp på den dator som användes när musiken hämtades. Kontrollera att datorn du använder har behörighet att spela upp alla de mediefiler du lägger till i dokumentet. Lägga till en filmfil Så här lägger du till en film i ett dokument: m Dra en filmfil från Finder till en sida eller till en medieplatshållare. m Klicka på Media i verktygsfältet och sedan på Filmer i mediebläddraren. Markera en fil och dra den sedan till en sida eller till en medieplatshållare. Om du vill att en film ska visas på panelen Filmer i mediebläddraren måste du placera den i mappen Filmer i iTunes eller iPhoto. m Välj Infoga > Välj, och navigera till filmfilen du vill använda. Markera den och klicka sedan på Infoga. Dra filmen till den plats där du vill placera den på sidan. m Du konverterar en filmfil från ett flytande objekt till ett inbäddat objekt genom att markera filmfilen och klicka på knappen Textbunden i formatfältet. m Du lägger till en filmfil som ett inbäddat objekt genom att trycka på kommandotangenten och sedan dra filen från Finder eller från panelen Filmer i mediebläddraren tills en insättningspunkt visas där du vill placera filmfilen. Släpp miniatyren när du har placerat den på rätt plats. Om du vill veta mer om vilka inställningar du kan göra för att styra uppspelningen av filmer läser du ”Justera inställningar för medieuppspelning” på sidan 161. Tänk på att vissa mediefiler är upphovsrättsskyddade. Viss hämtad musik kanske bara spelas upp på den dator som användes när musiken hämtades. Kontrollera att datorn du använder har behörighet att spela upp alla de mediefiler du lägger till i dokumentet. När du lägger till mediefiler i ett dokument måste du se till att de fortsätter att vara tillgängliga om du överför dokumentet till en annan dator. När du sparar dokumentet ser du till att markera ”Kopiera ljud och filmer till dokumentet” i fönstret Spara när du har valt Spara eller Spara som. (Om alternativet inte visas klickar du på visningstriangeln för avancerade alternativ.) Placera en bildram runt en film Du kan visa en film på ett trevligt sätt genom att rama in den. Du lägger till en bildram genom att använda streckinställningarna i grafikgranskaren. Så här ramar du in en film: 1 Markera filmen och öppna sedan granskningsfönstret genom att klicka på Granskare i verktygsfältet. Klicka på knappen för grafikgranskaren i granskningsfönstret. 160 Kapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objektKapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objekt 161 2 Välj Bildram från popupmenyn Streck. 3 Klicka på bildramen som visas under popupmenyn Streck och välj en ramstil. 4 Ange ett procentvärde för ramens tjocklek genom att dra skalningsreglaget. Justera inställningar för medieuppspelning Om du inte vill använda en hel ljudfil eller film i ett dokument eller vill begränsa uppspelningen till bara vissa delar kan du ställa in det i QuickTime-granskaren. Du kan också ställa in en vinjettbild för filmen, vilket är den bildruta som visas tills filmen börjar spelas upp, och andra uppspelningsalternativ. Ställ in uppspelningsvolymen. Ställ in alternativ för upprepad uppspelning. Välj vilken bildruta som ska visas innan filmen börjar spelas upp. Använd de här reglagen till att visa filmen eller spela upp ljudet när du redigerar dokumentet. QuickTime- granskarknappen Starta och stoppa en film vid särskilda tidpunkter. Du kan använda knapparna för uppspelning, paus och spola framåt och bakåt i QuickTime-granskaren till att spela upp och förhandsvisa en film när du ställer in de uppspelningsalternativ som beskrivs här. Så här anger du inställningar för medieuppspelning: 1 Klicka på Granskare i verktygsfältet och klicka sedan på knappen för QuickTimegranskaren. 2 Markera film- eller ljudobjektet genom att klicka på det. 3 Om du vill att bara delar av en film ska spelas upp ställer du in vid vilka bildrutor eller vid vilken tidpunkt filmen ska startas och stoppas genom att dra reglagen för start och stopp. Du begränsar uppspelningen av en ljudfil till bara vissa delar genom att dra reglagen för start och stopp. 4 Du anger vilken stillbild från filmen som visas tills filmen börjar spelas upp genom att dra reglaget Vinjettbild tills du ser den bild du vill använda. 5 Välj ett upprepningsalternativ från popupmenyn Upprepning: Inget: Spela upp bara en gång. Repetera: Spela upp kontinuerligt. Repetera fram- och baklänges: Spela kontinuerligt upp fram- och baklänges.6 Om du vill minska eller öka uppspelningsvolymen drar du volymreglaget åt höger eller vänster. Minska storleken på mediefiler Om du lägger till stora ljud- och filmfiler i ett Pages-dokument kan dokumentets totala filstorlek bli väldigt stor. Om du bara använder en del av ljud- eller filmfilen i dokumentet kan du ta bort de delar av filerna du inte använder så att filen blir mindre. Du kan välja att antingen minska storleken på enskilda mediefiler eller minska storleken på alla mediefiler som inte används i sin helhet i dokumentet. Innan du minskar film- eller ljudfiler måste du spara dem som en del av dokumentet. Om du vill veta hur du gör det läser du ”Spara ett dokument” på sidan 38. Så här minskar du filstorleken för dokument: 1 Du minskar storleken på en enskild mediefil i ett dokument genom att markera en ljud- eller filmfil som du har ställt in start- och stoppvärden för så att delar av filen skurits bort, eller en bildfil som du har maskerat eller ändrat till en mindre storlek. Välj sedan Format > Bild > Minska mediefilens storlek. 2 Du minskar storleken på alla mediefiler i ett dokument genom att kontrollera att ingen ljud-, film- eller bildfil är markerad och sedan välja Arkiv > Minska filstorlek. När du har minskat storleken på en ljud- eller videofil kan du inte återställa filen till den ursprungliga längden eller lyssna på delar som du har skurit bort. Om du vill återställa hela filen måste du lägga till den igen. Vissa typer av filmfiler går det kanske inte att minska storleken på genom att använda den här metoden. Om du vill veta hur du minskar storleken på bildfiler läser du ”Minska bildfilsstorlekar” på sidan 147. Justera, ordna och ändra utseende på objekt I allmänhet markerar, ordnar och flyttar du objekt på samma sätt i Pages, oavsett om du arbetar med bilder, former, filmer, tabeller, diagramelement eller textrutor. Du använder samma reglage för de flesta objekt när du ändrar storlek och vrider på dem, och även för att lägga till skuggor, speglingar, ramstilar (streck), fyllningsfärg eller fyllningsbild, med mera. Om du vill läsa om Gå till Markera ett eller flera objekt så att du kan redigera dem ”Markera objekt” på sidan 163 Kopiera eller duplicera ett objekt ”Kopiera eller duplicera objekt” på sidan 163 Ta bort ett objekt ”Radera objekt” på sidan 164 162 Kapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objektKapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objekt 163 Om du vill läsa om Gå till Ordna objekt på en sida, gruppera dem och låsa dem ”Flytta och placera objekt” på sidan 164 Ändra storlek på objekt, ändra deras riktning och ramar och utföra andra redigeringsåtgärder ”Ändra objekt” på sidan 170 Fylla objekt med en enhetlig färg, en färgövertoning eller en bild ”Fylla objekt med färger eller bilder” på sidan 176 Markera objekt Innan du kan flytta, ändra eller utföra andra åtgärder på objekt måste du markera dem. Ett markerat objekt har markörer som du kan använda till att flytta och ändra objektet. Så här markerar och avmarkerar du objekt: m Du markerar ett enskilt objekt genom att klicka någonstans på objektet (om du vill markera ett objekt som saknar innehåll klickar du på kanten). m Du markerar flera objekt på en sida ark genom att hålla ner skifttangenten medan du klickar på objekten. Alla objekt måste vara flytande eller så måste alla vara inbäddade. m Du markerar alla flytande objekt i ett dokument genom att hålla ned kommandotangenten och sedan klicka någonstans utanför textområdena så att insättningspunkten inte visas. Tryck på kommando-A. m Du markerar alla inbäddade objekt i ett dokument genom att placera insättningspunkten i texten och trycka på kommando-A. m Om du vill markera ett objekt som är en del av en grupp måste du först avgruppera objekten. Markera gruppen och välj sedan Ordna > Avgruppera. m Du avmarkerar objekt i en grupp markerade objekt genom att hålla ner kommandotangenten och klicka på de objekt du vill avmarkera. m Du markerar ett mallobjekt genom att först välja Format > Avancerat > Gör objekt i sidmallen markerbara. m Du markerar ett flytande objekt som ligger bakom text genom att placera pekaren utanför textområdet, hålla ned kommandotangenten och sedan dra över sidan tills objektets markörer visas. Kopiera eller duplicera objekt Hur du kopierar ett objekt beror på var du vill placera kopian. När kopian ska placeras långt från originalet eller i ett annat dokument är det normalt enklast att kopiera och klistra in. När du arbetar med ett flytande objekt på en sida och kopian ska placeras nära originalet är det normalt enklare att duplicera objektet. Så här kopierar du objekt: m Om du vill kopiera och klistra in ett flytande eller inbäddat objekt markerar du det och väljer sedan Redigera > Kopiera. Klicka där du vill att kopian ska placeras. Välj Redigera > Klistra in. m Om du vill duplicera ett flytande eller inbäddat objekt på en sida håller du ner alternativtangenten medan du drar objektet. Du kan också markera objektet och välja Redigera > Duplicera. Kopian placeras ovanpå originalet, något förskjutet. Dra kopian till den önskade platsen. Det går inte att duplicera inbäddade objekt. Det går bara att duplicera flytande objekt. m Om du vill kopiera en bild mellan olika Pages-dokument markerar du bilden och drar dess symbol från fältet Filinfo i måttgranskaren till en sida i det andra Pagesdokumentet. Radera objekt Så här raderar du objekt: m Markera objektet/objekten och tryck på backstegstangenten. Om du råkar radera ett objekt av misstag väljer du Redigera > Ångra radera. Flytta och placera objekt Hur du flyttar ett objekt beror på om det är ett flytande eller inbäddat objekt. Du kan gruppera objekt vilket gör det enklare att ändra uppsättningar av objekt, och du kan låsa dem så att du inte kan råka flytta dem av misstag medan du arbetar. Dessutom kan du placera objekt i lager så att en djupeffekt skapas. Undvik att dra i ett flytande eller inbäddat objekts markörer eftersom du kan råka ändra storlek på objektet av misstag. Så här ändrar du objekt direkt: m Om du vill flytta ett flytande objekt markerar du det genom att klicka på det (markörerna visas) och sedan drar du det till den nya platsen. m Om du vill flytta ett inbäddat objekt markerar du det genom att klicka på det och drar det tills insättningspunkten visas där du vill placera objektet i texten. Du kan också markera det inbäddade objektet och välja Redigera > Klipp ut. Placera insättningspunkten där du vill placera det inbäddade objektet och välj sedan Redigera > Klistra in. m Om du vill begränsa objektets förflyttning till horisontellt, vertikalt eller 45 graders vinkel börjar du dra objektet samtidigt som du håller ner skifttangenten. m Om du vill flytta objektet i små steg trycker du på någon av piltangenterna. Objektet flyttas då en punkt i taget. Du kan flytta objektet i tio punkter i taget genom att hålla ner skifttangenten samtidigt som du trycker på en piltangent. 164 Kapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objektKapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objekt 165 m Om du vill visa objektets position medan du flyttar det väljer du Pages > Inställningar och markerar ”Visa storlek och position vid objektflyttning” på panelen Allmänt. m Om du vill flytta objekt eller ett objekt inuti ett annat objekt markerar du objektet och väljer Redigera > Klipp ut. Placera insättningspunkten där du vill placera objektet och välj sedan Redigera > Klistra in. Om du vill läsa om Gå till Ändra ordningen på överlappande objekt ”Flytta ett objekt framåt eller bakåt (placera objekt i lager)” på sidan 165 Lägg till, redigera och flytta bakgrundsobjekt ”Flytta ett objekt till bakgrunden” på sidan 166 Justera objekt ”Snabbt justera objekt i förhållande till varandra” på sidan 166 Använda stödlinjer till att justera objekt ”Använda stödlinjer” på sidan 167 Skapa egna stödlinjer som visas medan du arbetar ”Skapa egna stödlinjer” på sidan 168 Placera objekt exakt genom att använda x- och y-koordinater ”Placera flytande objekt med x- och y-koordinater” på sidan 168 Ställa in att objekt ska hållas ihop även när du flyttar, kopierar eller klistrar in dem ”Gruppera och avgruppera flytande objekt” på sidan 169 Ansluta två objekt till varandra med en linje ”Ansluta flytande objekt till varandra med en justerbar linje” på sidan 169 Låsa objekt vid en viss position så att du inte råkar flytta dem av misstag ”Låsa och låsa upp flytande objekt” på sidan 170 Flytta ett objekt framåt eller bakåt (placera objekt i lager) När flytande objekt överlappar eller när text och objekt överlappar kan du ändra ordningen på objekten. Så här flyttar du ett flytande objekt så att det hamnar framför eller bakom text eller ett annat objekt: 1 Markera det objekt du vill flytta. 2 Du flyttar ett objekt ett lager i taget genom att välja Ordna > Flytta fram eller Ordna > Flytta bakåt. 3 Du flyttar ett objekt till längst fram eller längst bak genom att välja Ordna > Lägg överst eller Ordna > Lägg underst. Om du inte kan markera ett objekt kan det vara ett bakgrundsobjekt. Om du vill veta mer om hur du arbetar med bakgrundsobjekt läser du ”Flytta ett objekt till bakgrunden” på sidan 166 Om du ofta placerar objekt i olika lager kan du lägga till knapparna för framåt, bakåt, överst och underst i verktygsfält så att du kan arbeta effektivare. Om du vill veta hur du anpassar verktygsfältet läser du ”Verktygsfält” på sidan 22.Flytta ett objekt till bakgrunden I ett ordbehandlingsdokument kan du skicka ett objekt till bakgrunden så att det automatiskt blir omarkerbart. På så vis kan du flytta andra objekt och markerad text utan att påverka objektet i bakgrunden. Så här arbetar du med bakgrundsobjekt: m Om du vill använda ett objekt som bakgrundsobjekt markerar du objektet och väljer sedan Ordna > "Flytta objekt till bakgrunden". Du kan också markera ”I bakgrunden” i radbrytningsgranskaren. m Om du vill flytta eller redigera ett bakgrundsobjekt väljer du Ordna > Gör bakgrundsobjekt markerbara eller markerar kryssrutan ”Markerbara bakgrundsobjekt” i radbrytningsgranskaren. Markera sedan objektet och flytta eller redigera det. m Om du vill flytta ett objekt från bakgrunden till förgrunden på sidan väljer du Ordna > "Gör bakgrundsobjekt markerbara", markerar bakgrundsobjektet och väljer sedan Ordna > "Lägg bakgrundsobjekt överst". Nu kan du flytta objektet framåt eller bakåt genom att följa anvisningarna i ”Flytta ett objekt framåt eller bakåt (placera objekt i lager)” på sidan 165. m Du tar reda på om ett objekt är ett bakgrundsobjekt genom att välja Ordna > Gör bakgrundsobjekt markerbara och sedan placera pekaren på objektet. Om pekaren blir till en vit pil är objektet ett bakgrundsobjekt. När du flyttar pekaren över ett objekt som inte är ett bakgrundsobjekt blir pekaren till en svart pil istället. Snabbt justera objekt i förhållande till varandra Du kan använda menykommandon till att snabbt flytta objekt på samma sida och justera dem i förhållande till varandra eller placera dem på jämnt avstånd. Först måste du markera alla objekt du vill justera (håll ner skift- eller kommandotangenten och markera objekten genom att klicka på dem ett i taget). Så här justerar du markerade objekt: m Du justerar objekt i förhållande till varandra genom att välja Ordna > Justera objekt och sedan välja ett justeringsalternativ från undermenyn. Vänster: Objekten placeras så att deras vänsterkanter justeras vertikalt i förhållande till det första objektet du markerat. Centrera: Objekten placeras så att mitten på objekten justeras vertikalt i förhållande till det första objektet du markerat. Höger: Objekten placeras så att deras högerkanter justeras vertikalt i förhållande till det första objektet du markerat. Upptill: Objekten placeras så att deras överkanter justeras horisontellt i förhållande till det första objektet du markerat. Mitten: Objekten flyttas vertikalt så att mitten på objekten justeras horisontellt i förhållande till det första objektet du markerat. 166 Kapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objektKapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objekt 167 Nedtill: Objekten placeras så att deras nederkanter justeras horisontellt i förhållande till det första objektet du markerat. m Om du vill placera objekten på jämnt avstånd från varandra på en sida väljer du Ordna > Fördela objekt och väljer sedan ett alternativ från undermenyn. Horisontellt: Justerar det horisontella avståndet mellan objekt. Vertikalt: Justerar det vertikala avståndet mellan objekt. Du kan också justera objekt i förhållande till varandra genom att dra dem och använda stödlinjerna till att avgöra när objekten är korrekt placerade. Läs ”Använda stödlinjer” på sidan 167 för mer information. Använda stödlinjer Stödlinjer visas och försvinner när du drar flytande objekt på en sida och ger dig information om t.ex. hur objekt är placerade i förhållande till varandra. De här stödlinjerna visas bara när du drar ett flytande objekt. När du släpper det flytande objektet försvinner stödlinjerna. Du kan ange olika färg för stödlinjerna så att du enklare ser vad du placerar objekt i förhållande till när du drar dem. Om du avaktiverar stödlinjer eller ändrar färg på dem gäller inställningarna sedan för alla dokument du öppnar i Pages. Stödlinjerna visas inte när du skriver ut dokumentet, de visas bara när du redigerar det. Så här hanterar du stödlinjer: m Du ställer in alternativ för stödlinjer genom att välja Pages > Inställningar och klicka på Linjaler. Markera det alternativ för stödlinjer som stämmer med när du vill att de ska visas: Du visar stödlinjerna när mitten på ett objekt ligger i linje med ett annat objekt genom att markera ”Visa linjer i mitten av objektet”. Du visar stödlinjerna när ett objekts kanter ligger i linje med ett annat objekt genom att markera ”Visa linjer vid kanterna på objektet”. m Du ändrar färgen på stödlinjerna genom att klicka på färgkällan för stödlinjer och välja en färg i fönstret Färger. m Om du tillfälligt vill gömma stödlinjerna håller du ner kommandotangenten medan du drar ett objekt. Ett annat sätt att justera objekt är att ange exakta objektpositioner genom att använda x- och y-koordinater. Se ”Placera flytande objekt med x- och y-koordinater” på sidan 168. Du kan också göra det enklare att placera objekt genom att skapa egna stödlinjer där du behöver dem. Se ”Skapa egna stödlinjer” på sidan 168.Skapa egna stödlinjer Du kan skapa fasta stödlinjer som hjälp när du justerar flytande objekt på en sida. De här stödlinjerna visas hela tiden medan du drar flytande objekt, utan att försvinna, även om du lämnar sidan och inte kommer tillbaka till den förrän senare. Så här skapar du en stödlinje: 1 Klicka på Vy i verktygsfältet och välj sedan Visa linjaler. Obs! Du kan inte skapa stödlinjer om du har en insättningspunkt i text, t.ex. i brödtexten eller en rubrik. Markera ett flytande objekt eller kommandoklicka på dokumentsidan. 2 Placera pekaren på en linjal och dra till sidan. En stödlinje visas. 3 Dra stödlinjen till den plats där du vill ha den på sidan. 4 Du tar bort en stödlinje du skapat genom att dra den förbi kanten på sidan. Du kan också placera objekt exakt genom att ange x- och y-koordinater. Se ”Placera flytande objekt med x- och y-koordinater” på sidan 168. Placera flytande objekt med x- och y-koordinater Du kan placera flytande objekt exakt där du vill ha dem på en sida genom att ange rumskoordinater med hjälp av linjalmåtten. Så här anger du ett flytande objekts placering med x- och y-koordinater: 1 Markera det objekt du vill placera. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet och klicka sedan på knappen för layoutgranskaren. 3 Ange x- och y-värden (i linjalmått) i placeringsfälten. De angivna koordinaterna bestämmer positionen för det övre vänstra hörnet av rutan som innehåller objektet. Om du roterar ett objekt anger x- och y-koordinaterna det övre vänstra hörnet av den ruta som innehåller det roterade objektet. Rutan kan ha ändrat storlek.  X-värdet mäts från sidans vänstra kant.  Y-värdet mäts från sidans överkant. När du anger x- och y-koordinater för linjeplacering i måttgranskaren anger startkoordinaterna den första slutpunkten du skapade (eller den övre vänstra slutpunkten om du inte ritat linjen). Om du senare vänder eller roterar linjen fortsätter startkoordinaterna att ange samma slutpunkt. Placera in en flytande linje på sidan genom att ange x- och y-koordinater för dess andra ändpunkt. Placera in en flytande linje på sidan genom att ange x- och y-koordinater för dess första ändpunkt. 168 Kapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objektKapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objekt 169 Ett annat sätt att snabbt justera objekt är att använda de inbyggda stödlinjerna som visas när du drar objekt över en sida, eller skapa fasta stödlinjer som hjälper dig att placera objekt i linje med varandra. Läs ”Använda stödlinjer” på sidan 167 och ”Skapa egna stödlinjer” på sidan 168. Gruppera och avgruppera flytande objekt Du kan gruppera flytande objekt så att du kan flytta, kopiera, ändra storlek på och rikta dem som om de var ett enda objekt. Du kan redigera text kopplad till en form eller ett textobjekt i en grupp, men du kan inte ändra andra attribut för de enskilda objekten i en grupp. Om det inte går att markera ett objekt eller en grupp objekt kan objektet eller gruppen vara låst och måste då låsas upp. Läs ”Låsa och låsa upp flytande objekt” på sidan 170 för mer information. Så här grupperar du objekt: m Håll ner kommandotangenten (eller skifttangenten) samtidigt som du markerar objekten du vill gruppera och välj sedan Ordna > Gruppera. Så här avgrupperar du objekt: m Markera gruppen och välj sedan Ordna > Avgruppera. Om gruppen är låst låser du först upp den. Så här markerar du ett enskilt objekt som har grupperats med andra: m Klicka på objektet du vill redigera en gång så markeras gruppen. Klicka en gång till för att markera det enskilda objektet. Om objektet inte markeras när du klickar på det en gång kan det befinna sig i en grupp med flera grupperingsnivåer. Klicka igen tills objektet är markerat. Ansluta flytande objekt till varandra med en justerbar linje När du vill ansluta två flytande objekt till varandra med en linje är det enklaste sättet att använda en anslutningslinje (istället för att skapa en separat linje som en form). De två flytande objekten som är anslutna till varandra med en anslutningslinje fortsätter att vara anslutna även om du flyttar dem. Så här ansluter du två flytande objekt till varandra med en anslutningslinje: 1 Håll ner kommandotangenten samtidigt som du markerar de två objekt du vill ansluta till varandra och välj sedan Infoga > Anslutningslinje. En rak linje visas mellan de två markerade objekten. Du kan flytta objekten oberoende av varandra och anslutningslinjen krymper, dras ut och flyttas så att objekten fortsätter att vara anslutna till varandra. 2 Om du vill att linjen ska vara böjd drar du den vita redigeringspunkten nära mitten av linjen.Om du drar objekten till olika platser på en sida justeras linjens böjning så att objekten fortsätter att vara anslutna till varandra. 3 Om du vill skapa ett mellanrum mellan slutet av linjen och ett av de anslutna objekten, så att de inte rör vid varandra, drar du den blå redigeringspunkten i slutet av linjen bort från det objekt den rör vid. Mellanrummet mellan linjen och det anslutna objektet ändras inte om du flyttar objekten. 4 Om du vill ändra linjens färg, stil, tjocklek eller slutpunkter formaterar du den med reglagen i formatfältet eller grafikgranskaren, precis som för andra linjer. Om du vill veta mer om hur du ändrar de här attributen läser du ”Ändra objekt” på sidan 170. Låsa och låsa upp flytande objekt Du kan låsa flytande objekt så att du inte kan råka flytta på dem av misstag medan du arbetar. Det går inte att gruppera eller låsa inbäddade objekt. När du har låst enskilda eller grupperade objekt kan du inte flytta, radera eller ändra dem på något sätt förrän du låser upp dem. Det går dock att markera, kopiera och duplicera låsta objekt. När du kopierar eller duplicerar ett låst objekt blir även det nya objektet låst. Så här låser du ett flytande objekt: m Markera objekten du vill låsa och välj sedan Ordna > Lås. Så här låser du upp ett flytande objekt: m Markera objekten du vill låsa upp och välj sedan Ordna > Lås upp. Ändra objekt Du kan ändra storleken på objekt, ändra deras riktning, ändra ramstilen, lägga till skuggor och speglingar för dem, och justera deras ogenomskinlighet. Om du vill läsa om Gå till Ändra ett objekts storlek ”Ändra storlek på objekt” på sidan 170 Vända eller rotera ett objekt ”Vända och rotera objekt” på sidan 171 Formatera en ram runt objekt ”Ändra stilen på ramar” på sidan 172 Placera en bildram runt ett objekt ”Rama in objekt” på sidan 173 Skapa en djupeffekt genom att lägga till skuggor ”Lägga till skuggor” på sidan 174 Lägga till en spegling som speglar rakt nedåt ”Lägga till en spegling” på sidan 175 Göra objekt mer eller mindre genomskinliga ”Justera opaciteten” på sidan 176 Ändra storlek på objekt Du kan ändra storlek på ett objekt genom att dra i objektets markörer eller ange de exakta måtten. 170 Kapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objektKapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objekt 171 Så här ändrar du storleken på objekt: m Om du vill ändra storlek på ett objekt genom att dra markerar du det och drar sedan i någon av markörerna. Du ändrar storlek på ett objekt i en riktning genom att dra i en markör på sidan istället för en hörnmarkör. För inbäddade objekt kan bara markörerna nedtill, på höger sida och vid höger hörn användas. Om du vill ändra storlek på objektet från dess mitt håller du ner alternativtangenten medan du drar. Om du vill behålla objektets proportioner håller du ner skifttangenten medan du drar. Du kan också klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för måttgranskaren och sedan markera ”Tvinga proportioner" innan du drar. Om du vill visa storleken för ett objektet när du drar i en markör väljer du Pages > Inställningar och markerar ”Visa storlek och position vid objektflyttning” på panelen Allmänt. m Om du vill ändra storlek på ett objekt med exakta proportioner klickar du på Granskare i verktygsfältet. Klicka sedan på knappen för måttgranskaren och använd reglagen Bredd och Höjd. m Om du vill ändra storlek på flera objekt på en gång markerar du objekten och klickar på Granskare i verktygsfältet. Klicka sedan på knappen för måttgranskaren och ange nya värden i fälten Bredd och Höjd. m Markera objektet och klicka sedan på Originalstorlek i måttgranskaren. När du har ändrat storlek på en mycket stor bildfil och du bara behöver använda en mindre version i ett dokument kan du ange att bara den mindre kopian av bilden ska sparas i Pages. På så vis kan du minska den totala storleken på dokumentet. Se ”Minska bildfilsstorlekar” på sidan 147. Om du tänker kraftigt öka eller minska måtten för grafik kan det vara bra att konvertera grafiken till en PDF-fil innan du importerar den till Pages. PDF-filer blir inte otydligare när storleken ändras kraftigt. Andra filtyper kan bli otydligare när de förstoras eller förminskas. ∏ Tips: Du kan också konvertera en bild på skrivbordet till en PDF-fil genom att använda programmet Skärmavbildning. Öppna Skärmavbildning (i mappen Program/ Verktygsprogram på hårddisken). Välj Avbilda > Markering och markera sedan bilden du vill konvertera till en PDF-fil. Välj Arkiv > Skriv ut och klicka sedan på Förhandsvisning så sparar du bilden som en PDF-fil. Vända och rotera objekt Du kan vända och rotera valfritt objekt. Om du t.ex. har en bild med en pil som du vill använda i ett dokument men pilen pekar i fel riktning kan du rotera den så att den pekar åt det håll du vill.Så här ändrar du ett objekts riktning: m Om du vill vända ett objekt horisontellt eller vertikalt markerar du objektet och väljer sedan Ordna > Vänd horisontellt eller Ordna > Vänd vertikalt. Du kan också klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för måttgranskaren och sedan använda vändknapparna. m Om du vill rotera ett objekt markerar du objektet, håller ner kommandotangenten och flyttar pekaren till en aktiv markör tills pekaren ändras till en böjd, dubbelriktad pil. Dra sedan i någon av markörerna. Om du vill rotera ett objekt i steg om 45 grader håller du ner skift- och kommandotangenten medan du drar en markör. Du kan också klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för måttgranskaren och sedan dra hjulet Rotera eller använda vinkelreglagen till att ange vinkeln för objektet. m Om du vill rotera en form men behålla texten horisontell väljer du Format > Form > Återställ text- och objektmarkörer när du har roterat formen. Det går inte att rotera en inbäddad tabell. Om du vill rotera en tabell måste den vara ett flytande objekt. Ändra stilen på ramar För former, diagramelement och textrutor kan du välja en linjestil och färg för objektets ram, eller så kan du ange att ingen ram ska användas. Du kan också placera en ram runt importerade bilder. Om du vill veta hur du ändrar ramarna för tabeller och tabellceller läser du ”Formatera tabellcellsramar” på sidan 207. Använd formatfältet till att ändra linjestilen, linjetjockleken och linjefärgen för ramen runt ett eller flera markerade objekt. Markera objektet och välj stil, tjocklek och färg för linjen med hjälp av reglagen i formatfältet. Du kan använda grafikgranskaren och fönstret Färger till att göra ytterligare ändringar. Så här ställer du in du ramstilen med grafikgranskaren: 1 Markera det objekt du vill ändra. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet och klicka sedan på knappen för grafikgranskaren. 3 Välj Linje från popupmenyn Streck. 4 Välj en linjestil från popupmenyn. Ange linjens tjocklek i det här fältet. Välj linjens ändpunkter från de här popupmenyerna. Välj en hel linje, linje av punkter, bindestreck, eller en annan linjestil. Klicka på färgkällan för att välja en linjefärg. 172 Kapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objektKapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objekt 173 5 Du ändrar linjens tjocklek genom att ange ett värde i fältet Streck (eller klicka på pilarna). 6 Du ändrar linjens färg genom att klicka på färgkällan och välja en färg. 7 Du anger slutpunkter för linjen, t.ex pilhuvuden eller cirklar, genom att välja vänster och höger slutpunkt från popupmenyerna. Rama in objekt Rama in textrutor, bilder, filmer, former och medieplatshållare med grafiska ramar som kallas bildramar. Så här lägger du till en bildram: 1 Markera mediefilen eller medieplatshållaren, klicka på Granskare i verktygsfältet och sedan på knappen för grafikgranskaren. 2 Välj Bildram från popupmenyn Streck och välj sedan en genom att klicka på miniatyren. Klicka på den här pilen och miniatyren för att välja en ramstil. Du justerar tjockleken på en ram genom att använda skalningsreglaget eller ange ett visst procentvärde i det intilliggande fältet. (Alla bildramar går inte att justeras.) Så här ändrar du en bildram: 1 Markera ett inramat objekt eller en medieplatshållare, klicka på Granskare i verktygsfältet och sedan på knappen för grafikgranskaren. 2 Välj Bildram från popupmenyn Streck och välj sedan en ny bildram genom att klicka på pilen bredvid miniatyren.Så här flyttar du en bildram: m Markera mediefilen eller medieplatshållaren och välj sedan en linjestil (eller Ingen) från popupmenyn Streck. Lägga till skuggor Skuggor kan användas till att skapa en djupeffekt. Ett objekts skugga visas på alla objekt som ligger bakom det. Du kan skapa en mängd skuggeffekter eller ta bort skuggan från ett objekt. Om du snabbt vill lägga till eller ta bort en skugga markerar du objektet och markerar eller avmarkerar Skugga i formatfältet. I grafikgranskaren finns fler reglage för skuggformatering. Så här lägger du till en skugga med grafikgranskaren: 1 Markera objektet eller texten. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet och klicka sedan på knappen för grafikgranskaren. 3 Välj Skugga om du vill lägga till en skugga för objektet. Avmarkera Skugga om du vill ta bort skuggan. Ändra skuggfärg i färgkällan. Ändra vinkel på skuggan med vinkelhjulet. Värdena för Förskjutning, Oskärpa och Opacitet ändrar utseendet på skuggan. Markera kryssrutan för att lägga till en skugga i markerat objekt. 4 Ange vinkeln för skuggan med hjälp av reglagen för vinkel. 5 Du ställer in hur långt skuggan faller från objektet genom att använda reglagen för förskjutning. Ett högt värde för skuggförskjutning ger objektet en längre skugga som är något separerad från objektet. 6 Du ställer in hur mjuk skuggans kant är med hjälp av reglagen för oskärpa. Ett högt oskärpevärde ger en suddigare skugga, ett lågt värde ger skuggan mer skarpt definierade kanter. 174 Kapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objektKapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objekt 175 7 Du ändrar skuggans genomskinlighet genom att ställa in ett procentvärde i fältet Opacitet. Använd inte opacitetsreglaget längst ner i grafikgranskaren eftersom det ändrar genomskinligheten för hela objektet (inte för objektets skugga). 8 Du ändrar skuggans färg genom att klicka på skuggfärgkällan och välja en färg. Det här objektet har förvalda skuggegenskaper. Det här objektets skugga har ställts in med en annan vinkel. Det här objektets skugga har ett högt förskjutningsvärde. Det här objektets skugga har den lägsta oskärpefaktorn. Det här objektet har en annan skuggfärg. Det här objektets skugga har en hög oskärpefaktor. Lägga till en spegling Du kan lägga till en spegling för ett objekt som speglar vertikalt nedåt. Om du snabbt vill lägga till eller ta bort en spegling markerar du objektet och markerar eller avmarkerar Spegling i formatfältet. I grafikgranskaren finns fler reglage för speglingsformatering. Så här lägger du till en spegling för ett objekt med grafikgranskaren: 1 Markera objektet. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet och klicka sedan på knappen för grafikgranskaren. 3 Markera Spegling och öka eller minska mängden spegling genom att dra reglaget. Justera opaciteten Du kan skapa intressanta effekter genom att göra objekt mer eller mindre genomskinliga. När du t.ex. placerar ett genomskinligt objekt ovanpå ett annat objekt syns det undre objektet igenom det övre. Beroende på hur högt eller lågt du ställer in opaciteten kan det undre objektet synas tydligt, vara delvis dolt eller inte synas alls (vid 100 procent opacitet). Så här ändrar du ett objekts opacitet: 1 Markera objektet. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet och klicka sedan på knappen för grafikgranskaren. 3 Dra reglaget för opacitet eller ange ett procentvärde i det intilliggande fältet. För former kan du ställa in opaciteten för formfyllningens och streckens färger separat från objektens opacitet. Om du ändrar en fyllning eller streckfärg genom att flytta reglaget för opacitet i fönstret Färger blir det opacitetsvärdet den maximala objektopaciteten. När du sedan ändrar objektets opacitet i grafikgranskaren ändrar du det i förhållande till den opacitet du angett i fönstret Färger. Den här cirkeln har ställts in på 100 % opacitet i grafikgranskaren. Fyllningsfärgen ställdes in på 50 % opacitet i färgfönstret. Cirkelns kontur ställdes in på 100 % opacitet i färgfönstret. Den här cirkeln har ställts in på 100 % opacitet i grafikgranskaren. Den här cirkeln har ställts in på 50 % opacitet i grafikgranskaren. Om du ändrar ett objekts spegling och sedan inte kan återställa objektets fyllningsfärg till 100 procent kan det bero på att opaciteten ställts in till mindre än 100 procent i fönstret Färger. Du löser problemet genom att markera objektet, välja Innehåll > Visa färger och sedan ställa in opaciteten i fönstret Färger till 100 procent. Fylla objekt med färger eller bilder Du kan fylla former, tabeller, tabellceller och diagramelement med en enhetlig färg, en färgövertoning (färger som tonar över i varandra) eller en bild. 176 Kapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objektKapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objekt 177 Om du vill läsa om Gå till Lägga till en enhetlig bakgrundsfärg i ett objekt ”Fylla ett objekt med en enhetlig färg” på sidan 177 Lägga till en bakgrund med färger som tonar över i varandra ”Fylla ett objekt med blandade färger (färgövertoning)” på sidan 177 Placera en bild i ett objekt ”Fylla ett objekt med en bild” på sidan 179 Fylla ett objekt med en enhetlig färg Du kan fylla former, tabeller, tabellceller och diagramelement med en enhetlig färg. Använd formatfältet till att snabbt lägga till en fyllningsfärg i ett objekt. Markera objektet, klicka i fyllningskällan och välj sedan en färg från färgmatrisen eller öppna fönstret Färger med ytterligare alternativ genom att klicka på Visa färger. Använd reglaget för opacitet till att justera genomskinligheten. Du kan också använda grafikgranskaren till att fylla ett objekt med en enhetlig färg. Så här ändrar du ett objekts fyllningsfärg med grafikgranskaren: 1 Markera objektet. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet och klicka sedan på knappen för grafikgranskaren. 3 Välj Fyllningsfärg från popupmenyn Fyll. 4 Öppna fönstret Färger genom att klicka på färgkällan under popupmenyn Fyll och välj sedan en färg. Om du vill veta mer om fönstret Färger läser du ”Fönstret Färger” på sidan 27. Fylla ett objekt med blandade färger (färgövertoning) Du kan fylla former, tabeller, tabellceller och andra diagramelement med färger som blandas med varandra, vilket kallas färgövertoning. Du skapar färgövertoningar i en objektfyllning genom att använda alternativen i grafikgranskaren. Det grundläggande alternativet Övertoningsfyllning är det enklaste sättet att blanda två färger i en rak linje. Med alternativen Avancerad övertoningsfyllning kan du blanda flera färger i övertoningen och skapa en rund (radial) övertoning. Så här fyller du ett objekt med en linjär tvåfärgsövertoning: 1 Välj Övertoningsfyllning från popupmenyn Fyll i grafikgranskaren. Klicka på den dubbelhövdade pilen för att invertera övertoningen. Vänd övertoningens riktning eller ange dess riktning med pilknapparna eller vinkelhjulet, eller genom att skriva in ett värde. Klicka på färgkällorna för att välja färger.2 Klicka på de olika färgkällorna och välj de färger du vill blanda i fönstret Färger. Om du vill veta mer om fönstret Färger läser du ”Fönstret Färger” på sidan 27. 3 Du ställer in riktningen för övertoningen med hjulet eller fältet Vinkel. 4 Du vänder den horisontellt eller vertikalt genom att klicka på vinkelpilknapparna. 5 Du inverterar övertoningen genom att klicka på dubbelpilen bredvid färgkällorna. Så här fyller du ett objekt med en flerfärgsövertoning: 1 Välj Avancerad övertoningsfyllning från popupmenyn Fyll i grafikgranskaren. 2 Du lägger till ytterligare en färg i övertoningen genom att hålla pekaren vid den punkt just under övertoningsremsan i granskaren där du vill att den nya färgen ska börja. När ett plustecken (+) visas lägger du till ett nytt färgreglage genom att klicka. Lägg till ett nytt färgreglage för varje färg du vill använda i övertoningen. 3 Du ändrar en färg i övertoningen genom att klicka på ett färgreglage (alldeles under övertoningsremsan) och sedan välja en färg i fönstret Färger. Gör det här för varje färg du vill använda i övertoningen. 4 Om du vill ta bort ett färgreglage drar du det nedåt, bort från granskaren. Då försvinner det. Det går inte att ha färre än två färgreglage under övertoningsremsan. 5 Du ändrar hur skarpt eller mjukt färgerna blandas i övertoningen genom att dra reglagen för blandningspunkter (ovanpå övertoningsremsan i granskaren). 6 Du ändrar riktningen på en linjär övertoning genom att använda vinkelhjulet eller vinkelfältet. 7 Du skapar en radial övertoning genom att klicka på knappen för radial övertoning. Du kan justera utseendet på en radial övertoning ytterligare genom att göra något av följande:  Om du vill ändra centreringen av övertoningen i objektet drar du det lilla, blå, runda blandningspunktsreglaget (i mitten av övertoningen i objektet) till den plats där du vill att mitten ska vara. 178 Kapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objektKapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objekt 179  Om du vill ändra hur skarpt eller mjukt färgerna blandas i övertoningen drar du det runda blandningspunktsreglaget utanför objektet närmare eller längre bort från övertoningens mitt. Experimentera med de runda blandningspunktsreglagen som fäster vid objektet och blandningspunktsreglagen ovanför övertoningsremsan i grafikgranskaren tills du är nöjd med resultatet. 8 Du inverterar övertoningen genom att klicka på dubbelpilen bredvid färgkällorna. Fylla ett objekt med en bild Du kan fylla en form, textruta, tabell, tabellcell, diagrambakgrund och diagramserier med en bild. Så här fyller du ett objekt med en bild: 1 Markera objektet du vill fylla med en bild. 2 Om grafikgranskaren inte är öppen klickar du på Granskare i verktygsfältet och sedan på knappen för grafikgranskaren. 3 Välj Bildfyllning eller Tonad bildfyllning i grafikgranskaren och välj sedan en bild. Du kan också dra en bildfil från Finder eller mediebläddraren till bildkällan i grafikgranskaren eller till en tabellcell eller diagramserie. Använd popupmenyn till att ange storlek på bilden inuti objektet. Ändra bild genom att dra en bild till bildkällan. 4 Välj en bildskala från popupmenyn. Skala till att passa: Skalar om bilden så att den anpassas så bra som möjligt efter objektets mått. Om objektets form är annorlunda än originalbildens form kanske vissa delar av bilden inte visas och ett tomt utrymme kan visas runt bilden. Skala efter fyllning: Gör bilden större eller mindre så att minsta möjliga utrymme lämnas tomt runt bilden även om objektet och bilden har olika form. Sträck ut: Bildstorleken ändras så att den passar objektets mått, men bilden förvrängs om objektet har en annan form än originalbilden. Originalstorlek: Placerar bilden i objektet utan att ändra bildens ursprungliga mått. Om bilden är större än objektet visas bara en del av bilden i objektet. Om bilden är mindre än objektet blir det ett tomt utrymme runt den.Lägg kant i kant: Upprepar bilden i objektet om bilden är mindre än objektet. Om bilden är större än objektet visas bara en del av bilden i objektet. Skala till att passa Sträck Originalstorlek Lägg kant till kant (stor bild) Skala efter fyllning Lägg kant till kant (liten bild) Lägg kant till kant (stor bild) 5 Om du väljer Tonad bildfyllning klickar du på färgkällan (till höger om knappen Välj) och väljer en färgton. Gör färgtonen ljusare eller mörkare genom att dra reglaget för opacitet i fönstret Färger. (Om du drar reglaget för opacitet i grafikgranskaren ändras opaciteten för både färgtonen och bilden.) Klicka för att välja en färgton för bilden. Lägga till matematiska uttryck och ekvationer med MathType Om du har MathType 6 på datorn kan du öppna programmet från Pages och använda det till att skriva matematiska uttryck och ekvationer. När du har skapat en ekvation i MathType 6 kan du ändra ekvationen som om den vore en bild i Pages. Så här skriver du en ekvation i MathType 6 från Pages: 1 Placera pekaren där du vill att ekvationen ska börja. 2 Välj Infoga > MathType-ekvation. MathType 6 öppnas och ekvationen ”E=mc 2 ” visas. 3 Använd fönstren och verktygen i programmet MathType 6 till att dubbelklicka på ekvationen och skriva den ekvation du vill använda. Läs hjälpen för MathType 6 om du vill veta hur du använder programmet. 4 När du har skrivit färdigt ekvationen väljer du Arkiv > ”Stäng och gå tillbaka till Pages". Spara sedan ekvationen genom att klicka på Ja i fönstret som visas. 5 Dra ekvationen till den plats där du vill placera den på sidan. 180 Kapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objektKapitel 7 Arbeta med bilder, former och andra objekt 181 När du har stängt MathType 6 behandlar Pages ekvationen som ett objekt som du kan flytta, ändra storlek på, vrida, gruppera, placera i lager eller till och med maskera som en bild. Om du maskerar ekvationen måste du dock ta bort masken innan du kan redigera den. 6 Du redigerar ekvationen genom att dubbelklicka på den så öppnas MathType 6 igen.182 I det här kapitlet kan du läsa om hur du lägger till och formaterar tabeller och deras rader och kolumner. Med tabeller kan du ordna, analysera och visa data. I Pages finns många olika alternativ för att skapa och formatera tabeller och hantera olika typer av värden. Du kan också använda speciella operationer som sortering och villkorsstyrd formatering (en teknik för automatiskt övervakning av cellvärden). Om du vill veta mer om hur du arbetar med tabellceller och deras innehåll läser du kapitel 9, ”Arbeta med tabellceller,” på sidan 198. Arbeta med tabeller Du kan skapa tabeller och formatera dem, ändra storlek på dem och flytta dem på flera olika sätt. Om du vill läsa om Gå till Infoga tabeller ”Lägga till en tabell” på sidan 182 Använda tabellverktyg ”Använda tabellverktyg” på sidan 183 Göra tabeller större eller mindre ”Ändra storlek på en tabell” på sidan 185 Flytta tabeller ”Flytta tabeller” på sidan 186 Lägga till färger och andra visuella effekter i tabeller ”Förbättra utseendet på tabeller” på sidan 186 Konvertera text till en tabell och tvärt om ”Konvertera text till en tabell” på sidan 187 Dela tabeller mellan iWork-program ”Kopiera tabeller mellan iWork-program” på sidan 187 Lägga till en tabell Du kan lägga till tabeller i ett Pages-dokument, även när du använder en mall som redan innehåller en eller flera fördefinierade tabeller. 8 Använda tabellerKapitel 8 Använda tabeller 183 Så här lägger du till en tabell: m Klicka på Tabell i verktygsfältet. m Välj Infoga > Tabell. m Du skapar en ny tabell baserad på en eller flera intilliggande celler i en befintlig tabell genom att markera cellen eller cellerna, klicka och hålla markeringen och sedan dra den till en tom yta på sidan. De värden som finns i den ursprungliga tabellen behålls. Läs ”Markera tabeller och tabelldelar” på sidan 187 om du vill veta hur du markerar celler. m Du ritar en tabell på sidan genom att hålla ner alternativtangenten och klicka på Tabell i verktygsfältet. Släpp alternativtangenten och flytta pekaren över sidan tills den ser ut som ett hårkors. Skapa en tabell i valfri storlek genom att dra. Medan du drar ökar eller minskar antalet rader och kolumner med tabellens storlek. Om du vill utgå från mitten av en tabellen när du ändrar storlek på den håller du ner alternativtangenten samtidigt som du drar. Använda tabellverktyg Du kan formatera en tabell och tabellens kolumner, rader, celler och cellvärden med hjälp av olika verktyg i Pages. Så här formaterar du en tabell: m Markera tabellen och använd formatfältet om du snabbt vill formatera tabellen. I ”Markera en tabell” på sidan 188 kan du läsa om hur du markerar en tabell. Ordna text i tabellceller. Välj stycke- och teckenstilar. Ställ in antal rader och kolumner. Lägg till bakgrundsfärg i en cell. Öppna utdragslådan Stilar. Formatera text i tabellceller.m Använd tabellgranskaren till att komma åt tabellspecifika reglage, som fält för exakt styrning av kolumnbredden och radhöjden, för att lägga till tabellhuvuden och en tabellfot, formatera ramar, med mera. Du öppnar tabellgranskaren genom att klicka på Granskare i verktygsfältet och sedan på knappen för tabellgranskaren. Justera storleken på rader och kolumner. Ange stil, bredd och färg på cellramar. Lägg till färg eller en bild i en cell. Ändra beteendet hos returtangenten. Reglera synligheten hos sidhuvudsceller i flersidiga tabeller. Klicka för att öppna popupmenyn Redigera rader och kolumner. Ställ in antal rader och kolumner. Lägg till eller ta bort en sidhuvudsrad, en sidhuvudskolumn och en sidfotsrad. m Använd panelen Format i tabellgranskaren till att formatera cellvärden i tabellen. Du kan t.ex. visa en valutasymbol i celler som innehåller valutavärden. Du kan också ställa in villkorsstyrd formatering. Du kan t.ex. göra en cell röd när dess värde överskrider ett visst värde. Mellanslag används som skiljetecken för tusental. Valutan visas efter tal i cellerna. Tal visas med två decimaler. Markera för att radbryta i markerade celler. 184 Kapitel 8 Använda tabellerKapitel 8 Använda tabeller 185 m Använd grafikgranskaren till att skapa visuella effekter, t.ex. skuggor. Du öppnar grafikgranskaren genom att klicka på Granskare i verktygsfältet i sedan på knappen för grafikgranskaren. m Öppna en kontextmeny genom att markera en tabell eller en eller flera celler och sedan hålla ner kontrolltangenten samtidigt som du klickar en gång till. Du kan också använda popupmenyn Redigera rader och kolumner i tabellgranskaren. m Använd formelredigeraren till att lägga till och redigera formler och funktionsbläddraren till att lägga till och redigera funktioner. Om du vill veta mer om det här ämnet väljer du Hjälp > ”iWork formler och funktioner Hjälp” eller Hjälp > "iWork formler och funktioner – Användarhandbok". Ändra storlek på en tabell Du kan göra en tabell större eller mindre genom att dra någon av tabellens markörer eller genom att använda måttgranskaren. Du kan också ändra storlek på en tabell genom att ändra storlek på tabellens kolumner och rader. Innan du ändrar storlek på en tabell måste du markera den. Läs ”Markera en tabell” på sidan 188 för mer information. Så här ändrar du storlek på en markerad tabell: m Dra en av de fyrkantiga markörerna som visas när en tabell markeras. Om tabellen är en inbäddad tabell i ett ordbehandlingsdokument kan du bara använda de aktiva markörerna. Dra i ett aktivt handtag för att ändra storlek på en inbäddad eller flytande tabell. Om du vill behålla tabellens proportioner håller du ner skifttangenten samtidigt som du ändrar storlek på tabellen genom att dra. Om du vill ändra storlek på tabellen från tabellens mitt håller du ner alternativtangenten medan du drar.Om du vill ändra storlek på en tabell i en riktning drar du en markör på sidan istället för en hörnmarkör. Om tabellen är en inbäddad tabell kan du bara använda de aktiva markörerna. m Om du vill ändra storlek genom att ange de exakta måtten klickar du på Granskare i verktygsfältet och sedan på knappen för måttgranskaren. På den här panelen kan du ange en ny bredd och höjd, ställa in rotationsvinkeln och ändra tabellens avstånd från marginalerna. Om en tabell sträcker sig över fler än ett kalkylblad måste du använda måttgranskaren när du vill ändra storlek på tabellen. m Om du vill ändra storlek genom att justera måtten på tabellens rader och kolumner läser du ”Ändra storlek på rader och kolumner i en tabell” på sidan 195. Flytta tabeller Du kan flytta en tabell genom att dra den eller genom att använda måttgranskaren. Så här flyttar du en tabell: m Du flyttar en flytande tabell genom att markera den och dra. m Du flyttar en inbäddad tabell genom klicka på tabellen så att den markeras och sedan dra den tills insättningspunkten visas där du vill placera tabellen i texten. Du kan också markera tabellen och välja Redigera > Klipp ut. Placera insättningspunkten där du vill placera tabellen och välj sedan Redigera > Klistra in. m Om du vill begränsa förflyttningen till horisontellt, vertikalt eller 45 grader håller du ner skifttangenten medan du drar. m Om du vill flytta en tabell mer exakt klickar du på en cell, klickar på Granskare i verktygsfältet och sedan på knappen för måttgranskaren. Ange sedan en ny plats för tabellen genom att använda placeringsfälten. m Om du vill kopiera en tabell och flytta kopian håller du ner alternativtangenten, klickar och håller i kanten på en omarkerad tabell eller en helt markerad tabell och drar. Förbättra utseendet på tabeller Du kan förbättra tabellernas visuella utseende genom att lägga till färg, använda bilder eller använda andra formateringsalternativ. Så här förbättrar du utseendet på en tabell: m Du kan fylla bakgrunden för en hel tabell eller enskilda celler med olika färgeffekter eller med en bild. Läs ”Fylla ett objekt med en enhetlig färg” på sidan 177 och ”Fylla ett objekt med en bild” på sidan 179 för mer information. m Du kan ändra tjockleken och fägen på ramar runt tabeller och enskilda celler. Läs ”Formatera tabellcellsramar” på sidan 207 för mer information. 186 Kapitel 8 Använda tabellerKapitel 8 Använda tabeller 187 m Du kan justera attributen för i tabellceller, även för sidhuvud- och sidfotsceller. Läs ”Formatera textens storlek och utseende” på sidan 84 och ”Ställa in textjustering, rad- och teckenavstånd och färg” på sidan 92 för mer information. När du har skapat en visuell effekt som du vill återanvända kan du kopiera och klistra in den. Markera tabellen eller cellerna som har den effekt du vill återanvända och välj Format > Kopiera tabellstil. Markera tabellen eller cellerna du vill formatera och välj sedan Format > Klistra in tabellstil. Konvertera text till en tabell Du kan snabbt konvertera text till en tabell och tvärt om. Så här konverterar du från text till tabell och tvärt om: m Om du vill konvertera text till en tabell markerar du texten och väljer Format > Tabell > "Konvertera text till tabell". När Pages identifierar en styckebrytning skapas en ny rad. När Pages identifierar ett tabbstopp skapas en ny kolumn. m Om du vill konvertera en tabell till text markerar du texten och väljer Format > Tabell > ”Konvertera tabell till text". Kopiera tabeller mellan iWork-program Du kan kopiera en tabell från ett iWork-program till ett annat. Tabellen behåller sitt utseende, alla data och andra attribut men vissa Pages-funktioner stöds inte i de andra programmen:  Rader och kolumner som är gömda i Pages visas inte i de andra programmen.  Kommentarer som lagts till för Pages-tabellceller kopieras inte. Så här kopierar du en tabell från ett iWork-program till ett annat: 1 Markera tabellen du vill kopiera. Läs ”Markera en tabell” på sidan 188 för mer information. 2 Välj Redigera > Kopiera. 3 I det andra programmet anger du en insättningspunkt för den kopierade tabellen och väljer sedan Redigera > Klistra in. Markera tabeller och tabelldelar Du markerar tabeller, rader, kolumner, tabellceller och tabellcellsramar innan du arbetar med dem.Om du vill läsa om Gå till Markera tabeller ”Markera en tabell” på sidan 188 Markera en tabellcell ”Markera en tabellcell” på sidan 188 Markera en grupp tabellceller ”Markera en grupp tabellceller” på sidan 189 Markera en rad eller kolumn ”Markera en rad eller kolumn i en tabell” på sidan 190 Markera cellramar ”Markera tabellcellsramar” på sidan 190 Markera en tabell När du markerar en tabell visas markörer runt tabellens kanter. Så här markerar du en tabell: m Om ingen cell är markerad klickar du någonstans i tabellen. m Om en tabellcell är markerad trycker du på kommando-returtangenten eller klickar utanför tabellen och klickar sedan någonstans i tabellen. Markera en tabellcell När du markerar en cell markeras cellens ram. Så här markerar du en enskild tabellcell: m Markera tabellen klicka sedan på cellen. När en cell är markerad kan du markera en intilliggande cell genom att använda tabbtangenten, returtangenten och piltangenterna. Om du markerar ”Returtangenten flyttar markören till nästa cell” under Tabellalternativ i tabellgranskaren kan effekten av returtangenten och tabbtangenten ändras. 188 Kapitel 8 Använda tabellerKapitel 8 Använda tabeller 189 Om du vill markera Om alternativet ”Returtangenten” är markerat Om alternativet ”Returtangenten” inte är markerat Nästa cell till höger Tryck på tabbtangenten. Om du trycker på tabbtangenten när den sista cellen i en kolumn är markerad läggs en ny kolumn till. Om du lägger till eller ändrar data i den sista kolumnen lägger du till en ny kolumn genom att trycka på tabbtangenten två gånger. Tryck på tabbtangenten. Om du trycker på tabbtangenten i den sista kolumnen markeras den första cellen i nästa rad. Om du trycker på tabbtangenten i den sista cellen i tabellen läggs en ny rad till. Föregående cell Tryck på skift-tabb. Tryck på skift-tabb. Om du trycker på skift-tabb i den första cellen markeras den sista cellen. Nästa cell nedåt Tryck på nedåtpil eller returtangenten. Om du har använt tabbtangenten till att navigera mellan celler markeras cellen direkt under den cell som var markerad när du började trycka på tabbtangenten när du trycker på returtangenten. Om du trycker på returtangenten när den sista cellen i raden är markerad läggs en ny rad till. Om du lägger till eller ändrar data i den sista cellen lägger du till en ny rad genom att trycka på returtangenten två gånger. Tryck på nedåtpil. Nästa cell uppåt Tryck på uppåtpil eller skiftreturtangenten. Tryck på uppåtpil eller skiftreturtangenten. Markera en grupp tabellceller Du kan markera intilliggande celler och celler som inte ligger intill varandra. Så här markerar du en grupp celler: m Du markerar celler som ligger intill varandra genom att markera en cell och sedan hålla ner skifttangenten samtidigt som du markerar intilliggande celler. Du kan också klicka på en cell, hålla musknappen nertryckt och dra över de andra cellerna du vill markera.m Du markerar celler som inte ligger intill varandra genom att hålla ner kommandotangenten samtidigt som du markerar cellerna. Kommandoklicka om du vill avmarkera en cell i en grupp. Markera en rad eller kolumn i en tabell Det snabbaste sättet att markera hela rader och kolumner är att använda tabellgranskaren. Så här markerar du rader och kolumner: m Du markerar en enstaka rad eller kolumn genom att välja Markera rad eller Markera kolumn från popupmenyn Redigera rader och kolumner i tabellgranskaren. Du kan också använda de metoder som beskrivs i ”Markera en grupp tabellceller". m Du markerar flera rader genom att markera två eller flera celler som ligger direkt över och under varandra innan du väljer Markera rad. m Du markerar flera kolumner genom att markera två eller flera kolumner som ligger direkt till höger och vänster om varandra innan du väljer Markera kolumn. Markera tabellcellsramar Markera cellramssegment när du vill formatera dem. Ett enkelt ramsegment är en sida av en cell. Ett långt ramsegment innehåller alla enkla ramsegment som ligger intill varandra. Så här markerar du ramsegment: m Om du vill markera specifika ramar för flera celler markerar du tabellen, raden, kolumnen eller cellerna, klickar på Granskare i verktygsfältet och sedan på knappen för tabellgranskaren. Klicka på en av knapparna för cellram på panelen Tabell. m Om du vill markera en ram markerar du tabellen och klickar sedan på ramen. Om tabellen inte är markerad dubbelklickar du på ramen. När en tabellram är markerad kan du markera en annan ram genom att klicka på den. Om du klickar på samma ram igen markeras ett segment. m Om du vill markera ett ramsegment markerar du tabellen och dubbelklickar sedan på segmentet. Om tabellen är inte är markerad klickar du tre gånger på segmentet. Om du vill markera (eller avmarkera) ytterligare segment trycker du ner skift- eller kommandotangenten medan du klickar. När ett segment är markerat kan du markera ett annat segment genom att klicka på det. Om du klickar på samma segment igen markeras ramen. 190 Kapitel 8 Använda tabellerKapitel 8 Använda tabeller 191 När en cell, ram eller ett segment är markerat ser pekaren ut som om den ligger över ramen eller segmentet. Du kan flytta en ram genom att dra i en sådan pekare. Pekaren ser ut så här när den placeras ovanpå ett horisontellt segment. Pekaren ser ut så här när den placeras ovanpå ett vertikalt segment. Arbeta med rader och kolumner i tabeller Du kan snabbt lägga till och ta bort rader och kolumner, skapa rubrikrader, rubrikkolumner och sidfotsrader, med mera. När du infogar, tar bort, ändrar storlek på, gömmer eller visar kolumner i en tabell kan andra objekt på sidan flyttas för att undvika överlappning eller så att objektens placering i förhållande till varandra inte ändras. Om du vill förhindra att objekt flyttas automatiskt väljer du Pages > Inställningar och avmarkerar ”Flytta automatiskt objekt när tabeller ändrar storlek” på panelen Allmänt. Om du vill läsa om Gå till Infoga nya rader i en tabell ”Lägga till rader i en tabell” på sidan 191 Infoga nya kolumner i en tabell ”Lägga till kolumner i en tabell” på sidan 192 Radera rader och kolumner ”Radera rader och kolumner i en tabell” på sidan 193 Använda rubrikrader och rubrikkolumner ”Lägga till rubrikrader och rubrikkolumner i en tabell” på sidan 193 Använda sidfotsrader ”Lägga till sidfotsrader i tabeller” på sidan 194 Ändra storlek på rader och kolumner ”Ändra storlek på rader och kolumner i en tabell” på sidan 195 Ändra bakgrundsfärg på varannan rad i en tabell ”Alternera radfärgerna i en tabell” på sidan 196 Sortera rader i stigande eller fallande ordning utifrån värdet i celler i en eller flera kolumner ”Sortera rader i en tabell” på sidan 196 Lägga till rader i en tabell Du kan lägga till rader i en tabell eller i slutet av en tabell. Om tabellen innehåller en sidfotsrad läggs rader du lägger till i slutet av tabellen till ovanför sidfotsraden. Om alla vanliga celler i en kolumn ovanför den nya raden innehåller samma formel upprepas formeln i den nya raden. Så här lägger du till rader: m Om du vill lägga till en enda rad markerar du en cell och väljer sedan Format > Tabell > Lägg till rad ovanför eller Lägg till rad nedanför. Du kan också välja de här kommandona från popupmenyn Redigera rader och kolumner i tabellgranskaren. m Om du vill lägga till flera rader markerar du så många rader du vill lägga till (markera tre rader om du vill lägga till tre rader). Om du vill lägga till rader efter en viss rad ser du till att den nedersta raden av de du vill lägga till de nya raderna efter är markerad. Om du vill lägga till rader före en viss rad ser du till att den översta raden av de du vill lägga till de nya raderna före är markerad. Välj sedan ett av de kommandon som beskrivs ovan. m Om du vill lägga till en rad i slutet av tabellen trycker du på returtangenten när den sista cellen är markerad. Tryck på returtangenten två gånger om du just har lagt till eller ändrat cellvärdet och du fortfarande gör ändringar. Om ”Returtangenten flyttar markören till nästa cell” inte är markerat under Tabellalternativ i tabellgranskaren trycker du istället på tabbtangenten från den sista cellen i raden. m Om du vill lägga till en eller flera rader i slutet av tabellen använder du radreglagen på panelen Tabell i tabellgranskaren. Du kan också lägga till en eller flera kolumner på höger sida av tabellen genom att använda formatfältet. m Du kan dela upp celler i två rader. Läs ”Dela upp tabellceller” på sidan 207 för mer information. Lägga till kolumner i en tabell Du kan lägga till nya kolumner i en tabell. Så här lägger du till kolumner: m Om du vill lägga till en enda kolumn markerar du en cell och väljer sedan Format > Tabell > Lägg till kolumn före eller Lägg till kolumn efter. Du kan också välja de här kommandona från popupmenyn Redigera rader och kolumner i tabellgranskaren. m Om du vill lägga till flera kolumner markerar du så många kolumner du vill lägga till (markera tre kolumner om du vill lägga till tre kolumner). Om du vill lägga till kolumner efter en viss kolumn ser du till att den kolumn längst till höger av de som du vill lägga till de nya kolumnerna efter är markerad. Om du vill lägga till kolumner före en viss kolumn ser du till att den kolumn längst till vänster av de som du vill lägga till de nya kolumnerna före är markerad. Välj sedan ett av kommandona ovan. 192 Kapitel 8 Använda tabellerKapitel 8 Använda tabeller 193 m Du kan använda tabbtangenten till att lägga till en kolumn på höger sida av tabellen när ”Returtangenten flyttar markören till nästa cell” är markerat under Tabellalternativ i tabellgranskaren. Tryck på tabbtangenten en gång när den sista cellen är markerad. Tryck på tabbtangenten två gånger om du just har lagt till eller ändrat cellvärdet. m Om du vill lägga till en eller flera kolumner på höger sida av en tabell använder du kolumnreglagen på panelen Tabell i tabellgranskaren. Du kan också använda formatfältet. m Du kan dela upp celler i två kolumner. Läs ”Dela upp tabellceller” på sidan 207 för mer information. Radera rader och kolumner i en tabell Du kan radera en eller flera rader eller kolumner i en tabell på flera olika sätt. Så här raderar du rader och kolumner: m Markera en eller flera rader eller kolumner eller en cell i en rad eller kolumn och välj sedan Format > Tabell > Radera rad eller Format > Tabell > Radera kolumn. m Du raderar en eller flera kolumner genom att markera dem och välja Radera rad eller Radera kolumn från popupmenyn Radera rader och kolumner i tabellgranskaren. Du kan också komma åt kommandona genom att välja Format > Tabell > Radera rad eller Format > Tabell > Radera kolumn. Du kan också radera rader och kolumner genom att använda reglagen i formatfältet. Lägga till rubrikrader och rubrikkolumner i en tabell Använd rubrikrader och rubrikkolumner när du vill märka rader och kolumner. Rubrikrader och rubrikkolumner är formaterade så att de syns tydligt jämfört med de andra (vanliga) raderna och kolumnerna. Rubrikrader är alltid placerade ovanför den översta cellraden. Rubrikkolumner finns alltid direkt till vänster om textkolumnen längst till vänster. Du kan använda upp till fem rubrikrader och fem rubrikkolumner. Det kan vara praktiskt med flera rubriker om du vill tilldela namn till två eller flera rubrikkolumner eller rubrikrader. Om du vill veta hur du formaterar en rubrik så att den sträcker sig över flera rader eller kolumner läser du ”Slå ihop tabellceller” på sidan 206”. Om en tabell innehåller både rubrikrader och rubrikkolumner anses den översta cellen/cellerna till vänster höra till rubrikraden. Rubrikkolumner ligger under eventuella rubrikrader. Om en inbäddad tabell sträcker sig över flera sidor, staplar eller textrutor och du vill att rubrikraderna ska visas i dem alla väljer du Format > Tabell > Rubrikrader > "Repetera rubrikrader på varje sida". Om du ändrar utseendet en rubrikkolumn på ett ställe ändras rubrikkolumnen på alla ställen i hela tabellen. Så här lägger du till och raderar rubrikrader och rubrikkolumner: m Markera en tabell eller ett element i tabellen. Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för tabellgranskaren och sedan på lämplig knapp för sidhuvud och sidfot. Välj antal rubrikrader eller rubrikkolumner från popupmenyn. m Markera en tabell eller ett element i tabellen och välj sedan Format > Tabell > Rubrikrader eller Format > Tabell > Rubrikkolumner. Välj sedan antal rubrikrader eller rubrikkolumner från undermenyn. m Om en tabell sträcker sig över flera sidor, och du vill upprepa rubrikerna överst på alla sidor, klickar du på Granskare i verktygsfältet. Sedan klickar du på tabellgranskarknappen, klickar på sidhuvudsknappen och väljer ”Repetera rubrikrader på varje sida”. Med rubrikceller blir det enklare att läsa och skapa formler i tabellceller. Om du vill veta mer om det här ämnet väljer du Hjälp > ”iWork formler och funktioner Hjälp” eller Hjälp > "iWork formler och funktioner – Användarhandbok". Lägga till sidfotsrader i tabeller Använd sidfotsrader när du vill dra uppmärksamheten till de sista raderna i en tabell. Sidfotsrader är formaterade så att de syns tydligt jämfört med de andra, vanliga raderna. En sidfotsrad består av den nedersta cellen i varje kolumn. Du kan använda upp till fem sidfotsrader. Du formaterar en sidfotsrad så att den sträcker sig över flera kolumner genom att slå ihop sidfotscellerna. Läs ”Slå ihop tabellceller” på sidan 206” för mer information. 194 Kapitel 8 Använda tabellerKapitel 8 Använda tabeller 195 Så här lägger du till och raderar sidfotsrader: m Markera en tabell eller ett element i tabellen. Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för tabellgranskaren och sedan på lämplig knapp för sidhuvud och sidfot. Välj antal sidfotsrader från popupmenyn. m Markera en tabell eller ett element i tabellen och välj sedan Format > Tabell > Rader i sidfot. Välj sedan antal sidfotsrader från undermenyn. Ändra storlek på rader och kolumner i en tabell Ändra storlek på alla rader och kolumner så att de blir lika stora, eller ändra storlek bara på vissa rader och kolumner i en tabell. Så här ändrar du storlek på rader och kolumner: m Om du vill att alla rader ska ha samma storlek markerar du tabellen och väljer sedan Format > Tabell > Fördela rader jämnt. m Om du vill att alla kolumner ska ha samma storlek markerar du tabellen alternativt en eller flera rader och väljer Format > Tabell > Fördela kolumner jämnt. m Om du vill ändra storlek på en enda rad markerar du en cell i raden och använder fältet Radhöjd på panelen Tabell i tabellgranskaren. m Om du vill ändra storlek på en enda kolumn markerar du en kolumn i raden och använder fältet Kolumnbredd på panelen Tabell i tabellgranskaren. m Om du vill att flera rader ska ha samma storlek markerar du en eller flera celler i raderna och väljer Format > Tabell > Fördela rader jämnt. Raderna behöver inte ligga intill varandra. Du kan också använda fältet Radhöjd på panelen Tabell i tabellgranskaren. m Om du vill att flera kolumner ska ha samma storlek markerar du en eller flera celler i kolumnerna och väljer Format > Tabell > Fördela kolumner jämnt. Kolumnerna behöver inte ligga intill varandra. Du kan också använda fältet Kolumnbredd på panelen Tabell i tabellgranskaren. m Om du vill göra en rad eller kolumn mindre så att outnyttjat utrymme tas bort när cellvärdena inte fyller cellerna markerar du en cell och markerar ”Anpassa storlek efter innehåll” i tabellgranskaren.Alternera radfärgerna i en tabell Använd olika bakgrundsfärg för alternerande rader så att tabellen ser randig ut. Så här alternerar du radfärger: 1 Markera en tabell eller ett element i tabellen. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet och sedan på knappen för tabellgranskaren. 3 Markera Växlande radfärg. 4 Klicka på färgkällan intill så öppnas fönstret Färger. Välj sedan en färg för de alternerande raderna. Läs ”Fönstret Färger” på sidan 27 för mer information. 5 Om du vill ändra fyllningsattributen för de andra raderna använder du reglagen för cellbakgrund i tabellgranskaren. Läs ”Fylla ett objekt med en enhetlig färg” på sidan 177 för mer information. Sortera rader i en tabell Du kan sortera värden i några eller alla celler i en kolumn i stigande eller fallande ordning. Rader som innehåller celler som sorteras ordnas om. Rubrikceller sorteras inte. Sortering tar hänsyn till värden i gömda rader och kolumner. Så här sorterar du celler: m Om du vill sortera hela tabellen genom att ändra ordningen på alla celler i en kolumn markerar du en av kolumnens celler, öppnar tabellgranskaren och klickar på Tabell. Välj sedan Sortera stigande eller Sortera fallande från popupmenyn Redigera rader och kolumner. m Om du vill sortera en del av en tabell genom att ändra ordningen på några av cellerna i en kolumn markerar du de cellerna innan du väljer Sortera stigande eller Sortera fallande. I följande tabell kan du se hur olika typer av data sorteras i stigande och fallande ordning. Typ av data Stigande Fallande Text aA-zZ Zz-Aa Datum År (tidigaste först), sedan månad (januari först), sedan dag (1-31) År (senaste först), sedan månad (december först) sedan dag (31-1) Siffror -2, -1, 0, 1 och så vidare 1, 0, -1, -2 och så vidare 196 Kapitel 8 Använda tabellerKapitel 8 Använda tabeller 197 Typ av data Stigande Fallande Celler som innehåller bara text blandat med celler som innehåller bara siffror -2, -1, 0, 1 och så vidare, sedan aA-zZ Zz-Aa, sedan 1, 0, -1, -2 och så vidare Celler som innehåller en blandning av text och siffror Värden som börjar med siffror först (1z, 1Z, a1, A1) Värden som börjar med text först (A1, a1, 1A, 1z) Tomma celler Längst ner Längst ner Booleskt (SANT, FALSKT) Under text och ovanför tomma celler Ovanför text198 I det här kapitlet kan du läsa om hur du arbetar med tabellceller och deras innehåll. Placera innehåll i tabellceller Använd olika tekniker för att lägga till innehåll i tabellceller. Om du vill läsa om Gå till Lägga till, ersätta, kopiera, klistra in och flytta tabellcellsvärden ”Lägga till och redigera tabellcellvärden” på sidan 198 Formatera och justera text i tabellceller och använda funktioner för sök och ersätt och stavningskontroll ”Arbeta med text i tabellceller” på sidan 199 Arbeta med numeriska tabellcellsvärden ”Arbeta med tal i tabellceller” på sidan 200 Använda automatisk fyllning till att automatiskt upprepa ett cellvärde i intilliggande celler ”Fylla tabellceller automatiskt” på sidan 201 Lägga till och redigera tabellcellvärden Du kan lägga till, ändra och radera innehållet i celler. Så här lägger du till och redigerar värden: m Om cellen är tom markerar du den och skriver ett värde. I ”Markera en tabellcell” på sidan 188 kan du läsa om hur du markerar celler. m Om du vill ersätta innehåll som redan finns i cellen markerar du först cellen och sedan innehållet du vill byta ut genom att dubbelklicka. Håll ner skifttangenten om du vill markera och ersätta mer innehåll. Ersätt det markerade innehållet genom att skriva. m Om du vill byta ut allt i cellen markerar du cellen och börjar skriva. Om "Returtangenten flyttar till nästa cell" inte är markerat i tabellgranskaren kan du också markera cellen och sedan trycka på returtangenten eller entertangenten. Då markeras allt i cellen och du kan sedan börja skriva. 9 Arbeta med tabellcellerKapitel 9 Arbeta med tabellceller 199 m Om du vill infoga innehåll i det befintliga innehållet markerar du cellen, placerar insättningspunkten genom att klicka och börjar skriva. m Om du vill ångra ändringar du gjort i en tabellcell sedan du markerade cellen trycker du på escapetangenten. m Om du vill radera innehållet i celler, rader eller kolumner i en tabell markerar du cellerna, raderna eller kolumnerna och trycker sedan på backstegstangenten eller väljer Redigera > Radera. Om du vill radera innehållet, bakgrundsfärgen och eventuella stilinställningar väljer du Redigera > Rensa allt. Den förvalda stilen används på markeringen. m Vill du veta hur du kopierar, klistrar in och flyttar cellvärden läser du ”Kopiera och flytta celler” på sidan 208. m Lägga till formler och funktioner i celler. Om du vill veta mer väljer du Hjälp > iWork formler och funktioner Hjälp eller Hjälp > iWork formler och funktioner – Användarhandbok. Arbeta med text i tabellceller Du kan ändra formatet och justeringen för text i tabellceller, och du kan använda funktioner för sök och ersätt och stavningskontroll. När du skriver text i en cell föreslår Pages text som kanske kan användas till att fylla i resten av cellinnehållet. Förslaget baseras på liknande text på andra ställen tabellen. Du kan använda den föreslagna texten om den passar eller så kan du fortsätta skriva. Du avaktiverar de automatiska förslagen genom att avmarkera ”Visa autokompletteringslista i tabellkolumner” på panelen Allmänt i Pages-inställningarna. Så här arbetar du med text i tabellceller: m Du infogar en radbrytning genom att trycka på alternativ-returtangenten. m Du infogar en styckebrytning, när ”Returtangenten flyttar markören till nästa cell” inte är markerat under Tabellalternativ i tabellgranskaren, genom att trycka på returtangenten. Annars trycker du på alternativ-returtangenten. m Du infogar en tabb i en tabell genom att trycka på alternativ-tabb. m Du ändrar textens justering genom att använda justeringsknapparna i formatfältet. Kantjustera text till vänster, höger eller mitten, marginaljustera text, eller justera text till vänster och siffror till höger Justera texten så att den hamnar upptill, nedtill eller i mitten av celler. I textgranskaren finns ytterligare alternativ för textformatering (klicka på Granskare i verktygsfältet och sedan på knappen för textgranskaren).Läs ”Ställa in textjustering, rad- och teckenavstånd och färg” på sidan 92 för mer information. m Du ändrar typsnittsattributen genom att använda knapparna för textformatering i formatfältet. Du kan också använda fönstret Typsnitt (klicka på Typsnitt i verktygsfältet). Läs ”Formatera textens storlek och utseende” på sidan 84 för mer information. m Om du vill veta hur du kontrollerar stavningen läser du ”Stavningskontrollera” på sidan 122. m Om du vill veta hur du söker och, om du vill, ersätter text i celler läser du ”Söka och ersätta text” på sidan 125. m Om du inte vill att Pages ska tolka det du skriver som ett tal använder du textformatet. Läs ”Använda textformatet i tabellceller” på sidan 214 för mer information. Obs! Textsträngar ignoreras i funktioner som utför beräkningar med värden. Arbeta med tal i tabellceller Vissa tabelloperationer, t.ex. formler och funktioner som utför matematiska beräkningar, kräver att cellerna innehåller numeriska värden. Så här arbetar du med numeriska värden i tabellceller: m I en numerisk cell kan du endast använda siffror (0 till 9) och följande tecken: plustecken (+), minustecken (–), vänster- och högerparentes ( ), snedstreck (/), valutasymbol (t.ex. €), procenttecken (%), punkt (.) stort Eeller litet ”e”. m Du kan skriva vissa tecken (t.ex. %) i en cell, eller så kan du använda ett cellformat. Läs ”Formatera tabellcellsvärden för visning” på sidan 208 för mer information. m Om du vill ange ett negativt numeriskt värde skriver du ett minustecken (-) framför värdet. Om du skriver ett numeriskt värde som inte ryms i en tabellcell konverterar Pages värdet:  Om ett decimalvärde inte ryms i en cell avrundas värdet. 1,77777777777777777777 blir t.ex. 1,77777777777778.  Om ett heltal inte ryms i en cell visas ett värdet med potenser. 77777777777777777777 blir t.ex. 7,777778E+19. Värdet visas med en exponent med basen tio. Exponenten visas efter E. Om det konverterade värdet fortfarande inte ryms beskärs det. Läs ”Vissa innehåll som är för stort för en tabellcell” på sidan 202 för exempel. Använda formler och funktioner i tabellceller. Om du vill veta mer om det här ämnet väljer du Hjälp > ”iWork formler och funktioner Hjälp” eller Hjälp > "iWork formler och funktioner – Användarhandbok". 200 Kapitel 9 Arbeta med tabellcellerKapitel 9 Arbeta med tabellceller 201 Fylla tabellceller automatiskt Med autofyllning kan du använda innehållet i en eller flera celler till att automatiskt fylla i värden i intilliggande celler. Så här fyller du tabellceller automatiskt: m Du klistrar in innehållet och fyllningen från en cell i intilliggande celler genom att markera cellen och sedan dra markören Fyll (en liten cirkel i cellens nedre högra hörn) över de celler du vill klistra in. Eventuella data, cellformat, formler och fyllning för den markerade cellen klistras in, men kommentarer klistras inte in. Om någon av målcellerna innehåller data skrivs de över med det värde du kopierar. m Du klistrar in innehållet och fyllningen från en cell i en eller flera celler i samma rad eller kolumn genom att markera två eller flera intilliggande celler och välja något av följande. Format > Tabell > Fyll > Fyll åt höger: Tilldelar de markerade cellerna värdet som finns i cellen längst till vänster. Format > Tabell > Fyll > Fyll åt vänster: Tilldelar de markerade cellerna värdet som finns i cellen längst till höger. Format > Tabell > Fyll > Fyll uppåt: Tilldelar de markerade cellerna värdet som finns i cellen längst ner. Format > Tabell > Fyll > Fyll nedåt: Tilldelar de markerade cellerna värdet som finns i cellen längst upp. Eventuella data, cellformat, formler och fyllning för den markerade cellen klistras in, men kommentarer klistras inte in. Om någon av målcellerna innehåller data skrivs de över med det värde du kopierar. m Du kan också lägga till värden i celler baserat på värdemönster. Om t.ex. en cell innehåller en veckodag eller en månad kan du markera cellen och sedan dra åt höger eller nedåt om du vill lägga till nästa veckodag eller månad i den intilliggande cellen. Du skapar nya värden baserade på numeriska mönster genom att markera två eller flera celler innan du drar. Om t.ex. två markerade celler innehåller 1 och 2 läggs värdena 3 och 4 till när du drar genom de två intilliggande cellerna. Och om två markerade celler innehåller 1 och 4 läggs värdena 7 och 10 till när du drar genom de två intilliggande cellerna (värdet ökas i steg om 3). Automatisk fyllning leder inte till att cellerna i gruppen kopplas samman. När du har fyllt i värden automatiskt kan du ändra cellerna oberoende av varandra.Vissa innehåll som är för stort för en tabellcell När en cell är för liten för att visa allt innehåll som finns i den visas en beskärningsindikator (ett litet plustecken i cellens nedre, högra hörn). Klippningsvisaren dyker upp när en tabellcell innehåller text som inte syns. Du kan förstora cellen så att mer innehåll visas, eller så kan du låta cellens innehåll spilla över till intilliggande tomma celler. Du kan undvika beskärningar och att innehållet spiller över i en tabell genom ange att cellernas höjd automatisk ska bli större eller mindre så att de anpassas efter innehållet. Det gör du genom att markera "Anpassa storlek efter innehåll" på panelen Tabell i tabellgranskaren. Så här hanterar du innehåll som är för stort för en cell: m Om du vill att innehållet ska kunna spilla över till intilliggande celler avmarkerar du Radbryt text på panelen Format i tabellgranskaren och avmarkerar ”Anpassa storlek efter innehåll" på panelen Tabell. Om de intilliggande cellerna är tomma visar de innehållet som spiller över. Om cellerna inte är tomma visas inte det innehåll som inte ryms och istället beskärningsindikatorn visas. Om du vill att innehållet ska radbrytas istället för att spilla över markerar du Radbryt på panelen Format i tabellgranskaren. m Om du vill ändra storlek på en kolumn så att hela värdet i en viss cell visas klickar du på kolumnens högra ram och drar åt höger. Du kan också använda reglagen för kolumnbredd på panelen Tabell i tabellgranskaren. m Om du vill ändra storlek på en rad så att hela värdet i en viss cell visas klickar du på radens nedersta ram och drar nedåt. Du kan också använda reglagen för radhöjd i tabellgranskaren. Använda villkorsstyrd formatering för övervakning av tabellcellsvärden Villkorsstyrd formatering ändrar en cells utseende när cellen innehåller ett visst värde, som i texten nedan kallas för testvärde. Du använder villkorsstyrd formatering genom att markera en eller flera celler och sedan definiera en eller flera regler. Reglerna anger vilka visuella effekter som används för celler när de innehåller testvärdet. 202 Kapitel 9 Arbeta med tabellcellerKapitel 9 Arbeta med tabellceller 203 Du kan t.ex. definiera en regel som gör en cell blå när den innehåller värdet 0, en regel som visar cellens värde med fetstil om det är större än 0 och en regel som gör cellen röd om värdet är mindre än 0. Regler som används på flera celler utlöser villkorsstyrd formatering när någon av cellerna innehåller testvärdet. Om du vill läsa om Gå till Skapa regler ”Definiera regler för villkorsstyrd formatering” på sidan 203 Ta bort all villkorsstyrd formatering från celler, ändra regler, hitta celler som använder samma villkorsstyrd formatering, kopiera/klistra in villkorsstyrd formatering mellan tabeller ”Ändra och hantera villkorsstyrd formatering ” på sidan 205 Definiera regler för villkorsstyrd formatering En regel för villkorsstyrd formatering används till att identifiera när celler innehåller ett testvärde, vilket kan vara antingen ett visst värde du anger eller ett värde som stämmer med ett aktuellt värde i en viss tabellcell. Regeln anger vilken formatering som ska användas för cellerna när de innehåller testvärdet. Så här definierar du regler: 1 Markera en eller flera celler. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för tabellgranskaren och sedan på Format. 3 Klicka på ”Visa regler” och välj ett alternativ från popupmenyn ”Välj en regel”. Alternativen i den övre delen av menyn kan användas för numeriska värden. Alternativen i mitten av menyn är för textvärden. Alternativet ”Datum är” är för datum. 4 Du anger ett specifikt testvärde genom att skriva det i värdefältet, till höger om popupmenyn. Du kan också använda värdet i en tabellcell som testvärde. Det gör du genom att klicka på den lilla blå cirkeln i värdefältet. Då visas ett cellreferensfält. Ange en cellreferens genom att klicka i en tabellcell. Du kan också skriva en cellreferens och trycka på returtangenten. Alternativet Mellan kräver att du anger två testvärden. Formateringen används om något av de numeriska värdena eller ett numeriskt värde mellan dem visas i cellen eller cellerna. För alternativet ”Med datum” måste du välja alternativ från popupmenyerna på båda sidor om testvärdesfältet innan du anger ett testvärde. 5 Du anger vilken formatering som ska användas när celler innehåller testvärdet genom att klicka på Redigera. Textfärgkälla: Klicka på färgkällan och välj en färg som ska användas på cellvärden. Teckenstilsknappar: Klicka på B om du vill visa cellvärden i fetstil, klicka på I om du vill visa dem kursiverade, klicka på U om cellvärdena ska strykas under och klicka på T om du vill att de ska strykas över. Fyllningsfärgkälla: Klicka på färgkällan och välj en cellfyllningsfärg. När du klickar visar provrutan den effekt ditt val får. När du är nöjd med effekten klickar du på Klar. 6 Om du vill lägga till ytterligare en regel klickar du på lägg till-knappen (+) och upprepar steg 3 till 5. Om fler än en regel är definierad för en cell och cellens värden uppfyller villkoren för flera regler:  Den textfärg som används är den färg som är kopplad till den översta regeln för vilken en färgtext är angiven. 204 Kapitel 9 Arbeta med tabellcellerKapitel 9 Arbeta med tabellceller 205  Den teckenstil som används är den teckenstil som är kopplad till den översta regeln för vilken en teckenstil är angiven.  Den fyllningsfärg som används är den fyllningsfärg som är kopplad till den översta regeln för vilken en fyllningsfärg är angiven. Om en textfärg du angett har använts på ett cellvärde och du skriver ny text i cellen efter att ha placerat en insättningspunkt och ändrat textfärgen i formatfältet eller textgranskaren, visas den nya texten med den nya textfärgen men den befintliga texten behåller färgen du ställt in för regeln. Ändra och hantera villkorsstyrd formatering Så här kan du göra: m Om du vill hitta alla celler i en tabell som har samma regler för villkorsstyrd formatering som en viss cell markerar du cellen, klickar på knappen Granskare i verktygsfältet, klickar på tabellgranskarknappen, klickar på ”Visa regler” på panelen Format och sedan på ”Markera alla med detta format”. Celler med samma regler markeras i tabellen. m Om du vill ta bort all villkorsstyrd formatering kopplad till celler i en tabell markerar du cellerna, klickar på ”Visa regler” på panelen Format i tabellgranskaren och sedan på Rensa alla regler. m Om du vill använda samma regler för villkorsstyrd formatering på celler i olika tabeller markerar du en cell vars regler du vill återvända, väljer Redigera > Kopiera, markerar en eller flera celler i en annan tabell och väljer sedan Redigera > Klistra in. m Om du vill lägga till eller ta bort en regel för villkorsstyrd formatering klickar du på lägg till-knappen (+) eller radera-knappen (-) i fönstret Villkorlig formatering. m Om du vill ändra en regel ändrar du popupmenyalternativen, testvärdena eller formateringen. Så här arbetar du med testvärden som är angivna som cellreferenser: Radera ett testvärde som är en cellreferens genom att klicka i testvärdefältet och trycka på backstegstangenten. Ersätt en cellreferens med en annan genom att klicka i testvärdefältet och klicka på en annan cell i samma tabell eller en annan tabell. Ersätt ett testvärde som är en textsträng med en cellreferens genom att klicka i testvärdefältet, klicka på den lilla blå cirkeln och sedan på en tabellcell. Lägga till bilder eller färger i tabellceller Du kan lägga till grafik eller färger i enskilda tabellceller eller i en hel tabell. Så här lägger du till en bild eller färg i en tabellcell: 1 Markera cellen.2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för tabellgranskaren och sedan på Tabell. 3 Du lägger till en bild genom att välja Bildfyllning från popupmenyn Cellbakgrund. Läs ”Fylla ett objekt med en bild” på sidan 179 för mer information. 4 Du lägger till en bakgrundsfärg genom att välja Fyllningsfärg eller Övertoningsfyllning från popupmenyn Cellbakgrund. Läs ”Fylla ett objekt med en enhetlig färg” på sidan 177 och ”Fylla ett objekt med blandade färger (färgövertoning)” på sidan 177 för mer information. Slå ihop tabellceller Vid ihopslagning av tabellceller kombineras intilliggande celler till en. Ramarna försvinner och de beter sig som en enda cell. Så här slår du ihop tabellceller: 1 Markera en grupp om två eller fler intilliggande tabellceller. Cellgruppen du väljer måste bilda en rektangel och de måste vara antingen bara vanliga tabellceller, bara rubrikceller eller bara sidfotsceller. 2 Välj Format > Tabell > Slå ihop celler. Du kan också välja Slå ihop celler från popupmenyn Redigera rader och kolumner på panelen Tabell i tabellgranskaren. Du delar celler genom att markera en cell du skapat genom ihopslagning av celler och sedan avmarkera Slå ihop på undermenyn Format > Tabell eller på popupmenyn Redigera rader och kolumner på panelen Tabell i tabellgranskaren. När du slår ihop celler händer följande med cellinnehållet:  Om du slår ihop celler i en rad som innehåller bara text eller en blandning av text, numeriska värden, formaterade värden och formler läggs innehållet från alla de ursprungliga cellerna till som text åtskild av tabbar. Om du slår ihop celler i en kolumn som innehåller bara text eller en blandning av text, numeriska värden, formaterade värden och formler läggs innehållet från alla de ursprungliga cellerna till som text åtskild av vagnretur.  När du slår ihop kolumnceller får cellbakgrunden den bild eller färg som den översta cellen hade. När du slår ihop radceller får cellbakgrunden den bild eller färg som cellen längst till vänster hade.  Om en cell som innehåller text, ett numeriskt värde, en formel eller ett cellformat slås ihop med en tom cell får den nya cellen samma innehåll som den icke-tomma cellen.  När en cell som innehåller ett numeriskt format slås ihop med en tom cell får den nya cellen det numeriska formatet. 206 Kapitel 9 Arbeta med tabellcellerKapitel 9 Arbeta med tabellceller 207 Dela upp tabellceller När du delar upp tabellceller delas varje markerad cell upp i två lika delar, horisontellt (rader) eller vertikalt (kolumner). Båda de nya cellerna får samma bakgrundsfärg eller bakgrundsbild. All text som fanns i den ursprungliga cellen placeras i den översta cellen eller cellen längst till vänster. Så här delar du celler horisontellt eller vertikalt: 1 Markera en eller flera tabellceller. Om du vill dela upp en hel rad eller kolumn markerar du alla celler i raden eller kolumnen. 2 Om du vill dela upp cellerna i rader väljer du Format > Tabell > "Dela upp i rader". Om du vill dela upp cellerna i kolumner väljer du Format > Tabell > "Dela upp i kolumner". Du kan också välja Dela upp i rader och Dela upp i kolumner från popupmenyn Redigera rader och kolumner i tabellgranskaren. 3 Du kan skapa mindre och mindre enheter genom att upprepa steg 1 och 2 för de uppdelade cellerna. Om du vill slå ihop delade celler igen följer du anvisningarna i ”Slå ihop tabellceller” på sidan 206”. Formatera tabellcellsramar Du kan ändra linjetjockleken och färgen för tabellcellsramar. Du kan också gömma ramen för valfri cell. Så här formaterar du tabellcellsramar: 1 Markera de cellramssegment du vill formatera. Läs ”Markera tabellcellsramar” på sidan 190 för mer information. 2 Använda reglagen i formatfältet eller tabellgranskaren. Popupmenyn Streck: Välj en streckstil. Välj Ingen om du vill gömma ramarna. Linjetjocklek: Anger tjockleken för strecket. Färgkälla: Välj en färg för strecket. När du klickar på färgkällan i formatfältet visas en färgmatris. Välj en färg genom att klicka på den i färgmatrisen, eller klicka på Visa färger så öppnas fönstret Färger med ytterligare färgalternativ. När du klickar på färgkällan i tabellgranskaren öppnas fönstret Färger. Läs ”Fönstret Färger” på sidan 27 om du vill veta mer om hur du använder det här verktyget.Kopiera och flytta celler Så här kopierar och flyttar du celler: m Om du vill flytta celler inom en tabell, till en annan tabell eller till en sida markerar du en cell eller flera intilliggande celler och drar sedan markeringen (när pekaren ändras till en hand) tills målcellerna markerats. De värden som finns i målcellerna ersätts och värdena på den ursprungliga platsen tas bort. m Om du vill kopiera celler inom en tabell, till en annan tabell eller till en sida drar du de markerade cellerna samtidigt som du håller ner alternativtangenten. De värden som finns i målcellerna ersätts. Värdena på den ursprungliga platsen finns kvar. Du kan också kopiera celler genom att markera dem, välja Redigera > Kopiera, markera målcellerna och sedan välja Redigera > Klistra in. Du kan läsa mer om hur du duplicerar eller flyttar en cell som innehåller en formel. Om du vill veta mer om det här ämnet väljer du Hjälp > ”iWork formler och funktioner Hjälp” eller Hjälp > "iWork formler och funktioner – Användarhandbok". Lägga till kommentarer till tabellceller Använd kommentarer när du vill registrera information om tabellceller. Om du vill veta hur du lägger till kommentarer i ett Pages-dokument läser du ”Använda kommentarer” på sidan 78. Så här arbetar du med kommentarer: m Du lägger till en kommentar för en cell genom att markera cellen och klicka på Kommentar i verktygsfältet eller välja Infoga > Kommentar. Skriv text i kommentarrutan. m Du gömmer alla kommentarer genom att välja Innehåll > Göm kommentarer. m Du visar alla kommentarer genom att välja Innehåll > Visa kommentarer. m Du raderar en enskild kommentar genom att klicka på X uppe till höger i kommentarrutan. m Du tar med kommentarer vid utskrift genom att visa de kommentarer du vill skriva ut och sedan välj Arkiv > Skriv ut. Formatera tabellcellsvärden för visning Du kan använda ett format på en cell så att värdet i cellen visas på ett visst sätt. Du kan t.ex. använda formatet för valutavärden för celler så att en valutasymbol (t.ex. €, ¥ eller $) visas efter talen i cellerna. 208 Kapitel 9 Arbeta med tabellcellerKapitel 9 Arbeta med tabellceller 209 När du använder ett cellformat ställer du bara in hur värden i cellen visas. När värdet används i formler används det faktiska värdet, inte det formaterade värdet. Enda undantaget är när för många siffror följer efter ett decimaltecken då talet avrundas. Så här arbetar du med cellformat: m Du använder ett cellformat genom att markera en eller flera celler och sedan använda popupmenyn Cellformat på panelen Format i tabellgranskaren. m Om du vill lägga till ett värde i en tom cell som har ett format markerar du cellen och skriver ett värde. Formatet används när du lämnar cellen. m Om du raderar ett värde från en cell med ett format raderas inte cellens format. Om du vill radera formatet väljer du det automatiska formatet. Om du vill radera värdet och formatet väljer du Redigera > Rensa allt. m När du har definierat ett cellformat kan du koppla det till flera celler genom att använda automatisk fyllning. Läs ”Fylla tabellceller automatiskt” på sidan 201 för mer information. Använd cellformatet När du vill Läs mer här automatiskt Formatera cellen automatiskt baserat på tecknen i innehållet ”Använda det automatiska formatet i tabellceller” på sidan 210 tal Formatera visningen av decimaltecken, tusentalsavgränsare och negativa värden ”Använda det numeriska formatet i tabellceller” på sidan 211 valuta Formatera visningen av valutavärden ”Använda valutaformatet i tabellceller” på sidan 211 procent Visa numeriska värden följt av symbolen % ”Använda procentformatet i tabellceller” på sidan 212 datum och tid Formatera visningen av värden för datum och tid ”Använda formatet för datum och tid i tabellceller” på sidan 212 tidslängd Formatera visningen av värden för vecka, dag, timme, minut, sekund och mikrosekund ”Använda längdformatet i tabellceller” på sidan 213 bråkdel Formatera visningen av delar av värden som är mindre än 1 ”Använda bråkdelsformatet i tabellceller” på sidan 213 numeriskt system Formatera visningen av siffror med ett visst numeriskt system (t.ex. decimaltal eller binärt) ”Använda formatet för numeriskt system i tabellceller” på sidan 213 avancerat Formatera visningen av siffror med en exponent med basen 10 ”Använda det avancerade formatet i tabellceller” på sidan 214Använd cellformatet När du vill Läs mer här text Visa cellinnehållet exakt som du skriver det ”Använda textformatet i tabellceller” på sidan 214 anpassa Definiera ett eget cellformat ”Använda egna format för visning av värden i tabellceller” på sidan 215 Använda det automatiska formatet i tabellceller När du lägger till en ny cell visas innehållet i cellen med det automatiska formatet. Det här innehållet i en cell med det automatiska formatet Formateras så här för visning Ett tal Decimaltecken och punkter visas som de anges. 1.000.000,008 visas t.ex. som 1.000.000,008. Ett valutavärde Decimaltecken och punkter visas som de anges. 1 000,0075 $ visas t.ex. som 1 000,0075 $. Ett datumvärde Värdet behålls som det angetts och behandlas som text, inte som ett datum, i formler. 1/1 visas t.ex. som 1/1. Ett booleskt värde Värdena ”sant” och ”falskt” konverteras till ”TRUE” och ”FALSE". Cellerna kan användas för booleska beräkningar i formler. Ett procentvärde Ett tal följt av tecknet % visas som det skrivs, och i formler behandlas värdet som ett procentvärde. Du behöver inte skriva något mellanslag före procenttecknet. Du kan t.ex. skriva både 5% och 5 %. Ett värde i avancerat format Värdet visas avrundat till två decimaler. 1,777E3 visas t.ex. som 1,78+E3. Ett längdvärde Värdet behålls som det anges och behandlas som text. Ett bråkdelsvärde Värdet behålls som det anges och behandlas som text. Om ett annat format har använts på en cell kan du ändra formatet till automatiskt genom att markera cellen och välja Automatiskt från popupmenyn Cellformat på panelen Format i tabellgranskaren. Så här använder du automatisk formatering: 1 Markera cellen eller cellerna. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för tabellgranskaren och sedan på Tabell. 210 Kapitel 9 Arbeta med tabellcellerKapitel 9 Arbeta med tabellceller 211 3 Välj Automatisk från popupmenyn Cellformat. Använda det numeriska formatet i tabellceller Använd det numeriska formatet till att formatera visningen av decimaltecken, tusentalsavgränsare och negativa värden. Så här definierar du ett numeriskt format för en eller flera celler: 1 Markera cellen eller cellerna. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för tabellgranskaren och klicka sedan på Format. 3 Välj Numeriska format från popupmenyn Cellformat. 4 Du anger hur många decimaler som ska visas i fältet Decimaler. Om ett värde innehåller fler decimaler än du angett avrundas decimalvärdet, det beskärs inte. Om t.ex. en cell formaterats för två decimaler visas värdet 3,456 som 3,46 och inte som 3,45. 5 Du anger hur negativa värden visas genom att välja ett alternativ från popupmenyn bredvid fältet Decimaler. 6 Du anger om en tusentalsavgränsare ska användas eller inte genom att markera eller avmarkera Avgränsare för tusental. Använda valutaformatet i tabellceller Använd valutaformatet till att formatera visningen av valutavärden. Så här definierar du ett valutaformat för en eller flera celler: 1 Markera cellen eller cellerna. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för tabellgranskaren och klicka sedan på Format. 3 Välj Valuta från popupmenyn Cellformat. 4 Du anger en valutasymbol genom att välja ett alternativ från popupmenyn Symbol. 5 Du anger hur många decimaler som ska visas i fältet Decimaler. Om ett värde innehåller fler decimaler än du angett avrundas decimalvärdet, det beskärs inte. Om t.ex. en cell formaterats för två decimaler visas värdet 3,456 som 3,46 och inte som 3,45. 6 Du anger hur negativa värden visas genom att välja ett alternativ från popupmenyn bredvid fältet Decimaler. 7 Du anger om en tusentalsavgränsare ska användas eller inte genom att markera eller avmarkera Avgränsare för tusental. 8 Du visar valutasymbolen vid cellkanten genom att välja Bokföringsstil.Använda procentformatet i tabellceller Använd procentformatet till att visa numeriska värden följt av procentsymbolen (%). Om värdet används i en formel används decimalvärdet. Ett värde som visas som 3,00 % används t.ex. med formatet 0,03 i en formel. Om du skriver 3 % i en cell formaterad med det automatiska formatet och sedan använder procentformatet på cellen visas värdet som 3 %. Om du däremot skriver 3 i en cell formaterad med det automatiska formatet och sedan använder procentformatet på cellen visas värdet som 300 %. Så här definierar du ett procentformat för en eller flera celler: 1 Markera cellen eller cellerna. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för tabellgranskaren och klicka sedan på Format. 3 Välj Procent från popupmenyn Cellformat. 4 Du anger hur många decimaler som ska visas i fältet Decimaler. Om ett värde innehåller fler decimaler än du angett avrundas decimalvärdet, det beskärs inte. Om t.ex. en cell formaterats för två decimaler visas värdet 3,456 som 3,46 och inte som 3,45. 5 Du anger hur negativa värden visas genom att välja ett alternativ från popupmenyn bredvid fältet Decimaler. 6 Du anger om en tusentalsavgränsare ska användas eller inte genom att markera eller avmarkera Avgränsare för tusental. Om en cell du formaterar redan innehåller ett värde antas värdet vara ett decimalvärde och det konverteras till procent. 3 blir t.ex. 300%. Använda formatet för datum och tid i tabellceller Använd formatet för datum och tid till att visa datum- och/eller tidvärden. Så här definierar du formatet för datum och tid för en eller flera celler: 1 Markera cellen eller cellerna. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för tabellgranskaren och sedan på Format. 3 Välj Datum och tid från popupmenyn Cellformat. 4 Du anger hur du vill att datum ska formateras genom att välja ett format från popupmenyn Datum. 5 Du anger hur du vill att ett tidsvärde ska formateras genom att välja ett format från popupmenyn Tid. 212 Kapitel 9 Arbeta med tabellcellerKapitel 9 Arbeta med tabellceller 213 Använda längdformatet i tabellceller Använd längdformatet för värden som beskriver tidssteg, som veckor, dagar, timmar, minuter, sekunder och millisekunder. Så här definierar du ett längdformat för markerade celler: 1 Markera cellen eller cellerna. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för tabellgranskaren och sedan på Format. 3 Välj Längd från popupmenyn Cellformat. 4 Använd reglaget Enheter till att välja de enheter du vill visa för ett längdvärde. Som förval visas timmar, minuter och sekunder (h, m och s). Du väljer en viss enhet genom att dra vänster eller höger sida av reglaget mot mitten tills det inte kan bli kortare. Klicka sedan i mitten av reglaget och dra det över enheten du vill använda. Om du vill välja fler än en enhet ändrar du storlek på reglaget och drar tills det befinner sig över de enheter du vill använda. 5 Välj ett visningsformat från popupmenyn Format. Använda bråkdelsformatet i tabellceller Använd bråkformat till att styra visningen av delar av värden som är mindre än 1. 27,5 visas t.ex. som 27 1/2 när formatet är Halvor och 27 4/8 när formatet är Åttondelar. Så här definierar du ett bråkdelsformat för markerade celler: 1 Markera cellen eller cellerna. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för tabellgranskaren och sedan på Format. 3 Välj Bråk från popupmenyn Cellformat. 4 Välj ett visningsformat från popupmenyn Noggrannhet. Använda formatet för numeriskt system i tabellceller Använd formatet för numeriskt system till att visa tal med olika numeriska system från bas 2 till bas 36. När du använder basformatet 2, 8 eller 16 kan du visa negativa värden genom att placera ett minustecken före dem eller med tvåpotens. För alla andra baser visas negativa värden med ett minustecken. I det här numeriska systemet Visas 100 så här -100 visas så här om minustecken används -100 visas så här om tvåpotens används Bas 2 1100100 –1100100 10011100 Bas 8 144 –144 634 Bas 10 100 –100 –100I det här numeriska systemet Visas 100 så här -100 visas så här om minustecken används -100 visas så här om tvåpotens används Bas 16 64 –64 9C Så här definierar du ett numeriskt system för markerade celler: 1 Markera cellen eller cellerna. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för tabellgranskaren och sedan på Format. 3 Välj Numeriskt system från popupmenyn Cellformat. 4 Använd fältet Bas till att ange basvärdet för det numeriska system du vill använda. 5 Du anger det totala antalet siffror som visas genom att använda fältet Platser. 6 Om du valde bas 2, 8 eller 16 väljer du ett alternativ för visning av negativa värden. Minustecken: Visar negativa värden med ett minustecken före. Tvåpotens: Visar negativa värden med tvåpotens. Negativa värden i alla andra numeriska system visas alltid med ett minustecken före. Använda det avancerade formatet i tabellceller Använd det avancerade formatet till att visa siffror med en exponent med basen 10. Exponenten visas efter ett E. I det avancerade formatet visas t.ex. värdet 5,00 som 5,00E+00. Och värdet 12345 visas som 1,23E+04. Så här definierar du ett avancerat format för en eller flera celler: 1 Markera cellen eller cellerna. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för tabellgranskaren och sedan på Format. 3 Välj Avancerat från popupmenyn Cellformat. 4 Du anger hur många decimaler som visas i fältet Decimaler. Använda textformatet i tabellceller Använd textformatet om du vill att allt innehåll i en cell ska tolkas som text, även när det är ett numeriskt värde. När du använder ett textformat på en cell visas cellens värde exakt som du skriver det. Så här definierar du ett textformat för en eller flera markerade celler: 1 Markera cellen eller cellerna. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för tabellgranskaren och sedan på Format. 3 Välj Text från popupmenyn Cellformat. 214 Kapitel 9 Arbeta med tabellcellerKapitel 9 Arbeta med tabellceller 215 Använda egna format för visning av värden i tabellceller Du kan skapa egna cellformat för visning av numeriska värden, textvärden och datum- och tidsvärden. De cellformat du skapar kallas anpassade format. Anpassade format visas också på popupmenyn Cellformat på panelen Format i tabellgranskaren. Om du vill läsa om Gå till Definiera ett anpassat numeriskt format som använder valutaformat, decimalformat och andra visningsformat för ett numeriskt värde i en tabellcell ”Skapa ett anpassat numeriskt format” på sidan 215 ”Definiera heltalselementet för ett anpassat numeriskt format” på sidan 217 ”Definiera decimalelementet för ett anpassat numeriskt format” på sidan 218 ”Definiera skalningselementet för ett anpassat numeriskt format” på sidan 220 Definiera ett anpassat numeriskt format som varierar beroende på värdet i tabellcellen ”Koppla villkor till ett anpassat numeriskt format” på sidan 222 Definiera ett anpassat format för datum/tid, som anger dag, månad, år, timme, minut och andra delar av ett värde för datum/tid i en tabellcell ”Skapa ett anpassat format för datum/tid” på sidan 224 Definiera text som du vill ska visas bredvid ett värde som anges i en tabellcell ”Skapa ett anpassat textformat” på sidan 225 Hantera de anpassade format du skapar ”Ändra ett anpassat cellformat” på sidan 226 ”Ändra ordning på, byt namn på och radera anpassade cellformat” på sidan 227 Skapa ett anpassat numeriskt format Så här definierar du ett eget visningsformat för numeriska värden i tabellceller: 1 Markera en eller flera celler. 2 Välj Anpassad från popupmenyn Cellformat på panelen Format i tabellgranskaren. Formatfält Dra elementen till formatfältet.3 Välj Nummer och text från popupmenyn Typ. 4 Definiera det numeriska formatet genom att dra de (blå) elementen från elementrutan för nummer och text till formatfältet ovanför rutan. När ett element finns i formatfältet klickar du på elementets visningstriangel och väljer ett formateringsalternativ från popupmenyn. Klicka på en visningstriangel för att välja ett formateringsalternativ. Heltal: Lägg till det här elementet om du vill formatera siffrorna till vänster om ett decimalkomma. Läs ”Definiera heltalselementet för ett anpassat numeriskt format” på sidan 217 för mer information. Valuta: Lägg till det här elementet om du vill visa en valutasymbol. Du anger vilken symbol du vill använda genom att klicka på triangeln för valutaelementet och sedan välja en symbol. Decimaler: Lägg till det här elementet om du vill formatera hur decimaler visas. Läs ”Definiera decimalelementet för ett anpassat numeriskt format” på sidan 218 för mer information. Utrymmen: Använd det här elementet till att ange längden på utrymmet mellan element. Klicka på triangeln för utrymmeselementet och välj ett alternativ. Normal lägger till ett utrymme stort som ett vanligt mellanslag, Bred ger ett bredare utrymme och Smal ger ett smalare utrymme. Du kan lägga till fler än ett utrymmeselement i formatfältet med de här alternativen, men bara ett av utrymmeselementen kan vara flexibelt. Ett flexibelt elementet vänsterjusterar element som kommer före det och högerjusterar element som kommer efter det. Skala: Använd det här elementet om du vill ange storleken på ett visat tal. Du kan t.ex. visa värden över 100 som antal hundra (1000 visas som 10). Läs ”Definiera skalningselementet för ett anpassat numeriskt format” på sidan 220 för mer information. 216 Kapitel 9 Arbeta med tabellcellerKapitel 9 Arbeta med tabellceller 217 5 Om du vill visa fördefinierad text före eller efter ett element placerar du en insättningspunkt i formatfältet och skriver texten. Du placerar insättningspunkten genom att klicka på ett element och använda vänster- och högerpiltangenterna. 6 Om du vill radera ett element i fältet markerar du det och trycker sedan på backstegstangenten. Om du vill flytta elementet i fältet drar du det. 7 Ange ett namn för det numeriska formatet i namnfältet. Anpassade formatnamn visas på popupmenyn Cellformat på panelen Format i tabellgranskaren. 8 Spara det numeriska formatet och använd det på de markerade cellerna genom att klicka på OK. Här är ett exempel på ett numeriskt format (amerikanskt):  Mellanslaget är ett utrymmeselement inställt på att visa ett normalt avstånd mellan valutasymbolen och talet.  Dollartecknet är ett valutaelement.  #,### är ett heltalselement som visar tal större än 999 med en tusentalsavgränsare.  .## är ett decimalelement. När du skriver det här värdet i en cell med formatet ovan Visas värdet så här 10000000 Balans: $ 10,000.000 0.95 Balans: $ 0.95 .666 Balans: $ 0.67 Definiera heltalselementet för ett anpassat numeriskt format Med heltalselementet kan du anpassa hur heltal visas i en tabellcell.När du har lagt till ett heltalselement till ett anpassat numeriskt format kan du markera det, klicka på formatets triangel och använda alternativen i popupmenyn till att anpassa elementets visningsattribut. Läs ”Skapa ett anpassat numeriskt format” på sidan 215 om du vill veta hur du lägger till ett heltalselement. Så här använder du popupmenyn för heltalselementet: m Du visar eller gömmer tusentalsavdelaren genom att välja Visa avgränsare eller Göm avgränsare. m Du visar nollor eller mellanslag framför heltalet när det har färre än ett visst antal siffror genom att markera ”Visa nollor för siffror som inte används” eller ”Använd mellanslag för oanvända siffror". Öka eller minska sedan antalet nollor eller mellanslag som visas före formatfältet. Det gör du genom att välja Lägg till siffra, Ta bort siffra eller ”Antal siffror” från popupmenyn eller genom att använda uppåt- eller nedåtpiltangenten till att ange antalet siffror. När du väljer Det här värdet Visas så här Visa avgränsare 10000000 10.000.000 Göm avgränsare 10000000 10000000 ”Visa nollor för siffror som inte används” och ställer in ”Antal siffror” till 6 100 000100 Definiera decimalelementet för ett anpassat numeriskt format Med decimalelementet kan du anpassa hur decimalsiffror visas i en tabellcell. Decimalsiffror är de siffror som följer till höger om ett decimalkomma. 218 Kapitel 9 Arbeta med tabellcellerKapitel 9 Arbeta med tabellceller 219 När du har lagt till ett decimalelement till ett anpassat numeriskt format kan du markera det, klicka på formatets visningstriangel och använda alternativen i popupmenyn till att anpassa elementets visningsattribut. Läs ”Skapa ett anpassat numeriskt format” på sidan 215 om du vill veta hur du lägger till ett decimalelement. Så här använder du popupmenyn för decimalelementet: m Om du vill visa decimalsiffror som tal väljer du Decimaler. Om du vill visa oanvända decimalsiffror när antalet är färre än ett visst antal siffror väljer du Visa avslutande nollor eller ”Använd mellanslag för avslutande nollor". Öka eller minska sedan antalet nollor eller mellanslag som visas före formatfältet. Det gör du genom att välja Lägg till siffra, Ta bort siffra eller ”Antal siffror” från popupmenyn eller genom att använda uppåt- eller nedåtpiltangenten till att ange antalet siffror. Om fler decimalsiffror än det antal du ställer in anges i tabellen rundas de av till det antal siffror du ställt in. m Om du vill visa decimalsiffror som bråkdelar väljer du Bråkdelar. Om du vill ange en bråkdelsenhet (t.ex. fjärdedelar) klickar du på elementets visningstriangel igen och väljer ett alternativ från popupmenyn. m Om du inte vill att decimaler som anges i en tabellcell ska visas låter du bli att lägga till elementet Decimaler i formatfältet. Visade värden avrundas till närmsta heltal när decimalvärden anges i en cell.När du väljer Det här värdet Visas så här Decimaler och Visa avslutande nollor och ange sedan ”Antal siffror” till 6 100,975 100,975000 Bråkdelar och välj sedan alternativet ”Upp till två siffror (23/24)” 100,975 100 39/40 Ett mellanslag visas mellan heltalet och bråkdelen när du lägger till ett utrymmeselement mellan heltals- och decimalelement i formatfältet. Bråkdelar och välj sedan alternativet Fjärdedelar 100,16 100 1/4 Definiera skalningselementet för ett anpassat numeriskt format Med elementet Skala kan du visa ett värde i en tabellcell som procent, i avancerat format eller enligt något annat värdeformat. Så här använder du skalningselementet: 1 Lägg till elementet. Läs ”Skapa ett anpassat numeriskt format” på sidan 215 om du vill veta hur du lägger till ett element. 2 Markera elementet i formatfältet, klicka på dess visningstriangel och välj ett alternativ. När du använder ett format som innehåller ett skalningselement på en cell som redan innehåller ett värde behålls det ursprungliga värdet (det bara visas annorlunda). När du använder samma format på en tom cell och sedan lägger till ett värde i cellen anpassas det faktiska värdet med den skala du har angett. Följande tabell visar på sådana fall. 220 Kapitel 9 Arbeta med tabellcellerKapitel 9 Arbeta med tabellceller 221 För det här skalningsalternativet När du skriver 12000 i en tabellcell Det faktiska värdet är Det visade värdet är Procent Och senare lägger till alternativet 1200000 % 1200000 När du har lagt till alternativet 1200000 % 12000 Procent (%) Och senare lägger till alternativet 1200000 % 1200000 % När du har lagt till alternativet 12000 % 12000 % Hundratals Och senare lägger till alternativet 12000 120 När du har lagt till alternativet 12000 120 Hundratals (C) Och senare lägger till alternativet 12000 120C När du har lagt till alternativet 12000 120C Tusentals Och senare lägger till alternativet 12000 12 När du har lagt till alternativet 12000 12 Tusentals (K) Och senare lägger till alternativet 12000 12K När du har lagt till alternativet 12000 12K Miljontals Och senare lägger till alternativet 12000 0 När du har lagt till alternativet 12000 0 Miljontals (M) Och senare lägger till alternativet 12000 0M När du har lagt till alternativet 12000 0M Miljarder Och senare lägger till alternativet 12000 0 När du har lagt till alternativet 12000 0För det här skalningsalternativet När du skriver 12000 i en tabellcell Det faktiska värdet är Det visade värdet är Miljarder (B) Och senare lägger till alternativet 12000 0B När du har lagt till alternativet 12000 0B Biljontals Och senare lägger till alternativet 12000 0 När du har lagt till alternativet 12000 0 Biljoner (T) Och senare lägger till alternativet 12000 0T När du har lagt till alternativet 12000 0T Vetenskaplig Och senare lägger till alternativet 12000 1E+0,4 När du har lagt till alternativet 12000 1E+0,4 Koppla villkor till ett anpassat numeriskt format Du kan variera hur en tabellcell visas beroende på vad som anges i cellen genom att koppla villkor till ett anpassat numeriskt format. Här är ett numeriskt format som har fyra villkor. Det översta villkoret används om det värde som anges inte uppfyller något av de andra villkoren. 222 Kapitel 9 Arbeta med tabellcellerKapitel 9 Arbeta med tabellceller 223 När du skriver det här värdet i en cell med formatet ovan Visas värdet så här 15000 Att betala: kr 0015,00 K 0 Slutbetalt –500 Kredit: kr (0 000,50 K) Kontot avslutat Anm: Kontot avslutat Så här skapar du ett anpassat numeriskt format som har villkor: 1 Markera en eller flera celler. 2 Välj Anpassad från popupmenyn Cellformat på panelen Format i tabellgranskaren. 3 Välj Nummer och text från popupmenyn Typ. 4 Lägg till ett villkor genom att klicka på lägg till-knappen (+) till höger i formatfältet. Det villkor du anger i det översta fältet används om det värde som anges inte uppfyller något av de andra villkoren. Textelementvillkoren kan bara användas i det här översta fältet. Om du vill veta mer om textelement läser du ”Skapa ett anpassat textformat” på sidan 225. 5 Välj ett villkorsalternativ från popupmenyn ovanför det nya formatfältet. 6 Definiera det numeriska format du vill använda när ett värde uppfyller villkoret genom att lägga till element i formatfältet. Läs ”Skapa ett anpassat numeriskt format” på sidan 215 om du vill veta hur du använder formatfältet. 7 Upprepa steg 4 till 6 tills du definierat alla villkor.Obs! Du tar bort ett villkor genom att klicka på radera-knappen (-) till höger om formatfältet för villkoret. 8 I det översta formatfältet definierar du det visningsformat du vill använda om ett värde inte uppfyller något av villkoren. Du kan använda elementet Inskriven text till att visa fördefinierad text om ett textvärde anges istället för ett numeriskt värde. Läs ”Skapa ett anpassat textformat” på sidan 225 för mer information. 9 I namnfältet anger du ett namn för det numeriska formatet och klickar sedan på OK. Då sparas formatet och det används på de markerade cellerna. Anpassade formatnamn visas på popupmenyn Cellformat på panelen Format i tabellgranskaren. Skapa ett anpassat format för datum/tid Så här definierar du ett eget visningsformat för datum- och tidvärden i tabellceller: 1 Markera en eller flera celler. 2 Välj Anpassad från popupmenyn Cellformat på panelen Format i tabellgranskaren. 3 Välj Datum och tid från popupmenyn Typ. 4 Definiera formatet för datum/tid genom att dra de (blå) elementen från elementrutan för datum och tid till formatfältet ovanför rutan. 5 När ett element finns i formatfältet klickar du på elementets visningstriangel och väljer ett formateringsalternativ från popupmenyn. 224 Kapitel 9 Arbeta med tabellcellerKapitel 9 Arbeta med tabellceller 225 6 Om du vill visa fördefinierad text före eller efter ett element placerar du en insättningspunkt i formatfältet och skriver texten. Du placerar insättningspunkten genom att klicka på ett element och använda vänster- och högerpiltangenterna. 7 Om du vill visa ett mellanrum mellan elementen placerar du en insättningspunkt och trycker på mellanslagstangenten en eller flera gånger. 8 Om du vill radera ett element i fältet markerar du det och trycker sedan på backstegstangenten. Om du vill flytta ett element i fältet drar du det. 9 Ange ett namn för formatet för datum och tid i namnfältet. Anpassade formatnamn visas på popupmenyn Cellformat på panelen Format i tabellgranskaren. 10 Spara formatet för datum och tid och använd det på de markerade cellerna genom att klicka på OK. När du anger ett värde för datum eller tid i en formaterad cell används formatet om värdet som anges innehåller ett bindestreck (-) eller ett snedstreck (/). Här är ett exempel: När du skriver det här värdet i en cell med formatet ovan Visas värdet så här 99-04-16 16 april 1999 infaller dag 106 under året 23/2 23 februari 2008 infaller dag 54 under året 15 dec 2010 15 dec 2010 Skapa ett anpassat textformat Du kan definiera text som visas före eller efter ett värde som anges i en tabellcell när inget annat format har använts på cellen. Så här definierar du text som ska visas i tabellceller: 1 Markera en eller flera celler. 2 Välj Anpassad från popupmenyn Cellformat på panelen Format i tabellgranskaren. 3 Välj Nummer och text från popupmenyn Typ. 4 Dra det (blå) elementet Inskriven text från elementrutan för datum och tid till det tomma formatfältet ovanför rutan. (Radera eventuella befintliga element från fältet innan du drar in elementet Inskriven text.) 5 Placera en insättningspunkt före eller efter elementet och skriv texten, inklusive eventuella mellanslag. Du placerar insättningspunkten genom att klicka på elementet och använda vänster- och högerpiltangenterna. När du skriver ”Måste uppdatera adressen” i fältet med det här formatet visas värdet så här: Meddela kund: Måste uppdatera adressen. 6 Ange ett namn för textformatet i namnfältet. Anpassade formatnamn visas på popupmenyn Cellformat på panelen Format i tabellgranskaren. 7 Spara textformatet och använd det på de markerade cellerna genom att klicka på OK. Ändra ett anpassat cellformat Så här ändrar du anpassade format och gör ändringarna i tabellceller: m Du ändrar ett element kopplat till ett anpassat format som har använts på celler genom att markera cellerna och klicka på Visa format i formatpanelen i tabellgranskaren. Om du vill radera ett element markerar du elementet i formatfältet och trycker sedan på backstegstangenten. Om du vill lägga till ett element drar du ett element till formatfältet. Om du vill flytta ett element drar du det i formatfältet. Om du vill omdefiniera ett element klickar du på elementets visningstriangel och väljer sedan ett alternativ från popupmenyn. När du har gjort dina ändringar gör du något av följande: Du sparar det ändrade formatet med samma namn och använder det på markerade celler genom att klicka på OK och sedan på Ersätt. Du sparar det ändrade formatet som ett nytt format och använder det på markerade celler genom att ändra formatnamnet och sedan klicka på OK. 226 Kapitel 9 Arbeta med tabellcellerKapitel 9 Arbeta med tabellceller 227 Du använder det ändrade formatet på omarkerade tabellceller genom att markera cellerna och välja namnet på formatet från popupmenyn Cellformat på panelen Format i tabellgranskaren. m Du ändrar ett anpassat formatnamn och använder ändringen på markerade celler genom att använda dialogrutan för hantering av anpassade cellformat. Du visar dialogrutan genom att klicka på Hantera format i dialogrutan för anpassade format, dubbelklicka på namnet och skriva ändringarna. Klicka sedan på OK. När du ändrar namnet på ett anpassat format förblir det gamla namnet associerat till celler där det använts och det gamla namnet tas bort från listan över anpassade format. Om du vill användaa formatet med det nya namnet på de här cellerna markerar du dem och väljer det nya namnet från popupmenyn Cellformat på panelen Format i tabellgranskaren. m Du skapar ett nytt anpassat format baserat på det aktuella men med ett annat namn och använder ändringen på markerade celler genom att klicka på Visa format på panelen Format i tabellgranskaren. Redigera namnfältet och klicka på OK. Ändra ordning på, byt namn på och radera anpassade cellformat Du hanterar anpassade cellformat i dialogrutan för hantering av anpassade cellformat. I dialogrutan visas alla tillgängliga format i dokumentet. Så här hanterar du anpassade cellformat: 1 Om dialogrutan för hantering av anpassade cellformat inte är öppen klickar du på Hantera format i dialogrutan för anpassade format.2 Gör något av följande: Om du vill byta namn på ett anpassat format dubbelklickar du på formatet och skriver ändringarna. Om du vill byta plats på ett anpassat format markerar du formatet och flyttar det sedan uppåt eller nedåt i listan genom att klicka på en av pilarna under listan. Om du vill radera ett anpassat format markerar du formatet och klickar sedan på raderingsknappen (-) under listan. 3 Spara ändringarna och stäng dialogrutan genom att klicka på OK. 228 Kapitel 9 Arbeta med tabellceller229 I det här kapitlet kan du läsa om grunderna i att skapa och formatera diagram med numeriska data. I Pages finns verktyg du kan använda till att skapa visuellt tilltalande diagram för visning av data. Du kan kopiera och klistra in data från ett dokument eller skriva in informationen i diagramdataredigeraren och skapa och redigera egna diagram direkt på sidan. Som förval koordineras utseendet på diagram med den mall du använder, men du kan framhäva de olika delarna i ett diagram och skapa ett eget utseende genom att ändra färger, texturer, skuggor, etiketter, med mera. Om diagram Använd ett diagram när du vill visuellt visa på trender eller relationer som kan vara svårare att se om informationen visas i en tabell. I Pages kan du välja mellan flera olika 2D- och 3D-diagramtyper för visning av data, inklusive cirkeldiagram, linjediagram, liggande och stående stapeldiagram och ytdiagram, beroende på vad som bäst visar det du vill få fram med dina data. Det går också att skapa ett blandat diagram genom att placera två diagramtyper över varandra i samma figur. Du kan även visa informationen i ett tvådimensionellt punktdiagram med linjära eller logaritmiska skalor. I Pages finns följande typer av diagram: Diagramtyp Symbol Stapel 2D och 3D Kumulativ stående stapel 2D och 3D Liggande stapel 2D och 3D 10 Skapa diagram med dataDiagramtyp Symbol Kumulativ liggande stapel 2D och 3D Linje 2D och 3D Yta 2D och 3D Kumulativ yta 2D och 3D Cirkel 2D och 3D Punkt Blandat Dubbla Y-axlar Exempel Du kanske vill skapa ett diagram som jämför hur fågelpopulationerna har förändrats i två fjällområden mellan 2007 och 2010. Informationen kan först presenteras i en tabell med rader för Region 1 och Region 2. Forskaren har räknat antalet fåglar i varje område varje år från 2007 till 2010, vilket ger fyra datapunkter (eller värden) för varje område. 230 Kapitel 10 Skapa diagram med dataKapitel 10 Skapa diagram med data 231 Om du plottar dessa data som ett stående stapeldiagram visas fyra uppsättningar med två staplar som sträcker sig över fyra år. Diagramförklaringen namnger de fyra dataserierna. Varje datauppsättning innehåller fyra staplar, en från vardera dataserie. De här två staplarna med samma färg representerar en dataserie. Varje stapel representerar en datapunkt. I det här diagrammet kallas Region 1 och Region 2 för dataserier eftersom datapunkterna (antalet fåglar) från varje område representeras av en serie staplar i samma färg, en för varje år. Varje stapel för Region 1 är placerad bredvid motsvarande stapel för Region 2, och varje uppsättning staplar som ligger intill varandra kallas en datauppsättning eller kategori (2007 är en kategori, 2008 är en kategori, osv.). Om du vill betona dina data på någon annat sätt kan du flytta om informationen så att datapunkterna grupperas efter område istället för efter år. I det här fallet representeras datapunkterna för varje år av en serie staplar (dataserier. Varje serie har här endast två datapunkter och grupperna av staplar för varje region är kategorier. Så det här stapeldiagrammet innehåller två uppsättningar av fyra kolumner (datapunkter), en kategori för Region 1 och en datauppsättning för Region 2. Diagramförklaringen namnger de två dataserierna. Varje datauppsättning innehåller två staplar, en från vardera dataserie. De här fyra staplarna med samma färg representerar en dataserie. Varje stapel representerar en datapunkt. Dataserier representeras olika i olika typer av diagram:  I stående och liggande stapeldiagram representeras dataserier av en serie staplar med samma fyllningsfärg eller textur.  I ett linjediagram representeras en dataserie av en enda linje.  I ett ytdiagram representeras dataserier av en ytform.  I ett cirkeldiagram representeras endast en datauppsättning (den första datapunkten i varje serie) i diagrammet (den punkt som listas först i diagramdataredigeraren).  I ett punktdiagram bestäms varje punkt på grafen av både ett x- och ett y-värde. Två kolumner av värden plottas som x- och y-koordinater på en graf som representerar datapunkterna i en enda dataserie. Om du vill läsa om Gå till Skapa och redigera ett diagram ”Lägga till ett nytt diagram och ange data” på sidan 233 Formatera diagramtitlar, teckenförklaringar, axlar och andra element ”Formatera diagram” på sidan 236 Formatera cirkeldiagram, linjediagram och andra typer av diagram ”Formatera specifika diagramtyper” på sidan 246 232 Kapitel 10 Skapa diagram med dataKapitel 10 Skapa diagram med data 233 Lägga till ett nytt diagram och ange data När du skapar ett diagram första gången visas det på sidan med platshållardata i diagramdataredigeraren. När du byter ut värdena i platshållaren uppdateras diagrammet direkt med den nya informationen. Diagram kan läggas till inbäddade i text eller flytande på sidan. Så här skapar du ett nytt diagram med dina data: 1 Placera ett diagram på sidan genom att göra något av följande:  Du lägger till ett inbäddat diagram i ett ordbehandlingsdokument genom att klicka på Diagram i verktygsfältet och välja en diagramtyp från popupmenyn. Du kan också välja Infoga > Diagram > diagramtyp. I ett ordbehandlingsdokument kan du konvertera ett inbäddat diagram till ett flytande diagram och tvärt om. Markera diagrammet du vill konvertera genom att klicka på det och klicka sedan på knappen Textbunden eller Flytande i formatfältet. I sidlayoutdokument är diagram flytande. Om du vill veta mer om hur du använder med inbäddade och flytande objekt läser du ”Vad är flytande och inbäddade objekt?” på sidan 142.  Rita ett diagram på sidan genom att hålla ner alternativtangenten samtidigt som du klickar på Diagram i verktygsfältet. Välj sedan ett diagram. Släpp alternativtangenten och flytta pekaren över sidan tills den ser ut som ett hårkors. Skapa ett diagram i valfri storlek genom att dra över sidan. Om du vill behålla diagrammets proportioner håller du ner skifttangenten medan du drar. Ett diagram, som du kan flytta genom att dra och även ändra storlek på, visas på sidan och diagramdataredigeraren öppnas fylld med platshållardata. Diagramdataredigeraren är ett fönster med en redigerbar tabell. Tabellen visas inte på sidan utan du använder den till att ange data för det diagram du skapat. De här kvadraterna visar vilka färger som representerar de olika dataserierna. 2 Du anger data i diagramdataredigeraren genom att göra något av följande:  Du redigerar etiketterna för rader och kolumner genom att dubbelklicka på en etikett och sedan skriva.  Du lägger till och redigerar värdet i en cell genom att dubbelklicka på det och sedan skriva.  Du ändrar ordningen på rader eller kolumner genom att dra en rad- eller kolumnetikett till en ny plats. Du lägger till rader eller kolumner genom att klicka på Lägg till rad eller Lägg till kolumn. Då placeras en rad ovanför den markerade raden eller en kolumn till vänster om den markerade kolumnen. Om ingen rad eller kolumn är markerad läggs den nya raden eller kolumnen till längst ner eller längst till höger i tabellen. (Om du vill se den nya raden eller kolumnen kan du behöva trycka på returtangenten eller tabbtangenten, göra diagramdataredigerarens fönster större, eller rulla.) Du kan även markera valfri tom cell, skriva informationen och sedan trycka på returtangenten. En ny rad eller kolumn skapas automatiskt.  Du raderar rader eller kolumner genom att markera rad- eller kolumnetiketten och sedan trycka på backstegstangenten.  Du kopierar data från Excel, AppleWorks och andra kalkylbladsprogram genom att kopiera och klistra in informationen i diagramdataredigeraren. 3 Du väljer om diagrammets dataserier ska representeras av rader eller kolumner genom att klicka på knappen ”Rad mot kolumn” i diagramdataredigeraren. Den här knappen skapar rader från data i diagramdataredigeraren för dataserier. Den här knappen skapar kolumner från data i diagramdataredigeraren för dataserier. Om du vill läsa om Gå till Ändra diagramtypen ”Ändra ett diagram från en typ till en annan” på sidan 234 Redigera ett diagram med diagramdataredigeraren ”Redigera data i ett befintligt diagram” på sidan 235 Kopiera och klistra in ett Numbers-diagram i ett Pages-dokument ”Uppdatera ett diagram som kopierats från ett Numbers-dokument” på sidan 236 Ändra ett diagram från en typ till en annan Du kan när som helst ändra diagramtypen. I en del diagramtyper används dock rad- och kolumndata på ett annat sätt, vilket beskrivs nedan. Så här ändrar du ett diagram från en typ till en annan: 1 Markera diagrammet. 2 Välj en diagramtyp från popupmenyn i formatfältet. Du kan också klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för diagramgranskaren och sedan välja en annan diagramtyp från den popupmeny som visas när du klickar på diagramsymbolen uppe till vänster. Om du vill visa en tabell över de diagramtyper du kan välja mellan läser du ”Om diagram” på sidan 229. 234 Kapitel 10 Skapa diagram med dataKapitel 10 Skapa diagram med data 235 Om du byter till ett cirkeldiagram representeras den första datapunkten i varje serie av en tårtbit. Om du byter till ett punktdiagram kräver varje punkt i diagrammet två värden. Om diagrammet baseras på ett udda antal rader eller kolumner plottas inte den sista raden eller kolumnen. Om du byter till ett liggande eller stående stapeldiagram, ytdiagram eller linjediagram motsvarar varje serie i det nya diagrammet av en rad eller kolumn i diagramdataredigeraren. Om du byter till en 3D-version av ett diagram finns det i diagramgranskaren verktyg du kan använda till att hantera objektdjup, belysning, med mera. Om du har använt formatering på diagrammet du ändrar kanske formateringen inte används på det nya diagrammet. Färgfyllningsattributet för datapunktelement (staplar, tårtbitar, osv.) har t.ex. olika förvalt värde för varje typ av diagram. Om du ändrat fyllningsfärgen i ett stående stapeldiagram och sedan ändrar diagrammet till ett liggande stapeldiagram behålls inte fyllningsfärgen. Beroende på typ av diagram är de attribut som kan återgå till den förvalda stilen värdeetiketter och värdeetiketternas placering, textstil, seriestreck, serieskugga, seriefyllning, datapunktsymboler och datapunktfyllningar. När du ändrar en diagramtyp och den nya och den gamla typen delar vissa attribut ändras inte dessa attribut. Delade attribut är axlar, linjer, gradmarkeringar, axeletiketter, visa minimivärde, numeriskt format, ramar, rotation, skuggor och 3D-belysning. Läs ”Formatera diagram” på sidan 236 för mer information. Liggande och stående stapeldiagram och kumulativa liggande och stående stapeldiagram har samma attribut med undantag för värdeetikettplaceringen. Liggande och stående stapeldiagram har också olika fyllningsfärger. Skuggor för 3D-diagram är gemensamma för alla diagramtyper. Redigera data i ett befintligt diagram Om du vill redigera data i ett befintligt diagram måste du först öppna diagramdataredigeraren och sedan ange den nya informationen. När du redigerar data uppdateras diagrammet omedelbart med den nya informationen. Så här öppnar du diagramdataredigeraren och redigerar data: 1 Markera diagrammet. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för diagramgranskaren och sedan på Redigera data. Du kan också välja Format > Diagram > Visa dataredigerare. 3 Om du vill veta hur du redigerar data i diagramdataredigeraren, inklusive hur du växlar mellan att använda rader och kolumner för dataserier, läser du steg 2 och 3 i ”Lägga till ett nytt diagram och ange data” på sidan 233.Uppdatera ett diagram som kopierats från ett Numbers-dokument Om du har skapat ett diagram i Numbers kan du kopiera och klistra in det i ett Pagesdokument. När diagrammet har klistrats in i Pages fortsätter det att vara kopplat till de datatabeller det refererar till i Numbers. Om du vill ändra data i diagrammet öppnar du det ursprungliga Numbers-dokumentet och redigerar informationen där, sparar Numbers-dokumentet och uppdaterar sedan diagrammet i Pages. Så här uppdaterar du ett diagram efter det att du uppdaterat den Numbers-tabell det är kopplat till: m Markera diagrammet på sidan och klicka på knappen Uppdatera som då visas. Obs! Du måste spara Numbers-dokumentet innan du kopierar och klistrar in diagrammet i ett Pages-dokument och efter det att du har redigerat de Numbersdatatabeller som diagrammet är länkat till. Så här tar du bort länken mellan ett diagram och diagrammets Numbers-tabell: m Markera diagrammet på sidan och klicka på Ta bort länk. När du har tagit bort länken beter sig diagrammet som ett diagram skapat i Pages och du måste uppdatera det med diagramdataredigeraren Om du klickar på källänken bredvid knappen Uppdatera öppnas Numbers-dokumentet som diagrammet är länkat till. (Om källänken inte visas gör du panelen med knappen Uppdatera större genom att dra panelmarkören utåt.) Formatera diagram Varje diagram du skapar har en titel, en teckenförklaring och etiketter som du kan välja att visa eller gömma i dokumentet. Du kan också ändra deras utseende och deras placering på sidan. Du kan även ändra diagrammets färger och texturer, axelskalorna och gradmarkeringarna och datapunktetiketterna i diagrammet. Du kan rotera 2D-diagram och justera vinkeln och belysningsstilen för 3D-diagram. De flesta av anvisningarna i det här avsnittet gäller om du utför åtgärder med diagramgranskaren. Många av åtgärderna går också att utföra via formatfältet. Vilka alternativen som finns tillgängliga i formatfältet ändras beroende på vilket objekt du har markerat på sidan så att du alltid får tillgång till lämpliga formateringsalternativ. 236 Kapitel 10 Skapa diagram med dataKapitel 10 Skapa diagram med data 237 Om du vill läsa om Gå till Formatera ett diagrams titel, etiketter och teckenförklaring ”Placera och formatera ett diagrams titel och teckenförklaring” på sidan 237 ”Formatera texten i diagramtitlar, etiketter och teckenförklaringar” på sidan 238 Ändra ett diagrams storlek och riktning ”Ändra storlek på och rotera ett diagram” på sidan 238 Ändra ett diagrams skala, axelmarkörer och etiketter ”Formatera diagramaxlarna” på sidan 239 Ändra ett diagrams färg, textur, skuggor och andra bildkvaliteter ”Formatera elementen i en dataserie i ett diagram” på sidan 242 Visa speciella element i diagram ”Visa felstaplar i diagram” på sidan 244 ”Visa trendlinjer i diagram” på sidan 245 Formatera cirkeldiagram, stapeldiagram och andra diagramtyper ”Formatera specifika diagramtyper” på sidan 246 Placera och formatera ett diagrams titel och teckenförklaring I diagramtiteln kan du ange vad diagrammet visar. I diagrammets teckenförklaring visas vilka färger som används för att representera vilka dataserier i diagrammet. Du kan visa eller gömma ett diagrams titel och teckenförklaring, ändra utseendet på texten i diagrammet och dra det till valfri plats på sidan. Om du vill ändra ett diagramattribut markerar du först diagrammet. Gör något av följande om du vill placera och formatera ett markerat diagrams titel och teckenförklaring: m Du visar titeln eller teckenförklaringen genom att välja Innehåll > Visa granskare och sedan klicka på knappen för diagramgranskaren. Markera Visa titel eller Visa teckenförklaring. m Du anger en ny titel för diagrammet genom att markera texten i titelrutan och skriva ny text. m Du redigerar etiketterna i teckenförklaringen genom att klicka på Redigera data så att diagramdataredigeraren öppnas och sedan redigera serieetiketterna i diagramdataredigeraren. Du kan också markera teckenförklaringen och redigera texten direkt i teckenförklaringen. m Om du vill veta hur du formaterar texten i teckentabellen eller titeln läser du ”Ställa in skuggor, avstånd och serienamn för stående och liggande stapeldiagram” på sidan 250.Du lägger till beskrivande text i ett diagram genom att skapa en textruta. Se ”Lägga till en flytande textruta” på sidan 108. När du har formaterat färdigt ett diagram kan du gruppera textrutan med diagrammet så att textrutan och diagrammet alltid flyttas tillsammans om du flyttar diagrammet. Se ”Gruppera och avgruppera flytande objekt” på sidan 169. Formatera texten i diagramtitlar, etiketter och teckenförklaringar Du kan ändra storleken och utseendet på diagram- och axeltitlar, axeletiketter, datapunktetiketter och teckenförklaringar. Så här formaterar du texten för etiketter och teckenförklaringar: 1 Beroende på vilken text du vill formatera väljer du lämpligt objekt: Du formaterar alla diagramtitlar och diagrametiketter (men inte teckentabellen) genom att klicka på diagrammet och ändra hela texten till valfritt typsnitt och valfri färg. Du formaterar texten för alla datapunkter i endast en serie genom att markera textrutan för en datapunkt i serien. Du formaterar texten i en axeletikett genom att markera texten. Du formaterar texten i alla serieetiketter genom att markera serieetikettrutan. Du ändrar texten i teckenförklaringen för ett diagram genom att markera teckenförklaringen. 2 Använd formatfältet eller fönstret Typsnitt till att formatera text. Läs ”Formatera textens storlek och utseende” på sidan 84 för mer information. Ändra storlek på och rotera ett diagram Du kan rotera 2D-diagram på flera olika sätt. Det går inte att rotera (eller vända) 3D-diagram. Om ett 3D-diagram är grupperat med 2D-diagram kan du rotera gruppen men det är bara 2D-diagrammen i gruppen som roteras. Så här roterar och ändrar du storlek på ett diagram: m Du ändrar storlek på ett diagram genom att markera hela diagrammet och sedan göra något av följande:  Dra en aktiv markör. Aktiva markörer har en svart ram. Markörerna på ovansidan av inbäddade diagram är inaktiva. Om du vill ändra storlek på ett inbäddat diagram drar du de aktiva markörerna nere till höger.  Om du vill behålla diagrammets proportioner håller du ner skifttangenten samtidigt som du ändrar storlek på diagrammet genom att dra.  Om du vill ändra storlek på ett diagram i en riktning drar du en markör på sidan istället för en hörnmarkör. 238 Kapitel 10 Skapa diagram med dataKapitel 10 Skapa diagram med data 239  Om du vill ändra storlek genom att ange de exakta måtten klickar du på Granskare i verktygsfältet och sedan på knappen för måttgranskaren. Du kan ange en ny bredd och höjd, ställa in rotationsvinkeln och ändra diagrammets avstånd från marginalerna. m Du roterar ett 2D-diagram genom att markera hela diagrammet och sedan göra något av följande:  Markera diagrammet, håll ner kommandotangenten och flytta pekaren till en aktiv markör tills pekaren ändras till en böjd, dubbelriktad pil. Dra sedan i någon av markörerna.  Om du vill rotera ett diagram i steg om 45 grader håller du ner skift- och kommandotangenten medan du drar en markör.  Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för måttgranskaren och dra sedan hjulet Rotera eller använd vinkelreglagen till att ange vinkeln för diagrammet. Cirkeldiagram kan också roteras med diagramgranskaren. Se ”Ändra storlek på och rotera ett diagram” på sidan 238. Formatera diagramaxlarna I liggande och stående stapeldiagram, ytdiagram och linjediagram plottas datapunkter på en axel (y-axeln för stående stapeldiagram, ytdiagram och linjediagram, x-axeln för liggande stapeldiagram) och datauppsättningarna grupperas på den andra axeln. Datapunktaxeln kallas värdeaxel och datauppsättningsaxeln kallas kategoriaxel. I punktdiagram är både x- och y-axeln värdeaxlar. I ett diagram med två axlar finns det två y-axlar – Värdeaxel (Y1) och Värdeaxel (Y2) – som kan formateras separat Om du vill veta mer om diagram med två axlar läser du ”Anpassa diagram med två axlar och blandade diagram” på sidan 254. Du visar eller gömmer en axel eller diagramramar, ställer in skalan (linjär eller logaritmisk) och längden på värdeaxeln, justerar linjer och gradmarkeringarna längs med axlarna genom att välja alternativ och ange lämpliga värden på panelen Axel i diagramgranskaren. Om du vill veta mer om granskarna läser du ”Granskningsfönstret” på sidan 24. Ange värdeintervallen som visas på diagramrutnätet. Ange enheter för värdena i diagrammet. Ange attribut för etiketter, gradmarkeringar och annat. Visa eller göm axlar och diagramramar (endast 2D-diagram).Många av de här formateringsalternativen finns också tillgängliga via formatfältet. Precis som med diagramgranskaren anpassas de alternativ som är tillgängliga i formatfältet efter vilken typ av diagram du har markerat. Om du vill veta mer om formatfältet läser du ”Formatfältet” på sidan 23. Så här placerar du linjer och gradmarkeringar längs diagramaxlarna: m Välj de linjer och gradmarkeringar du vill använda från en eller båda popupmenyerna Välj axelalternativ. Du formaterar värdena längs värdeaxeln genom att göra något av följande: m Du anger den högsta siffra som ska visas på värdeaxeln genom att skriva en siffra i fältet Maximum under Värdeaxel. Värdet kan inte vara lägre än maximivärdet för hela datauppsättningen. Om du inte anger någon siffra visar fältet ordet ”Auto” och värdet beräknas automatiskt baserat på diagrammets data. m Du anger värdet vid värdeaxelns startpunkt genom att skriva en siffra i fältet Minimum under Värdeaxel. Värdet kan inte vara större än minimivärdet för hela datauppsättningen. Om du inte anger någon siffra visar fältet ordet ”Auto” och värdet beräknas automatiskt baserat på diagrammets data. m Du anger antalet axelmarkeringar mellan noll och minimi- och maximivärdet på värdeaxeln genom att skriva en siffra i fältet Steg under Värdeaxel. m Du visar datavärdena på värdeaxeln genom att välja Visa värdeetiketter och/eller Visa minimivärde från popupmenyn Välj axelalternativ under Kategoriaxel. m Du anger numeriska enheter för värdeaxeln genom att välja ett alternativ från popupmenyn Format under Värdeaxel. Nummer: Visar datapunktvärdet utan enheter om du inte anger dem specifikt. Du anger enheter genom att skriva dem i fältet Suffix. Visar datapunktvärdet utan enheter. I fältet Decimaler anger du hur många decimaler som ska visas. Du anger om negativa värden ska visas med ett minustecken eller inom parentes genom att välja -100 eller (100) från popupmenyn. Välj Avgränsare om du vill markera tusentalsstegen (tusentalsavgränsare, hundratusentalsavgränsare, osv.) för heltalet till vänster om decimaltecknet. Valuta: Visar datapunktvärdet som en valutamängd. Välj symbol för valutaenheten från popupmenyn Symbol. I fältet Decimaler anger du hur många decimaler som ska visas. Du anger om negativa värden ska visas med ett minustecken eller inom parentes genom att välja -100 eller (100) från popupmenyn. Välj Avgränsare om du vill markera tusentalsstegen (tusentalsavgränsare, hundratusentalsavgränsare, osv.) för heltalet till vänster om decimaltecknet. 240 Kapitel 10 Skapa diagram med dataKapitel 10 Skapa diagram med data 241 Procent: Visar datapunktvärdet som ett värde dividerat med 100. I fältet Decimaler anger du hur många decimaler som ska visas. Du anger om negativa värden ska visas med ett minustecken eller inom parentes genom att välja -100 eller (100) från popupmenyn. Välj Avgränsare om du vill markera tusentalsstegen (tusentalsavgränsare, hundratusentalsavgränsare, osv.) för heltalet till vänster om decimaltecknet. Datum och tid: Visar datapunktvärdena med ett datum-/tidsformat. Längd: Visar datapunktvärdena som en tidsenhet (t.ex. sekunder, minuter eller veckor). Bråk: Visar datapunktvärden mindre än 1 som ett heltal ovanför ett annat. (Om värdena är större än 1 visas inte några bråkdelstal för datavärdena.) Välj hur exakt du vill att bråkdelarna ska avrundas från popupmenyn Noggrannhet. Om du väljer ett alternativ som Halvor eller Fjärdedelar visas värdet som en del av det totala cirkelvärdet, avrundat till den noggrannhet du valt. Vetenskapligt: Visar datapunktvärden i avancerat format där 10 upphöjt till ett värde visas som E+ ett heltal. I fältet Decimaler anger du hur många decimaler som ska visas. Anpassat: Välj ett anpassat numeriskt format du redan har skapat eller skapa ett nytt. Läs ”Skapa ett anpassat numeriskt format” på sidan 215 för mer information. Så här visar du kategorititlar (datauppsättningar): 1 Välj Visa kategorier från popupmenyn Välj axelalternativ under Kategoriaxel. 2 Gör det ena eller båda av följande alternativ om du vill visa eller gömma några av kategorititlarna:  Ange det intervall du vill att kategorietiketterna ska visas med genom att skriva ett värde eller använda stegaren i fältet ”Etikett varje ... kategorier". Om du t.ex. anger värdet 2 visas varannan kategorititel, om du anger 3 visas var tredje kategorititel, osv.  Välj Visa sista kategori från popupmenyn Välj axelalternativ under Kategoriaxel om du vill att titeln för den sista kategorin ska visas. Så här lägger du till eller gömmer en axeltitel: 1 Välj Visa titel från popupmenyn Välj axelalternativ under Värdeaxel eller Kategoriaxel. 2 Dubbelklicka på värdetiteln eller kategorititeln som visas på diagrammet och skriv in önskad titel. 3 Läs ”Formatera textens storlek och utseende” på sidan 84” om du vill veta hur du formaterar titeltextens attribut. 4 Du gömmer titeln genom att välja objektet igen i samma popupmeny så att bockmarkeringen försvinner. Så här ställer du in en linjär skala, logaritmisk skala eller procentskala för värdeaxeln: m Välj Linjär skala, Logaritmisk skala eller Procentskala från popupmenyn Välj axelalternativ under Värdeaxel. Procentvärdeskalor finns bara tillgängliga för kumulativa liggande och stående 2D-diagram och för 2D-ytdiagram. Linjära och logaritmiska skalor finns bara tillgängliga för icke-kumulativa 2D-diagram. 3D-diagram kan endast ha en linjär skala. (För cirkeldiagram kan du visa värden som procentenheter genom att välja Visa cirkeldiagramvärden som procent från popupmenyn Datapunktinställningar.) Om du vill ändra färgen och texturen för serieelement eller formatera datapunktsymboler och värdeetiketter använder du panelen Serier i diagramgranskaren. Se ”Formatera elementen i en dataserie i ett diagram” på sidan 242”. Om du vill veta mer om formateringsalternativ som är unika för en viss diagramtyp läser du ”Formatera specifika diagramtyper” på sidan 246”. Formatera elementen i en dataserie i ett diagram Du kan använda en mängd olika visuella effekter till att förbättra utseendet på dataserieelement som staplar (i liggande och stående stapeldiagram), datapunktformer (i linje- och punktdiagram) och ytformer. Tårtbitarna i ett cirkeldiagram representerar även de en dataserie men de har speciella formateringsalternativ. Läs ”Anpassa utseendet på cirkeldiagram” på sidan 246” för mer information. För liggande och stående stapeldiagram och ytdiagram kan du ändra utseendet och stilen på dataseriernas former och symboler genom att välja alternativ på panelen Serier i diagramgranskaren. Om du vill veta mer om granskningsfönstret läser du ”Granskningsfönstret” på sidan 24”. Många av formateringsalternativen för serier finns också tillgängliga via formatfältet. När du markerar ett serieelement i ett diagram ändras objekten i formatfältet så att lämpliga alternativ för formatering av diagramelementet visas. Om du vill veta mer om formatfältet läser du ”Formatfältet” på sidan 23. Om du vill ändra serieelement markerar du först ett element i den serie du vill ändra. Du gör de flesta ändringar med reglagen på panelen Serier i diagramgranskaren. Så här fyller du markerade serieelement med speciellt designade färger och texturer: 1 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för diagramgranskaren och sedan på Diagramfärger. 2 Välj en fyllningstyp (t.ex. 3D-texturfyllning) från den första popupmenyn. 242 Kapitel 10 Skapa diagram med dataKapitel 10 Skapa diagram med data 243 3 Välj en fyllningssamling (t.ex. Marmor eller Trä) från den andra popupmenyn. 4 Gör något av följande:  Om du vill fylla alla element i alla dataserier klickar du på Använd alla. Den första fyllningen används på element i den första serien, den andra fyllningen på element i den andra serien, osv.  Om du vill fylla element i en enskild dataserie drar du fyllningen till ett element (liggande eller stående stapel, osv.) i serien. Lägg märke till att de här fyllningarna inte går att använda för linje- och punktdiagram. Om du vill veta hur du formaterar serieelement i de diagramtyperna läser du ”Anpassa datapunktsymboler och linjer i linjediagram” på sidan 251” och ”Använda punktdiagram” på sidan 253”. Så här justerar du opacitet, strecken, skugga eller fyllningen för markerade serieelement: m Markera elementet du vill ändra, klicka på knappen för grafikgranskaren och gör sedan ändringarna. När du ändrar ogenomskinligheten och fyllningen ska du tänka på att om du drar reglaget för ogenomskinlighet längst ner i grafikgranskaren ändras ogenomskinligheten för hela diagrammet. Om du bara vill ändra opaciteten för en viss serie markerar du den och justerar sedan opaciteten för färgfyllningen, övertoningsfyllning eller den tonade bildfyllningen tills du är nöjd. Läs ”Justera opaciteten” på sidan 176” och ”Fylla ett objekt med en enhetlig färg” på sidan 177” för mer information. Om du vill veta hur du använder egna bilder som fyllning läser du ”Fylla ett objekt med en bild” på sidan 179”. Om du vill veta hur du ändrar utseendet på linjen runt ett element läser du ”Ändra stilen på ramar” på sidan 172. Om du vill veta hur du ändrar skuggor läser du ”Lägga till skuggor” på sidan 174. Så här visar och formaterar du datapunktsetiketter för en markerad serie: m Klicka på Serier i diagramgranskaren och välj sedan Värdeetiketter. Gör sedan något av följande:  Du väljer en etikettplacering genom att välja en etikettplacering från placeringsknapparna (t.ex. mitten eller under till höger).  Du anger ett visningsformat för datavärdena genom att välja ett alternativ från popupmenyn Format. Välj Anpassat om du vill använda ett anpassat sifferformat du ställt in tidigare, eller om du vill skapa ett nytt. Se ”Skapa ett anpassat numeriskt format” på sidan 215 för mer information.  Du anger om negativa tal ska visas med ett minustecken eller inom parentes genom att välja (–100) från den närliggande popupmenyn.  Du anger antalet decimaler som visas genom att ange en siffra i fältet Decimaler. Om du vill veta hur du ändrar textattributen för datapunktetiketterna läser du ”Formatera textens storlek och utseende” på sidan 84. Om du vill ändra färgen och texturen för serieelement eller formatera datapunktsymboler och värdeetiketter använder du panelen Serier i diagramgranskaren. Se ”Formatera elementen i en dataserie i ett diagram” på sidan 242”. Om du vill veta mer om formateringsalternativ som är unika för en viss diagramtyp läser du ”Formatera specifika diagramtyper” på sidan 246”. Visa felstaplar i diagram Du kan visa felstaplar runt datapunkter i alla 2D-diagramtyper med undantag för cirkeldiagram. Välj mellan olika linjeslut och färger i grafikgranskaren. Så här visar du felstaplar för datapunkterna i en markerad serie: 1 Klicka på Serier i diagramgranskaren och sedan på Avancerat längst ner i granskningsfönstret. Klicka sedan på Felstaplar. För punktdiagram kan du använda felstaplar för båda dataserierna. Du ställer in dem separat genom att följa anvisningarna för båda axlarna. 2 Välj hur du vill att felstaplarna ska visas från popupmenyn: Positiva och negativa: Visar fullständiga felstaplar, både ovanför och under varje datapunkt. Endast positiva: Visar endast den del av felstapeln som ligger ovanför datapunkten. Endast negativa: Visar endast den del av felstapeln som ligger under datapunkten. 3 Från den andra popupmenyn väljer du vilken typ av felstapel du vill visa: Fast värde: Visar en felstapel med samma absolutvärde för alla datapunkter. Ange ett värde i det intilliggande fältet. Procent: Visar felstaplar med ett fast procentvärde för varje datapunktvärde. Ange ett procentvärde i fältet bredvid. Standardavvikelse: Visar felstaplar baserade på standardavvikelsen i datauppsättningen. Ange ett värde för standardavvikelse i fältet bredvid. Standardfel: Visar standardfelstaplar. Anpassat: Låter dig ställa in felstaplar baserade på villkor du anger. I fältet Positivt anger du hur högt upp över datapunkterna du vill att felstaplarna ska sträcka sig, i fältet Negativ anger du hur långt ner under datapunkterna du vill att felstaplarna ska sträcka sig. 244 Kapitel 10 Skapa diagram med dataKapitel 10 Skapa diagram med data 245 Visa trendlinjer i diagram Trendlinjer är linjer som beräknas och ritas så att de passar dina data, enligt den typ av ekvation du anger. Du kan visa trendlinjer för de flesta 2D-tabelltyper, med undantag för kumulativa liggande och stående stapeldiagram, ytdiagram och cirkeldiagram. Så här visar du en trendlinje för datapunkterna i en markerad serie: 1 Markera serien du vill visa trendlinjen för och klicka sedan på Granskare i verktygsfältet. 2 Klicka på diagramknappen i granskarfönstret och klicka sedan på Serier. 3 Klicka på Avancerat längst ner på panelen Serier. Klicka sedan på Trendlinje. 4 Markera den typ av ekvation, av de följande, som du vill använda till att beräkna trendlinjen: Linjär: Ger den raka linje som bäst ansluter till värdena, mest användbart för enkla, linjära dataserier. Logaritmisk: Ger den kurva som bäst ansluter till värdena, mest användbar när värden ökar eller minskar snabbt och sedan planar ut. Polynom: Ger en kurva som har toppar och dalar som visar var värden stiger eller faller. Ange den polynomordning du vill använda i fältet Ordning. Ordning 4 ger upp till 3 toppar och dalar. Exponent: Ger en kurva för jämförelse av mått som ökar med en viss hastighet. Exponent kan inte användas tillsammans med data som innehåller värdet noll eller negativa värden. Exponentiell: Ger en kurva för värden som stiger eller faller i en ständigt ökande hastighet. Exponentiell kan inte användas tillsammans med data som innehåller värdet noll eller negativa värden. Rörligt genomsnitt: Ger en trendlinje utifrån det antal datapunkter du anger i fältet Period genom att beräkna medelvärdet för datapunkterna och sedan använda medelvärdet som en trendlinjepunkt. 5 Du visar ekvationen som beskriver en trendlinje genom att markera linjen och sedan välja Visa ekvation. Du kan dra ekvationen till valfri plats där du vill visa den på sidan. 6 Om du vill visa det kvadrerade R-värde som användes till att beräkna en trendlinje markerar du linjen och väljer sedan Visa R2-värde. Du kan dra det här talet till valfri plats där du vill visa det på sidan. 7 Du visar en etikett för en trendlinje genom att markera den och sedan välja Etikett. Skriv en etikett i fältet bredvid. 8 Du ändrar linjens färg och tjocklek genom att markera den och sedan klicka på knappen Grafik i granskningsfönstret. Gör ändringarna genom att använda streckreglagen i grafikgranskaren.Formatera specifika diagramtyper Cirkeldiagram, liggande och stående stapeldiagram och andra specifika typer av diagram har speciella formateringsalternativ. Du kan t.ex. lägga till en skugga för enskilda tårtbitar, flytta tårtbitar bort från mitten av cirkeldiagrammet, använda olika symboler för datapunkter längs olika linjer i linjediagram, med mera. Om du vill läsa om Gå till Ställa in skuggor och justera avståndet mellan diagramstaplar ”Ställa in skuggor, avstånd och serienamn för stående och liggande stapeldiagram” på sidan 250 Formatera cirkeldiagram och enskilda tårtbitar i dem ”Anpassa utseendet på cirkeldiagram” på sidan 246 Formatera element i linjediagram ”Anpassa datapunktsymboler och linjer i linjediagram” på sidan 251 Formatera ytdiagram ”Visa datapunktsymboler i ytdiagram” på sidan 252 Formatera punktdiagram ”Använda punktdiagram” på sidan 253 Formatera diagram med två axlar och blandade diagram ”Anpassa diagram med två axlar och blandade diagram” på sidan 254 Formatera 3D-diagram ”Justera sceninställningar för 3D-diagram” på sidan 255 Anpassa utseendet på cirkeldiagram Ett cirkeldiagram representerar en enda datauppsättning och varje tårtbit är ett datapunktvärde i den uppsättningen (den första datapunkten från varje dataserie). Om dataserierna är i rader används endast den första kolumnen till att skapa diagrammet, om dataserierna är i kolumner används endast den första raden till att skapa diagrammet. Du kan använda valfri datauppsättning i diagrammet genom att flytta uppsättningen till den första raden eller kolumnen i tabellen. Om du vill ändra utseendet på en enskild tårtbit måste du först markera cirkeldiagrammet och sedan markera den tårtbit du vill ändra. Så här markerar du tårtbitar i ett markerat cirkeldiagram: m Du markerar en enskild tårtbit genom att klicka på den. m Du markerar alla tårtbitar genom att markera en tårtbit och sedan trycka på kommando-A. m Du markerar tårtbitar som inte ligger intill varandra genom att hålla ner kommandotangenten samtidigt som du markerar varje tårtbit. 246 Kapitel 10 Skapa diagram med dataKapitel 10 Skapa diagram med data 247 m Du markerar ett kontinuerligt intervall av tårtbitar genom att markera den första tårtbiten och sedan hålla ner skifttangenten medan du markerar den sista tårtbiten. Om du vill läsa om Gå till Lägg till färger och texturer i ett cirkeldiagram ”Lägga till skuggor för cirkeldiagram och tårtbitar” på sidan 249 Visa serie- och datapunktetiketter i ett cirkeldiagram ”Ändra färger och texturer i ett cirkeldiagram” på sidan 247 Lyfta fram enskilda tårtbitar ”Visa etiketter i ett cirkeldiagram” på sidan 248 Lägga till skuggor i cirkeldiagram ”Separera enskilda tårtbitar från ett cirkeldiagram” på sidan 249 Rotera ett 2D-cirkeldiagram ”Rotera 2D-cirkeldiagram” på sidan 250 Utföra annan formatering ”Formatera diagram” på sidan 236 Ändra färger och texturer i ett cirkeldiagram Så här ändrar du färger och texturer i ett diagram: 1 Du fyller serieelement med speciellt designade färger eller texturer genom att klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för diagramgranskaren och sedan klicka på Diagramfärger. Välj en fyllningstyp (t.ex. 3D-texturfyllning) från den första popupmenyn och en fyllningssamling (t.ex. Marmor eller Trä) från den andra popupmenyn. Gör sedan något av följande: Du fyller alla tårtbitar genom att klicka på Använd alla. Den första fyllningen används på element i den första serien, den andra fyllningen på element i den andra serien, osv. Du fyller en enskild tårtbit genom att dra fyllningen till tårtbiten. 2 Du justerar opaciteten, strecken, skuggan och andra grafiska attribut för enskilda tårtbitar genom att markera den tårtbit du vill ändra, klicka på knappen för grafikgranskaren och sedan göra ändringarna. När du ändrar ogenomskinligheten och fyllningen ska du tänka på att om du drar reglaget för ogenomskinlighet längst ner i grafikgranskaren ändras ogenomskinligheten för hela diagrammet. Om du bara vill ändra opaciteten för en viss serie markerar du den och justerar sedan opaciteten för färgfyllningen, övertoningsfyllning eller den tonade bildfyllningen tills du är nöjd. Läs ”Justera opaciteten” på sidan 176” och ”Fylla ett objekt med en enhetlig färg” på sidan 177” för mer information. Om du vill läsa om Gå till Använda en egen bild som fyllning ”Fylla ett objekt med en bild” på sidan 179 Ändra utseendet på linjen runt cirkeldiagrammet eller en tårtbit ”Ändra stilen på ramar” på sidan 172 Ändra skuggorna ”Lägga till skuggor för cirkeldiagram och tårtbitar” på sidan 249 Ändra djupinställningar för ett 3D-cirkeldiagram ”Justera sceninställningar för 3D-diagram” på sidan 255 Visa etiketter i ett cirkeldiagram Du använder diagramgranskaren till att visa och gömma serie- och datapunktsetiketter i ett markerat cirkeldiagram. Så här visar du serienamn eller datapunktsetiketter i ett cirkeldiagram: 1 Markera diagrammet eller de enskilda tårtbitar du vill visa etiketter eller serienamn för. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet och klicka sedan på knappen för diagramgranskaren. 3 Välj Etiketter och placera sedan datapunktetiketten närmare – eller längre från – mitten på cirkeldiagrammet genom att dra placeringsreglaget eller genom att ange ett värde för tårtbitens avstånd till mitten av cirkeldiagrammet som procent av cirkelns radie i fältet. 4 Du väljer vilket format värdena visas med genom att välja ett alternativ från popupmenyn Format och justera alternativen: Nummer: Visar datapunktvärdet utan enheter. Visar datapunktvärdet utan enheter. I fältet Decimaler anger du hur många decimaler som ska visas. Du anger om negativa värden ska visas med ett minustecken eller inom parentes genom att välja -100 eller (100) från popupmenyn. Välj Avgränsare om du vill markera tusentalsstegen (tusentalsavgränsare, hundratusentalsavgränsare, osv.) för heltalet till vänster om decimaltecknet. Valuta: Visar datapunktvärdet som en valutamängd. Välj symbol för valutaenheten från popupmenyn Symbol. I fältet Decimaler anger du hur många decimaler som ska visas. Du anger om negativa värden ska visas med ett minustecken eller inom parentes genom att välja -100 eller (100) från popupmenyn. Välj Avgränsare om du vill markera tusentalsstegen (tusentalsavgränsare, hundratusentalsavgränsare, osv.) för heltalet till vänster om decimaltecknet. Procent: Visar datapunktvärdet som ett värde dividerat med 100. I fältet Decimaler anger du hur många decimaler som ska visas. Du anger om negativa värden ska visas med ett minustecken eller inom parentes genom att välja -100 eller (100) från popupmenyn. Välj Avgränsare om du vill markera tusentalsstegen (tusentalsavgränsare, hundratusentalsavgränsare, osv.) för heltalet till vänster om decimaltecknet. 248 Kapitel 10 Skapa diagram med dataKapitel 10 Skapa diagram med data 249 Datum och tid: Visar datapunktvärdena med ett datum-/tidsformat. Längd: Visar datapunktvärdena som en tidsenhet (t.ex. sekunder, minuter eller veckor). Bråk: Visar datapunktvärden mindre än 1 som ett heltal ovanför ett annat. (Om värdena är större än 1 visas inte några bråkdelstal för datavärdena.) Välj hur exakt du vill att bråkdelarna ska avrundas från popupmenyn Noggrannhet. Om du väljer ett alternativ som Halvor eller Fjärdedelar visas värdet som en del av det totala cirkelvärdet, avrundat till den noggrannhet du valt. Vetenskapligt: Visar datapunktvärden i avancerat format där 10 upphöjt till ett värde visas som E+ ett heltal. I fältet Decimaler anger du hur många decimaler som ska visas. Anpassat: Välj ett anpassat numeriskt format du redan har skapat eller skapa ett nytt. Läs ”Skapa ett anpassat numeriskt format” på sidan 215 för mer information. 5 Om du vill visa serienamnet markerar du Visa serienamn. Separera enskilda tårtbitar från ett cirkeldiagram Du kan synliggöra enskilda tårtbitar genom att separera dem från cirkeldiagrammet. Separera en tårtbit genom att använda reglaget Bryt ut. Så här separerar du enskilda tårtbitar: m Du flyttar en enskild tårtbit bort från mitten av ett 2D- eller 3D-cirkeldiagram genom att markera den och sedan dra den eller använda reglaget Bryt ut i diagramgranskaren. m Du separerar alla tårtbitar bort från mitten av ett 3D-cirkeldiagram genom att markera diagrammet och sedan använda reglaget Bryt ut. Du kan lägga till ett serienamn eller en datapunktetikett som ytterligare ett sätt att markera enskilda tårtbitar Se ”Visa etiketter i ett cirkeldiagram” på sidan 248. Lägga till skuggor för cirkeldiagram och tårtbitar Du kan lägga till skuggor för enskilda tårtbitar eller hela cirkeldiagrammet. Genom att lägga till skuggor för enskilda tårtbitar kan du få det att se ut som om tårtbitarna ligger i olika lager. När du lägger till en skugga till en tårtbit är det därför en bra idé att separera den först. Läs ”Visa etiketter i ett cirkeldiagram” på sidan 248 för mer information.Så här lägger du till skuggor: 1 Markera diagrammet eller enskilda tårtbitar. Klicka på Granskare i verktygsfältet och klicka sedan på knappen för diagramgranskaren. Gör något av följande:  Om du vill lägga till skuggor för enskilda markerade tårtbitar väljer du Enskilda från popupmenyn Skugga.  Om du vill lägga till en skugga för hela diagrammet väljer du Grupp från popupmenyn Skugga. 2 Du ställer in skuggattribut i grafikgranskaren. Läs ”Lägga till skuggor” på sidan 174 för mer information. Rotera 2D-cirkeldiagram Du kan rotera ett 2D-cirkeldiagram på flera olika sätt. Så här roterar du ett cirkeldiagram: m Markera diagrammet, klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för diagramgranskaren och använd sedan reglaget eller fältet Rotationsvinkel. m Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för måttgranskaren och dra sedan hjulet Rotera eller använd vinkelreglagen till att ange vinkeln för diagrammet. m Markera diagrammet, håll ner kommandotangenten och flytta pekaren till en aktiv markör tills pekaren ändras till en böjd, dubbelriktad pil. Dra sedan i någon av markörerna. m Om du vill rotera diagrammet i steg om 45 grader håller du ner skift- och kommandotangenten medan du drar i en markör eller rotationshjulet. Ställa in skuggor, avstånd och serienamn för stående och liggande stapeldiagram I stående och liggande stapeldiagram kan du justera avståndet mellan stapeluppsättningarna (datauppsättningar). Om datauppsättningarna i diagrammet inte är kumulativa kan du också justera avståndet mellan staplarna eller kolumnerna (enskilda datauppsättningar). Du kan också lägga till skuggor för enskilda dataserier eller hela diagrammet. I ett liggande eller stående stapeldiagram som inte är kumulativt kan du också välja att visa serienamn. Så här anpassar du liggande och stående stapeldiagram: 1 Markera ett liggande eller stående stapeldiagram. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för diagramgranskaren och sedan på Diagram. 3 Gör något av följande:  Ändra avståndet mellan staplar eller kategorier: 250 Kapitel 10 Skapa diagram med dataKapitel 10 Skapa diagram med data 251 Du ändrar avståndet mellan staplar genom att ange ett värde (eller klicka på pilarna) i fältet ”Avstånd mellan staplar”. Du ändrar avståndet mellan kategorier (i diagram som inte är kumulativa) genom att ange ett värde i fältet "Avstånd mellan grupper". Värdet är antal procent av stapelns tjocklek. Om du minskar avståndet mellan staplarna blir de bredare. Du kan också flytta pekaren mot en stapelkant tills den blir en dubbelriktad pil och sedan göra staplarna bredare eller smalare genom att dra.  Lägga till skuggor: Om du vill lägga till skuggor för enskilda staplar väljer du Enskilda från popupmenyn Skugga. Om du vill lägga till skuggor för varje grupp av staplar väljer du Grupp från popupmenyn Skugga. Du ställer in skuggattribut i grafikgranskaren. Läs ”Lägga till skuggor” på sidan 174 för mer information.  Du visar serienamn genom att välja Visa serienamn från popupmenyn Välj axelalternativ under Kategoriaxel i panelen Axel i diagramgranskaren. Om du vill veta hur du formaterar andra alternativ läser du ”Formatera diagram” på sidan 236. Anpassa datapunktsymboler och linjer i linjediagram I yt- och linjediagram kan du lägga till symboler (cirklar, trianglar, fyrkanter och romber) som representerar datapunkter. Du kan också dra en rak linje eller en kurva mellan datapunkterna. Datapunkterna i den här serien representeras av kvadrater. Datapunkterna i den här serien representeras av kvadrater.Så här ändrar du datapunktsymbolerna och linjerna: m Du ändrar datapunktsymbolen genom att markera en dataserie (ytform eller linje), klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för tabellgranskaren och sedan på Serier. Välj en symbol från popupmenyn Datasymbol. Justera storleken på datapunktsymbolen genom att ange ett värde eller använda stegreglaget i fältet bredvid. Sammankoppla punkter med en kurva. Välj en symbol att använda för datapunkter. m Du binder samman punkter med en kurva genom att markera en dataserie (linje) och sedan välja Kurva från popupmenyn Anslutningspunkter. m Du ändrar linjefärgen genom att markera en linje, klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för grafikgranskaren och sedan använda streckreglagen. Läs ”Ändra stilen på ramar” på sidan 172 för mer information. Om du vill veta hur du formaterar andra alternativ läser du ”Formatera diagram” på sidan 236. Visa datapunktsymboler i ytdiagram I ytdiagram kan du lägga till symboler (cirklar, trianglar, fyrkanter och romber) som representerar datapunkter. Så här visar du datapunktsymboler: 1 Markera en dataserie (ytform), klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för tabellgranskaren och sedan på Serier. 2 Välj en symbol från popupmenyn Datasymbol. 3 Justera storleken på datapunktsymbolen genom att ange ett värde eller använda stegreglaget i fältet bredvid. Om du vill veta hur du formaterar andra alternativ läser du ”Formatera diagram” på sidan 236. 252 Kapitel 10 Skapa diagram med dataKapitel 10 Skapa diagram med data 253 Använda punktdiagram Punktdiagram visar data annorlunda än de andra diagramtyperna. De kräver minst två kolumner eller rader för att plotta värden för en enda dataserie. Om du vill visa flera dataserier använder du ytterligare kolumnpar (eller radpar). Varje värdepar bestämmer positionen för en datapunkt. Det första datavärdet i paret är punktens värde på x-axeln. Det andra datavärdet är punktens värde på y-axeln. Om du redan har skapat ett diagram med datapunkter som inte uppträder i par och du sedan ändrar diagrammet till ett punktdiagram kanske Pages inte plottar informationen som förväntat. Beroende på hur informationen är ordnad i tabellen kanske det inte går att skapa något punktdiagram. Kontrollera att du har angett x- och y-punktvärden för alla dataserier du vill plotta innan du väljer att skapa ett punktdiagram. Innan du kan ändra utseendet på datapunktsymboler eller linjer måste du markera den symbol eller linje du vill ändra och öppna diagramgranskaren. (Läs ”Granskningsfönstret” på sidan 24 om du vill veta hur du öppnar granskningsfönstret.) Gör något av följande om du vill ändra utseendet på markerade datapunktsymboler och linjer: m Välj ett alternativ från popupmenyn Datasymbol och justera sedan symbolens storlek genom att ange ett värde eller använda stegaren i fältet bredvid. m Du binder samman punkterna i de markerade serierna, med en rak eller böjd linje genom att välja ett alternativ från popupmenyn Anslut punkter. m Du ändrar färgen på datapunkterna eller linjerna i ett diagram genom att markera en datapunkt eller linje du vill ändra och sedan klicka på grafikgranskaren. (Lägg märke till att du kan ändra färgerna separat för datapunkterna, linjerna och trendlinjer även om de representerar samma dataserie.) Klicka på streckfärgkällan i grafikgranskaren och välj sedan en färg från fönstret Färger. m Du ändrar stilen och tjockleken på en linje i diagrammet genom att markera den och sedan välja en linjestil från popupmenyn Streck. Justera linjens tjocklek genom att ange ett värde eller använda stegreglaget i fältet bredvid. Om du vill veta hur du visar en trendlinje för den markerade serien läser du ”Visa trendlinjer i diagram” på sidan 245. I punktdiagram kan du visa felstaplar för både x- och y-axelmått. Om du vill veta mer om felstaplar läser du ”Visa felstaplar i diagram” på sidan 244. Om du vill veta hur du formaterar andra alternativ läser du ”Formatera diagram” på sidan 236.Anpassa diagram med två axlar och blandade diagram Diagram med två axlar består av ett linjediagram som ligger ovanpå ett stapel- eller ytdiagram och visar olika axelvärden (y-axeln) för varje diagram. Axeln till vänster om diagrammet hör till den första dataserien som listas i diagramdataredigeraren. Den representeras av en linje och kallas Värdeaxel (Y1). Axeln till höger om diagrammet hör till den andra dataserien som listas i diagramdataredigeraren. Den representeras av kolumner och kallas Värdeaxel (Y2). I diagramgranskaren finns reglage du kan använda till att separat formatera de två axlarna. Blandade diagram visar ett diagram i vilket båda av två serier visas som en egen diagramtyp. En dataserie kan t.ex. representeras av en linje medan den andra dataserien representeras av kolumner. För både diagram med två axlar och blandade diagram kan endast en enda dataserie representeras av varje diagramtyp. Dataserier kan representeras som antingen ett stapel-, linje- eller ytdiagram. Det här är y-axeln för dataserien representerad av en linje. Det här är y-axeln för dataserien representerad av kolumner. Så här ändrar du en diagramtyp i figuren: 1 Markera den dataserie du vill ändra diagramtypen för. 2 Klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för diagramgranskaren och sedan på Serier. 3 Välj en diagramtyp från popupmenyn Serietyp. Om du vill veta hur du formaterar andra alternativ läser du ”Formatera diagram” på sidan 236. 254 Kapitel 10 Skapa diagram med dataKapitel 10 Skapa diagram med data 255 Justera sceninställningar för 3D-diagram Du kan ändra visningsvinkeln och belysningsvinkeln i 3D-diagram. Så här justerar du 3D-inställningarna: 1 Markera ett 3D-diagram, klicka på Granskare i verktygsfältet, klicka på knappen för diagramgranskaren och sedan på Diagram. 2 Om du vill ändra diagrammets visningsvinkel drar du ett pilhuvud i den blå pilknappen tills du placerat diagrammet som du vill ha det. 3 Om du vill ändra vinkeln och styrkan för belysningen väljer du ett alternativ från popupmenyn Belysningsstil som ger det utseende du vill använda. 4 Om du vill ändra djupet för diagramelementen drar du reglaget Diagramdjup. Drar du åt höger ser det ut som om diagramelementen sträcks ut mot användaren. Om du skapar ett mycket djupt diagram kan du behöva ändra storlek på diagrammet så att det passar på sidan. 5 Du gör kanterna i ett 3D-cirkeldiagram tydligare genom att välja Visa fasade kanter. Om du vill veta hur du formaterar andra alternativ läser du ”Formatera diagram” på sidan 236.256 Använd data från Adressbok, vCard-kort och Numbersdokument till att anpassa brev, kuvert och andra Pagesdokument. Många Pages-mallar innehåller datalänkfält som du kan använda till att automatiskt infoga namn, telefonnummer, adresser och annan information i ett dokument. Med datalänkfält kan du skapa ett dokument, t.ex. ett brev eller ett kontrakt, och sedan återanvända det för olika personer. Vad är datalänkfält? Du kan infoga all typ av information du angett för kontakter i Adressbok eller ett Numbers-dokument i Pages-dokument. Du kan också infoga information från virtuella adresskort (vCard-kort). På så vis kan du återanvända brev, kontrakt, kuvert och andra dokument för flera personer. Den här funktionen kallas ibland mottagaranpassning av dokument. När ett Pages-dokument innehåller datalänkfält infogas data automatiskt i fälten. Datalänkfält anger vilka data från Adressbok, Numbers eller vCard-kort som ska infogas och var. Ett dokument kan innehålla två typer av datalänkfält:  Ett avsändarfält som visar information om den person som skickar dokumentet. Ett brev kan t.ex. vara formaterat med ett brevhuvud som använder avsändarfält till att visa ett företags namn, adress och telefonnummer. Pages fyller automatiskt avsändarfälten med data från det kort i Adressbok som heter Mitt kort.  Ett datalänkfält visar data från Adressbok och Numbers-dokument. Du kan t.ex. använda datalänkfält till att infoga en persons namn på olika platser i ett brev. 11 Anpassa dokument med information från Adressbok och NumbersKapitel 11 Anpassa dokument med information från Adressbok och Numbers 257 När du vill anpassa ett dokument för flera mottagare anger du en Adressbok-grupp eller flera enskilda kort, eller väljer en tabell i ett Numbers-dokument. Pages skapar en separat version av innehållet för varje Adressbok-kontakt eller Numbers-post. I varje version av dokumentet används samma avsändardata men datalänkfälten anpassas. De anpassade dokumenten kan skrivas ut eller sparas i ett nytt dokument med ett avsnitt för varje kontakt. Om du vill veta mer om Gå till Lägga till en avsändarlänk eller datalänk i ett dokument ”Datalänkning från Adressbok eller ett Numbersdokument” på sidan 257 Ändra eller skapa nya datalänkfält ”Definiera egna datalänkfält” på sidan 259 Välj bland fler än 50 datalänkfält som du kan lägga till i ett dokument ”Datalänkfältsnamn” på sidan 260 Datalänkning från Adressbok eller ett Numbers-dokument I många av Pages-mallarna finns fördefinierade datalänkfält men du kan också skapa egna datalänkfält. Läs ”Definiera egna datalänkfält” på sidan 259 för mer information. När ett datalänkfält har definierats i ett Pages-dokument kan du infoga kontaktdata i det. Originaldokumentet påverkas inte av länkningen. Du kan återanvända dokumentet för ytterligare länkningar om du vill. Så här infogar du avsändardata: m Öppna ett dokument som innehåller avsändarfält, t.ex. en brevmall. Pages infogar automatiskt data från Mitt kort i Adressbok i fälten. Om kortet inte innehåller data för något av avsändarfälten fortsätter fältetiketten att visas. m Om du vill använda andra data än de som finns på Mitt kort i avsändarfälten drar du ett Adressbok-kort eller vCard-kort till ett avsändarfält i dokumentet. Informationen på det nya kortet infogas i alla avsändarfält i dokumentet. m Data från Numbers-dokument kan inte användas som avsändarinformation. Så här infogar du en datalänk för en kontakt från Adressbok eller vCard-kort: 1 Välj kontaktens Adressbok-kort eller vCard-kort och dra det till datalänkfältet. Kontaktinformationen visas i alla datalänkfält i hela dokumentet. Om kortet inte innehåller data för något av datalänkfälten fortsätter fältetiketten att visas. 2 Spara eller skriv ut dokumentet. 3 Om du vill återanvända dokumentet med en annan kontakts information väljer du ett annat kort och drar det till ett datalänkfält. Den nya informationen ersätter den gamla datalänkinformationen som infogades i steg 1. Så här infogar du datalänkinformation för alla kontakter i en Adressbok-grupp: 1 Öppna ett dokument som innehåller datalänkfält.2 Välj Redigera > Adresslänkning och välj sedan en grupp eller Alla från popupmenyn. Du kan också välja en grupp eller Alla i Adressbok och dra objektet till ett datalänkfält i dokumentet. 3 Gör något av följande i den dialogruta som visas: Om du vill skapa ett nytt dokument som innehåller ett avsnitt för varje kontakt i gruppen väljer du Nytt dokument från popupmenyn. Om du vill skriva ut en anpassad kopia av dokumentet för varje kontakt i gruppen väljer du ”Skicka till skrivaren” från popupmenyn. Om du inte vill att kontaktinformation som saknas byts ut (t.ex. en jobbadress mot en hemadress) avmarkerar du kryssrutan. Så här infogar du datalänkinformation från flera Adressbok-kort: 1 Öppna ett dokument som innehåller datalänkfält. 2 Markera de Adressbok-kort du vill använda och dra dem sedan till ett datalänkfält. Gör något av följande i den dialogruta som visas: Om du vill skapa ett nytt dokument som innehåller ett avsnitt för varje kontakt väljer du Nytt dokument från popupmenyn. Om du vill skriva ut en anpassad kopia av dokumentet för varje kontakt väljer du ”Skicka till skrivaren” från popupmenyn. Om du inte vill att kontaktinformation som saknas byts ut (t.ex. en jobbadress mot en hemadress) avmarkerar du kryssrutan. Så här infogar du datalänkinformation för en eller flera kontakter från ett Numbersdokument: 1 Välj Redigera > Adresslänkning och klicka sedan på Numbers-dokument. 2 Välj ett Numbers-dokument i det fönster som visas och klicka på Öppna. 3 Klicka på popupmenyn Målnamn i fönstret Datalänk för varje datalänkfält och välj ett målnamn. 4 Skriv ut dokumentet. 5 Om du vill återanvända dokumentet med andra Numbers-data väljer du ett annat Numbers-dokument och upprepar steg 1 till 4. Obs! Om dokumentet har uppslag kan dubbelsidig utskrift av en adresslänkning resultera i att ett dokument skrivs ut på baksidan av ett tidigare dokument. Du kan också använda kontaktinformation som inte finns i Adressbok eller på ett vCard-kort i avsändar- och datalänkfält. Läs ”Använda kontaktinformation som inte finns i adressboken eller på ett vCard-kort” på sidan 259 för mer information. 258 Kapitel 11 Anpassa dokument med information från Adressbok och NumbersKapitel 11 Anpassa dokument med information från Adressbok och Numbers 259 Använda kontaktinformation som inte finns i adressboken eller på ett vCard-kort Du kan använda kontaktinformation som inte finns i Adressbok eller på ett vCard-kort i avsändar- och datalänkfält. Så här infogar information i datalänkfält: 1 Klicka på ett datalänkfält och skriv den information du vill använda. Datalänkfältet ersätts med den text du skriver. 2 Upprepa vid behov steg 1. 3 Om du vill behålla en version av dokumentet med alla de datalänkfält du har tagit bort väljer du Arkiv > Spara som så sparas det ändrade dokumentet som en ny fil. Om du inte vill spara ändringarna väljer du bara Redigera > Ångra tangenttryckning så återställs de ursprungliga datalänkfälten. Definiera egna datalänkfält Du kan lägga till ett datalänkfält i ett dokument så att du senare kan byta ut det mot kontaktinformation från Adressbok eller ett Numbers-dokument. Du kan avaktivera ett datalänkfält, ändra de data som visas i fältet, ta bort avsändar- och datalänkfält, med mera. När du vill ändra ett datalänkfält eller skapa nya datalänkfält använder du panelen Datalänk i länkgranskaren. Så här skapar du ett datalänkfält: 1 Öppna ett Pages-dokument. 2 Placera insättningspunkt på det ställe där du vill att adressboksfältet ska finnas.3 Om länkgranskaren inte är öppen väljer du Infoga > Avsändarfält eller Infoga > Datalänkfält. Du kan också klicka på lägg till-knappen (+) på panelen Datalänk i länkgranskaren och välja Lägg till datalänkfält eller Lägg till avsändarfält. En platshållare för avsändar- eller datalänkfältet infogas och markeras. 4 Klicka på reglagen för Målnamn på panelen Datalänk i länkgranskaren. Välj den kategori som stämmer bäst med den information du vill infoga i fältet. Om ett Numbers-dokument är valt väljer du den Numbers-tabellkolumnrubrik som stämmer med de data du vill infoga. Så här ändrar du ett datalänkfält: m Om du vill ändra ett datalänkfält från ett avsändarfält till ett datalänkfält eller tvärt om raderar du fältet och lägger sedan till ett nytt fält. m Du raderar ett datalänkfält genom att markera det och trycka på backstegstangenten. m När ett dokument använder ett adressboksfält med information om arbete, hem eller något annat kan du snabbt byta från en variant till en annan genom att välja Redigera > Adresslänkning. Klicka så visas datalänkfältstabellen. Klicka på Målnamn och välj variant. m Om du vill ändra en datalänkfältsetikett klickar du på datalänkfältet vars etikett du vill ändra och skriver den nya etiketten. Markera sedan den nya etiketten. Om länkgranskaren inte är öppen väljer du Infoga > Datalänkfält eller Infoga > Avsändarfält. Annars klickar du på lägg till-knappen (+) på panelen Datalänk i länkgranskaren och väljer Lägg till datalänkfält eller Lägg till avsändarfält. Om datalänkkällan är ett Numbers-dokument markera du den Numberstabellkolumnrubrik som stämmer med de poster du vill infoga i fältet. Om du vill veta mer om de datalänkfält som Pages stöder läser du ”Datalänkfältsnamn” på sidan 260. Datalänkfältsnamn Följande tabell innehåller en översikt över de datalänkfält som Pages stöder. Synonymerna är alternativa namn du kan använda till att lägga till ett visst datalänkfältsvärde. Datalänkfältsnamn Fältnamnsynonymer Prefix Titel, förled Efternamn Familjenamn Förnamn Förnamn Tillägg Namnsuffix, jobbsuffix, akademiskt suffix Smeknamn Namn som ogift 260 Kapitel 11 Anpassa dokument med information från Adressbok och NumbersKapitel 11 Anpassa dokument med information från Adressbok och Numbers 261 Datalänkfältsnamn Fältnamnsynonymer Befattning Avdelning Jobbavdelning Företag Telefon (första tillgängliga nummer) Huvudtelefon Arbetstelefon Hemtelefon Mobil Mobiltelefon, biltelefon Fax hem Fax arbete Personsökare Sökare, beeper Annan telefon E-post (första tillgängliga adress) E-postadress E-post arbete E-post hem Annan e-post URL (första tillgängliga URL-adress) URL arbete URL hem Annan URL Födelsedag AIM (första tillgängliga adress) IM, IM-chattnamn, IM-namn, IM-adress, chatt, chattnamn, chattadress AIM arbete IM arbete, IM-chattnamn arbete, IM-namn arbete, IM-adress arbete, chatt arbete, chattnamn arbete, chattadress arbete AIM hem IM hem, IM-chattnamn hem, IM-namn hem, IM-adress hem, chatt hem, chattnamn hem, chattadress hem Annan AIM IM annan, IM-chattnamn annan, IM-namn annan, IM-adress annan, chatt annan, chattnamn annan, chattadress annan Yahoo Yahoo arbete Yahoo hemDatalänkfältsnamn Fältnamnsynonymer Annan Yahoo Adress Gatuadress (första tillgängliga gatuadress) Gata Postort (första tillgängliga ort) Stad Stat (första tillgängliga stat) Postnummer Postnummer Land (första tillgängliga land) Arbetsadress Gatuadress arbete Gata arbete Stad arbete Kommun arbete Stat arbete Postnummer arbete Postnummer arbete Land arbete Hemadress Gatuadress hem Gata hem, adress hem, hemadress gatuadress Hemort Hemstad Hemstat Postnummer hem Postnummer hem Hemland Annan adress Annan gatuadress Annan gata Annan stad Annan ort Annan stat Annat postnummer Annat postnummer Annat land Anteckning Anteckningar 262 Kapitel 11 Anpassa dokument med information från Adressbok och Numbers263 I det här kapitlet kan du läsa om olika sätt att skriva ut och dela ett Pages-dokument. Utöver att skriva ut och faxa dokument kan du dela dokument elektroniskt. Genom att exportera till andra dokumentformat kan du samarbeta med andra som använder AppleWorks eller Microsoft Word. Du kan också göra ett dokument tillgängligt som en PDF-fil, bifoga det till en iWeb-bloggpost, skicka det i ett e-brev eller dela det på webben. Skriva ut dokument I Pages och Mac OS X finns verktyg med vilka du kan skriva ut hela eller delar av ett dokument med olika layouter och justera färgen på det utskrivna dokumentet. Om du vill veta mer om Gå till Ändra pappersstorleken och sidlayouten före utskrift ”Ställa in pappersstorlek och sidriktning” på sidan 263 ”Förhandsvisa ett dokument före utskrift” på sidan 264 Granska ett dokument på skärmen och skriva ut det med kommentarer ”Skriva ut hela eller delar av ett dokument” på sidan 265 ”Skriva ut kommentarer” på sidan 266 Ställa in pappersstorlek och sidriktning Innan du skriver ut kontrollerar du att pappersstorleken och sidriktningen är inställda som du vill ha dem genom att öppna dialogrutan Utskriftsformat. Så här ställer du in pappersstorleken och sidriktningen: 1 Välj Arkiv > Utskriftsformat. 2 Välj den skrivare du vill använda från popupmenyn ”Format för” i dialogrutan Utskriftsformat. 3 Välj en standardpappersstorlek från popupmenyn Pappersstorlek. 12 Skriva ut, dela och exportera dokument till andra formatOm du vill ställa in en anpassad pappersstorlek väljer du Hantera anpassade storlekar från popupmenyn Pappersstorlek. Annars går du vidare till steg 7. Välj en skrivare för att ställa in dess förvalda sidmarginaler. Skapa en ny anpassad pappersstorlek. Duplicera en vald pappersstorlek. Radera en vald pappersstorlek. 4 Klicka på lägg till-knappen (+) och ange sedan värden i fälten Pappersstorlek. Välj antingen skrivarens förvalda marginaler från popupmenyn eller ange egna värden för marginalerna i fälten Vänster, Höger, Upptill och Nedtill. Om du vill ändra den anpassade storlekens namn dubbelklickar du på namnet och anger ett nytt namn. 5 Klicka på OK. 6 Välj namnet på den nya pappersstorleken du skapat från popupmenyn Pappersstorlek och klicka sedan på OK. 7 Välj ett sidriktningsalternativ med hjälp av knapparna längst ner i dialogrutan Utskriftsformat. 8 Om du vill göra en bild större eller mindre för att fylla sidan skriver du ett procentvärde i fältet Skala och klickar sedan på OK. Värden mindre än 100 % gör bilden mindre och värden större än 100 % gör bilden större. Förhandsvisa ett dokument före utskrift Det är en bra idé att förhandsvisa ett dokument på skärmen innan du skriver ut det så att du kan kontrollera att det ser ut som du har tänkt dig. Så här förhandsgranskar du ett dokument före utskrift i Mac OS X 10.4: 1 Välj Arkiv > Skriv ut och klicka sedan på knappen Förhandsvisning i utskriftsdialogrutan. Förhandsvisning visar hur enskilda dokumentsidor kommer att se ut när de skrivits ut. Vissa effekter för olika layoutalternativ visas inte, t.ex. ramar. 2 Markera Skärmkorrektur längst ner i vänstra hörnet av fönstret Förhandsvisning om du vill att visningen ska ta hänsyn till skrivarens funktioner. 264 Kapitel 12 Skriva ut, dela och exportera dokument till andra formatKapitel 12 Skriva ut, dela och exportera dokument till andra format 265 Om du t.ex. skriver ut ett färgdokument på en svartvit skrivare förhandsvisas dokumentet i svartvitt om du markerar Skärmkorrektur. 3 Klicka på Skriv ut om du vill skriva ut dokumentet direkt från fönstret Förhandsvisning. Om du vill veta mer om Förhandsvisning läser du Förhandsvisning Hjälp. Välj Hjälp > Förhandsvisning Hjälp när fönstret Förhandsvisning är aktivt. Så här förhandsgranskar du ett dokument före utskrift i Mac OS X 10.5 eller senare: m Välj Arkiv > Skriv ut. En liten förhandsgranskningsversion av dokumentet visas i dialogrutan Utskrift. Om dokumentet inte förhandsvisas klickar du på visningstriangeln till höger om popupmenyn Skrivare. Rulla igenom förhandsgranskningen med hjälp av pilarna under den. m Välj ”Öppna PDF i Förhandsgranskning” från popupmenyn så visas en förhandsgranskning av dokumentet i full storlek. Du kan klicka på Skriv ut om du vill skriva ut dokumentet direkt från fönstret Förhandsvisning. Om du vill veta mer om Förhandsvisning läser du Förhandsvisning Hjälp. Välj Hjälp > Förhandsvisning Hjälp när fönstret Förhandsvisning är aktivt. Skriva ut hela eller delar av ett dokument Du kan skriva ut hela dokumentet eller ett valfritt sidintervall på en skrivare datorn har åtkomst till. Så här skriver du ut hela dokumentet eller ett sidintervall: 1 Välj Arkiv > Skriv ut. 2 Välj skrivare från popupmenyn Skrivare. Om du inte ser den skrivare du vill använda väljer du Lägg till skrivare från popupmenyn Skrivare. Om du vill veta hur du lägger till en skrivare söker du efter ”Lägga till en skrivare” i Mac Hjälp. Du tar reda på var skrivaren du använder finns genom att hålla pekaren över skrivarnamnet när du väljer den från popupmenyn Skrivare. 3 Ange antalet kopior du vill skriva ut i fältet Exemplar och markera sedan Sorterat om du vill att varje grupp sidor skrivs ut tillsammans innan nästa grupp skrivs ut. Om du vill skriva ut alla sidor 1, sedan alla sidor 2 och därefter alla sidor 3, osv., avmarkerar du kryssrutan. 4 Om du vill skriva ut hela dokumentet markerar du Alla bredvid Pages. Om du vill skriva ut ett intervall sidor markerar du Från och skriver sedan sidnumret för den första sidan i fältet Från och sidnumret för den sista sidan i fältet ”till”. 5 Klicka på Skriv ut.Skriva ut kommentarer När ett Pages-dokument innehåller kommentarer som du eller någon annan har lagt till kan du skriva ut dokumentet med kommentarerna. Läs ”Använda kommentarer” på sidan 78 om du vill veta mer om kommentarer. Så här skriver du ut kommentarer: m Visa kommentarerna genom att klicka på Vy i verktygsfältet och välja Visa kommentarer och sedan skriva ut dokumentet. Om du spårar ändringar i dokumentet klickar du på Vy i verktygsfältet och väljer ”Visa kommentar- och ändringspanel". Utskrivna sidor justeras så att visade kommentarer och ändringsinformation får plats. Exportera Pages-dokument till andra filformat Om du vill dela ett Pages-dokument med användare som inte använder den senaste versionen av Pages kan du exportera det till ett filformat som de kan visa på sina datorer eller andra enheter:  PDF: Du kan visa PDF-filer i iBooks och visa och skriva ut dem i Förhandsvisning och Safari. Du kan redigera dem med ett PDF-program. De typsnitt som används i Pagesdokumentet bevaras i PDF-filen. Hyperlänkar i Pages-dokumentet exporteras till PDF-filen. Hyperlänkar skapas också i PDF-filen för innehållsförteckningar, fotnoter och slutnoter, webbsidor, e-postadresser och bokmärken.  Microsoft Word: Du kan öppna och redigera Microsoft Word-filer i Microsoft Word på en dator som kör Mac OS X eller Windows. Eftersom textlayouterna skiljer sig åt mellan Microsoft Word och Pages kan ett exporterat Word-dokument ha ett annat antal sidor än motsvarande Pagesdokument. Även andra skillnader kan uppstå, t.ex. kanske inte tabellayouter och vissa typografiska egenskaper visas exakt likadant. Viss grafik (framförallt med genomskinlighet) kanske inte heller visas. Diagram skapade i Pages visas som MS Graph-objekt som du kan redigera i Microsoft Word.  RTF: Du kan öppna och redigera RTF-filer i många olika ordbehandlare. RTF-filer behåller det mesta av textformateringen och grafiken.  Ren text: Du kan öppna och redigera filer med ren text i många olika textredigeringsprogram, t.ex. Textredigerare. När du exporterar till formatet ren text försvinner all dokument- och textformatering och bilder exporteras inte. 266 Kapitel 12 Skriva ut, dela och exportera dokument till andra formatKapitel 12 Skriva ut, dela och exportera dokument till andra format 267  ePub: Du kan öppna ePub-filer och läsa dem i programmet iBooks på en iPad, iPhone eller iPod touch, eller i valfri ePub-filläsare. När du har exporterat ett dokument till ePub-format måste du överföra det till enheten om du vill läsa det i iBooks. Om du vill veta mer om hur du optimerar ett dokument för ePub-format, exporterar det och överför det till din enhet läser du ”Skapa ett ePub-dokument som kan läsas i iBooks” på sidan 268. Om Pages-dokumentet är lösenordsskyddat tas lösenordsskyddet bort från den nya filen som skapas vid exporten. Om du exporterar till PDF-filformat kan du dock använda ett nytt lösenord på filen vid exporten. Så här exporterar du ett Pages-dokument till filformaten PDF, Microsoft Word, RTF och ren text: 1 Välj Dela > Exportera. 2 Välj det dokumentformat du vill använda från alternativen överst i exportfönstret. Om du exporterar till PDF måste du välja en bildkvalitet (en högre bildkvalitet ger en större PDF-fil): Bäst: Bildernas upplösning skalas inte ner. Bättre: Bilderna skalas ner till 150 bildpunkter/tum. Bilder utan genomskinlighet (alfakanal) JPEG-komprimeras med 0,7. Bra: Bilderna skalas ner till 72 bildpunkter/tum. Bilder utan genomskinlighet (alfakanal) JPEG-komprimeras med 0,9. Om du vill veta hur du skapar ett lösenord för ett PDF-dokument läser du ”Lösenordsskydda dokument” på sidan 37. 3 Klicka på Nästa. 4 Ange ett namn för dokumentet. 5 Välj var du vill spara dokumentet. 6 Klicka på Exportera. Om du vill veta hur du skapar ett dokument som kan öppnas i Pages ’08 läser du ”Spara ett dokument som ett iWork ’08- eller Microsoft Word-dokument” på sidan 270. Om du vill veta hur du skickar ett Pages-dokument till iWeb så att du kan använda det på en webbplats läser du ”Skicka ett Pages-dokument till iWeb” på sidan 275.Skapa ett ePub-dokument som kan läsas i iBooks Du kan exportera ett ordbehandlingsdokument skapat i Pages till filformatet ePub som du sedan kan läsa i en ePub-läsare, t.ex. programmet iBooks på en iPad, iPhone eller iPod touch. Det går inte att exportera dokument skapade i sidlayoutmallar till ePubformatet. Dokument som exporterats till ePub-formatet ser annorlunda ut än det ursprungliga Pages-dokumentet. Om du vill att dokumenten ska se så lika ut som möjligt i Pages- och ePub-format använder du styckestilar och andra formateringsattribut som är tillåtna för en ePub-fil i Pages-dokumentet. Apple tillhandahåller ett exempeldokument på Apples supportwebbplats med stilar och riktlinjer som du kan använda som mall eller guide för att skapa ett Pages-dokument som är optimerat för export till ePubfilformatet. Om du vill veta mer om styckestilar i Pages läser du ämnena i kapitlet kapitel 6, ”Arbeta med stilar,” på sidan 128. Om du vill läsa ePub-dokumentet i iBooks på en mobil enhet måste du överföra den ePub-fil du skapat till enheten. Så här använder du exempeldokumentet för ePub: Om du vill veta mer om ePub-formatet och få en bättre känsla för hur ett Pagesdokument kan komma att se ut som en bok i iBooks är det en bra idé att hämta exempeldokumentet för ePub. När du har läst riktlinjerna och anvisningarna i dokumentet kan du använda det som en mall när du skapar ett eget dokument. Du kan också importera stilarna från exempeldokumentet till ett nytt dokument som du skapar. 1 Hämta exempeldokumentet för ePub från följande webbadress: http://images.apple.com/se/support/pages/docs/ePub_Best_Practices_EN.zip 2 Gör något av följande: Använd exempeldokumentet som en mall. a Skapa en kopia av exempeldokumentfilen. b Radera innehållet i kopian av exempeldokumentet och skriv (eller klistra in) eget innehåll. c Använd de styckestilar som beskrivs i exempeldokumentet för ePub. Importera styckestilarna från exempeldokumentet till ett nytt eller befintligt Pagesdokument. a Öppna det Pages-dokument som du vill importera stilarna till och välj Format > Importera stilar. b Leta reda på och välj exempeldokumentet för ePub och klicka på Öppna. c Klicka på Markera allt. d Markera kryssrutan “Ersätt dubletter” och klicka på OK. 268 Kapitel 12 Skriva ut, dela och exportera dokument till andra formatKapitel 12 Skriva ut, dela och exportera dokument till andra format 269 e Granska dokumentet och kontrollera att varje styckestil från exempeldokumentet har använts på rätt sätt på alla textavsnitt i dokumentet och rätta till eventuella stilar som blivit fel. 3 Exportera det dokument du skapar till ePub-formatet så att du kan se hur det ser ut i iBooks. Så här förbereder du ett befintligt Pages-dokument för export till ePub-format: Dokument som exporteras till ePub-format får automatiskt sidbrytningar före varje kapitel. En innehållsförteckning skapas automatiskt så att läsarna snabbt kan hoppa till valfri kapitelrubrik, rubrik eller underrubrik i boken. För att innehållsförteckningen ska bli meningsfull är det viktigt att använda lämpliga stilar i dokumentet. ePubläsaren använder styckestilarna till att avgöra vilka objekt som ska visas i bokens innehållsförteckning. Obs! Du måste ha skapat Pages-dokument med en ordbehandlingsmall. 1 Granska dokumentet och kontrollera att lämpliga styckestilar använts på alla kapitelrubriker, rubriker och underrubriker i dokumentet. Om du vill att ytterligare objekt ska visas i den innehållsförteckning som skapas i ePub-filen ser du till att även de får rätt styckestil. Öppna sedan dokumentgranskaren och klicka på "Innehållsfört.". Markera alla de styckestilar du vill visa i innehållsförteckningen och klicka sedan på Uppdatera. Om du vill veta mer om hur du skapar en innehållsförteckning läser du ”Skapa och uppdatera en innehållsförteckning” på sidan 66. 2 Skapa en innehållsförteckning i det aktuella dokumentet och kontrollera att listan bara innehåller det du vill ska visas (t.ex. kapitelrubriker, rubriker och underrubriker). Rätta eventuella fel genom att markera eller avmarkera styckestilar i innehållsförteckningsvyn i dokumentgranskaren (enligt ovan). 3 Formatera om eventuella bilder, former och andra objekt i dokumentet så att de blir inbäddade objekt. Om du vill veta mer om inbäddade objekt läser du ”Vad är flytande och inbäddade objekt?.” Så här exporterar du ett dokument till ePub-format: Om du har spårat ändringar i det dokument du vill exportera godkänner eller avvisar du ändringarna och stoppar spårningen av ändringar innan du exporterar. Spårade ändringar accepteras automatiskt om du inte väljer någon åtgärd. (Se ”Godkänna och avvisa ändringar.”) 1 Välj Dela > Exportera. 2 Välj “ePub” bland de alternativ som visas överst i exportfönstret. 3 Fyll i följande fält: Titel: Ange bokens namn.Författare: Ange författarens namn. Genre: Välj en genre för boken från popupmenyn eller ange en ny genre i fältet Genre. 4 Markera kryssrutan “Använd första sidan som bokomslagsbild” om du vill använda en miniatyrbild av dokumentets första sida som symbol för boken i iBooks-biblioteket och börja bokens innehåll med dokumentets andra sida. Omslagsbilden visas också mittemot bokens innehållsförteckning. Om du inte markerar kryssrutan används den allmänna symbolen för boken i iBooks-biblioteket. Det går inte att öppna ePub-filen i Pages. Filen kan endast öppnas som en bok i en ePub-läsare. I iBooks anges bokens typsnitt till det typsnitt du väljer i programmet iBooks. Alla textstorlekar i boken visas som antingen liten, mellan eller stor, och du väljer storlek i iBooks. Färgerna i boken kanske inte är samma som i det ursprungliga Pages-dokumentet. Så här överför du ett ePub-dokument till en iPad, iPhone eller iPod touch: 1 Se till att du har hämtat programmet iBooks från App Store till enheten. 2 Anslut enheten till datorn och öppna sedan iTunes på datorn. 3 Dra ePub-filen till Böcker till vänster i iTunes-fönstret, under Bibliotek. 4 Synkronisera enheten med iTunes. Om du vill veta hur du ansluter den mobila enheten till datorn, synkroniserar den med iTunes och använder programmet iBooks läser du dokumentationen för enheten. Spara ett dokument som ett iWork ’08- eller Microsoft Worddokument Du kan spara ett Pages-dokument så att användare med iWork ’08 eller Microsoft Word kan öppna och använda dokumentet. Så här sparar du ett dokument så att det går att använda med iWork ’08 eller Microsoft Word: 1 Välj Arkiv > Spara som eller välj Arkiv > Spara. 2 Ange ett nytt namn för dokumentet i fältet Spara som. 3 Välj var du vill spara dokumentet. 4 Markera ”Spara kopia som” och välj iWork ’08 eller Word-dokument från popupmenyn. 5 Klicka på Spara. Användare med Pages i iWork ’08 kan öppna och använda dokumentet men de får inte tillgång till de nya funktionerna i Pages ’09. Exempel:  Spårning av ändringar i tabeller och flytande objekt stöds inte, så alla sådana ändringar accepteras. 270 Kapitel 12 Skriva ut, dela och exportera dokument till andra formatKapitel 12 Skriva ut, dela och exportera dokument till andra format 271  Adresslänkning från Numbers-dokument stöds inte, så sådana adresslänkningsfält exporteras som text.  Visning av dokument i översiktsläge stöds inte.  Visning av dokument i helskärmsläge stöds inte.  Lösenordsskydd av dokument stöds inte. Skicka ett Pages-dokument till iWork.com public beta Du kan skicka ett dokument till iWork.com och sedan komma åt det från valfri dator med en webbläsare som stöds, ett e-postkonto och ditt Apple-ID. Ditt Apple-ID är samma som ditt MobileMe-prenumerationsnamn eller ditt konto-ID för iTunes Store. Om du inte har något Apple-ID går du till https://appleid.apple.com/se och följer anvisningarna på skärmen för hur du skaffar ett. När du skickar ett dokument till iWork.com kan du välja mellan följande alternativ:  Dela med granskare: Bjud in vissa personer och låt dem lägga till kommentarer och anteckningar och hämta dokumentet.  Publicera på webben: Skapa en allmän webbadress (URL) som du kan lägga ut på en webbsida eller någon annanstans så att vem som helst kan visa dokumentet. Allmänna besökare kan inte visa eller lämna kommentarer och anteckningar för dokumentet.  Överför för privat användning: Skicka dokumentet till iWork.com så att bara du kan visa det. Du kan välja att dela det med andra personer senare.Viktigt: Om du tilldelat dokumentet ett lösenord skyddar det inte dokumentet när det visas på iWork.com. Det lösenordet gäller endast när granskarna hämtar det lösenordsskyddade dokumentet och visar det på sina egna datorer. Om du vill lösenordsskydda dokumentet på webben måste du ställa in ett webblösenord när du publicerar det. Så här delar du ett dokument med inbjudna granskare: 1 Öppna det dokument du vill dela och klicka på knappen Dela i verktygsfältet, eller välj Dela > “Dela via iWork.com”. 2 Ange ditt Apple-ID och lösenord. Klicka sedan på Logga in. Om du har glömt ditt Apple-ID eller lösenord klickar du på Glömt lösenordet och följer anvisningarna på skärmen. Om det är första gången du skickar ett dokument till iWork.com skickas en e-postverifiering till din e-postadress. Klicka på verifieringslänken i brevet och fortsätt sedan att dela. 3 Markera “Dela med granskare”. 4 I fälten Till och Meddelande anger du e-postadresserna och ett meddelande till de personer du vill ge åtkomst till dokumentet. 5 Ange ett ämne om du inte vill använda det som skapas automatiskt. 6 Ange visningsalternativ för det delade dokumentet. Klicka på Visa avancerat så visas alla följande alternativ: Lämna kommentarer: Markera det här alternativet om du vill att granskarna ska kunna lämna kommentarer för dokumentet. 272 Kapitel 12 Skriva ut, dela och exportera dokument till andra formatKapitel 12 Skriva ut, dela och exportera dokument till andra format 273 Hämta dokumentet: Markera det här alternativet om du vill att granskarna ska kunna hämta dokumentet. Kopiera till iWork.com som: Ange eller välj ett filnamn för det publicerade dokumentet. Hämtningsalternativ: Välj ett eller flera filformat som granskarna kan hämta dokumentet i. Integritet: Markera det här alternativet om du vill att granskarna ska behöva ange ett lösenord innan de kan visa dokumentet på webben. Ange ett webblösenord i fälten och klicka sedan på Ställ in lösenord. Se till att meddela lösenordet till granskarna. Du kan använda lösenordsassistenten (klicka på knappen med nyckelsymbolen) om du vill få hjälp att skapa ett säkrare lösenord. Om du vill veta mer om lösenordsassistenten läser du ”Lösenordsskydda dokument” på sidan 37. 7 Klicka på Dela. En kopia av dokumentet skickas till iWork.com och inbjudningar skickas via e-post till granskarna. Granskarna kommer åt dokumentet på webben genom att klicka på den unika länken i e-brevet. Om de lämnar kommentarer visas deras namn vid kommentarerna. Så här publicerar du ett dokument på webben för allmän visning: 1 Öppna det dokument du vill dela och klicka på knappen Dela i verktygsfältet, eller välj Dela > “Dela via iWork.com”. 2 Ange ditt Apple-ID och lösenord. Klicka sedan på Logga in. Om du har glömt ditt Apple-ID eller lösenord klickar du på Glömt lösenordet och följer anvisningarna på skärmen. Om det är första gången du skickar ett dokument till iWork.com skickas en e-postverifiering till din e-postadress. Klicka på verifieringslänken i brevet och fortsätt sedan att publicera. 3 Markera “Publicera på webben”. 4 Klicka på Visa avancerat om du vill ändra dokumentets webbnamn och ange eller välj sedan ett filnamn för det publicerade dokumentet. 5 Klicka på Publicera. En kopia av dokumentet publiceras till iWork.com. Granskarna kan läsa dokumentet men de kan inte lägga till kommentarer eller anteckningar för det. 6 Klicka på Visa på webben i dialogrutan som visas om du vill visa dokumentet på iWork.com. 7 Klicka på Visa allmän URL om du vill visa dokumentets webbadress. Du kan kopiera webbadressen och posta den på en webbplats eller blogg. Alla som har webbadressen kan visa dokumentet på webben.Så här överför du ett dokument för privat åtkomst: 1 Öppna dokumentet och klicka på knappen Dela i verktygsfältet, eller välj Dela > “Dela via iWork.com”. 2 Ange ditt Apple-ID och lösenord. Klicka sedan på Logga in. Om du har glömt ditt Apple-ID eller lösenord klickar du på Glömt lösenordet och följer anvisningarna på skärmen. Om det är första gången du skickar ett dokument till iWork.com skickas en e-postverifiering till din e-postadress. Klicka på verifieringslänken i brevet och fortsätt sedan att överföra. 3 Markera “Överför för privat användning”. 4 Klicka på Visa avancerat om du vill ändra dokumentets webbnamn och ange eller välj sedan ett filnamn för det publicerade dokumentet. 5 Klicka på knappen Överför. En kopia av dokumentet skickas till iWork.com. 6 Klicka på Visa på webben om du vill visa dokumentet på iWork.com, eller stäng dialogrutan genom att klicka på OK. Du kommer åt alla dina dokument på webben via vyn Delade dokument i iWork.com genom att göra något av följande: m Öppna ett dokument och välj Dela > Visa delade dokument. Om du inte redan är inloggad väljer du Dela > Logga in och sedan Visa delade dokument. m Gå till http://www.iwork.com/ och logga in. Du kan ställa in att iWork.com ska skicka e-post till dig när granskare lämnar nya kommentarer för ett dokument på webben. Om du vill veta mer om det och om hur du använder iWork.com går du till http://www.iwork.com/ och klickar på Help längst ner på sidan. Skicka Pages-dokument via e-post Bifoga en Pages-, Microsoft Word- eller PDF-version av ett Pages-dokument i ett e-brev. Så här skickar du ett dokument via e-post: 1 Öppna Pages-dokument, välj Dela > ”Skicka med Mail” och välj sedan Pages, Word eller PDF från undermenyn. Pages: Skapar en Pages-version av dokumentet. Word: Skapar en Microsoft Word-version av dokumentet. PDF: Skapar en PDF-version av dokumentet. 2 Ett nytt e-brev öppnas med dokumentversionen bifogad. Redigera e-brevet och skicka det. 274 Kapitel 12 Skriva ut, dela och exportera dokument till andra formatKapitel 12 Skriva ut, dela och exportera dokument till andra format 275 Pages-dokument med lösenordsskydd skickas säkert. Mottagaren måste använda ett lösenord för att öppna säkra dokument. Om du vill veta mer om hur lösenordsskyddar dokument läser du ”Lösenordsskydda dokument” på sidan 37. Det går inte att skicka lösenordsskyddade PDF-filer och Microsoft Word-dokument via e-post. Skicka ett Pages-dokument till iWeb Om du använder (eller tänker använda) iWeb till att skapa en webbplats kan du skicka ett Pages-dokument direkt till din iWeb-blogg eller podcast. Dokumentet blir en bilaga som besökarna på din webbplats kan hämta. Så här skickar du ett dokument till iWeb: 1 Kontrollera att iWeb '08 eller senare är installerat på datorn. 2 Öppna Pages-dokumentet och välj Dela > "Skicka till iWeb" > PDF eller Dela > "Skicka till iWeb" > Pages. PDF: Skapar en PDF-version av dokumentet. Pages: Skapar en arkivversion av dokumentet. 3 Om iWeb inte redan är öppet öppnas det och du kan välja att bifoga dokumentet i en ny eller befintlig blogg eller podcast. Om du bara har en blogg eller podcast bifogas dokumentet i den. När du publicerar webbplatsen får besökare som prenumererar på bloggen eller podcasten automatiskt hem de senaste bilagorna till sina iTunes-bibliotek (endast för PDF). Om du vill veta mer om hur du använder iWeb till att skapa och publicera webbsidor öppnar du iWeb och väljer Hjälp > iWeb Hjälp. Det går inte att skicka lösenordsskyddade PDF-filer till iWeb.276 Skapa egna dokumentmallar. Kapitlet förutsätter att du redan känner till de utformnings- och formateringsfunktioner som finns i Pages och som beskrivits i tidigare kapitel. Skapa en mall De mallar som följer med Pages kan ge idéer för sidutformning och även för utseendet på diagram, tabeller och text. Du kan ändra följande attribut för de här mallarna om du vill skapa egna mallar:  Sidriktning  Sidlayout och avsnittsformatering  Sidmarginaler  Sidnumrering  Bakgrundsbilder (vattenstämplar)  Ett antal textstilar, som brödtext, sidhuvuden, sidfötter, osv.  Innehållsförteckningsstilar  Punkt- och numreringsstilar  Objektfyllningar och linjestilar för objekt  Diagramfärger och stilar  Utseendet på tabeller  Ytterligare sidutformning för mallar Även om det kan vara så enkelt att skapa en egen mall som att lägga till företagets logotyp i en befintlig mall kan du också lägga till bilder, ändra platshållartext och definiera nya textstilar. Eller så kan du utgå från ett tomt dokument och skapa en egen mall. 13 Skapa egna dokumentmallarKapitel 13 Skapa egna dokumentmallar 277 Om du vill veta mer om Gå till Ställa in det allmänna utseendet för en anpassad mall ”Ställa in ett dokument för användning som en anpassad mall” på sidan 277 Ställa in förvalda attribut för textrutor, former, tabeller, diagram och bilder ”Definiera förvalda attribut i en anpassad mall” på sidan 278 Lägga till text- och medieplatshållare ”Skapa platshållare i en anpassad mall” på sidan 281 Skapa mallavsnitt som andra kan lägga till ”Lägga till avsnitt i en anpassad mall” på sidan 282 Komma åt egna mallar i Mallväljare ”Spara en anpassad mall” på sidan 284 Ställa in ett dokument för användning som en anpassad mall Första steget i att ställa in ett dokument som en mall är att ställa in den övergripande storleken och formen för dokumentet. Så här ställer du in allmänna dokumentattribut: m Ställ in pappersstorleken och sidriktningen. Fundera på vilken pappersstorlek och sidriktning du vill använda för det färdiga dokumentet. Om du t.ex. skapar en mall för kuvert kontrollerar du att du har valt rätt kuvertstorlek (eller skapat en anpassad storlek) innan du fortsätter att utforma dokumentet ytterligare. Om du vill veta hur du ställer in pappersstorleken och sidriktningen läser du ”Ställa in pappersstorlek och sidriktning” på sidan 263. m Ställa in sidmarginaler. Definiera textområden för huvudtexten och för sidhuvud och sidfot. Om dokumentet ska bindas in kan du ställa in olika marginaler för höger- och vänstersidorna. Du ställer in dokumentmarginalerna i dokumentgranskaren. Läs ”Ställa in marginaler för dokumentet” på sidan 47 för mer information. m Ställ in formatet för sidhuvuden och sidfötter. Definiera återkommande text och grafik som du vill ska visas överst eller längst ner på dokumentets sidor. Läs ”Använda sidhuvuden och sidfötter” på sidan 56 för mer information. m Placera mallobjekt. Lägg till vattenstämplar, logotyper eller andra bakgrundsbilder så att de visas på samma ställe på alla sidor i dokumentet. Läs ”Använda mallobjekt (återkommande bakgrundsbilder)” på sidan 64 för mer information. m Lägg till stödlinjer. Skapa stödlinjer du kan använda när du vill placera flytande objekt på samma position på olika sidor. Läs ”Skapa egna stödlinjer” på sidan 168 för mer information.Definiera förvalda attribut i en anpassad mall En mall måste innehålla definierade förvalda värden för följande dokumentelement:  Stycke-, tecken- och liststilar  Attribut för innehållsförteckning  Attribut för textrutor  Formattribut  Tabellattribut  Diagramattribut  Attribut för importerad grafik Du kan anpassa alla dessa för den mall du skapar, eller så kan du använda de förvalda inställningar som redan finns i den mall du utgår ifrån (inklusive de tomma mallarna). Du kan ändra en befintlig stil eller skapa en ny stil om du inte hittar någon stycke-, tecken- eller liststil som ser ut precis som du vill. Läs ”Skapa nya stilar” på sidan 131 för mer information. Du kan vilja ta med en formaterad innehållsförteckning i ordbehandlingsmallen. Läs ”Använda en innehållsförteckning” på sidan 65 för mer information. Om du vill veta mer om Gå till Ställa in ett förvalt utseende för textrutor och former ”Definiera förvalda attribut för textrutor och former” på sidan 278 Ange ett förvalt antal rader, kolumner och andra attribut för en tabell ”Definiera förvalda attribut för tabeller” på sidan 279 Ställa in en diagramtyp och förvalt utseende för diagrammet ”Definiera förvalda attribut för diagram” på sidan 280 Ställa in förvalda skuggor, ogenomskinlighet och andra inställningar för importerad grafik ”Definiera förvalda attribut för importerade bilder” på sidan 281 Definiera förvalda attribut för textrutor och former De förvalda attributen för textrutor och former bestämmer deras färg, storlek och riktning när de först infogas på en sida. Så här definierar du en förvald textruta: 1 Placera en flytande textruta på sidan. Om du vill veta hur du placerar en flytande textruta läser du ”Lägga till en flytande textruta” på sidan 108. 2 Skriv text i textrutan, markera texten och ställ sedan in textens attribut. Om du vill veta hur du ställer in textattribut läser du ”Formatera textens storlek och utseende” på sidan 84. 278 Kapitel 13 Skapa egna dokumentmallarKapitel 13 Skapa egna dokumentmallar 279 3 Markera textrutan och ställ sedan in attributen. Läs ”Ändra objekt” på sidan 170 och ”Fylla objekt med färger eller bilder” på sidan 176 för mer information. 4 Ställ in radbrytning för text med radbrytningsgranskaren. Om du vill veta hur du ställer in radbrytning för text läser du ”Radbryta text runt ett inbäddat eller flytande objekt” på sidan 117. 5 Markera textrutan och välj sedan Format > Avancerat > Definiera förvald textrutestil. 6 Radera textrutan från sidan. Så här definierar du en förvald form: 1 Placera en flytande form på sidan. Om du vill veta hur du placerar en flytande form läser du ”Vad är flytande och inbäddade objekt?” på sidan 142. 2 Skriv text i formen, markera texten och ställ sedan in textens attribut. Om du vill veta hur du ställer in textattribut läser du ”Formatera textens storlek och utseende” på sidan 84. 3 Markera formen och ställ sedan in attributen. Läs ”Ändra objekt” på sidan 170 och ”Fylla objekt med färger eller bilder” på sidan 176 för mer information. Längden och riktningen för linjer kan inte definieras i en mall. Du måste ställa in linjeattribut som färg, tjocklek och ogenomskinlighet separat. 4 Ställ in radbrytning för text med radbrytningsgranskaren. Om du vill veta hur du ställer in radbrytning för text läser du ”Radbryta text runt ett inbäddat eller flytande objekt” på sidan 117. 5 Markera formen och välj sedan Format > Avancerat > Definiera förvald formstil. 6 Radera formen från sidan. Definiera förvalda attribut för tabeller Du kan ställa in attribut som antalet rader och kolumner, linjestilar och linjefärger, textstilar och skuggor för den förvalda tabellen. En tabell består av distinkta formateringsområden som en rubrikrad, rubrikkolumn, inre och yttre ramar. När du ställer in förvalda tabellattribut måste du använda varje attribut på ett helt formateringsområde. Om du t.ex. ändrar formateringen för en cell i en rubrikrad sparas inte ändringen som en del av den förvalda tabellstilen. Du måste ändra formateringen för alla cellerna i rubrikraden. Så här ställer du in förvalda tabellattribut: 1 Placera en tabell på sidan. Läs ”Lägga till en tabell” på sidan 182 om du vill veta hur.2 Markera tabellen och ställ sedan in attributen. Läs ”Ändra storlek på en tabell” på sidan 185 om du vill ändra tabellens mått. Läs ”Arbeta med rader och kolumner i tabeller” på sidan 191 om du vill veta hur du lägger till och tar bort kolumner och rader och skapar rubrikrader och rubrikkolumner. Läs ”Placera innehåll i tabellceller” på sidan 198 om du vill veta hur du delar och slår samman tabellceller, ändrar storlek på dem och formaterar deras ramar. Läs ”Arbeta med tal i tabellceller” på sidan 200 om du vill veta mer om formateringsalternativ för celler som innehåller siffror. Läs ”Lägga till bilder eller färger i tabellceller” på sidan 205 om du vill lägga till grafik i tabellen. 3 Ställ in radbrytning av text runt tabellen. Läs ”Radbryta text runt ett inbäddat eller flytande objekt” på sidan 117 för mer information. 4 Välj Format > Avancerat > Definiera förvald tabellstil. 5 Radera tabellen från sidan. Definiera förvalda attribut för diagram För diagram kan du ställa in en diagramtyp (den typ av diagram som visas när du väljer Infoga > Diagram) och även det förvalda utseendet för alla diagramtyper. Du måste ställa in de förvalda attributen för varje enskild diagramtyp. Så här ställer du in diagramstilar och en förvald diagramplacering: 1 Placera ett diagram på sidan. Läs ”Lägga till ett nytt diagram och ange data” på sidan 233 för mer information. 2 Markera diagrammet och ställ sedan in attributen. Läs ”Om diagram” på sidan 229 om du vill veta hur du anger en diagramtyp. Läs ”Formatera diagram” på sidan 236 om du vill veta hur du ändrar storlek på ett diagram, roterar det och ställer in andra attribut som är gemensamma för diagrammen. 3 Ställ in radbrytning av text runt diagrammet. Läs ”Radbryta text runt ett inbäddat eller flytande objekt” på sidan 117 för mer information. 4 Upprepa steg 1 till 3 för varje diagramtyp. 5 Markera varje diagram, ett i taget, och välj sedan Format > Avancerat > "Definiera förvald stil för diagramtyp-diagram". 6 Markera den diagramtyp du vill ska vara det första diagrammet som visas när du väljer Infoga > Diagram och välj sedan Format > Avancerat > "Gör diagramtyp till förvald diagramtyp". 280 Kapitel 13 Skapa egna dokumentmallarKapitel 13 Skapa egna dokumentmallar 281 7 Radera diagrammen från sidan. Definiera förvalda attribut för importerade bilder Du kan ställa in förvalda skuggor, ogenomskinlighet och ramfärg (streck) för importerad grafik. Så här ställer du in förvalda bildattribut: 1 Placera en bild på sidan. Se ”Arbeta med bilder” på sidan 143. 2 Markera bilden och ställ sedan in attributen. Läs ”Lägga till skuggor” på sidan 174 om du vill veta hur du lägger till en skugga. Läs ”Justera opaciteten” på sidan 176 om du vill veta hur du justerar genomskinlighet. Läs ”Ändra stilen på ramar” på sidan 172 om du vill veta mer om ramar runt importerade bilder. Läs ”Lägga till en spegling” på sidan 175 om du vill veta hur du lägger till spegling för importerade bilder. Läs ”Rama in objekt” på sidan 173 om du vill veta hur du lägger till grafiska ramar runt importerade bilder. 3 Ställ in radbrytning av text runt bilden. Läs ”Radbryta text runt ett inbäddat eller flytande objekt” på sidan 117 för mer information. 4 Välj Format > Avancerat > Definiera förvald bildstil. 5 Radera bilden från sidan. Skapa platshållare i en anpassad mall Platshållartext och medieplatshållare ger en bild av hur det färdiga dokumentet kommer att se ut. De kan också innehålla anvisningar åt den person som använder mallen. Du skapar platshållartext genom att göra något av följande: m Du redigerar befintlig platshållartext genom att markera den och sedan välja Format > Avancerat > Aktivera författande av platshållartext. När du har redigerat texten väljer du Format > Avancerat > Avaktivera författande av platshållartext. m Om du vill skapa en platshållartext från grunden skriver du lite text på sidan och formaterar den sedan tills du är nöjd. Markera textstycken så att mallanvändaren kan ersätta text stycke för stycke med platshållartext som visar vad som ska stå var. Välj sedan Format > Avancerat > ” Definiera som platshållartext” för varje stycke.När du markerar textblock ska du tänka på att inte markera det sista styckebrytningstecknet. Om du gör det kommer hela stycket att raderas när användaren börjar skriva i platshållartexten och den nya texten får samma attribut som det efterföljande stycket. Du kan visa styckebrytningstecknet medan du arbetar genom att välja Vy i verktygsfältet och sedan Visa osynliga tecken. Du tar bort platshållartexten genom att markera den och trycka på backstegstangenten. Så här skapar du en medieplatshållare: 1 Lägg till en bild, film eller ljudfil i dokumentet. Läs ”Arbeta med bilder” på sidan 143, ”Lägga till en ljudfil” på sidan 159 och ”Lägga till en filmfil” på sidan 160 för mer information. 2 Markera det importerade objektet och flytta det till den plats där du vill ha det i dokumentet. Läs ”Flytta och placera objekt” på sidan 164 för mer information. 3 Formatera det importerade objektet. Läs ”Justera, ordna och ändra utseende på objekt” på sidan 162 för mer information. 4 Markera objektet och välj sedan Format > Avancerat > ”Definiera som medieplatshållare”. Du raderar en medieplatshållare genom att markera den och trycka på backstegstangenten. Lägga till avsnitt i en anpassad mall Du kan ange att mallen ska gå att utöka så att den person som använder ordbehandlingsmallen enkelt kan infoga ytterligare avsnitt genom att använda knappen Sidor i verktygsfält, enligt vad som beskrivs i ”Lägga till nya mallsidor” på sidan 82. Så här skapar du mallavsnitt som användarna kan lägga till: 1 Skapa en layout om en eller flera sidor och infoga en avsnittsbrytning i början och slutet av layouten. 2 Välj Format > Avancerat > Spara sidor. En dialogruta öppnas. 282 Kapitel 13 Skapa egna dokumentmallarKapitel 13 Skapa egna dokumentmallar 283 3 Ange ett namn för mallavsnittet. 4 Välj det antal sidor du vill inkludera i sidutformningen från popupmenyn Inkludera. 5 Klicka på OK. 6 Radera sidorna från mallen om du inte vill att de ska vara en del av den initiala mallen. Så här ändrar du ordningen på, byter namn på och raderar mallavsnitt du har skapat: 1 Välj Format > Avancerat > Hantera sidor. En dialogruta öppnas. 2 Byt namn på ett avsnitt genom att markera avsnittet, dubbelklicka på namnet och skriva ny text. 3 Klicka på knappen för uppåt- eller nedåtpilen om du vill ändra avsnittets position i listan. 4 Ta bort avsnittet genom att klicka på radera-knappen (-). 5 Klicka på Klar när du är nöjd.Spara en anpassad mall Du kan spara den nya mallen så att den visas i Mallväljare. När en användare väljer mallen för att skapa ett nytt dokument öppnas det nya dokumentet till exakt samma läge som när du sparade det. Det innebär att du kan välja om stillådan ska vara öppen eller stängd, om osynliga tecken, linjaler och layoutmärken ska visas, osv. Så här sparar du en anpassad mall: 1 Välj Arkiv > ”Spara som mall”. 2 Ange ett namn för mallen. 3 Ange den mapp där du vill spara mallen. Som förval sparas den i din hemmapp i Bibliotek/Application Support/iWork/Pages/ Templates/My Templates/ och visas på panelen Mina mallar i Mallväljare. Om du vill spara mallen på en annan plats än hemmappen går du till Bibliotek/ Application Support/iWork/Pages/Templates/ och skapar en ny mapp. Mappnamnet används som mallkategori i Mallväljare. 4 Klicka på Spara. Du raderar en anpassad mall genom att i Finder navigera till den mapp du sparade mallen i och dra mallen till papperskorgen. 284 Kapitel 13 Skapa egna dokumentmallar Nike + iPod SensorK Apple Inc. © 2011 Apple Inc. All rights reserved. Apple, the Apple logo, iPhone, iPod, iPod nano, iPod touch, and iTunes are trademarks of Apple Inc., registered in the U.S. and other countries. Shuffle is a trademark of Apple Inc. iTunes Store is a service mark of Apple Inc., registered in the U.S. and other countries. NIKE and the Swoosh Design are trademarks of NIKE, Inc. and its affiliates, and are used under license. The Nike + iPod Sport Kit is covered by one or more of U.S. patent numbers 6,018,705, 6,052,654, 6,493,652, 6,298,314, 6,611,789, 6,876,947, and 6,882,955, either alone or when used in combination with a Nike + iPod enabled iPod media player or iPhone. Polar Wearlink is a trademark of Polar, Inc. Mention of third-party products is for informational purposes only and constitutes neither an endorsement nor a recommendation. Apple assumes no responsibility with regard to the performance or use of these products. All understandings, agreements, or warranties, if any, take place directly between the vendors and the prospective users. Every effort has been made to ensure that the information in this manual is accurate. Apple is not responsible for printing or clerical errors.Contents 3 4 Welcome to Nike + iPod 4 Your Personal Workout Assistant 5 Quick Start 13 Using Nike + iPod 13 Calibrating Nike + iPod 16 Setting the Unit of Distance 16 Entering Your Weight 16 Locking Your Device During a Workout 17 Getting Spoken Feedback 18 Using a PowerSong 19 Pausing a Workout 19 Receiving Calls During a Workout 20 Changing Music During a Workout 21 Sending Workouts to Nikeplus.com Automatically 21 Reviewing Workouts on Your Device 23 Creating Custom Workout Shortcuts 24 Purchasing Nike+ Workouts 25 Linking a Nike + iPod Compatible Remote or Heart Rate Monitor 27 Working Out with iPod nano (6th Generation) and a Heart Rate Monitor 29 Linking to Another Sensor 30 Putting the Nike + iPod Sensor to Sleep 31 Important Safety Information 32 Learning More, Service, and Support4 Welcome to Nike + iPod Your Personal Workout Assistant Nike + iPod is a workout partner and coach all in one. Select the type of workout you want—open-ended, distance, time, or calorie-burning—choose music to keep you motivated, and then keep track of your progress every step of the way with spoken and onscreen feedback. Upload your workout data to nikeplus.com, where you can set goals and monitor your improvement from workout to workout. Join the world’s largest online running community, participating in challenges with runners from across the globe. Nike + iPod is supported by iPhone (3GS or later), all iPod nano models 1 , and iPod touch (2nd generation or later). iPod nano (all models) iPod touch (2nd generation or later) iPhone 3GS or later 1 For iPod nano (6th generation), the Nike + iPod Sensor is optional and only required for workouts using the Polar Wearlink® + Heart Rate Transmitter for Nike+.5 Quick Start Follow these instructions to get started using Nike + iPod right away. Step 1: Enable Nike + iPod on your device. m iPod nano (5th generation or earlier): Attach the Nike + iPod receiver to iPod nano. Nike + iPod appears in the main menu. m iPod nano (6th generation): Attach the Nike + iPod receiver to iPod nano. Tap Fitness. Note: iPod nano (6th generation) can optionally track your workouts without using the Nike + iPod receiver and sensor. For more information, see the iPod nano User Guide that came with the device. m iPhone and iPod touch: Choose Settings > Nike + iPod and set it to On. A Nike + iPod icon appears on the Home screen. Note: iPhone 3GS or later and iPod touch have an internal receiver; no external receiver is required. Step 2: Make sure you have the latest iPod and iTunes software. 1 Download and install the latest iTunes software to your computer from www.apple.com/itunes.6 2 Connect the device to your computer, then select it in the iTunes sidebar and click Summary. 3 If iTunes indicates that your iPod needs an update, click Update and follow the onscreen instructions. Step 3: Insert the Nike + iPod Sensor in your Nike+ ready shoe. m Lift the insole of the left shoe, remove the foam insert from the pocket underneath, and replace it with the sensor, flat side up. Sensor You can leave the sensor in your shoe when you aren’t working out, but if you plan to wear your shoes for a long time without working out, replace the sensor with the foam insert to save battery life. The battery in the sensor is not replaceable or rechargeable, and has a life of over 1000 hours of active use. Battery life varies, depending on use and other factors.7 Step 4: Choose a type of workout. An open-ended workout  iPod nano (5th generation or earlier): Choose Nike + iPod > Nike + iPod > Basic.  iPod nano (6th generation): Choose Fitness > Run > Basic.  iPhone and iPod touch: Choose Nike + iPod > Basic. A workout with a time goal  iPod nano (5th generation or earlier): Choose Nike + iPod > Nike + iPod > Time.  iPod nano (6th generation): Choose Fitness > Run > Time.  iPhone and iPod touch: Choose Nike + iPod > Time. A workout with a distance goal  iPod nano (5th generation or earlier): Choose Nike + iPod > Nike + iPod > Distance.  iPod nano (6th generation): Choose Fitness > Run > Distance.  iPhone and iPod touch: Choose Nike + iPod > Distance. A workout with a calorie-burning goal  iPod nano (5th generation or earlier): Choose Nike + iPod > Settings > Weight and enter your weight. Then press the Menu button and choose Nike + iPod > Nike + iPod > Calorie.  iPod nano (6th generation): Choose Settings > Fitness > Weight and enter your weight. Choose Fitness > Run > Calorie.  iPhone and iPod touch: Choose Settings > Nike + iPod > Weight and enter your weight. Then press the Home button and choose Nike + iPod > Calorie. Note: You need to enter your weight only the first time you start a calorie-burning workout.8 Step 5: Choose music for your workout. To play Do this A Nike+ Workout mix Choose the mix (see page 24). The currently playing song Choose Now Playing. A Genius mix Choose Genius Mixes (iPod nano 6th generation). Songs from a playlist Choose Playlists, then choose a playlist. A podcast Choose Podcast (iPod nano 6th generation). An audiobook Choose Audiobook (iPod nano 6th generation). Songs in random order Choose Shuffle Songs. A radio station Choose Radio (iPod nano 6th generation). No music Choose None. Step 6: Start your workout. You next walk or run a few steps to activate your sensor. When your device detects and links to the sensor, you’re ready to start the workout. m iPod nano (5th generation or earlier): Press the Center button and begin walking or running. m iPod nano (6th generation): Tap Start Workout and begin walking or running. m iPhone and iPod touch: Tap Play and begin walking or running.9 Step 7: Monitor your progress. Nike + iPod automatically displays your workout status on the screen, similar to the following illustration. (Depending on your device type, the screen may appear slightly different.) iPod nano (6th generation) iPhone 3GS or later and iPod touch Nike + iPod automatically gives you spoken feedback on your progress during your workout (see “Getting Spoken Feedback” on page 17). You can also get feedback whenever you want it.10 To get spoken feedback manually: m iPod nano (5th generation or earlier): Press the Center button at any time during your workout. m iPod nano (6th generation): Press the Sleep/Wake button at any time during your workout. m iPhone and iPod touch: Press the Home button at any time during your workout. Note: iPhone and iPod touch must be locked to get spoken feedback manually (see “Getting Spoken Feedback” on page 17). Step 8: End your workout. You can end your workout at any time. If you continue working out after you reach your time, distance, or calorie goal, your progress continues to be monitored. To end your workout: m iPod nano (5th generation or earlier): Press the Play/Pause button (’) to pause your workout. Then press the Menu button and choose End Workout. m iPod nano (6th generation): Tap the screen to display the Pause button, then tap Pause. Tap End Workout. If the screen is off, press the Sleep/Wake button. Note: To quickly pause or resume your workout on an iPod nano (6th generation), double-click the Sleep/Wake button. m iPhone and iPod touch: Tap End Workout. If iPhone or iPod is locked, press the Home button and tap Pause. Then drag the slider and tap End Workout.11 Step 9: Track your progress at nikeplus.com. At nikeplus.com you can track your progress over time, view a record of all of your past workouts, set and monitor goals, and compare your results with others. You can even compete with other Nike + iPod users in online workout challenges. If you have an iPhone or iPod touch, you can send your workout data wirelessly to the Nike website. If you have an iPod nano, you can send your workout data from your computer to nikeplus.com. It’s recommended that you first create a nikeplus.com account before you upload your workout data. Follow the instructions on the nikeplus.com website to sign up for a free account. To send your workout data wirelessly to nikeplus.com from your iPhone or iPod touch: 1 Make sure your device is connected to the Internet, then choose Nike + iPod. When you have a workout that hasn’t been synced with your nikeplus.com account, a small red dot appears on the History button. 2 Tap the History button to view your workouts. 3 Tap the “Send to Nike+” button to send your workout data to nikeplus.com. You can do it later if you don’t want to do it now. 4 Enter your email address and nikeplus.com account password and then tap “Login to Nike+.” After you log in, your workouts are sent to your nikeplus.com account.12 If you don’t have a nikeplus.com account, tap “Join Nike+” and follow the instructions for creating an account. The nikeplus.com website opens with a graph exhibiting your most recent workout. 5 Follow the onscreen instructions for accessing your workouts. To send your iPod nano workout data from your computer to nikeplus.com: 1 Make sure your computer is connected to the Internet, and then connect iPod nano to your computer. 2 Click Send in the dialog that asks if you want to send your workout data to nikeplus.com. You can do it later if you don’t want to do it now. 3 Click Visit in the dialog that asks if you want to go to nikeplus.com. The nikeplus.com website opens with a graph showing your most recent workout. 4 Click Save Your Runs, then click Sign Me Up and follow the onscreen instructions.13 Using Nike + iPod Follow these instructions to get the most out of Nike + iPod. Calibrating Nike + iPod The default calibration for Nike + iPod is accurate for many users. You can improve the accuracy by calibrating Nike + iPod to your natural running and walking style. On iPod nano, you can perform a calibration workout over a known distance, or use your last completed workout and enter the distance travelled. On iPhone or iPod touch, you can calibrate using your latest completed workout for which you know the distance traveled. To calibrate Nike + iPod for running and walking using iPod nano (5th generation or earlier): 1 Choose Nike + iPod > Settings > Sensor > Calibrate. 2 Choose Run or Walk and enter a distance. For best results, use a distance of at least one mile. The shortest calibration distance you can enter is one quarter of a mile. 3 Press the Center button. 4 Run or walk the set distance at a steady, natural pace. 5 Press the Menu button and choose Done Calibrating. A message lets you know if the calibration was successful. If you want to calibrate for both running and walking, repeat steps 1–5. Note: Even after calibrating, the accuracy of the distance measurements may vary depending on gait, running surface, incline, and temperature.14 You can also calibrate iPod nano using the workout you just finished. This is useful if you’ve traveled a known distance that doesn’t match the summary distance displayed on your device. To calibrate iPod nano (5th generation or earlier) using your latest completed workout: m Choose End Workout, press and hold the Center button, then choose Calibrate. Set the correct distance you walked or ran, then press the Center button. The device senses whether the workout was a walk or run, and correctly uses the new calibration instead of the existing one. To calibrate Nike + iPod for running and walking using iPod nano (6th generation): 1 Choose Settings > Fitness > Nike + iPod Sport Kit > Sensor > Calibrate. 2 Choose Walk Calibration or Run Calibration, then select a distance and tap Done. For best results, use a distance of at least one mile. The shortest calibration distance you can enter is one quarter of a mile. 3 Choose music to accompany your calibration workout. 4 Run or walk the set distance at a steady, natural pace. 5 If the screen is off, press the Sleep/Wake button, tap the screen to display the Pause button, then tap Stop. A message lets you know if the calibration was successful. If you want to calibrate for both running and walking, repeat steps 1–5.15 Note: Even after calibrating, the accuracy of the distance measurements may vary depending on gait, running surface, incline, and temperature. Using iPhone or iPod touch, you can calibrate Nike + iPod using the workout you just finished. You can only calibrate workouts that are a distance of a quarter mile or more. To calibrate iPhone or iPod touch using your latest completed workout: m Tap End Workout, then tap Calibrate. Set the correct distance you ran or walked and tap Done. The device updates with the new calibration to override the previous one for a walking or running pace. To reset Nike + iPod calibration to the default setting: m iPod nano (5th generation or ealier): Choose Nike + iPod > Settings > Sensor > Calibrate > Reset Walk (or Reset Run). m iPod nano (6th generation): Choose Settings > Fitness > Nike + iPod Sport Kit > Sensor > Calibrate > Reset Walk (or Reset Run) > Reset. m iPhone and iPod touch: Choose Settings > Nike + iPod, then tap Reset Calibration.16 Setting the Unit of Distance You can set Nike + iPod to measure your workouts in either miles or kilometers. To set the unit of distance: m iPod nano (5th generation or earlier): Choose Nike + iPod > Settings, and set Distances to Miles or Kilometers. m iPod nano (6th generation): Choose Settings > Fitness > Distances, then choose Miles or Kilometers. m iPhone and iPod touch: Choose Settings > Nike + iPod > Distances, then choose Miles or Kilometers. Entering Your Weight To enter your weight: m iPod nano (5th generation or earlier): Choose Nike + iPod > Settings > Weight, then enter your weight. m iPod nano (6th generation): Choose Settings > Fitness > Weight, then enter your weight. m iPhone and iPod touch: Choose Settings > Nike + iPod > Weight, then enter your weight. For better accuracy in calculating calories burned, update your weight if it changes. Locking Your Device During a Workout You can lock iPhone or iPod touch so that its controls can’t be accidentally activated during a workout. To lock iPhone or iPod touch: m Press the Sleep/Wake button. To unlock, press the Sleep/Wake button or the Home button and drag the slider.17 Getting Spoken Feedback As you work out, Nike + iPod periodically gives spoken feedback on your status. You can choose a female or male voice, or turn off feedback. To set the voice type or turn spoken feedback off: m iPod nano (5th generation or earlier): Choose Nike + iPod > Settings, then set Spoken Feedback to Male, Female, or Off. m iPod nano (6th generation): Choose Settings > Fitness > Spoken Feedback, then choose Male, Female, or Off. m iPhone and iPod touch: Choose Settings > Nike + iPod > Spoken Feedback, then choose Male, Female, or Off. When spoken feedback is turned off, you can still get spoken feedback manually. To get spoken feedback manually: m iPod nano (5th generation or earlier): Press the Center button at any time during your workout. m iPod nano (6th generation): Press the Sleep/Wake button at any time during your workout. m iPhone and iPod touch: Press the Home button while the device is locked. On iPod nano, spoken feedback is available in some languages besides English. If you set iPod nano to one of these languages and connect it to your computer (which must be connected to the Internet), iTunes prompts you to download feedback in that language.  iPod nano (5th generation or earlier) can have only one non-English version of spoken feedback at a time.  iPhone, iPod touch, and iPod nano (6th generation) automatically support all spoken feedback languages.18 Using a PowerSong Choose a song that motivates you and make it your PowerSong. You can switch quickly to your PowerSong at any time during your workout. To choose a PowerSong: m iPod nano: Choose Nike + iPod > Settings > PowerSong, then choose a song. iPod nano (5th generation) can also use a playlist as a PowerSong. m iPod nano (6th generation): Choose Settings > Fitness > PowerSong, then choose a song. m iPhone and iPod touch: Choose Settings > Nike + iPod > PowerSong, then choose a song. To play your PowerSong: m iPod nano (5th generation or earlier): Hold down the Center button during a workout. After a short pause, your PowerSong plays. m iPod nano (6th generation): Press the Sleep/Wake button to wake the screen, then tap the screen to display the Pause button, then tap PowerSong on the workout screen. When the screen is on, you can also place and hold two fingers on the screen to start the PowerSong. m iPhone and iPod touch: Tap PowerSong on the workout screen. If iPhone or iPod touch is locked, press the Home button, drag the slider to unlock, then tap PowerSong.19 Pausing a Workout You can pause your workout, temporarily stopping music and data collection, and resume the workout later without losing any data. To pause or resume a workout: m iPod nano (5th generation or earlier): Press the Play/Pause button (’). m iPod nano (6th generation): Tap the screen to display the Pause button. Tap Pause. Tap Resume to resume your workout. If the iPod nano (6th generation) screen is off, press the Sleep/Wake button to wake it. m iPhone and iPod touch: Tap Pause. If the device is locked, first press the Home button once. Tap Play to resume your workout. Receiving Calls During a Workout You can use iPhone to answer calls during your workout. When you receive a call, your workout is automatically paused when you answer. To answer a call: m Tap Answer, or press the mic button if you’re wearing the stereo headset. If iPhone is locked, drag the slider to unlock it. To silence a call: m Press the Sleep/Wake button or either volume button. You can still answer the call after silencing it, until it goes to voicemail.20 To decline a call: m Tap Decline, or hold down the mic button on the headset for about two seconds and then release it. Two low beeps confirm that the call was declined. You can also press the Sleep/Wake button twice quickly to decline a call. This silences the ringer but the music doesn’t resume until the call has gone to voicemail; the workout continues in the background. To resume your workout after a call: m Tap Play. Changing Music During a Workout You can change your music during a workout without losing your workout data. Your workout is paused while the music changes. To change music during a workout: 1 iPod nano (5th generation or earlier): Press the Menu button and choose Change Music. Your workout pauses. iPod nano (6th generation): Tap the screen to display the Pause button.Tap Pause, then tap Change Music. If the iPod nano (6th generation) screen is off, press the Sleep/Wake button to wake it. iPhone and iPod touch: Tap Pause, then tap Change Music. If the device is locked, first press the Home button and drag the slider to unlock it. 2 iPod nano (5th generation or earlier): Choose new music. Your workout resumes automatically. iPhone, iPod touch, and iPod nano (6th generation): Choose new music. 21 Sending Workouts to Nikeplus.com Automatically You can set iTunes to automatically send your workout data to nikeplus.com over the Internet whenever you connect your iPod nano to your computer. To send workouts to nikeplus.com automatically: 1 Make sure your computer is connected to the Internet, and then connect iPod nano to your computer. 2 Open iTunes on your computer or device, click the Nike + iPod tab, then select “Automatically send workout data to nikeplus.com.” 3 Click “Visit nikeplus.com” below the checkbox or, if you’ve already set your workout to be sent automatically, click Visit in the dialog that appears. The nikeplus.com website opens with a graph showing your most recent workout. 4 Click Save Your Runs and log in, or register if you haven’t already done so. See the nikeplus.com website for Nike’s privacy policy and terms and conditions. Reviewing Workouts on Your Device iPod nano, iPhone, or iPod touch saves the date, time, duration, distance, pace, and calories burned for up to your last one thousand workouts. To review recent workouts on your device: m iPod nano (5th generation or earlier): Choose Nike + iPod > History. m iPod nano (6th generation): Choose Fitness > History at the bottom of the screen.22 m iPhone and iPod touch: Choose Nike + iPod, then tap History at the bottom of the screen. iPod nano (5th generation or earlier) provides daily totals of all your workouts: Nike + iPod workouts, pedometer steps, and cardio workouts using Nike + iPod compatible gym equipment. To view workouts on iPod nano (5th generation or earlier): 1 Choose Daily Totals from the History menu. 2 Choose a date and activity. 3 Rotate iPod nano (5th generation) to landscape orientation to see a graph of that activity. To delete a single workout session: m iPod nano (5th generation or earlier): Choose Nike + iPod > History. Choose a workout session, press and hold the Center button, then choose Delete. You cannot delete individual workouts on iPod nano (6th generation). m iPhone and iPod touch: Choose Nike + iPod and tap History. Tap Edit, choose a workout session, then tap Delete. On iPhone, iPod touch, and iPod nano (6th generation), you can delete all workout sessions from History by tapping Clear at the top of the History screen.23 Creating Custom Workout Shortcuts Custom workout shortcuts let you easily choose and repeat a workout. iPod nano (4th generation or later) automatically saves your completed workouts as shortcuts. iPhone and iPod touch also let you create custom workout shortcuts. To create a custom workout shortcut on iPhone 3GS or later and iPod touch: 1 Choose Nike + iPod, then tap My Workouts at the bottom of the screen. 2 Tap Plus (+), then choose the type of workout and the workout goal. 3 Choose music, enter a name for the workout, then tap Save. Note: You can create custom workout shortcuts only on iPhone and iPod touch (2nd generation or later). To delete a custom workout shortcut on iPhone 3GS or later and iPod touch: m Choose Nike + iPod, then tap My Workouts. Tap Edit, choose a shortcut, then tap Delete. To choose a custom workout shortcut: m iPod nano (4th and 5th generation): Choose Nike + iPod, then choose a shortcut. Shortcuts are named according to the type of workout and music. They can’t be deleted. m iPod nano (6th generation): Choose Fitness > Run, then tap My Workouts. Choose a shortcut. Shortcuts are named according to the type of workout and music. They can’t be deleted.24 m iPhone and iPod touch: Choose Nike + iPod, then tap My Workouts. Shortcuts are listed by the name you specified when you created the workout. Your most recent custom workout shortcut appears at the top of the list. Purchasing Nike+ Workouts You can purchase and download Nike+ Workouts that feature continuous music mixed with professional coaching. When you purchase a Nike+ Workout, you get a single workout track with music and voiceover, and you also get all the individual songs in the mix. Choose mixes for your level and style of workout. To purchase a Nike+ Workout: 1 Open iTunes and click iTunes Store on the left side of the window, then type “Nike Sport Music” in the iTunes search field. 2 Click the Buy button next to the Nike+ Workout of your choice. 3 Follow the onscreen instructions to complete the purchase. The download begins automatically. 4 Connect the device to your computer and load the workout onto the device. Note: The iTunes Store is available only to people age 13 or older, in the U.S. and many other countries; for a list of countries, go to www.apple.com/itunes/download. Terms apply. You must have Internet access (fees may apply) to use the iTunes Store.25 Linking a Nike + iPod Compatible Remote or Heart Rate Monitor Nike + iPod compatible devices are sold separately from the Nike + iPod Sport Kit and the Nike + iPod Sensor. You can use a compatible remote to control Nike + iPod wirelessly while you work out. iPod nano (5th generation or later) also supports Nike + iPod compatible heart rate monitors. Note: You must have the iPod + Nike receiver attached to your iPod nano (6th generation) to use a heart rate monitor or remote. Before using one of these devices for the first time, you must link it to your iPod nano receiver, iPhone, or iPod touch. To link to a Nike + iPod compatible remote (sold separately): m iPod nano (5th generation or earlier): Connect your Nike + iPod receiver to iPod nano, choose Nike + iPod > Settings > Sensor > Link, then follow the onscreen instructions. m iPod nano (6th generation): Choose Settings > Fitness > Nike + iPod Sport Kit > Remote. Turn on the Remote option and tap Link. m iPhone and iPod touch: Choose Settings > Nike + iPod > Remote, then follow the onscreen instructions.26 To link to a Nike + iPod compatible heart rate monitor (sold separately): m iPod nano (5th generation or earlier): Connect your Nike + iPod receiver to iPod nano, choose Nike + iPod > Settings > Heart Rate Monitor > Link, then follow the onscreen instructions. m iPod nano (6th generation): Choose Settings > Fitness > Nike + iPod Sport Kit > Heart Rate Monitor > Link, then follow the onscreen instructions. To unlink a device: m iPod nano (5th generation or earlier): Choose Nike + iPod > Settings > Remote (or Heart Rate Monitor) > Unlink, then follow the onscreen instructions. m iPod nano (6th generation): Choose Settings > Nike + iPod Sport Kit > Remote (or Heart Rate Monitor), then tap Unlink. m iPhone, and iPod touch: Choose Settings > Nike + iPod > Remote (or Heart Rate Monitor), then tap Unlink. You can turn the functions of a Nike+ compatible remote on or off without unlinking the device. To turn remote functionality on or off: m iPod nano (5th generation or earlier): Choose Nike + iPod > Settings > Remote, then set Remote to On or Off. m iPod nano (6th generation): Choose Settings > Fitness > Nike + iPod Sport Kit > Remote, then set Remote to On or Off. m iPhone and iPod touch: Choose Settings > Nike + iPod > Remote, then link or unlink the remote.27 Working Out with iPod nano (6th Generation) and a Heart Rate Monitor If you have iPod nano (6th generation) and a compatible Nike + iPod heart rate monitor (purchased separately), iPod nano can record and display your heart rate as you work out. You can also specify a range or “zone” of the maximum and minimum heart rates that you want to maintain during a workout and track how well you maintain your heart rate within that zone as you exercise. As you work out, iPod nano displays your current heart rate and an upward- or downwardpointing arrow appears when you need to increase or decrease your activity. You can use a heart rate monitor while doing any of the standard workouts. You can also monitor your heart rate as you participate in activities besides running or walking. For example, you can use iPod nano and a heart rate monitor as you participate in sports activities such as basketball, aerobics, circuit training, golf, hiking, soccer, and more. When your workout is done, you can transfer your heart rate information to your nikeplus.com account, where you can review it. As you set up a workout, you can set a zone of maximum and minimum heart rates that you want to maintain when you select a workout. You must first turn on the zone workout feature. To turn zone workouts on or off: m Tap Settings > Fitness > Nike + iPod Sport Kit, then tap the On/Off button in Zone Workout.28 When you turn on zone workouts and select a workout, options appear for setting a heart rate zone. As you work out, heart rate information is recorded and displayed during any of the workout types. iPod nano (6th generation) also provides a heart rate workout. To perform a heart rate workout, you specify the heart rate zone you want to maintain, choose the activity type that you’ll be doing, and then enjoy a good workout. All your heart rate information is recorded automatically. When you do a heart rate workout, you don’t need a sensor in your shoe to record motion. To start a heart rate workout: 1 Tap Fitness > Run > Heart Rate. 2 Set the heart rate zone you want. 3 Choose an activity and tap Done. 4 Choose the workout music you want. 5 Tap Start Workout and begin your workout. 6 When done, press the Sleep/Wake button to wake the screen and tap the screen to display the Pause button. Rap Pause, then tap End Workout to finish your heart rate workout. Once you complete a heart rate workout, you can transfer the information to your nikeplus.com account just as you can with your other workouts. 29 Linking to Another Sensor Once your device links to a specific sensor, it’s set to link with that sensor only. If you use a different sensor, you must set the device to link to the other sensor. You may want to do this, for example, if there’s more than one person in your family with a sensor and Nike+ ready shoes. To link to another sensor: 1 iPod nano: Connect the receiver to iPod nano. 2 Put on the shoes with the new sensor, and make sure there’s no other Nike + iPod Sensor nearby. Walk around to activate the sensor so that your receiver can detect it. 3 Link the sensor to your device:  iPod nano (5th generation or earlier): Choose Nike + iPod > Settings > Sensor > Link, then follow the onscreen instructions. A message indicates iPod is now linked to the new sensor.  iPod nano (6th generation): Choose Settings > Fitness > Nike + iPod Sport Kit > Sensor, tap Link, then tap the screen while walking or running to relink the device to the different sensor.  iPhone and iPod touch: Choose Settings > Nike + iPod > Sensor, tap Link New, then follow the onscreen instructions. Note: If you link to a previously linked sensor, Nike + iPod detects your calibration settings. You don’t need to recalibrate.30 If you connect an iPod receiver to a different iPod and use it with the same sensor, you don’t need to relink or recalibrate. The receiver stores your settings, your workout history, and your workout shortcuts. You don’t need to relink or recalibrate. Putting the Nike + iPod Sensor to Sleep The sensor is awake and on by default. If you want to store the sensor for a long period of time or stop it from transmitting, you can put it to sleep. Important: To comply with applicable government regulations, put the sensor to sleep before taking it on an aircraft. To put the sensor to sleep: m Use a pen or a paper clip to hold down the Sleep/Wake button for three seconds. Sleep/Wake button To wake the sensor: m Use a pen or a paper clip to press the Sleep/Wake button.31 Important Safety Information WARNING: Failure to follow these safety instructions could result in injury or damage. Exercising Before starting any exercise program, you should have a complete physical examination by your physician. Do a warmup or stretching exercise before beginning any workout. Be careful and attentive while exercising. Slow down, if necessary, before adjusting your device while running. Stop exercising immediately if you feel pain, or feel faint, dizzy, exhausted, or short of breath. By exercising, you assume the risks inherent in physical exercise, including any injury that may result from such activity. Do not use the receiver, iPhone, or iPod in or near water or wet locations. Choking hazard The receiver and sensor are potential choking hazards. Keep them away from children under three years of age. Avoid hearing damage Permanent hearing loss may occur if earphones are used at high volume. Set the volume to a safe level. You can adapt over time to a higher volume of sound that may sound normal but can be damaging to your hearing. If you experience ringing in your ears or muffled speech, stop listening and have your hearing checked. The louder the volume, the less time is required before your hearing could be affected. Hearing experts suggest that to protect your hearing:32  Limit the amount of time you use the earphones at high volume.  Avoid turning up the volume to block out noisy surroundings.  Turn down the volume if you can’t hear people speaking near you. Disassembling the sensor Do not attempt to open the sensor, disassemble it, or remove the battery. No user-serviceable parts are inside. Learning More, Service, and Support Answers to frequently asked questions about Nike + iPod Go to www.apple.com/support/nikeplus. Service and support for the Nike + iPod Sensor and Receiver Go to www.apple.com/support/nikeplus. Service and support for Nike+ ready shoes or the nikeplus.com website Go to www.nikeplus.com. Information about using iTunes Open iTunes and choose Help > iTunes Help. Information about using iPod nano or iPod touch Go to www.apple.com/support/ipod. Information about using iPhone Go to www.apple.com/support/iphone.33 Contenido 35 Bienvenido a Nike + iPod 35 Su preparador físico personal 36 Inicio rápido 45 Cómo usar Nike + iPod 45 Cómo calibrar Nike + iPod 48 Cómo ajustar la unidad de distancia 48 Cómo introducir su peso 49 Cómo bloquear el dispositivo durante un entrenamiento 49 Cómo saber el estado del entrenamiento mediante mensajes de voz 51 Cómo utilizar una canción PowerSong 52 Cómo poner en pausa un entrenamiento 52 Cómo recibir llamadas durante un entrenamiento 53 Cómo cambiar de música durante un entrenamiento 54 Cómo enviar entrenamientos a Nikeplus.com automáticamente 55 Cómo consultar los entrenamientos en el dispositivo 56 Cómo crear accesos directos a entrenamientos personalizados 58 Cómo comprar entrenamientos Nike+ Favor de leer este instructivo antes de utilizar el equipo. Modelo: A119334 59 Cómo enlazar un mando a distancia o un pulsómetro compatible con Nike + iPod 61 Cómo entrenarse con un iPod nano (6.ª generación) y un pulsómetro 63 Cómo establecer un enlace con otro sensor 65 Cómo poner en reposo el sensor Nike + iPod 66 Información de seguridad importante 68 Más información, servicio y soporte35 Bienvenido a Nike + iPod Su preparador físico personal Nike + iPod es al mismo tiempo un compañero de entrenamiento y un entrenador. Seleccione el tipo de entrenamiento que desee (libre, con una distancia o una duración establecidas o para quemar un determinado número de calorías), elija la música que quiera escuchar para estar motivado y realice un seguimiento de su progreso en todo momento con mensajes de voz y en pantalla. Después, cargue la información de sus entrenamientos en nikeplus.com. Desde allí podrá fijarse objetivos y ver las mejoras registradas de un entrenamiento a otro. Únase a la comunidad virtual de corredores más grande el mundo y participe en retos con atletas de todo el planeta. Nike + iPod es compatible con el iPhone (3GS y posteriores), todos los modelos del iPod nano 1 y el iPod touch (2.ª generación y posteriores) iPod nano (Todos los modelos) iPod touch (2.ª generación o posterior) iPhone 3GS o posterior36 1 Para el iPod nano (6.ª generación), el sensor Nike + iPod es opcional y solo se utiliza en las sesiones de entrenamiento con el pulsómetro Polar Wearlink®+ para Nike+. Inicio rápido Siga estas instrucciones para comenzar a usar Nike + iPod inmediatamente. Paso 1: Active Nike + iPod en su dispositivo. m iPod nano (5.ª generación y anteriores): conecte el receptor Nike + iPod al iPod nano. Aparecerá Nike + iPod en el menú principal. m iPod nano (6.ª generación): conecte el receptor Nike + iPod al iPod nano. Pulse Fitness. Nota: El iPod nano (6.ª generación) puede grabar sus entrenamientos sin necesidad de utilizar el sensor y receptor Nike + iPod. Para obtener más información, consulte el Manual del usuario del iPod nano que se le proporcionó con el dispositivo. m iPhone y iPod touch: seleccione Ajustes > Nike + iPod y ajústelo en Activado. Aparecerá un icono de Nike + iPod en la pantalla de inicio. Nota: El iPhone 3GS (y posteriores) y el iPod touch tienen un receptor interno, por lo que no es necesario usar un receptor externo.37 Paso 2: Compruebe que dispone de la versión más reciente del software del iPod y de iTunes. 1 Descargue e instale en su ordenador la última versión del software iTunes, disponible en www.apple.com/mx/itunes o www.apple.com/la/itunes 2 Conecte el dispositivo al ordenador, selecciónelo en la barra lateral de iTunes y haga clic en Resumen. 3 Si iTunes indica que el iPod debe actualizarse, haga clic en Actualizar y siga las instrucciones que aparecen en pantalla. Paso 3: Introduzca el sensor Nike + iPod en su zapatilla Nike+. m Levante la plantilla de la zapatilla izquierda, retire la espuma de la pequeña cavidad que hay en la parte interior de la suela y coloque ahí el sensor, con la cara plana hacia arriba. Sensor38 Puede dejar el sensor en la zapatilla cuando no esté entrenando, pero si tiene la intención de llevarlas puestas durante un largo periodo de tiempo sin hacer deporte, es recomendable retirar el sensor y volver a colocar en su lugar la espuma para ahorrar batería. Debe tener en cuenta que la batería del sensor no puede cambiarla usted directamente ni es recargable, y que tiene una duración de más de 1 000 horas de actividad. La duración de la batería varía en función del uso y otros factores. Paso 4: Seleccione un tipo de entrenamiento. Una sesión de entrenamiento abierta  iPod nano (5.ª generación y anteriores): seleccione Nike + iPod > Nike + iPod > Básico.  iPod nano (6.ª generación): seleccione Fitness > Carrera > Básico.  iPhone y iPod touch: seleccione Nike + iPod > Básico. Un entrenamiento con una duración establecida  iPod nano (5.ª generación y anteriores): seleccione Nike + iPod > Nike + iPod > Duración.  iPod nano (6.ª generación): seleccione Fitness > Carrera > Duración.  iPhone y iPod touch: seleccione Nike + iPod > Duración. Un entrenamiento con una distancia establecida  iPod nano (5.ª generación y anteriores): seleccione Nike + iPod > Nike + iPod > Distancia.  iPod nano (6.ª generación): seleccione Fitness > Carrera > Distancia.  iPhone y iPod touch: seleccione Nike + iPod > Distancia.39 Un entrenamiento para quemar una cantidad determinada de calorías  iPod nano (5.ª generación y anteriores): seleccione Nike + iPod > Ajustes > Peso e introduzca su peso. A continuación, haga clic en el botón Menú y seleccione Nike + iPod > Nike + iPod > Calorías.  iPod nano (6.ª generación): seleccione Ajustes > Fitness > Peso e introduzca su peso. seleccione Fitness > Carrera > Calorías.  iPhone y iPod touch: seleccione Ajustes > Nike + iPod > Peso e introduzca su peso. A continuación, pulse el botón de inicio y seleccione Nike + iPod > Calorías. Nota: Solo es necesario que introduzca su peso la primera vez que realice un entrenamiento de este tipo.40 Paso 5: Seleccione la música que desee escuchar durante el entrenamiento. Para reproducir Haga lo siguiente Una mezcla de entrenamiento Nike+ Seleccione la mezcla (consulte la página 58) La canción que está sonando Seleccione “En reproducción”. Una mezcla Genius Seleccione “Mezclas Genius” (iPod nano 6.ª generación) Las canciones de una lista de reproducción Seleccione Listas y, a continuación, elija una lista. Un podcast Seleccione Podcast (iPod nano 6.ª generación) Un audiolibro Seleccione Audiobook iPod nano 6.ª generación) Canciones en orden aleatorio Seleccione “Canciones aleatorias”. Una emisora de radio Seleccione Radio (iPod nano 6.ª generación) Sin música Seleccione Ninguna. Paso 6: Empiece el entrenamiento. Camine o corra un poco para activar el sensor. Una vez que el dispositivo detecte el sensor y se enlace con él, ya puede iniciar el entrenamiento. m iPod nano (5.ª generación y anteriores): pulse el botón central y comience a andar o a correr. m iPod nano (6.ª generación): pulse “Iniciar entrenamiento” y comience a andar o a correr.41 m iPhone y iPod touch: pulse el botón de reproducción y comience a andar o a correr. Paso 7: Realice un seguimiento de sus progresos. Nike + iPod muestra automáticamente el estado del entrenamiento en la pantalla, tal como se indica en la siguiente ilustración. (Según el tipo de dispositivo, la pantalla puede ser ligeramente distinta.) iPod nano (6.ª generación) iPhone 3GS y posteriores y iPod touch Además, Nike + iPod reproduce automáticamente mensajes de voz con información sobre sus progresos durante el entrenamiento (consulte el apartado “Cómo saber el estado del entrenamiento mediante mensajes de voz” en la página 49) Asimismo, tiene la opción de acceder a esta información siempre que quiera.42 Para reproducir los mensajes de voz manualmente: m iPod nano (5.ª generación y anteriores): pulse el botón central en cualquier momento durante el transcurso del entrenamiento. m iPod nano (6.ª generación): pulse el botón de reposo/ activación en cualquier momento durante el transcurso del entrenamiento. m iPhone y iPod touch: pulse el botón de inicio en cualquier momento durante el transcurso del entrenamiento. Nota: Para poder acceder a esta información manualmente, el iPhone y el iPod touch deben estar bloqueados (consulte el apartado “Cómo saber el estado del entrenamiento mediante mensajes de voz” en la página 49) Paso 8: Ponga fin al entrenamiento. Puede poner fin a su entrenamiento en cualquier momento. Si sigue entrenando después de alcanzar el objetivo de tiempo, distancia o número de calorías, el dispositivo seguirá registrando su entrenamiento. Para finalizar su sesión de entrenamiento: m iPod nano (5.ª generación y anteriores): pulse el botón de reproducción/pausa (’) para poner en pausa el entrenamiento. A continuación, pulse el botón Menú y seleccione “Finalizar”. m iPod nano (6.ª generación): pulse la pantalla para ver el botón Pausa y, después, haga clic en él. Pulse Finalizar. Si la pantalla está apagada, pulse el botón de reposo/ activación.43 Nota: Para poner en pausa o reanudar rápidamente el entrenamiento en un iPod nano (6.ª generación), haga doble clic en el botón de reposo/activación. m iPhone y iPod touch: pulse Finalizar. Si el iPhone o el iPod están bloqueados, pulse el botón de inicio y luego pulse Pausa. A continuación, arrastre el regulador y pulse Finalizar. Paso 9: Realice un seguimiento de sus progresos en nikeplus.com. Desde nikeplus.com podrá realizar un seguimiento de su evolución en el tiempo, consultar un registro de todos sus entrenamientos, fijarse objetivos y comprobar si los alcanza, y comparar sus resultados con los de otros corredores. Puede incluso competir con otros usuarios de Nike + iPod en concursos de entrenamiento en línea. Si tiene un iPhone o iPod touch, puede enviar los datos de su entrenamiento al sitio web de Nike de forma inalámbrica. Si tiene un iPod nano, puede enviar los datos de su entrenamiento a nikeplus.com desde su ordenador. Es recomendable crear una cuenta en nikeplus.com antes de enviar los datos de un entrenamiento. Siga las instrucciones que indica el sitio web nikeplus.com para abrir una cuenta gratuita. Para enviar sus datos de entrenamiento de forma inalámbrica a nikeplus.com desde un iPhone o iPod touch: 1 Compruebe que el dispositivo está conectado a Internet y, a continuación, seleccione Nike + iPod.44 Si hay algún entrenamiento no sincronizado con su cuenta de nikeplus.com, aparecerá un pequeño punto rojo en el botón Historial. 2 Pulse el botón Historial para ver los entrenamientos. 3 Haga clic en “Enviar a Nike+” para mandar los datos de sus entrenamientos a nikeplus.com. Puede hacerlo en otro momento si no le apetece hacerlo ahora. 4 Introduzca su dirección de correo electrónico y su contraseña de nikeplus.com y, a continuación, pulse “Iniciar sesión en Nike+”. Tras iniciar sesión, los entrenamientos se enviarán a su cuenta de nikeplus.com. Si no tiene ninguna cuenta en nikeplus.com, pulse “Únete a Nike+” y siga las instrucciones para crear una cuenta. El sitio web nikeplus.com se abrirá con un gráfico de su entrenamiento más reciente. 5 Siga las instrucciones que aparecen en pantalla para acceder a sus entrenamientos. Para enviar los datos del entrenamiento con el iPod nano desde su ordenador a nikeplus.com: 1 Compruebe que el ordenador está conectado a Internet y, a continuación, conecte el iPod nano al ordenador. 2 Haga clic en Enviar en el cuadro de diálogo donde se le pregunta si desea enviar los datos de sus entrenamientos a nikeplus.com. Puede hacerlo en otro momento si no le apetece hacerlo ahora. 3 Haga clic en Visitar en el cuadro de diálogo donde se le pregunta si desea ir a nikeplus.com.45 El sitio web nikeplus.com se abrirá con un gráfico de su entrenamiento más reciente. 4 Haga clic en “Guardar sus carreras”, haga clic en Registrarme y siga las instrucciones que aparecen en pantalla. Cómo usar Nike + iPod Siga estas instrucciones para sacar el máximo partido de Nike + iPod. Cómo calibrar Nike + iPod Para muchos usuarios, la calibración por omisión de Nike + iPod es correcta. No obstante, puede mejorar su precisión calibrando Nike + iPod con sus estilos de marcha y carrera habituales. En el iPod nano, puede realizar un entrenamiento de calibración con una distancia dada o bien utilizar su último entrenamiento e introducir la distancia recorrida. En el iPhone o el iPod touch, puede realizar la calibración con el último entrenamiento realizado, aunque es imprescindible saber la distancia recorrida. Para calibrar Nike + iPod para correr y andar con el iPod nano (5.ª generación y anteriores): 1 Seleccione Nike + iPod > Ajustes > Sensor > Calibrar. 2 Seleccione Carrera o Marcha e introduzca una distancia. Para obtener mejores resultados, utilice una distancia de algo más de kilómetro y medio. La distancia de calibración más pequeña que puede introducirse son 400 metros. 3 Pulse el botón central. 4 Recorra la distancia establecida a un ritmo constante y natural.46 5 Pulse el botón Menú y seleccione “Finalizar calibración”. Un mensaje le indicará si la calibración se ha realizado correctamente. Si desea introducir una calibración distinta para las opciones de carrera y marcha, repita los pasos del 1 al 5. Nota: Incluso después de la calibración, el nivel de precisión de las mediciones de las distancias puede variar en función del modo de andar, las condiciones del terreno, la inclinación y la temperatura. También puede calibrar el iPod nano utilizando el entrenamiento que acaba de realizar. Esta opción puede resultarle de gran utilidad si ha recorrido una distancia conocida que no coincide con la distancia de resumen que aparece en el dispositivo. Para calibrar el iPod nano (5.ª generación y anteriores) con el último entrenamiento realizado: m Seleccione Finalizar, mantenga pulsado el botón central y, a continuación, seleccione Calibrar. Ajuste la distancia correcta que haya caminado o corrido y pulse el botón central. El dispositivo detecta si el entrenamiento era una carrera o una marcha y utiliza correctamente la nueva calibración en lugar de la existente. Para calibrar Nike + iPod para correr y andar en el iPod nano (6.ª generación): 1 Seleccione Ajustes > Fitness > Kit deportivo Nike + iPod > Sensor > Calibrar. 2 Seleccione “Calibración para marcha” o “Calibración para carrera” y, a continuación, elija una distancia y pulse OK.47 Para obtener mejores resultados, utilice una distancia de algo más de kilómetro y medio. La distancia de calibración más pequeña que puede introducirse son 400 metros 3 Seleccione la música que desea escuchar durante el entrenamiento de calibración. 4 Recorra la distancia establecida a un ritmo constante y natural. 5 Si la pantalla está apagada, pulse el botón de reposo/ activación; a continuación, pulse la pantalla para ver el botón Pausa y pulse Detener. Un mensaje le indicará si la calibración se ha realizado correctamente. Si desea introducir una calibración distinta para las opciones de carrera y marcha, repita los pasos del 1 al 5. Nota: Incluso después de la calibración, el nivel de precisión de las mediciones de las distancias puede variar en función del modo de andar, las condiciones del terreno, la inclinación y la temperatura. Con el iPhone o el iPod touch, puede calibrar Nike + iPod utilizando el entrenamiento que acaba de realizar. Únicamente pueden calibrarse los entrenamientos que cubran una distancia mínima de 400 metros Para calibrar el iPhone o el iPod touch con el último entrenamiento realizado: m Pulse Finalizar y, a continuación, Calibrar. Establezca la distancia correcta que haya caminado o corrido y pulse OK. El dispositivo actualizará sus registros de carrera o marcha con la nueva calibración y sobrescribirá la anterior.48 Para restaurar la calibración de Nike + iPod al ajuste por omisión: m iPod nano (5.ª generación y anteriores): seleccione Nike + iPod > Ajustes > Sensor > Calibrar > “Restaurar caminar” (o “Restaurar correr”) m iPod nano (6.ª generación): seleccione Ajustes > Fitness > Kit deportivo Nike + iPod > Sensor > Calibrar > “Restaurar caminar” (o “Restaurar correr”) > Reiniciar. m iPhone y iPod touch: Seleccione Ajustes > Nike + iPod y, a continuación, pulse Recalibrar. Cómo ajustar la unidad de distancia Puede configurar Nike + iPod para que las distancias recorridas en sus entrenamientos se midan en millas o en kilómetros Para ajustar la unidad de distancia: m iPod nano (5.ª generación y anteriores): seleccione Nike + iPod > Ajustes y, en la opción Distancias, elija Millas o Kilómetros m iPod nano (6.ª generación): seleccione Ajustes > Fitness > Distancias y, a continuación, seleccione Millas o Kilómetros. m iPhone y iPod touch: seleccione Ajustes > Nike + iPod > Distancias y, a continuación, seleccione Millas o Kilómetros Cómo introducir su peso Para introducir su peso: m iPod nano (5.ª generación y anteriores): seleccione Nike + iPod > Ajustes > Peso e introduzca su peso. m iPod nano (6.ª generación): seleccione Ajustes > Fitness > Peso e introduzca su peso.49 m iPhone y iPod touch: seleccione Ajustes > Nike + iPod > Peso e introduzca su peso. Para obtener la máxima precisión en el cálculo de las calorías quemadas, vaya actualizando su peso si cambia. Cómo bloquear el dispositivo durante un entrenamiento Puede bloquear el iPhone o el iPod touch para que sus controles no se activen accidentalmente durante un entrenamiento. Para bloquear el iPhone o el iPod touch: m Pulse el botón de reposo/activación. Para desbloquearlo, pulse el botón de reposo/activación o el botón de inicio y arrastre el regulador. Cómo saber el estado del entrenamiento mediante mensajes de voz Mientras está entrenando, Nike + iPod va informándole regularmente del estado del entrenamiento mediante mensajes de voz. Tiene la opción de elegir una voz masculina o femenina o de desactivar los mensajes. Para ajustar el tipo de voz o desactivar la reproducción de estos mensajes: m iPod nano (5.ª generación y anteriores): seleccione Nike + iPod > Ajustes y, a continuación, ajuste la opción “Mensajes de voz” en Hombre, Mujer o No. m iPod nano (6.ª generación): seleccione Ajustes > Fitness > “Mensajes de voz” y, a continuación, seleccione Hombre, Mujer o No.50 m iPhone y iPod touch: seleccione Ajustes > Nike + iPod > “Mensajes de voz” y, a continuación, seleccione Hombre, Mujer o No. Aunque desactive la reproducción automática de los mensajes de voz, puede seguir reproduciéndolos manualmente. Para reproducir los mensajes de voz manualmente: m iPod nano (5.ª generación y anteriores): pulse el botón central en cualquier momento durante el transcurso del entrenamiento. m iPod nano (6.ª generación): pulse el botón de reposo/ activación en cualquier momento durante el transcurso del entrenamiento. m iPhone y iPod touch: pulse el botón de inicio con el dispositivo bloqueado. En el iPod nano, los mensajes de voz pueden escucharse en varios idiomas además de inglés. Si ajusta el iPod nano en uno de estos idiomas y lo conecta al ordenador (que debe tener conexión a Internet), iTunes le solicitará que descargue los mensajes de voz en dicho idioma.  El iPod nano (5.ª generación y anteriores) solo puede tener una versión no inglesa de los mensajes de voz a la vez.  El iPhone, iPod touch y iPod nano (6.ª generación) admiten automáticamente todos los idiomas de los mensajes de voz.51 Cómo utilizar una canción PowerSong Elija una canción que le motive y conviértala en su PowerSong. Durante la sesión de entrenamiento, podrá poner su PowerSong fácilmente siempre que quiera. Para seleccionar una canción PowerSong: m iPod nano: seleccione Nike + iPod > Ajustes > PowerSong y, a continuación, elija una canción. El iPod nano (5.ª generación) también permite utilizar una lista de reproducción como PowerSong. m iPod nano (6.ª generación): seleccione Ajustes > Fitness > PowerSong y, a continuación, elija una canción. m iPhone y iPod touch: seleccione Ajustes > Nike + iPod > PowerSong y, a continuación, elija una canción. Para reproducir su PowerSong: m iPod nano (5.ª generación y anteriores): mantenga pulsado el botón central durante el entrenamiento. Tras una breve pausa, la PowerSong se reproducirá. m iPod nano (6.ª generación): pulse el botón de reposo/ activación para encender la pantalla; a continuación, pulse la pantalla para ver el botón Pausa y pulse PowerSong en la pantalla de entrenamiento. Si la pantalla está activada, también puede iniciar la PowerSong colocando dos dedos sobre la pantalla. m iPhone y iPod touch: pulse PowerSong en la pantalla de entrenamiento. Si el iPhone o el iPod touch están bloqueados, pulse el botón de inicio, arrastre el regulador para desbloquearlos y pulse PowerSong.52 Cómo poner en pausa un entrenamiento Puede interrumpir su entrenamiento, con lo que se detienen temporalmente la reproducción de la música y la recogida de datos, y reanudarlo posteriormente sin perder los datos registrados hasta ese momento. Para poner en pausa o reanudar un entrenamiento: m iPod nano (5.ª generación y anteriores): pulse el botón de reproducción/pausa (’) m iPod nano (6.ª generación): pulse la pantalla para ver el botón Pausa. Pulse Pausa. Pulse el botón Reanudar para reanudar el entrenamiento. Si la pantalla del iPod nano (6.ª generación) está apagada, pulse el botón de reposo/ activación para activarla. m iPhone y iPod touch: pulse Pausa. Si el dispositivo está bloqueado, en primer lugar pulse el botón de inicio una vez. Pulse el botón de reproducción para reanudar el entrenamiento. Cómo recibir llamadas durante un entrenamiento Durante su entrenamiento puede responder llamadas en su iPhone. Cuando reciba una llamada, se pondrá automáticamente en pausa mientras la atiende. Para responder a una llamada: m Pulse Responder o bien el botón del micrófono si lleva puesto un auricular manos libres estéreo. Si el iPhone está bloqueado, arrastre el regulador para desbloquearlo. Para silenciar una llamada: m Pulse el botón de reposo/activación o el botón del volumen. Aunque active esta opción, podrá responder la llamada hasta que se pase al buzón de voz.53 Para rechazar una llamada: m Pulse Rechazar o mantenga pulsado el botón del micrófono del auricular manos libres durante unos dos segundos. Dos pitidos bajos confirmarán que la llamada ha sido rechazada. También puede pulsar el botón de reposo/activación dos veces seguidas rápidamente para rechazar una llamada. De esta forma, dejará de sonar el tono de llamada, pero la música no se reanudará hasta que la llamada pase al buzón de voz; el entrenamiento seguirá en segundo plano. Para reanudar el entrenamiento después de una llamada: m Pulse el botón de reproducción. Cómo cambiar de música durante un entrenamiento Durante el entrenamiento puede cambiar de música sin perder los datos del entrenamiento. Mientras cambia la música, el entrenamiento se pone en pausa. Para cambiar de música durante un entrenamiento: 1 iPod nano (5.ª generación y anteriores): pulse el botón Menú y seleccione “Cambiar música”. El entrenamiento se pondrá en pausa. iPod nano (6.ª generación): pulse la pantalla para ver el botón Pausa; a continuación, pulse Pausa y “Cambiar música”. Si la pantalla del iPod nano (6.ª generación) está apagada, pulse el botón de reposo/activación para activarla. iPhone y iPod touch: pulse Pausa y, después, “Cambiar música”. Si el dispositivo está bloqueado, pulse el botón de inicio y luego arrastre el regulador para desbloquearlo. 54 2 iPod nano (5.ª generación y anteriores): seleccione otra música. El entrenamiento se reanudará automáticamente. iPhone, iPod touch y iPod nano (6.ª generación): seleccione otra música. Cómo enviar entrenamientos a Nikeplus.com automáticamente Puede configurar iTunes para que envíe automáticamente los datos de sus entrenamientos a nikeplus.com a través de Internet siempre que conecte su iPod nano al ordenador. Para enviar entrenamientos a nikeplus.com automáticamente: 1 Compruebe que el ordenador está conectado a Internet y, a continuación, conecte el iPod nano al ordenador. 2 Abra iTunes en el ordenador o dispositivo, haga clic en la pestaña Nike + iPod y, a continuación, seleccione “Enviar automáticamente datos del entrenamiento a nikeplus.com”. 3 Haga clic en “Visitar nikeplus.com” debajo de la casilla o, si ya ha configurado el envío automático del entrenamiento, seleccione Visitar en el cuadro de diálogo que aparecerá. El sitio web nikeplus.com se abrirá con un gráfico de su entrenamiento más reciente. 4 Haga clic en “Guardar sus carreras” e inicie una sesión, o bien regístrese si aún no lo ha hecho.55 Acceda al sitio web de nikeplus.com para consultar la política de privacidad de Nike y las condiciones de uso del servicio. Cómo consultar los entrenamientos en el dispositivo El iPod nano, iPhone o iPod touch guardan la fecha, la hora, la duración, la distancia, el ritmo y las calorías quemadas en los últimos mil entrenamientos realizados. Para consultar los datos de los entrenamientos más recientes en su dispositivo: m iPod nano (5.ª generación y anteriores): seleccione Nike + iPod > Historial. m iPod nano (6.ª generación): seleccione Fitness > Historial en la parte inferior de la pantalla. m iPhone y iPod touch: seleccione Nike + iPod y, a continuación, pulse Historial en la parte inferior de la pantalla. El iPod nano (5.ª generación y anteriores) proporciona totales diarios de todos los entrenamientos: entrenamientos Nike + iPod, pasos del podómetro y entrenamientos cardiovasculares en dispositivos de entrenamiento compatibles con Nike + iPod. Para ver los entrenamientos en el iPod nano (5ª generación y anteriores): 1 Seleccione “Totales diarios” en el menú Historial. 2 Seleccione una fecha y una actividad. 3 Utilice la orientación horizontal del iPod nano (5.ª generación) para ver un gráfico de dicha actividad.56 Para borrar una sola sesión de entrenamiento: m iPod nano (5.ª generación y anteriores): seleccione Nike + iPod > Historial. Seleccione una sesión de entrenamiento, pulse y mantenga pulsado el botón central y, a continuación, seleccione Eliminar. No es posible borrar una sola sesión de entrenamiento en el iPod nano (6.ª generación) m iPhone y iPod touch: seleccione Nike + iPod y pulse Historial. pulse Editar, seleccione una sesión de entrenamiento y, a continuación, pulse Eliminar. En el iPhone, el iPod touch y el iPod nano (6.ª generación), puede eliminar todas las sesiones de entrenamiento del historial pulsando Borrar en la parte superior de la pantalla Historial. Cómo crear accesos directos a entrenamientos personalizados Los accesos directos a entrenamientos personalizados le permiten seleccionar fácilmente un entrenamiento y repetirlo cuando quiera. El iPod nano (4.ª generación y posteriores) guarda automáticamente los entrenamientos terminados como accesos directos, mientras que el iPhone y el iPod touch ofrecen la posibilidad de crear accesos directos a entrenamientos personalizados. Para crear un acceso directo a un entrenamiento personalizado en el iPhone 3GS y posteriores o el iPod touch: 1 Seleccione Nike + iPod y, a continuación, pulse “Mis entrenamientos” en la parte inferior de la pantalla. 2 Pulse Más (+) y, a continuación, seleccione el tipo de entrenamiento y el objetivo.57 3 Seleccione la música, introduzca un nombre para el entrenamiento y, a continuación, pulse Guardar. Nota: Solamente se pueden crear accesos directos a entrenamientos personalizados en el iPhone y el iPod touch (2.ª generación y posteriores) Para eliminar un acceso directo a un entrenamiento personalizado en el iPhone 3GS y posteriores o el iPod touch: m Seleccione Nike + iPod y, a continuación, pulse “Mis entrenamientos”. Pulse Editar, seleccione una función rápida y, a continuación, pulse Eliminar. Para seleccionar un acceso directo a un entrenamiento personalizado: m iPod nano (4.ª y 5.ª generación): seleccione Nike + iPod y, a continuación, elija una función rápida. El nombre que se asigna a los accesos directos depende del tipo de entrenamiento y de la música. No pueden eliminarse. m iPod nano (6.ª generación): seleccione Fitness > Carrera y, a continuación, pulse “Mis entrenamientos”. Elija una función rápida. El nombre que se les asigna a los accesos directos depende del tipo de entrenamiento y de la música. No pueden eliminarse. m iPhone y iPod touch: seleccione Nike + iPod y, a continuación, pulse “Mis entrenamientos”. Las funciones rápidas se mostrarán por el nombre que haya especificado al crear el entrenamiento. La función rápida de entrenamiento personalizado más reciente se mostrará en la parte superior de la lista.58 Cómo comprar entrenamientos Nike+ Puede comprar y descargar entrenamientos Nike+ planificados por profesionales y con música mezclada especialmente para realizarlos. Al comprar un entrenamiento Nike+, recibirá una única pista de entrenamiento con música y voz, y también todas las canciones que forman parte de la mezcla. Seleccione las mezclas adecuadas para su nivel y estilo de entrenamiento. Para comprar un entrenamiento Nike+: 1 Abra iTunes y haga clic en iTunes Store, en la parte izquierda de la ventana. A continuación, introduzca “Nike Sport Music” en el campo de búsqueda de iTunes. 2 Haga clic en el botón Comprar situado junto al entrenamiento Nike+ que desee. 3 Siga las instrucciones que aparecen en pantalla para terminar la compra. La descarga empezará automáticamente. 4 Conecte el dispositivo al ordenador y cargue el entrenamiento. Nota: El uso de la tienda iTunes Store solo se autoriza a personas mayores de 13 años, en EE UU y en otros países; para consultar la lista de los países que disponen de este servicio, visite www.apple.com/mx/itunes/download o www.apple.com/la/itunes/download. Servicio sujeto a condiciones de uso. Para usar iTunes Store, se requiere acceso a Internet (gratuito o de pago)59 Cómo enlazar un mando a distancia o un pulsómetro compatible con Nike + iPod Los dispositivos compatibles con Nike + iPod se venden por separado del kit deportivo Nike + iPod y del sensor Nike + iPod. Puede utilizar un mando a distancia compatible para controlar Nike + iPod de forma inalámbrica mientras está entrenando. El iPod nano (5.ª generación y posteriores) también admite monitores de frecuencia cardíaca compatibles con Nike + iPod. Nota: Para utilizar un mando a distancia o un pulsómetro, el receptor iPod + Nike debe estar conectado al iPod nano (6.ª generación) Antes de usar uno de estos dispositivos por primera vez, debe enlazarlo con el receptor del iPod nano, el iPhone o el iPod touch. Para enlazar un mando a distancia compatible con Nike + iPod (a la venta por separado): m iPod nano (5.ª generación y anteriores): conecte el receptor Nike + iPod al iPod nano, seleccione Nike + iPod > Ajustes > Sensor > Enlazar y, a continuación, siga las instrucciones que aparecen en pantalla. m iPod nano (6.ª generación): seleccione Ajustes > Fitness > Kit deportivo Nike + iPod > Mando a distancia. Active la opción “Mando a distancia” y pulse Enlazar. m iPhone y iPod touch: seleccione Ajustes > Nike + iPod > “Mando a distancia” y, a continuación, siga las instrucciones que aparecen en pantalla.60 Para enlazar un monitor de frecuencia cardíaca compatible con Nike + iPod (de venta por separado): m iPod nano (5.ª generación y anteriores): conecte el receptor Nike + iPod al iPod nano, seleccione Nike + iPod > Ajustes > Pulsómetro > Enlazar y, a continuación, siga las instrucciones que aparecen en pantalla. m iPod nano (6.ª generación): seleccione Ajustes > Fitness > Kit deportivo Nike + iPod > Pulsómetro > Enlazar y, a continuación, siga las instrucciones que aparecen en pantalla. Para anular el enlace de un dispositivo: m iPod nano (5.ª generación y anteriores): seleccione Nike + iPod > Ajustes > “Mando a distancia” (o Pulsómetro) > Desenlazar y, a continuación, siga las instrucciones que aparecen en pantalla. m iPod nano (6.ª generación): seleccione Ajustes > Fitness > Kit deportivo Nike + iPod > “Mando a distancia” (o Pulsómetro) y, a continuación, pulse Desenlazar. m iPhone y iPod touch: seleccione Ajustes > Nike + iPod > “Mando a distancia” (o Pulsómetro) y, a continuación, pulse Desenlazar. Puede activar o desactivar las funciones de un mando a distancia compatible con Nike+ sin desenlazar el dispositivo. Para activar o desactivar el uso del mando a distancia: m iPod nano (5.ª generación y anteriores): seleccione Nike + iPod > Ajustes > “Mando a distancia” y, a continuación, ajuste la opción “Mando a distancia” en Sí o No.61 m iPod nano (6.ª generación): seleccione Ajustes > Fitness > Kit deportivo Nike + iPod > “Mando a distancia” y, a continuación, ajuste la opción “Mando a distancia” en Sí o No. m iPhone y iPod touch: seleccione Ajustes > Nike + iPod > “Mando a distancia” y, a continuación, enlace o anule el enlace del mando a distancia. Cómo entrenarse con un iPod nano (6.ª generación) y un pulsómetro Si tiene un iPod nano (6.ª generación) y un pulsómetro compatible con Nike + iPod (a la venta por separado), el iPod nano puede registrar y visualizar su frecuencia cardíaca mientras entrena. Asimismo, puede indicar las frecuencias cardíacas máxima y mínima entre las que desea mantenerse durante un entrenamiento, y comprobar si su frecuencia se mantiene efectivamente dentro del rango especificado. Durante el entrenamiento, el iPod nano muestra su frecuencia cardíaca actual; para señalar que debe aumentar o disminuir la actividad, aparece una flecha hacia arriba o hacia abajo. Puede usar un pulsómetro mientras realiza cualquiera de los entrenamientos estándar. También puede registrar su frecuencia cardíaca mientras participa en actividades que no sean correr ni caminar. Por ejemplo, puede usar el iPod nano y un pulsómetro al participar en actividades deportivas como el baloncesto, el aeróbic, los ejercicios en circuito, el golf, el senderismo o el fútbol, entre otras. 62 Cuando finalice el entrenamiento, puede transferir los datos de su frecuencia cardíaca a su cuenta de nikeplus.com, donde puede consultarla. Durante la configuración de un entrenamiento puede especificar el rango de frecuencias cardíacas (entre un máximo y un mínimo) que desea mantener al seleccionar un entrenamiento. En primer lugar, debe activar la función de entrenamiento con rango de frecuencias. Para activar o desactivar los entrenamientos con rango de frecuencias: m Pulse Ajustes > Fitness > Kit deportivo Nike + iPod > y, a continuación, pulse el botón Sí/No en “Entrenamiento con rango de frecuencias”. Al activar el entrenamiento con rango de frecuencias y seleccionar un entrenamiento, aparecen opciones para especificar un rango de frecuencia cardíaca. Mientras está entrenando, los datos de su frecuencia cardíaca quedan registrados y se visualizan en cualquiera de los tipos de entrenamiento. El iPod nano (6.ª generación) también ofrece un entrenamiento con rango de frecuencia cardíaca. Para efectuar un entrenamiento con rango de frecuencia cardíaca, sólo tiene que indicar el rango de frecuencias en el que desea mantenerse, elegir el tipo de actividad que realizará y ponerse en marcha. Toda la información relativa a su frecuencia cardíaca quedará registrada automáticamente. Al realizar un entrenamiento con rango de frecuencia cardíaca no es necesario utilizar un sensor en sus zapatillas para registrar el movimiento.63 Para iniciar un entrenamiento con rango de frecuencia cardíaca: 1 Pulse Fitness > Carrera > Frecuencia cardíaca. 2 Indique un rango de frecuencias. 3 Seleccione una actividad y pulse OK. 4 Elija la música de entrenamiento que desee. 5 Pulse “Iniciar entrenamiento” y comience su entrenamiento. 6 Cuando haya terminado, pulse el botón de reposo/ activación para encender la pantalla; a continuación, pulse la pantalla para ver el botón Pausa y púlselo. Pulse Pausa y Finalizar para terminar el entrenamiento con rango de frecuencia cardíaca. Al acabar un entrenamiento de frecuencia cardíaca, puede transferir la información a su cuenta de nikeplus. com del mismo modo que en los demás entrenamientos. Cómo establecer un enlace con otro sensor Cuando su dispositivo se enlaza a un sensor determinado, queda ajustado para enlazarse únicamente a ese sensor. Si utiliza otro sensor, deberá ajustar el dispositivo para que enlace con dicho sensor. Este sería el caso, por ejemplo, de que hubiera más de una persona en su familia que tuviera un sensor y unas zapatillas Nike+. Para realizar un enlace con otro sensor: 1 iPod nano: conecte el receptor al iPod nano. 2 Póngase las zapatillas con el nuevo sensor y asegúrese de que no haya ningún otro sensor Nike + iPod cerca. Camine un poco para activar el sensor, de forma que el receptor pueda detectarlo.64 3 Enlace el sensor con el dispositivo:  iPod nano (5.ª generación y anteriores): seleccione Nike + iPod > Ajustes > Sensor > Enlazar y, a continuación, siga las instrucciones que aparecen en pantalla. Un mensaje le indicará que el iPod ya está enlazado con el nuevo sensor.  iPod nano (6.ª generación): seleccione Ajustes > Fitness > Kit deportivo Nike + iPod > Sensor, pulse Enlazar y, a continuación, pulse la pantalla mientras anda o corre para volver a enlazar el dispositivo con el nuevo sensor.  iPhone y iPod touch: seleccione Ajustes > Nike + iPod > Sensor, pulse “Enlazar nuevo” y, a continuación, siga las instrucciones que aparecen en pantalla. Nota: Si enlaza el receptor con un sensor que se haya enlazado previamente, Nike + iPod detectará los ajustes de calibración, por lo que no será necesario volver a calibrarlo. Si conecta el receptor de un iPod a un iPod diferente y lo utiliza con el mismo sensor, no es necesario volver a enlazarlo o calibrarlo. El receptor guarda sus ajustes, historial de entrenamientos y funciones rápidas de entrenamiento. por lo que no es necesario volver a enlazarlo o calibrarlo.65 Cómo poner en reposo el sensor Nike + iPod Por omisión, el sensor está encendido y activo. Si desea guardar el sensor durante un largo periodo de tiempo o detener la transmisión de la señal, puede ponerlo en reposo. Importante: Para no infringir la normativa gubernamental aplicable, ponga el sensor en estado de reposo si va a tomar un avión. Para poner el sensor en reposo: m Utilice un bolígrafo o un clip para mantener pulsado el botón de reposo/activación durante tres segundos. Botón de reposo/activación Para activar el sensor: m Utilice un bolígrafo o un clip para pulsar el botón de reposo/activación.66 Información de seguridad importante ADVERTENCIA: Si no respeta estas instrucciones de seguridad, pueden producirse daños físicos o materiales. Ejercicio físico Antes de iniciar cualquier programa de ejercicios, es recomendable someterse a un examen médico completo. Realice ejercicios de calentamiento y estiramiento antes de comenzar la sesión de entrenamiento y permanezca atento y cauto durante el desarrollo de la misma. Disminuya la velocidad, si es necesario, antes de ajustar el dispositivo durante el entrenamiento. Deténgase inmediatamente si nota dolor o se siente débil, mareado, exhausto o sofocado. Al practicar deporte, usted asume los riesgos inherentes al ejercicio físico, incluido cualquier tipo de lesión derivada de dicha actividad. No utilice el receptor, el iPhone ni el iPod dentro del agua, en lugares muy húmedos o en sus proximidades. Peligro de asfixia El receptor y el sensor pueden representar un posible riesgo de asfixia. Manténgalos alejados de los niños menores de tres años.67 Prevención de problemas auditivos El uso de auriculares a un volumen elevado puede provocar una pérdida permanente de audición. Ajuste el volumen a un nivel adecuado. Con el tiempo, puede acostumbrarse a un volumen de sonido más alto, que puede resultar aparentemente normal, pero que puede dañar su capacidad de audición. Si oye un pitido o murmullo sordo, deje de utilizar los auriculares y acuda a un médico. Cuanto más alto ajuste el volumen menor es el tiempo necesario para que su capacidad de audición se vea afectada. Los expertos en audición recomiendan lo siguiente para proteger la capacidad auditiva:  Limitar el tiempo de utilización de los auriculares a un volumen elevado.  Evitar subir el volumen con el fin de aislarse de ambientes ruidosos.  Bajar el volumen cuando no oiga a las personas que estén hablando cerca. Desmontaje del sensor No intente abrir el sensor, desmontarlo ni extraer la batería. El sensor no contiene ninguna pieza que el usuario pueda reparar.68 Más información, servicio y soporte Consultar las respuestas a las preguntas más frecuentes acerca de Nike + iPod Vaya a www.apple.com/mx/support/nikeplus o www.apple.com/la/support/nikeplus. Obtener servicio y soporte para el sensor y el receptor Nike + iPod Vaya a www.apple.com/mx/support/nikeplus o www.apple.com/la/support/nikeplus. Obtener servicio y soporte para las zapatillas Nike+ o el sitio web de nikeplus.com Vaya a www.nikeplus.com. Obtener información acerca de iTunes Abra iTunes y seleccione Ayuda > Ayuda iTunes. Obtener información acerca del iPod nano o el iPod touch Vaya a www.apple.com/mx/support/ipod o www.apple.com/la/support/ipod. Obtener información acerca del iPhone Vaya a www.apple.com/mx/support/iphone o www.apple.com/la/support/iphone.69 Índice 70 Bem-vindo ao Nike + iPod 70 Seu preparador físico particular 71 Início Rápido 80 Como usar o Nike + iPod 80 Como calibrar o Nike + iPod 83 Como configurar as unidades de distância 83 Como introduzir o seu peso 83 Como bloquear o dispositivo durante um exercício 84 Como obter comentários de voz 85 Como usar uma PowerSong 86 Como colocar um exercício em pausa 87 Como receber ligações durante um exercício 88 Como mudar de música durante um exercício 89 Como enviar exercícios ao site nikeplus.com automaticamente 90 Como rever os exercícios no seu dispositivo 91 Como criar atalhos de exercícios personalizados 92 Como comprar exercícios Nike+ 93 Como vincular com um controle remoto ou monitor de batimentos cardíacos compatível com Nike + iPod 95 Como fazer exercícios com um iPod nano (sexta geração) e um monitor de batimentos cardíacos 98 Como estabelecer um vínculo com outro sensor 99 Como colocar o sensor Nike + iPod em repouso 100 Informações Importantes de Segurança 101 Mais informações, assistência e suporte70 Bem-vindo ao Nike + iPod Seu preparador físico particular O Nike + iPod é um parceiro e preparador físico, ao mesmo tempo. Selecione o tipo de exercício que você deseja - livre, por distância, por tempo, por queima de calorias - escolha uma música que mantenha você motivado e acompanhe o seu progresso a cada passo do caminho com comentários de voz ou escritos na tela. Envie os dados do seu exercício ao site nikeplus. com, onde você pode definir metas e acompanhar o seu progresso de um exercício para o outro. Faça parte da maior comunidade de corrida do mundo, participando de desafios com corredores do mundo inteiro. O Nike + iPod é compatível com o iPhone (3GS ou posterior), com todos os modelos de iPod nano 1 e com o iPod touch (segunda geração ou posterior). iPod nano (todos os modelos) iPod touch (segunda geração ou posterior) iPhone 3GS ou posterior 1 Para o iPod nano (sexta geração), o Sensor Nike + iPod é opcional e é requerido apenas nos exercícios que utilizam o Polar Wearlink® + Heart Rate Transmitter para Nike+.71 Início Rápido Siga estas instruções para começar a usar o Nike + iPod imediatamente. Etapa 1: Ative o Nike + iPod no seu dispositivo. m iPod nano (quinta geração ou anterior): Prenda o receptor do Nike + iPod ao iPod nano. Aparecerá Nike + iPod no menu principal. m iPod nano (sexta geração): Prenda o receptor do Nike + iPod ao iPod nano. Toque em Fitness. Nota: Opcionalemnte, o iPod nano (6ª geração) pode controlar seus exercícios sem utilizar o receptor e sensor do Nike + iPod. Para obter mais informações, consulte o Manual do Usuário do iPod nano que acompanha o seu dispositivo. m iPhone e iPod touch: Escolha Ajustes > Nike + iPod e configure para Ativado. Aparecerá um ícone do Nike + iPod na tela de Início. Nota: O iPhone 3GS ou posterior e o iPod touch possuem um receptor interno; nenhum receptor externo é necessário.72 Etapa 2: Certifique-se de ter o último software do iPod e do iTunes. 1 Transfira e instale o último software do iTunes no seu computador a partir do site www.apple.com/br/itunes. 2 Conecte o dispositivo ao seu computador; em seguida, selecione-o na barra lateral do iTunes e clique em Resumo. 3 Se o iTunes indicar que o seu iPod necessita ser atualizado, clique em Atualizar e siga as instruções da tela. Etapa 3: Insira o Sensor Nike + iPod no seu tênis preparado Nike+. m Levante a sola do tênis esquerdo, remova a espuma do compartimento que se encontra debaixo da sola e substitua a espuma pelo sensor, com a parte plana para cima. Sensor Você pode deixar o sensor no seu tênis mesmo quando não estiver se exercitando, mas se você pretende usar os seus tênis por um longo período sem exercitar, substitua o sensor pela espuma para economizar a bateria. 73 A bateria do sensor não pode ser substituída ou recarregada e possui uma vida útil de mais de 1.000 horas em atividade. A autonomia da bateria depende do uso e de outros fatores. Etapa 4: Escolha um tipo de exercício. Um exercício livre  iPod nano (quinta geração ou anterior): Escolha Nike + iPod > Nike + iPod > Básico.  iPod nano (sexta geração): Escolha Fitness > Correr > Básico.  iPhone e iPod touch: Escolha Nike + iPod > Básico. Um exercício com tempo definido  iPod nano (quinta geração ou anterior): Escolha Nike + iPod > Nike + iPod > Tempo.  iPod nano (sexta geração): Escolha Fitness > Correr > Tempo.  iPhone e iPod touch: Escolha Nike + iPod > Tempo. Um exercício com distância definida  iPod nano (quinta geração ou anterior): Escolha Nike + iPod > Nike + iPod > Distância.  iPod nano (sexta geração): Escolha Fitness > Correr > Distância.  iPhone e iPod touch: Escolha Nike + iPod > Distância.74 Um exercício para queimar calorias  iPod nano (quinta geração ou anterior): Escolha Nike + iPod > Ajustes > Peso e digite o seu peso. Em seguida, pressione o botão Menu e escolha Nike + iPod > Nike + iPod > Caloria.  iPod nano (sexta geração): Escolha Ajustes > Fitness > Peso e digite o seu peso. Escolha Fitness > Correr > Caloria.  iPhone e iPod touch: Escolha Ajustes > Nike + iPod > Peso e digite o seu peso. Em seguida, pressione o botão Início e escolha Nike + iPod > Caloria. Nota: Você precisa introduzir o seu peso somente na primeira vez que iniciar um exercício de queima de calorias.75 Etapa 5: Escolha a música para o seu exercício. Para reproduzir Faça o seguinte Uma seleção musical de exercícios Nike+ Escolha a seleção musical (consulte a página 92). A música que está sendo reproduzida atualmente Escolha Reproduzindo Agora. Uma seleção musical Genius Escolha Seleções Genius (iPod nano sexta geração). Músicas de uma lista Escolha Listas e, em seguida, escolha uma lista. Um podcast Escolha Podcast (iPod nano sexta geração). Um audiolivro Escolha Audiolivro (iPod nano sexta geração). Músicas em uma ordem aleatória Escolha Músicas Aleatórias. Uma emissora de rádio Escolha Rádio (iPod nano sexta geração). Nenhuma música Escolha Nenhuma. Etapa 6: Comece o seu exercício. Caminhe ou corra um pouco para ativar o seu sensor. Quando o dispositivo detectar e se vincular ao seu sensor, estará tudo pronto para você começar a se exercitar. m iPod nano (quinta geração ou anterior): Pressione o botão central e comece a caminhar ou a correr. m iPod nano (sexta geração): Pressione o botão Iniciar Exercício e comece a caminhar ou a correr.76 m iPhone e iPod touch: Pressione Reproduzir e comece a caminhar ou a correr. Etapa 7: Controle o seu progresso. O Nike + iPod mostra automaticamente o estado do seu exercício na tela, semelhante à ilustração a seguir. (Dependendo do tipo de seu dispositivo, a tela poderá parecer ligeiramente diferente.) iPod nano (sexta geração) iPhone 3GS ou posterior e iPod touch O Nike + iPod fornece automaticamente comentários de voz sobre o seu progresso durante os exercícios (consulte “Como obter comentários de voz” na página 84). Além disso, você pode obter comentários sempre que desejar.77 Para obter comentários de voz manualmente: m iPod nano (quinta geração ou anterior): Pressione o botão central a qualquer momento durante o exercício. m iPod nano (sexta geração): Pressione o botão Repousar/ Despertar a qualquer momento durante o exercício. m iPhone e iPod touch: Pressione o botão de Início a qualquer momento durante o exercício. Nota: O iPhone e o iPod touch devem estar bloqueados para obter comentários de voz manualmente (consulte “Como obter comentários de voz” na página 84). Etapa 8: Finalize o seu exercício. Você pode finalizar o seu exercício a qualquer momento. Se você continuar se exercitando depois de alcançar o seu objetivo de tempo, distância ou calorias, o seu progresso continua sendo controlado. Para finalizar o seu exercício: m iPod nano (quinta geração ou anterior): Pressione o botão Reproduzir/Pausa (’) para colocar o seu exercício em pausa. Em seguida, pressione o botão Menu e escolha Finalizar. m iPod nano (sexta geração): Toque na tela para mostrar o botão Pausa e, em seguida, toque em Pausa. Pressione Finalizar. Se a tela estiver desativada, pressione o botão Repousar/Despertar. Nota: Para colocar em pausa ou retomar o seu exercício em um iPod nano (sexta geração) rapidamente, clique duas vezes no botão Repousar/Despertar.78 m iPhone e iPod touch: Pressione Finalizar. Se o iPhone ou o iPod estiverem bloqueados, pressione o botão de Início e toque em Pausa. Em seguida, arraste o controle deslizante e toque em Finalizar. Etapa 9: Acompanhe o seu progresso no site nikeplus.com. No site nikeplus.com, você poderá acompanhar o seu progresso com o passar do tempo, visualizar um registro de todos os seus exercícios passados, definir e controlar objetivos e comparar os seus resultados com outras pessoas. Você pode até mesmo competir on-line com outros usuários do Nike + iPod em desafios de exercícios. Se você possui um iPhone ou iPod touch, você pode enviar os dados do seu exercício, sem fios, ao site da Nike. Se você possui um iPod nano, você pode enviar os dados do seu exercício do seu computador ao site nikeplus.com. Recomendamos criar primeiro uma conta nikeplus. com antes de enviar os dados de seus exercícios. Siga as instruções do site nikeplus.com para se inscrever em uma conta gratuita. Para enviar os dados dos exercícios de modo sem fio ao site nikeplus.com de seu iPhone ou iPod touch: 1 Certifique-se de que o seu dispositivo esteja conectado à Internet e, em seguida, escolha Nike + iPod. Quando você tiver um exercício que ainda não tenha sido sincronizado com sua conta nikeplus.com, um pequeno ponto vermelho aparecerá no botão Histórico. 2 Pressione o botão Histórico para ver seus exercícios. 3 Toque no botão “Enviar para Nike+” para enviar os dados 79 de seus exercícios para a nikeplus.com. Se não quiser fazer isso agora, poderá fazê-lo depois. 4 Digite seu endereço de e-mail e senha da conta nikeplus.com. Depois, toque em “Início de Sessão no Nike +”. Depois do início de sessão, seus exercícios serão enviados à conta nikeplus.com. Se você não tiver uma conta nikeplus.com, toque em “Conectar à Nike+” e siga as instruções para criar uma conta. O site nikeplus.com abrirá com um gráfico exibindo o seu exercício mais recente. 5 Siga as instruções da tela para acessar os exercícios. Para enviar os dados do seu exercício do iPod nano, do seu computador para o site nikeplus.com: 1 Certifique-se de que o seu computador esteja conectado à Internet e, em seguida, conecte o iPod nano ao seu computador. 2 Clique em Enviar na caixa de diálogo que aparece perguntando se você deseja enviar os dados do seu exercício à nikeplus.com. Se não quiser fazer isso agora, poderá fazê-lo depois. 3 Clique em Visitar na caixa de diálogo que pergunta se você deseja ir ao site nikeplus.com. O site nikeplus.com se abrirá com um gráfico exibindo o seu exercício mais recente. 4 Clique em Salvar Suas Corridas e em seguida, clique em Inscrever-me e siga as instruções da tela.80 Como usar o Nike + iPod Siga estas instruções para aproveitar ao máximo o Nike + iPod. Como calibrar o Nike + iPod A calibragem padrão para o Nike + iPod é bastante precisa para muitos usuários. Você pode melhorar a precisão calibrando o Nike + iPod ao seu estilo natural de corrida e caminhada. No iPod nano, você pode executar um exercício de calibragem dentro de uma distância determinada ou usar o seu exercício mais recente completado e introduzir a distância percorrida. No iPhone ou iPod touch, você pode calibrar usando a distância percorrida do seu exercício finalizado mais recentemente. Para calibrar o Nike + iPod para corrida e caminhada usando o iPod nano (quinta geração ou anterior): 1 Escolha Nike + iPod > Ajustes > Sensor > Calibrar. 2 Escolha Correr ou Andar e introduza uma distância. Para obter melhores resultados, use uma distância de pelo menos uma milha. A menor distância de calibragem que você pode inserir é de um quarto de milha. 3 Pressione o botão central. 4 Corra ou caminhe a distância definida, a um ritmo constante, natural. 5 Pressione o botão Menu e escolha Calibragem Concluída. Uma mensagem lhe informará se a calibragem foi bemsucedida. Se deseja calibrar tanto a corrida quanto a caminhada, repita os passos 1 a 5.81 Nota: Mesmo após a calibragem, a precisão das medições de distância poderão variar dependendo do modo de andar, superfície de corrida, inclinação e temperatura. Você também pode calibrar o iPod nano usando o exercício que acabou de terminar. Isso é útil se você percorreu uma distância conhecida que não coincide com a distância resumida exibida no seu dispositivo. Para calibrar o iPod nano (quinta geração ou anterior) usando o seu último exercício finalizado: m Escolha Finalizar, mantenha pressionado o botão central e escolha Calibrar. Introduza a distância correta que você andou ou correu e pressione o botão central. O dispositivo detecta se o exercício foi uma caminhada ou uma corrida e usa corretamente a nova calibragem em vez da existente. Para calibrar o Nike + iPod para corrida e caminhada usando o iPod nano (sexta geração ou anterior): 1 Escolha Ajustes > Fitness > Nike + iPod Sport Kit > Sensor > Calibrar. 2 Escolha Calibragem de Caminhada ou Calibragem de Corrida; em seguida, selecione uma distância e toque em OK. Para obter melhores resultados, use uma distância de pelo menos uma milha. A menor distância de calibragem que você pode inserir é de um quarto de milha. 3 Escolha uma música para acompanhar o seu exercício de calibragem. 4 Corra ou caminhe a distância definida, a um ritmo constante, natural.82 5 Se a tela estiver desativada, pressione o botão Repousar/ Despertar, toque na tela para mostrar o botão Pausa e, em seguida, toque em Parar. Uma mensagem lhe informará se a calibragem foi bemsucedida. Se deseja calibrar tanto a corrida quanto a caminhada, repita os passos 1 a 5. Nota: Mesmo após a calibragem, a precisão das medições de distância poderão variar dependendo do modo de andar, superfície de corrida, inclinação e temperatura. Usando o iPhone ou iPod touch, você pode calibrar o Nike + iPod usando o exercício que acabou de terminar. Você pode calibrar somente exercícios que tenham uma distância de um quarto de milha ou mais. Para calibrar o iPhone ou iPod touch usando o seu último exercício terminado: m Toque em Finalizar e, em seguida, toque em Calibrar. Defina a distância correta de corrida ou caminhada e toque em OK. O dispositivo é atualizado com a nova calibragem de corrida e caminhada, e substitui a anterior. Para redefinir a calibragem do Nike + iPod ao ajuste padrão: m iPod nano (quinta geração ou anterior): Escolha Nike + iPod > Ajustes > Sensor > Calibrar > Redefinir Caminhada (ou Redefinir Corrida). m iPod nano (sexta geração): Escolha Ajustes > Fitness > Nike + Sport Kit > Sensor > Calibrar > Redefinir Caminhada (ou Redefinir Corrida) > Redefinir. m iPhone e iPod touch: Escolha Ajustes > Nike + iPod, e, em seguida, toque em Redefinir Calibragem.83 Como configurar as unidades de distância Você pode configurar o Nike + iPod para medir os seus exercícios em milhas ou em quilômetros. Para definir a unidade de distância: m iPod nano (quinta geração ou anterior): Escolha Nike + iPod > Ajustes, e defina as Distâncias para Milhas ou Quilômetros. m iPod nano (sexta geração): Escolha Ajustes > Fitness > Distâncias e, em seguida, escolha Milhas ou Quilômetros. m iPhone e iPod touch: Escolha Ajustes > Nike + iPod > Distâncias e, em seguida, escolha Milhas ou Quilômetros. Como introduzir o seu peso Para introduzir o seu peso: m iPod nano (quinta geração ou anterior): Escolha Nike + iPod > Ajustes > Peso e digite o seu peso. m iPod nano (sexta geração): Escolha Ajustes > Fitness > Peso e digite o seu peso. m iPhone e iPod touch: Escolha Ajustes > Nike + iPod > Peso e digite o seu peso. Para obter uma melhor precisão no cálculo das calorias queimadas, atualize o seu peso, se ele tiver mudado. Como bloquear o dispositivo durante um exercício Você pode bloquear o iPhone ou iPod touch para que os controles não sejam ativados acidentalmente durante um exercício. Para bloquear o iPhone ou iPod touch: m Pressione o botão Repousar/Despertar.84 Para desbloquear, pressione o botão Repousar/ Despertar ou o botão Início e arraste o controle. Como obter comentários de voz Conforme você realiza o seu exercício, o Nike + iPod fornece comentários de voz periódicos sobre o seu estado. Você pode escolher uma voz feminina ou masculina ou desativar os comentários. Para definir o tipo de voz ou desativar os comentários de voz: m iPod nano (quinta geração ou anterior): Escola Nike + iPod > Ajustes e, em seguida configure os Comentários de Voz para Masculino, Feminino ou Desativado. m iPod nano (sexta geração): Escolha Ajustes > Fitness > Comentários de Voz e, em seguida escolha Masculino, Feminino ou Desativado. m iPhone e iPod touch: Escolha Ajustes > Nike + iPod > Comentários de Voz e, em seguida escolha Masculino, Feminino ou Desativado. Quando o comentário de voz estiver desativado, você ainda pode obtê-lo de forma manual. Para obter comentários de voz manualmente: m iPod nano (quinta geração ou anterior): Pressione o botão central a qualquer momento durante o exercício. m iPod nano (sexta geração): Pressione o botão Repousar/ Despertar a qualquer momento durante o exercício. m iPhone e iPod touch: Pressione o botão de início enquanto o dispositivo está bloqueado.85 No iPod nano, o comentário de voz está disponível em alguns idiomas, além do Inglês. Se você configurar o seu iPod nano para que utilize um desses idiomas e conectá-lo ao seu computador (que deve estar conectado à Internet), o iTunes perguntará se você deseja transferir o comentário nesse idioma.  O iPod nano (quinta geração ou anterior) só pode ter uma versão de comentário de voz que não seja em língua inglesa de cada vez.  O iPhone, iPod touch e iPod nano (sexta geração) são automaticamente compatíveis com todos os idiomas de comentários de voz. Como usar uma PowerSong Escolha uma música que motive você e torne-a sua PowerSong. Você pode mudar rapidamente para esta PowerSong em qualquer momento durante o seu exercício. Para escolher uma PowerSong: m iPod nano: Escolha Nike + iPod > Ajustes > PowerSong e escolha uma música. O iPod nano (quinta geração) também pode usar uma lista como PowerSong. m iPod nano (sexta geração): Escolha Ajustes > Fitness > PowerSong e escolha uma música. m iPhone e iPod touch: Escolha Ajustes > Nike + iPod > PowerSong e escolha uma música.86 Para reproduzir a sua PowerSong: m iPod nano (quinta geração ou anterior): Mantenha pressionado o botão central durante um exercício. Após uma pequena pausa, a sua PowerSong é reproduzida. m iPod nano (sexta geração): Pressione o botão Repousar/ Despertar para interromper o repouso da tela, toque na tela para mostrar o botão Pausa e, em seguida, toque em PowerSong na tela do exercício. Quando a tela estiver ativada, você também poderá manter dois dedos sobre ela para iniciar a PowerSong. m iPhone e iPod touch: Toque em PowerSong na tela do exercício. Se o iPhone ou o iPod touch estiver bloqueado, pressione o botão Início, arraste o controle deslizante para desbloqueá-lo e, em seguida, toque em PowerSong. Como colocar um exercício em pausa Você pode interromper o seu exercício, parando temporariamente a música e a coleta de dados, e retomar o exercício mais tarde sem perder nenhum dado. Para colocar um exercício em pausa ou para retomá-lo: m iPod nano (quinta geração ou anterior): Pressione o botão Reproduzir/Pausa (’). m iPod nano (sexta geração): Toque na tela para mostrar o botão Pausa. Toque em Pausa. Toque em Retomar para retomar o seu exercício. Se a tela do iPod nano (sexta geração) estiver desativada, pressione o botão Repousar/ Despertar para interromper o repousa da tela. m iPhone e iPod touch: Toque em Pausa. Se o dispositivo estiver bloqueado, primeiro pressione o botão de Início uma vez. Toque em Reproduzir para retomar o seu exercício.87 Como receber ligações durante um exercício Você pode usar o iPhone para receber ligações durante o seu exercício. Ao receber uma ligação, o seu exercício é colocado em pausa automaticamente quando você atende. Para atender uma ligação: m Toque em Atender ou pressione o botão do microfone se estiver usando o fone de ouvido estéreo. Se o iPhone estiver bloqueado, arraste o controle deslizante para desbloqueá-lo. Para silenciar uma ligação: m Pressione o botão Repousar/Despertar ou o botão de volume. Você ainda poderá atender a ligação após silenciá-la, até que ela chegue à sua caixa postal. Para recusar uma ligação: m Toque em Recusar ou mantenha pressionado o botão do microfone no fone de ouvido por aproximadamente dois segundos e, em seguida, solte-o. Dois bipes baixos confirmam que a ligação foi recusada. Você também pode pressionar o botão Repousar/ Despertar duas vezes rapidamente para recusar uma ligação. Isso silencia o toque, mas a música não será reiniciada até que a ligação seja enviada ao voicemail; o exercício continua em segundo plano. Para retomar o seu exercício após uma chamada: m Toque em Reproduzir.88 Como mudar de música durante um exercício Você pode mudar de música a qualquer momento durante um exercício, sem perder os dados do seu exercício. Seu exercício é colocado em pausa enquanto a música muda. Para alterar a música durante um exercício: 1 iPod nano (quinta geração ou anterior): Pressione o botão Menu e escolha Alterar Música. Seu exercício é colocado em pausa. iPod nano (sexta geração): Toque na tela para mostrar o botão Pausa. Toque em Pausa e, em seguida, toque em Mudar Música. Se a tela do iPod nano (sexta geração) estiver desativada, pressione o botão Repousar/ Despertar para interromper o repousa da tela. iPhone e iPod touch: Toque em Pausa e em Alterar Música. Se o dispositivo estiver bloqueado, primeiro pressione o botão Início e arraste o controle deslizante para desbloqueá-lo. 2 iPod nano (quinta geração ou anterior): Escolha uma nova música. Seu exercício é automaticamente reiniciado. No iPhone, iPod touch e iPod nano (sexta geração): Escolha uma nova música. 89 Como enviar exercícios ao site nikeplus.com automaticamente Você pode configurar o iTunes para enviar automaticamente os dados do seu exercício ao site nikeplus.com pela Internet, sempre que você conectar o seu iPod nano ao seu computador. Para enviar exercícios ao nikeplus.com automaticamente: 1 Certifique-se de que o seu computador esteja conectado à Internet e, em seguida, conecte o iPod nano ao seu computador. 2 Abra o iTunes no seu computador ou dispositivo, clique em Nike + iPod e, em seguida, selecione “Enviar dados de exercícios automaticamente ao nikeplus.com”. 3 Clique em “Visitar nikeplus.com” abaixo da caixa de opção ou, caso você já tenha configurado o seu exercício para ser enviado automaticamente, clique em Visitar na caixa de diálogo que aparece. O site nikeplus.com se abrirá com um gráfico exibindo o seu exercício mais recente. 4 Clique em Salvar Suas Corridas e inicie a sessão ou registre-se caso ainda não o tenha feito. Consulte o site nikeplus.com para ver a política de privacidade e os termos e condições da Nike.90 Como rever os exercícios no seu dispositivo O iPod nano, iPhone ou iPod touch salva a data, a hora, a duração, a distância, o ritmo e as calorias gastas de até seus últimos mil exercícios. Para rever os seus exercícios mais recentes no seu dispositivo: m iPod nano (quinta geração ou anterior): Escolha Nike + iPod > Histórico. m iPod nano (sexta geração): Escolha Exercícios > Histórico na parte inferior da tela. m iPhone e iPod touch: Escolha Nike + iPod e toque em Histórico na parte inferior da tela. O iPod nano (quinta geração ou anterior) fornece totais diários de todos os seus exercícios: Exercícios do Nike + iPod, passos do pedômetro e exercícios cardiovasculares que usem o Nike + iPod compatível com o equipamento de ginástica. Para visualizar os exercícios no iPod nano (quinta geração ou anterior): 1 Escolha Totais Diários no menu Histórico. 2 Escolha uma data e uma atividade. 3 Gire o iPod nano (quinta geração) para a orientação horizontal para ver uma representação gráfica dessa atividade. Para apagar uma única sessão de exercícios: m iPod nano (quinta geração ou anterior): Escolha Nike + iPod > Histórico. Escolha uma sessão de exercícios, mantenha pressionado o botão central, em seguida escolha Apagar.91 Não é possível apagar exercícios individuais no iPod nano (sexta geração). m iPhone e iPod touch: Escolha Nike + iPod e toque em Histórico. Toque em Editar, escolha uma sessão de exercícios e, em seguida, toque em Apagar. No iPhone, iPod touch e iPod nano (sexta geração), você pode apagar todas as sessões de exercícios do Histórico tocando em Limpar na parte superior da tela Histórico. Como criar atalhos de exercícios personalizados Os atalhos de exercícios personalizados permitem que você escolha com facilidade um exercício e o repita. O iPod nano (quarta geração ou posterior) salva automaticamente os seus exercícios finalizados como atalhos. O iPhone e iPod touch também permitem que você crie atalhos de exercícios personalizados. Para criar um atalho de exercício personalizado no iPhone 3GS ou posterior ou iPod touch: 1 Escolha Nike + iPod, em seguida toque Meus Exercícios na parte inferior da tela. 2 Toque no Sinal de Adição (+), em seguida, escolha o tipo de exercício e o objetivo do exercício. 3 Escolha música, dê um nome ao exercício e, em seguida, toque em Salvar. Nota: Você pode criar atalhos de exercícios personalizados somente no iPhone e iPod touch (segunda geração ou posterior).92 Para apagar um atalho de exercício personalizado no iPhone 3GS ou posterior ou iPod touch: m Escolha Nike + iPod, e, em seguida, toque em Meus Exercícios. Toque em Editar, escolha um atalho e, em seguida, toque em Apagar. Para escolher um atalho de exercício personalizado: m iPod nano (quarta e quinta geração): Escolha Nike + iPod e, em seguida, escolha um atalho. Os nomes dos atalhos são definidos de acordo com o tipo do exercício e música. Eles não podem ser apagados. m iPod nano (sexta geração): Escolha Fitness > Correr e, em seguida, toque em Meus Exercícios. Escolha um atalho. Os nomes dos atalhos são definidos de acordo com o tipo do exercício e música. Eles não podem ser apagados. m iPhone e iPod touch: Escolha Nike + iPod, e, em seguida, toque em Meus Exercícios. Os atalhos são listados pelo nome que você especificou quando criou o exercício. Seu atalho de exercício personalizado mais recente aparece no topo da lista. Como comprar exercícios Nike+ Você pode comprar e transferir exercícios Nike+ com seleções de músicas contínuas para um treinamento profissional. Quando você compra um Exercício Nike+, você obtém uma única faixa de exercício com música e narração, e você também pode obter todas as músicas individuais da seleção. Escolha as seleções para o seu nível e estilo de exercício. Para adquirir um exercício Nike+: 1 Abra o iTunes e clique em iTunes Store no lado esquerdo da janela e, em seguida, digite “Nike Sport Music” no campo de busca do iTunes.93 2 Clique no botão Comprar ao lado do exercício Nike+ que você escolher. 3 Siga as instruções da tela para concluir a compra. A transferência começa automaticamente. 4 Conecte o dispositivo ao seu computador e carregue o exercício no dispositivo. Nota: A iTunes Store está disponível somente para pessoas com 13 anos ou mais, nos EUA e em muitos outros países; para obter uma lista de países, consulte www.apple.com/br/itunes/download. Termos serão aplicados. Você deve ter acesso à Internet (talvez não seja gratuito) para usar a loja iTunes. Como vincular com um controle remoto ou monitor de batimentos cardíacos compatível com Nike + iPod Os dispositivos compatíveis com Nike + iPod são vendidos separadamente do Nike + iPod Sport Kit e do Sensor Nike + iPod. Você pode usar um controle remoto compatível para controlar o Nike + iPod sem fio enquanto você se exercita. O iPod nano (quinta geração ou posterior) também é compatível com monitores de batimentos cardíacos compatíveis com Nike + iPod. Nota: Você deve ter o receptor iPod + Nike anexado ao seu iPod nano (sexta geração) para utilizar um monitor de batimentos cardíacos ou controle remoto. Antes de utilizar um destes dispositivos pela primeira vez, você deve vinculá-lo ao seu receptor do iPod nano, iPhone ou iPod touch.94 Para vincular com um controle remoto compatível com Nike + iPod (vendido separadamente): m iPod nano (quinta geração ou anterior): Conecte o seu receptor Nike + iPod ao seu iPod nano, escolha Nike + iPod > Ajustes > Sensor > Vincular e, em seguida, siga as instruções na tela. m iPod nano (sexta geração): Escolha Ajustes > Fitness > Nike + iPod Sport Kit > Controle Remoto. Ative a opção Controle Remoto e toque em Vincular. m iPhone e iPod touch: Escolha Ajustes > Nike + iPod > Controle Remoto e, em seguida, siga as instruções na tela. Para vincular com um monitor de batimentos cardíacos compatível com Nike + iPod (vendido separadamente): m iPod nano (quinta geração ou anterior): Conecte o receptor Nike + iPod ao iPod nano, escolha Nike + iPod > Ajustes > Monitor de Batimentos Cardíacos > Vincular e, em seguida, siga as instruções na tela. m iPod nano (sexta geração): Escolha Ajustes > Fitness > Nike + iPod Sport Kit > Monitor de Batimentos Cardíacos > Vincular e, em seguida, siga as instruções na tela. Para desvincular um dispositivo: m iPod nano (quinta geração ou anterior): Escolha Nike + iPod > Ajustes > Controle Remoto (ou Monitor de Batimentos Cardíacos) > Desvincular e, em seguida siga as instruções na tela. m iPod nano (sexta geração): Escolha Ajustes > Nike + iPod Sport Kit > Controle Remoto (ou Monitor de Batimentos Cardíacos) e, em seguida, toque em Desvincular.95 m iPhone e iPod touch: Escolha Ajustes > Nike + iPod > Controle Remoto (ou Monitor de Batimentos Cardíacos) e, em seguida, toque em Desvincular. Você pode ativar e desativar as funções de um controle remoto compatível com Nike + sem desvincular o dispositivo. Para ativar ou desativar a funcionalidade remota: m iPod nano (quinta geração ou anterior): Escolha Nike + iPod > Ajustes > Controle Remoto e, em seguida, defina o Controle Remoto para Ativado ou Desativado. m iPod nano (sexta geração): Escolha Ajustes > Fitness > Nike + iPod Sport Kit > Controle Remoto e, em seguida, defina o Controle Remoto para Ativado ou Desativado. m iPhone e iPod touch: Escolha Ajustes > Nike + iPod > Controle Remoto e então vincule ou desvincule o controle remoto. Como fazer exercícios com um iPod nano (sexta geração) e um monitor de batimentos cardíacos Se você tiver um iPod nano (sexta geração) e um monitor de batimentos cardíacos Nike + iPod compatível (adquirido separadamente), o iPod nano poderá gravar e exibir sua taxa de batimentos cardíacos enquanto você estiver fazendo seus exercícios. Você poderá também especificar um intervalo ou uma “zona” com as taxas de batimentos cardíacos máxima e mínima que deseja manter durante o exercício e acompanhar como você mantém seus batimentos cardíacos dentro dessa faixa. Conforme você se exercita, o iPod nano exibe sua taxa cardíaca atual e mostra uma seta apontando para 96 cima ou para baixo, para indicar quando você precisa aumentar ou diminuir a atividade. Você poderá utilizar um monitor de batimentos cardíacos enquanto estiver executando qualquer um de seus exercícios comuns. Também poderá monitorar seus batimentos cardíacos enquanto estiver participando de outras atividades que não sejam correr ou caminhar. Por exemplo, você poderá usar o iPod nano e um monitor de batimentos cardíacos enquanto estiver participando de atividades esportivas como basquete, ginástica aeróbica, treinamento de circuito, golfe, enduros, futebol e muitas outras! Quando o seu exercício estiver finalizado, você poderá transferir as informações sobre os batimentos cardíacos para a sua conta nikeplus.com e revê-las quando quiser. Quando você configurar um exercício, poderá ajustar a zona de taxas de batimento cardíaco máxima e mínima que você quer manter ao selecionar um exercício. Primeiro é preciso ativar o recurso de exercícios em zona. Para ativar ou desativar o recurso de exercícios em zona: m Toque em Ajustes > Fitness > Nike + iPod Sport Kit e, em seguida, toque no botão Ativado ou Desativado em Zona do Exercício. Quando você ativa o recurso de exercícios em zona e seleciona um exercício, aparecem opções para o ajuste de um intervalo de batimentos cardíacos. Conforme você se exercita, as informações sobre seus batimentos cardíacos são gravadas e exibidas durante todos os tipos de exercícios. 97 O iPod nano (sexta geração) também fornece exercícios com taxas de batimentos cardíacos. Para fazer um exercício com um intervalo de batimentos cardíacos, você precisa especificar a zona de intervalo cardíaco que deseja manter, escolher o tipo de atividade que está fazendo e então desfrutar de um bom exercício. Todas as informações sobre seus batimentos cardíacos são gravadas automaticamente. Quando você faz um exercício controlando a taxa de batimentos cardíacos, não é preciso usar o sensor no tênis para gravar o movimento. Para começar um exercício controlando a taxa de batimentos cardíacos: 1 Toque em Fitness > Correr > Taxa de Batimentos Cardíacos. 2 Ajuste a zona de batimentos cardíacos desejada. 3 Escolha uma atividade e toque em OK. 4 Escolha a música que deseja para o exercício. 5 Pressione Iniciar Exercício e comece a se exercitar. 6 Quando tiver terminado, pressione o botão Repousar/ Despertar para interromper o repouso da tela e, em seguida, toque na tela para mostrar o botão Pausa. Toque em Pausa e, em seguida, toque em Finalizar para finalizar seu exercício de batimentos cardíacos. Quando o seu exercício com controle de batimentos cardíacos estiver finalizado, você poderá transferir as informações para a sua conta nikeplus.com da mesma maneira que faz com os outros exercícios. 98 Como estabelecer um vínculo com outro sensor Quando o seu dispositivo for vinculado a um sensor específico, ele estará ajustado apenas a esse sensor. Se você for usar um sensor diferente, deverá ajustar o dispositivo para vincular ao outro sensor. Isso pode lhe ser conveniente, por exemplo, se houver mais de uma pessoa na sua família com um sensor e tênis preparado Nike+. Para vincular com outro sensor: 1 iPod nano: Conecte o receptor ao iPod nano. 2 Coloque os tênis com o novo sensor e certifique-se de que não exista outro Sensor Nike + iPod próximo. Caminhe para ativar o sensor de forma que o seu receptor possa detectá-lo. 3 Vincule o sensor a seu dispositivo:  iPod nano (quinta geração ou anterior): Escolha Nike + iPod > Ajustes > Sensor > Vincular e, em seguida, siga as instruções na tela. Uma mensagem indica que o iPod agora está vinculado ao novo sensor.  iPod nano (sexta geração): Escolha Ajustes > Fitness > Nike + iPod Sport Kit > Sensor, toque em Vincular e, em seguida, toque na tela enquanto estiver andando ou correndo para vincular novamente o dispositivo a um sensor diferente.  iPhone e iPod touch: Escolha Ajustes > Nike + iPod > Sensor, toque em Vincular Novo e, em seguida, siga as instruções na tela. Nota: Se você estabeleceu um vínculo com um sensor vinculado anteriormente, o Nike + iPod detecta os seus ajustes de calibragem. Você não precisa calibrar novamente.99 Se você conectar um receptor do iPod nano a um iPod diferente e usá-lo com o mesmo sensor, não precisará vincular ou calibrar novamente. O receptor guarda os seus ajustes, seu histórico de exercícios e seus atalhos de exercícios. Você não precisará revincular ou recalibrar. Como colocar o sensor Nike + iPod em repouso Por padrão, o sensor está desperto e ativado. Se você quiser guardar o sensor por um longo período ou quiser que ele pare de transmitir, você pode colocá-lo em repouso. Importante: Coloque o sensor em repouso antes de levá-lo em um avião, para cumprir as normas aplicáveis do governo. Para colocar o sensor em repouso: m Use uma caneta ou um clipe para manter pressionado o botão Repousar/Despertar durante três segundos. Botão Repousar/Despertar Para despertar o sensor: m Use uma caneta ou um clipe para pressionar o botão Repousar/Despertar.100 Informações Importantes de Segurança AVISO: O não cumprimento destas instruções de segurança podem causar danos ou lesões. Sobre os exercícios físicos Antes de começar qualquer programa de exercícios, você deve realizar um exame físico completo com o seu médico. Realize um exercício de aquecimento ou alongamento antes de iniciar qualquer exercício físico. Seja cuidadoso e atento enquanto estiver se exercitando. Diminua o ritmo, se for necessário, antes de ajustar o seu dispositivo durante a corrida. Interrompa o exercício imediatamente se você sentir dor, tontura, vertigem, cansaço ou sentir falta de ar. Ao realizar uma atividade física você assume os riscos inerentes a essa atividade, incluindo qualquer lesão que possa acontecer. Não utilize o receptor, o iPhone ou o iPod dentro ou próximo à água ou locais úmidos. Risco de asfixia O receptor e o sensor constituem potenciais riscos de asfixia. Mantenha-os afastados de crianças com menos de 3 anos de idade. Evite perda de audição Pode ocorrer perda de audição se os fones de ouvido forem utilizados com volume alto. Ajuste o volume a um nível seguro. Com o tempo, você pode se acostumar com um volume de som mais alto, que pode parecer normal, porém estar danificando a sua audição. Se notar um zumbido nos seus ouvidos ou sons abafados, pare de ouvir música e verifique a sua audição. Quanto mais alto for o volume, menos tempo será necessário para afetar a sua audição. Os especialistas de audiometria sugerem proteger a audição:101  Limite a quantidade de tempo durante o qual você usa fones de ouvido com volume muito alto.  Evite aumentar o volume para bloquear o barulho do ambiente.  Diminua o volume se você não conseguir escutar as pessoas próximas a você Desmontagem do sensor Não tente abrir o sensor, desmontá-lo ou remover a bateria. Não existem peças que possam ser reparadas pelo usuário dentro do sensor. Mais informações, assistência e suporte Respostas às perguntas mais frequentes sobre o Nike + iPod Visite o site www.apple.com/br/support/nikeplus. Assistência e suporte para o Sensor e Receptor do Nike + iPod Visite o site www.apple.com/br/support/nikeplus. Assistência e suporte para os tênis preparados Nike+ ou para o site nikeplus.com Consulte o site www.nikeplus.com. Informações sobre como utilizar o iTunes Abra o iTunes e escolha Ajuda > Ajuda iTunes. Informações sobre a utilização do iPod nano ou do iPod touch Visite o site www.apple.com/br/support/ipod. Informações sobre como utilizar o iPhone Visite o site www.apple.com/br/support/iphone.Inhoudsopgave 103 104 Welkom bij Nike + iPod 104 Uw persoonlijke work-outassistent 106 Snel aan de slag 115 Nike + iPod gebruiken 115 Nike + iPod kalibreren 118 De eenheid van afstand instellen 119 Uw gewicht invoeren 119 Uw apparaat tijdens work-outs vergrendelen 119 Gesproken feedback ontvangen 121 Een PowerSong instellen 122 Een work-out onderbreken 123 Gesprekken ontvangen tijdens een work-out 124 Tijdens een work-out andere muziek instellen 124 Work-outs automatisch naar Nikeplus.com versturen 125 Work-outs op uw apparaat bekijken 127 Snelkoppelingen voor aangepaste work-outs aanmaken 128 Nike+-work-outs kopen 129 De ontvanger met een compatibele afstandsbediening of hartslagmeter koppelen 131 Sporten met de iPod nano van de zesde generatie en een hartslagmeter 134 De ontvanger met een andere sensor koppelen 135 De Nike + iPod-sensor in de sluimerstand zetten 136 Belangrijke veiligheidsinformatie 138 Meer informatie, service en ondersteuning104 Welkom bij Nike + iPod Uw persoonlijke work-outassistent Nike + iPod is een work-outpartner en personal trainer in één. U selecteert het gewenste type work-out (een work-out zonder bepaald doel, een work-out op afstand, een work-out op tijd of een work-out op calorieverbranding) en kiest de muziek die u motiveert. Dankzij gesproken feedback en feedback op het scherm bent u op elk moment direct op de hoogte van uw voortgang. Vervolgens kunt u uw work-outgegevens versturen naar nikeplus.com. Op deze site kunt u doelen instellen en uw voortgang per work-out bijhouden. U kunt zelfs deel uitmaken van de grootste onlinehardloopgemeenschap ter wereld, zodat u zich kunt meten met andere hardlopers waar ook ter wereld.105 Nike + iPod wordt ondersteund door de iPhone (3GS of een nieuwer model), alle iPod nano-modellen 1 en de iPod touch van de tweede generatie of een nieuwer model. iPod nano (alle modellen) iPod touch (2e generatie of een nieuwer model) iPhone 3GS of een nieuwer model 1 Voor de iPod nano van de zesde generatie is de Nike + iPod-sensor optioneel. De sensor is alleen vereist voor work-outs met de Polar Wearlink® +-hartslagsensor voor Nike+.106 Snel aan de slag Volg de onderstaande instructies om direct met Nike + iPod aan de slag te gaan. Stap 1: Nike + iPod op uw apparaat activeren m iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Sluit de Nike + iPod-ontvanger op uw iPod aan. Nike + iPod verschijnt in het hoofdmenu. m iPod nano van de zesde generatie: Sluit de Nike + iPodontvanger op uw iPod aan. Tik op 'Fitness'. Opmerking: De iPod nano van de zesde generatie kan zelfs uw work-outs zonder een Nike + iPod-ontvanger en -sensor bijhouden. Raadpleeg voor meer informatie de iPod nano-gebruikershandleiding die u bij het apparaat hebt ontvangen. m iPhone en iPod touch: Selecteer 'Instellingen' > 'Nike + iPod' en schakel 'Nike + iPod' in. Er verschijnt een Nike + iPod-symbool in het beginscherm. Opmerking: De iPhone 3GS en nieuwere modellen en de iPod touch hebben een ingebouwde ontvanger, zodat u geen externe ontvanger hoeft aan te sluiten. Stap 2: De meest recente iPod- en iTunes-software installeren 4 Ga naar www.apple.com/nl/itunes en download 107 en installeer de nieuwste versie van iTunes op uw computer. 5 Sluit het apparaat op de computer aan, selecteer het in de navigatiekolom van iTunes en klik op 'Overzicht'. 6 Als uw apparaat moet worden bijgewerkt, klikt u op 'Werk bij' (Mac) of 'Bijwerken' (Windows) en volgt u de instructies op het scherm. Stap 3: De Nike + iPod-sensor in uw Nike+-schoen plaatsen m Til de binnenzool van de linkerschoen op, verwijder het schuimplastic uit de ruimte onder de binnenzool en plaats de sensor er met de platte kant naar boven in. Sensor U kunt de sensor in de schoen laten zitten, ook als u niet aan het sporten bent. Als u echter gedurende een langere periode niet gaat sporten, kunt u de sensor het best verwijderen en het schuimplastic terugplaatsen om de batterij te sparen. 108 De batterij van de sensor kan niet worden opgeladen of vervangen en gaat meer dan 1000 gebruiksuren mee. De gebruiksduur van de batterij kan variëren, afhankelijk van het gebruik en andere factoren. Stap 4: Een type work-out kiezen Een work-out zonder bepaald doel  iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Selecteer 'Nike + iPod' > 'Nike + iPod' > 'Standaard'.  iPod nano van de zesde generatie: Selecteer 'Fitness' > 'Hardlopen' > 'Basis'.  iPhone en iPod touch: Selecteer 'Nike + iPod' > 'Standaard'. Een work-out op tijd  iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Selecteer 'Nike + iPod' > 'Nike + iPod' > 'Tijd'.  iPod nano van de zesde generatie: Selecteer 'Fitness' > 'Hardlopen' > 'Tijd'.  iPhone en iPod touch: Selecteer 'Nike + iPod' > 'Tijd'. Een work-out op afstand  iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Selecteer 'Nike + iPod' > 'Nike + iPod' > 'Afstand'.  iPod nano van de zesde generatie: Selecteer 'Fitness' > 'Hardlopen' > 'Afstand'.  iPhone en iPod touch: Selecteer 'Nike + iPod' > 'Afstand'.109 Een work-out op calorieverbranding  iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Selecteer 'Nike + iPod' > 'Instellingen' > 'Gewicht' en voer uw gewicht in. Druk vervolgens op de menuknop en selecteer 'Nike + iPod' > 'Nike + iPod' > 'Calorie'.  iPod nano van de zesde generatie: Selecteer 'Instellingen' > 'Fitness' > 'Gewicht' en voer uw gewicht in. Tik vervolgens op 'Fitness' > 'Hardlopen' > 'Calorieën'.  iPhone en iPod touch: Selecteer 'Instellingen' > 'Nike + iPod' > 'Gewicht' en voer uw gewicht in. Druk vervolgens op de thuisknop en selecteer 'Nike + iPod' > 'Calorieën'. Opmerking: U hoeft uw gewicht alleen maar de eerste keer dat u een work-out op calorieën gaat doen, in te voeren.110 Stap 5: Muziek voor uw work-out kiezen Type materiaal Stappen Een Nike+-work-outmix Selecteer de mix (zie pagina 128). Het nummer dat momenteel wordt afgespeeld Selecteer 'Huidig nummer' (op de iPod nano) of 'Huidige' (op de iPhone en iPod touch). Een Genius-mix Selecteer 'Genius-mixen' (op de iPod nano van de zesde generatie). Nummers in een afspeellijst Selecteer 'Afspeellijst' en kies de gewenste afspeellijst. Een podcast Selecteer 'Podcasts' (op de iPod nano van de zesde generatie). Een audioboek Selecteer 'Audioboeken' (op de iPod nano van de zesde generatie). Nummers in willekeurige volgorde Selecteer 'Shuffle nummers'. Muziek van een radiostation Selecteer Radio' (op de iPod nano van de zesde generatie). Geen muziek Selecteer 'Geen'. Stap 6: De work-out starten Loop of ren even om de sensor te activeren. Zodra het apparaat de sensor heeft gedetecteerd en een koppeling met de sensor tot stand heeft gebracht, kunt 111 u de work-out starten. m iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Druk op de selectieknop en begin met (hard)lopen. m iPod nano van de zesde generatie: Tik op 'Begin work-out' en begin met (hard)lopen. m iPhone en iPod touch: Tik op 'Speel af' en begin met (hard)lopen. Stap 7: Uw voortgang bijhouden Nike + iPod geeft automatisch informatie over de work-out op het scherm weer, zoals weergegeven in de onderstaande afbeeldingen. (Afhankelijk van het type apparaat kan het scherm er iets anders uitzien.) iPod nano van de zesde generatie iPhone 3GS of een nieuwer model en iPod touch112 Daarnaast geeft Nike + iPod tijdens het hardlopen automatisch gesproken feedback over uw voortgang (zie "Gesproken feedback ontvangen" op pagina 119). U kunt ook op elk gewenst moment zelf om feedback vragen. Gesproken feedback handmatig instellen m iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Druk op een willekeurig moment tijdens de work-out op de selectieknop. m iPod nano van de zesde generatie: Druk op een willekeurig moment tijdens de work-out op de knop voor de sluimerstand. m iPhone en iPod touch: Druk op een willekeurig moment tijdens de work-out op de thuisknop. Opmerking: De iPhone of iPod touch moet zijn vergrendeld om handmatig gesproken feedback te ontvangen (zie "Gesproken feedback ontvangen" op pagina 119). Stap 8: De work-out beëindigen U kunt de work-out op elk gewenst moment beëindigen. Als u de work-out voortzet nadat u het doel dat u voor uzelf had ingesteld hebt behaald (een bepaalde tijd of afstand of een bepaald aantal verbrande calorieën), wordt uw voortgang nog steeds bijgehouden. De work-out beëindigen m iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Druk op de afspeel-/pauzeknop (’) om uw work-out te onderbreken. Druk vervolgens op de menuknop en selecteer 'Beëindig work-out'.113 m iPod nano van de zesde generatie: Tik op het scherm om de pauzeknop weer te geven en tik vervolgens op deze knop. Tik op 'Beëindig work-out'. Als het scherm is uitgeschakeld, drukt u op de knop voor de sluimerstand. Opmerking: Om uw work-out snel te onderbreken en weer te hervatten, drukt u op een iPod nano van de zesde generatie twee keer op de knop voor de sluimerstand. m iPhone en iPod touch: Tik op 'Stop work-out'. Als de iPhone of iPod is vergrendeld, drukt u op de thuisknop en tikt u op 'Pauzeer'. Vervolgens versleept u de schuifknop en tikt u op 'Stop work-out'. Stap 9: Uw voortgang bijhouden op nikeplus.com Op nikeplus.com kunt u uw voortgang over langere tijd bijhouden, een overzicht van al uw work-outs bekijken, doelen instellen en bijhouden en uw resultaten vergelijken met die van anderen. U kunt zelfs andere Nike + iPod-gebruikers uitdagen voor een onlinewedstrijdje. Als u een iPhone of iPod touch hebt, kunt u uw workoutgegevens draadloos naar de Nike-website versturen. Als u een iPod nano hebt, kunt u uw work-outgegevens vanaf uw computer naar nikeplus.com versturen. Het is verstandig een nikeplus.com-account aan te maken voordat u de gegevens van uw work-out gaat uploaden. Volg de instructies op de nikeplus.comwebsite om een gratis account aan te maken. De gegevens van uw work-out draadloos versturen naar nikeplus.com vanaf een iPhone of iPod touch 1 Controleer of uw apparaat een verbinding met het 114 internet heeft en tik vervolgens op 'Nike + iPod'. Als een work-out niet is gesynchroniseerd met uw nikeplus.com-account, wordt op de knop 'Geschiedenis' een kleine rode stip weergegeven. 2 Tik op de knop 'Geschiedenis' om uw work-outs weer te geven. 3 Tik op de knop 'Stuur naar Nike+' om uw work-outgegevens naar nikeplus.com te versturen. U kunt dit ook op een later tijdstip doen. 4 Voer uw e-mailadres en het wachtwoord voor uw nikeplus.com-account in en tik vervolgens op 'Log in op Nike+'. Zodra u bent ingelogd, worden uw work-outs naar uw nikeplus.com-account verstuurd. Als u geen nikeplus.com-account hebt, tikt u op 'Verbind met Nike+' en volgt u de instructies voor het aanmaken van een account. De nikeplus.com-website wordt geopend met een grafische weergave van uw meest recente work-out. 5 Volg de instructies op het scherm om uw work-outs weer te geven. De gegevens van uw work-out versturen vanaf uw computer naar nikeplus.com 1 Controleer of uw computer een verbinding met het internet heeft. Sluit vervolgens uw iPod nano op de computer aan. 2 Klik op 'Verstuur' in het venster waarin u wordt gevraagd of u uw work-outgegevens naar nikeplus.com wilt versturen. U kunt dit ook op een later tijdstip doen.115 3 Klik op 'Ja' in het venster waarin u wordt gevraagd of u naar nikeplus.com wilt gaan. De nikeplus.com-website wordt geopend met een grafische weergave van uw meest recente work-out. 4 Klik op 'Save Your Runs' en klik vervolgens op 'Sign Me Up' en volg de instructies op het scherm. Nike + iPod gebruiken Om optimaal gebruik te maken van Nike + iPod, volgt u de onderstaande instructies. Nike + iPod kalibreren De standaardkalibratie van Nike + iPod is voor veel gebruikers al zeer nauwkeurig. U kunt echter nog nauwkeurigere resultaten verkrijgen door Nike + iPod te kalibreren met uw persoonlijke (hard)loopstijl. Op de iPod nano kunt u een kalibratie-workout uitvoeren met een bekende afstand. U kunt ook de afstand van uw laatste voltooide work-out invoeren. Op de iPhone of iPod touch kunt u een kalibratie uitvoeren aan de hand van uw laatst voltooide work-out waarvan u de afgelegde afstand weet. Nike + iPod kalibreren voor (hard)lopen op de iPod nano van de vijfde generatie of een eerder model 1 Selecteer 'Nike + iPod' > 'Instellingen' > 'Sensor' > 'Kalibreer'. 2 Selecteer 'Rennen' of 'Lopen' en voer een afstand in. U krijgt het beste resultaat als u een afstand van minimaal anderhalve kilometer invoert. De minimale kalibratieafstand is 400 meter. 3 Druk op de selectieknop.116 4 Ren of loop de ingestelde afstand vervolgens op een normaal tempo. 5 Druk op de menuknop en selecteer 'Kalibratie voltooid'. Er verschijnt een bericht waarin wordt gemeld of de kalibratie is gelukt. Als u de kalibratie voor zowel rennen als lopen wilt uitvoeren, herhaalt u stap 1 tot en met 5. Opmerking: Zelfs nadat u Nike + iPod hebt gekalibreerd, kan de nauwkeurigheid van de afstanden variëren afhankelijk van uw tempo, het terrein, het hellingspercentage en de temperatuur. U kunt de iPod nano ook kalibreren aan de hand van de work-out die u zojuist hebt voltooid. Dit kan bijvoorbeeld handig zijn als u een bekende afstand hebt afgelegd die niet overeenkomt met de afstand die op uw apparaat wordt weergegeven. De iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model kalibreren aan de hand van uw laatste voltooide work-out m Selecteer 'Beëindig work-out', druk op de selectieknop en selecteer 'Kalibreer'. Stel de juiste afstand in die u (hard)lopend hebt afgelegd en druk vervolgens op de selectieknop. Het apparaat herkent automatisch of de afstand lopend of hardlopend is afgelegd. De nieuwe kalibratie overschrijft vervolgens de bestaande kalibratie. Nike + iPod kalibreren voor (hard)lopen op de iPod nano van de zesde generatie 1 Selecteer 'Instellingen' > 'Fitness' > 'Nike + iPod Sport Kit' > 'Sensor' > 'Kalibreer'.117 2 Selecteer 'Wandelkalibratie' of 'Hardloopkalibratie', selecteer een afstand en tik op 'Gereed'. U krijgt het beste resultaat als u een afstand van minimaal anderhalve kilometer invoert. De minimale kalibratieafstand is 400 meter. 3 Selecteer de muziek die u tijdens de kalibratiework-out wilt horen. 4 Ren of loop de ingestelde afstand vervolgens met een normaal tempo. 5 Druk op de knop voor de sluimerstand als het scherm is uitgeschakeld, tik op het scherm om de pauzeknop weer te geven en tik vervolgens op 'Stop'. Er verschijnt een bericht waarin wordt gemeld of de kalibratie is gelukt. Als u de kalibratie voor zowel rennen als lopen wilt uitvoeren, herhaalt u stap 1 tot en met 5. Opmerking: Zelfs nadat u Nike + iPod hebt gekalibreerd, kan de nauwkeurigheid van de afstanden variëren afhankelijk van uw tempo, het terrein, het hellingspercentage en de temperatuur. Op de iPhone of iPod touch kunt u Nike + iPod kalibreren aan de hand van de work-out die u zojuist hebt voltooid. U kunt alleen work-outs van minimaal 400 meter kalibreren. De iPhone of iPod touch kalibreren aan de hand van uw laatste voltooide work-out m Tik achtereenvolgens op 'Stop work-out' en 'Kalibreer'. Stel de juiste afstand in die u (hard)lopend hebt afgelegd en tik vervolgens op 'Gereed'.118 Het apparaat overschrijft de bestaande kalibratie met de nieuwe kalibratie voor een (hard)looptempo. De kalibratie van Nike + iPod op de standaardwaarden instellen m iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Selecteer 'Nike + iPod' > 'Instellingen' > 'Sensor' > 'Kalibreer' > 'Herstel lopen' (of 'Herstel rennen'). m iPod nano van de zesde generatie: Selecteer 'Instellingen' > 'Fitness' > 'Nike + iPod Sport Kit' > 'Sensor' > 'Kalibreer' > 'Herstel lopen' (of 'Herstel rennen') > 'Stel opnieuw in'. m iPhone en iPod touch: Selecteer 'Instellingen' > 'Nike + iPod' en tik vervolgens op 'Herstel kalibratie'. De eenheid van afstand instellen U kunt Nike + iPod instellen om uw resultaten te meten in mijlen of in kilometers. De eenheid van afstand instellen m iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Selecteer 'Nike + iPod' > 'Instellingen' en stel 'Afstanden' in op 'Mijl' of 'Kilometer'. m iPod nano van de zesde generatie: Selecteer 'Instellingen' > 'Fitness' > 'Afstanden' en selecteer vervolgens 'Mijl' of 'Kilometer'. m iPhone en iPod touch: Selecteer 'Instellingen' > 'Nike + iPod' > 'Afstanden' en selecteer vervolgens 'Mijl' of 'Kilometer'.119 Uw gewicht invoeren Dit doet u als volgt: m iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Selecteer 'Nike + iPod' > 'Instellingen' > 'Gewicht' en voer uw gewicht in. m iPod nano van de zesde generatie: Selecteer 'Instellingen' > 'Fitness' > 'Gewicht' en voer uw gewicht in. m iPhone en iPod touch: Selecteer 'Instellingen' > 'Nike + iPod' > 'Gewicht' en voer uw gewicht in. Om het aantal verbrande calorieën zo nauwkeurig mogelijk te berekenen, moet u uw gewicht bijwerken zodra dit verandert. Uw apparaat tijdens work-outs vergrendelen U kunt de iPhone of iPod touch vergrendelen, zodat de regelaars tijdens een work-out niet per ongeluk kunnen worden geactiveerd. De iPhone of iPod touch vergrendelen m Druk op de knop voor de sluimerstand. Om de vergrendeling op te heffen, drukt u op de knop voor de sluimerstand of op de thuisknop en versleept u de schuifknop. Gesproken feedback ontvangen Tijdens een work-out ontvangt u regelmatig gesproken feedback over uw vorderingen. U kunt kiezen uit een mannelijke of vrouwelijke stem, of gesproken feedback uitschakelen.120 De stem voor de gesproken feedback instellen of gesproken feedback uitschakelen m iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Selecteer 'Nike + iPod' > 'Instellingen' en stel vervolgens 'Gesproken feedback' in op 'Man', 'Vrouw' of 'Uit'. m iPod nano van de zesde generatie: Selecteer 'Instellingen' > 'Fitness' > 'Spraakfeedback' en selecteer vervolgens 'Man', 'Vrouw' of 'Uit'. m iPhone en iPod touch: Selecteer 'Instellingen' > 'Nike + iPod' > 'Gesproken feedback' en selecteer vervolgens 'Man', 'Vrouw' of 'Uit'. Als gesproken feedback is uitgeschakeld, kunt u nog steeds handmatig gesproken feedback ontvangen. Gesproken feedback handmatig instellen m iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Druk op een willekeurig moment tijdens de work-out op de selectieknop. m iPod nano van de zesde generatie: Druk op een willekeurig moment tijdens de work-out op de knop voor de sluimerstand. m iPhone en iPod touch: Druk op de thuisknop terwijl het apparaat is vergrendeld. Op de iPod nano is gesproken feedback in verschillende talen beschikbaar. Als u uw iPod nano instelt op een taal waarvoor gesproken feedback beschikbaar is en u het apparaat vervolgens op uw computer (die een internetverbinding heeft) aansluit, wordt u gevraagd of u feedback in de desbetreffende taal wilt downloaden.121  Op de iPod nano van de vijfde generatie of een eerder model kan slechts één niet-Engelse versie van gesproken feedback staan.  Op de iPhone, iPod touch en iPod nano van de zesde generatie worden alle talen voor gesproken feedback automatisch ondersteund. Een PowerSong instellen U kunt een PowerSong instellen, een nummer waarmee u uzelf oppept tijdens de moeilijke momenten. U kunt uw PowerSong vervolgens op elk gewenst moment activeren. Een PowerSong selecteren m iPod nano: Selecteer 'Nike + iPod' > 'Instellingen' > 'PowerSong' en selecteer een nummer. Op de iPod nano van de vijfde generatie kunt u ook een afspeellijst instellen als PowerSong. m iPod nano van de zesde generatie: Selecteer 'Instellingen' > 'Fitness' > 'PowerSong' en selecteer een nummer. m iPhone en iPod touch: Selecteer 'Instellingen' > 'Nike + iPod' > 'PowerSong' en selecteer een nummer. Uw PowerSong afspelen m iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Houd tijdens een work-out de selectieknop ingedrukt. Na enkele ogenblikken wordt uw PowerSong afgespeeld.122 m iPod nano van de zesde generatie: Druk op de knop voor de sluimerstand als het scherm is uitgeschakeld, tik op het scherm om de PowerSong-knop weer te geven en tik vervolgens op 'PowerSong'. Als het scherm is ingeschakeld, kunt u ook twee vingers op het scherm houden om de PowerSong te starten. m iPhone en iPod touch: Tik in het work-outscherm op 'PowerSong'. Als de iPhone of iPod touch is vergrendeld, drukt u op de thuisknop, sleept u de schuifknop om het apparaat te ontgrendelen en tikt u vervolgens op 'PowerSong'. Een work-out onderbreken U kunt uw work-out, de muziek en het verzamelen van gegevens onderbreken en de work-out later weer hervatten, zonder dat uw work-outgegevens verloren gaan. Een work-out onderbreken of hervatten m iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Druk op de afspeel-/pauzeknop (’). m iPod nano van de zesde generatie: Tik op het scherm om de pauzeknop weer te geven. Tik op de pauzeknop. Tik op 'Hervat work-out' om de work-out weer te hervatten. Als het scherm van de iPod nano van de zesde generatie is uitgeschakeld, drukt u op de knop voor de sluimerstand om de sluimerstand uit te schakelen. m iPhone en iPod touch: Tik op de pauzeknop. Als de iPhone of iPod touch is vergrendeld, drukt u eerst eenmaal op de thuisknop. Tik op 'Speel af' om de workout weer te hervatten.123 Gesprekken ontvangen tijdens een work-out Tijdens een work-out kunt u op uw iPhone gewoon de telefoon opnemen. Als u een gesprek ontvangt, wordt uw work-out automatisch onderbroken zodra u het gesprek beantwoordt. De telefoon opnemen m Tik op 'Antwoord' of druk op de microfoonknop op de stereoheadset. Als uw iPhone is vergrendeld, versleept u de schuifknop om het apparaat te ontgrendelen. Het geluid van een binnenkomend gesprek uitschakelen m Druk op de knop voor de sluimerstand of druk op een van de volumeknoppen. Nadat u het geluid hebt uitgeschakeld, kunt u het gesprek gewoon beantwoorden, totdat het naar de voicemail wordt doorgestuurd. Een gesprek weigeren m Tik op 'Weiger' of houd de microfoonknop op de headset ongeveer twee seconden ingedrukt. Er klinken twee lage pieptonen om te bevestigen dat het gesprek is geweigerd. U kunt ook tweemaal snel op de knop voor de sluimerstand drukken om een gesprek te weigeren. Het belsignaal wordt uitgeschakeld, maar de muziek gaat pas verder nadat het gesprek naar de voicemail is doorgestuurd. Intussen blijft de work-out op de achtergrond doorgaan. Uw work-out hervatten na een gesprek m Tik op 'Speel af'.124 Tijdens een work-out andere muziek instellen U kunt tijdens een work-out andere muziek kiezen zonder dat uw work-outgegevens verloren gaan. Uw work-out wordt tijdens de overgang onderbroken. Andere muziek instellen tijdens een work-out 1 iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Druk op de menuknop en selecteer 'Wijzig muziek'. Uw work-out wordt onderbroken. iPod nano van de zesde generatie: Tik op het scherm om de pauzeknop weer te geven. Tik op de pauzeknop en tik vervolgens op 'Wijzig muziek'. Als het scherm van de iPod nano van de zesde generatie is uitgeschakeld, drukt u op de knop voor de sluimerstand om de sluimerstand uit te schakelen. iPhone en iPod touch: Tik op de pauzeknop en tik vervolgens op 'Wijzig muziek'. Als het apparaat is vergrendeld, drukt u eerst op de thuisknop en versleept u de schuifknop om het apparaat te ontgrendelen. 2 iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Selecteer een ander nummer. De work-out wordt automatisch hervat. iPhone, iPod touch en iPod nano van de zesde generatie: Selecteer een ander nummer. Work-outs automatisch naar Nikeplus.com versturen U kunt in iTunes instellen dat de gegevens van uw workouts automatisch naar nikeplus.com worden verstuurd zodra u uw iPod nano op de computer aansluit. 125 Work-outs automatisch naar Nikeplus.com versturen 1 Controleer of uw computer een verbinding met het internet heeft. Sluit vervolgens uw iPod nano op de computer aan. 2 Open iTunes op de computer, klik op 'Nike + iPod' en selecteer 'Verstuur work-outgegevens automatisch naar nikeplus.com' (Mac) of 'Work-outgegevens automatisch naar nikeplus.com versturen' (Windows). 3 Klik op 'Bezoek nikeplus.com' (Mac) of 'Nikeplus.com bezoeken' (Windows) onder het aankruisvak, of op 'Ja' in het venster dat verschijnt als u al had ingesteld dat uw work-outgegevens automatisch worden verstuurd. De nikeplus.com-website wordt geopend met een grafische weergave van uw meest recente work-out. 4 Klik op 'Save Your Runs' en log in. Als u zich nog niet hebt geregistreerd, doet u dat alsnog. Ga naar de nikeplus.com-website voor het privacybeleid en de voorwaarden van Nike. Work-outs op uw apparaat bekijken Op de iPod nano, iPhone en iPod touch worden de datum, tijd, duur, afstand, het tempo en het aantal verbrande calorieën van maximaal de laatste duizend work-outs bewaard. Recente work-outs op uw apparaat bekijken m iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Selecteer 'Nike + iPod' > 'Geschiedenis'. m iPod nano van de zesde generatie: Selecteer 'Fitness' > 'Overzicht' onder in het scherm.126 m iPhone en iPod touch: Selecteer 'Nike + iPod' en tik vervolgens op 'Geschiedenis' onder in het scherm. De iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model geeft een dagtotaal van al uw work-outs: uw Nike + iPod-work-outs, de stappen van de stappenteller en de cardiowork-outs op fitnessapparatuur die compatibel is met Nike + iPod. Work-outs op de iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model weergeven 1 Selecteer 'Geschiedenis' > 'Dagtotalen'. 2 Selecteer een datum en een activiteit. 3 Draai de iPod nano van de vijfde generatie een kwartslag om een grafische weergave van de betreffende activiteit te zien. Eén work-outsessie verwijderen m iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Selecteer 'Nike + iPod' > 'Geschiedenis'. Selecteer een work-outsessie, druk op de selectieknop en selecteer vervolgens 'Verwijder'. Het is niet mogelijk afzonderlijke work-outs te verwijderen op de iPod nano van de zesde generatie. m iPhone en iPod touch: Selecteer 'Nike + iPod' en tik op 'Geschiedenis'. Tik op 'Wijzig', selecteer een workoutsessie en tik vervolgens op 'Verwijder'. Op de iPhone, de iPod touch en de iPod nano van de zesde generatie kunt u alle work-outsessies verwijderen door boven in het scherm 'Geschiedenis' of 'Overzicht' op 'Wis' te tikken.127 Snelkoppelingen voor aangepaste work-outs aanmaken Via snelkoppelingen voor aangepaste work-outs kunt u snel een bepaalde work-out selecteren. Op de iPod nano van de vierde generatie of een nieuwer model worden voltooide work-outs automatisch als snelkoppeling bewaard. Op de iPhone en iPod touch kunt u snelkoppelingen voor aangepaste work-outs aanmaken. Een snelkoppeling voor een aangepaste work-out aanmaken op de iPhone 3GS of een nieuwer model of op de iPod touch 1 Selecteer 'Nike + iPod' en tik vervolgens onder in het scherm op 'Mijn work-outs'. 2 Tik op het plusteken en selecteer vervolgens het type work-out en het doel. 3 Selecteer de gewenste muziek, geef de work-out een naam en tik vervolgens op 'Bewaar'. Opmerking: U kunt alleen snelkoppelingen voor aangepaste work-outs aanmaken op de iPhone en iPod touch van de tweede generatie of een nieuwer model. Een snelkoppeling voor een aangepaste work-out verwijderen op de iPhone 3GS of een nieuwer model of op de iPod touch m Selecteer 'Nike + iPod' en tik vervolgens op 'Mijn workouts'. Tik op 'Wijzig', selecteer een snelkoppeling en tik vervolgens op 'Verwijder'. 128 Een snelkoppeling voor een aangepaste work-out selecteren m iPod nano van de vierde en vijfde generatie: Selecteer 'Nike + iPod' en selecteer vervolgens een snelkoppeling. De naam van snelkoppelingen is gebaseerd op het type work-out en de muziek. De snelkoppelingen kunnen niet worden verwijderd. m iPod nano van de zesde generatie: Selecteer 'Fitness' > 'Hardlopen' en tik vervolgens op 'Mijn work-outs'. Selecteer een snelkoppeling. De naam van snelkoppelingen is gebaseerd op het type work-out en de muziek. De snelkoppelingen kunnen niet worden verwijderd. m iPhone en iPod touch: Selecteer 'Nike + iPod' en tik vervolgens op 'Mijn work-outs'. De snelkoppelingen hebben de naam die u hebt opgegeven bij het aanmaken van de work-out. De meest recente snelkoppeling staat boven in de lijst. Nike+-work-outs kopen U kunt Nike+-work-outs kopen en downloaden. Deze bestaan uit doorlopende muziek in combinatie met professionele coaching. Als u een Nike+-work-out koopt, beschikt u naast een vaste combinatie van muziek en commentaarstem tevens over alle afzonderlijke nummers uit die combinatie. Kies de Nike+-work-out die het best bij uw niveau en stijl past. Een Nike+-work-out kopen 1 Open iTunes en klik op de iTunes Store links van het hoofdvenster. Typ 'Nike Sport Music' in het zoekveld van iTunes.129 2 Klik op de knop 'Koop' (Mac) of 'Kopen' (Windows) naast de gewenste Nike+-work-out. 3 Volg de instructies op het scherm om het aankoopproces te voltooien. De work-out wordt automatisch gedownload. 4 Sluit het apparaat op de computer aan en download de work-out naar het apparaat. Opmerking: De iTunes Store is uitsluitend beschikbaar voor gebruikers van 13 jaar en ouder in de Verenigde Staten en tal van andere landen; ga naar www.apple.com/nl/itunes/download voor de volledige lijst met landen. Het gebruik van de iTunes Store is onderworpen aan bepaalde voorwaarden. Voor het gebruik van de iTunes Store hebt u een internetverbinding nodig (waarvoor u mogelijk moet betalen). De ontvanger met een compatibele afstandsbediening of hartslagmeter koppelen Met Nike + iPod compatibele apparaten worden los van de Nike + iPod Sport Kit en de Nike + iPod-sensor verkocht. U kunt Nike + iPod tijdens uw work-out draadloos bedienen met een compatibele afstandsbediening. De iPod nano van de vijfde generatie of een nieuwer model ondersteunt daarnaast met Nike + iPod compatibele hartslagmeters.130 Opmerking: Om een hartslagmeter of afstandsbediening op de iPod nano van de zesde generatie te kunnen gebruiken, moet de iPod + Nike-ontvanger zijn aangesloten. U kunt deze apparaten pas gebruiken nadat u deze met de ontvanger van de iPod nano, iPhone of iPod touch hebt gekoppeld. Een met Nike + iPod compatibele afstandsbediening (afzonderlijk verkrijgbaar) met de ontvanger koppelen m iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Sluit de Nike + iPod-ontvanger op uw iPod nano aan, selecteer 'Nike + iPod' > 'Instellingen' > 'Afstandsbediening' > 'Koppel' en volg de instructies op het scherm. m iPod nano van de zesde generatie: Selecteer 'Instellingen' > 'Fitness' > 'Nike + iPod Sport Kit' > 'Afstandsbediening'. Schakel 'Afstandsbediening' in en tik vervolgens op 'Koppel'. m iPhone en iPod touch: Selecteer 'Instellingen' > 'Nike + iPod' > 'Afstandsbediening' en volg de instructies op het scherm. Een met Nike + iPod compatibele hartslagmeter (afzonderlijk verkrijgbaar) met de ontvanger koppelen m iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Sluit de Nike + iPod-ontvanger op uw iPod nano aan, selecteer 'Nike + iPod' > 'Instellingen' > 'Hartslagmeter' > 'Koppel' en volg de instructies op het scherm. m iPod nano van de zesde generatie: Selecteer 'Instellingen' > 'Fitness' > 'Nike + iPod Sport Kit' > 'Hartslagmonitor' > 'Koppel' en volg de instructies op het scherm.131 De koppeling met een apparaat opheffen m iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Selecteer 'Nike + iPod' > 'Instellingen' > 'Afstandsbediening' (of 'Hartslagmeter') > 'Koppel los' en volg de instructies op het scherm. m iPod nano van de zesde generatie: Selecteer 'Instellingen' > 'Fitness' > 'Nike + iPod Sport Kit' > 'Afstandsbediening' (of 'Hartslagmonitor') en tik vervolgens op 'Koppel los'. m iPhone en iPod touch: Selecteer 'Instellingen' > 'Fitness' > 'Nike + iPod Sport Kit' > 'Afstandsbediening' (of 'Hartslagmonitor') en tik vervolgens op 'Koppel los'. U kunt de voorzieningen van een met Nike+ compatibele afstandsbediening in- of uitschakelen zonder het apparaat los te koppelen. De functionaliteit van de afstandsbediening in- of uitschakelen m iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Selecteer 'Nike + iPod' > 'Instellingen' > 'Afstandsbediening' en schakel 'Afstandsbediening' in of uit. m iPod nano van de zesde generatie: Selecteer 'Instellingen' > 'Fitness' > 'Nike + iPod Sport Kit' > 'Afstandsbediening' en schakel 'Afstandsbediening' in of uit. m iPhone en iPod touch: Selecteer 'Instellingen' > 'Nike + iPod' > 'Afstandsbediening' en (ont)koppel vervolgens de afstandsbediening. Sporten met de iPod nano van de zesde generatie en een hartslagmeter Als u een iPod nano van de zesde generatie en een met Nike + iPod compatibele hartslagmeter (afzonderlijk verkrijgbaar) hebt, kunt u tijdens het sporten uw 132 hartslag vastleggen en weergeven op de iPod nano. U kunt ook een bereik of "zone" opgeven voor de maximale en minimale hartslag die u wilt aanhouden tijdens een work-out. Vervolgens kunt u bijhouden in hoeverre uw hartslag binnen deze zone blijft tijdens het sporten. Tijdens het sporten wordt uw huidige hartslag op de iPod nano weergegeven. Als u de trainingsintensiteit moet verhogen of verlagen, verschijnt een pijl omhoog of een pijl omlaag. U kunt een hartslagmeter gebruiken tijdens alle standaardwork-outs. U kunt uw hartslag ook meten bij andere activiteiten dan (hard)lopen. U kunt de iPod nano en een hartslagmeter bijvoorbeeld ook gebruiken bij sporten zoals basketbal, aerobics, circuittraining, golf en voetbal. Na de work-out kunt u uw hartslaggegevens overbrengen naar uw nikeplus.com-account, waar u de gegevens nader kunt bestuderen. Tijdens het instellen van een work-out kunt u een zone instellen voor de maximale en minimale hartslag die u wilt aanhouden als u de work-out selecteert. Als eerste moet u de voorziening voor work-outzones inschakelen. Work-outzones in- of uitschakelen m Tik op 'Instellingen' > 'Fitness' > 'Nike + iPod Sport Kit' en schakel 'Work-outzone' vervolgens in of uit. Als u work-outzones inschakelt en een work-out selecteert, verschijnen er opties waarmee u een hartslagzone kunt instellen. Tijdens het sporten worden uw hartslaggegevens vastgelegd en weergegeven bij alle work-outtypen. 133 Met de iPod nano van de zesde generatie kunt u ook een hartslagwork-out uitvoeren. Om een hartslagworkout uit te voeren, geeft u de hartslagzone op die u wilt aanhouden, selecteert u het type activiteit dat u wilt uitvoeren en gaat u aan de slag. Alle hartslaggegevens worden automatisch vastgelegd. Bij een hartslagworkout hoeft u geen sensor in uw schoen te plaatsen om uw bewegingen vast te leggen. Een hartslagwork-out starten 1 Selecteer 'Fitness' > 'Hardlopen' > 'Hartslag'. 2 Stel de gewenste hartslagzone in. 3 Selecteer een activiteit en tik op 'Gereed'. 4 Selecteer de gewenste muziek voor uw work-out. 5 Tik op 'Begin work-out' en begin met uw work-out. 6 Na de work-out drukt u op de knop voor de sluimerstand om de sluimerstand uit te schakelen, tikt u op het scherm om de pauzeknop weer te geven en tikt u vervolgens op deze pauzeknop. Tik op 'Beëindig workout' om de harslagwork-out te beëindigen. Als u een hartslagwork-out hebt beëindigd, kunt u de gegevens naar uw nikeplus.com-account overbrengen, net zoals u dat doet bij andere work-outs. 134 De ontvanger met een andere sensor koppelen Wanneer uw apparaat met een bepaalde sensor is gekoppeld, kan alleen een koppeling met die sensor tot stand worden gebracht. Als u een andere sensor gebruikt, moet u instellen dat het apparaat met deze andere sensor wordt gekoppeld. Dit is bijvoorbeeld handig als meerdere personen in uw gezin over een sensor en Nike+-schoenen beschikken. Een koppeling met een andere sensor tot stand brengen 1 iPod nano: Sluit de ontvanger op uw iPod aan. 2 Doe de schoenen met de nieuwe sensor aan en zorg ervoor dat er geen andere Nike + iPod-sensor in het bereik aanwezig is. Loop even rond om de sensor te activeren, zodat uw ontvanger deze kan detecteren. 3 Koppel de sensor met uw apparaat:  iPod nano van de vijfde generatie of een ouder model: Selecteer 'Nike + iPod' > 'Instellingen' > 'Sensor' > 'Koppel' en volg de instructies op het scherm. Er verschijnt een melding dat de iPod met de nieuwe sensor is gekoppeld.  iPod nano van de zesde generatie: Selecteer 'Instellingen' > 'Fitness' > 'Nike + iPod Sport Kit' > 'Sensor'. Tik op 'Koppel' en tik vervolgens tijdens het (hard)lopen op het scherm om het apparaat met een andere sensor te koppelen.  iPhone en iPod touch: Selecteer 'Instellingen' > 'Nike + iPod' > 'Sensor' en tik op 'Koppel nieuw'. Volg de instructies op het scherm.135 Opmerking: Als u een koppeling tot stand brengt met een sensor waarmee u al eerder hebt gekoppeld, detecteert Nike + iPod uw kalibratie-instellingen. U hoeft in dit geval niet opnieuw te kalibreren. Als u een ontvanger van een iPod op een andere iPod aansluit en deze met dezelfde sensor gebruikt, hoeft u niet opnieuw te kalibreren of een koppeling tot stand te brengen. Op de ontvanger worden uw instellingen, work-outoverzicht en snelkoppelingen voor work-outs namelijk bewaard. U hoeft niet opnieuw te kalibreren of een koppeling tot stand te brengen. De Nike + iPod-sensor in de sluimerstand zetten De sensor is standaard ingeschakeld en de sluimerstand is standaard uitgeschakeld. Als u de sensor voor langere tijd wilt opbergen of de gegevens niet meer wilt versturen, kunt u de sensor in de sluimerstand zetten. Belangrijk: Zet de sensor volgens voorschriften van de overheid in de sluimerstand voordat u in een vliegtuig stapt. De sensor in de sluimerstand zetten m Houd de knop voor de sluimerstand drie seconden ingedrukt met een pen of paperclip. Knop voor de sluimerstand136 De sluimerstand uitschakelen m Druk met een pen of paperclip op de knop voor de sluimerstand. Belangrijke veiligheidsinformatie WAARSCHUWING: Als u deze veiligheidsinstructies niet opvolgt, kunt u gewond raken of kan er schade ontstaan. Training Laat u keuren door een arts voordat u aan een intensief trainingsprogramma begint. Doe een warming-up of rek- en strekoefeningen voordat u met een work-out begint. Wees verstandig en luister naar uw lichaam. Neem, indien nodig, een lager tempo aan voordat u uw apparaat tijdens het hardlopen aanpast. Staak onmiddellijk uw work-out als u pijn voelt, verzwakt, duizelig wordt, uitgeput raakt, of wanneer u buiten adem bent. Door het beoefenen van elk soort lichaamsbeweging is het risico op eventuele sportblessures aanwezig. Gebruik de ontvanger, iPhone of iPod niet in de buurt van water of op vochtige locaties. Verstikkingsgevaar De ontvanger en sensor zijn kleine onderdelen die kunnen worden ingeslikt. Houd deze onderdelen daarom uit de buurt van kinderen jonger dan drie jaar.137 Gehoorbeschadiging voorkomen Als het volume van de koptelefoon te hoog wordt ingesteld, kan uw gehoor permanent beschadigd raken. Stel het volume daarom niet te hoog in. Als u langere tijd naar geluid met een hoog volume luistert, kunt u hieraan wennen. Hierdoor lijkt het alsof het volume op een normaal niveau is afgesteld, maar kan uw gehoor toch worden beschadigd. Als u een piepend of fluitend geluid in uw oren hoort of als gesprekken dof klinken, mag u het apparaat niet langer gebruiken en moet u uw gehoor laten controleren. Hoe hoger het volume, hoe sneller uw gehoor beschadigd kan raken. Gehoorexperts raden u aan uw gehoor op de volgende manieren te beschermen:  Gebruik een koptelefoon niet langdurig op hoog volume.  Zet het geluid niet harder om rumoerige omgevingsgeluiden naar de achtergrond te dringen.  Zet het volume lager als u mensen om u heen niet kunt horen praten. De sensor demonteren Probeer niet om de sensor te openen, te demonteren of de batterij te verwijderen. De sensor bevat geen onderdelen die u zelf kunt vervangen.138 Meer informatie, service en ondersteuning Antwoorden op veelgestelde vragen over Nike + iPod Ga naar www.apple.com/nl/support/nikeplus. Service en ondersteuning voor de Nike + iPod-sensor en -ontvanger Ga naar www.apple.com/nl/support/nikeplus. Service en ondersteuning voor Nike+-schoenen of de nikeplus.com-website Ga naar www.nikeplus.com. iTunes Open iTunes en kies 'Help' > 'iTunes Help'. Informatie over het gebruik van de iPod nano of de iPod touch Ga naar www.apple.com/nl/support/ipod. Het gebruik van de iPhone Ga naar www.apple.com/nl/support/iphone.139 Regulatory Compliance Information FCC Compliance Statement This device complies with part 15 of the FCC rules. Operation is subject to the following two conditions: (1) This device may not cause harmful interference, and (2) this device must accept any interference received, including interference that may cause undesired operation. See instructions if interference to radio or television reception is suspected. Radio and Television Interference This computer equipment generates, uses, and can radiate radiofrequency energy. If it is not installed and used properly—that is, in strict accordance with Apple’s instructions—it may cause interference with radio and television reception. This equipment has been tested and found to comply with the limits for a Class B digital device in accordance with the specifications in Part 15 of FCC rules. These specifications are designed to provide reasonable protection against such interference in a residential installation. However, there is no guarantee that interference will not occur in a particular installation. You can determine whether your computer system is causing interference by turning it off. If the interference stops, it was probably caused by the computer or one of the peripheral devices. If your computer system does cause interference to radio or television reception, try to correct the interference by using one or more of the following measures: • Turn the television or radio antenna until the interference stops. • Move the computer to one side or the other of the television or radio. • Move the computer farther away from the television or radio. • Plug the computer into an outlet that is on a different circuit from the television or radio. (That is, make certain the computer and the television or radio are on circuits controlled by different circuit breakers or fuses.) If necessary, consult an Apple Authorized Service Provider or Apple. See the service and support information that came with your Apple product. Or, consult an experienced radio/television technician for additional suggestions. Important: Changes or modifications to this product not authorized by Apple Inc. could void the EMC compliance and negate your authority to operate the product. 140 This product was tested for EMC compliance under conditions that included the use of Apple peripheral devices and Apple shielded cables and connectors between system components. It is important that you use Apple peripheral devices and shielded cables and connectors between system components to reduce the possibility of causing interference to radios, television sets, and other electronic devices. You can obtain Apple peripheral devices and the proper shielded cables and connectors through an Apple Authorized Reseller. For non-Apple peripheral devices, contact the manufacturer or reseller for assistance. Responsible party (contact for FCC matters only): Apple Inc. Corporate Compliance 1 Infinite Loop, MS 26-A Cupertino, CA 95014 Wireless Information FCC Wireless Compliance for the Nike + iPod Sensor. The antenna used with this transmitter must not be colocated or operated in conjunction with any other antenna or transmitter subject to the conditions of the FCC Grant. Canadian Compliance Statement This device complies with Industry Canada license-exempt RSS standard(s). Operation is subject to the following two conditions: (1) this device may not cause interference, and (2) this device must accept any interference, including interference that may cause undesired operation of the device. Cet appareil est conforme aux normes CNR exemptes de licence d’Industrie Canada. Le fonctionnement est soumis aux deux conditions suivantes : (1) cet appareil ne doit pas provoquer d’interférences et (2) cet appareil doit accepter toute interférence, y compris celles susceptibles de provoquer un fonctionnement non souhaité de l’appareil. Industry Canada Statement Complies with the Canadian ICES-003 Class B, RSS 200 specifications. Cet appareil numérique de la classe B est conforme à la norme NMB-003 RSS 210 du Canada. European Wireless EU Declaration of Conformity This wireless device complies with the specifications EN 300 328, EN 301-489, EN 50371, and EN 60950 following the provisions of the R&TTE Directive.141 European Wireless EU Declaration of Conformity This wireless device complies with the specifications EN 300 328, EN 301-489, EN 50371, and EN 60950 following the provisions of the R&TTE Directive. European Community Complies with European Directives 72/23/EEC, 89/336/EEC, and 99/5/EEC. Exposure to Radio Frequency Energy The radiated output power of the included devices is far below the FCC radio frequency exposure limits. Disposal and Recycling Information The Nike + iPod Sensor contains a battery. Dispose of your Nike + iPod Sensor according to local environmental laws and guidelines. When discarding shoes, remove the Nike + iPod Sensor and dispose of it properly. For information about Apple’s recycling program, go to www.apple.com/recycling.142 2011 Türkiye EEE yönetmeliğine (Elektrikli ve Elektronik Eşyalarda Bazı Zararlı Maddelerin Kullanımının Sınırlandırılmasına Dair Yönetmelik) uygundur. Brasil: Informações sobre descarte e reciclagem O símbolo acima indica que este produto e/ou sua bateria não devem ser descartadas no lixo doméstico. Quando decidir descartar este produto e/ ou sua bateria, faça-o de acordo com as leis e diretrizes ambientais locais. 143 Para informações sobre o programa de reciclagem da Apple, pontos de coleta e telefone de informações, visite www.apple.com/br/environment. European Union: Disposal Information The symbol above means that according to local laws and regulations your product should be disposed of separately from household waste. When this product reaches its end of life, take it to a collection point designated by local authorities. Some collection points accept products for free. The separate collection and recycling of your product at the time of disposal will help conserve natural resources and ensure that it is recycled in a manner that protects human health and the environment. Deutschland: Dieses Gerät enthält Batterien. Bitte nicht in den Hausmüll werfen. Entsorgen Sie dieses Gerät am Ende seines Lebenszyklus entsprechend der maßgeblichen gesetzlichen Regelungen. Nederlands: Gebruikte batterijen kunnen worden ingeleverd bij de chemokar of in een speciale batterijcontainer voor klein chemisch afval (kca) worden gedeponeerd. Taiwan Battery Statement Chinese Battery Statement Apple and the Environment At Apple, we recognize our responsibility to minimize the environmental impact of our operations and products. For more information, go to www.apple.com/environment.www.apple.com/ipod/nike www.apple.com/support/nikeplus LA034-6209-B Printed in XXXX Logic Studio Instrumentos y efectos Apple Inc. © 2007 Apple Inc. Todos los derechos reservados. De acuerdo con las leyes de copyright, este manual no puede ser copiado total o parcialmente sin la autorización previa y por escrito de Apple. Sus derechos sobre el software están delimitados por las condiciones descritas en el Acuerdo de licencia de software que acompaña al producto. El logotipo de Apple es una marca comercial de Apple Inc., registrada en EE.UU. y en otros países. El uso del logotipo Apple “de teclado” (Opción + G) con fines comerciales sin la autorización previa y por escrito de Apple puede ser constitutivo de violación de leyes federales y estatales por infracción de marca y competencia desleal. Aunque se ha hecho todo lo posible para garantizar que la información que aparece en este manual sea correcta, Apple Inc. no acepta ninguna responsabilidad por posibles errores de tratamiento o de impresión. Nota: puesto que Apple publica frecuentemente nuevas versiones y actualizaciones de software del sistema, aplicaciones y sitios de Internet, es posible que las imágenes mostradas en este manual sean ligeramente diferentes de las que se vean en pantalla. Apple Inc. 1 Infinite Loop Cupertino, CA 95014-2084 408-996-1010 www.apple.com Apple, el logotipo de Apple, Bonjour, Final Cut, Final Cut Pro, FireWire, iMovie, iPod, iTunes, iTunes Music Store, Jam Pack, Logic, Mac, Mac OS, Macintosh, PowerBook, QuickTime, Soundtrack y Ultrabeat son marcas comerciales de Apple Inc., registradas en EE.UU. y en otros países. Apple Remote Desktop, Finder, GarageBand, MacBook y Safari son marcas comerciales de Apple Inc. Intel, Intel Core y Xeon son marcas comerciales de Intel Corp. en EE.UU. y en otros países. Otros nombres de productos y empresas aquí mencionados pueden ser marcas comerciales de sus respectivos titulares. Los productos de terceros se mencionan con fines meramente informativos, sin que ello implique respaldo o recomendación por parte de Apple. Apple no asume ninguna clase de responsabilidad en lo referente al rendimiento o al uso de dichos productos. 3 1 Contenido Prólogo 11 Introducción a los módulos de Logic Studio 11 Instrumentos y efectos de Logic Pro 14 Efectos de Soundtrack Pro 15 Efectos de WaveBurner 17 Instrumentos y efectos de MainStage Capítulo 1 21 Modeladores de amplificación 21 Bass Amp 23 Guitar Amp Pro Capítulo 2 29 Retardo 30 Delay Designer 49 Echo 50 Sample Delay 51 Stereo Delay 52 Tape Delay Capítulo 3 55 Distorsión 56 Bitcrusher 57 Clip Distortion 58 Distortion 59 Distortion II 60 Overdrive 61 Phase Distortion Capítulo 4 63 Dinámica 65 Adaptive Limiter 66 Compressor 69 DeEsser 71 Ducker 72 Enveloper 74 Expander 75 Limiter 76 Multipressor4 Contenido 80 Noise Gate 82 Silver Compressor 83 Silver Gate 83 Surround Compressor Capítulo 5 87 Ecualización (EQ) 89 Channel EQ 92 DJ EQ 93 Fat EQ 94 Linear Phase EQ 95 Match EQ 101 Ecualizaciones de banda única 102 Silver EQ 103 Gamas de frecuencias utilizadas con ecualizaciones Capítulo 6 105 Filtrado 106 AutoFilter 109 EVOC 20 Filterbank 114 EVOC 20 TrackOscillator 124 Fuzz-Wah 126 Spectral Gate 128 Soundtrack Pro Autofilter Capítulo 7 129 Imagen espacial 129 Módulo Binaural Post-Processing 131 Direction Mixer 133 Stereo Spread Capítulo 8 135 Medición 136 BPM Counter 136 Correlation Meter 137 Level Meter 137 Multimeter 141 Surround Multimeter 142 Tuner Capítulo 9 143 Modulación 144 Chorus 144 Ensemble 145 Flanger 146 Microphaser 146 Modulation Delay 148 Phaser 150 RingShifterContenido 5 155 Rotor Cabinet 157 Scanner Vibrato 157 Spreader 158 Tremolo Capítulo 10 161 Tono 161 Pitch Correction 166 Pitch Shifter II 167 Vocal Transformer Capítulo 11 171 Reverberación 172 AVerb 173 EnVerb 174 GoldVerb 177 PlatinumVerb 180 SilverVerb 181 Soundtrack Pro Reverb Capítulo 12 183 Reverberación por convolución: Space Designer 186 Parámetros de respuesta a impulso 189 Parámetros globales 192 Parámetros de salida 195 Pantalla “Envelope and EQ” 197 Parámetros de la envolvente de volumen 198 Parámetros de filtro 201 Parámetros de la respuesta a impulso sintetizada 203 Parámetros EQ 204 Automatización de Space Designer Capítulo 13 205 Especializados 206 Denoiser 207 Enhance Timing 208 Exciter 209 Grooveshifter 211 Speech Enhancer 212 SubBass Capítulo 14 215 Utilidad 215 Down Mixer 216 Gain 217 I/O 218 Multichannel Gain 218 Test Oscillator6 Contenido Capítulo 15 221 EVOC 20 PolySynth 222 Nociones básicas de los vocoders 222 Qué es un vocoder? 222 Cómo funciona un vocoder? 223 Cómo funciona un banco de filtros? 224 Uso de EVOC 20 PolySynth 225 Parámetros de EVOC 20 PolySynth 226 Parámetros Synthesis 231 Parámetros de “Sidechain Analysis” 233 Parámetros de “Formant Filter” 235 Parámetros de modulación 237 Unvoiced/Voiced (U/V) Detection 239 Parámetros de Output 240 Diagrama de bloques 240 Consejos para mejorar la inteligibilidad del habla 241 Edición de las señales de análisis y síntesis 241 Cómo evitar artefactos sonoros 242 Cómo conseguir las mejores señales de análisis y síntesis 243 Historia de los vocoders Capítulo 16 247 EFM1 248 Parámetros globales 249 Modulator y Carrier 250 Parámetros FM 251 La sección Output 252 Asignaciones de controladores MIDI Capítulo 17 253 ES E Capítulo 18 255 ES M Capítulo 19 257 ES P Capítulo 20 259 ES1 259 Los parámetros de ES1 266 Lista de controladores MIDI Capítulo 21 269 ES2 270 Los parámetros de ES2 271 Parámetros globales 275 Parámetros de oscilador 283 Filtros 291 Etapa dinámica (amplificador) 292 El RouterContenido 7 306 Los LFO 308 Las envolventes (de “ENV 1” a “ENV 3”) 313 El Cuadrado 314 La Envolvente Vectorial 321 Procesador de efectos 322 Uso de los controles y asignación de controladores 323 Variaciones de sonido aleatorias 326 Lecciones de iniciación 326 Sound Workshop 337 Plantillas para ES2 Capítulo 22 345 EVB3 346 Configuración MIDI 346 La ejecución con ambos manuales y el pedalero 348 Teclado partido 348 Transposición (intervalo de octava) 349 “MIDI Mode” 350 Los parámetros de EVB3 351 Correderas 352 Volumen 353 Tune 353 Vibrato de escáner 354 Percussion 355 Teclas de preajustes y transformación 357 Parámetros Organ 359 Parámetros de estado 360 Parámetros Click 361 Parámetros Pitch 363 Sustain 363 Efectos 370 Parámetros avanzados 371 MIDI Controller Assignments 372 “MIDI Mode”: RK 374 “MIDI Mode”: HS 375 “MIDI Mode”: NI 376 “MIDI Mode”: NE 378 Síntesis aditiva con correderas 379 Efecto residual 380 Una breve historia del órgano Hammond 381 Generación de sonido por rueda fónica 381 El Leslie8 Contenido Capítulo 23 383 EVD6 383 El EVD6 384 Los parámetros de EVD6 401 Control de EVD6 por medio de MIDI 402 Una breve historia del Clavinet Capítulo 24 405 EVP88 405 El EVP88 406 Parámetros de EVP88 414 Modelos de pianos eléctricos simulados 417 EVP88 y MIDI Capítulo 25 419 EXS24 mkII 421 Información acerca de los instrumentos sampler 422 Carga de instrumentos sampler 424 Uso de los ajustes de los instrumentos sampler 425 Gestión de instrumentos sampler 426 Búsqueda de instrumentos sampler 427 Importación de instrumentos sampler 436 Ventana de parámetros 454 El Editor de instrumentos 475 Ajuste de las preferencias de sampler 478 Configuración de la memoria virtual 479 Uso de la VSL Performance Tool Capítulo 26 481 External Instrument 481 Parámetros de External Instrument 482 Uso de External Instrument Capítulo 27 483 KlopfGeist Capítulo 28 485 Sculpture 486 El sistema básico de síntesis de Sculpture 487 La cuerda como elemento de síntesis 488 Parámetros de Sculpture 490 Parámetros globales 492 Parámetros de cuerda y objeto 502 Parámetros de procesamiento: 509 Post-procesamiento 516 Generadores de modulación 525 Las envolventes de control 533 Variación 543 Asignaciones de controladores MIDI 544 Programación: Guía de inicio rápidoContenido 9 544 Programación - Enfoques 545 Nociones básicas 546 El motor central 551 Creación de sonidos básicos 562 Modulaciones 562 Programación: en profundidad 563 Programación de sonidos de bajo eléctrico con Sculpture 582 Sonidos sintetizados Capítulo 29 591 Ultrabeat 592 La estructura de Ultrabeat 593 Vista general de Ultrabeat 594 Cómo cargar y guardar sonidos 595 La sección de asignaciones 601 La sección del sintetizador 621 Modulación 630 El secuenciador por pasos 644 Cómo crear sonidos de percusión en Ultrabeat Capítulo 30 657 Instrumentos de GarageBand 658 Parámetros de los instrumentos de GarageBand Apéndice 663 Nociones básicas de sintetizadores 663 Analógico y sustractivo 664 Definición de síntesis 665 Síntesis sustractiva Glosario 671 Índice 695 11 Prólogo Introducción a los módulos de Logic Studio Las aplicaciones de música y audio de Logic Studio incluyen una completa colección de potentes módulos. Entre ellos hay innovadores sintetizadores, módulos de efectos de alta calidad y fieles recreaciones de instrumentos clásicos. Este manual presenta cada uno de los efectos e instrumentos, cuyos parámetrosse explican en detalle. Los capítulos de instrumentos incluyen tutoriales que le ayudarán a sacar todo el partido a sus nuevos instrumento. Il uso de los módulos es mucho más sencillo si está usted familiarizado con las funciones básicas de cada una de las aplicaciones incluidas en Logic Studio. Puede encontrar información sobre ellas en sus respectivos manuales del usuario. Este manual trata todos los módulos disponibles en las aplicaciones de Logic Studio. Sin embargo, no todos los módulos están a disposición de todas las aplicaciones. Consulte en las siguientes tablas a qué módulos puede acceder cada una de las aplicaciones. Instrumentos y efectos de Logic Pro Las siguientes tablas muestran los efectos e instrumentos incluidos en Logic Pro. Categoría de efecto Efectos incluidos Modeladores de amplificación  Bass Amp (p. 21)  Guitar Amp Pro (p. 23) Retardo  Delay Designer (p. 30)  Echo (p. 49)  Sample Delay (p. 50)  Stereo Delay (p. 51)  Tape Delay (p. 52)12 Prólogo Introducción a los módulos de Logic Studio Distorsión  Bitcrusher (p. 56)  Clip Distortion (p. 57)  Distortion (p. 58)  Distortion II (p. 59)  Overdrive (p. 60)  Phase Distortion (p. 61) Dinámica  Adaptive Limiter (p. 65)  Compressor (p. 66)  DeEsser (p. 69)  Ducker (p. 71)  Enveloper (p. 72)  Expander (p. 74)  Limiter (p. 75)  Multipressor (p. 76)  Noise Gate (p. 80)  Silver Compressor (p. 82)  Silver Gate (p. 83)  Surround Compressor (p. 83) Ecualización  Channel EQ (p. 89)  DJ EQ (p. 92)  Fat EQ (p. 93)  Linear Phase EQ (p. 94)  Match EQ (p. 95)  Ecualizaciones de banda única (p. 101)  Silver EQ (p. 102) Filtrado  AutoFilter (p. 106)  EVOC 20 Filterbank (p. 109)  EVOC 20 TrackOscillator (p. 114)  Fuzz-Wah (p. 124)  Spectral Gate (p. 126) Imagen espacial  Módulo Binaural Post-Processing (p. 129)  Direction Mixer (p. 131)  Stereo Spread (p. 133) Medición  BPM Counter (p. 136)  Correlation Meter (p. 136)  Level Meter (p. 137)  Multimeter (p. 137)  Surround Multimeter (p. 141)  Tuner (p. 142) Categoría de efecto Efectos incluidosPrólogo Introducción a los módulos de Logic Studio 13 La siguiente tabla muestra los instrumentos incluidos en Logic Pro. Modulación  Chorus (p. 144)  Ensemble (p. 144)  Flanger (p. 145)  Microphaser (p. 146)  Modulation Delay (p. 146)  Phaser (p. 148)  RingShifter (p. 150)  Rotor Cabinet (p. 155)  Scanner Vibrato (p. 157)  Spreader (p. 157)  Tremolo (p. 158) Tono  Pitch Correction (p. 161)  Pitch Shifter II (p. 166)  Vocal Transformer (p. 167) Reverberación  AVerb (p. 172)  EnVerb (p. 173)  GoldVerb (p. 174)  PlatinumVerb (p. 177)  SilverVerb (p. 180)  Reverberación por convolución: Space Designer (p. 183) Especializado  Denoiser (p. 206)  Enhance Timing (p. 207)  Exciter (p. 208)  Grooveshifter (p. 209)  Speech Enhancer (p. 211)  SubBass (p. 212) Utilidad  Down Mixer (p. 215)  Gain (p. 216)  I/O (p. 217)  Test Oscillator (p. 218) Categoría de efecto Efectos incluidos Categoría de instrumento Instrumentos incluidos Sintetizador  EFM1 (p. 247)  ES E (p. 253)  ES M (p. 255)  ES P (p. 257)  ES1 (p. 259)  ES2 (p. 269)  KlopfGeist (p. 483)  Sculpture (p. 485) Sintetizador de baterías Ultrabeat (p. 591) Sampler de software EXS24 mkII (p. 419) Sintetizador vocoder EVOC 20 PolySynth (p. 221)14 Prólogo Introducción a los módulos de Logic Studio Efectos de Soundtrack Pro La siguiente tabla muestra los efectos incluidos en Soundtrack Pro. Nota: Los efectos incluidos en Soundtrack Pro no presentan los parámetros extendidos que se describen en este documento. Instrumentos clásicos  EVB3 (p. 345)  EVD6 (p. 383)  EVP88 (p. 405) Utilidad External Instrument (p. 481) Instrumentos de GarageBand Básico analógico, Mono analógico, Sintetizador analógico, Swirl analógico, Sincronización analógica, Bajo, Básico digital, Mono digital, Stepper digital, Batería, Clavicordio eléctrico, Piano eléctrico, Guitarra, Trompas, Híbrido básico, Híbrido de variación, Piano, Efectos de sonido, Cuerdas, Órgano tonewheel, Percusión afinada, Voz, Viento madera (véase “Instrumentos de GarageBand” en la página 657) Categoría de instrumento Instrumentos incluidos Categoría de efecto Efectos incluidos Retardo  Stereo Delay (p. 51)  Tape Delay (p. 52) Distorsión  Bitcrusher (p. 56)  Clip Distortion (p. 57)  Distortion (p. 58)  Distortion II (p. 59)  Overdrive (p. 60)  Phase Distortion (p. 61) Dinámica  Adaptive Limiter (p. 65)  Compressor (p. 66)  DeEsser (p. 69)  Enveloper (p. 72)  Expander (p. 74)  Limiter (p. 75)  Multipressor (p. 76)  Noise Gate (p. 80)  Surround Compressor (p. 83) Ecualización  Channel EQ (p. 89)  Fat EQ (p. 93)  Linear Phase EQ (p. 94)  Match EQ (p. 95)  Ecualizaciones de banda única (p. 101) Filtrado  AutoFilter (p. 106)  Spectral Gate (p. 126) Imagen espacial  Direction Mixer (p. 131)  Stereo Spread (p. 133)Prólogo Introducción a los módulos de Logic Studio 15 Efectos de WaveBurner La siguiente tabla muestra los efectos incluidos en WaveBurner. Nota: WaveBurner no ofrece tempo de proyecto, por lo que no reconoce los parámetros de efecto basados en el tempo, como la sincronización. Medición  Correlation Meter (p. 136)  Multimeter (p. 137)  Surround Multimeter (p. 141)  Tuner (p. 142) Modulación  Chorus (p. 144)  Ensemble (p. 144)  Flanger (p. 145)  Modulation Delay (p. 146)  Phaser (p. 148)  RingShifter (p. 150)  Scanner Vibrato (p. 157)  Tremolo (p. 158) Tono  Pitch Shifter II (p. 166)  Vocal Transformer (p. 167) Reverberación  PlatinumVerb (p. 177)  Soundtrack Pro Reverb (p. 181)  Reverberación por convolución: Space Designer (p. 183) Especializado  Denoiser (p. 206)  Exciter (p. 208)  SubBass (p. 212) Utilidad  Gain (p. 216)  Multichannel Gain (p. 218)  Test Oscillator (p. 218) Categoría de efecto Efectos incluidos Categoría de efecto Efectos incluidos Modeladores de amplificación  Bass Amp (p. 21)  Guitar Amp Pro (p. 23) Retardo  Delay Designer (p. 30)  Sample Delay (p. 50)  Stereo Delay (p. 51)  Tape Delay (p. 52) Distorsión  Bitcrusher (p. 56)  Clip Distortion (p. 57)  Distortion (p. 58)  Distortion II (p. 59)  Overdrive (p. 60)  Phase Distortion (p. 61)16 Prólogo Introducción a los módulos de Logic Studio Dinámica  Adaptive Limiter (p. 65)  Compressor (p. 66)  DeEsser (p. 69)  Enveloper (p. 72)  Expander (p. 74)  Limiter (p. 75)  Multipressor (p. 76)  Noise Gate (p. 80)  Silver Compressor (p. 82)  Silver Gate (p. 83) Ecualización  Channel EQ (p. 89)  DJ EQ (p. 92)  Fat EQ (p. 93)  Linear Phase EQ (p. 94)  Match EQ (p. 95)  Ecualizaciones de banda única (p. 101)  Silver EQ (p. 102) Filtrado  AutoFilter (p. 106)  EVOC 20 Filterbank (p. 109)  Fuzz-Wah (p. 124)  Spectral Gate (p. 126) Imagen espacial  Direction Mixer (p. 131)  Stereo Spread (p. 133) Medición  BPM Counter (p. 136)  Correlation Meter (p. 136)  Level Meter (p. 137)  Multimeter (p. 137)  Tuner (p. 142) Modulación  Chorus (p. 144)  Ensemble (p. 144)  Flanger (p. 145)  Microphaser (p. 146)  Modulation Delay (p. 146)  Phaser (p. 148)  RingShifter (p. 150)  Rotor Cabinet (p. 155)  Scanner Vibrato (p. 157)  Spreader (p. 157)  Tremolo (p. 158) Tono  Pitch Correction (p. 161)  Pitch Shifter II (p. 166)  Vocal Transformer (p. 167) Reverberación  AVerb (p. 172)  EnVerb (p. 173)  GoldVerb (p. 174)  PlatinumVerb (p. 177)  SilverVerb (p. 180)  Reverberación por convolución: Space Designer (p. 183) Categoría de efecto Efectos incluidosPrólogo Introducción a los módulos de Logic Studio 17 Instrumentos y efectos de MainStage Las siguientes tablas muestran los efectos e instrumentos incluidos en MainStage. Nota: MainStage es una aplicación para directo, y por tanto no incluye módulos de efecto que introduzcan una latencia perceptible. También está excluido el EXS24 mkII Instrument Editor. Especializado  Denoiser (p. 206)  Exciter (p. 208)  Speech Enhancer (p. 211)  SubBass (p. 212) Utilidad Gain (p. 216) Categoría de efecto Efectos incluidos Categoría de efecto Efectos incluidos Modeladores de amplificación  Bass Amp (p. 21)  Guitar Amp Pro (p. 23) Retardo  Delay Designer (p. 30)  Echo (p. 49)  Sample Delay (p. 50)  Stereo Delay (p. 51)  Tape Delay (p. 52) Distorsión  Bitcrusher (p. 56)  Clip Distortion (p. 57)  Distortion (p. 58)  Distortion II (p. 59)  Overdrive (p. 60)  Phase Distortion (p. 61) Dinámica  Compressor (p. 66)  DeEsser (p. 69)  Ducker (p. 71)  Enveloper (p. 72)  Expander (p. 74)  Limiter (p. 75)  Multipressor (p. 76)  Noise Gate (p. 80)  Silver Compressor (p. 82)  Silver Gate (p. 83) Ecualización  Channel EQ (p. 89)  DJ EQ (p. 92)  Fat EQ (p. 93)  Ecualizaciones de banda única (p. 101)  Silver EQ (p. 102) Filtrado  AutoFilter (p. 106)  EVOC 20 Filterbank (p. 109)  EVOC 20 TrackOscillator (p. 114)  Fuzz-Wah (p. 124)18 Prólogo Introducción a los módulos de Logic Studio La siguiente tabla muestra los instrumentos incluidos en MainStage. Imagen espacial  Direction Mixer (p. 131)  Stereo Spread (p. 133) Medición  BPM Counter (p. 136)  Correlation Meter (p. 136)  Level Meter (p. 137)  Multimeter (p. 137)  Tuner (p. 142) Modulación  Chorus (p. 144)  Ensemble (p. 144)  Flanger (p. 145)  Microphaser (p. 146)  Modulation Delay (p. 146)  Phaser (p. 148)  RingShifter (p. 150)  Rotor Cabinet (p. 155)  Scanner Vibrato (p. 157)  Spreader (p. 157)  Tremolo (p. 158) Tono Pitch Shifter II (p. 166) Reverberación  AVerb (p. 172)  EnVerb (p. 173)  GoldVerb (p. 174)  PlatinumVerb (p. 177)  SilverVerb (p. 180)  Reverberación por convolución: Space Designer (p. 183) Especializado  Exciter (p. 208)  SubBass (p. 212) Utilidad  Gain (p. 216)  Test Oscillator (p. 218) Categoría de efecto Efectos incluidos Categoría de instrumento Instrumentos incluidos Sintetizador  EFM1 (p. 247)  ES E (p. 253)  ES M (p. 255)  ES P (p. 257)  ES1 (p. 259)  ES2 (p. 269)  KlopfGeist (p. 483)  Sculpture (p. 485) Sintetizador de baterías Ultrabeat (p. 591) Sampler de software EXS24 mkII (p. 419) Sintetizador vocoder EVOC 20 PolySynth (p. 221)Prólogo Introducción a los módulos de Logic Studio 19 Instrumentos clásicos  EVB3 (p. 345)  EVD6 (p. 383)  EVP88 (p. 405) Instrumentos de GarageBand Básico analógico, Mono analógico, Sintetizador analógico, Swirl analógico, Sincronización analógica, Bajo, Básico digital, Mono digital, Stepper digital, Batería, Clavicordio eléctrico, Piano eléctrico, Guitarra, Trompas, Híbrido básico, Híbrido de variación, Piano, Efectos de sonido, Cuerdas, Órgano tonewheel, Percusión afinada, Voz, Viento madera (véase “Instrumentos de GarageBand” en la página 657) Categoría de instrumento Instrumentos incluidos1 21 1 Modeladores de amplificación Puede añadir el sonido de un amplificador de guitarra o de bajo a sus grabaciones de audio e instrumentos de software. Utilizando un método conocido como modelado de componentes es posible emular como un efecto tanto el sonido como la funcionalidad de los amplificadores de instrumentos musicales, especialmente aquellos utilizados con guitarras y bajos eléctricos. Estos efectos recrean el sonido de los amplificadores de válvulas y de estado sólido, y ofrecen un completo conjunto de controles que incluyen controles de ganancia del preamplificador y de tono para graves, medios y agudos, además del nivel de salida. Le permiten elegir entre una variedad de modelos de amplificador conocidos. En las siguientes secciones se describen los módulos individuales incluidos en Logic Studio.  “Bass Amp” en la página 21  “Guitar Amp Pro” en la página 23 Bass Amp El módulo Bass Amp simula el sonido de una serie de famosos amplificadores de bajo. Puede procesar señales de bajo directamente con Logic Pro y reproducir el sonido de sistemas de amplificación de bajos de gran calidad. También puede utilizar Bass Amp para diseñar sonidos experimentales. Puede utilizar libremente este módulo con otros instrumentos, aplicando el carácter acústico de un amplificador de bajo a una parte vocal o de percusión, por ejemplo. 22 Capítulo 1 Modeladores de amplificación Parámetros de Bass Amp  Menú local Model: seleccione uno de los nueve modelos diferentes de amplificador disponibles. Las opciones son: Model Descripción American Basic Modelo de amplificador de bajo americano de los años 70, equipado con ocho altavoces de 10 pulgadas. Recomendado para grabaciones de blues y rock. American Deep Basado en el amplificador American Basic, pero potencia las frecuencias medias bajas (a partir de 500 Hz). Recomendado para grabaciones de reggae y pop. American Scoop Basado en el amplificador American Basic, este amplificador combina las características de frecuencia del American Deep y del American Bright, y potencia en especial tanto las frecuencias medias bajas (a partir de 500 Hz) como las medias altas (a partir de 4,5 kHz). Recomendado para grabaciones de funk y fusión. American Bright Basado en la configuración del amplificador American Basic, este modelo enfatiza principalmente las frecuencias medias altas (de 4,5 kHz hacia arriba). New American Basic Modelo de amplificador de bajo americano de los 80, recomendado para grabaciones de blues y rock. New American Bright Basado en el amplificador American Basic, este modelo enfatiza la gama de frecuencias situadas por encima de los 2 kHz. Recomendado para grabaciones de rock y heavy metal. Top Class DI Warm Famosa simulación de caja DI, recomendada para grabaciones de reggae y pop. Resta énfasis a la amplia gama de frecuencias medias, entre 500 y 5.000 Hz.Capítulo 1 Modeladores de amplificación 23  Regulador Pre Gain: configura el nivel de amplificación previa de la señal de entrada.  Reguladores Bass, Mid y Treble: ajustan los niveles de graves, medios y agudos.  Regulador Mid Frequency: ajusta la frecuencia central de la banda media (entre 200 y 300 Hz).  Regulador Output Level: ajusta el nivel de salida final de Bass Amp. Guitar Amp Pro Guitar Amp Pro puede simular el sonido de famosos amplificadores de guitarra y de las cajas/altavoces utilizados con ellos. Puede procesar señales de guitarra directamente con Logic Pro, lo que le permite reproducir el sonido de sistemas de amplificación de guitarra de gran calidad. Guitar Amp Pro también se puede utilizar para el diseño y el procesamiento experimental de sonidos. Puede utilizar libremente este módulo con otros instrumentos, aplicando el carácter acústico de un amplificador de guitarra a una parte vocal o de trompeta, por ejemplo. Guitar Amp Pro ofrece una gran variedad de modelos de amplificadores, altavoces y EQ que se pueden combinar de múltiples maneras. Los modelos de EQ están equipados con los controles de graves, medios y agudos típicos de los amplificadores de guitarra. Se puede elegir entre dos tipos y posiciones de micrófono diferentes. Para redondear el complemento de los parámetros, Guitar Amp Pro también incluye efectos de guitarra clásica, incluidos Reverb, Vibrato y Tremolo. Top Class DI Deep Basado en el amplificador Top Class DI Warm, este modelo es recomendable para funk y fusión. Su gama de frecuencias medias es más fuerte alrededor de los 700 Hz. Top Class DI Mid Basado en el amplificador Top Class DI Warm, este modelo no pone énfasis en ninguna frecuencia, sino que presenta un gama de frecuencias más o menos lineal. Se recomienda para grabaciones de blues, rock y jazz. Model Descripción24 Capítulo 1 Modeladores de amplificación La ventana Guitar Amp Pro se divide en cuatro secciones principales.  La sección Amp tiene parámetros para seleccionar el modelo de amplificador, altavoz y EQ, y un conjunto de controles de tono, ganancia y nivel.  La sección Effects es la sección en la que se controlan los efectos de guitarra integrados. Debajo de la sección FX está el control de salida final.  “Microphone Position” es la sección en que se determina la posición del micrófono en el altavoz.  “Microphone Type” es la sección en la que se elige qué tipo de micrófono captura el sonido del amplificador. Sección Amp  Menú local Amp: seleccione el modelo de amplificador que desee utilizar. Las opciones son: Sección Amp Sección Effects Sección “Microphone Position” Sección “Microphone Type” Model Descripción UK Combo 30W Amplificador de sonido neutro, recomendable para partes rítmicas limpias o un poco distorsionadas. UK Top 50W Bastante agresivo en el gama de frecuencia alta, recomendable para sonidos de rock clásico. US Combo 40W Modelo de amplificador de sonido limpio, recomendable para sonidos de música funk o jazz. US Hot Combo 40W Enfatiza los medios altos de la gama de la frecuencia, logrando que este modelo sea idóneo para sonidos solistas. US Hot Top 100W Este amplificador genera sonidos muy llenos, incluso con ajustes bajos de Master, produciendo así sonidos amplios y con mucha fuerza.Capítulo 1 Modeladores de amplificación 25  Menú local Speaker: seleccione un modelo de entre los 15 disponibles. Las opciones son: Custom 50W Con el parámetro Presence ajustado a 0, este modelo de amplificador es recomendable para sonidos solitas suaves de fusión. British Clean Simula los combinados clásicos British Class A utilizados desde los años 60 para la música rock sin modificaciones importantes. Este modelo es idóneo para partes de ritmos saturados o limpios. British Gain Simula el sonido de un cabezal de válvulas inglés y es sinónimo de ritmos potentes y guitarras solistas con un rico sostenido. American Clean Simula los combinados de válvulas utilizados para sonidos limpios y distorsionados. American Gain Simula un cabezal Hi-Gain moderno, lo que lo hace recomendable para ritmos distorsionados y partes solistas. Clean Tube Amp Simula un modelo de amplificador de válvulas con muy poca ganancia (la distorsión solo se produce al utilizar niveles o ajustes Gain/Master elevados). Model Descripción Tipo de altavoz Descripción UK 1x12 open back Caja abierta clásica con un altavoz de 12", neutra, bien equilibrada y multifuncional. UK 2x12 open back Caja abierta clásica con dos altavoces 12", neutra, bien equilibrada y multifuncional. UK 2x12 closed Mucha resonancia en la gama de frecuencias bajas. Por tanto, recomendable para combinados: también puede sacar sonidos distorsionados con ajustes bajos del control Bass. UK 4x12 closed slanted Utilizada junto con el micrófono descentrado, obtendrá una interesante gama de frecuencias medias; por tanto, este modelo funciona bien combinado con amplificadores High Gain. US 1x10 open back Poca resonancia en la gama de frecuencias graves. Recomendable para armónicas (blues). US 1x12 open back 1 Caja abierta de un combinado solista americano, con un único altavoz de 12". US 1x12 open back 2 Caja abierta de un combinado distorsionado/limpio americano, con un único altavoz de 12". US 1x12 open back 3 Caja abierta de otro combinado distorsionado/limpio americano, con un único altavoz de 12". US broad range Simulación de un altavoz de piano eléctrico clásico. Analog simulation Simulación de un conocido preamplificador interno británico de válvulas de 19". UK 1x12 Un British Class A de válvulas con tapa trasera abierta y un único altavoz de 12". UK 4x12 Caja cerrada clásica con altavoces de 12" (serie negra), recomendable para rock. US 1x12 open back Caja abierta de un combinado solista americano con un único altavoz de 12". US 1x12 bass reflex Caja de reflexión de graves cerrada con un único altavoz de 12". DI Box Esta opción le permite desactivar la sección de simulación del altavoz.26 Capítulo 1 Modeladores de amplificación  Menú local EQ: Seleccione un modelo de EQ de entre los cuatro disponibles. Las opciones son: “British 1”, “British 2”, American y “Modern EQ”.  Botón “Amp–Speaker Link”: vincula los menús Amp y Speaker para que cuando modifique el modelo de altavoz, se cargue automáticamente el amplificador asociado.  Botón “Amp–EQ Link”: vincula los menús Amp y EQ para que cuando modifique el modelo de altavoz, se cargue automáticamente el modelo de EQ asociado. Cada modelo de amplificador tiene un modelo de altavoz y EQ asignados. El amplificador, el altavoz y el EQ combinados recrean un sonido de guitarra famoso. Pese a ello, usted puede combinar libremente cualquier modelo de altavoz o EQ con cualquier amplificador desactivando los dos botones de enlace.  Potenciómetro Gain: determina la cantidad de amplificación previa aplicada a la señal de entrada. Este control tiene diferentes efectos en función del modelo de amplificador seleccionado. Por ejemplo, al utilizar el modelo de amplificador “British Clean”, el ajuste de ganancia máxima genera un potente sonido saturado. Al utilizar los amplificadores “British Gain” o “Modern Gain”, el mismo ajuste de ganancia genera una gran distorsión, recomendable para solos.  Potenciómetros Bass, Mids y Trebble: ajustan las gamas de frecuencia de los modelos de EQ, como los potenciómetros de tono de un amplificador hardware de guitarra.  Potenciómetro Presence: ajusta la gama de frecuencias altas. El parámetro Presence afecta únicamente a la etapa de salida (Master) de Guitar Amp Pro.  Potenciómetro Master: configura el volumen de salida del amplificador (que entra en el altavoz). Normalmente, para amplificadores de válvulas, un aumento en el nivel de Master produce un sonido más comprimido y saturado, dando como resultado una señal más distorsionada y potente (más alta). Los ajustes altos pueden provocar una salida extremadamente ruidosa. En Guitar Amp Pro, el parámetro Master modifica el carácter sonoro y el nivel de salida final se ajusta utilizando el parámetro Output, situado debajo de la sección FX (tiene más información más adelante). Sección Effects La sección Effects contiene los efectos Reverb, Tremolo y Vibrato. Puede elegir Tremolo (que modula la amplitud o el volumen del sonido) o Vibrato (que modula la afinación), y utilizar Reverb junto con cualquiera de ellos o de forma separada. Para poder utilizar o ajustar un efecto, primero debe activarlo haciendo clic en el botón On (con un icono de encendido y apagado). El botón On se ilumina cuando el efecto está activado. Los botones FX y “Reverb On” están situados a la izquierda de los controles para cada efecto. Nota: La sección Effects se sitúa antes del control Master en el flujo de la señal, y por tanto recibe la señal amplificada previamente (pre-Master). Capítulo 1 Modeladores de amplificación 27 Parámetros FX  Menú local FX: seleccione Tremolo o Vibrato en el menú.  Potenciómetro Depth: ajusta la intensidad de la modulación.  Potenciómetro Speed: ajusta la velocidad de la modulación (en Hz). Los ajustes más bajos generan un sonido flotante y suave, mientras que los más altos generan un efecto parecido a un rotor.  Botón Sync: si está activado, la velocidad se sincroniza con el tempo del proyecto. Cuando la sincronización está activada, si ajusta el parámetro Speed podrá seleccionar varios valores de nota musical. Ajuste el parámetro Speed con el valor que desee, y el efecto que haya seleccionado quedará completamente sincronizado con el tempo del proyecto. Parámetros de reverberación  Menú local Reverb: seleccione uno de los tres tipos de reverberación de muelles disponibles.  Potenciómetro Level: ajusta la cantidad de reverberación aplicada a la señal de campo preamplificada. Secciones “Microphone Position” y “Microphone Type” Cuando haya elegido un altavoz en el menú Speaker, puede ajustar el tipo de micrófono simulado y su ubicación respecto al cono. Parámetros de “Microphone Position”  Botón Centered: si está seleccionado, sitúa el micrófono en el centro del altavoz, o en el eje. Esta ubicación genera un sonido más potente y lleno, recomendable para tonos de guitarra de jazz o blues.  Botón Off-Center: si está seleccionado, sitúa el micrófono en el borde del altavoz, o fuera del eje. Esta ubicación genera un tono más brillante y cortante, pero también más delgado, recomendable para un ritmo o rock cortantes y unos tonos de guitarra de blues. Al seleccionar el botón, la representación gráfica del altavoz muestra los ajustes actuales.28 Capítulo 1 Modeladores de amplificación Parámetros de “Microphone Type”  Botón Condenser: cuando está activado, simula el sonido de un micrófono de condensador de estudio. El sonido de los micrófonos de condensador es bueno, transparente y bien equilibrado.  Botón Dynamic: cuando está seleccionado, simula el sonido de un micrófono cardioide dinámico. Este tipo de micrófono tiene un sonido más brillante y cortante comparado con el modelo condensador. Al mismo tiempo, los medios bajos son menos pronunciados, haciendo que este modelo sea más adecuado para tonos de guitarra de rock. Nota: En la práctica, la combinación de ambos tipos de micrófono puede sonar muy interesante. Duplique la pista de la guitarra e introduzca Guitar Amp Pro como un efecto de inserción en ambas pistas. Seleccione micrófonos diferentes en las dos instancias de Guitar Amp Pro mientras conserva ajustes idénticos para el resto de los parámetros y mezcle los niveles de señal de pista. Obviamente, puede decidir modificar otros parámetros, si así lo desea. Output Debajo de la sección Effects se encuentra el regulador Output, que se utiliza como el control de nivel final de la salida de Guitar Amp Pro. El parámetro Output se puede considerar como un control de volumen y se utiliza para ajustar el nivel que se envía a las siguientes ranuras de módulo en el canal o en su salida. Nota: Este parámetro es diferente del control Master, que se utiliza para un doble propósito: diseño de sonido y control del nivel de la sección Amp.2 29 2 Retardo Los efectos de retardo almacenan la señal de entrada —y la mantienen durante un breve periodo de tiempo— antes de enviarla a la entrada o salida del efecto. La mayoría de estos efectos permite recanalizar un porcentaje de la señal retardada hacia la entrada, de modo que se crea un efecto de eco repetido. Cada repetición será un poco más débil que la anterior. Con frecuencia es posible sincronizar la duración del retardo con el tempo del proyecto, haciéndola concordar con la resolución de la rejilla del proyecto, generalmente en valores de notas o milisegundos. Se puede usar el retardo para:  duplicar sonidos individuales, de modo que suenen como un grupo de instrumentos que tocan la misma melodía;  crear efectos de eco y colocar el sonido en un “espacio” inmenso;  mejorar la posición estéreo de las pistas en una mezcla. Los efectos de retardo, por lo general, se usan como inserciones de canal o efectos de bus. Pocas veces se usan en una mezcla general (en un canal de salida), salvo que se trate de lograr un efecto especial como, por ejemplo, una mezcla “sobrenatural”. Este capítulo describe los efectos de retardo que se incluyen en Logic Studio:  Delay Designer (véase a continuación)  Echo (véase “Echo” en la página 49).  Sample Delay (véase “Sample Delay” en la página 50).  Stereo Delay (véase “Stereo Delay” en la página 51).  Tape Delay (véase “Tape Delay” en la página 52).30 Capítulo 2 Retardo Delay Designer Delay Designer es un efecto de líneas de retardo múltiples. Cada línea es un retardo independiente. Al contrario que los efectos de retardo simples, que solo ofrecen uno o dos retardos (o líneas), Delay Designer ofrece hasta 26 líneas individuales. En otras palabras, puede pensarse en Delay Designer como si fuesen 26 procesadores de retardo independientes combinados en una única unidad de efectos. Delay Designer permite controlar los siguientes aspectos de cada línea individual:  nivel y posición panorámica,  filtros de paso alto y de paso bajo,  transposición de tono (arriba o abajo) en dos octavas. Otros parámetros del efecto incluyen la sincronización, cuantización, realimentación, etc. Tal como el propio nombre indica, “Delay Designer” ofrece un gran potencial de diseño sonoro. Puede usarse para todo, desde un efecto de eco básico hasta un secuenciador de patrones de audio. Permite crear ritmos complejos que evolucionen y se desarrollen al sincronizar las asignaciones de las líneas de retardo junto a un uso juicioso de la transposición de tonos y los filtros. Asimismo es posible configurar diversas líneas de retardo como “repeticiones” de otras líneas, del mismo modo que se usaría el control de realimentación de un retardo sencillo (aunque manteniendo el control individual de cada repetición). Delay Designer puede usarse en canales con entradas y/o salidas mono, estéreo o surround. Véase la sección “Trabajo con Delay Designer en surround” para obtener más información sobre cómo usar los canales surround. La interfaz de Delay Designer se compone de cinco secciones principales: Pantalla de líneas de retardo Barra de parámetros de línea de retardo Sección de sincronización Controles de líneas de retardo Sección MasterCapítulo 2 Retardo 31  Pantalla de líneas de retardo: esta “pantalla de visualización” azul muestra una representación gráfica de todas las líneas de retardo. En ella se pueden ver y editar los parámetros de cada línea. Véase “Pantalla de líneas de retardo”, en este capítulo, para obtener información más detallada.  Barra de parámetros de línea de retardo: ofrece una vista general numérica de los ajustes de los parámetros vigentes para la línea de retardo seleccionada. En ella se pueden ver y editar los parámetros de cada línea. Véase “Barra de parámetros de línea de retardo”, más adelante en este capítulo.  Sección de sincronización: en esta sección pueden ajustarse todos los parámetros de sincronización y cuantización de Delay Designer. Véase “Sincronización de líneas de retardo” para obtener más información.  Controles de líneas de retardo: se pueden usar estos dos controles para crear líneas de retardo en Delay Designer. Véase “Creación y eliminación de líneas de retardo”.  Sección Master: esta sección contiene los parámetros de la mezcla y realimentación globales. Consulte “Sección Master” si quiere más detalles. Pantalla de líneas de retardo En esta pantalla es posible ver las líneas de retardo e interactuar con ellas. La pantalla está dividida en varias secciones:  Botones de visualización: determinan el o los parámetros representados en la pantalla de líneas de retardo.  Autozoom: cuando se activa, la pantalla principal se aleja de modo que todas las líneas de retardo queden visibles. Desactive el zoom automático si desea acercar o alejar la pantalla (arrastrando verticalmente la pantalla de vista general) para visualizar líneas de retardo específicas.  Pantalla de vista general: muestra todas las líneas de retardo para ese intervalo de tiempo. 32 Capítulo 2 Retardo  Botones de alternancia: haga clic en ellos para alternar (cambiar) los parámetros de una línea específica. El parámetro que se muestre u oculte se selecciona en los botones de visualización. La etiqueta a la izquierda de la barra de alternancia siempre indica el parámetro que se muestra u oculta. Véase “Cómo usar los botones de alternancia para editar los parámetros de las líneas de retardo” para obtener más información.  Pantalla principal: ofrece una representación visual de cada línea de retardo en forma de línea azul sombreada. Cada línea de retardo contiene una barra de color vivo (o un punto para el posicionamiento estéreo) que indica el valor del parámetro. Es posible editar los parámetros de línea de retardo con el ratón en el área de pantalla principal. Véase “Edición de líneas de retardo” para obtener más información.  Barra de identificación: incluye una letra identificadora de cada línea de retardo, junto con mandos que permiten desplazar la línea de retardo seleccionada adelante y atrás en la línea temporal. Botones de visualización Los botones de visualización determinan qué parámetro aparece representado en la pantalla principal.  Cutoff: al hacer clic en este botón, las líneas de retardo en la pantalla principal mostrarán frecuencias de corte de filtro de paso alto y paso bajo.  Reso: al pulsar este botón, la pantalla principal muestra el valor de la resonancia del filtro para cada línea de retardo.  Transp: haga clic aquí para mostrar la transposición de tono de cada línea en el área de la pantalla principal.  Pan: haga clic para mostrar el parámetro de panorámica de cada línea de retardo en la pantalla principal.  En los canales de mono a estéreo, cada línea de retardo contendrá una línea que muestre su posición de panorámica.  En los canales de estéreo a estéreo, cada línea de retardo contendrá un punto que muestre su balance estéreo. Una línea (que se extienda hacia afuera desde el punto) indica la dispersión estéreo.  En los canales surround, cada línea de retardo contendrá una línea que represente su ángulo de surround (véase “Trabajo con Delay Designer en surround” para obtener más información).  Level: haga clic para mostrar el volumen relativo de cada línea de retardo en la pantalla principal.Capítulo 2 Retardo 33 Pantalla de vista general Puede usarse la pantalla de vista general para acercar y alejar el zoom, y navegar por el área de la pantalla principal: Para acercar o alejar la pantalla principal, realice alguna de las siguientes operaciones: m Haga clic y mantenga pulsado el botón del ratón en el rectángulo resaltado en la pantalla de vista general, y arrástrelo hacia arriba o hacia abajo. m Haga clic y mantenga pulsado el botón del ratón sobre las barras resaltadas a la izquierda o a la derecha del rectángulo brillante, y arrástrelas hacia la izquierda o hacia la derecha. Nota: Para que esta acción funcione, el botón Autozoom debe estar desactivado. Cuando acerque la imagen a un grupo pequeño de líneas de retardo, la pantalla de vista general continuará mostrando todas las líneas. El área mostrada en la pantalla de líneas de retardo se indica mediante un rectángulo brillante. Para ir a otras secciones de la pantalla de líneas de retardo: m Haga clic y mantenga pulsado el rectángulo resaltado y arrástrelo a la derecha o a la izquierda. La visualización ampliada o reducida en la pantalla principal se actualizará a medida que arrastra el ratón. Creación y eliminación de líneas de retardo Las líneas de retardo nuevas se pueden crear de tres formas: mediante la barra de identificación, usando los controles de la línea de retardo o copiando líneas de retardo existentes.34 Capítulo 2 Retardo Para crear líneas de retardo en la barra de identificación: m haga clic en la posición deseada. Para crear líneas de retardo con el control de líneas de retardo: 1 Haga clic en el control superior Start. Nota: Cuando haga clic en el control Start, este eliminará automáticamente todas las líneas de retardo. Dado este comportamiento, una vez que haya creado las líneas de retardo iniciales podrá crear las siguientes haciendo clic en la barra de identificación. La etiqueta del control superior cambiará a Tap y aparecerá una barra de grabación de línea de retardo roja en la franja situada bajo de los botones de visualización. 2 Haga clic en el botón Tap para grabar líneas de retardo nuevas al vuelo. Las nuevas líneas de retardo se crean en el momento específico de cada clic, y adoptan el ritmo del patrón de las pulsaciones. 3 Para finalizar la creación de líneas de retardo, haga clic en el botón “Last Tap”. Esta acción añade la última línea de retardo, finaliza la grabación de las mismas y asigna la última como la línea de retardo de realimentación (véase “Sección Master” para obtener más información sobre la línea de retardo de realimentación). Nota: Si no se hace clic en el botón “Last Tap”, la grabación de líneas de retardo se detendrá de forma automática al cabo de diez segundos, o bien una vez se haya creado la línea número 26, lo que suceda primero.Capítulo 2 Retardo 35 Copiado de líneas de retardo en la barra de identificación: m Haga clic en Opción y arrastre la selección de una o más líneas de retardo a la posición deseada. El tiempo de retardo de las líneas copiadas se ajusta a la posición de arrastre. Sugerencias para la creación de líneas de retardo El modo más rápido para crear varias líneas de retardo es mediante el uso de los controles específicos. Si tiene un ritmo particular en mente, es posible que le resulte más fácil crear las líneas de retardo con los botones de un controlador hardware dedicado, en lugar de utilizar pulsaciones de ratón. Si dispone de un controlador MIDI, puede asignar los controles de línea de retardo a los botones del dispositivo. Véase el manual “Soporte de superficies de control” para obtener información acerca de los métodos para la asignación de controladores. Al hacer clic en el control de la línea de retardo inicial “Start Tap”, se borrarán automáticamente todas las líneas existentes. Dado este comportamiento, una vez que haya creado las líneas de retardo iniciales, podrá crear las líneas siguientes haciendo clic en la barra de identificación. Una vez se haya creado una línea de retardo, podrá ajustar su posición con libertad. Consulte “Desplazamiento de líneas de retardo” si quiere más detalles. Identificación de líneas de retardo Se asignan letras a las líneas de retardo según el orden en el que han sido creadas. La primera creada recibe la etiqueta “Tap A”, a la segunda se le asigna la etiqueta “Tap B”, y así sucesivamente. Una vez asignada, cada línea de retardo se identificará siempre mediante la misma letra, aun cuando se desplace en el tiempo y, por tanto, cambie de posición en la lista. A título de ejemplo, si inicialmente se crean tres líneas de retardo, recibirán los nombres “Tap A”, “Tap B” y “Tap C”. Si se cambia el tiempo de retardo de “Tap B” de modo que preceda a “Tap A”, esta última continuará llamándose “Tap A”. La barra de identificación muestra las letras de todas las líneas de retardo visibles. El campo “Tap Delay” de la barra de parámetros de línea de retardo muestra la letra de la línea seleccionada en cada momento, o la letra de la que se está editando cuando hay varias seleccionadas (véase “Selección de líneas de retardo” para obtener más datos).36 Capítulo 2 Retardo Eliminación de líneas de retardo Para eliminar una línea, no tiene más que seleccionarla y pulsar la tecla Suprimir o la tecla Retroceso. También puede hacer clic en una línea y arrastrarla hacia abajo, por debajo de la pantalla de líneas de retardo. Estos métodos también funcionan cuando hay varias líneas seleccionadas. Por último, se puede hacer clic con el botón derecho del ratón o con la tecla Control pulsada en cualquier línea de retardo en la interfaz de Delay Designer, y seleccionar la opción “Delete All Taps”, en el menú de función rápida, para eliminarlas todas. Selección de líneas de retardo Siempre aparecerá seleccionada al menos una de las líneas de retardo. Puede distinguir fácilmente las líneas seleccionadas por el color: los iconos de la barra de alternancia y las letras de la barra de identificación de las líneas seleccionadas son blancos. Para seleccionar una línea de retardo, realice una de las siguientes operaciones: m haga clic en la línea de retardo en la pantalla principal; m haga clic en la letra de la línea de retardo seleccionada en la barra de identificación;Capítulo 2 Retardo 37 m haga clic en la flecha descendente del campo Tap, en la barra de parámetros de línea, y seleccione la letra de la línea deseada en el menú. Puede seleccionar la línea siguiente o la anterior haciendo clic en los botones de flecha que hay a la izquierda del nombre de línea. Para seleccionar varias líneas de retardo, realice una de las siguientes operaciones: m haga clic sobre el fondo y arrastre el cursor por la pantalla principal para crear un cuadro de selección con varias líneas de retardo; m con la tecla Mayúsculas pulsada, haga clic sobre las líneas de retardo específicas en la pantalla de líneas de retardo para seleccionar varios elementos no adyacentes. Desplazamiento de líneas de retardo Las líneas de retardo se pueden mover en el tiempo hacia delante o hacia atrás. Nota: Al desplazar una línea de retardo, en realidad se está editando su tiempo de retardo. Para mover una línea de retardo en el tiempo: m Seleccione la línea de retardo en la barra de identificación y arrástrela hacia delante (izquierda) o hacia atrás en el tiempo (derecha). Nota: Editar el parámetro de tiempo de retardo (“Delay Time”) en el campo “Tap Delay” de la barra de parámetros de línea hace que el retardo se desplace en el tiempo. Véase “Barra de parámetros de línea de retardo” y “Edición de líneas de retardo” para obtener más información sobre el campo de retardo en el tiempo y cómo editar líneas de retardo. Barra de parámetros de línea de retardo La barra de parámetros de línea de retardo muestra los valores numéricos actuales para cada parámetro de la línea de retardo seleccionada. Es posible editar estos parámetros directamente en la barra de parámetros de línea de retardo.38 Capítulo 2 Retardo Los parámetros mostrados son los siguientes:  Botón “Filter On/Off”: activa o desactiva los filtros de paso alto y de paso bajo de la línea de retardo seleccionada.  “HP – Cutoff – LP”: permite ver y determinar las frecuencias de corte (en Hz) para los filtros de paso alto y de paso bajo.  Slope: determina cómo será la pendiente de los filtros de paso alto y de paso bajo. Haga clic en el botón “6 dB” para obtener una pendiente más suave o bien en el botón “12 dB” para un efecto de filtrado con una mayor pendiente, más pronunciado. No es posible ajustar la pendiente de los filtros de paso alto y de paso bajo por separado.  Reso: ajusta el grado de resonancia del filtro para ambos filtros.  Campo “Tap Delay”: muestra el número (arriba), nombre y tiempo de retardo (abajo) de la línea de retardo seleccionada.  Botón “Pitch On/Off”: permite activar y desactivar la transposición del tono para la línea de retardo seleccionada.  Transpose: use el primer campo para ajustar el grado de transposición del tono en semitonos, y el segundo para afinar cada paso de semitono en centésimas (1/100 de un semitono).  Flip: intercambia los lados derecho e izquierdo del estéreo o la imagen surround. En otras palabras, al hacer clic en este botón se invierte la posición de la línea de retardo de izquierda a derecha, y viceversa. A modo de ejemplo: si una línea de retardo está ajustada al 55% izquierda, al hacer clic en el botón Flip la cambiará a 55% derecha.  Pan: los parámetros panorámicos controlan la posición panorámica de las señales de entrada mono, el balance estéreo para las señales de entrada estéreo y el ángulo de surround cuando se usan en configuraciones de sonido envolvente. El parámetro panorámico muestra un porcentaje entre 100% (totalmente a la izquierda) y 100% (totalmente a la derecha), que representa la posición panorámica o balance de la línea de retardo. Un valor de 0% representa el centro de la posición panorámica. Al usarlo en surround, un panoramizador sustituye la representación del porcentaje. Véase “Trabajo con Delay Designer en surround” para obtener más información.  Spread: cuando se usa una instancia del Delay Designer de estéreo a estéreo o de estéreo a surround, este parámetro permite ajustar el ancho de la dispersión estéreo para la línea de retardo seleccionada.  Mute: al hacer clic en este botón se silencia o se activa la línea de retardo seleccionada.  Level: determina el nivel de salida de la línea de retardo seleccionada. Edición de líneas de retardo Es posible editar las líneas de retardo tanto gráficamente, a través de la pantalla principal de líneas de retardo, como numéricamente, mediante la barra de parámetros de línea de retardo. Todas las ediciones de la línea de retardo aparecerán reflejadas tanto gráfica como numéricamente. Capítulo 2 Retardo 39 Edición de las líneas de retardo en la barra de parámetros de línea de retardo Se pueden editar todos los parámetros en la barra de parámetros de línea de retardo usando los métodos estándar de hacer clic, y hacer clic y arrastrar. Para editar un parámetro en la barra de parámetros de línea de retardo: m haga clic en un botón o en las flechas arriba/abajo para activar/desactivar o modificar el valor del parámetro; m haga clic y arrastre verticalmente el valor de un parámetro para cambiarlo. Si hay varias líneas de retardo seleccionadas en la pantalla de líneas de retardo, los valores de todas ellas aumentarán o disminuirán. Estos cambios son relativos a otras líneas de retardo. Al hacer clic en un parámetro con la tecla Opción pulsada, este se restablece a su ajuste por omisión. Si hay varias líneas de retardo seleccionadas, al hacer clic en el parámetro de una línea de retardo con la tecla Opción pulsada se restablecerán los valores por omisión de aquel para todas las líneas seleccionadas. Edición de parámetros en la pantalla de líneas de retardo Es posible editar gráficamente cualquier parámetro de línea de retardo representado como una línea vertical en la pantalla de líneas de retardo principal. Para editar un parámetro de una línea de retardo en la pantalla de líneas de retardo: 1 haga clic en el botón de visualización del parámetro que desea editar; 2 haga clic y arrastre verticalmente por la línea resaltada de la línea de retardo que desea editar (o por una de las líneas de retardo seleccionadas, si hay varias marcadas).40 Capítulo 2 Retardo Si hay varias líneas de retardo seleccionadas, los valores de todas ellas aumentarán o disminuirán en relación con las líneas de retardo restantes. También se puede ajustar el valor de varias líneas de retardo arrastrando el cursor horizontal o verticalmente, con la tecla Comando pulsada, por las diferentes líneas de la pantalla de líneas de retardo. Al realizar esta acción, el valor del parámetro cambia para concordar con la posición del ratón a medida que se arrastra por las líneas de retardo. En otras palabras, arrastrar el cursor con la tecla Comando pulsada por diversas líneas de retardo permite “dibujar” valores, de forma similar a como se dibujan controladores con la herramienta Lápiz en el Hyper Editor. También se puede mantener pulsada la tecla Comando y hacer clic en la pantalla de líneas de retardo antes de arrastrar el ratón. Al hacerlo se creará una línea que seguirá el recorrido del puntero. Los valores de las líneas de retardo se alinearán con dicha línea cuando suelte el botón del ratón. Al hacer clic en el parámetro seleccionado de una línea de retardo con la tecla Opción pulsada, este se restablece a su ajuste por omisión. Si hay varias líneas de retardo seleccionadas, al hacer clic en una línea de retardo con la tecla Opción pulsada se restablecerán los valores por omisión del parámetro para todas las líneas de retardo seleccionadas.Capítulo 2 Retardo 41 Edición de los parámetros de corte de filtro en la pantalla de líneas de retardo Aunque los pasos indicados con anterioridad son aplicables a la mayoría de los pará- metros editables gráficamente, los parámetros de corte y panorámicos funcionan de una forma un tanto diferente. En la visualización por cortes, cada línea de retardo muestra dos parámetros: una frecuencia de corte de filtro de paso alto y otra para el filtro de paso bajo. Los valores de corte de filtro se pueden ajustar de forma independiente haciendo clic y arrastrando la línea de frecuencia de corte específica (la línea superior corresponde al filtro de paso alto y la inferior al de paso bajo). También es posible ajustar ambas frecuencias límite haciendo clic y arrastrando entre ellas. Cuando el valor de la frecuencia de corte de filtro de paso alto es inferior al de la frecuencia de corte de paso bajo, solo se mostrará una línea. Esta representa la banda de frecuencia que pasa por los filtros (en otras palabras, los filtros actúan como un filtro de paso de banda). En esta configuración, ambos filtros funcionan en serie, lo que significa que la primera línea de retardo pasa primero por un filtro y, a continuación, por el otro. Si el valor de la frecuencia de corte del filtro de paso alto es superior al de la frecuencia de corte de filtro de paso bajo, el filtro pasa de un funcionamiento en serie a uno paralelo, es decir, la línea de retardo pasa por ambos filtros simultáneamente. En este caso, el espacio entre ambas frecuencias de corte representa la banda de frecuencia rechazada (en otras palabras, los filtros actúan como un filtro de supresión de banda).42 Capítulo 2 Retardo Edición del parámetro Panorámica en la pantalla de líneas de retardo El modo de representación del parámetro panorámico en la vista panorámica depende totalmente de la configuración del canal de entrada de Delay Designer. En las configuraciones de entrada mono/salida estéreo, todas las líneas de retardo inicialmente tienen un posicionamiento hacia el centro. Para editar la posición panorá- mica, haga clic y arrastre (verticalmente) desde el centro de la línea de retardo en la dirección en la que desee realizar la panorámica de la o las líneas de retardo. Aparecerá un línea blanca desde el centro en la dirección en la que ha realizado el arrastre, que reflejará la posición panorámica de la línea de retardo (o retardos, en las selecciones múltiples). Las líneas sobre la posición central indican un posicionamiento hacia la izquierda, y las líneas debajo de la posición central un posicionamiento a la derecha. En las configuraciones de entrada estéreo/salida estéreo, el parámetro panorámico ajusta el balance estéreo, no la posición de la línea de retardo en el campo estéreo. El parámetro panorámico adopta la forma de un punto de balance estéreo en la línea de retardo que representa su balance. Para ajustar el balance, haga clic y arrastre el punto de balance estéreo hacia arriba o abajo en la línea de retardo.Capítulo 2 Retardo 43 La opción por omisión es que la dispersión del estéreo esté fijada al 100%. Para ajustarla, haga clic y arrastre en cualquier lado del punto. Al hacerlo cambiará el ancho de la línea (que se extiende hacia fuera desde el punto). Vigile el parámetro de la dispersión en la barra del parámetro de línea de retardo para ver el porcentaje numérico de la dispersión. En las configuraciones surround, la línea resaltada representa el ángulo de surround. Véase “Trabajo con Delay Designer en surround” para obtener más información. Cómo usar los botones de alternancia para editar los parámetros de las líneas de retardo Cada línea de retardo tiene su propio botón de alternancia en la barra de alternancia. Estos botones le ofrecen una forma rápida de activar y desactivar gráficamente los parámetros. El parámetro específico que se alternará mediante los botones de alternancia dependerá de la selección que tenga activada en cada momento en el botón View:  Visualización Cutoff: los botones activan y desactivan el filtro.  Visualización Reso: los botones alternan la pendiente del filtro entre 6 dB y 12 dB.  Visualización Pitch: los botones activan y desactivan la transposición de tono.  Visualización Pan: los botones alternan entre los modos de volteo.  Visualización Level: los botones silencian o activan la línea de retardo.44 Capítulo 2 Retardo Con las teclas Comando y Opción pulsadas, al hacer clic en cualquiera de estos botones se alterna entre la activación o el silenciamiento de la línea, independientemente del modo de visualización que haya activado. Al soltar las teclas Opción y Comando, los botones vuelven a su funcionalidad estándar (en el modo de visualización que se encuentre activo). Nota: La primera vez que se edita un filtro o un parámetro de transposición de tono, los módulos correspondientes se activarán de forma automática. Esto evita tener que activarlos módulos antes de la edición. No obstante, una vez que se ha desactivado manualmente cualquiera de estos módulos, será necesario volver a activarlo manualmente. Edición de los parámetros de línea de retardo mediante menús de función rápida Al hacer clic con el botón derecho del ratón o al mantener pulsada la tecla Control y hacer clic en una línea de retardo se abrirá un menú de función rápida con los siguientes comandos:  “Copy sound parameters”: copia todos los parámetros (excepto el tiempo de retardo) de la o las líneas de retardo seleccionadas en el Portapapeles.  “Paste sound parameters”: pega los parámetros de línea de retardo guardados en el Portapapeles en la o las líneas de retardo seleccionadas. Si hay más líneas de retardo en el Portapapeles de las seleccionadas en la pantalla de líneas de retardo principal, se ignorarán las líneas de retardo adicionales del Portapapeles.  “Reset sound parameters to default values”: restablece todos los parámetros de todas las líneas de retardo seleccionadas (excepto el tiempo de retardo) a los valores por omisión.  “Delete All Taps”: elimina todas las líneas de retardo. Sugerencias para la edición de parámetros En general, la edición de la barra de parámetros de línea de retardo es rápida y precisa cuando se desea editar los parámetros de cada línea de retardo individualmente. Todos los parámetros de la línea de retardo seleccionada están disponibles, por lo que no es necesario alternar visualizaciones de pantalla ni calcular los valores de las líneas verticales. Para editar los parámetros de una línea de retardo relacionada con otras, debe usarse la pantalla de líneas de retardo. Asimismo, si se desea editar varias líneas al mismo tiempo, se puede usar la pantalla de líneas de retardo para seleccionar varias y, a continuación, editarlas todas juntas. No olvide que arrastrando con la tecla Comando pulsada puede dibujar diferentes valores para varias líneas de retado.Capítulo 2 Retardo 45 Sincronización de líneas de retardo Delay Designer puede o bien sincronizarse con el tempo del proyecto o bien ejecutarse de forma independiente. Cuando Delay Designer se encuentra en el modo sincronizado (modo Sync), las líneas de retardo se ajustan a una rejilla de posiciones musicalmente relevantes (según la duración de las notas). En el modo Sync también se puede establecer un valor Swing, que modifica la sincronización de la rejilla de modo que se logra una impresión más relajada y menos robótica para cada línea de retardo. Fuera del modo Sync, las líneas de retardo no se ajustan con ninguna rejilla ni tampoco es posible aplicar el valor Swing. Activación del modo Sync El modo Sync se activa y desactiva haciendo clic en el botón Sync en la sección del mismo nombre. Cuando el modo Sync está activado se muestra un círculo naranja en torno al botón Sync, y en la barra de identificación aparece la rejilla que concuerda con el valor del parámetro de rejilla elegido. Una vez que el modo Sincro se ha activado, todas las líneas de retardo se moverán hacia el valor de tiempo de retardo más cercano en la rejilla. Posteriormente, al crear o mover líneas de retardo, estas siempre se moverán en incrementos según los ajustes de rejilla en uso, o se crearán en una posición “ajustada” en la rejilla. Ajuste de la resolución de la rejilla El menú Grid ofrece diversas resoluciones que se corresponden con la duración de las notas musicales. La resolución de la rejilla, junto con el tempo del proyecto, determinan la duración del incremento de cada rejilla. Para ajustar la resolución de la rejilla: m haga clic en el campo Grid y seleccione la resolución deseada en el menú local.46 Capítulo 2 Retardo A medida que cambie la resolución de las rejillas, observará que los incrementos mostrados en la barra de identificación se modificarán simultáneamente. Esto también establece una limitación de paso para todas las líneas de retardo. Por ejemplo: el tempo del proyecto concurrente está ajustado a 120 tiempos por minuto y el parámetro de rejilla de Delay Designer está ajustado a 1/16 (semicorcheas). Con este tempo y esta resolución de rejilla, cada incremento de la rejilla tiene una separación de 125 milisegundos. Si la línea de retardo A está ajustada actualmente a 380 ms, al activar el modo Sync cambiaría inmediatamente a 375 ms. Si posteriormente moviese el retardo A hacia delante en el tiempo, se ajustaría a 500 ms, 625 ms, 750 ms, etc. Con una resolución de 1/8 (corcheas), los pasos tienen una separación de 250 milisegundos, por lo que la línea de retardo A se ajustaría automáticamente con la división más cercana (500 ms) y podría moverse a 750 ms, 1.000 ms, 1.250 ms, etc. Ajuste del valor Swing El valor Swing determina la proximidad a la posición absoluta de la rejilla en cada incremento alterno en la rejilla. Un ajuste Swing del 50% significa que todos los incrementos de rejilla tienen el mismo valor. Los ajustes inferiores al 50% significan que cada incremento alterno será más breve en el tiempo. Los ajustes superiores al 50% significan que cada incremento alterno será más largo en el tiempo. Para ajustar el valor Swing: m Haga clic y arrastre hacia arriba o hacia abajo en el campo Swing para incrementar o reducir su valor. Al variar ligeramente la posición de la rejilla de cada incremento alterno (valores entre 45 y 55%), la función swing crea una sensación rítmica menos rígida. Se trata de un efecto muy “humanizador”, pero no es obligatorio limitarse a usar la función swing de esta manera. Los ajustes Swing extremadamente altos no resultan nada sutiles, puesto que colocan cada incremento alterno junto al incremento posterior. Se puede usar esta funcionalidad para crear interesantes e intrincados ritmos dobles con algunas líneas de retardo, al tiempo que se mantiene la rejilla para bloquear otras líneas de retardo en una sincronización más rígida con el tempo del proyecto. Guardado de los ajustes Sync Al guardar un ajuste de Delay Designer también se guarda el estado del modo Sync, la rejilla y los valores Swing. Cuando se guarda un ajuste con el modo Sync activado, también se guarda la posición en la rejilla de cada línea de retardo. De este modo se asegura que, en un ajuste cargado en un proyecto con un tempo distinto (del tempo original del proyecto en el que se creó el ajuste), todas las líneas conservarán su posición relativa y su ritmo en el nuevo tempo.Capítulo 2 Retardo 47 Es importante recordar, no obstante, que Delay Designer ofrece un retardo máximo de 10 segundos. Esto significa que si se carga un ajuste en un proyecto con un tempo más lento que aquel con el que se creó inicialmente, es posible que algunas líneas de retardo se encuentren fuera del límite de 10 segundos. En estos casos, no se reproducirán estas líneas de retardo, aunque se mantendrán como parte del ajuste. Sección Master La sección Master incorpora parámetros para dos funciones globales: realimentación de retardos y mezcla seca/procesada. Cómo usar la realimentación En los retardos simples, la única manera de repetir el retardo es mediante el uso de la realimentación. Puesto que Delay Designer ofrece 26 líneas de retardo, estas pueden usarse para crear repeticiones en lugar de necesitar controles de realimentación discreta para cada línea de retardo. El parámetro de realimentación global de Delay Designer permite reenviar la salida de una línea de retardo a través de la entrada de efecto para crear un ritmo o patrón autosostenido. Esta línea de retardo se llama línea de retardo de realimentación. Para activar y desactivar la realimentación: m Haga clic en el botón Realimentación. Al activarlo, el botón se ilumina. La pista naranja en torno al potenciómetro de nivel de realimentación indica el nivel actual. Nota: Si se activa la realimentación y se empieza a crear líneas de retardo usando los controles de línea de retardo, la realimentación se desactiva de forma automática. Al detener la creación de líneas de retardo con los controles correspondientes haciendo clic en el botón “Last Tap”, la realimentación se volverá a activar automáticamente.48 Capítulo 2 Retardo Para establecer la línea de retardo de realimentación: m Haga clic en el campo “Feedback Tap” y seleccione la línea deseada en el menú local. Es posible modificar el nivel de salida de la línea de retardo de realimentación hacia la entrada de Delay Designer entre 0% (sin realimentación) o 100% (la línea de retardo se transmite a pleno volumen). Para ajustar el nivel de realimentación en la línea de retardo de realimentación, realice una de las siguientes operaciones: m haga clic y arrastre el potenciómetro de nivel de realimentación; m haga clic y arrastre el campo de nivel de realimentación. Los reguladores de mezcla Use los reguladores de mezcla para ajustar el nivel de la señal de entrada seca y la señal procesada (posprocesado). Trabajo con Delay Designer en surround Delay Designer se ha diseñado para su uso con configuraciones surround. Al disponer de 26 líneas de retardo, es posible retrasarlas al vuelo en todo el campo surround para lograr algunos efectos rítmicos realmente impresionantes. Al crear instancias de Delay Designer en cualquier configuración surround, el porcentaje panorámico en la barra de parámetros de líneas de retardo se sustituye por un panoramizador surround, lo que permite establecer la posición surround de cada línea de retardo. Estas funciones facilitan el movimiento de la posición surround:  mantenga pulsada la tecla Comando para bloquear la diversidad;  mantenga pulsada la tecla Opción para bloquear el ángulo;  mantenga pulsada la tecla Opción y haga clic en el punto azul para restablecer el ángulo y la diversidad. En la visualización panorámica de la pantalla de líneas de retardo tan solo podrá ajustar el ángulo de la línea de retardo entre 0 y 360 grados, no su diversidad.Capítulo 2 Retardo 49 Delay Designer siempre procesa cada uno de los canales de entrada de manera independiente.  En configuraciones con una entrada mono/estéreo y una salida surround, Delay Designer procesa los dos canales estéreo de manera independiente, y el panoramizador surround le permite situar cada retardo en torno al campo Surround.  En configuraciones con una entrada surround y salidas surround, Delay Designer procesa cada canal surround de manera independiente, y el panoramizador surround le permite ajustar el equilibrio de cada línea de retardo en el campo Surround. Nota: Delay Designer genera datos de automatización distintos para las operaciones de panoramización estéreo y panoramización surround. Esto significa que, cuando utilice Delay Designer en canales surround, no reaccionará ante los datos de automatización de panoramización estéreo existentes, y viceversa. Echo Este sencillo efecto de eco siempre sincroniza el tiempo de retardo con el tempo del proyecto, lo que permite crear rápidamente efectos de reverberación que se ejecutan al compás de la composición. Parámetros de Echo  Time: ajusta la resolución de la rejilla al tiempo de retardo en la duración de las notas musicales (basado en el tempo del proyecto). Los valores “T” representan tresillos, los valores “.” representan notas con puntillo.  Repeat: determina la frecuencia de repetición del efecto de retardo.  Color: ajusta el contenido armónico (color) de la señal de retardo.  “Wet and Dry”: estas funciones controlan individualmente la cantidad de la señal original y del efecto. 50 Capítulo 2 Retardo Sample Delay Sample Delay es más una herramienta que un efecto: se puede usar para retardar un canal mediante el uso de valores de muestra sencillos. Cuando se usa conjuntamente con la funcionalidad de inversión de fase del efecto Gain, el “Sample Delay” (o retardo de muestra) resulta muy apropiado para corregir los problemas de sincronización que pueden surgir con los micrófonos multicanal. También se puede usar de forma creativa para emular separaciones de los canales de micrófonos estéreo. La versión estéreo del módulo proporciona controles independientes para cada canal, y también ofrece un enlace de opción I y D que mueve ambos canales según el mismo número de muestras. Toda muestra (a una frecuencia de 44,1 kHz) equivale al tiempo que una onda de sonido utiliza para desplazarse 7,76 milímetros. O, visto de otro modo: si se aplica un retardo de 13 muestras a un canal en un micrófono estéreo, esto emulará una separación acústica (micrófono) de 10 centímetros.Capítulo 2 Retardo 51 Stereo Delay Stereo Delay funciona de forma muy similar a Tape Delay (véase a continuación), pero con la diferencia de que le permite ajustar los parámetros Delay, Feedback y Mix por separado para los canales derecho e izquierdo. Este efecto también incluye un potenciómetro de envío cruzado Crossfeed para cada lado estéreo. Determina la intensidad de la realimentación (o el nivel con el que cada señal se envía al lado estéreo opuesto). Se puede usar el retardo estéreo en las pistas o buses mono para crear retardos independientes para ambos lados estéreo. Nota: Si usa este efecto en los canales mono, la pista o el bus tendrán dos canales a partir del punto de inserción (todas las ranuras de inserción después de la ranura elegida estarán en estéreo). Esta sección cubre únicamente las funciones adicionales ofrecidas por Stereo Delay. Si quiere más información acerca de los parámetros compartidos con Tape Delay, véase la sección siguiente.  “Left Input” y “Right Input”: use estas opciones para seleccionar la señal de entrada para ambos lados del estéreo. Las opciones incluyen Off, Left, Right, L+R, L-R.  Botón “Feedback Phase”: use este botón para invertir la fase de la señal de realimentación del canal correspondiente.  “Crossfeed Left to Right and Crossfeed Right to Left”: use esta opción para transferir la señal de realimentación del canal izquierdo al derecho, y viceversa.  Botones “Crossfeed Phase”: use estos botones para invertir la fase de las señales de realimentación de envío cruzado.52 Capítulo 2 Retardo Tape Delay Tape Delay simula el sonido cálido de las viejas máquinas de cinta con eco, con la comodidad de la fácil sincronización del tiempo del retardo al tempo del proyecto. Tape Delay está equipado con un filtro de paso alto y de paso bajo en el bucle de realimentación, lo que facilita la creación de auténticos efectos de eco doblado; asimismo, incluye un oscilador de baja frecuencia (LFO) para la modulación del tiempo del retardo. El LFO produce una onda triangular con velocidad e intensidad de modulación ajustables. Puede utilizarse para producir efectos de coro agradables o innovadores, incluso en los retardos largos.  Feedback: determina la cantidad de señal retardada y filtrada que se redirecciona a la entrada de Tape Delay.  Freeze: captura las repeticiones de retardo actuales y las sostiene hasta que se libera el parámetro Freeze.  Delay: ajusta el tiempo de retardo actual en milisegundos (este parámetro se atenúa al sincronizar el tiempo de retardo con el tempo del proyecto).  Tempo: ajusta el tiempo de retardo actual en tiempos por minuto (este parámetro se atenúa al sincronizar el tiempo de retardo con el tempo del proyecto).  Botón Sync: active esta opción para sincronizar las repeticiones de retardo con el tempo del proyecto (incluidos los cambios de tempo).  Botones Note: haga clic en estos botones para ajustar la resolución de rejilla para el tiempo de retardo, en duración de notas.  Regulador Groove: determina la proximidad de cada repetición de retardo alterno a la posición de rejilla absoluta.  “Distortion Level” (parámetro ampliado): determina el nivel de la señal distorsionada (saturación de cinta).  “Low Cut and High Cut”: las frecuencias por debajo del valor límite bajo y por encima del valor límite alto se dejan fuera de la señal de origen.  “LFO Speed”: ajusta la frecuencia (velocidad) del oscilador de baja frecuencia (LFO).  “LFO Depth”: ajusta el grado de modulación del oscilador de baja frecuencia (LFO). El valor 0 desactiva la modulación del retardo. Capítulo 2 Retardo 53  Parámetros Flutter: simulan las irregularidades en la velocidad de los transportes de cinta usados en las unidades de retardo de cinta analógicas. La velocidad de fluctuación ajusta la velocidad, y la intensidad de fluctuación determina el grado del efecto.  Smooth: compensa los efectos LFO y de fluctuación.  “Dry and Wet”: estas funciones controlan individualmente la cantidad de la señal original y del efecto. Ajuste de la realimentación Al ajustar el regulador de realimentación al mínimo valor posible, Tape Delay genera un eco simple. Si la realimentación se incrementa hasta el máximo, los ecos se repiten hasta el infinito. Nota: Los niveles de la señal original y sus retardos (repeticiones de eco) tienden a acumularse y es posible que causen distorsión. Es en este punto donde el circuito interno de saturación de cinta entra al rescate (se puede usar para garantizar que las señales superpuestas continúen sonando bien). Ajuste del valor Groove El valor Groove determina la proximidad (cercanía) de cada repetición alterna de retardo a la posición de rejilla absoluta. Un ajuste Groove del 50% supone que todos los retardos tendrán el mismo tiempo de retardo. Los ajustes inferiores al 50% significan que cada retardo alterno se reproducirá cada vez antes en el tiempo. Los ajustes superiores al 50% significan que cada retardo alterno se reproducirá cada vez más tarde en el tiempo. Para crear valores de nota con puntillo, mueva el regulador Groove totalmente hacia la derecha (hasta el 75%); para los tresillos, seleccione el ajuste 33,33%. Filtrado del efecto de retardo Es posible dar forma al sonido de los ecos mediante los filtros de paso alto y de paso bajo integrados. Los filtros se encuentran en el circuito de realimentación, lo que significa que el efecto de filtrado aumentará en intensidad con cada repetición de retardo. Si se está buscando un tono cada vez más “turbio”, deberá moverse el regulador de filtro de paso alto “High Cut” hacia la izquierda. Para obtener ecos cada vez más “finos”, deberá moverse el regulador de filtro de paso bajo “Low Cut” hacia la derecha. Nota: Si no logra oír el efecto aunque parezca que ha aplicado los ajustes correctos, compruebe ambos controles Dry/Wet, así como los ajustes de filtro: Mueva el regulador del filtro High Cut por completo hacia la derecha, y el del filtro Low Cut por completo hacia la izquierda.3 55 3 Distorsión Puede utilizar efectos de distorsión para recrear el sonido de una distorsión analógica o digital, y para transformar radicalmente un sonido. Los efectos de distorsión simulan la distorsión creada por las válvulas de vacío, transistores o circuitos digitales. Las válvulas de vacío se utilizaban en amplificadores de audio antes del desarrollo de la tecnología de audio digital, y aún se utilizan hoy en día en amplificadores de instrumentos musicales. Si se sobrecargan, producen un tipo de distorsión agradable musicalmente para muchas personas y que se ha convertido en una parte familiar del sonido del rock y la música pop. La distorsión de válvulas de vacío añade una calidad y mordiente muy distintivos a la señal. También existen efectos de distorsión que provocan intencionadamente el recorte y la distorsión digital de la señal. Esto se puede utilizar para modificar pistas vocales, musicales u otras para producir un efecto intenso y antinatural o para crear efectos de sonido. Los efectos de distorsión incluyen parámetros para el tono, lo que le permite diseñar la manera en que la distorsión altera la señal (a menudo como un filtro basado en la frecuencia), y para la ganancia,, lo que le permite controlar hasta qué punto altera la distorsión el nivel de salida de la señal. En las siguientes secciones se describen los efectos individuales incluidos en Logic Studio.  “Bitcrusher” en la página 56  “Clip Distortion” en la página 57  “Distortion” en la página 58  “Distortion II” en la página 59  “Overdrive” en la página 60  “Phase Distortion” en la página 61 Advertencia: Cuando se ajustan a elevados niveles de salida, los efectos de distorsión pueden dañar sus oídos (y altavoces). Al ajustar los parámetros es recomendable bajar el nivel de salida de la canción y aumentarlo gradualmente cuando haya terminado.56 Capítulo 3 Distorsión Bitcrusher Bitcrusher es un efecto de distorsión digital de baja resolución. Puede utilizarlo para simular el sonido del primer audio digital, crear solapamientos artificiales dividiendo la frecuencia de muestreo o distorsionar las señalas hasta que dejen de ser reconocibles. Parámetros de Bitcrusher  Regulador y campo Drive: determina la cantidad de ganancia (en decibelios) aplicada a la señal de entrada.  Regulador y campo Resolution: determina la velocidad de transferencia (entre 1 y 24 bits).  Regulador y campo Downsampling: determina la cantidad en la que se reduce la velocidad de transferencia. Un valor de 1x deja la señal intacta, un valor de 2x reduce la frecuencia de muestro a la mitad y un valor de 10x reduce la frecuencia de muestreo a una décima parte de la señal original. (por ejemplo, si ajusta Downsampling a 10x, una señal de 44,1 kHz se muestrea a tan solo 4,41 kHz.)  Botones Mode: haga clic en uno de los botones para establecer el modo de distorsión como Folded, Cut o Displaced (se describen en la siguiente sección).  Regulador y campo Clip Level: determina el punto debajo del umbral normal en el que la señal empieza a solaparse.  Regulador y campo Mix (parámetro ampliado): determina el balance de señales procesadas y secas. Cómo utilizar Bitcrusher Si ajusta el parámetro Resolution a un valor inferior a la velocidad de transferencia de la señal original, la señal se degrada, introduciendo una distorsión digital. La reducción del valor aumenta el número de errores de muestreo, generando así más distorsión. A frecuencias de muestreo extremadamente bajas, la cantidad de distorsión puede ser mayor que el nivel de señal utilizable. Los botones Mode determinan si los picos de señal que superan el nivel de recorte quedan Folded, Cut o Displaced (como se muestra en los iconos de botón y la forma de onda resultante en la visualización). El tipo de recorte que se produce en sistemas digitales suele parecerse más al del modo central (Cut). La distorsión interna puede generar saturaciones parecidas a las generadas por otros dos modos. Si se aumenta el nivel de Drive, también se tiende a aumentar la cantidad de saturación en la salida de Bitcrusher.Capítulo 3 Distorsión 57 Clip Distortion Clip Distortion es un efecto de distorsión no lineal que produce unos espectros impredecibles. Puede utilizarlo para simular sonidos de válvulas cálidos y sobrecargados, además de para crear una distorsión drástica. Clip Distortion ofrece una combinación poco usual de filtros conectados en serie. Después de ser amplificada por el valor Drive, la señal pasa por un filtro de paso alto y, a continuación, queda sujeta a una distorsión no lineal controlada por el parámetro Symmetry. Tras la distorsión, la señal pasa por un filtro de paso bajo. La señal procesada se mezcla con la original, y el conjunto se envía a través de otro filtro de paso bajos. Los tres filtros tienen un perfil de 6 db/octava. Esta combinación única de filtros permite saltos en los espectros de frecuencia que pueden sonar bastante bien con este tipo de distorsión no lineal. El gráfico del circuito de saturación muestra visualmente todos los parámetros, a excepción de los del filtro High Shelving. Parámetros de Clip Distortion  Regulador y campo Drive: determina la cantidad de ganancia aplicada a la señal de entrada. Tras haber sido amplificada por el valor Drive, la señal pasa por un filtro de paso alto.  Regulador y campo Tone: determina la frecuencia de corte (en hertzios) del filtro de paso alto.  Regulador y campo Symmetry: determina la cantidad de distorsión no lineal (asimé- trica) aplicada a la señal.  Regulador y campo Clip Filter: determina la frecuencia de corte (en hertzios) del primer filtro de paso bajo por el que pasa la señal tras la distorsión.  Regulador Mix: determina la relación entre la señal con efecto (procesada) y la señal sin él (seca) después de Clip Filter.  Regulador circular y campo “Sum LPF ”: determina la frecuencia de corte (en hertzios) del filtro de paso bajo por el que pasa la señal mezclada.58 Capítulo 3 Distorsión  Potenciómetro y campo “High Shelving Frequency”: determina la frecuencia (en hertzios) del filtro high shelving.  Potenciómetro y campo “High Shelving Gain”: determina la cantidad de ganancia aplicada a la señal de salida.  Regulador y campo “Input Gain” (parámetro ampliado): determina la cantidad de ganancia aplicada a la señal de entrada.  Regulador y campo “Output Gain” (parámetro ampliado): determina la cantidad de ganancia aplicada a la señal de salida. Cómo utilizar Clip Distortion Si ajusta “High Shelving Frequency” sobre los 12 kHz, puede utilizarlo como el control de agudos en un canal del mezclador o un amplificador hi-fi estéreo. Sin embargo, a diferencia de estos controles de agudos, puede ampliar o reducir la señal en hasta ±30 dB utilizando el parámetro Gain. Distortion Este efecto Distortion simula la sucia distorsión de baja frecuencia generada por un transistor bipolar. Puede utilizarlo para simular que se toca un instrumento musical a través de un amplificador muy sobrecargado, o para crear sonidos de distorsión únicos. Parámetros de Distortion  Regulador y campo Drive: determina la cantidad de saturación aplicada a la señal de salida.  Regulador y campo Tone: determina la frecuencia a la que la señal es filtrada por un filtro de corte de altos. El filtrado de la señal distorsionada armónicamente produce un tono más suave y menos chirriante.  Regulador y campo Output: determina el nivel de volumen de salida. Esto le permite compensar el aumento del ruido causado al añadir distorsión. Capítulo 3 Distorsión 59 Distortion II Distortion II simula el efecto de distorsión de un órgano Hammond B3. Puede utilizarlo en otros instrumentos musicales para recrear este efecto clásico, o utilizarlo de forma creativa diseñando nuevos sonidos. Parámetros de Distortion II .  Sintonizador “PreGain”: determina la cantidad de ganancia aplicada a la señal de entrada.  Sintonizador Drive: determina la cantidad de saturación aplicada a la señal de salida.  Sintonizador Tone: determina la frecuencia a la que se filtra la señal. El filtrado de la señal distorsionada armónicamente produce un tono más suave y menos chirriante.  Menú local Type: seleccione el tipo de distorsión que desea aplicar. Las opciones son: Growl, Bity y Nasty.  Growl: simula un amplificador de válvulas de dos etapas, parecido al que se encuentra en un modelo Leslie 122, y que se suele utilizar con un órgano Hammond B3.  Bity: simula el sonido de un amplificador de guitarra (saturado) al estilo blues.  Nasty: genera una gran distorsión, recomendable para crear sonidos muy agresivos.60 Capítulo 3 Distorsión Overdrive El efecto Overdrive simula la distorsión producida por un transistor de efecto de campo (FET), que se utiliza normalmente en amplificadores de instrumentos musicales de estado sólido y en dispositivos de efectos de hardware. Cuando se satura, el FET genera una distorsión del sonido más cálida que los transistores bipolares. Parámetros de Overdrive  Regulador y campo Drive: determina la cantidad de saturación del transistor.  Regulador y campo Tone: determina la frecuencia de corte a la que se filtra la señal. El filtrado de la señal distorsionada armónicamente produce un tono más suave y menos chirriante.  Regulador y campo Output: determina el nivel de volumen de salida. El uso del módulo Output tiende a aumentar el nivel de la señal original, hecho que puede compensar bajando el nivel de Output. Capítulo 3 Distorsión 61 Phase Distortion El efecto Phase Distortion se basa en una línea de retardo modulado, parecida a un efecto de chorus o flanger (para obtener más información acerca de estos efectos, consulte el capítulo Modulación). Sin embargo, a diferencia de estos efectos, en el efecto Phase Distortion el tiempo de retardo no está modulado por un oscilador de baja frecuencia (LFO), sino por una versión filtrada con un filtro de paso bajo de la propia señal de entrada. Es decir, la señal modula su propia posición de fase. La señal de entrada solo pasa la línea de retardo y no queda afectada por ningún otro proceso. Parámetros de Phase Distortion  Botón Monitor: actívelo para escuchar únicamente la señal de entrada, y apáguelo para escuchar la señal mezclada.  Regulador circular y campo Cutoff: determina la frecuencia de corte de filtro de paso bajo resonante por el que pasa la señal de entrada.  Regulador circular y campo Resonance: determina la resonancia del filtro de paso bajo resonante por el que pasa la señal de entrada.  Regulador y campo Mix: ajusta el porcentaje de la señal procesada respecto a la señal original  Regulador y botón Max Modulation: establece el tiempo de retardo máximo.  Regulador y campo Intensity: determina la cantidad de modulación aplicada a la señal.  Menú local “Phase Reverse” (parámetro ampliado): seleccione On para que los valores de entrada positivos reduzcan el tiempo de retardo en el canal adecuado. Disponible únicamente para las instancias estéreo del efecto Phase Distortion.62 Capítulo 3 Distorsión Cómo utilizar Phase Distortion La señal de entrada solo pasa la línea de retardo y no queda afectada por ningún otro proceso. El parámetro Mix fusiona la señal procesada con la señal original. El tiempo de retardo es modulado por una señal de cadena lateral, la señal de entrada. La señal de entrada pasa por un filtro de paso bajo resonante, con controles de frecuencia Cutoff y Resonance específicos. Puede escuchar la cadena lateral filtrada (en lugar de la señal mezclada) activando el botón Monitor. Puede determinar el retardo máximo mediante el parámetro “Max Modulation”. La cantidad de modulación propiamente dicha se controla con Intensity. Debajo de los otros parámetros está el parámetro “Phase Reverse”. Normalmente, un valor de entrada positivo provoca un tiempo de retardo mayor. Si activa el parámetro “Phase Reverse”, los valores de entrada positivos provocan una reducción del tiempo de retardo únicamente en el canal derecho. Disponible únicamente para las instancias estéreo del efecto.4 63 4 Dinámica Se pueden utilizar los efectos de dinámica para controlar la potencia de audio percibida, añadir nitidez y pegada a las pistas y proyectos, y optimizar el sonido para su reproducción en distintas situaciones. El rango dinámico de una señal de audio es la diferencia entre la parte más suave y la más potente de la señal (técnicamente, entre la menor y mayor amplitud). Utilizando los efectos de dinámica se puede ajustar el rango dinámico de ficheros de audio individuales, pistas o un proyecto completo, para incrementar la potencia percibida y resaltar los sonidos más importantes. Los efectos de dinámica incluyen compresores, limitadores y puertas de ruido. Compresores Un compresor funciona como un control automático de volumen que atenúa el volumen siempre que sobrepasa un determinado nivel denominado umbral.¿Por qué puede querer reducir el nivel dinámico? Recortando las partes más altas de la señal (denominadas picos), el compresor permite elevar el nivel general de la señal, incrementando el volumen percibido. Esto proporciona al sonido mayor nitidez haciendo que las partes más potentes sobresalgan y evitando que las partes de fondo, más suaves, se conviertan en inaudibles. La compresión tiende también a hacer los sonidos más compactos, con más pegada, porque los transitorios se enfatizan (dependiendo de los ajustes de ataque y liberación) y el volumen máximo se alcanza más rápidamente. Además, la compresión puede ayudar a hacer que un proyecto suene mejor cuando se reproduzca en distintos entornos sonoros. Por ejemplo, los altavoces de un aparato de televisión o del equipo de sonido del coche tienen típicamente un rango dinámico menor que el sistema de sonido de un cine. Comprimir la mezcla general puede ayudar a generar un sonido más pleno y claro en situaciones de menor fidelidad de reproducción. Los compresores se utilizan mucho en las pistas vocales para hacer prevalecer la voz en la mezcla general. También se pueden usar en las pistas de música y de efectos de sonido, pero casi nunca en las pistas de ambiente. 64 Capítulo 4 Dinámica Algunos compresores, llamados compresores multibanda, pueden dividir la señal entrante en diferentes bandas de frecuencia y aplicar diferentes ajustes de compresión a cada banda. Esto ayuda a alcanzar el máximo nivel sin introducir artefactos de compresión, y se acostumbran a utilizar en la mezcla final del proyecto. Expansores Los expansores son similares a los compresores, excepto que en vez de atenuar la señal cuando sobrepasa el umbral, la potencian. Los expansores se utilizan para reavivar la señal de audio. Limitadores Los limitadores (también llamados limitadores de picos) funcionan de manera similar a los compresores, pues reducen la señal de audio cuando esta sobrepasa un umbral determinado. La diferencia es que, mientras que un compresor atenúa gradualmente la señal que sobrepasa el umbral, un limitador reduce rápidamente cualquier señal por encima del umbral hasta el nivel del mismo. La principal utilidad de un limitador es prevenir la saturación, preservando el máximo nivel de señal. Puertas de ruido Las puertas de ruido alteran la señal de manera opuesta a como lo hacen los compresores o los limitadores. Mientras un compresor atenúa el nivel cuando la señal sobrepasa el umbral, una puerta de ruido atenúa la señal dondequiera que se encuentre por debajo del umbral. Los sonidos más potentes pasan a su través inalterados, pero los sonidos suaves, como el ruido ambiental o la caída de un instrumento sostenido, son eliminados. Las puertas de ruido se pueden usar sobre todo para eliminar el ruido de bajo nivel o el zumbido provenientes de una señal de audio. Las siguientes secciones describen los efectos incluidos con Logic Studio.  “Adaptive Limiter” en la página 65  “Compressor” en la página 66  “DeEsser” en la página 69  “Ducker” en la página 71  “Enveloper” en la página 72  “Expander” en la página 74  “Limiter” en la página 75  “Multipressor” en la página 76  “Noise Gate” en la página 80  “Silver Compressor” en la página 82  “Silver Gate” en la página 83  “Surround Compressor” en la página 83Capítulo 4 Dinámica 65 Adaptive Limiter Adaptive Limiter es una versátil herramienta que controla la potencia percibida de los sonidos. Funciona redondeando y suavizando los picos de la señal, y produce un efecto similar al de un amplificador analógico llevado al límite. Como un amplificador, puede colorear ligeramente el sonido de la señal. Se puede usar Adaptive Limiter para lograr la máxima ganancia sin distorsionar (sin exceder 0 dBFS). Adaptive Limiter se acostumbra a usar en la mezcla final, donde se puede colocar después de un compresor (como Multipressor) y antes de un control final de ganancia, para producir una mezcla de máxima potencia. La utilización de Adaptive Limiter puede producir una mezcla que suene más potente que la que se puede conseguir simplemente normalizando la señal. Nota: La utilización de Adaptive Limiter añade latencia cuando el parámetro Lookahead está activado. Casi siempre debe usarse para la mezcla y masterización de pistas ya grabadas, y no durante la grabación. Parámetros de Adaptive Limiter  Potenciómetro “Input Scale”: escala el nivel de entrada. El escalado es útil con señales de entrada muy altas o muy bajas. En general, nunca debería sobrepasar 0 dBFS.  Potenciómetro Gain: determina la cantidad de ganancia después del escalado de entrada.  Potenciómetro “Out Ceiling”: determina el nivel máximo de salida, o techo, por encima del cual la señal nunca subirá. Los medidores Input (a la izquierda de los diales de control) muestran los niveles de entrada en tiempo real mientras se reproduce el fichero o proyecto. Los medidores Output muestran el nivel de salida y permiten observar los resultados de Adaptive Limiter. Los dos campos Margin muestran el nivel más alto para la salida y entrada respectivamente (desde el comienzo de la reproducción). Se pueden reiniciar los campos Margin haciendo clic en ellos.66 Capítulo 4 Dinámica Parámetros ampliados  Menú local Mode: selecciona en el menú qué tipo de suavizado de picos utiliza Adaptive Limiter. Las opciones son OptFit, con la que la limitación sigue una curva lineal, lo que permite picos que sobrepasan los 0 db, y NoOver, que evita los artefactos de distorsión del hardware de salida, asegurándose de que la señal no sobrepasa 0 dB.  Regulador y campo Lookahead: ajusta el adelanto con el que Adaptive Limiter analiza los picos del fichero.  Menú local “Remove DC”: seleccione On para activar un filtro de paso alto que elimine el zumbido DC (corriente continua) de la señal. El zumbido DC puede ser generado por aparatos de audio de baja calidad. Compressor Compressor está diseñado para emular el sonido y respuesta de un compresor analógico de nivel profesional. Compacta el audio atenuando sonidos que sobrepasan un determinado umbral, suavizando la dinámica e incrementando el volumen general: la potencia percibida. La compresión ayuda a traer a primer término las partes clave de una pista o mezcla, mientras que impide que las partes suaves se conviertan en inaudibles. Es probablemente la herramienta más versátil y ampliamente utilizada para dar forma al sonido en la mezcla, junto con la ecualización. Se puede utilizar Compressor en pistas individuales, incluidas las pistas de voz, instrumentales y de efectos, así como en las mezclas finales. En la mayor parte de las ocasiones insertará Compressor directamente en un canal. Parámetros de Compressor  Regulador y campo “Circuit Type”: selecciona el tipo de circuito emulado por Surround Compressor. Las opciones son Platinum, “Classic A_R”, “Classic A_U”, VCA, FET y Opto (óptico).  Medidor “Gain Reduction”: muestra la cantidad de compresión aplicada durante la reproducción del audio.Capítulo 4 Dinámica 67  Potenciómetro y campo Attack: ajusta el tiempo de ataque (el tiempo que el compresor tarda en reaccionar cuando la señal sobrepasa el umbral).  Potenciómetro y campo Release: ajusta el tiempo de liberación (el tiempo que el compresor tarda en dejar de reducir la señal una vez que esta cae por debajo del umbral).  Botón Auto: cuando se activa, el tiempo de liberación se ajusta dinámicamente al material de audio.  Visualización de la curva de compresión: muestra la curva de compresión creada por los parámetros Ratio y Knee, con la entrada en el eje X y la salida en el eje Y.  Regulador y campo Ratio: ajusta la relación de compresión (la proporción en que la señal es reducida cuando sobrepasa el umbral.)  Regulador y campo Knee: ajusta si la señal es comprimida inmediatamente o de forma gradual en los niveles cercanos al umbral.  Ajusta el “codo” (que determina si la señal será ligeramente comprimida en los niveles justo por debajo del umbral).  Regulador y campo “Compression Threshold”: ajusta el umbral de Compressor (el nivel por encima el cual la señal es reducida).  Botones“Peak/RMS”: active uno u otro para determinar si Compressor analiza la señal utilizando el método Peak o el RMS cuando se está usando el “Circuit Type” Platinum.  Regulador y campo Gain: determina la cantidad de ganancia aplicada a la señal de salida.  Menú local Gain: seleccione un valor para incrementar el nivel de salida y compensar la reducción de volumen causada por la compresión. Las opciones son OFF, “0 dB”, y “–12 dB”.  Regulador y campo “Limiter Threshold”: ajusta el umbral para el limitador.  Botón Limiter: activa o desactiva el limitador integrado. Parámetros ampliados  Menú local“Output Distortion”: selecciona si se desea aplicar distorsión a la salida por encima de 0 dB, y qué tipo de distorsión se aplicará. Los valores son off, soft, hard y clip.  Regulador y campo Mix: determina el balance de señales procesadas y secas. Filtro de cadena lateral  Menú local Activity: selecciona si la cadena lateral de Compressor estará activada, desactivada o en modo listen (escucha). Las opciones son off, listen y on.  Menú local Mode: selecciona el tipo de filtro utilizado para la cadena lateral. Las opciones son BP (paso de banda), LP (paso bajo), HP (paso alto), ParEQ (ecualización paramétrica) y HS (corte plano superior).  Regulador y campo Frequency: determina la frecuencia para el filtro de cadena lateral.  Regulador y campo Q: ajusta la anchura de la banda de frecuencias afectadas por el filtro de cadena lateral.  Regulador y campo Gain: determina la cantidad de ganancia aplicada a la señal de cadena lateral.68 Capítulo 4 Dinámica Utilización de Compressor Las siguientes secciones proporcionan información sobre cómo usar cada uno de los principales parámetros de Compressor. Threshold y Ratio Los parámetros más importantes de Compressor son Threshold y Ratio. Threshold es el nivel (en decibelios) por encima del cual la señal se reduce en la relación de compresión fijada como Ratio. Como Ratio es un porcentaje del nivel general, cuanto más sobrepase la señal el umbral, más es reducida. Por ejemplo, con Threshold ajustado a 6 dB y Ratio ajustado a 4w, un pico de 2 dB en la señal (4 dB más alto que el umbral) es reducido en 3 dB, de manera que solo se eleva 1 dB por encima del umbral, mientras que un pico de +6 dB (12 dB por encima del umbral) se reduce en 9 dB, así que pica solo 3 dB por encima del umbral. La escala dinámica es preservada pero las diferencias entre picos se suavizan. Attack y Release Después de Threshold y Ratio, los parámetros más importantes son Attack y Release. Estos parámetros se utilizan para dar forma a la respuesta dinámica de Compressor. El parámetro Attack ajusta el tiempo que pasa desde que el audio sobrepasa el umbral hasta que Compressor empieza a reducir la señal. Para muchos sonidos, incluidas las voces y los instrumentos musicales, el ataque inicial es importante para definir el sonido y un valor más alto de Attack asegura que el ataque original no es alterado. Para maximizar el nivel de toda la mezcla se ajusta un valor más bajo de Attack para que Compressor empiece a reducir la señal inmediatamente. Análogamente, el parámetro Release controla la velocidad con que Compressor deja de reducir la señal una vez que cae por debajo del umbral. Fijando un valor más alto de Release se suavizan las diferencias dinámicas, mientras que si se fija un valor más bajo, las diferencias pueden hacerse más abruptas. ajustar los parámetros Attack y Release apropiadamente puede ayudar a evitar el bombeo, un efecto secundario de la compresión bastante común. Knee El parámetro Knee suaviza el efecto de Compressor controlando si la señal es ligeramente comprimida según se acerca al umbral. Fijar Knee cerca de 0 (cero) significa que los niveles justo por debajo del umbral no son comprimidos en absoluto (relación de compresión 1:1), mientras que los niveles en el umbral son comprimidos en el total de la relación de compresión (4:1, 10:1, o más). Esto es lo que los ingenieros de sonido llaman compresión dura que puede provocar transiciones abruptas cuando la señal alcanza el umbral. Un incremento del valor del parámetro Knee aplica algo de compresión a la señal según se acerca al umbral, creando una transición más suave. Esto es lo que se llama compresión blanda. El ajuste del parámetro Knee controla la forma de la compresión alrededor del umbral mientras que los parámetros Threshold y Ratio controlan su intensidad.Capítulo 4 Dinámica 69 Otros parámetros Como Compressor funciona reduciendo los niveles, el volumen total de la salida es típicamente menor que el de la señal de entrada. El nivel de salida puede ajustarse utilizando el regulador Gain (ganancia). Se puede usar el parámetro “Auto Gain” para compensar la reducción de ganancia producida por la compresión, tomando como referencia 12 dB ó 0 dB. “Auto Gain” ajusta el nivel de la ganancia (amplificación) a un valor de T—(T/R) donde T = Threshold y R = Ratio. “Gain Reduction Meter” muestra la cantidad de compresión que tiene lugar mientras se reproduce la señal. Es útil para observar cuánto se comprimen las pistas y para asegurarse de que no se están sobrecomprimiendo. Cuando se usa el “Circuit Type” Platinum, Compressor puede analizar la señal utilizando uno de estos dos métodos: Peak (pico) o RMS (media cuadrática). Aunque Peak es más preciso, técnicamente hablando, RMS proporciona una indicación mejor de cómo la gente percibe la potencia de la señal. Cuando utilice Compressor principalmente como limitador, seleccione el botón Peak. Cuando comprima pistas individuales, especialmente pistas de música, seleccione el botón RMS. Si se activan simultáneamente “Auto Gain” y RMS, la señal puede saturarse. Si oye alguna distorsión, apague “Auto Gain” y ajuste el regulador Gain hasta que desaparezca la distorsión. DeEsser DeEsser es un compresor de frecuencias específicas, diseñado para comprimir solo una determinada banda de frecuencias dentro de una señal de audio compleja. Se utiliza para eliminar el soplo (también llamado seseo) de la señal. La ventaja de usar DeEsser en vez de un efecto de ecualización para cortar las frecuencias altas es que comprime la señal dinámicamente, en lugar de estáticamente. Esto evita que el sonido se oscurezca cuando no hay seseo en la señal. DeEsser presenta tiempos de ataque y liberación extremadamente rápidos. Cuando se utiliza DeEsser, se puede ajustar el rango de frecuencias que se comprime (la frecuencia de Supressor) independientemente del rango de frecuencias analizado (la frecuencia de Detector). Los dos rangos aparecen separadamente en la ventana DeEsser para facilitar su comparación. DeEsser realiza reducciones de ganancia en el rango de frecuencias del Supressor siempre que el umbral determinado para la frecuencia del Detector sea sobrepasado. DeEsser no utiliza un sistema de división de frecuencias (un filtro cruzado que utiliza filtros de paso alto y de paso bajo). Más bien se basa en la sustracción de una banda de frecuencias aislada, y por tanto no altera la curva de fase.70 Capítulo 4 Dinámica Parámetros de DeEsser Los parámetros de Detector están en el lado izquierdo de la ventana DeEsser, y los parámetros de Supressor a la derecha. La sección central muestra la visualización de Detector y Supressor, y el regulador Smoothing. Sección Detector  Potenciómetro “Detector Frecuency”: ajusta el rango de frecuencias que analiza DeEsser.  Potenciómetro “Detector Sensitivity”: ajusta el grado de respuesta a la señal de entrada. A valores más altos, Detector reacciona con mayor respuesta.  El nivel del umbral por encima del cual se reduce la frecuencia del Supressor.  Menú local Monitor: seleccione si desea monitorizar la señal filtrada de Detector (Det.) la señal filtrada de Supressor (Sup.) o el sonido extraído de la señal de entrada en respuesta al parámetro Sensitivity (Sens.). Seleccione Off para escuchar la salida de DeEsser. Sección Suppressor  Potenciómetro “Suppressor Frequency”: ajusta la banda de frecuencias que es reducida cuando el umbral de sensibilidad a la frecuencia del Detector es sobrepasado.  Potenciómetro Strength: ajusta la cantidad de reducción de ganancia alrededor de la frecuencia del Supressor. Sección Central  Medidores de frecuencia de Detector y Suppressor: el medidor superior muestra el rango de frecuencias de Detector, y el inferior el de Supressor (en Hz).  Regulador Smoothing: determina la velocidad de reacción de las fases de comienzo y final de la reducción de ganancia. Smoothing controla los tiempos de ataque y liberación (tal como los usan los compresores).Capítulo 4 Dinámica 71 Ducker La atenuación es una técnica común utilizada en las emisiones de radio y televisión: cuando el DJ/presentador habla mientras se reproduce música, el nivel de la música se reduce automáticamente. Una vez finalizado el anuncio, la música eleva su volumen hasta alcanzar el volumen original. El módulo Ducker ofrece un sistema sencillo para llevar a cabo este proceso. Puede reducir el nivel de volumen de la música antes de que el orador comience a hablar (aunque esto introduce una pequeña cantidad de latencia). Parámetros de Ducker  Intensity: define la cantidad de reducción de volumen (de la pista de mezcla de música, que se trata, de hecho, de la señal de salida).  Threshold: determina el nivel más bajo que una señal de cadena lateral debe alcanzar antes de comenzar a reducir el nivel de salida (mezcla de música) en la cantidad ajustada con el regulador de Intensidad. Si el nivel de la señal de cadena lateral no alcanza el umbral, el volumen de la pista (mezcla de música) no se ve afectado.  Attack: controla la velocidad a la que se reduce el volumen. Si desea que la señal (mezcla de música) se atenúe lentamente, ajuste este regulador a un valor alto. Este valor también controla si el volumen se reduce o no antes de alcanzar el umbral. Cuanto antes se produzca esto, más latencia se introducirá. Debe tenerse en cuenta que esto solo funciona si la señal de atenuación no es en directo (en otras palabras, la señal de atenuación debe ser una grabación existente): Logic Pro necesita analizar el nivel de la señal antes de su reproducción para anticipar dónde se inicia el punto de atenuación.  Hold: determina la duración de la reducción del volumen de la pista (mezcla de música). Este control evita el efecto de “castañeteo” que puede aparecer por un cambio rápido del nivel de la cadena lateral. Si este nivel se mantiene alrededor del valor umbral, en lugar de superarlo o no alcanzarlo claramente, ajuste el parámetro Hold a un valor alto para compensar las reducciones rápidas de volumen. 72 Capítulo 4 Dinámica  Release: controla la velocidad a la que el volumen regresa al nivel original. Ajuste a un valor alto si desea que la mezcla de música aumente de volumen lentamente después del anuncio. Utilización de Ducker Por razones técnicas, el módulo Ducker solo puede insertarse en los canales de salida y de bus. Para usar el módulo Ducker: 1 Inserte el módulo Ducker en un módulo de canal de audio o bus. 2 Asigne todas las salidas de la pista que se supone que se deben “atenuar” (aquellas cuyo volumen hay que reducir dinámicamente) a un bus. 3 Seleccione el bus que portará la señal atenuadora (vocal) en el menú “Side Chain” del módulo Ducker. Nota: A diferencia de otros módulos con cadena lateral, esta opción de Ducker se mezcla con la señal de salida después de pasar por el módulo. Esto asegura que la señal de cadena lateral de atenuación (voz superpuesta) se escuche en la salida. 4 Ajuste los parámetros del módulo Ducker. Enveloper Enveloper es un efecto inusual que permite dar forma a los transitorios, las fases de ataque y liberación de una señal. Esto proporciona una capacidad única de modelar la señal y puede usarse para conseguir impresionantes resultados, distintos de cualquier otro efecto de dinámica. Parámetros de Enveloper Los controles Gain y Time de la izquierda se aplican a la porción de ataque de la señal, mientras que los controles Gain y Time de la derecha se aplican a la porción de liberación.  Regulador y campo Threshold: determina el umbral por encima del cual los niveles de ataque y de liberación son alterados.Capítulo 4 Dinámica 73  Regulador y campo “(Attack) Gain”: ajusta la ganancia en la fase de ataque de la señal. Cuando se coloca en la posición central (0), la señal no se ve afectada.  Potenciómetro “(Attack) Time”: ajusta la duración de la señal considerada como el ataque desde el principio.  Área Display: representa gráficamente las curvas de ataque y liberación que se aplican a la señal.  Potenciómetro “(Release) Time”: ajusta la duración de la señal considerada como Release.  Regulador “(Release) Gain”: ajusta la ganancia en la fase de liberación de la señal. Cuando se coloca en la posición central (0), la señal no se ve afectada.  Regulador “Out Level”: determina el nivel de la señal de salida.  Regulador y campo Lookahead: ajusta con cuanto avance analiza la señal Enveloper. Utilización de Enveloper Los parámetros más importantes de Enveloper son los dos reguladores Gain, uno a cada lado del área central de la pantalla, que gobiernan Attack (izquierda) y el Release (derecha). Elevar Gain enfatiza respectivamente la fase de ataque o la de Release, mientras que reduciendo Gain se atenúa la fase correspondiente. Por ejemplo, aumentar el ataque da más pegada al sonido de la batería, o amplifica el sonido inicial de la púa (o la uña) sobre un instrumento de cuerda. La reducción del ataque hace que las señales percusivas tengan un fundido de entrada más suave. También se puede silenciar el ataque, haciéndolo virtualmente inaudible. Otra aplicación de utilidad para este efecto es disimular la poca precisión rítmica de algunos instrumentos de acompañamiento. Al aumentar Release también se aumenta cualquier reverberación aplicada a la pista afectada. Por el contrario, bajando la fase Release se consigue que las pistas que originalmente estaban empapadas de reverberación suenen más secas. Esto es particularmente útil cuando se trabaja con bucles de batería, pero tiene otras muchas aplicaciones. Deje que la imaginación sea su guía. Cuando utilice Enveloper, ajuste Threshold al mínimo valor y déjelo ahí. Solo si aumenta notablemente la fase Release, lo cual dispara el nivel de ruido de la grabación original, debería elevar el regulador Threshold un poco. Esto limita el efecto de Enveloper a la parte útil de la señal. Aumentos y reducciones drásticas de las fases de ataque o liberación pueden cambiar el nivel general de la señal. Esto se puede compensar utilizando el regulador “Out Level”. Los parámetros Time de Attack y Release (bajo el área de visualización) permiten acceder a los intervalos de tiempo que el efecto interpreta como las fases de ataque y liberación. Generalmente, verá que los valores alrededor de 20 ms (Attack) y 1.500 ms (Release) están bien para empezar. Ajústelos de acuerdo al tipo de señal que esté procesando.74 Capítulo 4 Dinámica El regulador Lookahead le permite definir con cuánta antelación Enveloper analiza la señal para anticipar futuros eventos. Normalmente no tendrá necesidad de utilizar esta función excepto, posiblemente, en señales con transitorios extremadamente sensibles. Si decide aumentar Lookahead, es posible que necesite ajustar el tiempo de ataque en concordancia. A diferencia de un compresor o expansor, Enveloper opera independientemente del nivel absoluto de la señal de entrada, siempre que el regulador Threshold esté ajustado al mínimo valor posible. Expander Expander es similar a un compresor, excepto que incrementa en vez de reducir el rango dinámico por encima el nivel del umbral. Se puede utilizar Expander para añadir vida y frescura a la señal de audio, sobre todo enfatizando los transitorios de señales altamente comprimidas. Parámetros de Expander  Regulador y campo Threshold: ajusta el nivel umbral por encima del cual Expander expande la señal.  Regulador y campo Ratio: ajusta la relación de expansión aplicada a la señal cuando esta sobrepasa el umbral.  Potenciómetro y campo Attack: ajusta el tiempo que el expansor tarda en reaccionar cuando la señal sobrepasa el umbral.  Potenciómetro y campo Release: ajusta el tiempo que el expansor tarda en dejar de expandir la señal una vez que esta cae por debajo del umbral.  Regulador y campo Knee: determina si la señal es ligeramente expandida en los niveles justo por debajo del umbral.  Regulador y campo Gain: ajusta la cantidad de ganancia de salida.  Botón “Auto Gain”: cuando se activa, “Auto Gain” compensa el incremente de ganancia producido por la expansión.  Medidor Expansion: muestra la curva de expansión aplicada a la señal.  Botones“Peak/RMS”: active uno u otro para definir si Expander utiliza el método Peak (picos) o RMS (media cuadrática) para analizar la señal.Capítulo 4 Dinámica 75 Como Expander es un auténtico expansor ascendente (opuesto al expansor descendente que aumenta el rango dinámico por debajo de Threshold), el regulador Ratio presenta un rango de valores que va de 1:1 a 0,5:1. Cuando se use Expander con “Auto Gain” activado, la señal sonará más suave aunque el nivel de los picos se mantenga idéntico. Si cambia drásticamente la dinámica de la señal (definiendo valores altos para Threshold y Ratio), puede encontrarse con que necesita reducir el nivel de salida utilizando el regulador Gain para evitar la distorsión. En la mayoría de los casos, activando “Auto Gain” la señal se ajustará al nivel correcto. Limiter Limiter funciona de manera similar a un compresor, solo que con una diferencia importante: mientras que un compresor reduce la señal proporcionalmente cuando esta sobrepasa el umbral, un limitador reduce cualquier pico que lo supere al nivel del umbral, limitando por tanto la señal a este nivel. El limitador se utiliza principalmente como un efecto de masterización. Parámetros de Limiter  Medidor “Gain Reduction”: muestra la cantidad de limitación cuando se reproduce la señal.  Regulador y campo Gain: determina la cantidad de ganancia aplicada a la señal de entrada.  Regulador y campo Lookahead: determina con cuánta antelación (en milisegundos) analiza Limiter la señal de audio.  Regulador y campo Release: determina el tiempo que pasa desde que la señal cae por debajo del umbral hasta que Limiter deja de limitar.  Potenciómetro y campo “Output Level”: determina el nivel de la señal de salida.  Botón Softknee: cuando está desactivado, la señal se limita solamente cuando alcanza el umbral. Cuando se activa, la transición a la limitación completa es no-lineal, lo que produce un efecto más suave, menos abrupto, y reduce los artefactos de distorsión que una limitación dura puede provocar.76 Capítulo 4 Dinámica El parámetro Lookahead permite a Limiter analizar el audio con antelación para poder reaccionar antes a los volúmenes de los picos ajustando la cantidad de reducción. La utilización de Lookahead causa latencia, pero esta latencia no es perceptible cuando se usa Limiter como un efecto de masterización sobre material grabado previamente. Ajuste Lookahead a valores altos si desea que el efecto limitador tenga lugar antes de que se alcance el nivel máximo, creando una transición más suave. Típicamente se aplica Limiter como el verdaderamente último efecto en la cadena de masterización de la señal. En este caso se usa para elevar el volumen general de la señal hasta que alcance pero no sobrepase los 0 dB. Limiter está diseñado de manera que, si se ajusta Gain a “0 dB” y “Output Level” a “0 dB”, no se produce efecto alguno (sobre una señal normalizada). Si la señal distorsiona (línea roja de ganancia), Limiter de usarse sus ajustes básicos, reduce el nivel antes de que se produzca la distorsión (sin embargo, Limiter no puede arreglar el audio que ya se grabó distorsionado). Multipressor Multipressor (abreviatura de compresor multibanda) es una herramienta extremadamente versátil utilizada en la masterización de audio. Separa la señal entrante en diferentes bandas de frecuencia (de una a cuatro) y permite aplicar compresión a cada banda de forma independiente. Después de aplicar la compresión, las bandas vuelven a ser combinadas en una sola señal de salida. La ventaja de comprimir las diferentes bandas de frecuencia separadamente es aplicar un valor más alto de compresión a las bandas que lo necesitan, sin producir el efecto de bombeo que normalmente se asocia a los valores altos de compresión. Al utilizar Multipressor se pueden aplicar relaciones de compresión más altas a bandas específicas de frecuencia y, por lo tanto conseguir un volumen medio mayor, sin causar artefactos audibles. Aumentar el volumen general puede resultar en un incremento espectacular del ruido de fondo existente. Cada banda de frecuencia dispone de expansión descendente, lo cual permite reducir o suprimir este ruido. La expansión descendente funciona como la contraparte de la compresión: mientras que el compresor comprime el rango diná- mico de los niveles altos de volumen, el expansor descendente expande el rango dinámico de los niveles bajos de volumen. Con la expansión descendente, el nivel de la señal se reduce cuando cae por debajo del nivel Threshold. Esto funciona de manera parecida a una puerta de ruido, pero en vez de simplemente cortar el sonido, funde el volumen suavemente utilizando un Ratio (relación de compresión) ajustable.Capítulo 4 Dinámica 77 Parámetros de Multipressor Los parámetros de la ventana Multipressor se agrupan en tres áreas principales: la sección de representación gráfica en la parte superior, el conjunto de controles de la parte inferior para cada banda de frecuencia, y los parámetros de salida a la derecha. Sección “Graphic Display”  “Graphic Display”: cada banda de frecuencia se representa gráficamente. La cantidad de cambio en la ganancia desde 0 dB es representada gráficamente por las barras azules. Para las bandas activas, el número de banda aparece en el centro de su área. Se puede ajustar cada banda de frecuencia independientemente de las siguientes formas:  Arrastrando la barra horizontal arriba o abajo para ajustar el arreglo de ganancia para esa banda.  Arrastrando las bandas de los bordes verticales derecho o izquierdo para ajustar las frecuencias de cruce para esa banda (lo que ajusta el rango de frecuencia de esa banda).  Campos Crossover: determinan la frecuencia de cruce entre bandas adyacentes.  Campos“Gain Make-up”: determinan el arreglo de ganancia para cada banda. Sección de bandas de frecuencia Bajo la representación gráfica de las bandas existen campos y otros parámetros para controlar cada una de ellas:  Campos“Compr Thrsh” (abreviatura de “Compression Threshold”): determinan el umbral de compresión para la banda seleccionada. Ajustando este parámetro a “0 dB” se obtiene una compresión nula de la banda. 78 Capítulo 4 Dinámica  Campos“Compr Ratio” (abreviatura de “Compression Ratio”): determinan la relación de compresión para la banda seleccionada. Ajustando este parámetro a 1:1 se obtiene una compresión nula de la banda.  Campos “Expnd Thrsh” (abreviatura de “Expansion Threshold”): determinan el umbral de expansión para la banda de ecualización seleccionada. Ajustar el parámetro a su mínimo valor (–50 dB) significa que solo las señales que caen por debajo de este nivel son expandidas.  Campos “Expnd Ratio”(abreviatura de “Expansion Ratio”): determinan la relación de expansión para la banda seleccionada.  Campos “Expnd Reduct” (abreviatura de “Expansion Reduction”): determinan la cantidad de expansión descendente para la banda seleccionada.  Campos“Peak/RMS”: introduzca un valor pequeño para la detección de picos cortos, o un valor grande para detección RMS (en milisegundos).  Campos Attack: determinan el tiempo (en milisegundos) que ha de transcurrir después de que la señal cae por debajo del umbral antes de que comience la compresión de la banda seleccionada.  Campos Release: determinan el tiempo (en milisegundos) que ha de transcurrir después de que la señal cae por debajo del umbral antes de detener la compresión de la banda seleccionada.  Botones“Band on/off”: cada banda tiene un botón (numerados del 1 al 4). Haga clic en el botón para activar la banda (el botón se pone de color azul claro y la banda aparece en la representación gráfica del área superior). Haga clic en el botón otra vez para desactivar la banda.  Botones Bypass: selecciónelos para “puentear” la banda de frecuencia seleccionada.  Botones Solo: selecciónelos para escuchar solo la banda de frecuencia seleccionada.  Medidores de nivel: la barra azul claro de la izquierda muestra el nivel de entrada y la barra azul oscuro de la derecha muestra la salida. Arrastre la muesca triangular superior para ajustar el umbral de compresión (“Compr Thrsh”), y la inferior para ajustar el umbral de expansión (“Expnd Thrsh”). Arrastre entre las dos muescas para mover ambas a la vez. Parámetros de salida  Menú local “Auto Gain”: controla si Multipressor vincula el procesamiento general de la señal a 0 dB, haciendo más potente la salida (On), o produce una compresión más “estándar”, atenuando las bandas comprimidas en la cantidad en que se reduce el rango dinámico (Off).  Campo Lookahead: determina la antelación con que el procesador analiza el audio para reaccionar más prontamente a los picos de volumen y obtener transiciones más suaves.  Regulador “Out Gain”: determina la ganancia general de salida.  Medidor Level: muestra el nivel general de salida. Capítulo 4 Dinámica 79 Utilización de Multipressor En la representación gráfica, las barras azules muestran el cambio real de ganancia, no solo la reducción de ganancia como en un compresor normal. El cambio de ganancia mostrado es un valor compuesto de la reducción del compresor + la reducción del expansor + la compensación de “Auto Gain” + “Gain Make-up”. Parámetros de compresión “Compression Threshold” y “Compression Ratio” son los parámetros clave utilizados para controlar la compresión. En la mayoría de los casos, las combinaciones más útiles de estos dos ajustes son, bien un umbral de compresión bajo con una relación de compresión baja, o bien un umbral de compresión alto con una relación de compresión alta. Parámetros de expansión descendente “Expansion Threshold”, “Expansion Ratio” y “Expansion Reduction” son los parámetros clave para controlar la expansión descendente. Determinan la fuerza de expansión aplicable al rango que se desea expandir. Parámetros “Peak/RMS”, Attack y Release El ajuste entre los parámetros Peak (0 ms, valor mínimo) y RMS (media cuadrática, –200 ms, valor máximo) depende del tipo de señal que quiere comprimir. Un ajuste extremadamente corto para la detección de picos es adecuado para la compresión de picos altos y cortos de poca potencia, que normalmente no ocurren en música. El método de detección RMS mide la potencia del material de audio a lo largo del tiempo y así funciona de forma mucho más musical. Esto es porque el oído humano es más sensible a la potencia general de la señal que a los picos individuales. La posición central es recomendable como ajuste básico para la mayoría de las aplicaciones. Parámetros de salida El regulador “Out Gain” determina el nivel general de salida. Ajuste Lookahead a valores más altos cuando los campos “Peak/RMS” estén ajustados a valores altos (más hacia RMS). Activando “Auto Gain” se vincula el procesamiento general a 0 dB, lo que potencia la salida.80 Capítulo 4 Dinámica Noise Gate Noise Gate (puerta de ruido) se utiliza comúnmente para suprimir el ruido no deseado que se escucha cuando la señal de audio tiene bajo nivel. Se puede emplear para quitar el ruido de fondo, la diafonía de otras fuentes de señal y el zumbido de bajo nivel, entre otros usos. Noise Gate funciona permitiendo que las señales por encima del nivel Threshold pasen sin impedimentos mientras reduce las señales que tienen menos nivel que el Threshold. Esto permite eliminar las partes de más bajo nivel de la señal a la vez que se permite pasar a las partes deseables del audio. Parámetros de Noise Gate Parámetros principales  Regulador y campo Threshold: determina el nivel (en decibelios) por debajo del cual la señal es reducida.  Regulador y campo Reduction: determina la cantidad de reducción que se aplica a la señal.  Potenciómetro y campo Attack: determina el tiempo que tarda la puerta en abrirse por completo después de que la señal sobrepase el umbral.  Potenciómetro y campo Hold: determina el tiempo que la puerta se mantiene abierta después de que la señal caiga por debajo del umbral.  Potenciómetro y campo Release: determina el tiempo que tarda la puerta en cerrarse por completo después de que la señal caiga por debajo del umbral.  Regulador y campo Hysteresis: determina la diferencia (en decibelios) entre los valores de umbral que abren y cierran la puerta para evitar que se abra y cierre rápidamente cuando la señal de entrada esté cercana al umbral.  Regulador y campo Lookahead: determina (en milisegundos) con cuánta antelación analiza la señal Noise Gate.Capítulo 4 Dinámica 81 Parámetros de cadena lateral  Botón Monitor: se activa para preescuchar la señal de cadena lateral, incluido el efecto de los filtros High Cut y Low Cut.  Regulador y campo “High Cut”: determinan la frecuencia de corte superior para la señal de la cadena lateral.  Regulador y campo “Low Cut”: determinan la frecuencia de corte inferior para la señal de la cadena lateral. Cuando no hay ninguna señal de cadena lateral externa seleccionada, la señal de entrada es utilizada como cadena lateral. Utilización de Noise Gate En la mayoría de las situaciones, se ajusta el valor del regulador Reduction al valor más bajo posible para asegurarse de que los sonidos por debajo del umbral son completamente suprimidos. El ajuste a un valor alto atenúa los sonidos de bajo nivel pero aún los deja pasar. También se puede ajustar Reduction a un valor mayor que 0 (cero) para potenciar la señal hasta unos 20 dB. Esto es útil para efectos de atenuación. Los tres potenciómetros rotatorios Attack, Hold, y Release modifican la respuesta diná- mica de Noise Gate. Si desea que la puerta se abra extremadamente deprisa, digamos para señales percusivas tales como la de la batería, ajuste el potenciómetro Attack a un valor bajo. Para otros sonidos, tales como un fondo de cuerdas, en los que la señal entra fundiéndose de manera gradual, ajuste Attack a un valor alto para obtener un efecto más suave. Análogamente, cuando trabaje con señales que se extinguen gradualmente o que tienen colas de reverberación más largas, ajuste el potenciómetro Release a un valor alto para que la señal se extinga de manera natural. El potenciómetro Hold determina la mínima cantidad de tiempo que la puerta permanece abierta. Esto evita los cambios abruptos (denominados castañeteo) que se producen cuando Noise Gate se abre y cierra rápidamente. El regulador Hysteresis proporciona otra opción para evitar el “castañeteo”. Se utiliza para determinar los valores de umbral que abren y cierran la puerta de ruido. Esto resulta útil cuando el nivel de la señal da saltitos alrededor del umbral, fluctuando ligera pero rápidamente a su alrededor. Esto provoca que la puerta de ruido se conecte y desconecte repetidamente, produciendo un efecto indeseable de “castañeteo”. Utilizando el regulador Hysteresis se puede ajustar Noise Gate para que la puerta se abra al nivel del umbral y permanezca abierta hasta que el nivel caiga por debajo de otro nivel inferior. Mientras la diferencia entre estos dos valores sea lo suficientemente grande para contener el nivel fluctuante de la señal de entrada, Noise Gate puede funcionar sin crear “castañeteo”. Este valor es siempre negativo. Generalmente, –6 dB es un buen punto de partida.82 Capítulo 4 Dinámica En algunas situaciones puede encontrarse con que el nivel de la señal que desea conservar y el del ruido están tan cerca que resultan difíciles de separar. Por ejemplo, si está grabando una batería y utiliza Noise Gate para aislar el sonido de la caja, el charles puede también abrir la puerta en muchos casos. Para remediar este tipo de situación, se pueden usar los controles de cadena lateral para aislar la señal deseada utilizando los filtros High Cut y Low Cut. Para usar los filtros de cadena lateral, haga clic en el botón Monitor para activar la monitorización. Esto le permite escuchar cómo afectarán a la señal de entrada los filtros High Cut y Low Cut. Ahora puede arrastrar el regulador “High Cut” para ajustar la frecuencia por encima de la cual la señal es filtrada, y arrastrar el regulador “Low Cut” para ajustar la frecuencia por debajo de la cual la señal es filtrada. Estos filtros solamente permiten pasar los picos de señal muy potentes dentro de su rango. En nuestro ejemplo, se podría quitar la señal del charles, cuya frecuencia es más aguda, utilizando el filtro High Cut. La monitorización puede desactivarse para ajustar un nivel de umbral adecuado más fácilmente. Silver Compressor Silver Compressor es una versión simplificada de Compressor. Tiene menos parámetros y requiere menos potencia de la CPU. Parámetros de Silver Compressor  Medidor “Gain Reduction”: muestra la cantidad de compresión aplicada durante la reproducción del audio.  Regulador y campo Threshold: ajusta el umbral del compresor (el nivel por encima el cual la señal es reducida).  Potenciómetro y campo Attack: ajusta el tiempo de ataque (el tiempo que el compresor tarda en reaccionar cuando la señal sobrepasa el umbral).  Potenciómetro y campo Release: ajusta el tiempo de liberación (el tiempo que el compresor tarda en dejar de reducir la señal una vez que esta cae por debajo del umbral).  Regulador y campo Ratio: ajusta la relación de compresión (la proporción en que la señal es reducida cuando sobrepasa el umbral.) Capítulo 4 Dinámica 83 Cómo usar Silver Compressor Los parámetros de Silver Compressor funcionan de la misma manera que los de Compressor. Para obtener más información, véase “Compressor” en la página 66. Silver Gate Silver Gate es una versión simplificada de Noise Gate. Tiene menos parámetros y requiere menos potencia de la CPU. Parámetros de Silver Gate  Regulador y campo Lookahead: determina (en milisegundos) con cuánta antelación analiza la señal la puerta de ruido.  Regulador y campo Threshold: determina el nivel (en decibelios) por debajo del cual la señal es reducida.  Potenciómetro y campo Attack: determina el tiempo que tarda la puerta en abrirse por completo después de que la señal sobrepase el umbral.  Potenciómetro y campo Hold: determina el tiempo que la puerta se mantiene abierta después de que la señal caiga por debajo del umbral.  Potenciómetro y campo Release: determina el tiempo que tarda la puerta en cerrarse por completo después de que la señal caiga por debajo del umbral. Cómo usar Silver Gate Los parámetros de Silver Gate funcionan de la misma manera que los de Noise Gate. Para obtener más información, véase “Noise Gate” en la página 80. Surround Compressor Surround Compressor, basado en Compressor, está especialmente indicado para comprimir mezclas surround completas. Surround Compressor es especialmente útil cuando se inserta en una salida surround, o en canales y buses que por los que pasa audio surround. 84 Capítulo 4 Dinámica Se pueden ajustar la relación de compresión, “codo”, ataque, y liberación de los canales principales, así como los del canal LFE. Tanto los canales principales como el canal LFE incluyen un limitador integrado. Además se pueden ajustar los niveles de umbral y salida para cada canal independientemente. También se pueden vincular los canales asignándolos a uno de los tres grupos. Cuando se ajusta el parámetro de umbral o de salida de un canal asignado a un grupo, ese pará- metro es ajustado en la misma cantidad en todos los canales asignados a ese grupo. Parámetros de Surround Compressor Surround Compressor se divide en tres secciones. La sección Link, en la parte superior, contiene una serie de menús donde se asigna cada canal a un grupo. La sección Main incluye controles comunes a todos los canales principales, y los controles de umbral y salida para cada canal. La sección LFE de la parte inferior derecha incluye controles separados para el canal LFE.  Regulador y campo “Circuit Type”: selecciona el tipo de circuito emulado por Surround Compressor. Las opciones son Platinum, “Classic A_R”, “Classic A_U”, VCA, FET y Opto (óptico).  Menú local Detection: selecciona si Surround Compressor utiliza la máxima de todas las señales de detección (Max) o la suma de todas las señales de detección (Sum) para determinar si está por encima o por debajo del umbral. Capítulo 4 Dinámica 85 Sección Link  Menús locales Grp. (Group): para cada canal, seleccione si está en el grupo A, B, C o ninguno (–). Mover el regulador del nivel Threshold o Output de cualquiera de los canales asignados a un grupo moverá el de todos los canales asignados a ese grupo.  Botones Byp (desactivación): para cada canal, haga clic en ellos para “puentear” ese canal. Sección Main  Regulador y campo Ratio: ajusta la relación de expansión aplicada a la señal cuando esta sobrepasa el umbral.  Potenciómetro Knee: ajusta si la señal es comprimida inmediatamente o de forma gradual en los niveles cercanos al umbral.  Potenciómetro Attack: determina el tiempo que se tarda en alcanzar la compresión completa después de que la señal sobrepase el umbral.  Potenciómetro Release: determina el tiempo que se tarda en volver a compresión cero después de que la señal caiga por debajo del umbral.  Botón Auto: cuando se activa, el tiempo de liberación se ajusta dinámicamente al material de audio.  Botón Limiter: activa o desactiva la limitación para los canales principales.  Potenciómetro Threshold: determina el nivel del umbral para el limitador de los canales principales.  Reguladores “Main Compressor Threshold”: determina el umbral (el nivel por encima el cual la señal es reducida) para cada canal.  Controles“Main Output Levels”: determinan el nivel de salida para cada canal. Sección LFE  Regulador y campo Ratio: determina la relación de compresión para el canal LFE.  Potenciómetro Knee: determina el codo para el canal LFE.  Potenciómetro Attack: determina el tiempo de ataque para el canal LFE.  Potenciómetro Release: determina el tiempo de liberación del canal LFE.  Botón Auto: cuando está seleccionado, el tiempo de liberación se ajusta automáticamente a la señal de audio.  Botón Limiter: activa o desactiva la limitación para el canal LFE.  Potenciómetro Threshold: determina el nivel del umbral para el limitador del canal LFE.86 Capítulo 4 Dinámica Cómo usar Surround Compressor Utilizando los controles Link se puede asignar cada canal independientemente a uno de los tres grupos (Grupo A, B o C). Cuando se ajusta el regulador de umbral o de salida de un canal asignado a un grupo, los reguladores de todos los canales asignados a ese grupo se ajustan en la misma cantidad. Además, haciendo clic en el botón Bypass de cualquier canal agrupado se “puentean” todos los canales del grupo. Se puede desvincular temporalmente un canal manteniendo pulsadas las teclas Comando y Opción mientras se mueve el regulador de nivel de Threshold o Output. Cuando se mueve uno de estos reguladores sin pulsar las teclas Comando y Opción, los canales se mueven en formación, manteniendo sus posiciones relativas. Esto le permite realizar ajustes independientes de umbral, a la vez que mantiene el vínculo de detección de la cadena lateral necesario para lograr una imagen surround estable.5 87 5 Ecualización (EQ) La EQ, abreviatura de ecualización, permite dar forma al sonido del audio cambiando el nivel de bandas de frecuencia específicas. La ecualización es uno de los efectos de audio más utilizados, tanto en proyectos musicales como en tareas de posproducción de vídeo. Es posible emplear la ecualización para dar forma al sonido de un archivo de audio, pista o proyecto, ajustando frecuencias específicas o gamas de frecuencias. Mediante la ecualización, puede modificar el sonido de los proyectos de forma sutil o extrema. Los efectos de ecualización incluyen una gran variedad de filtros de banda única y ecualizaciones multibanda. Todos los efectos de ecualización utilizan filtros que permiten el paso de determinadas frecuencias sin modificación alguna, al tiempo que aumentan o disminuyen el nivel de las frecuencias restantes (acciones que se conocen también con el nombre de realce o corte de frecuencias). Las ecualizaciones pueden utilizarse como efectos de “pincel grueso” para realzar o cortar una gama de frecuencias amplia, mientras que algunas ecualizaciones (concretamente las paramétricas y las multibanda) pueden emplearse en trabajos de mayor precisión. Ecualizaciones de banda única Los tipos más simples de efecto de ecualización son las ecualizaciones de banda única, que incluyen ecualizaciones de corte alto y bajo, de paso alto y bajo, shelving y paramétricas.  La ecualización de corte bajo atenúa únicamente frecuencias por debajo de una frecuencia específica, denominada frecuencia de corte, en un número determinado de decibelios por octava, que se denomina pendiente. La ecualización de corte alto atenúa únicamente frecuencias por encima de su frecuencia de corte, en una pendiente fija.  La ecualización de paso bajo atenúa frecuencias por encima de la frecuencia de corte, mientras que la ecualización de paso alto disminuye frecuencias por debajo del corte. Además, puede controlar la pendiente del filtro (la manera en que se atenúan gradualmente las frecuencias por debajo del corte) utilizando el parámetro Order.88 Capítulo 5 Ecualización (EQ)  La ecualización shelving alta y baja permite establecer la frecuencia de corte y controlar la ganancia (la cantidad de realce o corte), lo que permite modificarla en una cantidad fija, y no en una pendiente.  La ecualización paramétrica realza o corta todas las frecuencias cercanas a la frecuencia central (por encima y por debajo de la frecuencia central). Puede establecer la frecuencia central, así como el ancho de banda o Q, que determina la anchura del intervalo de frecuencias alteradas alrededor de la frecuencia central. Ecualizaciones multibanda Las ecualizaciones multibanda permiten controlar un conjunto de filtros que, de forma conjunta, cubren una gran parte del espectro de frecuencias. En ecualizaciones multibanda puede establecer la frecuencia, el ancho de banda y el valor Q de cada banda de forma independiente. Mediante este tipo de ecualizaciones (como Channel EQ, Fat EQ o Linear Phase EQ) es posible efectuar una amplia modulación de tonos en cualquier fuente de audio. Del mismo modo, las ecualizaciones multibanda resultan útiles para dar forma al sonido de una pista individual o de una mezcla completa del proyecto. En las secciones siguientes se describen los efectos individuales incluidos en Logic Studio.  “Channel EQ” en la página 89  “DJ EQ” en la página 92  “Fat EQ” en la página 93  “Linear Phase EQ” en la página 94  “Match EQ” en la página 95  “Ecualizaciones de banda única” en la página 101  “Filtros High Cut y Low Cut” en la página 101  “High Pass Filter y Low Pass Filter” en la página 101  “High Shelving y Low Shelving EQ” en la página 101  “Parametric EQ” en la página 101  “Silver EQ” en la página 102Capítulo 5 Ecualización (EQ) 89 Channel EQ El módulo Channel EQ es una ecualización multibanda altamente versátil. Integra ocho bandas de frecuencia que incluyen filtros de paso alto y bajo, filtros shelving alto y bajo, y cuatro bandas paramétricas flexibles. También integra un analizador Fast Fourier Transform (FFT) que puede utilizar para visualizar la curva de frecuencias del audio que desea modificar, habilitando así la visualización de las partes del espectro de frecuencias que deben realzarse o cortarse. Puede utilizar el módulo Channel EQ con distintos fines: para dar forma al sonido de pistas o archivos de audio individuales, o para ajustar el tono de una mezcla completa del proyecto. Con ayuda de este analizador y los controles gráficos, resulta muy sencillo observar la señal de audio y realizar ajustes en tiempo real. Parámetros de Channel Q En la parte izquierda de la ventana Channel EQ se muestra el control de ganancia y los parámetros del analizador, mientras que en el área central se incluye la pantalla gráfica y los parámetros de modelado de cada banda de ecualización.  Regulador y campo “Master Gain”: fija el nivel de salida de la señal. Después de realzar o cortar bandas de frecuencia individuales, puede emplear el fader “Master Gain” para ajustar el nivel de salida.  Botón Analyzer: activa o desactiva el analizador.  Botón “Pre/Post EQ”: cuando el analizador se encuentra en modo activo, establece si muestra la curva de frecuencias antes o después de que se aplique la ecualización.  Menú local Resolution: en él puede elegir la resolución de muestra del analizador. Las opciones son: low (1.024 puntos), medium (2.048 puntos) y high (4.096 puntos). Sección “Graphic Display”  Botones “Band On/Off”: se encuentran ubicados en la pantalla gráfica. Al pulsar un botón, se activa o se desactiva la banda correspondiente. Cada botón tiene un icono que muestra el tipo de ecualización que utiliza:  La banda 1 es un filtro de paso alto.  La banda 2 es un filtro shelving bajo.90 Capítulo 5 Ecualización (EQ)  Las bandas 3 a 6 son filtros paramétricos de campana.  La banda 7 es un filtro shelving alto.  La banda 8 es un filtro de paso bajo.  “Graphic Display”: muestra la curva actual de cada banda de ecualización. Puede ajustar la frecuencia de cada banda arrastrándola hacia la derecha o hacia la izquierda en la sección de la pantalla de cada banda, y ajustar la ganancia de cada banda (excepto las bandas 1 y 8) arrastrándola hacia arriba o hacia abajo en la sección de la banda. La pantalla refleja los cambios inmediatamente. Sección Parameter Debajo del área de pantalla gráfica se encuentran los controles que muestran los ajustes de las bandas, y que pueden utilizarse para definir los ajustes de cada una de las bandas.  Campos Frequency: permiten ajustar la frecuencia de cada banda.  Campos “Gain/Slope”: permiten ajustar la cantidad de ganancia de cada banda. Para las bandas 1 y 8, se cambia la pendiente del filtro.  Campos Q: permiten ajustar el valor Q o de resonancia de cada banda (las frecuencias alrededor de la frecuencia central que se ven afectadas). El parámetro Q de las bandas 1 y 8 no tiene efecto cuando la pendiente se establece en 6 dB/octava. Cuando el parámetro Q de las bandas 3 a 6 se establece en un valor extremadamente alto (por ejemplo, 100), estos filtros solo afectan a una banda de frecuencia muy estrecha, y pueden utilizarse como filtros de muesca.  Botón Link: activa la opción “Gain-Q Couple”, que ajusta automáticamente el valor Q (ancho de banda) cuando se aumenta o disminuye la ganancia en cualquier banda de ecualización, con el fin de preservar el ancho de banda percibido de la curva de campana. El ajuste de la opción “Gain-Q Couple” en strong mantiene el ancho de banda observado casi al completo, mientras que los ajustes light y medium permiten realizar algunos cambios al aumentar o disminuir la ganancia. Los ajuste asimétricos presentan un acoplamiento superior para valores de ganancia negativos que para valores positivos, de manera que el ancho de banda se preserva con una mayor precisión al cortar la ganancia que al aumentarla. Tenga en cuenta que si reproduce la automatización del parámetro Q con un ajuste “Gain-Q Couple” diferente, los valores Q reales diferirán de los valores presentes durante la grabación de la automatización.  Menú local “Anayzer Mode” (parámetro ampliado): seleccione Peak o RMS.  Regulador y campo “Analyzer Decay” (parámetro ampliado): permite ajustar la velocidad de caída (en dB por segundo) de la curva del analizador (caída del pico en modo Peak o caída promediada en modo RMS).  Menú local “Gain-Q Couple Strength” (parámetro ampliado): seleccione el nivel de acoplamiento de la ganancia Q. Capítulo 5 Ecualización (EQ) 91 Uso de Channel EQ El uso de Channel EQ depende del audio y de los fines específicos, pero un flujo de trabajo útil para determinadas ocasiones es el siguiente: cuando Channel EQ se establece en una respuesta plana (sin frecuencias realzadas ni cortadas), active el analizador, reproduzca el audio y consulte la pantalla gráfica para comprobar las partes del espectro de frecuencias que presentan picos frecuentes y las que se mantienen en un nivel bajo. Observe en particular las partes en las que la señal esté distorsionada o se corte. Además, por medio de la pantalla gráfica o los controles de parámetros, ajuste las bandas de frecuencia como desee para obtener el sonido que desee. Puede atenuar aquellas frecuencias que presenten un corte con el fin de reducir o eliminar la distorsión, y aumentar las áreas silenciosas para destacar el sonido. Puede ajustar la frecuencia central de las bandas 2 a 7 con el fin de incidir en una frecuencia específica (una que quiera enfatizar, como la nota fundamental de la melodía, o una que desee eliminar, como un zumbido u otro tipo de ruido); además, puede estrechar el valor Q de manera que únicamente una gama estrecha de frecuencias se vea afectada, o ampliar dicha gama para modificar un área extensa. En la pantalla gráfica, cada banda de ecualización se muestra con un color diferente. De este modo, es posible ajustar gráficamente la frecuencia de una banda arrastrándola horizontalmente en el área de la banda. Arrastre verticalmente para fijar la cantidad de ganancia de la banda (para las bandas 1 y 8, los valores de pendiente solo pueden modificarse en el área de parámetros que aparece debajo de la pantalla gráfica). Cada una de las bandas cuenta con un pivote, que se muestra en forma de pequeño círculo en la curva, en la ubicación de la frecuencia de la banda; puede ajustar el valor Q o el ancho de la banda arrastrando el pivote de forma vertical. También puede ajustar la escala de decibelios de la pantalla gráfica arrastrándola verticalmente hacia el borde derecho o izquierdo de la pantalla (donde aparecen los valores en dB) cuando el analizador no se encuentre activo. Cuando el analizador esté activo, arrastre hacia el borde izquierdo para ajustar la escala de decibelios lineal, y hacia el borde derecho para ajustar la escala de decibelios del analizador. Para aumentar la resolución de la pantalla de curva de ecualización en el área más interesante alrededor de la línea cero, arrastre la escala de decibelios de la parte izquierda de la pantalla gráfica hacia arriba. Arrástrela hacia abajo para reducir la resolución. El rango total es siempre ±30, pero los valores pequeños son más fáciles de reconocer. Cuando se trabaja con Channel EQ es posible desactivar las bandas que no se estén utilizando para dar forma al sonido. Las bandas inactivas utilizan recursos del equipo. 92 Capítulo 5 Ecualización (EQ) Uso del analizador Al activar el analizador, Channel EQ muestra una curva en tiempo real de todos los componentes de frecuencia de la señal al tiempo que se reproduce el audio, que se superpone a las curvas de ecualización establecidas, a través de una transformación de Fourier rápida (Fast Fourier Transformation, FFT).La curva del analizador utiliza la misma escala que las curvas de ecualización, lo que permite reconocer fácilmente las frecuencias importantes del audio, así como emplear las curvas para aumentarlas o disminuirlas. Una vez activado el analizador, puede cambiar el parámetro “Analyzer Top”, que altera la puesta en escala del analizador FFT, ubicado en la parte derecha de la pantalla gráfica. El área visible representa un rango dinámico de 60 dB, pero haciendo clic y arrastrándola de forma vertical puede ajustar el valor máximo entre +20 dB y –40 dB. La pantalla del analizador se visualiza siempre en dB (lineal). Al seleccionar un valor de Resolution en el menú, tenga en cuenta que cuanto más alta sea la resolución mayor será el número de recursos de la CPU requeridos. Por ejemplo, una resolución alta será necesaria cuando se precisen resultados fiables en frecuencias graves muy bajas. Las bandas que se derivan del análisis FFT se dividen de acuerdo con el principio lineal de frecuencia, lo que significa que existen más bandas en octavas más agudas que en octavas más bajas. Nota: El analizador FFT requiere recursos de CPU adicionales. De hecho, el uso de la CPU aumenta significativamente en resoluciones más altas. Se recomienda desactivar el analizador o cerrar la ventana de Channel EQ cuando reproduzca o grabe el proyecto, después de definir los parámetros de ecualización deseados. De este modo se liberarán recursos de la CPU para otras tareas. DJ EQ El módulo DJ EQ combina filtros shelving altos y bajos, cada uno con una frecuencia fija, y una ecualización paramétrica para la que puede ajustar los valores Frequency, Gain y “Q-Factor”. DJ EQ se caracteriza por permitir la reducción de la ganancia de los filtros hasta un máximo de –30 dB. Parámetros de DJ EQ  Regulador y campo “High Shelf”: determina la cantidad de ganancia del filtro shelving alto.  Regulador y campo Frequency: determina la frecuencia central de la ecualización paramétrica.  Regulador y campo “Q-Factor”: define el intervalo (ancho de banda) de la ecualización paramétrica.  Regulador y campo Gain: determina la cantidad de ganancia de la ecualización paramétrica.  Regulador y campo “Low Shelf”: define la cantidad de ganancia del filtro shelving bajo.Capítulo 5 Ecualización (EQ) 93 Fat EQ El efecto Fat EQ se compone de una ecualización multibanda versátil que contiene hasta cinco bandas de frecuencia individuales. Puede utilizar Fat EQ en pistas individuales o para mezclas globales. Además, Fat EQ incluye una pantalla gráfica de las curvas de ecualización y un conjunto de parámetros para cada banda. Parámetros de Fat EQ El área principal de la ventana Fat EQ integra un área de visualización gráfica, además de un conjunto de bandas con parámetros para cada una de las bandas de frecuencia. A la derecha de la sección de parámetros se encuentran el regulador y el campo “Master Gain”. Sección “Graphic Display”  Botones Band y Type: se encuentran ubicados en la pantalla gráfica. Para las bandas 1-2 y 4-5, pulse una de las parejas de botones para seleccionar el tipo de ecualización para la banda correspondiente.  Para la Banda 1, pulse el botón de paso alto o de shelving bajo.  Para la Banda 2, pulse el botón paramétrico o de shelving bajo.  La Banda 3 actúa siempre como banda de ecualización paramétrica (pulse el botón para activar o desactivar).  Para la Banda 4, haga clic en el filtro paramétrico o de shelving alto.  Para la Banda 5, pulse el botón de paso bajo o de shelving alto.  “Graphic Display”: muestra la curva de ecualización de cada banda de frecuencia. Al ajustar los parámetros de cada banda utilizando los controles de la sección Parameter, la pantalla refleja los cambios inmediatamente. Sección Parameter Debajo del área de pantalla gráfica se encuentran los controles que muestran los ajustes de las bandas, y que pueden utilizarse para definir los ajustes de cada una de las bandas.  Campos Frequency: determinan la frecuencia de cada banda.  Potenciómetros Gain: ajustan la cantidad de ganancia de cada banda. 94 Capítulo 5 Ecualización (EQ)  Campos “Q/Order”: definen el valor Q o el ancho de banda para cada banda (la gama de frecuencias alteradas alrededor de la frecuencia central). Para las bandas 1 y 5, esto cambia la pendiente del filtro.  Botones “Band On/Off”: pulse el botón numerado para activar o desactivar las bandas. Las bandas inactivas no utilizan recursos del equipo. Sección “Master Gain”  Regulador y campo “Master Gain”: se encuentran ubicados a la derecha de la sección Parameter. Fijan el nivel de salida de la señal. Después de incrementar o cortar las bandas de frecuencia, puede utilizar el fader “Master Gain” para ajustar el nivel de salida. Uso de Fat EQ Los iconos que aparecen en la parte superior de la pantalla gráfica permiten cambiar el tipo de ecualización de cada banda, excepto para la Banda 3, que siempre opera como filtro de campana completamente paramétrico. Puede utilizar los controles de la sección Parameter para definir la frecuencia, la ganancia y el valor Q de cada banda, así como para activar o desactivar bandas de forma individual. En valores de Q bajos, la ecualización cubre una gama de frecuencias más amplia, mientras que en valores de Q altos, el efecto de la banda de ecualización se limita a una gama muy estrecha. Tenga en cuenta que el valor Q puede influir significativamente en lo audibles que resulten los cambios: si está trabajando con una banda de frecuencia estrecha, generalmente deberá cortarla o realzarla de una manera más drástica para poner de manifiesto la diferencia. Linear Phase EQ El efecto Linear Phase EQ de alta calidad es similar en apariencia a Channel EQ, ya que comparten los mismos parámetros y un diseño de ocho bandas. No obstante, Linear Phase EQ utiliza una tecnología subyacente diferente, que preserva la fase de la señal de audio al 100%, incluso cuando se aplican las curvas de ecualización más extremas en los transitorios de señal más agudos.Capítulo 5 Ecualización (EQ) 95 Linear Phase EQ emplea más recursos de la CPU que Channel EQ, y presenta un tiempo mayor de latencia. Por esta razón, se recomienda encarecidamente que utilice este efecto en la masterización de audio previamente grabado, y que no lo use para, por ejemplo, tocar instrumentos de software en directo. La función de compensación de latencia en Logic Pro puede resultar útil a la hora de utilizar también este efecto. Parámetros de Linear Phase EQ Los parámetros de Linear Phase EQ son idénticos a los de Channel EQ. Para obtener información sobre los parámetros de Channel EQ, consulte “Parámetros de Channel Q” en la página 89. Uso de Linear Phase EQ En su funcionamiento, Linear Phase EQ es similar a Channel EQ. Para obtener información adicional, consulte la sección “Menú local “Gain-Q Couple Strength” (parámetro ampliado): seleccione el nivel de acoplamiento de la ganancia Q.” en la página 90. Dado que los parámetros de Channel EQ y Linear Phase EQ son casi idénticos, puede copiar ajustes libremente entre sí. En Logic Pro, si sustituye un módulo Channel EQ por un módulo Linear Phase EQ en la misma ranura (o viceversa), los ajustes se transfieren a la nueva ecualización. Sin embargo, existe una diferencia, que reside en el hecho de que Linear Phase EQ utiliza una cantidad determinada de recursos de la CPU del equipo, independientemente del número de bandas activas. Match EQ El efecto Match EQ permite almacenar el espectro de frecuencias medio de un archivo de audio en forma de plantilla, y aplicar dicha plantilla al proyecto, de manera que coincida con el espectro del archivo original. Mediante Match EQ puede hacer coincidir acústicamente el sonido de las distintas canciones que desea incluir en un disco, o transferir el sonido particular de cualquier grabación de origen a sus propios proyectos. Además de hacer coincidir el espectro de frecuencias del proyecto con la ecualización del archivo original, también puede modificar manualmente la curva de filtro antes de aplicarla al proyecto. Nota: Match EQ hace coincidir acústicamente la curva de frecuencias de dos señales de audio. No obstante, no hace coincidir ninguna diferencia dinámica en las dos señales.96 Capítulo 5 Ecualización (EQ) Parámetros de Match EQ Lado izquierdo  Botón Analyzer: activa o desactiva la función Analyzer. Nota: La desactivación del analizador libera potencia de procesamiento para otras aplicaciones.  Botón Position: determina si el analizador supervisa la señal antes (Pre) o después (Post) de que se aplique la curva de filtro.  Menú local View: seleccione la información que debe aparecer en la pantalla gráfica. Las opciones son:  Automatic: muestra automáticamente información para la función actual, tal como se determina por medio de la selección de los botones ubicados en la parte inferior de la pantalla gráfica.  Template: muestra la curva de frecuencias del archivo fuente establecido como plantilla (en color rojo).  “Current Material”: muestra la curva de frecuencias del audio establecido como material actual (la pista en la que se aplica Match EQ, o una plantilla o archivo de ajustes de módulo cargado, que aparece en color verde).  Filter: muestra la curva de filtro creada al hacer coincidir la plantilla y el material actual (en color amarillo).  Botón Format: determina si el analizador muestra canales de audio a través de curvas individuales (“L&R” para estéreo, “All Cha” para envolvente) o el nivel máximo sumado (“LR Max” para estéreo, “Cha Max” para envolvente).  Botones de selección: pulse uno de los botones para controlar si los cambios que efectúe en la curva de filtro creados para hacer coincidir la plantilla con el material actual se aplican únicamente al canal izquierdo (L), al canal derecho (R) o a ambos (“L+R”).  Menú Select (no visualizado): en caso de utilizar una instancia envolvente de Match EQ, los botones de selección se reemplazan por un menú en el que puede elegir un canal individual para los cambios de la curva de filtro, o seleccionar All.Capítulo 5 Ecualización (EQ) 97  Regulador “Channel Link”: refina los ajustes establecidos mediante los botones de selección o el menú Select. En caso de establecerse en 1,0, todos los canales (L y R para estéreo, o todos los canales para envolvente) se representan por medio de una curva de ecualización común. Por el contrario, en caso de establecerse en 0,0 (el valor mínimo), se muestra una curva de filtro nueva para cada uno de los canales, que pueden seleccionarse a través de los botones de selección o el menú Select. Los ajustes establecidos entre 0,0 y 1,0 permiten combinar estos valores con los cambios realizados en las curvas de filtro que deben transferirse a cada canal, tal como determina el ajuste. Nota: Los parámetros View, Select y “Channel Link” se encuentran deshabilitados al utilizar el efecto en un canal monoaural.  “LFE Handling” (parámetro ampliado): en instancias surround, los botones “LFE Handling” le permiten procesar u omitir el canal LFE. Sección Center  “Graphic Display”: muestra la curva de filtro creada al hacer coincidir la plantilla con el material actual. Si lo desea, puede editar la curva de filtro (consulte “Edición de la curva de filtro”).  Botón “Template Learn”: pulse este botón para iniciar el proceso de aprendizaje del espectro de frecuencias del archivo fuente. Vuelva a pulsarlo para detener el proceso.  Botón “Current Material Learn”: pulse este botón para iniciar el proceso de aprendizaje del espectro de frecuencias del proyecto que desea hacer coincidir con el archivo fuente. Vuelva a pulsarlo para detener el proceso.  Botón “Current Material Match”: hace coincidir el espectro de frecuencias del material actual con el espectro del archivo de plantilla (fuente). Lado derecho  Botón Phase: determina si el procesamiento modifica (Minimal) o evita que se modifique la fase de señal (Linear). El ajuste Linear aumenta la latencia, mientras que el ajuste Minimal la reduce.  Regulador y campo Apply: modifica el efecto de la curva de filtro en la señal. Los valores entre 101% y 200% magnifican el efecto, mientras que los valores entre 1% y 99% lo reducen, y los valores de –1% a –100% invierten los picos y caídas en la curva de filtro. El valor 100% no produce ninguna modificación de la curva.  Regulador y campo Smoothing: define el nivel de suavizado de la curva de filtro. El valor 0,0 no modifica la curva. En todos los ajustes restantes, la curva de filtro se suaviza en un ancho de banda constante, determinado por el valor establecido en semitonos. Por ejemplo, el valor 1,0 implica que el suavizado utiliza un ancho de banda de un semitono. Por su parte, el valor 4,0 produce un ancho de banda suavizado de cuatro semitonos (una tercera mayor), mientras que el valor 12,0 produce un ancho de banda de una octava, y así sucesivamente. 98 Capítulo 5 Ecualización (EQ) Nota: La función Smoothing o de suavizado no afecta a los cambios manuales que realice en la curva de filtro.  Menú local “Fade Extremes” (parámetros ampliados): seleccione On para suavizar la curva de filtro en los extremos alto y bajo del espectro de frecuencias. Uso de Match EQ Match EQ es un ecualizador de aprendizaje que analiza o aprende el espectro de frecuencias de una señal de audio, como, por ejemplo, un archivo de audio, una señal de entrada de pista o una plantilla. También puede cargar un archivo de ajustes de módulo previamente guardado, o bien importar los ajustes de otra instancia de Match EQ copiándolos y pegándolos. Match EQ analiza el espectro de frecuencias medio del archivo fuente (la plantilla) y del proyecto (el material actual) y, a continuación, hace coincidir los dos espectros, creando una curva de filtro. Esta curva de filtro adapta la respuesta de frecuencia del material actual para hacerla coincidir con la de la plantilla. Antes de aplicar la curva de filtro, puede modificarla realzando o cortando cualquier número de frecuencias, o invirtiendo la curva. El analizador permite comparar visualmente el espectro de frecuencias del archivo fuente y la curva resultante, facilitando la corrección manual en puntos específicos dentro del espectro. Puede utilizar Match EQ de modos distintos, dependiendo de su objetivo y del audio con el que esté trabajando. Generalmente, deseará que la mezcla tenga un sonido similar al de una grabación existente, ya sea propia o de otro artista. A continuación, se muestra un ejemplo de uso común que puede adaptar a su flujo de trabajo. En este ejemplo, se hace coincidir el espectro de frecuencias de una mezcla con el espectro de un archivo de audio fuente. Haga lo siguiente para hacer coincidir la ecualización de una mezcla de proyecto con la ecualización de un archivo de audio fuente: 1 En el proyecto que desee hacer coincidir con el archivo de audio fuente, cree una instancia de Match EQ (generalmente en la salida 1-2). 2 Arrastre el archivo de audio fuente al botón “Template Learn”. 3 Vuelva al inicio de la mezcla, haga clic en “Current Material Learn” y, a continuación, reproduzca la mezcla (el material actual) desde el principio hasta el final. 4 Cuando haya terminado, haga clic en “Current Material Match” (automáticamente se deshabilitará el botón “Current Material Learn”). Capítulo 5 Ecualización (EQ) 99 Para utilizar la ecualización coincidente en una pista, siga estos pasos: 1 Defina la pista que desee hacer coincidir como entrada de cadena lateral en Match EQ. 2 Pulse el botón “Template Learn”, reproduzca la pista completa del archivo fuente de principio a fin y, a continuación, pulse de nuevo el botón “Template Learn”. 3 Vuelva al inicio de la mezcla, haga clic en “Current Material Learn” y, a continuación, reproduzca la mezcla (el material actual) desde el principio hasta el final. 4 Cuando haya terminado, haga clic en “Current Material Match” (automáticamente se deshabilitará el botón “Current Material Learn”). Match EQ crea una curva de filtro basada en las diferencias entre el espectro de la plantilla y el material actual. Esta curva compensa automáticamente las diferencias de ganancia entre la plantilla y el material, con la curva de ecualización resultante establecida en 0 dB. En la pantalla gráfica aparece una curva de respuesta de filtro amarilla, que muestra el espectro medio de la mezcla que se aproxima a (refleja) dicho espectro del archivo de audio fuente. También puede arrastrar un archivo de audio a los botones “Template Learn” o “Current Material Learn” para utilizarlo como plantilla o material actual. Una barra de estado aparece mientras Match EQ está analizando el archivo. Con la tecla Control pulsada, haga clic en (o haga clic con el botón derecho, con un ratón adecuado) en cualquiera de los botones Learn para abrir un menú de función rápida que contiene varias opciones que pueden aplicarse al espectro de la plantilla o del material actual, incluyendo: borrar, copiar al Portapapeles de Match EQ (al que puede acceder desde cualquier instancia de Match EQ del proyecto actual), pegar desde el Portapapeles de Match EQ a la instancia actual, cargar desde un archivo de ajustes almacenado o generar un espectro de frecuencias para un archivo de audio que elija en el cuadro de diálogo de archivo. Al hacer clic en uno de los botones Learn, el parámetro View se establece en Automatic, y la pantalla gráfica muestra la curva de frecuencias para la función que coincide con el botón seleccionado. Puede revisar cualquiera de las curvas de frecuencias cuando no se esté procesando ningún archivo, seleccionando una de las opciones de View restantes. La curva de filtro se actualiza de forma automática cada vez que una plantilla o un espectro de material actual nuevos se aprenden o se cargan, y el botón Match está activado. Puede alternar entre la curva de filtro coincidente (posiblemente a escala o modificada manualmente) y una respuesta plana activando o desactivando el botón Match. Únicamente uno de los botones Learn puede estar activo cada vez. Por ejemplo, si el botón Learn de la sección Template se encuentra activo y pulsa el botón Learn en la sección “Current Material”, el análisis del archivo de plantilla se detiene, se utiliza el estado actual como plantilla de espectro y el análisis de la pista (“Current Material”) comienza.100 Capítulo 5 Ecualización (EQ) Nota: Cada vez que coinciden dos señales de audio (bien al cargar o aprender un nuevo espectro mientras la opción Match está activada, o al activar Match tras la carga de un espectro nuevo), cualquiera de los cambios existentes efectuados en la curva de filtro se descartan, y Apply se establece en 100%. Por omisión, el regulador Apply se establece en 100% cuando se aprende la curva de frecuencias de una señal de audio. En la mayoría de los casos, puede reducirla ligeramente para evitar así cambios extremos de espectro en la mezcla. Del mismo modo, se recomienda que utilice el regulador Smoothing con el fin de modificar el detalle espectral de la curva de ecualización generada. Edición de la curva de filtro Puede editar gráficamente la curva de filtro coincidente en la pantalla gráfica, haciendo clic en cualquier punto de la curva. Arrastre horizontalmente para desplazar la frecuencia máxima de la banda (en el espectro completo). Arrastre verticalmente para ajustar la ganancia de la banda (entre –24 y +24 dB).Para ajustar el factor Q, mantenga pulsada la tecla Mayúsculas y arrastre verticalmente. Mantenga pulsada la tecla Opción mientras arrastra para restablecer la ganancia en 0 dB. Mientras arrastra, los valores actuales aparecen en un pequeño cuadro dentro de la pantalla gráfica, permitiendo así precisar ajustes gráficamente. Nota: En caso de modificar manualmente la curva de filtro, puede restaurarla a la curva original (o plana) manteniendo la tecla Opción pulsada y haciendo clic en el fondo de la pantalla del analizador. Al mantener pulsada la tecla Opción y volver a hacer clic en el fondo, se restaura la curva modificada más reciente. La distancia vertical entre el punto donde ha hecho clic y la curva determina el factor Q del filtro. Al hacer clic en la curva, se utiliza el valor Q máximo de 10 (para filtros de tipo muesca). El valor Q disminuye al hacer clic encima o debajo de la curva. Cuantas más veces haga clic en la curva, más disminuirá el valor (hasta el valor mínimo de 0,3). Los colores y modos de las escalas de decibelios que aparecen a la izquierda y la derecha de la pantalla se adaptan automáticamente a la función activa. Si el analizador está activo, la escala izquierda muestra el espectro medio de la señal, mientras que la escala derecha sirve como referencia para los valores máximos del analizador. Fundamentalmente, el analizador visualiza un intervalo dinámico de 60 dB. No obstante, el intervalo mostrado puede desplazarse entre los valores extremos de +20 dB y –100 dB haciendo clic y arrastrando en la escala. Si aparece la curva de filtro resultante, la escala izquierda, y también la derecha en caso de que el analizador se encuentre inactivo, muestra los valores de dB para la curva en un color adecuado. Al hacer clic y arrastrar en una de las escalas, la ganancia total de la curva de filtro se ajusta en el intervalo de –30 a +30 dB.Capítulo 5 Ecualización (EQ) 101 Ecualizaciones de banda única A continuación se presenta las descripción de cada uno de los efectos que se incluyen en el submenú “Single Band”. Filtros High Cut y Low Cut Tal y como sugieren sus nombres, el filtro Low Cut atenúa la gama de frecuencias por debajo de la frecuencia seleccionada, mientras que el filtro High Cut atenúa la gama por encima de dicha frecuencia seleccionada. Cada uno de ellos tiene un parámetro único que permite establecer la frecuencia de corte. High Pass Filter y Low Pass Filter High Pass Filter incide en la gama de frecuencias por debajo de la frecuencia establecida. Las frecuencias más altas pasan a través del filtro. Puede emplear High Pass Filter para eliminar los bajos por debajo de una frecuencia seleccionable. Por el contrario, Low Pass Filter incide en la gama de frecuencias por encima de la frecuencia seleccionada. Ambos módulos de filtro ofrecen los siguientes parámetros:  Regulador y campo Frequency: define la frecuencia de corte.  Regulador y campo Order: define el orden de filtro.  Regulador y campo Smoothing: ajusta el nivel de suavizado (en milisegundos). High Shelving y Low Shelving EQ El módulo Low Shelving EQ solo incide en la gama de frecuencias por debajo de la frecuencia seleccionada, mientras que el módulo High Shelving EQ solo incide en la gama de frecuencias por encima de dicha frecuencia seleccionada. Cada módulo tiene pará- metros para la opción Gain, que puede utilizar para realzar o cortar el nivel de la banda de frecuencia seleccionada, y para la opción Frequency, que puede utilizar para establecer la frecuencia de corte. Parametric EQ El módulo Parametric EQ es un filtro simple con una frecuencia central variable. Puede utilizarse para realzar o cortar cualquier banda de frecuencia en el espectro de audio, ya sea con una gama amplia de frecuencias, o en forma de filtro de muesca con una gama muy estrecha. De este modo se realzará o se cortará una gama de frecuencias simétrica en cualquier lado de la frecuencia central. Parametric EQ ofrece los siguientes parámetros:  Regulador y campo Gain: ajusta la cantidad de ganancia.  Regulador y campo Frequency: define la frecuencia de corte.  Regulador y campo “Q-Factor”: ajusta el valor Q (ancho de banda).102 Capítulo 5 Ecualización (EQ) Silver EQ El módulo Silver EQ, un efecto antiguo, incluye tres bandas:“High Shelving EQ”, “Parametric EQ” y “Low Shelving EQ”. Puede ajustar las frecuencias de corte para los módulos High y Low Shelving EQ, y ajustar la frecuencia central, la ganancia y el valor Q para el módulo Parametric EQ. Parámetros de Silver EQ  Regulador y campo “High Frequency”: define la frecuencia de corte para la ecualización de shelving alto.  Regulador y campo Frequency: determina la frecuencia central de la ecualización paramétrica.  Regulador y campo “Q-Factor”: ajusta el intervalo (ancho de banda) de la ecualización paramétrica.  Regulador y campo Gain: determina la cantidad de ganancia de la ecualización paramétrica.  Regulador y campo “Low Frequency”: define la frecuencia de corte para la ecualización de shelving bajo.Capítulo 5 Ecualización (EQ) 103 Gamas de frecuencias utilizadas con ecualizaciones Todos los sonidos pueden definirse como un conjunto de tres gamas de frecuencias básicas: baja, media o alta (o aguda). Cada una de ellas puede dividirse para incluir frecuencias graves bajas, medias graves y agudas y agudas altas y bajas. En la tabla siguiente se incluyen algunos de los sonidos que contiene cada gama: Nota: Las frecuencias que se muestran en cada gama son aproximadas. Cualquier división del sonido en gamas de frecuencias resulta, de algún modo, arbitraria, y se lleva a cabo únicamente para proporcionar una descripción general de cada gama. Nombre Gama de frecuencias Descripción Aguda alta 8–20 kHz Incluye sonidos de platillos y los armónicos más agudos de los instrumentos. La amplificación de frecuencias en esta gama puede añadir algo de vitalidad y presencia. Alta 5–8 kHz Esta gama corresponde grosso modo al control de tono de agudos en un equipo estéreo. El realce de frecuencias en esta gama puede añadir brillo y luminosidad. Aguda baja 2,5–5 kHz Incluye los armónicos más agudos de las voces e instrumentos musicales. Esta gama es esencial para otorgar presencia. El realce excesivo de esta gama puede resultar estridente o discordante. Media aguda 1,2–2,5 kHz Incluye las consonantes de las voces y los armónicos agudos de los instrumentos musicales, especialmente de los instrumentos de viento-metal. Un realce excesivo de esta gama puede producir un sonido comprimido nasal. Media 750 Hz–1,2 kHz Incluye las vocales de las voces y los armónicos de los instrumentos musicales que crean color tonal. Media grave 250–750 Hz Incluye los aspectos básicos y los armónicos más graves de las voces y los instrumentos musicales; una cuidadosa ecualización de cada uno de ellos puede evitar que compitan entre sí. El realce excesivo de esta gama puede provocar un sonido turbio y confuso; por su parte, un corte excesivo puede provocar un sonido débil. Grave 50–250 Hz Corresponde a grandes rasgos al control de tono de graves de un equipo estéreo. Incluye frecuencias fundamentales de voces y de instrumentos musicales. En el caso de un realce excesivo, el sonido será resonante y marcado. Grave baja 50 Hz e inferior Se denomina también subgrave. Una parte muy pequeña del sonido de las voces y de los instrumentos musicales se incluye en esta gama. Aquí entran muchos efectos de sonido utilizados en películas, por ejemplo en explosiones y terremotos.6 105 6 Filtrado Además de para los efectos de EQ, puede usar filtros para cambiar el carácter del audio de forma convencional o novedosa. El submenú Filter contiene una gran variedad de efectos basados en filtros que pueden usarse para modificar el audio de manera creativa. Estos efectos incluyen autofiltros, bancos de filtros, vocoders, efectos wah-wah y una puerta que usa la frecuencia en vez de la amplitud (volumen) como criterio para determinar qué parte de la señal deja pasar. En las siguientes secciones se describen los módulos individuales incluidos en Logic Studio.  “AutoFilter” en la página 106  “EVOC 20 Filterbank” en la página 109  “EVOC 20 TrackOscillator” en la página 114  “Fuzz-Wah” en la página 124  “Spectral Gate” en la página 126  “Soundtrack Pro Autofilter” en la página 128106 Capítulo 6 Filtrado AutoFilter AutoFilter es un versátil efecto de filtro con varias funciones exclusivas. Puede usarlo para crear efectos de sintetizador clásicos de tipo analógico, o para diseñar sonidos creativos. Puede modular de forma dinámica el corte de filtro, usando bien una envolvente ADSR o un LFO (oscilador de baja frecuencia). Ademas, puede elegir entre diferentes tipos y pendientes de filtro, controlar la cantidad de resonancia, añadir distorsiones para conseguir sonidos más agresivos y mezclar la señal original con la procesada. Parámetros de AutoFilter Las áreas principales de la ventana de Autofilter contienen las secciones Envelope, LFO, Filter y Distortion. El control Threshold se encuentra en la esquina superior izquierda, y los controles Output se muestran en la parte derecha de la ventana. Regulador Threshold ajusta la frecuencia de corte que se aplica tanto a la envolvente como al LFO. Cuando el nivel de la señal de entrada supera al nivel de Threshold, la envolvente y el LFO vuelven a accionarse. El parámetro Threshold siempre se aplica a la envolvente. Solo se aplica al LFO cuando el botón Retrigger está seleccionado. Sección Envelope  Potenciómetro y campo Attack: ajusta el tiempo de ataque de la envolvente.  Potenciómetro y campo Decay: ajusta el tiempo de caída de la envolvente.  Potenciómetro y campo Sustain: ajusta el tiempo de mantenimiento de la envolvente.  Potenciómetro y campo Release: ajusta el tiempo de liberación de la envolvente.  Potenciómetro y campo Dynamic: ajusta la cantidad en que la señal de entrada modula el valor máximo de la envolvente.  Regulador y campo “Cutoff Moo.”: ajusta la intensidad del efecto de la señal de control sobre la frecuencia de corte.Capítulo 6 Filtrado 107 Sección LFO  Potenciómetros y campo Coarse y “Fine Rate”: juntos, ajustan la frecuencia del LFO. Arrastre el regulador Coarse para ajustar la frecuencia del LFO en hercios, y luego arrastre el regulador Fine para afinar la frecuencia en milésimas de hercio.  Botón “Beat Sync”: al seleccionarlo, el LFO se sincroniza con el tempo del secuenciador.  Potenciómetro Phase: permite cambiar la relación entre el LFO y el secuenciador cuando “Beat Sync” está activo.  Potenciómetro y campo “Decay/Delay”: ajusta la cantidad de tiempo que necesita el LFO para ir desde 0 hasta su valor máximo.  Potenciómetro y campo “Rate Moo.”: ajusta la tasa de modulación de la frecuencia del LFO independientemente del nivel de la señal de entrada. Cuando la señal de entrada supera el valor Threshold, el ancho de modulación del LFO pasa de 0 al valor de “Rate Mod.”.  Potenciómetro y campo “Stereo Phase”: en el caso de instancias estéreo de Autofilter, ajusta la relación entre las fases de las modulaciones del LFO de los dos canales estéreos.  Regulador y campo “Cutoff Moo.”: ajusta la intensidad del efecto de la señal de control sobre la frecuencia de corte.  Botón Retrigger: cuando está seleccionado, la onda empieza en 0° al sobrepasarse el Threshold.  Botones Waveform: haga clic en cualquiera de los botones para ajustar la figura de la onda del LFO.  Regulador y campo “Pulse Width”: permite moldear la curva de la onda seleccionada. Sección Filter  Potenciómetro “Cutoff Freq.”: ajusta la frecuencia de corte de filtro de paso bajo.  Potenciómetro Resonance: ajusta el ancho de la banda de frecuencia alrededor de la frecuencia de corte que se encuentre enfatizada.  Regulador y campo Fatness: ajusta la cantidad de grosor (impulso de baja frecuencia). Cuando se ajusta Fatness en su valor máximo, los ajustes de Resonance no tienen efecto en las frecuencias por debajo de la frecuencia de corte.  Botones “State Variable Filter”: haga clic en uno de los botones para ajustar si el filtro será de paso alto (HP), de paso de banda (BP) o de paso bajo (LP).  Botones “4-Pole Lowpass Filter”: haga clic en uno de los botones para ajustar la pendiente del filtro de paso bajo en 6, 12, 18 o 24 dB por octava. Sección Distortion  Potenciómetro Input: ajusta la cantidad de distorsión aplicada antes de la sección del filtro.  Potenciómetro Output: ajusta la cantidad de distorsión aplicada después de la sección del filtro.108 Capítulo 6 Filtrado Sección de salida  Regulador y campo “Dry Signal”: ajusta la cantidad de señal original (seca) añadida a la señal filtrada.  Regulador y campo “Main Out”: ajusta el volumen de salida final de Autofilter. Cómo usar Autofilter Esta sección proporciona información adicional sobre el uso de los parámetros de la ventana Autofilter. Parámetros de Filter Los parámetros más importantes se encuentran en el lado derecho de la ventana Autofilter. El potenciómetro “Filter Cutoff” determina el punto en que el filtro se activa. Las frecuencias más altas se atenúan, mientras que las más bajas pasan a través del filtro. El potenciómetro Resonance controla cuántas frecuencias cercanas a la frecuencia de corte quedan enfatizadas. Cuando se aumenta este potenciómetro lo suficiente, el propio filtro comienza a oscilar en la frecuencia de corte. Esta oscilación tiene lugar antes de que se lleve al máximo el parámetro Resonance, igual que ocurre con los filtros de un sintetizador Minimoog. Al incrementar Resonance, el filtro de paso bajo corta las frecuencias bajas, lo que provoca que el sonido de la señal sea más fino. Para compensar este efecto, utilice el regulador Fatness. Tanto los parámetros de la envolvente como los del LFO pueden usarse para modular de manera dinámica la frecuencia de corte. El parámetro Threshold de la esquina superior izquierda de la ventana AutoFilter afecta a ambas secciones y analiza el nivel de la señal de entrada. Si el nivel de la señal de entrada supera el nivel de Threshold, la envolvente y el LFO vuelven a accionarse. Parámetros de envolvente Cuando la señal de entrada supera el nivel de Threshold, la señal de control se acciona y se sitúa en el valor mínimo. Durante el periodo de tiempo determinado por el parámetro Attack, la señal alcanza su nivel máximo. Luego disminuye según el periodo de tiempo definido por el valor Decay y continúa a un nivel constante según la duración determinada por el valor Sustain. Una vez el nivel de la señal cae por debajo del valor Threshold, desciende hasta llegar a su valor mínimo durante el periodo de tiempo determinado por el parámetro Release. Si la señal de entrada desciende por debajo del nivel Threshold antes de que la señal de control haya alcanzado el nivel Sustain, se acciona la fase Release. Puede modular el valor máximo de la sección Envelope usando el nivel de la señal de entrada a través del ajuste del parámetro Dynamic. El regulador “Cutoff Mod.” determina la intensidad del efecto de la señal de entrada en la frecuencia de corte.Capítulo 6 Filtrado 109 Parámetros LFO Puede ajustar la onda del LFO haciendo clic en uno de los botones Waveform. Las opciones son: diente de sierra descendente, diente de sierra ascendente, triángulo, onda de pulso o aleatorio (valores aleatorios de muestreo y retención). Una vez seleccionada una onda, puede modelar la curva con el potenciómetro Pulsewidth. Use los potenció- metros Coarse y “Fine Frequency” para ajustar la frecuencia del LFO. El potenciómetro “Rate Mod.” (Rate Modulation) controla la modulación de la frecuencia del LFO independientemente del nivel de la señal de entrada. Si la señal de entrada supera el nivel de Threshold, el ancho de modulación del LFO pasa de 0 al valor de “Rate Mod.” También puede definir la cantidad de tiempo requerida por este proceso introduciendo el valor deseado con el potenciómetro Decay/Delay. Si el botón Retrigger está activado, la onda empieza en 0° cada vez que se sobrepasa el Threshold. Para las instancias estéreo de AutoFilter, puede controlar la relación entre las fases de las modulaciones del LFO en ambos lados estéreo utilizando el potenciómetro “Stereo Phase”. Al activar “Beat Sync” sincroniza el LFO con el tempo del secuenciador. Los valores de velocidad incluyen valores de compases, valores de tresillo y muchos más. Estos valores pueden determinarse con el potenciómetro Rate, situado junto al botón “Beat Sync”. Use “Sync Phase” para cambiar la relación de las fases entre el LFO y el secuenciador. Parámetros Distortion Los parámetros “Distortion Input” y “Distortion Output” le permiten controlar de forma individual la distorsión existente antes de la entrada y después de la salida. Aunque los dos módulos de distorsión funcionan de la misma manera, su posición en la cadena de la señal (antes y después del filtro, respectivamente) produce sonidos muy diferentes. Parámetros de salida El parámetro “Dry Signal” ajusta la relación de nivel de la señal sin efectos (seca) mezclada con la señal procesada. El parámetro “Main Out” puede bajar el nivel de salida hasta 50 dB, lo que permite compensar los niveles altos que se producen al añadir una distorsión u otros procesos. EVOC 20 Filterbank EVOC 20 Filterbank contiene dos bancos de filtros formantes que también aparecen en el módulo vocoder EVOC 20 PolySynth para Logic Pro y MainStage. La señal de entrada pasa en paralelo por los dos bancos de filtros. Cada banco contiene faders de volumen para diez bandas de frecuencia, lo que permite ajustar el volumen de cada banda de manera independiente. Si ajusta un fader en su valor mínimo, suprimirá completamente los formantes de esa banda. Puede controlar la posición y anchura de las bandas de filtro con los parámetros “Formant Stretch” y “Formant Shift”. También puede hacer un fundido entre los dos bancos de filtros. Para obtener más información acerca de los bancos de filtros, puede leer “Cómo funciona un banco de filtros?” en la página 223. 110 Capítulo 6 Filtrado Parámetros de EVOC 20 Filterbank La ventana de EVOC 20 Filterbank se divide en tres secciones principales: la sección “Formant Filter”, situada en el centro de la ventana; la sección Modulation, en la parte central inferior; y la sección Output, en la parte derecha. Sección “Formant Filter” Los parámetros de esta sección controlan las bandas de frecuencia de los dos bancos de filtros:“Filter Bank A” y “Filter Bank B”.  Faders “Frequency band”: ajuste el volumen de cada banda de frecuencia del “Filter Bank A” con los faders superiores (azules), y el volumen de cada banda de frecuencia del “Filter Bank B” con los faders inferiores (verdes). Para crear complejas curvas de barras de manera fácil, solo tiene que arrastrarlas horizontalmente por encima de cada fila de faders. Gracias a este método, la edición de niveles de bandas de varias frecuencias se convierte en un proceso rápido y cómodo.  Barra y campos Frequency: la barra azul situada encima de la fila superior de faders controla el intervalo total de la frecuencia en ambos bancos de filtros. Arrastre la barra para mover todo el intervalo de la frecuencia, arrastre el extremo izquierdo para mover solo la frecuencia más baja (entre 75 Hz y 750 Hz), o el extremo derecho para mover la frecuencia más alta (entre 800 Hz y 8.000 Hz). También puede editar los valores numéricos directamente en la barra (entre 80 y 8.000 Hz).Capítulo 6 Filtrado 111  Potenciómetro “Formant Shift”: mueve la posición de todas las bandas en ambos bancos de filtros por encima o por debajo del intervalo de la frecuencia. Puede saltar directamente a los valores –0,5, –1, 0, +0,5 o +1,0 haciendo clic en los números situados al borde del potenciómetro.  Campo Bands: ajusta el número de bandas de frecuencia de cada banco de filtros. El intervalo va desde 5 hasta 20 bandas. Nota: Cuando incrementa el número de bandas, también aumenta la carga de la CPU.  Botón Lowest: determina si la banda más baja de cada banco de filtros actúa como filtro de paso bajo o filtro de paso de banda.  Potenciómetro Resonance: controla el carácter acústico básico de ambos bancos de filtros. Cuando incrementa el potenciómetro Resonance, enfatiza la frecuencia media de cada banda. Los valores bajos proporcionan un carácter más suave, mientras que los valores altos dan como resultado un carácter más pronunciado.  Potenciómetro “Boost A”: ajusta la cantidad de refuerzo (o corte) aplicado a las bandas de frecuencia del “Filter Bank A”. El intervalo es de ±20 dB. Esto permite compensar la reducción del volumen causada por la disminución del nivel de una o más bandas. Boost resulta también muy útil para ajustar los niveles de ambos bancos de filtros entre sí, por lo que el uso de “Fade A/B” (ver más adelante) ocasiona solo un cambio en el color del sonido, y no en el nivel.  Botón Highest: determina si la banda más alta de cada banco de filtros actúa como filtro de paso alto o filtro de paso de banda.  Menú Slope: ajusta la cantidad de pendiente del filtro aplicada a todos los filtros de ambos bancos de filtros. Las opciones son 1 (atenuación del filtro en 6 dB/Oct.) y 2 (atenuación del filtro en 12 dB/Oct.). 1 suena más suave, 2 suena más pronunciado.  Potenciómetro “Boost B”: ajusta la cantidad de refuerzo (o corte) aplicado a las bandas de frecuencia del “Filter Bank B”. El intervalo es de ±20 dB. Esto permite compensar la reducción del volumen causada por la disminución del nivel de una o más bandas.  Regulador “Fade A/B”: crea un fundido entre el “Filter Bank A” y el “Filter Bank B”. Si se encuentra en la posición más alta (0%), solo puede oírse el banco A, mientras que si está en la posición más baja (100%), solo puede oírse el banco B. Cuando está en la posición central (50%), ambos bancos se mezclan por igual.112 Capítulo 6 Filtrado Sección Modulation Los parámetros de esta sección controlan los LFO que modulan los parámetros respectivos de “Formant Shift” y “Fade A/B” en la sección “Formant Filter”. Los parámetros “LFO Shift” de la parte izquierda modulan el parámetro “Formant Shift” de las bandas de filtros, y los parámetros “LFO Fade” de la parte derecha modulan el parámetro “Fade A/B”.  Regulador “LFO Shift Intensity”: ajusta la cantidad en la que el LFO modula el parámetro “Formant Shift”.  Potenciómetro “LFO Shift Rate”: ajusta la velocidad de la modulación de “Formant Shift”. Los valores que van desde la izquierda al centro están sincronizados con el tempo en compases y otros valores musicales, mientras que los valores situados desde la derecha hasta el centro son valores libres en hercios.  Botones Waveform: seleccionan las ondas usadas por los LFO de “LFO Shift” y “LFO Fade”, respectivamente. De arriba a abajo, las ondas disponibles son: triángulo, diente de sierra descendente, diente de sierra ascendente, onda cuadrada arriba y abajo alrededor de cero (bipolar), onda cuadrada hacia arriba desde cero (unipolar), muestreo y retención (una forma escalonada aleatoria) y muestreo y retención suavizado.  Regulador “LFO Fade Intensity”: ajusta la cantidad en la que el LFO modula el parámetro “Fade A/B”.  Potenciómetro “LFO Fade Rate”: ajusta la velocidad de la modulación de “Fade A/B”. Los valores que van desde la izquierda al centro están sincronizados con el tempo en compases y otros valores musicales, mientras que los valores situados desde la derecha hasta el centro son valores libres en hercios. ∏ Consejo: Las modulaciones con LFO de “Formant Shift” y Fade son la clave de los más extraordinarios sonidos de EVOC 20 Filterbank: asegúrese de configurar curvas de filtros diferentes o complementarias en ambos bancos de filtros. Puede usar material rítmico, como un bucle de batería, para la señal de entrada, y configurar modulaciones sincronizadas con el tempo con Rates distintas para cada LFO. Inserte un Tape Delay sincronizado con el tempo después de EVOC 20 Filterbank para producir ritmos únicos.Capítulo 6 Filtrado 113 Sección de salida Los parámetros de esta sección controlan la salida global de EVOC 20 Filterbank.  Botón Overdrive: activa y desactiva el circuito de saturación. Nota: Para escuchar el efecto Overdrive quizá deba elevar el nivel de uno o ambos bancos de filtros.  Regulador Level: ajusta el nivel de la señal de salida. Menú local “Stereo Mode”: ajusta el modo de entrada/salida de EVOC 20 Filterbank. Las opciones son “m/s” (entrada mono a salida estéreo) y “s/s” (entrada estéreo a salida estéreo). Ajuste “Stereo Mode” a “m/s” si la señal de entrada es mono, o a “s/s” si la señal de entrada es estéreo. En el modo “s/s”, los canales estéreo de la derecha y la izquierda son procesados por diferentes bancos de filtros. Cuando se usa el modo “m/s” en una señal de entrada estéreo, dicha señal se suma primero en mono antes de pasar por los bancos de filtros.  Potenciómetro “Stereo Width”: controla cómo se distribuyen las señales de salida de las bandas de filtros dentro del campo estéreo.  Cuando está a la izquierda, la salida de todas las bandas está centrada.  Cuando está en el centro, la salida de todas las bandas asciende de izquierda a derecha.  Cuando está a la derecha, la salida de las bandas se realiza de manera uniforme por los canales izquierdo y derecho.114 Capítulo 6 Filtrado El modo estéreo/estéreo (“s/s”) usa un banco de filtros A/B por canal. La posición de las bandas de frecuencia corresponde a la descrita arriba, pero las bandas de cada banco de filtros ascienden en direcciones opuestas, de izquierda a derecha. EVOC 20 TrackOscillator EVOC 20 TrackOscillator es un vocoder con un oscilador monofónico de seguimiento de tono. El oscilador de seguimiento permite a EVOC 20 TrackOscillator rastrear (seguir) el tono de una señal de entrada mono. Por ejemplo, si la señal de entrada es una melodía vocal, los tonos individuales de las notas cantadas son seguidos e imitados por el motor Synthesis. EVOC 20 TrackOscillator presenta dos bancos de filtros formantes, un banco de filtros Analysis y otro de filtros Synthesis. Cada uno tiene varios parámetros de entrada (configurables). Puede usar la pista en la que EVOC está insertado como fuente de la señal Analysis, o bien usar otra pista de audio como fuente de entrada a través de una cadena lateral. La fuente de Synthesis puede ser la pista en la que EVOC está insertado, otra pista de audio o el oscilador de seguimiento. Cada banda de frecuencia de Analysis tiene un rastreador de envolventes que rastrea el nivel de cada banda para que pueda ser remodelada con una mayor precisión. La ruta de la señal de EVOC 20 TrackOscillator aparece en el diagrama de bloques de la página 240. ∏ Consejo: Para realizar un buen rastreo de tonos, es esencial utilizar una señal mono (sin superposiciones de tonos) que haya sido procesada lo menos posible. Evite las señales con ruidos de fondo. Si utiliza una señal procesada que tenga, por ejemplo, un mínimo de reverberación, se producirán resultados extraños y seguramente no deseados. También se producirán efectos todavía más extraños si se utiliza una señal sin tono audible (como un bucle de batería). En algunas situaciones, sin embargo, estos resultados podrían ser interesantes. EVOC 20 TrackOscillator no se limita a los efectos de rastreo de tonos. Puede “vocodificar” de una señal de manera autónoma, lo que lo convierte en una herramienta útil para crear inusuales efectos de filtros. Haga pruebas con diferentes ajustes en Resonance, “Formant Shift”, y “Formant Stretch”. Dado que las señales de entrada de análisis y síntesis pueden seleccionarse libremente, puede realizar la “vocodificación” de una orquesta con los ruidos de un tren, por ejemplo. Puede encontrar más información sobre los vocoders en el capítulo “Nociones básicas de los vocoders” en la página 222.Capítulo 6 Filtrado 115 Parámetros de EVOC 20 TrackOscillator La ventana de EVOC 20 TrackOscillator se encuentra dividida en las siguientes secciones, de izquierda a derecha:“Analysis In”, “Synthesis In”, “Tracking Oscillator”, “Formant Filter”, LFO, “U/V Detection” y Output. Sección “Analysis In” Los parámetros de esta sección controlan varios aspectos de la señal de análisis.  Potenciómetro Attack: controla la velocidad con que el rastreador de envolventes acoplado a cada filtro de análisis reacciona a las señales ascendentes. Los tiempos largos de Attack dan como resultado una respuesta de seguimiento más lenta a los transitorios de la señal de entrada de análisis. Nota: Un tiempo largo de Attack en las señales de entrada percusivas (como el texto hablado o partes de charlas) produce un efecto vocoder menos articulado. AjusteAttack en el nivel más bajo posible para conseguir una articulación precisa.  Potenciómetro Release: controla la velocidad con que el rastreador de envolventes acopado a cada filtro de análisis reacciona a las señales descendentes. Los tiempos más largos de Release hacen que los transitorios de la señal de entrada de Analysis suenen más tiempo en la salida del vocoder. Nota: Un tiempo largo de Release en las señales de entrada de percusión produce un efecto vocoder menos articulado. Cuando los tiempos de Release son demasiado cortos, se producen sonidos vocoder ásperos y granulados. Los valores de Release entre 8 a10 ms suponen un punto de partida muy útil.116 Capítulo 6 Filtrado  Botón Freeze: cuando está seleccionado, el análisis del espectro de sonido se interrumpe indefinidamente. Este botón puede capturar una característica particular de la señal de fuente y trasladarla como una figura de filtro compleja y sostenida a la sección Synthesis. Si el parámetro Freeze está seleccionado, el banco de filtros de análisis ignora la señal de entrada y los parámetros Attack y Release no tienen ningún efecto. Empleando, por ejemplo, un patrón de un texto hablado como fuente, el parámetro Freeze puede capturar la fase de ataque o cola de una palabra individual dentro del patrón; por ejemplo, un sonido de vocal. Otro uso del parámetro Freeze es el de compensar la incapacidad de las personas para mantener notas cantadas durante un período largo sin tomar aliento. Si desea que la señal de síntesis permanezca sostenida cuando la señal de fuente del análisis no lo está, puede utilizar Freeze para bloquear los niveles de formante actuales (de una nota cantada), incluso durante las interrupciones de la parte vocal, es decir, entre las palabras de una frase.  Menú local “Analysis In”: ajusta la fuente de la señal de Analysis. Las opciones son:  Track: ajusta la pista de audio en la que EVOC 20 TrackOscillator se inserta como señal de Analysis.  “Side Chain”: ajusta la cadena lateral (otra pista de audio) como la señal de Analysis. Puede escoger la pista fuente de cadena lateral en el menú local “Side Chain”, situado en la parte superior de la ventana de EVOC 20 TrackOscillator. Nota: Si selecciona “Side Chain” sin asignar una pista de cadena lateral, la señal de la pista se usa como fuente de Analysis. Sección “Synthesis In” Los parámetros de esta sección controlan varios aspectos de la señal de síntesis.  Menú local “Synthesis In”: ajusta la fuente de la señal de Synthesis. Las opciones son:  Oscillator (Osc.): ajusta el oscilador de seguimiento como la fuente de Synthesis. El oscilador rastrea el tono de la señal de entrada de Analysis. Al seleccionar Osc se activan también los demás parámetros en la sección Synthesis. Si Osc no está seleccionado, “FM Ratio”, “FM Int” y el resto de los parámetros de esta sección no tienen efecto.  Track: ajusta la pista de audio en la que EVOC 20 TrackOscillator se inserta como señal de fuente de Synthesis. Capítulo 6 Filtrado 117  “Side Chain” (SideCh): ajusta la cadena lateral (otra pista de audio) como la señal de fuente de Synthesis. Puede escoger la pista fuente de cadena lateral en el menú local “Side Chain”, situado en la parte superior de la ventana de EVOC 20 TrackOscillator. Nota: Si selecciona “Side Chain” sin asignar una pista de cadena lateral, la señal de la pista se usa como fuente de Synthesis.  Campo Bands: ajusta el número de bandas de frecuencia utilizadas por los bancos de filtros de EVOC 20 TrackOscillator. El intervalo va de 5 a20. Cuanto mayor número de bandas, mayor es también la exactitud con la que puede volver a moldearse el sonido. Cuando incrementa el número de bandas, también aumenta la carga de la CPU. “Tracking Oscillator” Los parámetros en la sección “Tracking Oscillator” controlan varios aspectos del oscilador de seguimiento. El generador de tonos FM del oscilador de seguimiento contiene dos osciladores, cada uno de los cuales genera una onda sinusoidal La frecuencia de “Oscillator 1” (la portadora) se modula linealmente a través de “Oscillator 2” (la moduladora), la cual deforma la onda sinusoidal de “Oscillator 1” y la convierte en una onda con mayor riqueza en su estructura armónica. El control “FM Int” determina si el oscilador de seguimiento muestra una onda de diente de sierra o la señal de un generador de tonos FM.  Potenciómetro “FM Ratio”: ajusta la relación entre “Oscillator 1” y “Oscillator 2”, la cual define la característica básica del sonido. Los valores numéricos pares (o sus múltiplos) producen sonidos armónicos, mientras que los valores impares (o sus múltiplos) producen sonidos métalicos, inarmónicos.  Un “FM Ratio” de 1,000 produce resultados semejantes a una onda de diente de sierra.  Un “FM Ratio” de 2,000 produce resultados semejantes a una onda cuadrada con un ancho de pulso del 50%  Un “FM Ratio” de 3,000 produce resultados semejantes a una onda cuadrada con un ancho de pulso del 33%.  Potenciómetro “FM Int”: selecciona la forma básica y controla la intensidad de la modulación FM.118 Capítulo 6 Filtrado  Con un valor 0, el generador de tonos FM está desactivado y se genera una onda de diente de sierra.  Con valores mayores que 0, el generador de tonos FM está activado. Los valores más altos generan un sonido más complejo y brillante.  Campo “Coarse Tune”: ajusta el desplazamiento del tono del oscilador en semitonos, hasta ±2 octavas.  Campo “Fine Tune”: ajusta el desplazamiento del tono en centésimas. El valor predeterminado es la afinación de concierto A = 440 Hz. El intervalo va desde 425,00 hasta 455,00 Hz. Los controles “Pitch Quantize”, “Root/Scale” y “Max Track”, junto a las teclas de piano del teclado en pantalla, controlan la función de corrección automática de tono (“Pitch Quantize”) del oscilador de seguimiento. “Pitch Quantize”, junto con los pará- metros “Root/Scale” y “Max Track”, permite restringir la afinación del oscilador de seguimiento a una escala o acorde. De esta forma podemos realizar correcciones de afinación, tanto sutiles como extremas. Estas correcciones pueden usarse de forma creativa en material desafinado con alto contenido armónico, como platos y charles. Para cuantizar el afinado, el parámetro Strength debe tener un valor mayor que cero y al menos una de la teclas del teclado en pantalla debe estar activada.  Regulador “Pitch Quantize Strength”: determina lo pronunciada que será la corrección automática de afinación.  Regulador “Pitch Quantize Glide”: determina la cantidad de tiempo consumido para la corrección de la afinación, lo que permite la creación de transiciones deslizantes en los tonos cuantizados.  Teclado y menú local “Root/Scale”: puede usarlos conjuntamente para definir una o varias afinaciones cuantizadas por el oscilador de seguimiento, tal y como se describe a continuación:  Haga clic en el valor debajo de la palabra Scale para mostrar el menú local “Root/Scale”.  Escoja en el menú local la escala o acorde que desea utilizar como base para la corrección de la afinación.  Ajuste la clave raíz de la escala o acorde respectivo arrastrando verticalmente el pará- metro Root, o haciendo doble clic e introduciendo un valor fundamental entre C y B. El parámetro Root no está disponible cuando el valor “Root/Scale” es chromatic o user.Capítulo 6 Filtrado 119  Puede añadir notas a la escala o acorde seleccionados haciendo clic con el ratón en las teclas del teclado en pantalla, y eliminar dichas notas haciendo clic en las notas seleccionadas. Las notas seleccionadas aparecen marcadas en verde brillante. Si selecciona cualquier nota cambiará el valor “Root/Scale” a user.  La última edición queda registrada Si selecciona una nueva escala o acorde pero no realiza ningún cambio, puede volver a la última escala definida por el user. Puede automatizar los parámetros Root y Scale, así como las teclas del teclado en pantalla en Logic Pro.  Campo “Max Track”: ajusta la frecuencia por encima de la cual se cortan las frecuencias superiores de la señal Analysis, lo que hace que la detección de afinación sea más robusta. Si la detección de afinación produce resultados instables, reduzca el pará- metro “Max Track” al mínimo valor posible. Sección “Formant Filter” Los parámetros en la sección controlan los dos bancos de filtros formantes de EVOC 20 TrackOscillator.  Visualización gráfica de “Formant Filter”: muestra las bandas de frecuencia para los parámetros de Analysis y Synthesis. Una línea horizontal divide la ventana “Formant Filter”. La mitad superior corresponde a la sección Analysis y la mitad inferior a la sección Synthesis. Cualquier cambio efectuado en los parámetros “High/Low Frequency”, el parámetro Bands o los parámetros “Formant Stretch” y Shift se representará visualmente en la pantalla “Formant Filter”. Estos cambios proporcionan información clave sobre lo que le sucede con la señal a medida que es enviada a través de los dos bancos de filtros formantes.  Barra y campos Frequency: la barra azul situada encima de la fila superior de faders controla las frecuencias superiores e inferiores de ambos bancos de filtros. Arrastre la barra para mover tanto la frecuencia superior como la inferior, arrastre el extremo izquierdo para mover solo la frecuencia inferior (el intervalo de valores es de 75 Hz a 750 Hz), o arrastre el extremo derecho para mover solo la frecuencia superior (el intervalo de valores es de 800 Hz a 8.000 Hz). También puede editar los valores numéricos directamente en la barra (entre 80 y8.000 Hz).120 Capítulo 6 Filtrado  Botón Lowest: determina si la banda más baja de cada banco de filtros actúa como filtro de paso bajo o filtro de paso de banda.  Botón Highest: determina si la banda más baja de cada banco de filtros actúa como filtro de paso alto o filtro de paso de banda.  Potenciómetro “Formant Stretch”: altera la anchura y distribución de las bandas en el banco de filtros de Synthesis, extendiendo o reduciendo el intervalo de frecuencia definido por la barra azul (parámetros “Low/High frequency”) para el banco de filtros de Synthesis. Si “Formant Stretch” se ajusta a 0, el ancho y la distribución de las bandas en el banco de filtros de síntesis es igual al ancho de las bandas en el banco de filtros de análisis. Los valores bajos reducen la anchura de cada banda, mientras que los valores altos la ensanchan. El intervalo de control va desde 0,5 a 2 (como relación del conjunto del ancho de banda). Nota: Puede saltar directamente al valor 1 si hace clic en ese número  Potenciómetro “Formant Shift”: cambia la posición de las bandas en el banco de filtros de Synthesis hacia arriba o hacia abajo. Cuando está en 0, la posición de las bandas en el banco de filtros de Synthesis es igual a la posición de las bandas en el banco de filtros de Analysis. Los valores positivos moverán las bandas de frecuencia hacia arriba, mientras que los valores negativos las moverán hacia abajo en relación con el banco de filtros de análisis. Puede saltar directamente a los valores –0,5, –1, 0, +0,5 y +1 haciendo clic en los números. ∏ Consejo: Cuando se combinan, “Formant Stretch” y “Formant Shift” alteran la estructura formante del sonido vocoder resultante, lo que puede producir algunos cambios de timbre interesantes. Por ejemplo, si se usan señales de habla y se ajusta un valor alto de “Formant Shift”, se obtendrán efectos similares a los de la voz de Mickey Mouse. Los parámetros “Formant Stretch” y “Formant Shift” son especialmente útiles si el espectro de frecuencias de la señal de síntesis no complementa el espectro de frecuencias de la señal de análisis. Por ejemplo, podría crear una señal de Synthesis en el intervalo de alta frecuencia a partir de una señal de Analysis que principalmente modula el sonido en un intervalo de frecuencia inferior.  Potenciómetro Resonance: controla el carácter acústico básico de ambos bancos de filtros. Cuando incrementa el potenciómetro Resonance, enfatiza la frecuencia media de cada banda. Los valores bajos proporcionan un carácter más suave, mientras que los valores altos dan como resultado un carácter más pronunciado. Nota: El uso de los parámetros “Formant Stretch” y “Formant Shift” de manera aislada o conjunta puede dar como resultado la generación de frecuencias inusualmente resonantes cuando se utilizan ajustes de alta Resonancia.Capítulo 6 Filtrado 121 Sección LFO Los parámetros en esta sección controlan el LFO que puede usarse para modular tanto la frecuencia (Pitch) del oscilador de seguimiento (vibrato) o el parámetro “Formant Shift” (Shift) del banco de filtros Synthesis. Permite la modulación sincronizada/sin sincronizar en valores de compás, tiempo (tresillo) o libre.  Botones Wave: seleccionan la onda utilizada por el LFO. Esta selección incluye triángulo, diente de sierra ascendente y descendente, onda cuadrada arriba y abajo alrededor de cero (bipolar, buena para trinos), onda cuadrada arriba desde cero (unipolar, buena para alternar entre dos tonos definibles), una onda escalonada aleatoria (S&H) y una onda suavizada aleatoria. Para escoger un tipo de onda, haga clic en el botón apropiado.  Regulador “LFO Formant Shift Intensity”: controla la cantidad de cambio de formato del LFO.  “LFO Pitch Intensity”: controla la cantidad de modulación (vibrato) del LFO.  Potenciómetro y campo “LFO Rate”: ajusta la velocidad de modulación del LFO. Los valores a la izquierda de las posiciones centrales están sincronizados con el tempo del secuenciador e incluyen valores de compás, tresillo y otros. Los valores a la derecha de las posiciones centrales no están sincronizados y se muestran en hercios (ciclos por segundo). Nota: La capacidad para usar valores de compás sincrónicos podría emplearse para realizar un “Formant Shift” cada cuatro compases en una parte de compás de percusión a uno, al tiempo que este es periódico También podría realizar el mismo “Formant Shift” en cada tresillo de octava nota dentro de la misma parte. Cualquiera de estos métodos puede generar resultados interesantes, conducir a nuevas ideas, o bien darle nueva vida a material de audio ya existente.122 Capítulo 6 Filtrado Sección “U/V Detection” La sección “U/V Detection” detecta las porciones sordas del sonido en la señal de análisis, lo que mejora la inteligibilidad del habla. Consulte “Unvoiced/Voiced (U/V) Detection” en la página 237 si desea obtener una explicación del principio de detección U/V. Puede encontrar más información sobre los vocoders en el capítulo “Consejos para mejorar la inteligibilidad del habla” en la página 240.  Potenciómetro Sensitivity: ajusta el grado de respuesta de la detección U/V. Si ajusta este potenciómetro a la derecha, se reconocerán más porciones sordas individuales de la señal de entrada. Cuando se utilizan ajustes altos, la sensibilidad incrementada ante señales sordas puede hacer que la fuente U/V (determinada por el parámetro Mode) sea usada en la mayoría de la señal de entrada, incluidas las señales sonoras. En términos de sonoridad, esto puede dar como resultado un sonido parece una señal de radio poco clara y con una gran cantidad de estática o ruido.  Menú local Mode: seleccione la fuente o fuentes de sonido que puedan usarse para reemplazar el contenido sordo de la señal de entrada. Las opciones son: Off, Noise, “Noise + Synth”, o Blend.  Noise: solo usa ruido para las partes sordas del sonido.  “Noise + Synth”: usa ruido y el sintetizador para las partes sordas del sonido.  Blend: usa la señal de análisis después de su paso por un filtro de paso alto para las partes sordas del sonido. Esta señal de análisis filtrada se mezcla a continuación con la señal de salida de EVOC 20 TrackOscillator. El parámetro Sensitivity no tiene efecto en estos ajustes.Capítulo 6 Filtrado 123  Regulador Level: controla la cantidad de señal (Noise, “Noise + Synth” o Blend) utilizada para reemplazar el contenido sordo de la señal de entrada. Sección de salida  Menú local Signal: seleccione la señal que desea enviar a las salidas principales de EVOC 20 TrackOscillator. Las opciones son: Voc(oder), Syn(thesis) y Ana(lysis). Para escuchar el efecto vocoder, seleccione Voc. Los otros dos ajustes son útiles para la monitorización.  Regulador Level: ajusta el nivel de la señal de salida.  Menú local “Stereo Mode”: ajusta el modo de entrada/salida de EVOC 20 Filterbank. Las opciones son “m/s” (entrada mono a salida estéreo) y “s/s” (entrada estéreo a salida estéreo). Ajuste “Stereo Mode” a “m/s” si la señal de entrada es mono, o a “s/s” si la señal de entrada es estéreo. En el modo “s/s”, los canales estéreo de la derecha y la izquierda son procesados por diferentes bancos de filtros. Cuando se usa el modo “m/s” en una señal de entrada estéreo, dicha señal se suma primero en mono antes de pasar por los bancos de filtros.  Potenciómetro “Stereo Width”: controla cómo se distribuyen las señales de salida de las bandas de filtros dentro del campo estéreo.  Cuando está a la izquierda, la salida de todas las bandas está centrada. Advertencia: Hay que tener cuidado con este control, especialmente cuando se usa un valor de Sensitivity elevado, para evitar una sobrecarga interna de EVOC 20 TrackOscillator.124 Capítulo 6 Filtrado  Cuando está en el centro, la salida de todas las bandas asciende de izquierda a derecha.  Cuando está a la derecha, la salida de las bandas se realiza de manera uniforme por los canales izquierdo y derecho. El modo estéreo/estéreo (s/s) usa un banco de filtros A/B por canal. La posición de las bandas de frecuencia corresponde a la descrita arriba, pero las bandas de cada banco de filtros ascienden en direcciones opuestas, de izquierda a derecha. Fuzz-Wah Fuzz-Wah emula los efectos wah clásicos usados normalmente en un clavicordio, y añade efectos de compresión y distorsión saturada Parámetros de Fuzz-Wah  Botones “Effect Order”: seleccionan si el efecto wah precederá al efecto fuzz en la cadena de señales (Wah-Fuzz) o viceversa (Fuzz-Wah). El compresor integrado precede siempre al efecto fuzz. Al seleccionar Wah-Fuzz, el compresor funcionará entre los efectos de wah y fuzz; por el contrario, al seleccionar Fuzz-Wah, el compresor funcionará primero en la cadena de señales. Sección Wah  Menú local “Wah Mode”: permite seleccionar entre seis modalidades que simulan varios efectos clásicos de wah y distintos tipos de filtrado, o bien elegir off.  Botón “Auto Gain”: el efecto wah puede hacer que el nivel de salida cambie drásticamente. Si activa “Auto Gain”, se compensa dicha tendencia y se mantiene la señal de salida dentro de un intervalo más estable.  Potenciómetro “Wah Level”: ajusta el valor de la señal filtrada con wah.  Regulador “Relative Q”: ajusta la precisión de barrido de wah a través del aumento disminución del pico del filtro. Un ajuste de 0 (cero) mantiene el nivel del pico original de cada modalidad.  Regulador “Pedal Range”: ajusta el intervalo de barrido del filtro wah controlado mediante un pedal MIDI, lo que permite compensar la diferencia de intervalo mecánico entre un pedal MIDI y un pedal wah clásico.Capítulo 6 Filtrado 125 Puede ajustar independientemente los límites superior e inferior del intervalo arrastrando los bordes derecha e izquierda del regulador “Pedal Range”, o mover el intervalo completo arrastrando la parte central del regulador. Sección AutoWah  Potenciómetro Depth: ajusta la profundidad del efecto autowah.  Potenciómetro Attack: ajusta el tiempo que tarda el filtro wah en abrirse completamente.  Potenciómetro Release: ajusta el tiempo que tarda el filtro wah en cerrarse. Sección Fuzz  Potenciómetro “Comp (Compression) Ratio”: ajusta el porcentaje de compresión del compresor integrado.  Potenciómetro “Fuzz Gain”: ajusta el nivel de distorsión del efecto fuzz entre 0 dB y 20 dB.  Potenciómetro “Fuzz Tone”: ajusta el tono del efecto fuzz entre 2 kHz y 20 kHz. “AutoWah Attack/Release” Estos parámetros le permiten definir cuánto tiempo tardará el filtro Wah en abrirse y cerrarse. Intervalo (en milisegundos): de 10 a 10.000 Cómo usar Fuzz-Wah Las siguientes secciones cubren diferentes aspectos de los parámetros de Fuzz-Wah. Ajuste de “Wah Level” con “Auto Gain” El efecto wah puede hacer que el nivel de salida cambie drásticamente. Si activa “Auto Gain”, se compensa dicha tendencia y se mantiene la señal de salida dentro de un intervalo más estable. Para comprobar la diferencia que supone el uso de “Auto Gain”: 1 Active “Auto Gain”. 2 Aumente el nivel del efecto a un valor justo por debajo del límite máximo del límite de saturación del mezclador. 3 Haga un barrido con un ajuste “Relative Q” alto. 4 Desactive “Auto Gain” y repita el barrido. “AutoWah Depth” Además del uso de pedales MIDI (ver arriba), el efecto wah puede controlarse también mediante la opción “Auto Wah”. La sensibilidad de “Auto Wah” puede ajustarse con el parámetro Depth. Alcance: 0,00 a 100. (Consulte también la sección “Envelope (Depth)”, desde la página 399 en adelante.) Advertencia: Por favor, realice este proceso con precaución, ya que tanto sus oídos como el sistema de altavoces pueden resultar dañados.126 Capítulo 6 Filtrado “Relative Q” Puede incrementar reducir la calidad del pico de filtro principal relativa al ajuste de modelo para obtener un barrido wah más preciso / suave. Cuando tiene asignado el valor 0, el valor original del modelo permanece activo. Alcance: de –1,00 a +1,00 (0,00 por omisión) Como ajustar “Pedal Range” Los pedales MIDI normalmente tienen un intervalo mecánico mucho mayor que la mayoría de los pedales Wah clásicos. El intervalo de barrido exacto del filtro wah efectuado con el pedal MIDI se ajusta con los parámetros “Pedal Range”. Los valores más bajos y más altos que puede alcanzar el pedal se representan gráficamente con el fader “Pedal Position”, que representa la posición actual del pedal Wah, entre paréntesis grises. Los límites izquierdo y derecho se ajustan haciendo clic en ellos y moviéndolos con el ratón. También puede mover simultáneamente ambos valores haciendo clic entre los paréntesis y moviéndolos a izquierda o derecha. Spectral Gate “Spectral Gate” separa las señales superiores e inferiores al nivel de Threshold en dos intervalos de frecuencia independientes que puede modular por separado. Con él puede realizar una gran variedad de efectos de filtrado poco comunes. Parámetros de “Spectral Gate”  Regulador y campo Threshold: ajusta el nivel de umbral según el cual la banda de frecuencia, definida por los parámetros “Center Freq.” y Bandwidthse divide en intervalos de frecuencia superior e inferior.  Regulador y campo Speed: ajusta la frecuencia de modulación de la banda de frecuencia definida.  Regulador y campo “CF (Center Frequency) Modulation”: ajusta la intensidad de modulación de la frecuencia central.  Regulador y campo “BW (Band Width) Modulation”: ajusta la cantidad de modulación del ancho de banda.Capítulo 6 Filtrado 127  “Graphic display”: muestra el ancho de banda de frecuencia definida por los parámetros “Center Freq.” y Bandwidth.  Potenciómetro y campo “Center Freq.” (Frequency): ajusta la frecuencia central de la banda de frecuencia que será procesada por “Spectral Gate”.  Potenciómetro y campo Bandwidth: ajusta el ancho de banda de la banda de frecuencia que será procesada por “Spectral Gate”.  Regulador y campo “Low Level”: combina las frecuencias de la señal original que sean inferiores a la banda de frecuencia seleccionada con la señal procesada.  Potenciómetro y campo “Super Energy”: controla el nivel del intervalo de frecuencias que está por encima del umbral.  Campo “Sub Energy”: controla el nivel de intervalo de frecuencias que está por debajo del umbral.  Regulador y campo “High Level”: combina las frecuencias de la señal original que sean superiores a la banda de frecuencia seleccionada con la señal procesada.  Regulador y campo Gain: ajusta la cantidad de ganancia aplicada a la señal de final de salida. Cómo usar “Spectral Gate” Mediante los parámetros “Center Freq.” y Bandwidth, seleccione la banda de frecuencia que quiere procesar usando “Spectral Gate”. La pantalla gráfica indica de forma visual la banda definida por estos dos parámetros. Una vez indicada la banda de frecuencia, use el parámetro Threshold para ajustar el nivel superior e inferior mediante el que la banda de frecuencia se divide en intervalos superiores e inferiores. Use el potenciómetro “Super Energy” para controlar el nivel de las frecuencias por encima de Threshold y el potenciómetro “Sub Energy” para controlar el nivel de las frecuencias por debajo de Threshold. También puede mezclar las frecuencias de la señal original que queden fuera de la banda de frecuencia definida por “Center Freq.” y Bandwidth con la señal procesada. Use el regulador “Low Level” para combinar las frecuencias de bajos inferiores a la banda de frecuencia definida con la señal procesada, y el regulador “High Level” para combinar las frecuencias superiores a la banda de frecuencias definida.128 Capítulo 6 Filtrado Puede modular la banda de frecuencia definida usando los parámetros Speed, “CF Modulation” y “BW Modulation”. Speed determina la frecuencia de modulación, “CF (Center Frequency) Modulation”. define la intensidad de modulación de la frecuencia central y “BW (Band Width) Modulation” controla la modulación del ancho de banda. Tras realizar los ajustes, puede usar el regulador Gain para ajustar el nivel de salida final de la señal procesada Una forma de familiarizarse con el manejo de “Spectral Gate” es comenzar con un bucle de batería. Asigne a “Center Freq.” su valor mínimo (20 Hz) y a Bandwidth su valor máximo (20.000 Hz) de forma que se procese todo el intervalo de frecuencias. Gire los potenció- metros “Super Energy” y “Sub Energy” uno tras otro y pruebe distintos ajustes de Threshold. De esta forma podrá hacerse una idea de los efectos de los niveles de Threshold en el sonido de “Super Energy” y “Sub Energy”. Cuando encuentre un sonido que le guste o le parezca útil, disminuya drásticamente Bandwidth, incremente gradualmente “Center Freq.” y utilice los reguladores “Low Level” y “High Level” para añadir agudos y bajos de la señal original. Con ajustes bajos de Speed, ajuste los potenciómetros “CF Mod.” o BW Mod. Soundtrack Pro Autofilter Soundtrack Pro Autofilter es un sencillo filtro resonante de paso bajo que ofrece los siguientes parámetros:  Regulador y campo “Cutoff Frequency”: ajusta la frecuencia de corte de filtro de paso bajo.  Regulador y campo Resonance: ajusta el énfasis en la banda de frecuencias cercana a la frecuencia de corte.7 129 7 Imagen espacial Puede utilizar los módulos de imagen espacial de Logic Studio para ampliar la base estéreo de una grabación y modificar la posición percibida de las señales. Estos efectos le permiten hacer que ciertos sonidos de la mezcla global parezcan más amplios y espaciosos. También puede alterar la fase de los sonidos individuales de una mezcla para mejorar o suprimir transitorios concretos. En las siguientes secciones se describen los módulos de imagen espacial incluidos en Logic Studio.  “Módulo Binaural Post-Processing” en la página 129.  “Direction Mixer” en la página 131.  “Stereo Spread” en la página 133. Módulo Binaural Post-Processing Logic Pro le permite encaminar las salidas de canal a través del Panoramizador binaural, un procesador psicoacústico capaz de simular posiciones arbitrarias de la fuente de sonido (incluso en el plano vertical) por medio de una señal estéreo normal. La señal resultante del Panoramizador binaural es más adecuada para la reproducción a través de auriculares. Sin embargo, puede utilizar el acondicionador integrado del Panoramizador binaural, que garantiza la obtención de un sonido neutro para la reproducción a través de altavoces (y auriculares). Cuando utilice varios Panoramizadores binaurales (en distintos canales), deberá desactivar el acondicionador integrado y dirigir la salida de todas las señales con panorámica binaural hacia un canal auxiliar, en el que deberá insertar el módulo Binaural Post-Processing. El módulo Binaural Post-Processing le permite aplicar compensación de campo difuso a todas las salidas del Panoramizador binaural simultáneamente, economizando así recursos de procesamiento. 130 Capítulo 7 Imagen espacial El módulo Binaural Post-Processing está disponible en los canales auxiliares y de salida. El módulo Binaural Post-Processing ofrece las siguientes opciones de compensación:  “Headphone FF - optimized for front direction”: ajuste para la reproducción con auriculares, que utiliza compensación de campo libre. En este modo de compensación, las fuentes de sonido situadas delante de la posición de escucha tendrán características sonoras neutras.  “Headphone HB - optimized for horizontal directions”: ajuste para la reproducción con auriculares. Está optimizado para proporcionar el sonido más neutro a las fuentes situadas en el plano horizontal o cerca de él.  “Headphone DF - averaged over all directions”: ajuste para la reproducción con auriculares, que utiliza compensación de campo difuso. En este modo de compensación, el sonido será más neutro (en la media) para las fuentes situadas arbitrariamente o en movimiento.  “Speaker CTC - Cross Talk Cancellation”: ajuste para la reproducción con altavoces, que permite reproducir las señales con panorámica binaural por medio de unos altavoces estéreo. La reproducción espacial adecuada se limita a una serie de posiciones de escucha (en el plano simétrico) entre los altavoces. El ajuste Speaker CTC cuenta con un parámetro adicional: “CTC Speaker Angle”. Para conseguir el mejor efecto binaural, introduzca el ángulo con el que sus altavoces estéreo se giran hacia el centro (hacia la posición de escucha). Si quiere más detalles sobre el uso del Panoramizador binaural junto con el módulo Binaural Post-Processing, consulte el Manual del usuario de Logic Pro 8. Capítulo 7 Imagen espacial 131 Direction Mixer Puede utilizar el módulo Direction Mixer para descodificar las grabaciones de audio con audio medio y lateral (MS) (consulte “¿Qué es MS?” en la página 132), o bien para ampliar la base estéreo de una grabación (izquierda/derecha) y determinar su balance estéreo.  Botones Input: use los botones LR o MS para determinar si la señal de entrada es una señal estándar izquierda/derecha o si se trata de una señal MS (“middle and side”) codificada.  Regulador y campo Spread: determina la ampliación de la base estéreo.  Potenciómetro y campo Direction: determina la dirección desde la que la mitad de la señal estéreo grabada saldrá de la mezcla o, dicho en términos menos complicados, su balance estéreo. Cómo usar Direction Mixer Direction Mixer es un módulo muy fácil de usar, ya que solo tiene dos parámetros: Spread y Direction. Cada uno altera la señal entrante de forma diferente según estén activados los botones LR o MS. Uso del parámetro Spread en señales de entrada LR Con un valor neutral de 1, el lado izquierdo de la señal se coloca exactamente a la izquierda, y el lado derecho exactamente a la derecha. A medida que se incrementa el valor Spread, ambos lados se mueven hacia el centro de la imagen estéreo. Con un valor de 0 se produce una señal mono en la que ambos lados de la señal de entrada se dirigen a las dos salidas por igual (una verdadera señal media). Con valores mayores de 1, la base estéreo se extiende hacia un punto imaginario situado mas allá de los límites espaciales de los altavoces. Nota: Si solo se utiliza Direction Mixer para difundir la base estéreo, la compatibilidad monoaural disminuye cuando los valores de Spread se sitúan por encima de 1. Una vez una señal estéreo ha sido procesada con el parámetro Spread ajustado a un valor extremo de 2, la señal se cancelará completamente si vuelve a reproducirse en mono. Al fin y al cabo, L–R más R–L no puede ofrecer mucho más.132 Capítulo 7 Imagen espacial Cómo usar el parámetro Spread en señales de entrada MS Cuando se alteran los niveles MS con el parámetro Spread situado por encima de 1, el nivel de la señal lateral se hace mayor que el de la señal media. Con un valor de 2, solo se oirá la señal lateral (a la izquierda oirá L–R y a la derecha R–L). Cómo ajustar el parámetro Direction Cuando Direction tiene un valor de 0, la mitad de la grabación estéreo se sitúa en el centro exacto de la mezcla. Si usa valores positivos, el punto central de la grabación estéreo se moverá hacia la izquierda. Los valores negativos mueven el punto central hacia la derecha. Así es como funciona:  A 90˚, el punto central de la grabación estéreo se coloca a la izquierda del todo.  A –90˚, el punto central de la grabación estéreo se coloca a la derecha del todo.  Los valores más altos mueven el punto central hacia el centro de la mezcla estéreo, pero esto también provoca que los lados estéreo de la grabación se intercambien. La explicación es la siguiente: con valores de 180˚ o –180˚, el punto central de la grabación está justo en el centro de la mezcla, pero los lados izquierdo y derecho de la grabación tienen posiciones intercambiadas. ¿Qué es MS? Tras pasar mucho tiempo escondido en la oscuridad, el estéreo MS (“middle-side”, en contraposición a “left-right”) ha experimentado recientemente un renacimiento. Cómo hacer una grabación “Middle Side” Se colocan dos micrófonos lo más cerca posible el uno del otro, normalmente en un soporte o colgados del techo del estudio. Uno es un micrófono cardioide u omnidireccional, el cual mira directamente hacia la fuente de sonido que se desea grabar. El otro es un micrófono bidireccional cuyos ejes apuntan a la izquierda y a la derecha de la fuente de sonido, formando un ángulo de 90˚.  El micrófono cardioide graba la señal media del lado izquierdo de una pista estéreo.  El micrófono bidireccional graba la señal lateral del lado derecho de una pista estéreo. Las grabaciones MS realizadas de esta forma pueden ser luego descodificadas por Direction Mixer.Capítulo 7 Imagen espacial 133 ¿Para qué sirven las grabaciones MS? La ventaja que las grabaciones MS tienen sobre las grabaciones XY (en donde dos micrófonos cardioides se sitúan en un punto a medio camino de la izquierda y la derecha de la fuente de sonido) es que el centro del estéreo está colocado en el eje (la dirección de la grabación principal) del micrófono cardioide. Esto significa que cualquier fluctuación de la respuesta de frecuencia que tenga lugar fuera del eje (lo cual ocurre con casi todos los micrófonos) resulta mucho menos problemática. En principio, las señales MS y LR son equivalentes y pueden convertirse en cualquier momento. Cuando “–” indica una inversión de una fase, se aplica lo siguiente: M = L+R S = L–R También puede derivarse L de la suma de M y S, y R de la diferencia entre M y S. Un dato interesante los programas de radio FM utilizan estéreo M y S. En realidad, la señal MS es transformada en una señal adecuada para los altavoces izquierdo y derecho del receptor. Stereo Spread El efecto Stereo Spread suele usarse en la masterización. Hay diferentes formas de ampliar la base estéreo o la percepción del espacio. Entre estas formas se encuentran el uso de reverberaciones y otros efectos, y la alteración de la fase de la señal. El resultado es estupendo, pero también puede debilitar el sonido total de la mezcla estropeando, por ejemplo, la respuesta de transitorios. El módulo Stereo Spread amplía la base estéreo a través de la distribución de un número seleccionable de bandas de frecuencia desde el intervalo de la frecuencia media hacia los canales izquierdo y derecho. Se realiza de manera alterna: primero las frecuencias medias van hacia el canal izquierdo y luego hacia el canal derecho. Esto incrementa enormemente la percepción de la amplitud estéreo sin que el sonido pierda naturalidad, sobre todo cuando se usa en grabaciones mono.134 Capítulo 7 Imagen espacial Parámetros de Stereo Spread  Regulador y campo “Lower Int.”: selecciona la extensión de la base estéreo en la bandas de frecuencia más bajas.  Regulador y campo “Upper Int.”: selecciona la extensión de la base estéreo en la bandas de frecuencia más altas. Cuando ajuste los reguladores “Lower Int.” y “Upper Int.”, tenga en cuenta que el efecto estéreo es más evidente en las frecuencias medias y altas, y que la distribución de las frecuencias bajas entre los altavoces izquierdo y derecho reduce de manera significativa la energía de ambos altavoces. Por esta razón le recomendamos que use un ajuste bajo de “Lower Int.” y que evite ajustar “Lower Freq.” por debajo de los 300 Hz.  “Graphic display”: muestra el número de bandas en las que se divide la señal, y la intensidad del efecto Stereo Spread en las bandas de frecuencia superiores e inferiores. La sección superior representa el canal izquierdo y la inferior el derecho. La escala muestra las frecuencias en orden ascendente y de izquierda a derecha.  Regulador y campos “Upper Freq.” y “Lower Freq.”: úselos para determinar los límites superior e inferior de la frecuencia más alta y de la onda más baja que luego serán distribuidas en la imagen estéreo.  Potenciómetro Order: fija el número de bandas de frecuencia en las que se divide una señal. Un valor de 8 suele ser suficiente para la mayoría de las tareas, pero pueden usarse hasta 12 bandas.8 135 8 Medición Puede usar los módulos de medición de Logic Studio para analizar el audio de diversas formas. Cada módulo de medición le permite visualizar las diferentes características de una señal de audio. Por ejemplo: BPM Counter muestra el tempo de un archivo de audio, Correlation Meter muestra la relación de fase y Level Meter muestra el nivel de una grabación de audio. En este capítulo se describen los módulos de medición incluidos en Logic Studio:  “BPM Counter” en la página 136  “Correlation Meter” en la página 136  “Level Meter” en la página 137  “Multimeter” en la página 137  “Surround Multimeter” en la página 141  “Tuner” en la página 142136 Capítulo 8 Medición BPM Counter Puede usar BPM Counter para analizar el tempo de una pista de audio. Inserte el módulo en una pista para analizar los eventos dinámicos de la señal de audio. El circuito de detección buscará transitorios en la señal de entrada. Los transitorios son eventos sonoros muy rápidos y no periódicos en la porción de ataque de la señal. Cuanto más obvio sea este impulso, más fácil le resultará a BPM Counter detectar el tempo. Por ello, las pistas de batería y de ritmo instrumental (líneas de bajo, por ejemplo) son ideales para analizar el tempo. En cambio, los sonidos de colchón son una mala elección. El indicador luminoso muestra el estado del análisis actual. Si el indicador luminoso parpadea, significa que se está realizando una medición del tempo. Cuando el análisis ha terminado, el indicador se ilumina y muestra el tempo. El intervalo de la medida oscila entre 80 y 160 tiempos por minuto. El valor medido se muestra con una precisión de una posición decimal. BPM Counter detecta también cualquier variación del tempo en la señal e intenta analizarla con precisión. Si el indicador luminoso empieza a parpadear durante la reproducción, significa que BPM Counter ha detectado un tempo que se ha desviado del último tempo recibido (o ajustado). El indicador luminoso se iluminará sin parpadear cuando se haya identificado un nuevo tempo constante. Haga clic en el indicador luminoso para reiniciar BPM Counter. Correlation Meter Correlation Meter muestra la relación de fase de una señal estéreo.  Una correlación de +1 (más uno, la posición más alejada a la derecha) significa que los canales izquierdo y derecho tienen una correlación del 100% (se encuentran completamente en fase).  Una correlación de 0 (cero, la posición central) indica la máxima divergencia izquierda/derecha permitida, generalmente audible como un efecto estéreo extremadamente amplio. Capítulo 8 Medición 137  Los valores de correlación inferiores a cero indican la presencia de material fuera de fase, lo que puede dar lugar a cancelaciones de fase si la señal estéreo se combina en una señal monoaural. Level Meter Level Meter muestra el nivel de la señal actual en una escala de decibelios. El nivel de la señal para cada canal se representa con una barra azul. Cuando el nivel excede 0 dB, la porción de la barra por encima del punto 0 dB cambia al color rojo. Las instancias estéreo de Level Meter muestran barras independientes a la izquierda y a la derecha, mientras que las instancias mono muestran una única barra. Las instancias surround muestran una barra para cada canal, con una orientación vertical en lugar de horizontal. Los valores de pico actuales se muestran en formato numérico, superpuestos sobre la visualización del gráfico. Puede reiniciar esos valores haciendo clic en la visualización. Puede ajustar Level Meter para que muestre los niveles usando características Peak, RMS o “Peak & RMS”. Solo tiene que seleccionar el ajuste deseado en el menú local (bajo el visor gráfico). Los niveles RMS aparecen como barras de color azul oscuro. Los niveles Peak aparecen como barras de color azul claro. Además, puede visualizar ambos niveles Peak y RMS de forma simultánea. Multimeter Multimeter proporciona una serie de herramientas profesionales de calibrado y análisis en una única ventana. Incluye:  Analyzer, para visualizar el nivel de cada banda de frecuencia de 1/3 de octava;  Goniometer, para juzgar la coherencia de fase en el campo sonoro estéreo;  Correlation Meter, para detectar la compatibilidad de fase mono;  Level Meter integrado, para visualizar el nivel de señal para cada canal. También existe una versión surround de Multimeter, con parámetros para cada canal y una disposición ligeramente diferente. Si quiere más información sobre Multimeter Surround, consulte “Surround Multimeter” en la página 141.138 Capítulo 8 Medición Parámetros de Multimeter Puede ver o bien Analyzer o bien Goniometer en la zona de visualización principal. Puede alternar la visualización y ajustar los restantes parámetros de Multimeter usando los controles en la parte izquierda de la ventana. Correlation Meter siempre permanece visible en la parte inferior de la ventana, y los Level Meter se encuentran visibles en la parte derecha. Sección Analyzer  Botón Analyzer: al seleccionarlo, se muestra el analizador en el centro de la ventana.  Botones Left, Right, LRMax y Mono: determinan qué canales se visualizarán en el analizador. Si se selecciona Left o Right se visualizan únicamente los canales izquierdo y derecho respectivamente; si se selecciona LRMax se muestra el nivel máximo de entradas estéreo, y si se selecciona Mono se muestra el espectro de la suma mono de ambas entradas (estéreo).  Botones de modo: haga clic en uno de los botones para determinar si los niveles se visualizan usando las características Peak, “Slow RMS” o “Fast RMS”. Sección Goniometer  Botón Goniometer: al seleccionarlo, se muestra el goniómetro en el centro de la ventana.  Campo “Auto Gain” (solo visualización): ajusta la cantidad en que la visualización compensa los niveles de entrada bajos. Puede ajustar “Auto Gain” en incrementos de 10%, o bien desactivarlo.  Campo Decay: ajusta el tiempo que la traza del Goniómetro tarda en fundirse a negro. Sección Peak  Botón Hold: al seleccionarlo, se activa el mantenimiento del pico de todas las herramientas de medición en Multimeter. El mantenimiento del pico tiene los siguientes efectos:  En Analyzer, un pequeño segmento amarillo encima de cada barra de nivel de 1/3 de octava etiqueta el nivel de pico más reciente.  En Goniometer, todos los pixeles iluminados en el visualizador se mantienen en su posición durante el mantenimiento del pico. Capítulo 8 Medición 139  En Correlation Meter, una zona horizontal expandible en torno al indicador de correlación blanco muestra cualquier desviación de correlación de la fase (en ambas direcciones). Una línea roja vertical a la izquierda del indicador de correlación muestra de forma permanente el valor de desviación de fase negativa máxima. Puede reiniciar esta línea haciendo clic sobre ella durante la reproducción.  En Level Meter, un pequeño segmento amarillo encima de cada barra de nivel estéreo etiqueta el nivel de pico más reciente.  Menú local “Hold Time”: cuando el mantenimiento del pico está activo, ajusta el tiempo de mantenimiento para todas las herramientas de medición a 2 s, 4 s, 5 s, 6 s o infinito.  Botón Reset: haga clic sobre este botón para reiniciar los segmentos de mantenimiento del pico de todas las herramientas de medición. “Graphic Display” Muestra Analyzer o Goniometer en el centro de la ventana. Correlation Meter siempre aparece en la parte inferior de la ventana, y Level Meter siempre aparecen en la parte derecha de la ventana. Cómo usar Multimeter La siguiente sección proporciona información sobre cómo usar los diferentes medidores en Multimeter. Analyzer Analyzer muestra el espectro de la señal de entrada en 31 bandas de frecuencia independientes. Cada banda de frecuencia representa un tercio de octava. Puede mostrar solo una parte de la señal de entrada usando uno de los botones de canal. Seleccione los botones Left o Right para ver esos canales de forma independiente; seleccione LRmax para ver los niveles de banda máximos para cada canal, o Mono para visualizar los niveles de la señal estéreo como una entrada mono agregada. Puede modificar la escala de valores que se muestra en el analizador de diversas formas. Usando los parámetros View, que le permiten establecer los niveles máximos mostrados y el intervalo dinámico general al arrastrar verticalmente la escala dB en el borde izquierdo de la sección. Resulta útil ajustar la escala al analizar material altamente comprimido, de modo que se puedan identificar las diferencias más fácilmente. También puede cambiar el intervalo (los valores mínimos y máximos mostrados) arrastrando verticalmente en la zona de visualización de Analyzer, y ajustar el valor máximo mostrado arrastrando verticalmente en la zona de visualización. Los dos modos RMS, con ajustes de respuesta Slow y Fast, muestran el promedio de señal efectiva y proporcionan una vista general representativa de los niveles de volumen percibidos. El modo Peak muestra los picos de nivel con precisión.140 Capítulo 8 Medición Goniometer Goniometer le ayuda a juzgar la coherencia de la imagen estéreo y a determinar las diferencias de fase entre los canales izquierdo y derecho. Es fácil identificar los problemas de fase como cancelaciones de traza en la línea central (M—mid/mono). El concepto del goniómetro surgió con el nacimiento de los primeros osciloscopios de dos canales. Para usar esos dispositivos como goniómetros, los usuarios conectaban los canales estéreo izquierdo y derecho a las entradas X e Y, al tiempo que rotaban la visualización 45 grados para producir una visualización útil de la fase estéreo de la señal. La traza de la señal se funde lentamente a negro imitando el brillo retro de los tubos que se encuentran en los goniómetros antiguos, al tiempo que mejoran la facilidad de lectura de la pantalla. En el goniómetro de Multimeter, el parámetro “Auto Gain” permite obtener una lectura más alta en los pasajes de nivel bajo, al permitir que la visualización compense de forma automática los niveles de entrada bajos. Puede establecer el grado de compensación en incrementos del 10%. Recuerde que, en Multimeter, “Auto Gain” es solo un parámetro de visualización que incrementa los niveles de visualización para mejorar su lectura. No cambia los niveles de audio reales. Correlation Meter Correlation Meter proporciona una herramienta de medición de fase adicional que calibra la relación de fase de una señal estéreo. La escala de Correlation Meter oscila entre –1 y +1, y los diferentes valores facilitan las siguientes indicaciones:  Un valor de correlación +1 indica que los canales izquierdo y derecho tienen una correlación del 100%. O lo que es lo mismo, las señales izquierda y derecha se encuentran en fase y tienen la misma forma.  Los valores de correlación en la zona azul (entre +1 y la posición intermedia) indican que la señal estéreo es compatible con mono.  La posición central indica la máxima divergencia izquierda/derecha permitida, generalmente audible como un efecto estéreo extremadamente amplio.  Cuando el medidor de correlación se traslada a la zona roja, a la izquierda de la posición central, existe material fuera de fase. Esto derivará en cancelaciones de fase si la señal estéreo se combina en una señal mono. Level Meter (Medidor “Peak/RMS”) Level Meter muestra el nivel de señal actual en una escala logarítmica de decibelios. El nivel de la señal para cada canal se representa con una barra azul. Los niveles RMS y Peak se muestran de forma simultánea: los niveles RMS como barras de color azul oscuro y los niveles Peak como barras de color azul claro. Cuando el nivel excede 0 dB, la porción de la barra por encima del punto 0 dB cambia al color rojo. Los valores pico actuales se muestran en formato numérico (en incrementos dB), encima del medidor de nivel. Los valores se reinician al hacer clic en la visualización. Capítulo 8 Medición 141 Surround Multimeter La versión surround de Multimeter incluye algunos parámetros adicionales para su uso en el análisis de archivos surround multicanal. Parámetros de Surround Multimeter Sección Analyzer Estos parámetros son similares a los de Multimeter estéreo, pero incluyen botones para cada canal surround. Puede seleccionar un canal único o una combinación de canales. Al analizar una combinación de canales puede ajustar el analizador para mostrar o bien el máximo o bien la suma de los canales seleccionados, usando los botones Sum. y Max. Sección Goniometer Estos parámetros son similares a los de Multimeter estéreo, pero incluyen botones para cada par de canales (L–R, Lm–Rm, Ls–Rs) o para todos los pares de canales (ambos). Al usar Multimeter surround en configuraciones con exactamente dos pares de canales (configuraciones quad, 5.1 y 6.1), Goniometer puede mostrar de forma opcional ambos pares si se selecciona Both. Un par (para L-R) aparece en la parte central superior de la visualización gráfica, y otro (para Ls-Rs) aparece en la parte central inferior. Sección Balance/Correlation En Multimeter surround, Correlation Meter no está visible cuando Analyzer o Goniometer están activos, pero se muestra por separado al seleccionar el botón Balance/Correlation. El área resaltada indica el balance general de la señal surround. Balance/Correlation Meter combina dos medidores en una visualización compacta y fácil de leer. Se basa en el medidor de balance y muestra la ubicación del sonido, al tiempo que incorpora una visualización de correlación que muestra las señales fuertemente correlacionadas como un marcador nítido, las señales con una correlación menos marcada como una zona borrosa, y las correlaciones negativas en color rojo. Sección Peak (Level Meter) Estos parámetros son los mismos que los de Multimeter estéreo.142 Capítulo 8 Medición Tuner Puede afinar los instrumentos acústicos y eléctricos conectados a su sistema usando Tuner. La afinación de sus instrumentos asegura que sus grabaciones estarán afinadas con los instrumentos de software, las muestras existentes o las grabaciones existentes en sus proyectos. Parámetros de Tuner  Visualización gráfica de la afinación: al tocar, la afinación de la nota aparece en la zona semicircular, centrada en torno a la nota clave. Si el amarillo se desplaza hacia la izquierda del centro, la nota está demasiado baja; si la barra amarilla se desplaza a la derecha del centro, la nota está demasiado alta. Los números en torno al borde de la visualización muestran la variación, en centésimas, respecto a la afinación buscada.  Visualización “Keynote/Octave”: el área Keynote superior muestra el tono buscado de la nota que usted toca (el tono afinado más próximo). El área inferior Octave indica a qué octava pertenece la nota. Se emplea la escala de octavas MIDI: el Do encima del Do central aparece como C4, mientras que el Do central aparece como C3.  Potenciómetro y campo “Tuning Adjustment”: ajusta el tono de la nota usada como base para el afinado. Por omisión, Tuner está ajustado al tono de concierto La = 440 Hz. Arrastre el potenciómetro a la izquierda para reducir el tono correspondiente a La, o arrástrelo hacia la derecha para subirlo. El valor actual se visualiza en el campo. Cómo usar Tuner El uso de Tuner es sencillísimo. Con su instrumento (o un micrófono que capture el sonido de un instrumento acústico) conectado al canal con Tuner, toque una sola nota y observe la visualización. Si la nota está baja respecto a Keynote, los segmentos a la izquierda de la luz central mostrarán la distancia (en centésimas) desde la nota al tono. Si la nota está alta, los segmentos aparecen a la derecha de la luz central. Afine su instrumento hasta que se ilumine (en rojo) el segmento central. En la visualización de afinado, el intervalo se marca en pasos de ±6 centésimas cerca del semitono central, y después en pasos cada vez mayores, hasta alcanzar las ±50 centésimas. 9 143 9 Modulación Los efectos de modulación se utilizan para añadir movimiento y profundidad a su sonido. Los efectos de modulación incluyen chorus, flangers y ajustes de fase, entre otros, lo que hace que los sonidos sean más ricos o animados. Esto se suele conseguir mediante el uso de un LFO controlado con parámetros como la velocidad, la frecuencia o la profundidad (también llamada anchura, cantidad o intensidad). También puede controlar la relación de la señal con efectos (procesada) y la señal original (seca). Algunos parámetros de modulación también incluyen parámetros de realimentación que añaden parte de la salida de los efectos de vuelta en su entrada. Logic Studio incluye los siguientes efectos de modulación:  “Chorus” en la página 144  “Ensemble” en la página 144  “Flanger” en la página 145  “Microphaser” en la página 146  “Modulation Delay” en la página 146  “Phaser” en la página 148  “RingShifter” en la página 150  “Rotor Cabinet” en la página 155  “Scanner Vibrato” en la página 157  “Spreader” en la página 157  “Tremolo” en la página 158144 Capítulo 9 Modulación Chorus El efecto Chorus retrasa la señal original. El tiempo de retardo se modula con un LFO. La señal retrasada y modulada se mezcla con la señal original, seca. Puede utilizar el efecto Chorus para enriquecer el sonido y dar la impresión de que está siendo tocado por varios instrumentos o voces al unísono. Las leves variaciones del tiempo de retardo generadas por el LFO simulan las sutiles diferencias de afinación y tiempos escuchados cuando varias personas actúan conjuntamente. El uso de chorus también añade plenitud o riqueza a la señal, y puede añadir movimiento a sonidos bajos o sostenidos.  Regulador y campo Intensity: define la cantidad de modulación.  Potenciómetro y campo Rate: define la frecuencia, y por tanto la velocidad, del LFO.  Regulador y campo Mix: determina el balance de señales procesadas y secas. Ensemble Ensemble combina hasta ocho efectos de coro. Dos LFO estándar y uno aleatorio (que genera modulaciones al azar) le permiten crear complejas modulaciones. El gráfico visual de Ensemble representa las señales procesadas.  Regulador y campo Voices: determina el número de instancias de coro individuales utilizadas y, por tanto, el número de voces (o señales) que se generan, además de la señal original. Capítulo 9 Modulación 145  Potenciómetros y campos Rate: utilice el potenciómetro correspondiente para controlar la frecuencia de cada LFO.  Reguladores y campos Intensity: utilícelos para determinar la cantidad de modulación de cada LFO.  Potenciómetro y campo Phase: controla la relación de fase entre las modulaciones de voz individuales. El valor que seleccione aquí depende del número de voces. Por este motivo se muestra como un valor de porcentaje, y no en grados. El valor 100 (o –100) es equivalente a la mayor distancia posible entre la fase de modulación de todas las voces.  Regulador y campo Spread: utilizado para distribuir las voces por el campo estéreo o surround. Cuando se ajusta el valor 200%, la base estéreo o surround se amplía artificialmente. Tenga en cuenta que la compatibilidad monoaural puede verse afectada si decide hacer esto.  Regulador y campo Mix: determina el balance entre señales procesadas y secas.  Potenciómetro y campo “Effect Volume”: utilícelo para determinar independientemente el nivel de la señal de efectos. Se trata de una herramienta útil que compensa los cambios en el volumen provocados por cambios en el parámetro Voices. Cómo utilizar Ensemble Effect en surround El efecto Ensemble convierte la señal de entrada a mono antes de procesarla. Por este motivo, el efecto Ensemble está introducido como un efecto multicanal en canales surround a surround. Para acceder a los parámetros surround del efecto Ensemble, es necesario que introduzca Ensemble como una instancia mono a surround o estéreo a surround. Flanger El efecto Flanger funciona de forma muy parecida al efecto Chorus, pero utiliza un tiempo de retardo significativamente más breve. Además, la señal del efecto se puede reenviar a la entrada de la línea de retardo. El flanging se suele utilizar para crear cambios y efectos en ocasiones descritos como espaciales o submarinos.  Potenciómetro y campo Rate: define la frecuencia, y por tanto la velocidad, del LFO.  Regulador y campo Intensity: determina la cantidad de modulación. 146 Capítulo 9 Modulación  Regulador y campo Feedback: determina la cantidad de señal del efecto que se devuelve a la entrada. Los valores negativos invierten la fase de la señal redirigida.  Regulador y campo Mix: determina el balance entre señales procesadas y secas. Microphaser El Microphaser es un simple efecto phaser que le permite crear rápidamente efectos de barrido de phaser con tan solo tres parámetros.  Regulador y campo “LFO Rate”: define la frecuencia, y por tanto la velocidad, del LFO.  Regulador y campo Feedback: determina la cantidad de señal del efecto que se devuelve a la entrada.  Regulador y campo Intensity: determina la cantidad de modulación. Modulation Delay Modulation Delay se basa en los mismos principios que los efectos Flanger y Chorus, pero puede determinar el tiempo de retardo, permitiendo la generación de efectos de chorus y flanger. También se puede utilizar, sin modulación, para crear efectos de resonancia o doblado. La sección de modulación está formada por dos LFO con frecuencias variables.  Regulador y campo Feedback: determina la cantidad de la señal de efecto que se devuelve a la entrada. Si se decanta por efectos radicales de flanger, introduzca un valor de realimentación alto. Si simplemente quiere obtener una repetición, no lo interesa para nada tener realimentación.  Potenciómetro y campo “Flanger-Chorus”: determina el tiempo de retardo básico. Ajuste su posición al extremo izquierdo para crear efectos de flanger, en el centro para efectos de coro y en el extremo derecho para escuchar claramente retardos perceptibles.  Regulador y campo Intensity: ajusta el grado de modulación.  Botón De-Warble actívelo para asegurarse de que la afinación de la señal modulada se mantiene constante. Capítulo 9 Modulación 147  Botón “Constant Mod.”: actívelo para asegurarse de que el ancho de la modulación suene constante, independientemente de la velocidad de modulación. Tenga en cuenta que, cuando está activado, las frecuencias de modulación más altas reducen el ancho de modulación.  Campos y regulador “LFO Mix”: determina el balance entre los LFO.  Campos y potenciómetros LFO 1 Rate” y “LFO 2 Rate”: utilice el potenciómetro izquierdo para ajustar la tasa de modulación del canal izquierdo estéreo y el derecho para ajustar la tasa de modulación del canal derecho estéreo. El potenciómetro “LFO Rate” derecho solo está disponible en instancias estéreo y surround, y solo se puede ajustar por separado cuando el botón “Left Right Link” no está activado. En instancias surround, al canal central se le asigna el valor medio de los potenció- metros “LFO Rate” izquierdo y derecho. A los demás canales se les asignan valores entre la tasa del LFO izquierdo y la del derecho.  Botón “LFO Left Right Link” (solo disponible en instancias estéreo y surround): actívelo para unir las velocidades de modulación de los canales estéreo derecho e izquierdo entre ellas.  Potenciómetro y campo “LFO Phase” (solo disponible en instancias estéreo y surround): controla la relación de fase entre la modulación de canales individuales. En 0° se obtienen simultáneamente los valores extremos de la modulación para todos los canales. 180° o –180° es equivalente a la mayor distancia posible entre la fase de modulación de los canales. El parámetro “LFO Phase” solo está disponible si el botón “LFO Left Right Link” está activado.  Menú Distribution (solo disponible en instancias surround): define cómo se distribuyen los desplazamientos de fase entre los diferentes canales individuales en el campo surround. Puede elegir entre las distribuciones Circular, Random, “Front <> Rear” y “Left <> Right”. Cuando cargue un ajuste que utilice la opción Random, se recuperará el valor de desplazamiento de fase guardado. Si desea aplicar un nuevo valor aleatorio, seleccione “new random” en el menú Distribution.  Botón y campo “Vol.Mod.”: utilícelo para determinar el impacto que ejerce la modulación LFO sobre la amplitud de la señal del efecto.  Regulador y campo “Output Mix”: determina el balance entre señales procesadas y secas.  Menú “True Analog” (parámetro ampliado): se utiliza para introducir un filtro pasa todo en la ruta de la señal. Un filtro pasa todo modifica el ángulo de fase de una señal, lo que afecta a su imagen estéreo.  Campos y reguladores “Analog Left” y “Analog Right” (parámetro ampliado): controlan la frecuencia en la que el desplazamiento de fase cruza el 90° (el punto medio del 180° total) para cada uno de los canales estéreos. En instancias surround, a los otros canales se les asignan valores entre los dos ajustes.148 Capítulo 9 Modulación Phaser El efecto Phaser combina la señal original con una copia que está ligeramente fuera de fase con respecto a la original. Esto significa que la amplitud de las dos señales llega a sus puntos máximo y mínimo en momentos ligeramente diferentes. La diferencia de tiempo entre las dos señales se modula mediante por LFO independientes. Además, el Phaser incluye un circuito de filtrado y un seguidor de envolvente integrado que realiza un seguimiento de todos los cambios de volumen en la señal de entrada.  Botón Filter: púlselo para activar la sección de filtro que procesa la señal de realimentación de Pitch Shifter (desplazador de afinación).  Potenciómetro y campos LP y HP: utilícelos para determinar la frecuencia de corte de los filtros de paso alto y de paso bajo de la sección filtro.  Regulador y campo Feedback: determina la cantidad de la señal del efecto que se devuelve a la entrada del efecto.  Campos y regulador Ceiling y Floor: utilice los controles de regulador individuales para determinar la gama de frecuencia que se verá afectada por las modulaciones de LFO.  Campo y regulador Order: le permite escoger entre varios algoritmos de phaser. Cuantas más órdenes tenga el phaser, mayor será el efecto.  Campo y regulador “Env Follow” (sección Sweep): determina hasta qué punto el intervalo de frecuencias (ajustado con los controles Ceiling y Floor) se modula con el nivel de la señal de entrada.  Campos y potenciómetros LFO 1 Rate” y “LFO 2 Rate”: se utilizan para ajustar la velocidad de cada LFO por separado.  Campos y regulador “LFO Mix”: determina el balance entre los LFO.  Campo y regulador “Env Follow” (sección LFO): se utiliza para determinar hasta qué punto la velocidad del LFO 1 está modulada por el nivel de la señal de entrada.  Potenciómetro y campo Phase (solo disponible en instancias estéreo y surround): controla la relación de fase entre la modulación de canales individuales. En 0° se obtienen simultáneamente los valores extremos de la modulación para todos los canales. 180° o –180° es equivalente a la mayor distancia posible entre la fase de modulación de los canales. Capítulo 9 Modulación 149  Menú Distribution (solo disponible en instancias surround): define cómo se distribuyen los desplazamientos de fase entre los diferentes canales individuales en el campo surround. Puede elegir entre las distribuciones Circular, Random, “Front <> Rear” y “Left <> Right”. Cuando cargue un ajuste que utilice la opción Random, se recuperará el valor de desplazamiento de fase guardado. Si desea aplicar un nuevo valor aleatorio, seleccione “new random”. en el menú Distribution.  Regulador y campo “Output Mix”: determina el balance de señales procesadas y secas. Los valores negativos dan como resultado una mezcla invertida de fase del efecto y la señal directa (seca).  Botón Warmth: haga clic aquí para activar un circuito de distorsión adicional que permite la creación de cálidos efectos de saturación. Cómo ajustar las órdenes del Phaser Cuantas más órdenes tenga el phaser, mayor será el efecto. Los ajustes 4, 6, 8, 10 y 12 ponen al alcance de su mano cinco algoritmos de phaser diferentes que duplican los circuitos analógicos en los que se basan. Cada uno está diseñado para una aplicación determinada. Usted es libre de seleccionar ajustes impares (5, 7, 9 y 11) que, estrictamente hablando, no generan ajustes de fase. Pese a ello, los sutiles efectos de filtrado en peine producidos pueden resultar útiles en determinadas ocasiones.150 Capítulo 9 Modulación RingShifter El efecto RingShifter combina un modulador en anillo con un efecto de desplazador de frecuencia. Estos dos efectos eran muy populares en los años 70, y actualmente están viviendo un renacer.  El modulador en anillo modula la amplitud de la señal de entrada utilizando un oscilador interno o una señal de cadena lateral. El espectro de frecuencias de la señal del efecto resultante es equivalente a la suma y la resta del contenido de frecuencias de las dos señales originales. Su sonido se suele describir como metálico o resonante. El modulador en anillo se utilizó en gran medida en las grabaciones de jazz rock y fusión de principios de los 70.  El desplazador de frecuencia desplaza el contenido de frecuencia de la señal de entrada una cantidad concreta, y al hacerlo altera la relación de frecuencia de los armónicos originales. Los sonidos resultantes van desde los efectos de ajuste de fase espaciosos y dulces hasta los extraños timbres robóticos. No se debe confundir el desplazamiento de frecuencia con el de afinación. El desplazamiento de afinación transpone la señal original, dejando intacta su relación de frecuencia armónica. RingShifter consta de los siguientes grupos de parámetros:  Botones Mode: determinan si el RingShifter funciona como desplazador de frecuencia o como modulador en anillo.  Parámetros Oscillator: se utilizan para configurar el oscilador de onda sinusoidal interno, que modula la amplitud de la señal de entrada los modos desplazador de frecuencia y OSC de modulador en anillo.  Parámetros “Envelope follower” y LFO: la frecuencia del oscilador y la señal de salida se pueden modular con un seguidor de envolvente y un LFO.  Parámetros Delay: utilícelos para retardar la señal del efecto. Botones de modo Parámetros de oscilador Parámetros “Envelope follower” Parámetros de LFO Parámetros Delay Parámetros de OutputCapítulo 9 Modulación 151  Parámetros Output: la sección de salida de RingShifter incluye un bucle de realimentación y controles para ajustar la amplitud estéreo y la cantidad de señales secas y procesadas. Modos Los cuatro botones de modo determinan si RingShifter funciona como desplazador de frecuencia o como modulador en anillo.  Botón Single (Frequency Shifter): el desplazador de frecuencia genera una única señal de efecto desplazada. El controlador del oscilador Frequency determina si la señal se amplía (valor positivo) o se reduce (valor negativo).  Botón Dual (Frequency Shifter): el proceso de desplazamiento de la frecuencia genera una señal de efecto desplazada para cada canal estéreo: una se amplía y la otra se reduce. El control de oscilador Frequency determina la dirección del cambio en el canal izquierdo respecto al derecho.  Botón OSC (Ring Modulator): el modulador en anillo utiliza el oscilador de onda sinusoidal interno para modular la señal de entrada.  Botón “Side Chain” (Ring Modulator): el modulador en anillo modula la amplitud de la señal de entrada con la señal de audio asignada mediante la entrada de la cadena lateral. Cuando el modo “Side Chain” está activado, el oscilador de onda sinusoidal está desactivado y los controles Frequency no son accesibles. El oscilador En el modo de desplazador de frecuencia y el modo OSC de modulador en anillo, el oscilador de onda sinusoidal interna se utiliza para modular la amplitud de la señal de entrada. El control Frequency ajusta la frecuencia del oscilador de onda sinusoidal.  En los modos de desplazador de frecuencia, este parámetro controla la cantidad de cambios de frecuencia (arriba/abajo) aplicados a la señal de entrada. 152 Capítulo 9 Modulación  En el modo OSC de modulador en anillo, este parámetro controla el contenido de la frecuencia (timbre) del efecto resultante. Este timbre puede ir desde sutiles efectos de trémolo hasta resonantes sonidos metálicos.  Control Frequency: determina la frecuencia del oscilador sinusoidal.  Botones Lin(ear) y Exp(onential): utilice estos botones para modificar la escala del control Frequency:  La escala exponencial ofrece unos incrementos extremadamente pequeños sobre el punto 0, útiles para programar movimientos lentos de la señal y efectos de trémolo.  En el modo Lin(ear), la resolución de la escala es idéntica en toda la gama del control.  Campo y regulador “Env Follower”: se utiliza para determinar hasta qué punto el oscilador está modulado por el nivel de la señal de entrada.  Campo y regulador LFO: se utiliza para determinar la cantidad de modulación de oscilador del LFO. Delay La señal del efecto se distribuye a través de un retardo que sigue al oscilador.  Potenciómetro y campo Time: determina el tiempo de retardo.  Botón Sync: actívelo para sincronizar el retardo con el tempo del proyecto en valores de nota musical.  Potenciómetro y campo Level: ajusta el nivel del retardo añadido a la señal de frecuencia modificada o al timbre modulado. Un valor de Level igual a 0 pasa la señal del efecto directamente a la salida (desactivación).Capítulo 9 Modulación 153 Output  Potenciómetro y campo Feedback: determina la cantidad de la señal que se devuelve a la entrada del efecto.  Potenciómetro y campo “Stereo Width”: determina la amplitud de la señal del efecto en el campo estéreo. “Stereo Width” solo afecta a la señal de RingShifter, no a la señal de entrada seca.  Potenciómetro y campo “Dry/Wet”: ajusta el ratio de mezcla de la señal de entrada seca y la señal de efecto procesada.  Campo y regulador “Env Follower”: se utiliza para determinar hasta qué punto el parámetro “Dry/Wet” está modulado por el nivel de la señal de entrada.  Campo y regulador LFO: determina la profundidad de la modulación del parámetro “Dry/Wet” mediante el LFO. Cómo ajustar la realimentación Feedback ofrece a RingShifter un sonido peculiar, útil para diferentes efectos especiales. Genera un sonido de ajuste de fase rico si se utiliza en combinación con un barrido de oscilador lento. Los efectos de filtrado en peine se crean utilizando ajustes altos de realimentación con poco tiempo de retardo (< 10 ms). Si se utilizan tiempos de retardo mayores con realimentación se da lugar a un efecto espiral, en el que los cambios de frecuencia no dejan de ascender y descender.154 Capítulo 9 Modulación Fuentes de modulación Los parámetros Frequency y “Dry/Wet” se pueden modular mediante el seguidor de envolvente externo y el LFO. La frecuencia del oscilador permite incluso la modulación a través del punto 0 Hz, cambiando así la dirección de la oscilación. Envelope Follower El seguidor de envolvente analiza la amplitud (volumen) de la señal de entrada y lo utiliza para crear una señal de control que cambia ininterrumpidamente, un envolvente de volumen dinámico de la señal de entrada. Esta señal de control se puede utilizar para fines de modulación.  Botón Power: activa y desactiva el seguidor de envolvente.  Regulador y campo Sens(itivity): determina el nivel de respuesta del seguidor de envolvente a la señal de entrada. Con ajustes bajos, el seguidor de envolvente solo reaccionará a los picos de señal más marcados. Con ajustes altos, el seguidor de envolvente realiza un seguimiento de la señal más cuidadoso, pero puede reaccionar con menos dinamismo.  Regulador y campo Attack: determina el tiempo de respuesta del seguidor de envolvente.  Regulador y campo Decay: controla el tiempo que necesita el seguidor de envolvente para volver de un valor más alto a uno más bajo. LFO El LFO es la segunda fuente de modulación. El LFO genera señales de control cíclicas y continuas.  Botón Power: activa o desactiva el LFO.  Reguladores y campos Symmetry y Smooth: estos controles modelan la forma de la onda de LFO. La visualización de la forma de la onda de LFO ofrece una imagen visual.  Potenciómetro y campo Rate: ajusta la velocidad de ciclo del LFO.  Botón Sync: actívelo para sincronizar los ciclos de LFO (velocidad de LFO) con el tempo del proyecto utilizando valores de notas musicales.Capítulo 9 Modulación 155 Rotor Cabinet El efecto Rotor Cabinet simula la caja giratoria del altavoz Leslie de un órgano Hammond. Simula tanto la caja de altavoz giratoria, con o sin deflectores, como los micrófonos que recogen el sonido.  Botones Rotor speed: modifican la velocidad del rotor. Chorale cambia a movimiento lento, Tremolo a movimiento rápido y Brake detiene el rotor.  Menú “Cabinet Type”: elija una caja entre las diferentes medidas, formas y materiales.  Regulador “Horn Deflector”: activa y desactiva el deflector de la trompeta doble de la caja. Si se desactiva el deflector, aumenta la modulación de amplitud y se reduce la frecuencia de modulación.  Menú “Motor Control”: le permite elegir entre varios modos que definen la velocidad de los controles de graves y agudos por separado.  Regulador “Rotor Fast Rate”: utilícelo para ajustar la velocidad de rotor máxima para el modo Tremolo. Mientras mueve el regulador, la velocidad de Tremolo (rotación) se muestra en hertzios.  Regulador “Acc/Dec Scale”: determina la velocidad con la que el motor Leslie acelera los rotores (el tiempo que tarda en lograr que los rotores alcancen una velocidad determinada) y la cantidad de tiempo necesaria para que se detengan.  Regulador “Mic Angle”: modifica el ángulo de los micrófonos simulados. Un ángulo igual a 0° da como resultado un sonido mono, mientras que un ángulo de 180° provoca anulaciones de fase.  Regulador “Mic Distance”: determina la distancia a la que se sitúan los micrófonos simulados con respecto a la fuente de sonido. Los valores más altos generan un sonido más oscuro y menos definido. Cómo seleccionar el tipo de caja En el menú “Cabinet Type” puede seleccionar uno de los siguientes tipos:  Off: selecciónelo para desactivar el rotor. Hay una alternativa a la desactivación del rotor: en el modo Brake los altavoces no rotan, pero aun así son detectados por los micrófonos simulados en una posición aleatoria (consulte el párrafo siguiente sobre “Rotor Speed”).  Wood: imita un Leslie con una caja de madera y suena como los modelos Leslie 122 o 147.  Proline: imita un Leslie con una caja más abierta, parecido al modelo Leslie 760.156 Capítulo 9 Modulación  Single: imita el sonido de un Leslie con un único rotor de intervalo completo. El sonido se parece al del modelo Leslie 825.  Split: la señal de rotor de graves se distribuye más hacia el lado izquierdo, y la señal del rotor de agudos hacia el derecho.  “Wood & Horn IR”: este ajuste utiliza una respuesta de impulso (una grabación) de un Leslie con una caja de madera.  “Proline & Horn IR”: este ajuste utiliza una respuesta a impulso de un Leslie con una caja más abierta.  “Split & Horn IR”: este ajuste utiliza una respuesta a impulso de un Leslie con la señal del rotor de graves distribuida más hacia el lado izquierdo, y la señal de rotor de agudos más hacia el derecho. Cómo seleccionar un modo de control de motor En el menú “Motor Control” puede determinar diferentes velocidades para los rotores de graves y agudos:  Normal: los dos rotores utilizan la velocidad indicada por los botones de velocidad del rotor.  Inv: en modo Tremolo el compartimiento de graves gira a gran velocidad, mientras que el compartimiento de la trompeta gira lentamente. Esto se invierte en el modo Chorale. En el modo Brake, los rotores se paran.  910: El modo 910, o Memphis, detiene la rotación del compartimento de graves a baja velocidad, mientras que la velocidad del compartimiento de la trompeta de agudos se puede modificar. Esto puede resultar interesante si busca un sonido grave y sólido pero manteniendo algo de movimiento de agudos.  Sync: la aceleración y la desaceleración de la trompeta y el bombo difícilmente coinciden. Parece que estén sincronizados, pero solo es claramente audible durante la aceleración o la desaceleración. Nota: Si selecciona “Single Cabinet” en el menú “Cabinet Type”, el ajuste “Motor Control” no es relevante porque no hay rotores de agudos y graves separados en un “Single Cabinet”.Capítulo 9 Modulación 157 Scanner Vibrato El efecto Scanner Vibrato simula esta sección de un órgano Hammond. Puede elegir entre tres tipos de vibrato y coro diferentes. La versión estéreo del efecto ofrece dos parámetros adicionales: “Stereo Phase” y “Rate Right”. Estos parámetros le permiten determinar la velocidad de modulación de forma independiente para los canales izquierdo y derecho.  Potenciómetro Vibrato: determina los tipos de coro o vibrato que desee. El ajuste C0 desactiva tanto el efecto de vibrato como el de chorus.  Potenciómetro Chorus Int”: determina la intensidad de un tipo de efecto de coro determinado. Si se selecciona un tipo de efecto vibrato, este parámetro no tiene efecto alguno.  Potenciómetro Stereo Phase”: si se determina un valor entre 0 y 360 grados, “Stereo Phase” determina la relación de fase entre las modulaciones de los canales izquierdo y derecho, habilitando así los efectos estéreo sincronizados. Si selecciona “free” (libre), puede determinar la velocidad de modulación de los canales izquierdo y derecho por separado.  Potenciómetro Rate Left”: determina la velocidad de modulación del canal izquierdo cuando “Stereo Phase” no está ajustado como libre. Si “Stereo Phase” se ajusta a un valor entre 0 y 360 grados, “Rate Left” determina la velocidad de modulación de los canales izquierdo y derecho. “Rate Right” no tiene ninguna función en este modo.  Potenciómetro Rate Right”: determina la velocidad de modulación del canal derecho cuando “Stereo Phase” no está ajustado como libre. Spreader Puede utilizar el efecto Spreader para ampliar el espectro estéreo de una señal. El efecto Spreader modifica periódicamente el intervalo de frecuencias de la señal original de forma no lineal, modificando la amplitud percibida de la señal. Los parámetros estéreo de la versión mono de Scanner Vibrato se ocultan tras una cubierta transparente. 158 Capítulo 9 Modulación  Regulador y campo Intensity: determina la cantidad de modulación.  Potenciómetro y campo Speed: define la frecuencia, y por tanto la velocidad, del LFO.  Regulador y campo “Channel Delay”: determina el tiempo de retardo, en muestras.  Regulador y campo Mix: determina el balance entre señales procesadas y secas. Tremolo El efecto Tremolo modula la amplitud de una señal, provocando cambios de volumen periódicos. Reconocerá este efecto por los amplificadores combinados de guitarra clásicos (en los que se suele llamar, de forma incorrecta, vibrato). El gráfico muestra todos los parámetros, a excepción de Rate.  Regulador y campo Depth: determina la cantidad de modulación.  Potenciómetro y campo Rate: define la frecuencia, y por tanto la velocidad, del LFO.  Potenciómetros y campos Symmetry y Smoothing: utilícelos para determinar la forma de la modulación.  Potenciómetros y campos Phase (solo disponibles en instancias estéreo y envolventes): controla la relación de fase entre la modulación de canales individuales. En 0° se obtienen simultáneamente los valores extremos de la modulación para todos los canales. 180° o –180° es equivalente a la mayor distancia posible entre la fase de modulación de los canales.  Menú Distribution (solo disponible en instancias surround): define cómo se distribuyen los desplazamientos de fase entre los diferentes canales individuales en el campo surround. Puede elegir entre las distribuciones Circular, Random, “Front <> Rear” y “Left <> Right”. Cuando cargue un ajuste que utilice la opción Random, se recuperará el valor de desplazamiento de fase guardado. Si desea aplicar un nuevo valor aleatorio, seleccione “new random”. en el menú Distribution.  Regulador y campo Offset (parámetro ampliado): determina la cantidad en que se desplaza la modulación (ciclo) a la derecha o a la izquierda, dando como resultado variaciones de trémolo notables o sutiles.Capítulo 9 Modulación 159 Symmetry y Smoothing Si Symmetry está ajustado al 50% y Smoothing al 0%, la modulación tiene una forma rectangular. Esto significa que los tiempos de volumen completo de la señal son equivalentes a los de la señal de volumen bajo, y que los cambios entre los estados se producen bruscamente. Puede definir la relación alto/bajo con Symmetry y hacer que suba o baje suavemente con Smoothing.10 161 10 Tono Puede usar los efectos de tono de Logic Studio para transportar o corregir el tono de las pistas de audio. Estos efectos también se pueden usar para crear partes unísonas o ligeramente engrosadas, o incluso para la creación de voces armónicas. Logic Studio incluye los siguientes efectos de tono:  “Pitch Correction” en la página 161  “Pitch Shifter II” en la página 166  “Vocal Transformer” en la página 167 Pitch Correction Puede usar el módulo Pitch Correction para corregir el tono de las pistas de audio. Una entonación inadecuada es un problema común, por ejemplo, en las pistas vocales. Los artefactos de sonido que se pueden introducir mediante el proceso son mínimos y apenas se pueden oír, siempre y cuando las correcciones sean moderadas. La corrección funciona mediante la aceleración y la ralentización de la velocidad de reproducción, asegurando que la señal de entrada (vocal cantada) siempre concuerde con el tono de nota correcto. Si usa un algoritmo para corregir los intervalos más largos, puede crear efectos especiales. Las articulaciones naturales de la actuación, como la respiración, se mantienen. Cualquier escala se puede definir como una rejilla de cuantización del tono. Las notas entonadas incorrectamente se corregirán de acuerdo con esta rejilla. Nota: Las grabaciones polifónicas (coros en una pista) y las señales altamente percusivas, con partes ruidosas prominentes, no se pueden corregir a un tono específico. Pese a ello, tómese la libertad de probar el funcionamiento del módulo con las pistas de batería.162 Capítulo 10 Tono Parámetros de Pitch Correction  Botones Normal y Low: determinan el intervalo del tono que se está explorando (para las notas que necesitan corrección).  Botón “Use Global Tuning”: actívelo para usar los Ajustes de afinación del proyecto para el proceso de corrección del tono. Si este botón está desactivado, puede usar el campo “Ref. Pitch” para ajustar libremente la afinación de referencia deseada en centésimas.  Campo Scale: haga clic en este botón para elegir rejillas de cuantización de tono diferentes en el menú de escala.  Campo Root: haga clic aquí para elegir la nota fundamental de la escala.  Keyboard: haga clic en una tecla para excluir la nota correspondiente de las rejillas de cuantización de tono. Esto elimina de forma efectiva esta tecla de la escala, lo que resulta en notas forzadas al tono (tecla) disponible más cercano.  Botones Bypass: haga clic en ellos para excluir la nota correspondiente de la corrección de tono. En otras palabras, no se corregirá ninguna nota que coincida con este tono. Esto es aplicable a las rejillas de cuantización de escala preajustadas y a las del usuario. El botón “Bypass all” proporciona una vía rápida para comparar las señales corregida y original, o para la automatización de cambios.  Botones “Show Input” y “Show Output”: haga clic en estos botones para mostrar el tono de la señal de entrada o de salida, respectivamente, en las notas del teclado.  Pantalla “Correction Amount”: indica el grado de cambio en el tono. El marcador rojo indica el promedio del grado de corrección durante un periodo de tiempo largo.  Regulador y campo Response: determina la velocidad con que la voz alcanza el tono de destino corregido.  Regulador y campo Detune: desafina la señal entrante de acuerdo con el valor establecido. Capítulo 10 Tono 163 Cómo usar el módulo Pitch Correction Puede usar los botones Normal y Low para determinar el intervalo de tono que desea explorar en busca de notas necesitadas de corrección. El ajuste Normal es el intervalo por omisión y funciona con la mayoría del material de audio. El ajuste Low debería usarse solo con material de audio que contenga frecuencias extremadamente bajas (por debajo de 100 Hz), que puedan tener como resultado una detección del tono imprecisa. Estos parámetros no afectan al sonido, simplemente son opciones de seguimiento optimizadas para el intervalo de tono de destino elegido. Cómo definir la rejilla de cuantización de tono El menú Scale le permite elegir rejillas de cuantización de tono diferentes. La escala que se ajusta manualmente (con el teclado) se llama “User Scale”. El ajuste por omisión es la escala cromática. Los demás nombres de escala se explican por sí solos. Si no está seguro de los intervalos usados en una escala determinada, simplemente elíjalos en el menú Scale y compruebe los valores mostrados en el teclado. Puede modificar cualquier nota en la escala haciendo clic en las teclas del teclado. Cualquier ajuste de este tipo sobrescribirá los ajustes de la “User Scale” existente. Solo puede haber una “User Scale” por proyecto. No obstante, puede crear varias “User Scale”s y guardarlas como archivos de ajustes del módulo Pitch Correction. ∏ Consejo: La escala Drone usa una quinta como rejilla de cuantización, y la escala Single define una única nota. La finalidad de ambas escalas no es crear voces realistas, por lo que si lo que busca son efectos interesantes, debería probar ambos. Haga clic en el campo Root para elegir la nota fundamental de la escala en un menú local. Se excluyen dos escalas: las escalas User y las Chromatic, en las que no hay nota fundamental (ninguna). Podrá transponer libremente las escalas mayores y menores, y las escalas nombradas según los acordes. Puede usar el teclado para excluir notas de la rejilla de cuantización de tono. Al abrir el módulo por primera vez, se seleccionan todas las notas de la escala cromática. Esto supone que alterará cada una de las notas entrantes para adaptarlas al siguiente semitono de la escala cromática. Si la entonación del cantante es mala, es posible que las notas se identifiquen incorrectamente y se corrijan. Por ejemplo: es posible que el cantante pretendiese cantar un Mi, pero la nota es de hecho más próxima a un Re sostenido. Si no quiere tener un Re sostenido en la canción, se puede desactivar la tecla Re sostenido en el teclado. Puesto que el tono original se cantó más próximo a un Mi que a un Re, se corregirá a un Mi. Nota: Estos ajustes son válidos para todos los intervalos de octavas. No se facilitan ajustes individuales para octavas diferentes. 164 Capítulo 10 Tono Exclusión de notas de Pitch Correction Al usar los botones de desactivación pequeños (byp) que aparecen encima de las teclas verdes (negras) y debajo de las azules (blancas), se excluyen notas de la corrección. Esto resulta de utilidad para las notas azules. Las notas azules son notas que se desplazan entre tonos, haciendo que resulte difícil identificar el estado mayor y menor de las claves. Como quizá sepa, una de las principales diferencias entre un Do menor y un Do mayor es el Mi bemol y el Si bemol, en lugar de Mi y Si. Los cantantes de blues se desplazan entre esas notas, creando una incertidumbre o tensión entre las escalas. El uso de los conmutadores de desactivación le permite excluir teclas concretas de los cambios, y las deja tal como estaban. Si activa el botón “Bypass all”, la señal de entrada se transmite sin procesar y sin corregir. Esto resulta de utilidad para identificar correcciones en el tono mediante el uso de la automatización. “Bypass all” está optimizado para lograr una conmutación perfecta en todas las situaciones. ∏ Consejo: Con frecuencia descubrirá que es mejor corregir únicamente las notas de mayor gravedad armónica. Por ejemplo, elija la escala “sus 4” y ajuste la nota Root para que concuerde con la clave del proyecto. Esto limitará la corrección a la nota fundamental, la cuarta y quinta de la escala. Conmute todas las notas restantes a Bypass y solo se corregirán las notas más importantes y sensibles, mientras que las restantes permanecerán sin cambios. Ajuste de la afinación de referencia Los ajustes en Archivo > Ajustes del proyecto > Afinación determinan la referencia de afinación para todos los instrumentos de software. Si activa “Use Global Tuning” en la ventana de Pitch Correction, para el proceso de corrección del tono se usarán los ajustes de afinación del proyecto. Si este parámetro está desactivado, puede usar el campo “Ref. Pitch” para ajustar libremente la afinación de referencia deseada. Por ejemplo: a menudo, la entonación de la línea vocal es ligeramente brusca o monó- tona a lo largo de toda la canción. Use el parámetro “Reference Pitch” para solucionar este problema en la entrada del proceso de detección del tono. Ajuste este parámetro en centésimas para que refleje la desviación de tono constante. De esta manera, la corrección de tono se aplicará con más precisión. Nota: Las afinaciones que difieren de la afinación del instrumento de software pueden resultar interesantes cuando desea corregir individualmente las notas de los cantantes de un coro. Si todas las voces fuesen individual y perfectamente corregidas en tono, el efecto del coro se perdería parcialmente. Puede evitar esto (des)afinando las correcciones de tono individualmente.Capítulo 10 Tono 165 Ajuste de la respuesta a los cambios de tono Use el parámetro Response para determinar la rapidez con que la voz llega al tono de destino (corregido). Los cantantes usan portamento y otras técnicas de deslizamiento. Si elige un valor de respuesta demasiado alto, los portamentos perfectos se convierten en glissandos de pasos de semitono, pero la entonación será perfecta. Si el valor de respuesta es demasiado lento, el tono de la señal de salida no cambiará lo suficientemente rápido. La respuesta en los cambios de tono se indica en milisegundos. El ajuste óptimo para este parámetro depende del estilo con que se cante, el tempo, vibrato y la calidad de la actuación original. Explicación de la pantalla “Correction Amount” La cantidad de cambio en el tono se indica en la barra horizontal que se muestra debajo del teclado. El marcador rojo indica el promedio del grado de corrección durante un periodo de tiempo largo. Si mantiene vigilada esta pantalla, podrá usarla para dos tareas importantes: comprender mejor el funcionamiento interno del algoritmo y ajustar la respuesta en consonancia. También puede usar esta visualización al hablar sobre la entonación vocal con un cantante durante una sesión de grabación, para mejorar la interpretación. Automatización del módulo Pitch Correction Pitch Correction puede automatizarse en su totalidad. Esto significa que se pueden automatizar los parámetros Scale y Root para seguir las armonías de la canción. Dependiendo de la calidad de la entonación original, es posible que sea suficiente con ajustar la escala clave. Es posible que las entonaciones más débiles necesiten cambios más significativos en los parámetros Scale y Root. 166 Capítulo 10 Tono Pitch Shifter II Pitch Shifter II proporciona una forma sencilla de combinar una versión de la señal con el tono desplazado y la señal original. Parámetros Pitch Shifter II  Campo y regulador “Semi Tones”: ajusta el valor de desplazamiento de tono en semitonos.  Regulador y campo Cents: controla la desafinación del valor de desplazamiento de tono en centésimas (1/100 de semitono).  Botones Drums, Speech y Vocals: selecciona uno de los tres valores preajustados que optimizan Pitch Shifter II para tipos comunes de material de audio:  Drums mantiene intacto el ritmo de la pista original.  Vocals mantiene la entonación del original sin cambios. Por eso Vocals es adecuado para cualquier señal inherentemente armónica o melodiosa, como por ejemplo los colchones de cuerda.  La opción Speech proporciona un término medio entre los dos, al tratar de mantener tanto los aspectos rítmicos como los armónicos de la señal. Esta opción es adecuada para señales complejas, como grabaciones de habla, música rap y otras señales híbridas, como las guitarras rítmicas.  Regulador y campo Mix: ajusta el porcentaje de la señal procesada respecto a la señal original  Menú local Timing (parámetros ampliados): determina si el tiempo sigue el preajuste seleccionado (Preset), si se crea un preajuste nuevo al analizar la señal de entrada (Auto) o si se usan los ajustes de los parámetros Delay, Crossfade y “Stereo Link” que se describen a continuación (Manual). Los siguientes tres parámetros están activos únicamente cuando se selecciona la opción Manual del menú local Timing.  Regulador y campo Delay: determina el grado de retardo aplicado a la señal de entrada. Cuanto más bajas sean las frecuencias de la señal de entrada, más alto (más largo) deberá ser el tiempo de retardo ajustado para desplazar eficazmente el tono de la señal.  Regulador y campo Crossfade: establece la cantidad de fundido cruzado entre los dos punteros que Pitch Shifter usa para leer la señal de entrada.  Menú local “Stereo Link”: seleccione Inv. para invertir las señales del canal estéreo: el procesado del canal derecho pasará al izquierdo, y viceversa. Al seleccionar la opción Normal no se produce ningún cambio en la señal.Capítulo 10 Tono 167 Cómo usar Pitch Shifter II Ajuste el grado de transposición (desplazamiento de tono) con el parámetro “Semi Tones”, y a continuación ajuste la cantidad de desafinación con el parámetro Cents. Use uno de los tres preajustes (Drums, Vocals o Speech), dependiendo del material con el que esté trabajando. Para otros tipos de material, puede probar cualquiera de los preajustes (empezando por Speech), comparar los resultados y usar el que mejor se adapte a su material. Mientras escucha y compara los diferentes ajustes, con frecuencia es buena idea ajustar de forma temporal el parámetro Mix al 100% para oír el máximo efecto del procesado. Tenga en cuenta que los artefactos de Pitch Shifter II son mucho más difíciles de escuchar con el ajuste Mix en los porcentajes menores. En la vista Controls de Pitch Shifter II puede crear sus propios preajustes, usando los parámetros Delay y Crossfade. Estos parámetros son únicamente efectivos cuando selecciona la opción Manual en el menú Timing. También puede seleccionar la opción Auto (Pitch Shifter creará de forma automática los preajustes al analizar la señal entrante). El parámetro “Stereo Link” le permite invertir las señales de canal estéreo: el procesado del canal derecho se realizará en el izquierdo y viceversa. Vocal Transformer Vocal Transformer le permite manipular las pistas vocales de diversas formas. Puede usarlo para transponer el tono de una línea vocal, para aumentar o disminuir el intervalo de una melodía o incluso para reducirla a una única nota (y así reflejar los tonos de una melodía). Independientemente de cómo cambie los tonos de la melodía, los formantes se mantendrán igual. Puede desplazar los formantes independientemente, lo que significa que puede convertir una pista vocal en una voz de pitufo, al tiempo que se mantiene el tono original. Vocal Transformer es ideal para los efectos vocales radicales. Los mejores resultados se obtienen con las señales monofónicas, incluidas las pistas instrumentales monofónicas. Este módulo no está diseñado para voces polifónicas (un coro en una única pista, por ejemplo) u otras pistas de acordes. Parámetros de Vocal Transformer  Potenciómetro y campo Pitch: determina la cantidad de transposición aplicada a la señal de entrada. 168 Capítulo 10 Tono  Glide (parámetro ampliado): determina la cantidad de tiempo que necesitará la transformación vocal, permitiendo deslizamientos hasta el valor Pitch.  Potenciómetro y campo Formant: ajusta los formantes de la señal de entrada.  Menú Formants (parámetros ampliados): determina si Vocal Transformer procesa todos los formantes (ajuste “Process always”) o solo los de voz (ajuste “Keep unvoiced formants”). Esta última opción no afecta al típico ruido sibilante de las interpretaciones vocales. En algunas aplicaciones, este ajuste producirá un efecto de transformación sonora más natural.  Botón Robotize: haga clic para conmutar Vocal Transformer al modo Robotize. El modo Robotize se usa para aumentar, disminuir o reflejar la melodía.  Regulador y botones Tracking (solo disponibles en el modo Robotize): controla el modo en que la melodía cambia en el modo Robotize.  Regulador y campo “Pitch Base” (solo disponibles en el modo Robotize): use esta opción para transponer la nota que está siguiendo el parámetro Tracking.  Regulador y campo Mix: define el promedio de nivel entre las señales original (seca) y procesada.  Campo y regulador “Grain Size” (parámetro ampliado): el algoritmo de Vocal Transformer se basa en la síntesis granular. El parámetro “Grain Size” permite definir el tamaño de los granos, y así afectar a la precisión del proceso. Haga pruebas para encontrar el mejor ajuste. Primero, utilice la opción Auto. Cómo ajustar los parámetros Pitch y Formant El parámetro Pitch transpone el tono de la señal (hasta un máximo de) dos octavas hacia arriba o hacia abajo. Los ajustes se realizan en pasos de semitono. Los tonos entrantes se indican mediante una línea vertical bajo el campo “Pitch Base”. Las transposiciones de una quinta hacia arriba (Pitch = +7), una cuarta hacia abajo (Pitch = –5) o una octava (Pitch = ±12) son las más útiles armónicamente. Al alterar el parámetro Pitch puede apreciar que los formantes no varían. Los formantes son énfasis característicos de ciertos intervalos de frecuencia. Son estáticos y no cambian con el tono. Los formantes son responsables del timbre específico de una voz humana determinada. El parámetro Pitch se usa expresamente para cambiar el tono de una voz, no su carácter. Si establece valores de tono negativos para una voz femenina de soprano, puede convertirla en una voz de alto, sin cambiar el carácter específico de la voz de la cantante. El parámetro Formant alterna los formantes, al tiempo que mantiene (o altera de forma independiente) el tono. Si ajusta este parámetro a valores positivos, el cantante sonará como un pitufo. Al modificar el parámetro de forma descendente, puede lograr unos sonidos vocales que recuerden a Darth Vader.Capítulo 10 Tono 169 ∏ Consejo: Si ajusta Pitch a 0 semitonos, Mix a 50% y Formant a +1 (con Robotize desactivado), podrá colocar a un cantante (con una cabeza más pequeña) junto al cantante original. Ambos cantarán con la misma voz, en un coro de dos. Este efecto de coro es muy efectivo y fácilmente controlable mediante el parámetro Mix. Cómo usar el modo Robotize Si activa Robotize, Vocal Transformer podrá aumentar o disminuir la melodía. Podrá controlar la intensidad de esta distorsión con el parámetro Tracking. Los cuatro botones –1, 0, 1 y 2 ajustan el regulador Tracking a valores de –100%, 0%, 100% y 200%, respectivamente. Estos botones son puramente controles de conveniencia que agilizan el ajuste del parámetro Tracking a los ajustes más útiles.  Con un valor de 100% (conmutación 1), el intervalo de la melodía se mantiene. Los valores más altos aumentan la melodía y los valores inferiores la disminuyen.  Con un ajuste de 200% (conmutación 2), los intervalos se duplican.  Un ajuste de 0% (conmutación 0) genera resultados interesantes, pues todas las sílabas de la pista vocal se cantan en el mismo tono. Los valores bajos convierten las líneas cantadas en lengua hablada.  Con un ajuste de -100% (conmutación -1) los intervalos se reflejan. El parámetro “Pitch Base” se usa para transponer la nota que el parámetro Tracking está siguiendo. Por ejemplo: la nota hablada, si Tracking está ajustado a 0%. 11 171 11 Reverberación Se pueden usar los efectos de reverberación para simular el sonido de entornos acústicos como habitaciones, salas de conciertos, cuevas o espacios infinitos. El sonido rebota repetidamente en la superficie de cualquier espacio y en los objetos dentro de un espacio, y desaparece gradualmente hasta volverse inaudible. Las ondas sonoras devueltas tienen como resultado un patrón de reflejo, más comúnmente conocido como reverberación (o reverb). La parte inicial de una reverberación consiste en un número de reflejos discretos que se pueden distinguir claramente antes de que las colas de reverberación difusas se intensifiquen. Estos reflejos iniciales son esenciales en la percepción del espacio de una sala. Toda la información que el oído humano puede distinguir acerca del tamaño y la forma de una sala está contenida en estos reflejos iniciales. Placas, efectos digitales de reverberación y reverberación por convolución La primera forma de reverberación usada en la producción musical fue una sala especial llena de superficies duras (llamada “cámara de resonancia”). Se utilizaba para añadir ecos a la señal. Se usaban dispositivos mecánicos, incluido muelles y placas, para añadir reverberación a la salida de los instrumentos musicales y micrófonos. Señal Reflejos discretos Cola de reverberación difusa Patrón de reflejo/reverberación Tiempo172 Capítulo 11 Reverberación La grabación digital introdujo los efectos de reverberación digital, que consisten en miles de retardos de diversa duración e intensidad. El tiempo transcurrido entre la señal original y la llegada de los primeros reflejos se puede ajustar mediante un parámetro comúnmente denominado prerretardo. El promedio de reflejos en un tiempo dado está determinado por el parámetro de densidad. La regularidad o irregularidad de la densidad se controla mediante el parámetro de difusión. La cada vez mayor potencia de cálculo de los ordenadores ha hecho posible muestrear las características de reverberación de espacios reales mediante el uso de reverberaciones por convolución. Estas grabaciones de las características de las salas se conocen como “respuestas a impulsos”. Las reverberaciones por convolución funcionan mediante la convolución (combinación) de una señal de audio con la repuesta a un impulso grabada de las características de reverberación de una sala. Este capítulo describe los efectos de reverberación que se incluyen en Logic Studio:  AVerb  SilverVerb  GoldVerb  PlatinumVerb  EnVerb  Space Designer: Space Designer es una reverberación por convolución que se describe por separado en el capítulo “Reverberación por convolución: Space Designer”, desde la página 183.  “Soundtrack Pro Reverb” en la página 181. AVerb AVerb es un efecto de reverberación simple que usa un solo parámetro para controlar los efectos del reflejo inicial y la difusión de la cola de reverberación: “Density/Time”. Los valores de ajuste bajos tienden a crear grupos de reflejos iniciales claramente discernibles, lo que genera algo similar a un eco. Los valores altos resultan en un efecto similar a una reverberación. Capítulo 11 Reverberación 173 AVerb es una herramienta rápida y sencilla para crear toda una gama de interesantes efectos sonoros de espacio y eco. No obstante, AVerb no es la mejor elección para la simulación de entornos acústicos reales.  Predelay: determina el intervalo entre la señal original y los reflejos iniciales de la señal de reverberación.  Reflectivity: define el grado de reflectividad de las paredes, techo y suelo imaginarios. En otras palabras, la dureza de las paredes y el material del que están hechas. El cristal, la piedra, la madera, las alfombras y otros materiales tienen un impacto drástico sobre el tono de la reverberación.  “Room Size”: define las dimensiones de las salas simuladas.  “Density/Time”: determina tanto la densidad como la duración de la reverberación.  Mix: determina el balance entre las señales “wet” (procesadas) y “dry” (secas). EnVerb EnVerb es un versátil efecto de reverberación con una función especial: le permite ajustar libremente la envolvente de la cola de reverberación difusa. Es posible dividir la interfaz en tres zonas:  Parámetros de tiempo: determinan el intervalo del retardo entre la señal original y la cola de reverberación, y modifican esta última a lo largo del tiempo. La representación gráfica representa de forma visual la envolvente de la reverberación.  Parámetros de sonido: esta zona permite dar forma al sonido de la señal de reverberación. También se puede usar el parámetro Crossover para dividir la señal entrante en dos bandas y ajustar el nivel de la banda de frecuencia baja independientemente.  Parámetro Mix: determina el balance entre las señales “wet” (procesadas) y “dry” (secas).174 Capítulo 11 Reverberación Parámetros de tiempo  “Dry Signal Delay”: determina el retardo de la señal original. Tan solo se puede oír la señal seca cuando el parámetro Mix está ajustado a un valor que no sea 100%.  Predelay: ajusta el intervalo entre la señal original y el punto de inicio de la fase de ataque de la reverberación (el comienzo exacto del primer reflejo).  Attack: define el tiempo que la reverberación tarda en subir hasta el nivel máximo.  Decay: define el tiempo que el nivel de la reverberación tarda en descender desde su máximo hasta el nivel sostenido.  Sustain: ajusta el nivel de la reverberación que se mantendrá constante durante la fase sostenida. Se expresa como un porcentaje del volumen de la escala completa de la señal de reverberación.  Hold: ajusta la duración (tiempo) de la fase sostenida.  Release: ajusta el tiempo que la reverberación tarda en desvanecerse por completo tras haber finalizado la fase de sostenido. Parámetros de sonido  Density: ajusta la densidad de la reverberación.  Spread: controla la imagen estéreo de la reverberación. Al 0%, el efecto genera una reverberación monoaural. Al 200%, la imagen estéreo se expande artificialmente.  “High Cut”: las frecuencias por encima del valor de ajuste se filtran y eliminan de la cola de reverberación.  Crossover: define la frecuencia en la que la señal de entrada se divide en dos bandas de frecuencia para su procesamiento independiente.  “Low Freq Level”: determina el nivel de reverberación relativa de las frecuencias por debajo de la frecuencia de intersección. En la mayoría de los casos, se obtendrán los mejores resultados de sonido cuando se asignen valores negativos a este parámetro. GoldVerb GoldVerb permite editar los reflejos iniciales y la cola de reverberación difusa por separado, lo que facilita la emulación de salas reales con exactitud. Capítulo 11 Reverberación 175 La interfaz se puede dividir en cuatro grupos de parámetros:  Parámetros de reflejos iniciales “Early Reflections”: esta sección simula los primeros reflejos de la señal al rebotar en las paredes, techo y suelo de una sala real.  Parámetros de reverberación Reverb: esta sección controla las reverberaciones difusas.  Parámetro “Balance ER/Reverb”: controla el balance entre los reflejos iniciales y la sección Reverb. Al ajustar el regulador a cualquiera de sus posiciones extremas, la sección que no se usa se desactiva.  Parámetro Mix: determina el balance entre las señales “wet” (procesadas) y “dry” (secas). Parámetros de reflejos iniciales “Early Reflection”  Predelay: determina el intervalo de tiempo entre el inicio de la señal original y la llegada de los reflejos iniciales.  “Room Shape”: define la forma geométrica de la sala. El valor numérico (de 3 a 7) representa el número de esquinas. La representación gráfica muestra visualmente este ajuste.  “Room Size”: determina las dimensiones de la sala. El valor numérico indica la longitud de las paredes (la distancia entre dos esquinas).  “Stereo Base”: define la distancia entre los dos micrófonos virtuales que se usan en la sala simulada. Una separación entre micrófonos ligeramente mayor que la distancia entre dos oídos humanos, por lo general, ofrece los mejores resultados. Se obtienen resultados más realistas si se opta por usar la distancia entre dos oídos situados en lados opuestos de la misma cabeza. Este parámetro solo está disponible en las instancias estéreo del efecto. Parámetros de reverberación Reverb  “Initial Delay”: ajusta el intervalo entre la señal original y la cola de reverberación difusa.  Density: controla la densidad de la cola de reverberación difusa.  Diffusion (parámetros ampliados): ajusta la difusión de la cola de reverberación.  “Reverb Time”: tiempo que el nivel de reverberación tarda en descender 60 dB.  “High Cut”: las frecuencias por encima del valor de ajuste se filtran y eliminan de la señal de reverberación.  Spread: controla la imagen estéreo de la reverberación. Al 0%, el efecto genera una reverberación monoaural. Al 200%, la imagen estéreo se expande artificialmente. Ajuste del prerretardo y el retardo inicial En la práctica, los prerretardos demasiado breves tienden a dificultar la ubicación exacta de la señal. Además, pueden enturbiar el sonido de la señal original. Por otra parte, un retardo demasiado largo puede percibirse como un eco artificial. También puede separar la señal original de sus reflejos iniciales, lo que deja un vacío audible. 176 Capítulo 11 Reverberación El ajuste de prerretardo óptimo depende del tipo (o envolvente) de la señal. Por lo general, las señales percusivas requieren prerretardos más breves que las señales donde el ataque hace un fundido de entrada gradual. Una buena práctica consiste en usar el prerretardo más largo posible antes de empezar a oír efectos secundarios no deseados, como un eco audible. Si desea una reverberación armónica que suene natural, la transición entre los reflejos iniciales y la cola de reverberación debería ser lo más suave y perfecta posible. Ajuste el retardo inicial de modo que sea lo más largo posible, sin ningún vacío identificable entre los reflejos iniciales y la cola de reverberación. Ajuste de la densidad y la difusión Por lo general, se busca que la señal sea lo más densa posible. No obstante, el uso de un valor de densidad inferior significa que el efecto requiere menor cantidad de recursos del procesador. Aparte de esto, en contadas ocasiones un valor de densidad alta puede enturbiar el sonido, problema que se puede solucionar simplemente reduciendo el valor de densidad. Por el contrario, si se selecciona un valor de densidad demasiado bajo, la cola de reverberación sonará granulada. Los valores de difusión altos representan una densidad regular, con pocas alteraciones en nivel, recurrencias y posición panorámica. Los valores de difusión bajos tienen como resultado que la densidad del reflejo se vuelve irregular y granulada. El espectro estéreo también cambia. Ajuste del tiempo de reverberación Comúnmente se considera el tiempo de reverberación como el intervalo de tiempo que la señal de reverberación tarda en descender 60 dB. Por este motivo, con frecuencia se hace referencia al tiempo de reverberación como RT60. Las mayoría de las salas naturales tiene un intervalo de reverberación que oscila entre uno y tres segundos, si bien este valor se ve reducido por las superficies absorbentes y los muebles. Los salones grandes y vacíos, o las iglesias, tienen unos tiempos de reverberación de hasta ocho segundos, y los de algunos lugares cavernosos y catedrales pueden ser incluso superiores. Ajuste de “High Cut” Las superficies irregulares o absorbentes (empapelado, paneles de madera, alfombras, etc.) tienden a reflejar las frecuencias bajas mejor que las altas. El filtro “High Cut” reproduce este efecto. Si se ajusta el filtro “High Cut” de modo que esté totalmente abierto, la reverberación sonará como si rebotase en una piedra o un cristal.Capítulo 11 Reverberación 177 PlatinumVerb PlatinumVerb le permite editar los reflejos iniciales y la cola de reverberación difusa por separado, lo que facilita la emulación con exactitud de salas reales. Su sección de reverberación de banda dual divide la señal entrante en dos bandas, cada una de las cuales se procesa (y puede editarse) independientemente. La interfaz se puede dividir en cuatro grupos de parámetros:  Parámetros de reflejos iniciales “Early Reflections”: esta sección simula los primeros reflejos de la señal al rebotar en las paredes, techo y suelo de una sala real.  Parámetros de reverberación Reverb: esta sección controla las reverberaciones difusas.  Parámetro “Balance ER/Reverb”: controla el balance entre los reflejos iniciales y la sección Reverb. Al ajustar el regulador a cualquiera de sus posiciones extremas, la sección que no se usa se desactiva.  Sección de salida: determina el balance entre las señales “wet” (procesadas) y “dry” (secas). Parámetros de reflejos iniciales “Early Reflection”  Predelay: determina el intervalo de tiempo entre el inicio de la señal original y la llegada de los reflejos iniciales.  “Room Shape”: define la forma geométrica de la sala. El valor numérico (de 3 a 7) representa el número de esquinas. La representación gráfica muestra visualmente este ajuste.  “Room Size”: determina las dimensiones de la sala. El valor numérico indica la longitud de las paredes (la distancia entre dos esquinas).  “Stereo Base” (solo disponible en las instancias estéreo): define la distancia entre los dos micrófonos virtuales que se usan en la sala simulada. Una separación entre micrófonos ligeramente mayor que la distancia entre dos oídos humanos, por lo general, ofrece los mejores resultados. Se obtienen resultados más realistas si se usa la distancia entre dos oídos situados en lados opuestos de la misma cabeza.178 Capítulo 11 Reverberación  “ER Scale” (parámetro ampliado): amplía o reduce los reflejos iniciales a lo largo del eje temporal, lo que afecta a los parámetros “Room Shape”, “Room Size” y “Stereo Base” simultáneamente. Parámetros Reverb  “Initial Delay”: ajusta el intervalo entre la señal original y la cola de reverberación difusa.  Spread: controla la imagen estéreo de la reverberación. Al 0%, el efecto genera una reverberación monoaural. Al 200%, la imagen estéreo se expande artificialmente.  Crossover: define la frecuencia en la que la señal de entrada se divide en dos bandas de frecuencia para su procesamiento independiente.  “Low Ratio”: determina el tiempo de reverberación de la banda de graves en relación con el de la banda de agudos. Se expresa como un porcentaje que oscila entre 0 y 200%.  “Low Freq Level”: ajusta el nivel de graves en la reverberación. A 0 dB, el volumen de ambas bandas es el mismo.  “High Cut”: las frecuencias por encima del valor de ajuste se filtran y eliminan de la señal de reverberación.  Density: controla la densidad de la cola de reverberación difusa.  Diffusion: ajusta la difusión de la cola de reverberación.  “Reverb Time”: determina el tiempo de reverberación de la banda de agudos. Parámetros de salida  Dry: controla la cantidad de la señal original.  Wet: controla la cantidad de la señal con efectos. Ajuste del prerretardo y el retardo inicial En la práctica, los prerretardos demasiado breves tienden a dificultar la ubicación exacta de la señal. Además, pueden enturbiar el sonido de la señal original. Por otra parte, un retardo demasiado largo puede percibirse como un eco artificial. También puede separar la señal original de sus reflejos iniciales, lo que deja un vacío audible. El ajuste de prerretardo óptimo depende del tipo (o envolvente) de la señal. Por lo general, las señales percusivas requieren prerretardos más breves que las señales donde el ataque hace un fundido de entrada gradual. Una buena práctica consiste en usar el prerretardo más largo posible antes de empezar a oír efectos secundarios no deseados, como un eco audible. Si desea una reverberación armónica que suene natural, la transición entre los reflejos iniciales y la cola de reverberación debería ser lo más suave y perfecta posible. Ajuste el retardo inicial de modo que sea lo más largo posible, sin ningún vacío identificable entre los reflejos iniciales y la cola de reverberación.Capítulo 11 Reverberación 179 Ajuste de la densidad y la difusión Por lo general, se busca que la señal sea lo más densa posible. No obstante, el uso de un valor de densidad inferior significa que el efecto requiere menor cantidad de recursos del procesador. Aparte de esto, en contadas ocasiones un valor de densidad alta puede enturbiar el sonido, problema que se puede solucionar simplemente reduciendo el valor de densidad. Por el contrario, si se selecciona un valor de densidad demasiado bajo, la cola de reverberación sonará granulada. Los valores de difusión altos representan una densidad regular, con pocas alteraciones en nivel, recurrencias y posición panorámica. Los valores de difusión bajos tienen como resultado que la densidad del reflejo se vuelve irregular y granulada. El espectro estéreo también cambia. Ajuste del tiempo de reverberación Comúnmente se considera el tiempo de reverberación como el intervalo de tiempo que la señal de reverberación tarda en descender 60 dB. Por este motivo, con frecuencia se hace referencia al tiempo de reverberación como RT60. Las mayoría de las salas naturales tiene un intervalo de reverberación que oscila entre uno y tres segundos, si bien este valor se ve reducido por las superficies absorbentes y los muebles. Los salones grandes y vacíos, o las iglesias, tienen unos tiempos de reverberación de hasta ocho segundos, y los de algunos lugares cavernosos y catedrales pueden ser incluso superiores. Ajuste de “High Cut” Las superficies irregulares o absorbentes (empapelado, paneles de madera, alfombras, etc.) tienden a reflejar las frecuencias bajas mejor que las altas. El filtro “High Cut” reproduce este efecto. Si se ajusta el filtro “High Cut” de modo que esté totalmente abierto, la reverberación sonará como si rebotase en una piedra o un cristal. Ajuste del tiempo de reverberación y nivel de la banda de frecuencia baja Se puede usar el control “Low Ratio” para compensar el tiempo de reverberación de la banda de frecuencia baja. Al 100%, los tiempos de reverberación para ambas bandas son idénticos. En valores inferiores, el tiempo de reverberación de las frecuencias por debajo de la frecuencia de intersección es más corto. En valores superiores a 100%, el tiempo de reverberación para las frecuencias bajas es mayor. Ambos fenómenos se producen en la naturaleza. En la mayoría de las mezclas, un tiempo de reverberación más breve para las frecuencias de graves resulta preferible. Por ejemplo, si se usa PlatinumVerb en un bucle de bombo y caja, un tiempo de reverberación corto para el bombo le permite conseguir una señal procesada considerablemente más alta.180 Capítulo 11 Reverberación El regulador “Low Freq Level” permite potenciar o atenuar el nivel de la banda de frecuencia baja. En la inmensa mayoría de las mezclas, la mejor opción es ajustar un nivel inferior para la señal de reverberación baja. Esto permite incrementar el nivel del instrumento grave, lo que hace que suene más intenso. Esto también ayuda a contrarrestar los efectos de enmascarado de la cola de graves. SilverVerb SilverVerb es similar a AVerb, pero incorpora un oscilador de baja frecuencia (LFO) adicional que se puede usar para modular la señal reverberación. Asimismo, incluye un filtro de corte de agudos y graves, lo que permite filtrar las frecuencias de la señal de reverberación. Las frecuencias altas resultan por lo general desagradables al oído, dificultan la comprensión del habla o enmascaran los sobretonos de las señales originales. Las colas de reverberación largas con mucho contenido en graves suelen dar como resultado una mezcla fofa.  Predelay: determina el intervalo entre la señal original y la señal de reverberación.  Reflectivity: define el grado de reflectividad de las paredes, techo y suelo imaginarios.  “Room Size”: define las dimensiones de las salas simuladas.  “Density/Time”: determina tanto la densidad como la duración de la reverberación.  “High Cut”: las frecuencias por encima del valor de ajuste se filtran y eliminan de la señal de reverberación. Tenga en cuenta que esto tan solo afecta al tono de la reverberación, no a la señal de origen.  “Low Cut”: las frecuencias por debajo del valor de ajuste se filtran y eliminan de la cola de reverberación. Al igual que en el apartado anterior, tan solo afecta a la señal de reverberación.  “Mod Rate”: ajusta la frecuencia (velocidad) del LFO.  “Modulation Phase”: define la fase de la modulación entre los canales izquierdo y derecho de la señal de reverberación. En el punto 0°, los valores extremos (mínimo o máximo) de la modulación se alcanzan simultáneamente en ambos canales. En el punto 180°, los valores extremos opuestos entre sí (el canal izquierdo al mínimo y el canal derecho al máximo, o viceversa) se alcanzan simultáneamente.  “Mod. Intensity”: ajusta el grado de modulación. El valor 0 desactiva la modulación del retardo.  Mix: ajusta el balance entre la señal procesada y la señal seca. Capítulo 11 Reverberación 181 Soundtrack Pro Reverb El módulo “Soundtrack Pro Reverb” proporciona un sencillo efecto de reverberación que consume muy pocos recursos de la CPU. Puede emplearla en material musical o de cualquier otra naturaleza.  Regulador y campo “Mix (dry/wet mix %)”: ajusta la relación entre la señal original (dry) y la procesada (wet) en la salida.  Regulador y campo “Decay (decay %)”: ajusta el porcentaje de la señal procesada que vuelve introducirse en el efecto.12 183 12 Reverberación por convolución: Space Designer Space Designer es un efecto de reverberación por convolución. Puede usarse para crear reverberaciones increíblemente realistas. Space Designer genera reverberaciones al convolucionar o combinar una señal de audio con una muestra de reverberación de respuesta a impulso (IR). Por ejemplo, supongamos que aplicamos Space Designer a una pista de voz. Si se carga en Space Designer una muestra de respuesta grabada en un teatro de ópera real, combinará la respuesta a impulso del teatro con la pista vocal y colocará al vocalista en ese espacio. Una respuesta de impulso es una grabación de las características de reverberación de una sala. Para ser más precisos, es una grabación de todos los reflejos de una sala determinada, provocados por un pico de señal inicial. El propio archivo de respuesta a impulso es un archivo de audio normal: lo que resulta único no es el tipo de archivo, sino cómo se usa. Space Designer puede funcionar como un efecto mono, estéreo, estéreo verdadero (es decir, que cada canal se procesa por separado) o surround. No solo carga las respuestas a impulso existentes, sino que ofrece herramientas para esculpir el sonido como, por ejemplo, envolventes, filtros, ecualización y controles de balance estéreo/surround que ofrecen un control inigualable de la dinámica, el timbre y la duración gracias a un exhaustivo conjunto de parámetros. Asimismo, Space Designer incluye una opción integrada de síntesis de respuesta a impulsos. 184 Capítulo 12 Reverberación por convolución: Space Designer Space Designer puede usarse para crear reverberaciones altamente realistas si se utiliza la grabación de respuesta a impulso de un espacio real, o para crear efectos totalmente únicos si se usa una respuesta a impulso sintetizada que no represente ningún espacio real. Si se crea la respuesta a impulso para ello, la convolución puede usarse para situar la señal de audio dentro de cualquier espacio, incluido un bafle, un juguete de plástico, etc. Además, gracias a las amplias funciones de procesamiento de audio de Space Designer, usted podrá adaptar al detalle el espacio grabado al material a procesar. Space Designer contiene los siguientes grupos de parámetros:  Parámetros de respuesta a impulso: use estos parámetros para cargar, guardar o manipular los archivos de respuesta a impulso. El archivo de respuesta a impulso elegido determina qué funcionalidad usará Space Designer para combinar con su señal de audio. Estos parámetros serán los iniciales que se usarán para cargar su archivo de respuesta a impulso, así como también los últimos si desea guardar su respuesta a impulso sintetizada. consulte “Parámetros de respuesta a impulso” en la página 186.  Parámetros globales: una vez se haya cargado la respuesta a impulso, estos parámetros generales se usarán para ajustar el modo en que Space Designer trabaja con la señal y la respuesta a impulso. Los parámetros globales incluyen parámetros de entrada y salida, compensación de retardo y volumen, prerretardo, etc. Estos parámetros afectan al procesamiento general de Space Designer, al contrario que los grupos de pará- metros más específicos, que solo afectan a un aspecto concreto del procesamiento de Space Designer. consulte “Parámetros globales” en la página 189.  Pantalla de envolvente y EQ: use la barra de botones en la parte superior de la pantalla para cambiar entre envolventes y ecualización. Es posible editar los parámetros seleccionados tanto gráfica como numéricamente en la propia pantalla. Parámetros de filtro Parámetros de la envolvente de volumen Parámetros de respuesta a impulso Pantalla “Envelope and EQ”:Capítulo 12 Reverberación por convolución: Space Designer 185  Parámetros de envolvente de volumen: use la envolvente de volumen para animar dinámicamente el volumen de su reverberación a lo largo de la duración de la respuesta a impulso. consulte “Parámetros de la envolvente de volumen” en la página 197.  Parámetros de filtro: es posible modificar todavía más el timbre de la reverberación de Space Designer usando los parámetros de este filtro resonante. Es posible elegir entre una serie de modos de filtro y ajustar la resonancia, además de ajustar, como la envolvente del volumen, la envolvente del filtro dinámicamente a lo largo del tiempo. consulte “Parámetros de filtro” en la página 198.  Parámetros de respuesta a impulso sintetizada: si procesa lo suficiente la respuesta a impulso original, es posible que desee sintetizar una nueva respuesta a impulso a partir de los parámetros editados. Use estos parámetros para ajustar la envolvente de densidad y otros valores de respuesta a impulso sintetizada. consulte “Parámetros de la respuesta a impulso sintetizada” en la página 201.  EQ: para el esculpido final del sonido, Space Designer integra un ecualizador de cuatro bandas: dos filtros shelving y dos paramétricos. Use estos parámetros para ajustar a su gusto el sonido de la reverberación. consulte “Parámetros EQ” en la página 203. Importante: Para combinar el audio en tiempo real, Space Designer debe calcular primero los ajustes de parámetros de la respuesta a impulso. Esta acción requiere un momento una vez editados los parámetros, y se indica mediante una barra de progreso azul. Mientras tanto, puede seguir ajustando el parámetro. En cuanto comience el cálculo, la barra azul será sustituida por una roja para indicarle que se está realizando el cálculo.186 Capítulo 12 Reverberación por convolución: Space Designer Parámetros de respuesta a impulso Space Designer puede usar los archivos de respuesta a impulso o sus propias respuestas a impulso sintetizadas. El área circular a la izquierda de la pantalla “Envelope and EQ” contiene los parámetros de respuesta a impulso. Aquí podrá determinar el modo de respuesta a impulso (“IR Sample” o “Synthesized IR”), cargar o crear respuestas a impulso, y ajustar la frecuencia de muestreo.  Botón “IR Sample”: haga clic para poner Space Designer en modo “IR Sample”. La muestra de respuesta a impulso cargada se usa para generar la reverberación.  Botón de flecha “IR Sample”: haga clic para cargar una respuesta a impulso.  Parámetro “Sample Rate”: determina la frecuencia de muestreo de la respuesta a impulso cargada.  Opción “Preserve Length”: es necesario activarla para mantener la longitud de la respuesta a impulso al cambiar la frecuencia de muestreo.  Parámetro “Length”: ajusta la longitud de la respuesta a impulso.  Botón “Synthesized IR”: haga clic para poner Space Designer en modo “Synthesized IR”. En este modo, Space Designer genera un impulso nuevo de respuesta sintetizada a partir de los valores de envolvente, filtro y EQ, y de los parámetros Length y Spread. Se puede alternar libremente entre una muestra de respuesta a impulso y una respuesta a impulso sintetizada sin perder los respectivos ajustes. Véase “Parámetros de la respuesta a impulso sintetizada” para obtener más información acerca de cómo trabajar en el modo “Synthesized IR”. Cómo trabajar en el modo “IR Sample” Al hacer clic por primera vez en el botón “IR Sample”, se abre una ventana de selección de archivo que le permite seleccionar el archivo de respuesta a impulso deseado desde una carpeta en su disco rígido o CD. Si ya ha cargado un archivo de respuesta a impulso, este botón vuelve del modo “Synthesized IR” a “IR Sample”. Cómo cargar las IR Para cambiar la respuestas a impulso cargadas actualmente, haga clic en la flecha que apunta hacia abajo a la derecha del botón. De este modo se accede a las siguientes funciones de menú:  “Load IR”: carga una muestra de respuesta a impulso sin cambiar las envolventes.  “Load IR & Init”: carga una muestra de respuesta a impulso e inicializa las envolventes.  “Show in Finder”: abre la ventana del Finder que muestra la ubicación del archivo. Capítulo 12 Reverberación por convolución: Space Designer 187 El nombre del archivo de respuesta a impulso cargado y su longitud se muestran en la vista Envelope de la pantalla principal. Todas las respuestas a impulso incluidas en Logic Studio se instalan en la carpeta /Librería/ Audio/Impulse Responses/Apple. El nombre por omisión de los archivos de desconvolución está formado por el nombre del archivo de origen más la extensión “.SDIR”. Formatos de respuesta a impulso Puede utilizarse cualquier archivo mono, estéreo, AIFF, SDII o WAV. Asimismo, puesto que Space Designer es compatible con formatos surround hasta 7.1, también pueden usarse archivos de audio discretos y en B-format que comprendan una única IR surround. Ajuste de la frecuencia de muestreo El regulador “Sample Rate” se usa para determinar la frecuencia de muestreo de una respuesta a impulso. Puede elegir entre los siguientes valores:  Orig.: Space Designer usa la frecuencia de muestreo del proyecto actual. Al cargar una respuesta a impulso, Space Designer convierte de forma automática la frecuencia de muestreo de la respuesta a impulso para sincronizarla con la del proyecto actual (en caso de ser necesario). Por ejemplo, esto le permite cargar una respuesta a impulso a 44,1 kHz en un proyecto que esté ejecutándose a 96 kHz, y viceversa.  /2, /4, /8: estos ajustes son la mitad del valor previo: un medio, un cuarto, un octavo. Por ejemplo:  si la frecuencia de muestreo del proyecto es de 96 kHz, las opciones serán 48 kHz, 24 kHz y 12 kHz.  si el proyecto tiene una frecuencia de muestreo de 44,1 kHz, las opciones serán 22,05 kHz, 11,025 kHz y 5.512 Hz. Al cambiar la frecuencia de muestreo, se incrementa (arriba) o se reduce (abajo) la respuesta de frecuencia (y la longitud) de la respuesta a impulso y, hasta cierto punto, la calidad general del sonido de la reverberación. No obstante, no es necesario preocuparse en exceso si el ancho de banda máximo de la cola de reverberación se reduce a 11,025 kHz al seleccionar una frecuencia de muestreo de 22,05 kHz (la mitad de 44,1 kHz). Las superficies naturales de las salas (sin contar el cemento y el azulejo) apenas reflejan frecuencias tan altas. Al seleccionar la mitad de la frecuencia de muestreo, la duración de la respuesta a impulso se duplica. La frecuencia más alta que a reflejar se dividirá por la mitad. Esta función tiene como resultado un comportamiento muy similar a duplicar cada una de las dimensiones de una sala virtual (multiplicando el volumen de la sala por ocho). Otro beneficio de la reducción de la frecuencia de muestreo es que su procesado requiere considerablemente menos recursos del ordenador, lo que hace que los ajustes de división por dos de la frecuencia de muestreo sean la solución ideal para espacios grandes y abiertos. 188 Capítulo 12 Reverberación por convolución: Space Designer Al activar el botón “Preserve Length” se mantiene la longitud de la respuesta a impulso cuando se cambia la frecuencia de muestreo. Al modificar estos dos parámetros se pueden obtener resultados interesantes. Las frecuencias de muestreo bajas también pueden usarse para crear interesantes efectos de tempo, tono y “retrodigitales”. Si ejecuta Space Designer en un proyecto que usa una frecuencia de muestreo más alta que la respuesta a impulso, también puede querer reducir la frecuencia de muestreo de la respuesta a impulso. No olvide activar la función “Preserve Length”. Esto reduce el consumo de potencia de proceso sin comprometer la calidad de la reverberación. No se producirán pérdidas en la calidad del efecto porque la respuesta a impulso no se beneficia de la superior frecuencia de muestreo del proyecto. Es posible realizar ajustes similares al tiempo que se ejecuta el modo “Synthesized IR”. La mayoría de los sonidos de reverberación típicos no incluyen una cantidad excesiva de altas frecuencias. Si estuviera trabajando a 96 kHz, necesitaría aplicar un filtrado de paso bajo profundo para obtener la suave respuesta de frecuencia característica de muchos sonidos de reverberación. Un enfoque diferente sería reducir primero las frecuencias altas a la mitad, o incluso a un cuarto, mediante el regulador “Sample Rate”, y aplicar a continuación el filtro de paso bajo. De este modo se ahorra una cantidad considerable de potencia de proceso del ordenador. Ajuste de la longitud de la respuesta a impulso Puede usarse el parámetro Length para ajustar la longitud de la respuesta a impulso (muestreadas o sintetizadas). Todas las envolventes se calculan automáticamente como un porcentaje de la longitud general, lo que quiere decir que, si se altera este parámetro, las curvas de la envolvente se estirarán o encogerán para encajar, de modo que se ahorrará tiempo y esfuerzo. Al usar un archivo de respuesta a impulso, el valor del parámetro Length no puede exceder la longitud de la muestra de respuesta a impulso. Las respuestas a impulso más largas (muestreadas o sintetizadas) someten al procesador a una mayor presión.Capítulo 12 Reverberación por convolución: Space Designer 189 Parámetros globales La pantalla “Envelope and EQ” de Space Designer contiene la mayoría de los elementos de la interfaz de Space Designer, los cuales cambian para reflejar el grupo de parámetros que está modificando. Los parámetros globales, distribuidos por la interfaz alrededor y debajo de la pantalla “Envelope and EQ”, se mantienen constantes. Estos parámetros se pueden dividir mediante los gráficos en relieve de la interfaz. La sección superior (elevada) de Space Designer contiene los siguientes parámetros globales:  Regulador Input: determina el modo en que Space Designer procesa una señal de entrada estéreo o surround. Véase “Regulador Input” en la página 190 para obtener más información.  Botón “Latency Compensation”: activa y desactiva la función de compensación de latencia interna de Space Designer. Véase “Latency Compensation” en la página 191 para obtener más información.  “Definition Area”: permite configurar Space Designer para cambiar a un ajuste de respuesta a impulso menos definido con la finalidad de emular la difusión de reverberación y ahorrar CPU. Véase “Definition” en la página 192 para obtener más información.  Rev Vol Compensation: activa la concordancia interna de volumen de respuesta a impulso de Space Designer (véase “Rev Vol Compensation” en la página 191 para obtener más información).  Reguladores Output: ajusta los niveles de salida (véase “Parámetros de salida” para obtener más información). Pantalla principal Regulador Input Botón “Latency Compensation” Botón “Rev Vol Compensation” Reguladores Output Área Definition190 Capítulo 12 Reverberación por convolución: Space Designer La sección inferior (plana) de Space Designer contiene los siguientes parámetros globales:  Parámetros de filtro: activan, ajustan la resonancia y seleccionan el modo del filtro resonante de Space Designer. Véase “Parámetros de filtro” para obtener más información.  Potenciómetro Pre-dly: ajusta el tiempo de prerretardo de la reverberación, o el tiempo entre la señal original y los primeros reflejos. Véase “Pre-Delay” para obtener más información.  Potenciómetro IR Start: cambia el punto en el que se reproduce la respuesta a impulso. Véase “IR Start” para obtener más información.  Potenciómetro Spread: en las respuestas a impulso sintetizadas ajusta la amplitud estéreo (para las instancias estéreo de Space Designer) o la amplitud surround (para las instancias surround) percibidas, para ampliar el campo estéreo o surround percibido y mejorar el efecto estéreo o surround. Véase “Parámetros de dispersión” para obtener más información.  Potenciómetro Xover: ajusta la frecuencia de intersección por debajo de la cual las respuestas a impulso sintetizadas serán procesadas por el potenciómetro Spread. Véase “Parámetros de dispersión” para obtener más información. Regulador Input El regulador Input actúa como un regulador de procesamiento estéreo para las instancias estéreo de Space Designer, o como un LFE para el regulador Reverb en el modo surround. El regulador Input no aparece en las instancias mono o mono a estéreo de Space Designer. Modo Stereo Para las instancias estéreo de Space Designer, el regulador Input determina cómo se procesa una señal estéreo:  Ajuste Stereo (parte superior del regulador): la señal se procesa en ambos canales al tiempo que mantiene el balance estéreo de la señal original.  Ajuste Mono (parte central del regulador): la señal se procesa en mono.  Ajuste XStereo (parte inferior del regulador): la señal se invierte, de modo que el procesamiento del canal derecho tiene lugar a la izquierda y viceversa.  Posiciones intermedias: se produce una mezcla de envíos de señal cruzados de estéreo a mono. ∏ Consejo: Las tres posiciones base del regulador Input son posiciones clave en las que se puede hacer clic (el regulador saltará de inmediato a ese punto). Capítulo 12 Reverberación por convolución: Space Designer 191 Modo Surround En las instancias surround de Space Designer, el regulador Input determina qué cantidad de la señal LFE se mezcla con los canales surround que alimentan la reverberación. En su ajuste más bajo, el regulador actúa como un mecanismo para omitir la señal LFE, que pasa en su totalidad a través de la reverberación sin ser procesada. Latency Compensation Los complejos cálculos realizados por Space Designer requieren tiempo. Este tiempo tiene como resultado la latencia del procesamiento. o retardo entre la señal (entrada) directa y la señal (salida) procesada. El botón “Latency Compensation” determina el modo en que Space Designer retarda la señal directa en relación con la señal procesada. La latencia de procesamiento de Space Designer es de 128 muestras a 44,1 kHz, valor que se duplica por cada división de frecuencia de muestreo inferior. Por ejemplo, si se ajusta el regulador de frecuencia de muestreo de Space Designer a “/2”, la latencia de procesamiento aumentará a 256 muestras. La latencia de procesamiento no se incrementa en el modo surround o con frecuencias de muestreo superiores a 44,1 kHz. Al activar este parámetro se retarda la señal directa (en la sección de salida) para que se sincronice con el retardo del procesamiento de la señal de efecto. Esto no tiene relación alguna con la compensación de latencia de la aplicación (esta compensación tiene lugar en Space Designer y solo es aplicable al mismo). Rev Vol Compensation La función “Rev Vol Compensation” trata de sincronizar las diferencias percibidas (no reales) en el volumen de los archivos de respuesta a impulso. 192 Capítulo 12 Reverberación por convolución: Space Designer Se activa por omisión y, por lo general, debería mantenerse así, aunque es posible que no resulte efectiva con todo tipo de respuestas a impulso. En estas situaciones deberá apagarse, y ajustarse los niveles de entrada y de salida según corresponda. Definition El parámetro Definition se muestra en el área del mismo nombre, al fondo de la pantalla “Envelope and EQ”. El cálculo de cada uno de los datos exactos de una reverberación derivada de una respuesta a impulso requiere una potencia de proceso significativa. El parámetro Definition emula la difusión de patrones de reverberación naturales al tiempo que reduce el consumo de potencia de la CPU de Space Designer. Las reverberaciones naturales contienen la mayoría de la información espacial en sus primeros milisegundos. Hacia el final de la reverberación, su patrón de reflejo se vuelve más y más difuso, y cada vez contiene menos información espacial. Para emular este fenómeno (así como para conservar potencia de CPU), Space Designer puede configurarse para que use únicamente una resolución de respuesta a impulso completa al inicio de la reverberación, y una resolución reducida al final de la misma. El parámetro Definition actúa como el punto de intersección en el que se produce el cambio a la resolución de respuesta a impulso reducida. El parámetro se muestra en milisegundos (donde se indica el momento en que se produce la intersección) y como un porcentaje (el 100% equivale a toda la respuesta a impulso con resolución completa). Nota: El regulador Definition solo será visible cuando haya cargado formatos de respuesta a impulso que consuman muchos recursos de CPU, como el estéreo verdadero. Parámetros de salida Los parámetros de salida permiten ajustar la mezcla entre las señales secas y procesadas. Los parámetros disponibles dependen de los ajustes de entrada de Space Designer. Capítulo 12 Reverberación por convolución: Space Designer 193 Configuraciones mono y estéreo Si se inserta como efecto mono, mono a estéreo o estéreo, Space Designer ofrece dos reguladores de salida: uno para la señal directa y otro para la señal de reverberación.  Regulador Dry: determina el nivel de la señal no procesada (seca). Si Space Designer está insertado en un canal bus o si usa respuestas a impulso de modelado, como por ejemplo simulaciones de altavoces, ajuste su valor a 0 (silenciado).  Regulador Rev(erb): ajusta el nivel de salida de la señal procesada. Configuración surround En las configuraciones surround, Space Designer ofrece cuatro reguladores de salida que, juntos, componen un pequeño mezclador de salida. Estos reguladores tienen las siguientes funciones:  C(enter): ajusta el nivel central de la reverberación  Bal(ance): ajusta el balance entre los altavoces L–C–R frontales y los Ls–Rs traseros. En surround 7.1 ITU, el balance gira en torno a los altavoces Lm–Rm y tiene en cuenta los ángulos surround. Con el surround 7.1 SDDS, los altavoces Lc–Rc se consideran frontales.  Rev(erb): ajusta el nivel de salida de la señal procesada.  Dry: determina el nivel de la señal no procesada. Cuando se usa Space Designer en un canal auxiliar, ajuste el nivel a un valor 0 (silenciado).194 Capítulo 12 Reverberación por convolución: Space Designer Pre-Delay El pre-delay (prerretardo) es el tiempo que transcurre entre la señal original y los primeros reflejos de la reverberación generados por Space Designer. En una sala de cualquier tamaño y forma, el pre-delay determina la distancia entre el oyente y las paredes, el techo y el suelo. Por supuesto, Space Designer permite ajustar este parámetro de forma independiente y sobre una gama más amplia de lo que se considera natural. En la práctica, un pre-delay demasiado breve tiende a hacer que resulte difícil determinar la posición exacta de la señal. También puede dar color al sonido de la señal original. Por otra parte, un pre-delay demasiado largo puede percibirse como un eco poco natural. También puede separar la señal original de sus reflejos iniciales, dejando un vacío audible entre las señales. El ajuste de pre-delay ideal para crear un espacio realista depende de las propiedades, o para ser más precisos, de la envolvente de la señal original. Las señales percusivas, por lo general, requieren prerretardos más breves que las señales en las que el ataque presenta un fundido de entrada gradual. Una buena norma general consiste en usar el pre-delay más largo posible antes de que se produzcan efectos secundarios no deseados como, por ejemplo, la materialización de un eco audible de este tipo. Evidentemente, estas pautas están diseñadas para ayudarle a diseñar espacios sonoros realistas. Si lo que desea es crear entornos sonoros artificiales usando Space Designer, experimente con el parámetro de pre-delay para crear otras reverberaciones y ecos sofisticados. IR Start El parámetro IR Start le permite desplazar el punto de reproducción de la respuesta a impulso, lo que de hecho corta su inicio. El parámetro “IR Start” puede usarse, por ejemplo, para eliminar cualquier pico al inicio de la muestra de respuesta a impulso. También ofrece una serie de opciones creativas, como su uso combinado con la función Reverse (véase “Barra de botones” en la página 195). Nota: El parámetro “IR Start” no está disponible en el modo “Synthesized IR”. En este modo no es necesario puesto que, por diseño, el parámetro Length proporciona una funcionalidad idéntica.Capítulo 12 Reverberación por convolución: Space Designer 195 Pantalla “Envelope and EQ” La pantalla “Envelope and EQ” de Space Designer incluye dos componentes: la barra de botones en la parte superior y la pantalla principal (incluida la barra de parámetros). La propia pantalla muestra la envolvente que se está editando o la curva de ecualización, dependiendo de qué botón se active. Barra de botones La barra de la pantalla “Envelope and EQ” incluye botones para alternar entre las envolventes y la ecualización en la pantalla principal, así como algunos botones de función.  Botón Reset: haga clic en este botón para reiniciar la envolvente o la ecualización que se muestran en la actualidad y restablecer sus valores por omisión.  Botón All: haga clic para restablecer todos los valores por omisión de la envolvente y de la ecualización.  Botón “Volume Env”: haga clic en este botón para poner la envolvente de volumen en el primer plano de la pantalla principal. Las restantes curvas de la envolvente se muestran como transparencias en segundo plano. Véase “Parámetros de la envolvente de volumen” para obtener más información acerca de la envolvente de volumen.  Botón “Filter Env”: haga clic en este botón para poner la envolvente de filtro en el primer plano de la pantalla principal. Las restantes curvas de la envolvente se muestran como transparencias en segundo plano. Véase “Parámetros de filtro” para obtener más información acerca de la envolvente de filtro. Barra de botones Pantalla principal Pantalla en vista de envolvente Pantalla en vista de ecualización Barra de parámetros196 Capítulo 12 Reverberación por convolución: Space Designer  Botón “Density Env”: haga clic en este botón para poner la envolvente de densidad en el primer plano de la pantalla principal. Las restantes curvas de la envolvente se muestran como transparencias en segundo plano. Véase “Parámetros de la respuesta a impulso sintetizada” para obtener más información acerca de la envolvente de densidad.  Botón EQ: haga clic en este botón para mostrar en la pantalla principal la ecualización paramétrica de cuatro bandas de Space Designer. Véase “Parámetros EQ” para obtener más información sobre la ecualización de Space Designer.  Botón Reverse: haga clic para invertir la respuesta a impulso junto con sus envolventes. Al invertir la respuesta a impulso, se usa de hecho la cola en lugar la parte frontal de la muestra. Así pues, es posible que necesite usar valores de pre-delay inferiores o incluso negativos al realizar una inversión. Elementos de visualización adicionales en la vista Envelope Al mostrar envolventes, la pantalla principal incluye algunos botones adicionales y una vista general que no forma parte de la vista EQ:  “Impulse response overview”: indica la proporción del archivo de respuesta a impulso actualmente visible y le ayuda a orientarse cuando el zoom se encuentra activo.  Botón “Zoom to Fit”: cambia para mostrar la onda de respuesta a impulso completa. La pantalla seguirá de forma automática cualquier cambio en la longitud de la envolvente.  Botones A y D: haga clic para limitar la función “Zoom to Fit” a las porciones de ataque y caída de la envolvente (actualmente seleccionadas). Los botones A y D solo están disponibles para las envolventes de volumen y filtro. Ajuste de los parámetros de la envolvente Space Designer permite editar las envolventes de volumen y filtro de todas las respuestas a impulso, así como la envolvente de densidad de las respuestas a impulso sintetizadas. Las tres envolventes se pueden ajustar gráfica y numéricamente (en la barra de parámetros).Capítulo 12 Reverberación por convolución: Space Designer 197 Aunque algunos parámetros son específicos para cada envolvente, todas las envolventes se componen de parámetros “Attack Time” y “Decay Time”: la suma total de estos dos parámetros equivale a la duración total de la respuesta a impulso sintetizada o muestreada (determinada por el parámetro Length: véase “Ajuste de la longitud de la respuesta a impulso” en la página 188), salvo que se reduzca “Decay Time”.  Puede cambiarse la forma de la curva haciendo clic y arrastrando directamente la curva de la envolvente. Use los nodos pequeños unidos a una línea para realizar ajustes más precisos en la curva de la envolvente. Estos están unidos a la propia curva, de modo que pueden verse como “asas” de la envolvente. Al desplazar los nodos vertical u horizontalmente se cambiará la forma de la curva de la envolvente.  Los nodos grandes son indicadores del valor de los parámetros que aparecen en la barra de parámetros horizontal inferior (“Init Level”, “Attack Time”, “Decay Time”, etc.). Si se edita cualquier valor numérico, el nodo correspondiente se desplazará a la pantalla principal. Realice esta operación con cada parámetro numérico para determinar cuál es cada nodo. Al mover el puntero del ratón sobre uno de estos nodos, podrá ver un par de flechas. Las flechas simplemente indican las posibles direcciones en las que se puede desplazar el nodo. Parámetros de la envolvente de volumen La envolvente de volumen le permite establecer el nivel inicial de la reverberación y ajustar los cambios del volumen a lo largo del tiempo. Todos los parámetros de la envolvente de volumen pueden editarse numéricamente, y muchos de ellos también pueden editarse gráficamente usando las técnicas expuestas en “Ajuste de los parámetros de la envolvente”. Nodo “Init Level” Nodo “Attack/Decay Time” Nodo “Decay Time/End Level”198 Capítulo 12 Reverberación por convolución: Space Designer La envolvente de volumen incluye los siguientes parámetros:  “Init Level”: ajusta el volumen inicial del ataque de respuesta a impulso. Se expresa como un porcentaje del volumen total del archivo de respuesta a impulso. La fase de ataque es (por lo general) el punto más sonoro de la respuesta a impulso. Ajuste “Init Level” a 100% para garantizar el volumen máximo para los reflejos iniciales.  “Attack Time”: determina el tiempo antes de que comience la fase de caída de la envolvente de volumen.  “Decay Time”: ajusta la duración de la fase de caída.  Botones de modo “Volume decay”: haga clic para seleccionar la curva de caída del volumen.  Exp.: un algoritmo exponencial da forma a la salida de la envolvente de volumen para generar la cola de reverberación más natural posible.  Lin.: la caída de volumen será más lineal (y sonará menos natural).  “End Level”: ajusta el nivel de volumen final. Se expresa como un porcentaje de la envolvente de volumen general. Si se ajusta este parámetro a 0%, la cola de reverberación se detendrá abruptamente, lo que resulta ideal para los efectos de reverberación con puerta de ruido. Parámetros de filtro El filtro de Space Designer proporciona control sobre el timbre de la reverberación. Sus controles se distribuyen entre dos partes de la interfaz de Space Designer: Los parámetros de filtro principales se encuentran en la esquina inferior izquierda, y la envolvente de filtro aparece en la pantalla “Envelope and EQ” cuando se activa el botón Filter. Se pueden seleccionar diversos tipos de filtro, aunque también se dispone de control de envolvente sobre su corte de filtro, independientemente de la envolvente de volumen. Los cambios realizados en los ajustes de filtro tienen como resultado un nuevo cálculo de la respuesta a impulso, no un cambio directo en el sonido a medida que se reproduce a través de la reverberación.Capítulo 12 Reverberación por convolución: Space Designer 199 Parámetros del filtro principal  Botón “Filter On/Off”: activa y desactiva la sección de filtro.  Potenciómetro “Filter Mode”: permite seleccionar entre los cuatro modos de filtro.  Potenciómetro Reso(nance): al ajustar este parámetro se enfatizan las frecuencias por encima, en torno o por debajo de la frecuencia de corte. Al incrementar el valor de resonancia, el sonido perderá graves y se volverá más fino. El efecto que el valor de resonancia tiene sobre el sonido también depende del modo de filtro seleccionado: los modos de filtro con mayor pendiente tendrán como resultado una resonancia más pronunciada. Ajuste de “Filter Mode” El potenciómetro “Filter Mode” permite cambiar entre los cuatro modos. Haga clic en el valor que desee: “LP (de paso bajo), 6 dB”., “LP 12 dB”, BP (paso de banda) o HP (de paso alto).  6 dB (LP): buen filtro genérico, brillante. Puede usarse para conservar la mayor parte de las frecuencias agudas, aunque con un cierto filtrado.  12 dB (LP): útil cuando se busca un sonido más cálido, sin efectos de filtrado drásticos. Resulta práctico para suavizar reverberaciones brillantes.  BP: diseño de 6 dB por octava. Reduce la cantidad de señal que rodea las frecuencias medias y mantiene intactas aquellas en torno a la frecuencia de corte.  HP: diseño de 12 dB por octava/bipolar. Este filtro reduce el nivel de las frecuencias que caen por debajo de la frecuencia de corte.200 Capítulo 12 Reverberación por convolución: Space Designer Parámetros de envolvente de filtro La envolvente de filtro permite controlar la frecuencia de corte de filtro a lo largo del tiempo. Todos los parámetros de la envolvente de filtro pueden ajustarse tanto numéricamente en la zona de parámetros como gráficamente en la pantalla principal, usando los métodos que se describen en “Ajuste de los parámetros de la envolvente”. Los parámetros para la envolvente de filtro son los siguientes:  “Init Level”: ajusta la frecuencia de corte inicial de la envolvente de filtro.  “Attack Time”: determina el tiempo necesario para alcanzar el valor “Break Level” (véase a continuación).  “Break Level”: ajusta la máxima frecuencia de corte de filtro que alcanza la envolvente. También actúa como el punto de ruptura entre las fases de ataque y de caída de la totalidad de la envolvente de filtro. En otras palabras, cuando se alcanza este nivel tras la fase de ataque, comenzará la fase de caída. Se pueden crear barridos de filtro interesantes al ajustar “Break Level” en un valor inferior a “Init Level”.  “Decay Time”: determina el tiempo necesario (tras el “Break Level”) para alcanzar el valor “End Level”.  “End Level”: ajusta la frecuencia de corte de fin de filtro. Controla el punto final de “Attack Time” (y el punto inicial de “Decay Time”) y los parámetros “Break Level” a la vez. Controla el punto final de “Decay Time” y los parámetros “End Level” a la vez.Capítulo 12 Reverberación por convolución: Space Designer 201 Parámetros de la respuesta a impulso sintetizada En este modo, Space Designer genera una respuesta a impulso sintetizada a partir del valor de los parámetros Length y Spread, y de los ajustes de envolvente, filtro y EQ. Para cambiar a este modo debe activar el botón “Synthesized IR” en la sección de parámetros de respuesta a impulso. Al hacer clic en el botón “Synthesized IR” activado se generan aleatoriamente nuevas respuestas a impulso con patrones de reflejo ligeramente diferentes. El estado de respuesta a impulso actual siempre se guardará como un ajuste, lo que permite la reproducción precisa del sonido de reverberación la próxima vez que se cargue. Envolvente de densidad La envolvente de densidad permite controlar la densidad de la respuesta a impulso sintetizada a lo largo del tiempo. Puede ajustarse la envolvente de densidad numé- ricamente en la barra de parámetros, y los parámetros “Init Level”, “Ramp Time” y “End Level” pueden editarse usando las técnicas descritas en “Ajuste de los parámetros de la envolvente”. Tenga en cuenta que la envolvente de densidad solo está disponible en el modo “Synthesized IR”. La envolvente de densidad ofrece los siguientes parámetros:  “Init Level”: ajusta la densidad inicial (el promedio de reflejos en un periodo de tiempo determinado) de la reverberación. La reducción en los niveles de densidad tendrá como resultado patrones de reflejo audibles y ecos separados.  “Ramp Time”: ajusta el tiempo transcurrido entre los niveles de densidad inicial y final.202 Capítulo 12 Reverberación por convolución: Space Designer  “End Level”: ajusta la densidad de la cola de reverberación. Si se selecciona un valor de “End Level” demasiado bajo, la cola de reverberación sonará granulada. Asimismo, es posible que el espectro estéreo resulte afectado por los valores inferiores.  “Reflection Shape”: determina la inclinación (forma) de los grupos de reflejos iniciales al rebotar en las paredes, techo y materiales del espacio virtual. Los valores más bajos tienen como resultado grupos con un contorno marcado, y los valores grandes resultan en pendientes exponenciales y en un sonido más suave. Resulta práctico al recrear salas construidas con diferentes materiales. La forma del reflejo, junto con unos ajustes apropiados para las envolventes, densidad y reflejos iniciales, le ayudarán a crear salas con prácticamente cualquier forma y material. Parámetros de dispersión Los potenciómetros Spread y Xover ajustan la amplitud estéreo y surround percibida de una respuestas a impulso sintetizada. Aunque los potenciómetros Spread y Xover se encuentran situados entre los parámetros globales, tan solo funcionan en el modo “Synthesized IR”. Nota: Puesto que estos parámetros ajustan el procesamiento estéreo o surround, no tienen ningún tipo de impacto al usar Space Designer como módulo mono. Spread extiende la base estéreo o surround a las frecuencias que se encuentran por debajo de la frecuencia determinada por el parámetro Xover. Con un valor Spread 0 no se añade ningún tipo de información estéreo o surround (aunque la información estéreo o surround inherente de la señal y la reverberación se conservarán). Con un valor de 100, la divergencia entre los canales izquierdo y derecho será la máxima posible. El parámetro Xover se define en hercios. Cualquier respuesta a impulso sintetizada que se encuentre por debajo de este umbral se procesará si el valor de Spread es superior a 0. El efecto mejora la percepción de amplitud sin perder la información espacial de la señal de entrada (que normalmente se encuentra en el intervalo de frecuencias más altas). Las frecuencias bajas se dispersan hacia los lados, reduciendo el contenido de frecuencias bajas en el centro (lo que permite que la reverberación envuelva la mezcla de un modo eficaz).Capítulo 12 Reverberación por convolución: Space Designer 203 Parámetros EQ Space Designer incluye funciones de ecualización de cuatro bandas, consistente en dos bandas medias paramétricas y dos filtros shelving (uno de graves y otro de agudos). El ecualizador incluye los siguientes parámetros:  Botón “EQ On/Off”: pulse para activar o desactivar toda la sección de ecualización.  Botones EQ individuales (1 a 4): pulse estos botones para activar o desactivar las bandas de ecualización individuales.  Frequency: ajusta la frecuencia para la banda de ecualización seleccionada.  Gain: ajusta el corte o aumento de ganancia para la banda de ecualización seleccionada.  Q: determina el factor Q para las dos bandas paramétricas. Q puede ajustarse a valores desde 0,1 (muy estrecho) a 10 (muy ancho).204 Capítulo 12 Reverberación por convolución: Space Designer Se pueden editar los parámetros de ecualización numéricamente en la barra de pará- metros, o gráficamente en la pantalla principal. Mueva el ratón horizontalmente por la pantalla. Cuando la flecha del ratón se encuentre en el área de acceso de una banda, se destacarán su curva individual y área de parámetros, y aparecerá un pivote.  Haga clic sobre cualquier banda y arrástrela hacia la derecha o la izquierda para ajustar su frecuencia.  Haga clic sobre cualquier banda y arrástrela hacia arriba para incrementar la ganancia o hacia abajo para reducirla.  Haga clic y mantenga pulsado el botón del ratón directamente sobre el pivote (iluminado) de una banda paramétrica, y arrástrelo hacia arriba para incrementar Q. Arrástrelo hacia abajo para reducir Q. Automatización de Space Designer No es posible automatizar totalmente Space Designer como con la mayoría de los demás módulos de Logic Studio. Esto se debe a que Space Designer necesita cargar de nuevo la respuesta a impulso (y recalcular la convolución) antes de poder procesar el audio. No obstante, sí se puede grabar, editar y reproducir cualquier movimiento de los siguientes parámetros Space Designer:  Stereo Crossfeed  Direct Output  Reverb Output13 205 13 Especializados Logic Studio incluye un conjunto de módulos especializados diseñados para gestionar tareas habituales durante la producción de audio. Tenga en cuenta estos efectos especializados si quiere realizar una de las siguientes operaciones:  Eliminar o reducir el ruido por debajo de un nivel umbral (consulte “Denoiser” en la página 206).  Cuadrar el tiempo de las grabaciones de sonido (consulte “Enhance Timing” en la página 207).  Añadir vida a las grabaciones digitales agregando componentes de alta frecuencia adicionales (consulte “Exciter” en la página 208).  Variar rítmicamente las grabaciones (consulte “Grooveshifter” en la página 209).  Mejorar las grabaciones de voz registradas con el micrófono integrado en el ordenador (consulte “Speech Enhancer” en la página 211).  Agregar una señal de bajo artificial, derivada de la señal entrante (consulte “SubBass” en la página 212).206 Capítulo 13 Especializados Denoiser El módulo Denoiser elimina o reduce cualquier ruido por debajo de un nivel de volumen umbral. Parámetros de Denoiser  Regulador y campo Threshold: establece el nivel de volumen (umbral) por debajo del cual Denoiser reduce la señal.  Regulador y campo Reduce: establece el nivel de reducción de ruido que se aplica a los sonidos por debajo del umbral. Al reducir ruido, recuerde que cada reducción de 6 dB equivale a reducir a la mitad el nivel de volumen (y cada incremento de 6 dB equivale a duplicar dicho nivel). Por ejemplo, si el umbral mínimo de ruido de la grabación es muy alto (más de –68 dB), será suficiente reducirlo a un nivel de entre –83 y –78 dB, siempre que esta acción no introduzca ningún efecto secundario audible. El ruido se reducirá de manera efectiva en más de 10 dB, es decir, en menos de la mitad del volumen (ruido) original.  Regulador y campo “Noise Type”: establezca un valor apropiado para el tipo de ruido que se desee reducir.  un valor 0 equivale a ruido blanco (distribución de frecuencia uniforme);  los valores positivos cambian el tipo de ruido a ruido rosa (ruido armónico; respuesta superior de graves),  los valores negativos cambian el tipo de ruido a ruido azul (silbido, ruido de cinta).  Potenciómetro “Smoothing Frequency”: ajusta la manera en la que se aplica el suavizado a las frecuencias colindantes. Si Denoiser detecta que en una determinada banda de frecuencia únicamente hay ruido presente, cuanto más alto se establezca el parámetro “Frequency Smoothing” más se cambiarán las bandas de frecuencia colindantes para evitar el ruido de cristal.  Potenciómetro “Smoothing Time”: define el tiempo que requiere Denoiser para alcanzar (o liberar) la reducción máxima. Se trata de la forma más simple de suavizado. Capítulo 13 Especializados 207  Potenciómetro “Smoothing Transition”: ajusta la manera en la que se aplica el suavizado a los niveles de volumen colindantes. Si Denoiser detecta que en un intervalo de volumen determinado únicamente hay ruido presente, cuanto más alto se establezca el parámetro “Transition Smoothing”, más se cambiarán los valores de nivel similares para evitar el ruido de cristal.  “Graphic display”: muestra la manera en la que se reducen los niveles de volumen más bajos del material de audio (que debería ser ruido en gran medida o en su totalidad). Los cambios en los parámetros se reflejan aquí al instante, de modo que no pierda de vista esta pantalla. Uso de Denoiser Localice una sección del audio en la que solo se escuche ruido, y ajuste el valor Threshold de manera que se filtren únicamente las señales en este nivel, o por debajo de él. A continuación, inicie la reproducción y defina el valor Reduce mientras escucha el audio, para reducir el nivel de ruido al máximo, pero intentando evitar que la señal deseada disminuya. El Denoiser utiliza el análisis FFT (Transformación de Fourier rápida) con el fin de reconocer bandas de frecuencia de volumen más bajo y una estructura armónica menos compleja, al tiempo que las reduce al nivel de dB deseado. En principio, este método es completamente discreto y solo se ven afectadas las frecuencias colindantes. No obstante, si emplea Denoiser de manera demasiado agresiva, el algoritmo producirá artefactos (como por ejemplo el ruido de cristal) que obviamente son artificiales, y por lo tanto menos deseables aún que el ruido existente, en la mayoría de los casos. Si el uso de Denoiser provoca estos artefactos, puede utilizar los tres potenciómetros Smoothing para reducirlos o eliminarlos. Enhance Timing El efecto Enhance Timing mejora de forma no destructiva el tiempo de las grabaciones de audio. Parámetros de Enhance Timing  Regulador y campo Intensity: determina la proporción de la mejora de tiempo. Se corrigen los elementos transitorios de audio que no encajen en las divisiones de la rejilla (determinadas por el valor seleccionado en el menú Rejilla).208 Capítulo 13 Especializados  Menú Note Grid: permite seleccionar entre varias divisiones de la rejilla. Tal como se ha descrito anteriormente, las divisiones de la rejilla sirven como puntos de referencia para el proceso de corrección de los tiempos. Uso del efecto Enhance Timing El módulo Enhance Timing está diseñado para reforzar una ejecución musical imprecisa (del audio grabado) en una producción. Puede utilizarse con diversos tipos de material, y funciona en tiempo real. Obviamente, este tipo de cuantización en tiempo real tiene algunas limitaciones. No funcionará bien con grabaciones de interpretaciones que se alejen demasiado de los tiempos correctos. Esto también sucederá con pistas de percusión con capas muy complejas. Ofrecerá mejoras apreciables en la temporización de material melódico y de percusión bastante ajustado (tocado a corcheas o negras). En caso de que se requiera un gran número de correcciones de tiempo y los transitorios se desplacen demasiado lejos, puede notar diversos artefactos de audio. De ser así, intente encontrar el equilibrio entre la calidad de sonido y la mejora de tiempo. Importante: Por razones técnicas, el módulo Enhance Timing solo funciona con pistas de audio y debe insertarse en la ranura de inserción superior. Un consejo para los tresillos: pruebe un ajuste de semicorchea con puntillo (1/12) para los tresillos de corcheas. Exciter Exciter genera componentes de alta frecuencia que no forman parte de la señal original, a través de un proceso de distorsión no lineal que se asemeja a los efectos de distorsión y overdrive. No obstante, a diferencia de estos efectos, Exciter pasa la señal de entrada a través de un filtro de paso alto antes de introducirla en el generador de armónicos (distorsión). Esto produce que los armónicos artificiales añadidos a la señal tengan frecuencias de al menos una octava por encima del umbral del filtro de paso alto. La señal distorsionada se mezcla entonces con la señal seca original. Puede utilizar Exciter para añadir vida a una grabación digital. Se recomienda su uso en pistas de audio con un rango de frecuencia de agudos débil. Exciter también resulta útil para mejorar las pistas de guitarra.Capítulo 13 Especializados 209 Parámetros de Exciter  Regulador y campo Frequency: determina la frecuencia de corte (en hertzios) del filtro de paso alto. La señal de entrada pasa a través de este filtro antes de introducir la distorsión (armónica).  Pantalla Frequency: el gráfico muestra el rango de frecuencia que se utiliza como señal fuente del proceso.  Botón Input: si está seleccionado, la señal original (pre-efecto) se mezcla con la señal procesada. Si desactiva Input, se escuchará únicamente la señal procesada.  Potenciómetro y campo Harmonics: define la parte de la señal procesada que se mezcla con la señal original (expresada en forma de porcentaje). La desactivación del botón Input no afecta a la señal. En la mayoría de los casos, los valores más altos de Frequency y Harmonics son preferibles, ya que el oído humano no puede distinguir fácilmente entre las frecuencias altas originales y artificiales.  Botones “Color 1” y “Color 2”: haga clic en “Color 1” para generar un espectro de distorsión armónica menos denso. Haga clic en “Color 2” para obtener una distorsión más intensa. Color 2 también introduce un número mayor de distorsiones de intermodulación (no deseadas). Grooveshifter El efecto Grooveshifter permite variar las grabaciones rítmicamente, aportando matices de swing a la pista. Imagine un solo de guitarra tocado perfectamente con corcheas y semicorcheas. Grooveshifter puede añadir swing a esta interpretación tan rígida. El tempo de referencia es el tempo del proyecto. Grooveshifter seguirá automáticamente todos los cambios del tempo del proyecto.210 Capítulo 13 Especializados Nota: Grooveshifter depende de la coincidencia perfecta del tempo del proyecto con el tempo de la grabación procesada. Cualquier variación tendrá como consecuencia unos resultados menos precisos. Parámetros de Grooveshifter  Botones Tonal y Beat: alterna entre dos algoritmos, optimizados para diferentes tipos de material de audio.  El algoritmo Beat está optimizado para el material de entrada percusivo. El regulador Grain no tiene ningún efecto cuando el valor Beat está seleccionado.  El algoritmo Tonal está optimizado para el material de entrada tonal. Ya que este algoritmo está basado en la síntesis granular, proporciona un regulador adicional Grain que le permite definir el tamaño de los granos y, por tanto, la precisión del análisis.  Regulador y campo Swing: determina la cantidad de retraso de los tiempos pares. Un valor del 50% significa “sin swing”, que es lo más habitual en la mayoría de los estilos musicales pop y rock. Cuanto mayor sea el valor, mayor será el efecto swing.  Botones Grid: determinan la división de tiempo que utilizará el algoritmo como referencia de tiempo para analizar el material de audio. Seleccione “1/8th” si el material de audio contiene principalmente corcheas, y “1/16th” si contiene principalmente semicorcheas.  Regulador y campo Accent: aumenta o disminuye el nivel de los tiempos pares, acentuándolos. Dicha acentuación es típica en diversos estilos rítmicos, como el swing o el reggae. Capítulo 13 Especializados 211 Speech Enhancer Puede utilizar el efecto Speech Enhancer para mejorar las grabaciones de voz registradas con el micrófono integrado en el ordenador. Combina la eliminación de ruido, la remodelación avanzada de la frecuencia del micrófono y la compresión multibanda.  Regulador y campo Denoise: determina su estimación del suelo de ruido de la grabación, y, por lo tanto, cuánto ruido debe eliminarse. Los ajustes alrededor de 100 dB permiten que pase más ruido. Al acercarse a 0 dB aumentará la supresión del ruido de fondo, pero también los artefactos de forma proporcional.  Botón “Mic Correction”: active este botón para mejorar la respuesta de frecuencia de las grabaciones generadas mediante el micrófono integrado. Se creará la impresión de que se ha utilizado un micrófono de buena calidad.  Menú “Mic Model”: seleccione el modelo de micrófono adecuado. Puede utilizar el efecto Speech Enhancer con otros micrófonos, pero solo se ofrecen modelos de corrección para los micrófonos Macintosh integrados. Si piensa utilizar un micrófono que no sea Macintosh, logrará los mejores resultados si la opción “Mic Correction” se establece en Generic.  Botón “Voice Enhance” y menú “Enhance Mode”: la activación de este botón habilita la compresión multibanda de Speech Enhancer. Una vez activado, puede elegir entre cuatro valores del menú “Enhance Mode”, que hacen que la voz registrada suene más fuerte e inteligible. Seleccione el valor que mejor se ajuste a la situación de grabación. 212 Capítulo 13 Especializados SubBass El módulo SubBass genera frecuencias por debajo de las de la señal original, es decir, un bajo artificial. El uso más sencillo para SubBass es como divisor de octavas, similar a los pedales octavadores de los bajos eléctricos. Pero mientras que dichos pedales solo pueden procesar una fuente de sonido monofónica de tono claramente definido, SubBass también puede utilizarse con señales sumadas complejas. SubBass crea dos señales de bajo, que se derivan de dos partes independientes de la señal entrante. Estas partes se definen mediante los parámetros High y Low. Parámetros de SubBass  Potenciómetro “High Ratio”: ajusta la proporción entre la señal generada y la señal de banda superior original.  Potenciómetro “High Center”: define la frecuencia central de la banda superior.  Potenciómetro “High Bandwidth”: define el ancho de banda de la banda superior.  “Graphic display”: muestra las bandas de frecuencia superior e inferior.  Regulador y campo Mix: ajusta la relación de mezcla entre las bandas de frecuencia superior e inferior.  Potenciómetro “Low Ratio”: ajusta la proporción entre la señal generada y la señal de banda inferior original.  Potenciómetro “Low Center”: define la frecuencia central de la banda inferior.  Potenciómetro “Low Bandwidth”: define el ancho de banda de la banda inferior.  Regulador y campo Dry: define la cantidad de señal seca (no procesada).  Regulador y campo Wet: define la cantidad de señal procesada (procesada). Advertencia: El uso de SubBass puede producir señales de salida extremadamente altas. Seleccione niveles de monitorización moderados y utilice únicamente altavoces que puedan reproducir las bajas frecuencias generadas. Nunca intente forzar un altavoz a reproducir estas bandas de frecuencia mediante un ecualizador.Capítulo 13 Especializados 213 Uso de SubBass A diferencia de los efectos de cambio de tono, la onda de la señal generada por SubBass no se basa en la onda de la señal entrante, sino que es sinusoidal (utiliza una onda sinusoidal). Dado que las ondas sinusoidales puras rara vez se asientan correctamente en los arreglos complejos, puede controlar la cantidad y el balance entre la señal original y la procesada utilizando los reguladores Dry y Wet. Es posible definir las dos bandas de frecuencia (que SubBass utiliza para generar tonos) por medio de los parámetros High y Low. “High Center” y “Low Center” definen la frecuencia central de cada banda, mientras que los “High Bandwidth” y “Low Bandwidth” definen el ancho de cada banda. Los potenciómetros “High Ratio” y “Low Ratio” definen la relación en que la señal generada se transpone para cada una de las bandas. Se expresa como una relación respecto a la señal original. Por ejemplo, Ratio = 2 transpone la señal una octava para abajo. Importante: Dentro de cada banda de frecuencia, la señal filtrada debe tener un tono razonablemente estable para poder analizarla correctamente. En general, los anchos de banda estrechos proporcionan resultados óptimos, ya que evitan intermodulaciones no deseadas. Defina el valor “High Center” una quinta por encima del valor “Low Center”, lo que significa un factor de 1,5 en la frecuencia central. Derive el subgrave que quiere sintetizar de la parte grave de la señal y transponga una octava en ambas bandas (Índice = 2). No fuerce el proceso; de lo contrario, se generará distorsión. Si se detectan huecos de frecuencia, manipule uno o ambos potenciómetros “Center Frequency”, o aumente un poco el ancho de banda de uno de los rangos de frecuencia, o de ambas. ∏ Consejo: Tenga cuidado al emplear SubBass, y compare el contenido de bajas frecuencias extremas de sus mezclas con otras producciones, ya que corre el riesgo de pasarse fácilmente.14 215 14 Utilidad Los módulos de Utilidad son herramientas convenientes que pueden ayudarle en tareas y situaciones habituales durante la producción musical. Entre estas tareas se incluyen las siguientes:  Ajuste del formato de entrada de un canal (véase “Down Mixer” en la página 215).  Ajuste del nivel o la fase de señales de entrada (véase “Gain” en la página 216 y “Multichannel Gain” en la página 218).  Integración de efectos de audio externos en Logic Pro (véase “I/O” en la página 217).  Generación de una frecuencia estática o un barrido sinusoidal (véase “Test Oscillator” en la página 218). Down Mixer Puede utilizar el módulo Down Mixer para ajustar el formato de entrada del canal maestro surround. Esto le permitirá, por ejemplo, comprobar rápidamente la mezcla surround en estéreo. La asignación, panoramización y mezclado del canal se producen en segundo plano. Sin embargo, usted dispone de un cierto control sobre la mezcla:216 Capítulo 14 Utilidad  “Destination Format”: seleccione en el menú el formato surround deseado, entre los que se incluyen “To Stereo”, “To Quad” y “To LCRS”.  Reguladores de nivel genéricos: estos reguladores controlan el nivel de su canal respectivo. El número y nombre de los reguladores depende del formato seleccionado del módulo. Gain Gain le permite amplificar (o reducir) la señal en la cantidad de decibelios especificada. Es muy útil cuando se está trabajando con pistas automatizadas durante el post-procesado y se quiere ajustar niveles rápidamente (por ejemplo, cuando ha insertado otro efecto que carece de su propio control de ganancia, o cuando quiere cambiar el nivel de una pista durante una remezcla). Parámetros de Gain  Regulador y campo Gain: ajusta la cantidad de ganancia.  Botones “Phase Invert” izquierdo y derecho: al ser seleccionados, invierten la fase de los canales izquierdo y derecho, respectivamente.  Potenciómetro Balance: ajusta el balance de la señal entrante entre los canales izquierdo y derecho.  Botón “Swap L/R (Left/Right)”: al ser seleccionado, intercambia los canales de salida izquierdo y derecho. Este intercambio se produce después del Balance.  Botón Mono: al ser seleccionado, ofrece en la salida la señal mono resultado de sumar los canales izquierdo y derecho. Nota: El módulo Gain está disponible en las configuraciones “m → m”, “m → s” y “s → s”. En los modos “m → m” y “m → s” solo hay disponible un botón “Phase Invert”. En la versión “m → m”, los parámetros “Stereo Balance”, “Swap Left/Right” y Mono están desactivados.Capítulo 14 Utilidad 217 Uso de la inversión de fase La inversión de fase le permite resolver problemas de alineación, en especial aquellos causados por la grabación simultánea con varios micrófonos. Al invertir la fase de una señal aislada, el sonido resultante es idéntico al original. Sin embargo, al escuchar la señal junto a otras, la inversión de fase tiene un efecto audible. Por ejemplo, si coloca micrófonos encima y debajo de la caja de una batería, debería invertir la fase de la señal correspondiente al micrófono inferior, de modo que permanezca “en fase” con la señal del micrófono superior. I/O El módulo I/O le permite usar unidades externas de efectos de audio de un modo similar a los efectos internos de Logic Studio. Solo resulta útil si dispone de una interfaz de audio con múltiples entradas y salidas (analógicas o digitales), para enviar y recibir señales hacia y desde la unidad externa de efectos. Parámetros de I/O  Regulador y campo “Output Volume”: ajusta el volumen de la señal de salida.  Menú Output: asigna al módulo la salida o par de salidas respectivas de su hardware de audio.  Menú Input: asigna al módulo la entrada o par de entradas respectivas de su hardware de audio.  Regulador y campo “Input Volume”: ajusta el volumen de la señal de entrada. Uso del módulo I/O La siguiente sección describe los pasos que debe dar para integrar efectos externos de audio en la ruta de la señal de Logic Pro. Para integrar y usar una unidad externa de efectos en Logic Pro: 1 Conecte una salida o par de salidas de su interfaz de audio a la entrada (o par) de la unidad de efectos. 2 Conecte la salida o par de salidas de la unidad de efectos a una entrada (o par) de su interfaz de audio. Nota: Pueden emplearse conexiones analógicas o digitales, según la dotación de su interfaz de audio y unidad de efectos.218 Capítulo 14 Utilidad 3 Haga clic en una ranura de inserción del canal que quiera procesar con la unidad externa de efectos, y seleccione Utility > I/O. 4 En la ventana del módulo I/O, seleccione la salida (Output) y la entrada (Input) (mostradas como números) conectadas a la unidad de efectos. 5 Ajuste los volúmenes Input y Output de ser necesario. Cuando comience la reproducción, la señal del canal de audio será procesada por la unidad externa de efectos. Multichannel Gain Multichannel Gain le permite controlar independientemente la ganancia (y la fase) de cada canal de una pista o bus surround.  Regulador Master: ajusta la ganancia general de la salida combinada del canal.  Reguladores “Channel gain”: cada regulador ajusta la ganancia de su canal.  Botones “Phase Invert”: al seleccionarse, se invierte la fase del canal correspondiente.  Botones Mute: al seleccionarse, el canal correspondiente es silenciado y no aparece en la salida general. Test Oscillator Test Oscillator genera una frecuencia estática o un barrido sinusoidal. El segundo es un barrido sinusoidal en un espectro de frecuencias definido por el usuario.Capítulo 14 Utilidad 219 Parámetros de Test Oscillator  Botones Waveform: seleccionan la forma de onda a emplear en la generación de tonos de prueba.  Las formas de onda “Square Wave” y “Needle Pulse” están disponibles en versiones aliased y anti aliased. La segunda versión se activa al seleccionar el botón “Anti Aliased”.  “Needle Pulse” es una forma de onda compuesta por un único impulso.  Si el botón “Sine Sweep” está activado, se desactivarán los ajustes del oscilador fijo en la sección de forma de onda anterior.  Frequency: determina la frecuencia del oscilador (por omisión, 1 kHz).  Level: determina el nivel de salida general de Test Oscillator.  Botón “Sine Sweep”: actívelo para generar un barrido sinusoidal en un espectro de frecuencias definido por el usuario.  Campo Time: determina la duración del barrido.  Campos “Start Freq” y “End Freq”: define la frecuencia del oscilador al comienzo y al final del barrido sinusoidal.  “Sweep Mode” (parámetro ampliado): seleccione la curva de barrido Linear o Logarithmic.  BotónTrigger: haga clic en él para activar el barrido sinusoidal. El comportamiento del botón Trigger puede cambiarse mediante el menú siguiente:  Single: al hacer clic en el botón Trigger, el barrido se acciona una sola vez.  Continuous: al hacer clic en el botón Trigger, el barrido se acciona de forma indefinida. Uso de Test Oscillator Si inserta Test Oscillator en una ranura de inserción de un canal de audio, deberá dirigir audio por dicho canal para generar una señal. Para usar Test Oscillator en la ranura de inserción de un canal de audio: 1 Coloque cualquier pasaje de audio en una pista. 2 Inserte Test Oscillator en el canal de la pista y comience la reproducción. También puede insertar el módulo Test Oscillator en la ranura de instrumento de los canales de instrumento. Test Oscillator comienza a generar la señal de prueba en cuanto se inserta. Puede apagarlo desactivando el módulo con su botón de desactivación.15 221 15 EVOC 20 PolySynth EVOC 20 PolySynth combina un vocoder con un sintetizador polifónico y se puede tocar en tiempo real. EVOC 20 PolySynth es un sofisticado vocoder, equipado con un sintetizador polifónico capaz de recibir entradas de notas MIDI. Esto permite la reproducción de EVOC 20 PolySynth para conseguir resultados como los clásicos sonidos de coro de vocoder. Las notas y acordes individuales reproducidos con EVOC 20 PolySynth suenan con la articulación de la fuente de audio de análisis. Durante este proceso, las características sonoras y los cambios de la señal de audio que llega a la entrada de análisis (la pista de audio seleccionada como cadena lateral) se aplican a la señal de salida del sintetizador integrado (la sección Synthesis). La ruta de la señal de EVOC 20 PolySynth aparece en el diagrama de bloques de la página 240.222 Capítulo 15 EVOC 20 PolySynth Nociones básicas de los vocoders Si no tiene experiencia con los vocoders, es aconsejable que lea esta sección. Proporciona información básica sobre los vocoders y sus funciones. También encontrará consejos sobre cómo usar los vocoders y lograr una buena inteligibilidad del habla. Qué es un vocoder? La palabra vocoder es una abreviatura de VOice enCODER (codificador de voz). Un vocoder analiza el carácter sonoro de la señal de audio que llega a su entrada de análisis y lo transfiere a la señal de audio presente en su entrada de síntesis. El resultado de este proceso se oye en la salida del vocoder. El sonido clásico del vocoder usa el habla como señal de análisis y un sonido de sintetizador como señal de síntesis. Este sonido se hizo muy popular a finales de los 70 y principios de los 80. Probablemente recordará haberlo escuchado en temas como “O Superman” de Laurie Anderson, “Funky Town” de Lipps Inc. o en numerosas piezas de Kraftwerk, desde “Autobahn” y “Europe Endless” hasta “The Robots” y “Computer World”. Dejando a un lado estos sonidos de “robot cantante”, los vocoders han sido usados en muchas películas. Por ejemplo: para los cylones en “Galáctica”, o la famosa voz de Darth Vader en la saga “La guerra de las galaxias”. El proceso del vocoder no se limita estrictamente a las interpretaciones vocales. Se podría usar un bucle de percusión como señal de análisis para modelar un sonido de cuerdas presente en la entrada de síntesis. Cómo funciona un vocoder? El analizador y sintetizador del habla a que nos hemos referido anteriormente son en realidad dos bancos de filtros constituidos por filtros de paso de banda. Los filtros de paso de banda permiten que una banda (porción) de frecuencias del espectro global de frecuencias pase intacta, y cortan las frecuencias que quedan fuera del intervalo de esa banda. En los módulos de EVOC 20, estos bancos de filtros se denominan secciones Analysis y Synthesis. Estos bancos de filtros presentan un mismo número de bandas correspondientes; si el banco de filtros de análisis tiene cinco bandas (1, 2, 3, 4 y 5), el banco de filtros de síntesis también dispone de cinco bandas. La banda 1 en el banco de análisis se corresponde con la banda 1 del banco de síntesis, la banda 2 con la banda 2, y así sucesivamente. La señal de audio que llega a la entrada de análisis pasa por el banco de filtros de análisis, donde se divide en hasta 20 bandas.Capítulo 15 EVOC 20 PolySynth 223 A cada banda de filtro se le asigna un seguidor de envolvente. El seguidor de envolvente de cada banda rastrea (sigue) los cambios de volumen en la parte de la fuente de audio cuyo paso está permitido por el filtro de paso de banda asociado. De este modo, el seguidor de envolvente de cada banda genera señales de control dinámicas. Estas señales de control se envían a continuación al banco de filtros de síntesis, donde determinan los niveles de las bandas de filtro de síntesis correspondientes. Este proceso se realiza mediante VCA (amplificadores controlados por voltaje). De este modo, los cambios de volumen de las bandas (y por lo tanto los cambios del sonido original) en el banco de filtros de análisis se aplican a las bandas correspondientes en el banco de filtros de síntesis. Cuantas más bandas ofrezca un vocoder, más preciso será el remodelado del carácter del sonido original. Cómo funciona un banco de filtros? Si se eliminaran todos los circuitos responsables de transferir las características sonoras de la señal de análisis a la señal de síntesis de un vocoder, y se prescindiera de la detección de señales sordas o sonoras, el resultado serían dos bancos de filtros: los filtros de análisis y síntesis. Para usar estos filtros musicalmente, se tendría que controlar el nivel de salida de cada filtro de paso de banda. Con este nivel de control, se pueden aplicar cambios únicos y espectaculares al espectro de frecuencias. Fuente audio de análisis Fuente audio de síntesis Banco de filtros de análisis bandas 1-5 Banco de filtros de síntesis bandas 1-5 Seguidor de envolvente 1-5 VCA 1-5 Señal de control 1-5 Salida de audio Detección U/V224 Capítulo 15 EVOC 20 PolySynth Uso de EVOC 20 PolySynth Para poder usar EVOC 20 PolySynth, deberá insertarlo en una ranura de instrumento de un canal de instrumento, y proporcionar una señal de audio como fuente de audio de análisis. Para ello, siga estos pasos: 1 Seleccione o cree una nueva pista de audio en la ventana Organizar. 2 Inserte (o grabe) un archivo de audio (use una parte vocal para empezar) en esta pista de audio. ∏ Consejo: Podría resultar conveniente configurar un área de ciclo en la ventana Organizar, ya que de este modo puede reproducir cíclicamente la parte de audio. Esto facilitaría la experimentación. 3 Inserte EVOC 20 PolySynth en la ranura del instrumento de un canal de instrumento. 4 En el menú “Side Chain” de EVOC 20 PolySynth, seleccione la pista de audio que contiene el archivo de audio. 5 Asegúrese de que la pista de instrumento correspondiente esté seleccionada en la ventana Organizar. EVOC 20 PolySynth ya está listo para aceptar datos MIDI entrantes y ha sido asignado para reconocer la salida de la pista de audio seleccionada por medio de una cadena lateral. 6 En el mezclador, silencie la pista de audio (la pista vocal) que actúa como entrada de cadena lateral. 7 Inicie la reproducción. 8 Mientras se está reproduciendo el archivo de audio, toque el teclado MIDI. 9 En el mezclador, ajuste los niveles de volumen de EVOC 20 PolySynth y la pista de audio usada para la cadena lateral. 10 Experimente un poco con los potenciómetros, reguladores y otros controles. Diviértase e inserte otros módulos de efecto en el canal o los buses para mejorar el sonido.Capítulo 15 EVOC 20 PolySynth 225 Parámetros de EVOC 20 PolySynth La interfaz de EVOC 20 se divide en seis secciones principales.  Sección Synthesis: controla el sintetizador polifónico de EVOC 20 PolySynth. Véase “Parámetros Synthesis” en la página 226.  Sección “Sidechain Analysis”: los parámetros en esta sección definen cómo reacciona EVOC 20 PolySynth a la señal de análisis. Véase “Parámetros de “Sidechain Analysis”” en la página 231.  Sección “Formant Filter”: configura los bancos de filtros de análisis y síntesis. Véase “Parámetros de “Formant Filter”” en la página 233.  Sección Modulation: la sección Modulation dispone de dos LFO para controlar los parámetros “Formant Shift” y Pitch de EVOC 20 PolySynth. Véase “Parámetros de modulación” en la página 235.  Sección “U/V Detection”: detecta las porciones sordas del sonido en la señal de análisis, lo que mejora la inteligibilidad del habla. Véase “Unvoiced/Voiced (U/V) Detection” en la página 237.  Sección Output: configura la señal de salida de EVOC 20 PolySynth. Véase “Parámetros de Output” en la página 239. Sección “Sidechain Analysis” Sección “Formant Filter” Sección Synthesis Sección Modulation Sección “U/V Detection” Sección de salida226 Capítulo 15 EVOC 20 PolySynth Parámetros Synthesis EVOC 20 PolySynth está equipado con un sintetizador polifónico. Puede aceptar entradas de notas MIDI. A continuación se describen los parámetros de la sección Synthesis. Botones de modo Estos botones determinan el número de voces que usa EVOC 20 PolySynth:  Si se selecciona Poly, el número máximo de voces se ajusta mediante el campo numérico al lado del botón Poly. Nota: Al aumentar el número de voces, también aumenta la carga del procesador.  Si se seleccionan Mono o Legato, EVOC 20 PolySynth se convierte en monofónico y usa solo una voz.  En el modo Legato, Glide solo está activo en notas ligadas. Las envolventes no se vuelven a accionar cuando se reproducen notas ligadas (accionamiento único).  En el modo Mono, el parámetro Glide siempre está activo y las envolventes se vuelven a accionar con cada nota reproducida (accionamiento múltiple).  El botón Unison activa o desactiva el modo Unison. En este modo se dobla cada voz de EVOC 20, lo que dividirá la polifonía a la mitad (hasta un máximo de 8 voces) de lo indicado en el campo numérico Voices. La desafinación de las voces dobladas depende del valor definido en el parámetro Analog.  En el modo “Unison-Mono” (con los botones Unison y Mono o el botón Legato activos), se pueden superponer y reproducir de forma monofónica hasta 16 voces. En este modo, el campo Voices muestra el número de voces superpuestas que suenan simultáneamente. Advertencia: Las voces superpuestas en el modo “Unison-Mono” aumentan el volumen de salida de EVOC 20 PolySynth. Para evitar sobrecargar la salida del canal de instrumento, ajuste el regulador Level de EVOC 20 PolySynth de forma apropiada.Capítulo 15 EVOC 20 PolySynth 227 Sección Oscillator EVOC 20 PolySynth está provisto de un sintetizador digital con dos osciladores que incluye varias ondas y FM (modulación de frecuencia). Además de estos generadores de ruido, en la sección Synthesis hay un generador de ruido independiente. Existen dos modos de oscilador.  Dual: dos osciladores usan ondas digitales de ciclo simple que actúan como la fuente o fuentes de sonido de la sección Synthesis.  FM: un motor FM de dos operadores, con el oscilador 1 como portador de onda sinusoidal y el oscilador 2 como modulador. El oscilador 2 puede usar cualquiera de las ondas digitales de ciclo simple. Puede alternar entre los modos Dual y FM haciendo clic en los nombres Dual o FM, situados en la parte superior izquierda de la sección mostrada en la captura de pantalla anterior. Como puede ver, existen algunas diferencias sutiles entre los dos modos. Esta sección cubrirá primero los parámetros comunes y después explicará las opciones específicas de cada modo. Parámetros “Wave 1” Las medidas en pies que aparecen debajo del nombre “Wave 1”, en ambos modos, se remontan a la época de los órganos de tubos. Cuanto más largo era el tubo, más profundo era el tono. Esto también se aplica a “Wave 1”. Simplemente haga clic en el valor en pies, 16, 8 ó 4, para seleccionar el intervalo en el que funciona “Wave (oscilador) 1”. La selección se iluminará. El valor numérico al lado del nombre “Wave 1” indica el tipo de onda seleccionado en ese momento. EVOC 20 PolySynth incluye 50 ondas con distintas características de sonido. Haga clic en él para alternar entre los modos Dual y FM.228 Capítulo 15 EVOC 20 PolySynth Para cambiar de una onda a otra, realice una de las siguientes operaciones: m Haga clic en el campo numérico de onda y arrástrelo hacia arriba o hacia abajo. Cuando el número de onda sea visible, suelte el botón del ratón. m Haga doble clic en el campo numérico e introduzca el valor deseado. Nota: En el modo FM, la onda de “Wave 1” es una onda sinusoidal fija. El parámetro de onda de “Wave 1” no tiene ningún efecto en este modo. Parámetros de “Wave 2” El valor numérico al lado del nombre “Wave 2” indica el tipo de onda seleccionado en ese momento. EVOC 20 PolySynth incluye 50 ondas digitales de ciclo simple con distintas características de sonido. Para cambiar de una onda a otra, realice una de las siguientes operaciones: m Haga clic en el campo numérico de onda y arrástrelo hacia arriba o hacia abajo. Cuando el número de onda sea visible, suelte el botón del ratón. m Haga doble clic en el campo numérico e introduzca el valor deseado. Parámetros de ruido El generador de ruido proporciona una fuente de sonido adicional que puede usarse además de los dos osciladores (“Wave 1” y “Wave 2”).  Potenciómetro Level: controla la cantidad de ruido agregado a las señales de los dos osciladores.  Potenciómetro Color: controla el timbre de la señal del ruido. Cuando el potenciómetro Color está completamente girado a la izquierda, el generador de ruido crea un ruido blanco puro. Cuando está completamente girado a la derecha, genera ruido azul (ruido procesado con un filtro de paso alto). El ruido blanco se ha usado siempre para crear efectos de sonido de viento y lluvia. Tiene la misma energía en cada intervalo de frecuencias. El ruido azul tiene un sonido más brillante, ya que su contenido de graves queda suprimido por un filtro de paso alto.Capítulo 15 EVOC 20 PolySynth 229 Es importante señalar que el generador de ruido en la sección Oscillator es independiente del generador de ruido de la sección “U/V Detection”. SI quiere más información sobre señales sordas y sonoras, consulte “Unvoiced/Voiced (U/V) Detection”, desde la página 237 en adelante. ∏ Consejo: Gire el potenciómetro Color completamente a la derecha y ajuste Level un poco hacia arriba para lograr una señal de síntesis más viva y fresca. Parámetros del modo Dual Los parámetros específicos del modo Dual se encuentran en la sección “Wave 2”, y el regulador Balance se encuentra a la derecha.  Parámetro Semi: ajusta la afinación del segundo oscilador (“Wave 2”) en pasos de semitono.  Parámetro Detune: ajusta la afinación de “Wave 1” y “Wave 2” en centésimas. Cien centésimas equivalen a un semitono. De este modo, “Wave 1” y “Wave 2” se desafinan respecto del punto de sintonización cero.  Regulador Balance: permite mezclar las dos señales de oscilador (“Wave 1” y “Wave 2”). Parámetros del modo FM Los parámetros específicos del modo FM se encuentran en la sección “Wave 2”, y el regulador “FM Int” se encuentra a la derecha.  Parámetro “Ratio c(oarse)”: ajusta la relación de frecuencia gruesa del segundo oscilador en relación con el primer oscilador. 230 Capítulo 15 EVOC 20 PolySynth  Parámetro “Ratio f(ine)”: ajusta la relación de frecuencia fina del segundo oscilador en relación con el primer oscilador.  Regulador “FM Int”: determina la intensidad de la modulación de onda sinusoidal de “Wave 1” aplicada por “Wave 2”. Los ajustes altos de “FM Int” darán como resultado una onda más compleja, con más armónicos. Cuando se combinan, los parámetros Ratio y “FM Int” forman la onda FM compleja resultante y, por lo tanto, definen su contenido armónico. Parámetros de afinación y tono  Potenciómetro Analog: simula la inestabilidad de los sistemas de circuitos analógicos presentes en los vocoders clásicos. El parámetro Analog altera la afinación de cada nota de forma aleatoria. Este comportamiento es muy similar al de los sintetizadores analógicos polifónicos. El potenciómetro Analog controla la intensidad de la desafinación aleatoria.  Tune: define el intervalo de desafinación.  Glide: determina el tiempo necesario para que la afinación pase de una nota a otra (portamento).  “Bend Range”: determina el intervalo de modulación de inflexión de tono, en semitonos. Cutoff y Resonance  Cutoff: ajusta la frecuencia de corte de filtro de paso bajo. Si se gira este potenció- metro a la izquierda, aumenta el número de frecuencias altas filtradas de la señal.  Resonance: si se eleva el valor de Resonance, se enfatizará el área de frecuencias que rodea a la frecuencia definida por el parámetro Cutoff. El filtro se usa para el modelado inicial de la señal, antes de ser articulada por los circuitos del vocoder.Capítulo 15 EVOC 20 PolySynth 231 ∏ Consejo: Ajuste Cutoff en el valor más alto posible y aumente un poco el valor de Resonance para obtener un registro agudo, claro y brillante. Parámetros de envolvente EVOC 20 PolySynth incluye un generador de envolventes Attack/Release usado para regular el nivel de la sección Oscillator.  Regulador Attack: determina el tiempo que necesitará el oscilador de la sección Synthesis para alcanzar su nivel máximo.  Regulador Release: determina el tiempo que necesitará el oscilador de la sección Synthesis para alcanzar su nivel mínimo. Parámetros de “Sidechain Analysis” Los parámetros en la sección “Sidechain Analysis” controlan varios aspectos de la señal de análisis. Requieren un control preciso para garantizar la mejor inteligibilidad y seguimiento posible. Attack El potenciómetro Attack determina la velocidad con que cada seguidor de envolvente (asociado a cada banda de filtro de análisis) reacciona a las señales crecientes. Los tiempos largos de Attack dan como resultado una respuesta de seguimiento más lenta a los transitorios de la señal de entrada de análisis. Nota: Un tiempo largo de Attack en señales de entrada percusivas (como un texto hablado o un charles, por ejemplo) generará un efecto de vocoder menos articulado. Ajuste Attack al mínimo valor posible para mejorar la articulación. 232 Capítulo 15 EVOC 20 PolySynth Release El parámetro Release determina la velocidad con que cada seguidor de envolvente (asociado a cada banda de filtro de análisis) reacciona a las señales decrecientes. Los tiempos largos de Release hacen que los transitorios de la señal de entrada de análisis suenen más tiempo a la salida del vocoder. Nota: Un tiempo largo de Release en señales de entrada percusivas (como un texto hablado o un charles, por ejemplo) generará un efecto de vocoder menos articulado. Hay que tener en cuenta que los tiempos de Release demasiado cortos tienen como resultado sonidos de vocoder ásperos y granulados. Los valores de Release entre 8 y 10 ms constituyen un buen punto de partida. Freeze Cuando este parámetro está activado, se mantiene infinitamente el espectro actual de sonido de análisis. La señal de análisis congelada puede capturar una característica particular de la señal fuente, que después se aplica como una figura de filtro sostenida y compleja a la sección Synthesis. Si el parámetro Freeze está activado, el banco de filtros de análisis ignora la señal de entrada y los parámetros Attack y Release no tienen ningún efecto. Si, por ejemplo, se usa un patrón de texto hablado como fuente, el botón Freeze podría capturar el ataque o la fase de cola de una palabra del patrón (la vocal a, por ejemplo. Otro uso del botón Freeze (que se puede automatizar) podría ser compensar la incapacidad de las personas de sostener notas cantadas durante un período largo sin respirar. Si la señal de síntesis tiene que permanecer sostenida cuando la señal fuente de análisis (una parte vocal) no lo está, se puede usar la función Freeze para bloquear los niveles de formante actuales (de una nota cantada), incluso durante las interrupciones de la parte vocal, es decir, entre las palabras de una frase. Bands El parámetro Bands determina el número de bandas de frecuencia usadas por EVOC 20 PolySynth. Cuanto mayor sea el número de bandas, más preciso será el remodelado del sonido. A medida que disminuya el número de bandas, el intervalo de frecuencias de la señal fuente se divide en menos bandas, por lo que el sonido resultante será modelado con menor precisión por el motor de síntesis. Nota: Al aumentar el número de bandas, también aumenta la carga del procesador. Probablemente, encontrará que un compromiso bastante adecuado entre la precisión sonora, es decir, la conservación de la inteligibilidad de las señales entrantes (particularmente voz y habla), y el consumo de recursos se encuentra entre 10 y 15 bandas.Capítulo 15 EVOC 20 PolySynth 233 Parámetros de “Formant Filter” Una línea horizontal divide la ventana “Formant Filter” en dos secciones. La mitad superior corresponde a la sección Analysis y la mitad inferior a la sección Synthesis. Cualquier cambio efectuado en los parámetros “High/Low Frequency”, el parámetro Bands o los parámetros “Formant Stretch” y Shift se representará visualmente en la pantalla “Formant Filter”. Esta ventana proporciona información muy valiosa sobre los cambios experimentados por la señal en su recorrido a través de los dos bancos de filtros de formantes. “High/Low Frequency” La barra azul que se muestra justo debajo del logotipo de EVOC 20 PolySynth es un control multiparte que se usa para determinar las frecuencias máximas y mínimas que podrán pasar por la sección de filtro. La longitud de la barra azul representa el intervalo de frecuencias tanto para el análisis como para la síntesis. Las frecuencias de cualquier entrada de audio que estén fuera de estos límites serán cortadas. Todas las bandas de filtro se distribuyen uniformemente en el intervalo definido por los valores de “High/Low Frequency”.  Para ajustar el valor de “Low Frequency”, simplemente haga clic en el regulador plateado a la izquierda de la barra azul y arrástrelo hacia la derecha (o la izquierda). El intervalo va desde 75 Hz hasta 750 Hz.  Para ajustar el valor de “High Frequency”, simplemente haga clic en el regulador plateado a la derecha de la barra azul y arrástrelo hacia la izquierda (o derecha). El intervalo va desde 800 Hz hasta 8.000 Hz.  Para ajustar los dos reguladores simultáneamente, haga clic en el área que queda entre las dos mitades de los reguladores (directamente en la barra azul) y arrástrela hacia la izquierda o hacia la derecha.  También puede modificar los valores de “High/Low Frequency” editando los campos numéricos debajo de la barra azul. Controla la frecuencia más baja y la más alta234 Capítulo 15 EVOC 20 PolySynth Lowest y Highest Estos parámetros se encuentran en los dos campos pequeños situados a ambos lados de la pantalla “Formant Filter”. Estos conmutadores determinan si las bandas de filtro mínima y máxima actúan como filtros de paso de banda (igual que todas las bandas situadas entre ellas), o si actúan como filtros de paso bajo y de paso alto, respectivamente. Haga clic en ellos para alternar entre las dos figuras de curva disponibles.  Con el ajuste Bandpass se ignoran las frecuencias por debajo/encima de las bandas mínima/máxima tanto para el análisis como para la síntesis.  Con el ajuste Highpass (o Lowpass), se tienen en cuenta todas las frecuencias por debajo de las banda mínima (o por encima de la banda máxima) tanto para el análisis como para la síntesis. “Formant Stretch” Este parámetro altera el ancho y la distribución de todas las bandas en el banco de filtros de síntesis, extendiendo o reduciendo el intervalo de frecuencias definido por la barra azul (parámetros “Low/High Frequency”) para el banco de filtros de síntesis. Si el valor de “Formant Stretch” está ajustado a 0, el ancho y la distribución de las bandas en el banco de filtros de síntesis es igual al ancho de las bandas en el banco de filtros de análisis. Los valores bajos disminuyen el ancho de cada banda, mientras que los valores altos lo aumentan. El intervalo de control va de 0,5 a 2 (expresado como la relación del ancho de banda total). Nota: Puede saltar directamente al valor 1 haciendo clic en este número. “Formant Shift” El parámetro “Formant Shift” mueve la posición de todas las bandas en el banco de filtros de síntesis arriba y abajo. Si “Formant Shift” está ajustado a 0, la posición de las bandas en el banco de filtros de síntesis es igual a la posición de las bandas en el banco de filtros de análisis. Los valores positivos moverán las bandas de frecuencia hacia arriba, mientras que los valores negativos las moverán hacia abajo en relación con el banco de filtros de análisis. Nota: Puede saltar directamente a los valores –0,5, –1, +0,5 y +1 haciendo clic en los números. Cuando se combinan, los parámetros “Formant Stretch” y “Formant Shift” alteran la estructura de formantes del sonido resultante del vocoder y pueden proporcionar algunos cambios de timbre interesantes. Por ejemplo, si se usan señales de habla y se ajusta un valor alto de “Formant Shift”, se obtendrán efectos similares a los de la voz de Mickey Mouse.Capítulo 15 EVOC 20 PolySynth 235 Los parámetros “Formant Stretch” y “Formant Shift” también son útiles si el espectro de frecuencias de la señal de síntesis no complementa el espectro de frecuencias de la señal de análisis. Se podría crear una señal de síntesis en el intervalo de frecuencias altas de una señal de análisis que principalmente module el sonido en el intervalo de frecuencias más bajas, por ejemplo. Resonance El parámetro Resonance es responsable del carácter sonoro básico del vocoder: los ajustes bajos dan como resultado un carácter suave, mientras que los valores altos proporcionan un carácter más áspero y chirriante. Al aumentar el valor de Resonance, se enfatiza la frecuencia media de cada banda de frecuencias. Nota: El uso de los parámetros “Formant Stretch” y/o “Formant Shift” puede generar frecuencias de resonancia inusuales si se definen ajustes altos para el parámetro Resonance. Parámetros de modulación La sección Modulation ofrece dos LFO para controlar los parámetros “Formant Shift” y Pitch de EVOC 20 PolySynth. Los LFO pueden funcionar independientemente o sincronizados con el tempo del proyecto.  “Pitch LFO”: controla la modulación (vibrato) de afinación de los osciladores integrados en el sintetizador. Está diseñado para aceptar datos procedentes de la rueda de modulación de su teclado MIDI (o datos MIDI correspondientes) para controlar la intensidad de la modulación.  “Shift LFO”: controla el parámetro “Formant Shift” del banco de filtros de síntesis para producir efectos dinámicos similares al phasing. Botones Wave236 Capítulo 15 EVOC 20 PolySynth Los botones en esta sección permiten seleccionar el tipo de onda usado por “Pitch LFO” y “Shift LFO”. Puede elegir entre una onda triangular, diente de sierra ascendente y descendente, cuadrada por encima y por debajo de cero (bipolar, buena para trinos), cuadrada solo por encima de cero (unipolar, apropiada para alternar entre dos afinaciones definibles), una forma de onda de paso aleatorio (S&H) y una forma de onda aleatoria suavizada para cada LFO. Intensity e “Int via Whl” El regulador Intensity controla la cantidad de modulación de “Formant Shift” aplicada por “Shift LFO”. El regulador “Int via Whl” para “Pitch LFO” incluye un regulador multiparte. La intensidad de la modulación de afinación del LFO se puede controlar mediante la rueda de modulación de un teclado MIDI conectado. La mitad superior del regulador determina la intensidad cuando la rueda de modulación está ajustada al valor máximo, y la mitad inferior lo hace cuando está ajustada al valor mínimo. Si se hace clic en el área entre los dos segmentos del regulador y se arrastra el ratón, se pueden mover los dos valores simultáneamente. Potenciómetros Rate Estos potenciómetros determinan la velocidad de la modulación. Los valores a la izquierda de las posiciones centrales están sincronizados con el tempo del secuenciador e incluyen valores de compás, de tresillos, etc. Los valores a la derecha de las posiciones centrales no están sincronizados y se muestran en hercios (ciclos por segundo). Nota: La posibilidad de usar valores de compás sincronizados podría ser aprovechada para aplicar un desplazamiento de formantes cada cuatro compases en una parte de percusión de un solo compás que está siendo reproducida en ciclo. También podría realizar el mismo desplazamiento de formantes en cada tresillo de corcheas en una misma parte. Cualquiera de estos dos métodos puede generar resultados interesantes e inspirar nuevas ideas, o incluso revitalizar un material de audio antiguo.Capítulo 15 EVOC 20 PolySynth 237 Unvoiced/Voiced (U/V) Detection El habla humana está compuesta por una serie de sonidos sonoros (tonales) y sonidos sordos (ruidosos). La principal diferencia entre los sonidos sonoros y sordos es que los sonidos sonoros se producen por una oscilación de las cuerdas vocales, mientras que los sonidos sordos se producen bloqueando y restringiendo el flujo de aire con los labios, la lengua, el paladar, la garganta y la laringe. Si se usara habla con sonidos sonoros y sordos como una señal de análisis de un vocoder, pero el motor de síntesis no distinguiera entre sonidos sonoros y sordos, el resultado sería un sonido más bien “desdentado”. Para evitarlo, la sección Synthesis del vocoder debe producir distintos sonidos para las partes sonoras y sordas de la señal. Por este motivo, EVOC 20 PolySynth incluye un detector de señales sordas/sonoras. Esta unidad detecta las partes sordas del sonido en la señal de análisis y sustituye las partes correspondientes en la señal de síntesis con Noise, una mezcla de “Noise + Synth” o con la señal original (Blend). Si el detector U/V detecta partes sonoras, pasa esta información a la sección Synthesis, que usa la señal de síntesis normal para estas partes. ∏ Consejo: La inteligibilidad del habla depende en gran medida del contenido de altas frecuencias, ya que el oído humano se basa en estas frecuencias para distinguir las sílabas dentro de las palabras. Tenga en cuenta este hecho cuando use EVOC 20 PolySynth, y vigile los ajustes de la frecuencias del filtro en las secciones Synthesis y “Formant Filter”. Para mejorar la inteligibilidad, resulta muy útil usar la ecualización para potenciar algunas frecuencias, en particular en el intervalo medio alto, antes de procesar la señal con EVOC 20 PolySynth. Si quiere más información, consulte “Consejos para mejorar la inteligibilidad del habla” en la página 240.238 Capítulo 15 EVOC 20 PolySynth Sensitivity Este parámetro determina el grado de respuesta de la detección U/V. Si se gira este potenciómetro hacia la derecha, se reconocen más partes sordas individuales de la señal de entrada. Con ajustes altos, la elevada sensibilidad a las señales sordas puede provocar que la fuente U/V (determinada por el parámetro Mode) sea usada en la mayor parte de la señal de entrada, incluidas las señales sonoras. Desde el punto de vista del sonido, el resultado equivale a una señal de radio que se está descomponiendo, con un alto contenido de estática o de ruido. Mode El parámetro Mode selecciona las fuentes de sonido que se pueden usar para reemplazar el contenido sordo de la señal de entrada. Los ajustes disponibles son Off, Noise, “Noise + Synth” o Blend.  Noise: solo usa ruido para las partes sordas del sonido.  “Noise + Synth”: usa ruido y el sintetizador para las partes sordas del sonido.  Blend: usa la señal de análisis después de su paso por un filtro de paso alto para las partes sordas del sonido. Esta señal de análisis filtrada se mezcla a continuación con la señal de salida de EVOC 20 PolySynth. El parámetro Sensitivity no tiene ningún efecto cuando se usa este ajuste. Level El potenciómetro Level controla el volumen de la señal (Noise, “Noise + Synth” o Blend) usada para reemplazar el contenido sordo de la señal de entrada. Advertencia: Hay que tener cuidado con este control, especialmente cuando se usa un valor de Sensitivity elevado, para evitar una sobrecarga interna de EVOC 20 PolySynth.Capítulo 15 EVOC 20 PolySynth 239 Parámetros de Output Esta sección trata los distintos parámetros disponibles en la sección Output de EVOC 20 PolySynth. Signal Este menú ofrece las opciones Voc(oder), Syn(thesis) y Ana(lysis). Estos ajustes permiten determinar la señal que se desea enviar a las salidas principales de EVOC 20 PolySynth. Para oír el efecto de vocoder, el parámetro Signal debe ajustarse en Voc. Los otros dos ajustes resultan útiles para la monitorización. Ensemble Los tres botones Ensemble activan o desactivan los efectos de ensemble. “Ensemble I” es un efecto especial de chorus. “Ensemble II” es una variación, que crea un sonido más rico y pleno usando una rutina de modulación más compleja. Level El regulador Level controla el volumen de la señal de salida EVOC 20 PolySynth. “Stereo Width” El parámetro “Stereo Width” distribuye las señales de salida de las bandas de filtro de la sección Synthesis en el campo estéreo.  En la posición izquierda, la salida de todas las bandas está centrada.  En la posición central, la salida de todas las bandas asciende de izquierda a derecha.  En la posición derecha, las bandas se dirigen alternativamente a los canales izquierdo y derecho.240 Capítulo 15 EVOC 20 PolySynth Diagrama de bloques Este diagrama de bloques ilustra la ruta de la señal en EVOC 20 TrackOscillator y EVOC 20 PolySynth. Consejos para mejorar la inteligibilidad del habla El efecto clásico de vocoder es muy exigente en cuanto a la calidad de ambas señales, tanto la de análisis como la de síntesis. Asimismo, los parámetros del vocoder se deben ajustar con mucho cuidado. A continuación encontrará algunos consejos sobre ambas cuestiones. Fuente de análisis Pista ------------ Cadena lateral R L Estéreo a mono A: Análisis de tono Sensitivity A: Max/Quant./ Glide Sección Analysis Sección Synthesis Detección U/V PS: Teclado MIDI Noise, N + Synth Fuente de síntesis EVOC20 PS: polisintet. Tono Level Intervalo de frecuencia entre más alto/más bajo 1-5 Seguidor de envolvente 1-5 A B Freeze Stretch Resonance Shift Banco de filtros con 5 bandas (ejemplo) Level Stereo width L R Entrada banco de filtros Banco de filtros con 5 bandas (ejemplo) Oscilador controlado por voltaje 1-5 LFO EVOC20 A: Oscilador de seguimiento; Pista o cadena lateral Blend LFO Control de parámetros Leyenda Señal de audio Señal de controlCapítulo 15 EVOC 20 PolySynth 241 Edición de las señales de análisis y síntesis La siguiente sección describe cómo se pueden editar las señales de análisis y síntesis para mejorar la inteligibilidad del habla. Compresión de la señal de análisis Cuanto menos cambie el nivel, mejor será la inteligibilidad del vocoder. Consecuentemente, se debe comprimir la señal de análisis en la mayoría de los casos. Amplificación de la energía de frecuencias altas En cierto sentido, el vocoder genera siempre el punto de intersección de las señales de análisis y síntesis. La explicación es la siguiente: si la señal de análisis no tiene agudos, la salida resultante del vocoder tampoco tendrá agudos. Lo mismo ocurre si la señal de síntesis presenta un elevado contenido de frecuencias altas. Esto se aplica a cada banda de frecuencias. En consecuencia, el vocoder exige un nivel estable en todas las bandas de frecuencia de ambas señales de entrada para obtener los mejores resultados. Debido al funcionamiento del oído humano, la inteligibilidad del habla depende en gran medida de la presencia de contenido de frecuencias altas. Para que el habla sea clara, vale la pena usar la ecualización para amplificar o cortar determinadas frecuencias en las señales de análisis antes de procesarlas con vocoders. Si la señal de análisis consta de voz o habla, debería bastar un simple filtro shelving. No requiere demasiada potencia de procesado y amplifica eficazmente el intervalo de frecuencias medias-agudas, que resulta muy importante para la inteligibilidad del habla. Si la señal de síntesis carece de energía de agudos, esta se puede generar con un efecto de distorsión. El efecto Overdrive es perfecto para este propósito (véase la sección “Overdrive”, desde la página 60 en adelante). Cómo evitar artefactos sonoros Un problema muy común con los sonidos de vocoder son las interrupciones de señal repentinas (sonidos distorsionados y entrecortados) y los sonidos accionados rápidamente durante las pausas del habla. Parámetro Release en la sección Analysis El parámetro Release define la velocidad a la que una banda de frecuencia de síntesis determinada puede bajar de nivel, si la señal de la banda de análisis correspondiente disminuye bruscamente. El sonido es más suave cuando los niveles de banda disminuyen lentamente. Para lograr esta mayor suavidad, se deben usar valores de Release altos en la sección análisis de la interfaz. Los tiempos de Release más largos dan como resultado un sonido “aguado”. Los valores de Attack cortos no representan ningún problema. De hecho, incluso pueden ser deseables si se desea que el vocoder reaccione rápidamente a señales de impulso.242 Capítulo 15 EVOC 20 PolySynth Puertas y ruidos de fondo en la señal de análisis Si se comprime la señal de análisis, tal como se recomienda, aumentará el nivel de respiración, rumores y ruidos de fondo. Estos ruidos de fondo pueden provocar que las bandas del vocoder se abran, aunque no sea lo que se pretende. Para eliminar estos ruidos, sería una buena idea usar una puerta de ruido antes de la compresión y la amplificación de agudos. Si se aplica una puerta a la señal de análisis de forma apropiada, es posible que se desee reducir el valor de Release de la sección Analysis. Para usar puertas con habla y voz, el parámetro Hysteresis es importante. El parámetro Threshold define el nivel por encima del cual se abrirá la puerta. El parámetro Hysteresis define un nivel de Threshold inferior, por debajo del cual se cerrará la puerta. Este valor es relativo al nivel de Threshold. El gráfico muestra un ajuste de Threshold adecuado para el habla comprimida. Los filtros de cadena lateral asignados a las puertas de ruido evitan los accionamientos indeseados provocadas por ruidos de frecuencias altas o bajas. Los valores de Hold, Release e Hysteresis mostrados corresponden a valores de envolventes típicas, ideales para la mayoría de las señales de voz y habla. Cómo conseguir las mejores señales de análisis y síntesis Para conseguir una buena inteligibilidad del habla se deben tener en cuenta los siguientes puntos:  Los espectros de las señales de análisis y síntesis deben superponerse prácticamente por completo. Las voces masculinas graves no funcionan bien con señales de síntesis en el intervalo de agudos.  La señal de síntesis debe sostenerse constantemente sin interrupciones. La pista debería reproducirse en estilo legato, ya que las interrupciones en la señal de síntesis detendrán la salida del vocoder. Como alternativa, el parámetro Release de la señal de síntesis (no confundir con el tiempo de Release de la sección Analysis) puede ajustarse a un tiempo más largo. También se conseguirá un buen efecto si se usa una señal de reverberación como señal de síntesis. Hay que tener en cuenta que estos dos modelos pueden provocar la superposición de armónicos.Capítulo 15 EVOC 20 PolySynth 243  No se debe saturar el vocoder. Esto puede ocurrir con mucha facilidad y el resultado quedará distorsionado.  Pronuncie claramente si la grabación va a ser usada como señal de análisis. El texto hablado, con un tono relativamente bajo, funciona mejor que las voces cantadas, incluso si se desean crear coros de vocoder. Pronuncie bien las consonantes. Un bonito ejemplo es la R fuerte de “We are the Robots”, de Kraftwerk, una pista de vocoder clásica. Esta pronunciación fue creada específicamente para cumplir con las exigencias del vocoder. Experimente con toda libertad el ajuste de los parámetros Formant. La inteligibilidad del habla se ve sorprendentemente poco afectada por la modificación, expansión o compresión de los formantes. Incluso el número de bandas de frecuencia usadas tiene una influencia mínima en la calidad de la inteligibilidad. El motivo es nuestra capacidad para diferenciar intuitivamente las voces de niños, mujeres y hombres, cuyos cráneos y gargantas son muy distintos por naturaleza. Esas diferencias físicas causan variaciones en los formantes que crean sus voces. Nuestra percepción (reconocimiento) del habla se basa en un análisis de las relaciones entre estos formantes. En los módulos de EVOC 20, estas relaciones permanecen intactas, incluso si se usan ajustes extremos de formantes. Historia de los vocoders Quizá le sorprenda saber que los voders y vocoders se remontan a 1939 y 1940, respectivamente. Homer Dudley, un físico que trabajaba en los Bell Laboratories de Nueva Jersey (EE.UU.), desarrolló el Voice Operated reCOrDER (“grabadora operada por voz”) como equipo de investigación. Originariamente fue diseñado para probar diseños de compresión para la transmisión segura de señales de voz a través de líneas telefónicas de cobre. Se trataba de un dispositivo compuesto, formado por un analizador y un sintetizador de voz artificial. Sus nombres eran:  Vocoder de paso de banda paralelo: un analizador y resintetizador del habla, inventado en 1940.  Sintetizador del habla vocoder: un modelo de voz reproducido por un agente humano, inventado en 1939. Este aparato de válvulas tenía dos teclados, botones para recrear consonantes, un pedal para el control de frecuencia de oscilador y una palanca para activar y desactivar sonidos de vocales. El analizador detectaba los niveles de energía de muestras de sonido sucesivas medidas a través del espectro completo de frecuencias de audio, usando una serie de filtros de banda estrecha. Los resultados del análisis se podían visualizar gráficamente como funciones de frecuencia sobre el tiempo. 244 Capítulo 15 EVOC 20 PolySynth El sintetizador invertía el proceso explorando los datos del analizador y enviando los resultados a una serie de filtros analíticos conectados a un generador de ruido. Esta combinación generaba sonidos. El voder se expuso en la Feria Internacional de 1939, donde causó gran sensación. En la Segunda Guerra Mundial, el vocoder (ahora llamado VOice enCODER) tuvo una gran relevancia, ya que procesaba las conversaciones transoceánicas entre Winston Churchill y Franklin Delano Roosevelt. Werner Meyer-Eppler, director del departamento de Fonética de la Universidad de Bonn, tomó conciencia de la importancia de las máquinas en la música electrónica después de una visita de Dudley a la Universidad en 1948. Meyer-Eppler usó el vocoder como base para sus futuras obras, que a su vez se convirtieron en la inspiración del movimiento de la “Elektronische Musik” alemana. En la década de los 50 se sucedieron diversas grabaciones. En 1960, se desarrolló el sintetizador Siemens en Munich. Entre sus múltiples osciladores y filtros incluía un circuito de vocoder basado en válvulas. En 1967, una empresa llamada Sylvania diseñó varios equipos digitales que usaban el análisis de señales de entrada basado en tiempo, en lugar del análisis basado en el filtro de paso de banda. En 1971, después de estudiar la unidad de Dudley, Bob Moog y Wendy Carlos modificaron diversos módulos del sintetizador para crear su propio vocoder para la banda sonora de La naranja mecánica. “EMS”, la empresa de Peter Zinovieff en Londres, desarrolló un vocoder autónomo y mucho más portátil. EMS es probablemente más conocida por los sintetizadores “Synthi AKS” y VCS3. El EMS Studio Vocoder fue el primer vocoder que se comercializó en el mundo, en 1976. Posteriormente pasó a llamarse EMS 5000. Entre sus usuarios se contaban Stevie Wonder y Kraftwerk. Stockhausen, el pionero de la “Elektronische Musik” alemana, también usó el vocoder de EMS. Sennheiser fabricó el VMS 201 en 1977 y EMS lanzó el EMS 2000, que era una versión reducida de su hermano mayor. En 1978, el vocoder comenzó a disfrutar de un uso cada vez más generalizado y obtuvo una gran popularidad gracias a su uso en la música de Herbie Hancock, Kraftwerk y otros muchos artistas. Algunos de los fabricantes que en aquella época se unieron a la producción de vocoders fueron Synton/Bode, Electro-Harmonix y Korg, con el VC-10. In 1979, Roland lanzó el teclado ensemble/vocoder VP 330.Capítulo 15 EVOC 20 PolySynth 245 El vocoder vivió sus días de mayor apogeo a finales de los 70 y principios de los 80. Entre los artistas que lo usaron estaban ELO, Pink Floyd, Eurythmics, Tangerine Dream, Telex, David Bowie, Kate Bush y otros muchos más. Desde el punto de vista de la producción, los vocoders podían (y todavía pueden) encontrarse en forma de kits de bajo coste en tiendas de electrónica. Desde 1980 hasta la actualidad, los más abanderados del estandarte del vocoder fueron (y continúan siendo) EMS en el Reino Unido, Synton en Holanda y PAiA en los Estados Unidos. En 1996, Doepfer en Alemania y Music and More se unieron a la cofradía de productores de vocoders. A lo largo de los 90 fueron apareciendo numerosos vocoders autónomos basados en software.16 247 16 EFM1 EFM1 es un sencillo pero potente sintetizador de modulación de frecuencia de 16 voces. Produce los típicos sonidos acampanados y digitales de los que la modulación de frecuencia (FM) se ha hecho sinónimo. En el núcleo del motor de EFM1 encontrará un oscilador Modulator multionda y un oscilador Carrier de onda sinusoidal. El oscilador Modulator modula la frecuencia de Carrier dentro del intervalo de audio, lo que produce nuevos armónicos. Estos armónicos son conocidos como bandas laterales. EFM1 se divide en varias áreas.  La sección superior contiene los parámetros globales Transpose, Tune, Glide, Voices y Unison.  El motor FM consta de los parámetros Modulator y Carrier (las secciones elevadas, más oscuras) y de los controles FM, entre ellos “Modulation Envelope” y LFO, que se muestran en el área central con forma de champiñón. 248 Capítulo 16 EFM1  La sección inferior alberga la sección Output e incluye los parámetros “Sub Osc Level” y “Stereo Detune”, además de los controles “Volume Envelope”, “Main Level” y Velocity. En la sección inferior derecha se muestra el campo Randomize.  El panel de parámetros ampliados (al que se accede haciendo clic en el triángulo desplegable de la zona inferior izquierda) le permite asignar controladores MIDI a los parámetros “FM Amount” (la profundidad FM) y Vibrato. Parámetros globales Estos parámetros tienen un impacto en el sonido general producido por EFM1. Transpose El tono básico se ajusta con el parámetro Transpose. Es posible transponer EFM1 en ±2 octavas. Tune Tune perfecciona la afinación de EFM1 en ± 50 centésimas de semitono. Unison Al activar el botón Unison se apilan dos voces completas de EFM1 para obtener un sonido mayor y más grueso. En el modo Unison, EFM1 puede ofrecer hasta ocho voces de polifonía. Voices El número de voces que se pueden tocar simultáneamente (la polifonía) se determina con el parámetro Voices. Los valores disponibles son: Mono (una voz), Legato (una voz) y de 2 a 16 voces. En el modo monofónico Legato, al tocar notas superpuestas no se vuelven a accionar las envolventes de EFM1. Glide Glide se emplea para producir una inflexión de tono continua entre dos notas tocadas de forma consecutiva. El valor Glide (en ms) determina el tiempo que el tono tarda en desplazarse desde la última nota tocada hasta la siguiente. Glide puede usarse en los modos monofónicos Mono y Legato, así como en los ajustes polifónicos de Voices (de 2 a 16). Randomize La función Randomize (en la parte inferior derecha de la interfaz) genera nuevos sonidos con cada clic que se hace en el botón del mismo nombre. La intensidad de la variación aleatoria (o desviación respecto al sonido original) queda determinada por el valor del campo numérico. Use valores menores de 10% si solo quiere generar pequeñas variaciones aleatorias del sonido actual. Capítulo 16 EFM1 249 Modulator y Carrier Los parámetros Modulator y Carrier se perfilan a continuación. Harmonic En la síntesis FM, la estructura básica de sobretonos queda determinada por la relación entre la afinación de Modulator y de la envolvente de volumen. Este valor se expresa a menudo como relación de afinación. En EFM1, esta relación se alcanza manipulando los controles Modulator y Carrier Harmonic. Los parámetros Fine ofrecen un control adicional sobre la afinación. Es posible afinar Modulator y la envolvente de volumen en cualquiera de los 32 armónicos. Las relación de afinación cambia en gran medida el sonido base de EFM1, y lo mejor es guiarse por el oído. Como regla general, las relaciones de afinación pares tienden a sonar más armónicas o musicales, mientras que las relaciones impares producen sobretonos inarmónicos, estupendos para generar sonidos de campana y metálicos. Por ejemplo, si se ajustan Modulator y la envolvente de volumen al primer armónico (una relación de 1:1) se producirá un sonido similar al del diente de sierra. Si a Modulator se le da el valor del segundo armónico y a la envolvente de volumen el del primero (una relación de 2:1), el tono producido será similar a una onda cuadrada. En este respecto, la relación de afinación es similar al selector de formas de onda de un sintetizador analógico. Fine Fine ajusta con precisión la afinación entre dos armónicos adyacentes (determinada a su vez por el control Harmonic).El intervalo de este control es de ±0,5 armónicos. Dependiendo de la cantidad de desafinación, se creará un sutil batido del timbre o, en el caso de desafinaciones más elevadas, aparecerán nuevos armónicos y sobretonos inarmónicos. En la posición central (0), Fine no tiene efecto. Se puede centrar fácilmente el control Fine haciendo clic en el 0. “Modulator Wave” En la FM clásica se usan ondas sinusoidales como formas de onda moduladora y portadora. Para aumentar sus posibilidades sonoras, el parámetro Modulator de EFM1 proporciona algunas formas de onda digitales adicionales. Cuando se gira totalmente hacia la izquierda, Modulator produce una onda sinusoidal. Al girar el parámetro Wave hacia la derecha se pasa a través de una serie de formas de onda digitales complejas. Estas ondas digitales añaden un nuevo nivel de riqueza armónica a los sonidos FM resultantes.250 Capítulo 16 EFM1 Botón “Fixed Carrier” Este botón le permite desconectar la frecuencia portadora del teclado, la inflexión de tono y las modulaciones con LFO. Parámetros FM Estos parámetros afectan a aspectos de modulación de frecuencia de EFM1. “FM (Intensity)” El oscilador Modulator modula la frecuencia de la envolvente de volumen, lo que resulta en la generación de nuevas bandas laterales que añaden sobretonos. Al aumentar el control “FM (Intensity)”, el dial grande en el centro, se produce un número cada vez mayor de sobretonos y el sonido se hace más brillante. El parámetro “FM (Intensity)” es conocido en ocasiones como “índice FM”. Nota: Aunque la tecnología subyacente es muy distinta, se puede comparar el parámetro “FM (Intensity)” al parámetro “Corte de filtro” de un sintetizador analógico. “Modulation Env” Para controlar de forma dinámica el parámetro “FM (Intensity)”, EFM1 proporciona una envolvente de afinación (FM) ADSR dedicada y consistente en cuatro reguladores: A (“Attack time”), D (“Decay time”), S (“Sustain level”) y R (“Release time”). La envolvente se acciona cada vez que se recibe una nota MIDI. El regulador A ajusta el tiempo necesario para que la envolvente alcance su nivel máximo. El regulador D ajusta el tiempo necesario para alcanzar el nivel de sostenido (determinado a su vez por el regularor S). El nivel Sustain se mantiene hasta que se libera la nota MIDI. El regulador R ajusta el tiempo necesario para alcanzar el nivel cero tras la liberación de la nota MIDI. “FM Depth” La fuerza o impacto de “Modulation Envelope” sobre “FM (Intensity)” queda determinada por el control “FM Depth”. Al girar el control “FM Depth” hacia la derecha se aumenta el efecto de “Modulation Envelope”. Si se gira hacia la izquierda se invierte el efecto de “Modulation Envelope”, lo que significa que la envolvente desciende durante la fase de ataque y asciende durante las de caída y liberación. En la posición central (0), la envolvente no tiene efecto. Se puede centrar fácilmente el dial “FM Depth” haciendo clic en el 0. “Modulator Pitch” El impacto de “Modulation Envelope” sobre el tono del oscilador Modulator queda determinado por el control “Modulator Pitch”.Capítulo 16 EFM1 251 Al girar el control “Modulator Pitch” hacia la derecha se aumenta el efecto de “Modulation Envelope”. Si se gira hacia la izquierda se invierte el efecto de “Modulation Envelope”, lo que significa que la envolvente desciende durante la fase de ataque y asciende durante las de caída y liberación. En la posición central (0), la envolvente no tiene efecto. Se puede centrar fácilmente el dial “Modulator Pitch” haciendo clic en el 0. LFO El LFO (oscilador de baja frecuencia) sirve como fuente cíclica de modulación para los parámetros “FM Intensity” y Vibrato. Al girar el control LFO hacia la derecha se aumenta el efecto del LFO sobre “FM Intensity”. Al girarlo hacia la izquierda se introduce vibrato. En la posición central (0), el LFO no tiene efecto. Se puede centrar fácilmente el dial LFO haciendo clic en el 0. Rate La velocidad de los ciclos del LFO se ajusta con el parámetro Rate. La sección Output EFM1 proporciona varios controles de nivel, como se explica a continuación. “Sub Osc Level” Para lograr una mayor respuesta de bajos, EFM1 incluye un suboscilador de onda sinusoidal. Este oscilador opera una octava por debajo del motor FM (cuya afinación queda determinada por el parámetro Transpose). Al subir el control “Sub Osc Level” se mezcla la onda sinusoidal del suboscilador con la salida del motor FM de EFM1. “Stereo Detune” “Stereo Detune” añade al sonido de EFM1 un rico y diverso efecto similar al chorus. Esto se logra doblando la voz de EFM1 con una segunda voz FM desafinado. La cantidad de desafinación se ajusta mediante el dial “Stereo Detune”. También se añade un efecto de estéreo ampliado que aumenta el espacio y la anchura del sonido. “Vol Envelope” “Volume Envelope” da forma al contorno general del volumen. Consiste en cuatro reguladores: “Attack time”, “Decay time”, “Sustain level” y “Release time”. La envolvente “Volume Envelope” se acciona cada vez que se recibe una nota MIDI. El regulador Attack ajusta el tiempo necesario para que la envolvente alcance su nivel máximo. El regulador Decay ajusta el tiempo necesario para alcanzar el nivel de sostenido (determinado a su vez por el regularor Sustain). El nivel Sustain se mantiene hasta que se libera la nota MIDI. El regulador Release ajusta el tiempo necesario para alcanzar el nivel cero tras la liberación de la nota MIDI.252 Capítulo 16 EFM1 “Main Level” El control “Main Level” ajusta el nivel general de salida de EFM1. Al girarlo hacia la derecha se aumenta el volumen de salida de EFM1. Al girarlo hacia la izquierda se reduce el volumen. Velocity EFM1 es capaz de responder a la velocidad MIDI con un sonido dinámico y cambios de volumen: al tocar más fuerte se consigue un sonido más brillante e intenso. La sensibilidad de EFM1 en respuesta a la información de velocidad entrante queda determinada por el parámetro Velocity. Ajuste el control Velocity por completo hacia la izquierda si no quiere que EFM1 responda a la velocidad. Al girar el control hacia la derecha se aumenta la sensibilidad a la velocidad y empiezan a producirse cambios en los sonidos que EFM1 es capaz de producir. Asignaciones de controladores MIDI La sección de parámetros ampliados de EFM1 le permite asignar cualquier controlador MIDI a los siguientes parámetros:  “FM intensity”  Vibrato No tiene más que elegir el controlador deseado en los menús “Ctrl FM” y “Ctrl Vibrato” y ajustar la cantidad de modulación o vibrato con los reguladores que hay bajo los menús. Nota: EFM1 también responde a los datos de inflexión de tono: estos datos se dirigen siempre hacia el tono general de EFM1. s17 253 17 ES E Este capítulo trata del sintetizador polifónico de ocho voces ES E. ES E (ES Ensemble) está diseñado para producir colchones de sonido y sonidos de conjunto. Resulta ideal para añadir fondos atmosféricos a la música con una sobrecarga mínima para la CPU. Todos los parámetros de ES E se describen en la próxima sección.  Botones 4, 8 y 16: determinan la transposición de octavas en ES E.  Potenciómetro Wave: ajustando el parámetro Wave completamente a la izquierda, los osciladores producirán señales de onda de dientes de sierra, cuya frecuencia podrá ser modulada por el LFO integrado. En el intervalo restante, los osciladores producirán ondas de pulso con un ancho de pulso medio definido por el parámetro Wave.  Potenciómetro “Vib/PWM”: si Wave está ajustado a una onda de diente de sierra, este parámetro determina la cantidad de modulación de frecuencia, lo que da como resultado un efecto de vibrato o sirena, según la velocidad e intensidad del LFO. Si Wave está ajustado en onda de pulso, este parámetro controla la modulación del ancho de pulso (PWM). Cuando este se vuelve muy estrecho, el sonido suena entrecortado. Teniendo en cuenta este problema potencial, ajuste la intensidad de PWM con cuidado y seleccione en el parámetro Wave la posición de las 12 en punto (50% rectangular) para el ancho de pulso si desea conseguir el intervalo máximo de modulación.254 Capítulo 17 ES E  Potenciómetro Speed: controla la frecuencia de la afinación (onda de diente de sierra) o la modulación del ancho de pulso.  Potenciómetro Cutoff: ajusta la frecuencia de corte de filtro dinámico resonante de paso bajo.  Potenciómetro Resonance: ajusta la resonancia del filtro dinámico de paso bajo de ES E.  Potenciómetro “AR Int”: ES E presenta un único generador de envolvente por voz, que ofrece un parámetro Attack y otro Release. El parámetro “AR Int” define la cantidad de modulación de frecuencia de corte (aplicada por el generador de envolvente).  Potenciómetro “Velo Filter”: ajusta la sensibilidad a la velocidad de la modulación de frecuencia de corte (aplicada por el generador de envolvente). Este parámetro no tiene efecto si “AR Int” está ajustado a 0.  Regulador Attack: ajusta el tiempo de ataque del generador de envolvente.  Regulador Release: ajusta el tiempo de liberación del generador de envolvente.  Potenciómetro “Velo Volume”: determina la sensibilidad a la velocidad, de forma que sonarán más altas las notas pulsadas con más fuerza.  Potenciómetro Volume: determina el nivel de salida de ES E.  Botones “Chorus I”, “Chorus II” y Ensemble: activan y desactivan cualquiera de las tres variaciones de efectos de chorus/ensemble de ES E.18 255 18 ES M El monofónico ES M (ES Mono) es un buen punto de partida si lo que busca son unos bajos potentes que destaquen en su mezcla. El sintetizador compacto ES M presenta un modo de portamento digitado automático, lo que facilita el deslizamiento de los graves. También presenta un circuito de compensación automática de filtro, que ofrece unos graves ricos y cremosos incluso con los valores de resonancia más altos. Todos los parámetros de ES M se describen en la próxima sección.  Botones 8, 16 y 32: ajustan la transposición de octavas de ES M.  Potenciómetro Glide: ES M funciona en un modo de portamento digitado: las notas tocadas con legato producen un deslizamiento (portamento) de un tono a otro. La velocidad del deslizamiento se ajusta con el parámetro Glide. Con un valor de 0 no se producirá deslizamiento.  Potenciómetro Mix: realiza un fundido cruzado entre una onda de diente de sierra y una onda rectangular al 50%, que suena una octava por debajo.  Potenciómetro Cutoff: ajusta la frecuencia de corte de filtro dinámico resonante de paso bajo. La pendiente es de 24 dB por octava.256 Capítulo 18 ES M  Potenciómetro Resonance: ajusta la resonancia del filtro dinámico de paso bajo. Un incremento del valor de Resonance dará como resultado el rechazo de las frecuencias bajas (energía de baja frecuencia) al utilizar filtros de paso bajo. ES M compensa internamente este efecto secundario, produciendo un sonido con más características de bajo.  Potenciómetro Int: ES M ofrece dos sencillos generadores de envolvente con un solo parámetro, Decay. Int activa la modulación de la frecuencia de corte por parte de la envolvente de filtro.  Potenciómetro “Decay (Filter)”: ajusta el tiempo de caída de la envolvente de filtro. Solo produce efecto si Int no está ajustado en 0.  Potenciómetro “Velo (Filter)”: determina la sensibilidad a la velocidad de la envolvente de filtro. Este parámetro sólo produce efecto si Int no está ajustado a 0.  Potenciómetro “Decay (Volume)”: ajusta el tiempo de caída de la etapa dinámica. Los tiempos de ataque, liberación y sostenimiento del sintetizador están internamente ajustados a 0.  Potenciómetro “Velo (Volume)”: determina la sensibilidad a la velocidad de la etapa dinámica.  Potenciómetro Vol: ajusta el volumen maestro de ES M.  Potenciómetro Overdrive: ajusta el nivel de overdrive/distorsión de la salida de ES M. Cuidado: el efecto overdrive incrementa significativamente el nivel de salida.  Reguladores “Bender Range” (parámetros ampliados): ajusta la sensibilidad de la inflexión de tono en semitonos. 19 257 19 ES P Este capítulo presenta el sintetizador polifónico de ocho voces ES P (ES Poly). Funcionalmente, y sin tener en cuenta su sensibilidad a la velocidad, este flexible sintetizador recuerda un poco a los asequibles sintetizadores polifónicos fabricados en los ochenta por las principales marcas japonesas: su diseño es fácil de entender, puede producir montones de sonidos musicalmente útiles y es complicado crear con él sonidos que no se puedan utilizar en algún estilo musical. Uno de sus puntos fuertes es la creación de sonidos de viento-metal de sintetizador analógico clásico. Todos los parámetros del ES P se describen en la próxima sección.  Botones 8, 16 y 32: los botones 8, 16 y 32 determinan el transporte por octavas de ES P.  Faders de onda: los faders a la izquierda del panel le permiten mezclar varias ondas producidas por los osciladores de ES P. Además de la onda triangular, la de diente de sierra y la rectangular, también están disponibles las ondas rectangulares de dos subosciladores. Una de ellas está afinada una octava por debajo de los osciladores principales; la otra, dos octavas por debajo. El ancho de pulso de todas las ondas rectangulares es del 50%. El fader más a la derecha añade ruido blanco a la mezcla. Se trata de la materia prima para efectos de sonido clásicos de sintetizador, como olas del mar, viento y helicópteros.  Potenciómetro “Vib/Wah”: ES P ofrece un LFO que puede modular bien la frecuencia de los osciladores (lo que produce un vibrato), bien la frecuencia de corte de filtro dinámico de paso bajo (lo que produce un efecto “wah wah”). Gire el control hacia la izquierda para ajustar un vibrato o hacia la derecha para modular cíclicamente el filtro. 258 Capítulo 19 ES P  Potenciómetro Speed: controla el ritmo de la frecuencia del oscilador o la modulación de frecuencia de corte.  Potenciómetro Frequency: ajusta la frecuencia de corte de filtro dinámico resonante de paso bajo.  Potenciómetro Resonance: ajusta la resonancia del filtro dinámico de paso bajo. Un incremento del valor de Resonance dará como resultado el rechazo de las frecuencias bajas (energía de baja frecuencia) al utilizar filtros de paso bajo. ES P compensa internamente este efecto secundario, produciendo un sonido con más características de bajo.  Botones 1/3, 2/3, 3/3: la frecuencia de corte puede estar modulada por medio del número de nota MIDI (la posición del teclado); tal vez conozca este parámetro como “seguimiento de teclado”, su nombre en otros sintetizadores. Puede elegir entre: ninguna modulación, un tercio, dos tercios o completa (3/3). Cuando se ajusta en 3/3, el contenido armónico relativo de cada nota es el mismo, sea cual sea su tono.  Potenciómetro “ADSR Int”: ES P ofrece un generador de envolvente ADSR por cada voz. “ADSR Int” ajusta la cantidad de modulación de frecuencia de corte que producirá el generador de envolvente ADSR.  Potenciómetro “Velo Filter”: la modulación de la frecuencia de corte por el generador de envolvente ADSR es sensible a la velocidad. Este potenciómetro ajusta la cantidad de sensibilidad a la velocidad.  Potenciómetro Volume: ajusta el volumen maestro de ES P.  Potenciómetro “Velo Volume”: determina la sensibilidad a la velocidad, de forma que sonarán más altas las notas pulsadas con más fuerza.  Regulador A (Attack): determina el tiempo de ataque del generador de envolvente.  Regulador D (Decay): determina el tiempo de caída del generador de envolvente.  Regulador (Sustain): determina el nivel de sostenido del generador de envolvente.  Regulador R (Release): determina el tiempo de liberación del generador de envolvente.  Potenciómetro Chorus: ajusta la intensidad del efecto de coro integrado.  Potenciómetro Overdrive: ajusta el nivel de overdrive/distorsión de la salida de ES P. Cuidado: el efecto overdrive incrementa significativamente el nivel de salida.20 259 20 ES1 Este capítulo presenta el sintetizador analógico virtual ES1. El flexible sistema de generación de tonos de ES1 y sus interesantes opciones de modulación ponen a su disposición una completa paleta de sonidos analógicos: potentes bajos, pads atmosféricos, solistas acerados y percusiones nítidas. Los parámetros de ES1260 Capítulo 20 ES1 Botones 2', 4', 8', 16', 32' Estos valores de medida le permiten cambiar el tono en octavas. El ajuste más bajo es 32 pies y el más alto 2 pies. El uso del término “pie” para medir las octavas proviene de las medidas de longitud de los tubos del órgano. Wave Wave le permite seleccionar la forma de la onda del oscilador, responsable del timbre básico. Puede ajustar a voluntad cualquier ancho de pulso comprendido entre los símbolos de onda cuadrada y de onda de pulso. El ancho de pulso también se puede modular en la sección de modulación (vea la sección “Router”, en la página 264). Modulando el ancho de pulso, por ejemplo, con un LFO de ciclo lento, se pueden obtener sonidos densos de bajo que varíen periódicamente. Sub El suboscilador produce ondas cuadradas (una y dos octavas por debajo de la frecuencia del oscilador principal), y también una onda de pulso (dos octavas por debajo de la frecuencia del oscilador principal). Además de las ondas cuadradas puras, el conmutador de onda permite seleccionar distintas mezclas y relaciones de fase entre estas ondas, dando como resultado distintos sonidos. También es posible utilizar ruido blanco o desactivar el suboscilador. Puede enviar una señal de cadena lateral desde cualquier pista al filtro del sintetizador (seleccione EXT). Puede seleccionar la pista origen de la cadena lateral en el menú local “Side Chain”, situado en la parte superior de la ventana del módulo. Mix Este regulador determina la relación de mezcla entre la señal principal y la del suboscilador. Cuando la onda del suboscilador está en OFF, su señal se elimina por completo de la mezcla. ∏ Consejo: Los valores de alta resonancia permiten que el filtro oscile por sí mismo, lo que puede resultar útil si desea utilizar el filtro como oscilador. Capítulo 20 ES1 261 Parámetros de filtro: Esta sección presenta los parámetros de filtro disponibles para ES1. Drive Se trata de un control de nivel de entrada para el filtro de paso bajo que le permitirá forzar el filtro. Su utilización puede modificar el comportamiento del parámetro Resonance y hacer que la onda suene distorsionada. Cutoff y Resonance El parámetro Cutoff controla la frecuencia de corte de filtro de paso bajo de ES1. El parámetro Resonance enfatiza las partes de la señal que rodean la frecuencia definida por el parámetro Cutoff. Este énfasis se puede ajustar hasta una intensidad tal que el filtro comience a oscilar por sí mismo. Cuando se fuerza esta autooscilación, el filtro produce una oscilación sinusoidal (una onda sinusoidal). Si Key se ajusta en 1, podrá tocar el filtro cromáticamente desde un teclado MIDI. La frecuencia de corte se puede ajustar de otra manera: haga clic y mantenga pulsado el botón sobre la palabra Filter (rodeada por los selectores de pendiente) y desplace el ratón verticalmente para ajustar la frecuencia de corte. El movimiento horizontal del ratón ajustará la resonancia. Botones de pendiente El filtro de paso bajo ofrece cuatro pendientes distintas de rechazo de banda por encima de la frecuencia de corte.  El ajuste “24 dB classic” imita el comportamiento de un filtro estilo Moog: al aumentar la resonancia se da una reducción de las frecuencias más bajas de la señal.  El ajuste “24 dB fat” compensa esta reducción en los contenidos de baja frecuencia. Las frecuencias bajas de la señal no disminuyen al aumentar la resonancia, por lo que se parece a un filtro estilo Oberheim.  “18 dB” se parece al sonido del filtro TB-303 de Roland.  El ajuste “12 dB” proporciona un sonido blando y suave que recuerda al primer Oberheim SEM. Key Este parámetro controla la cantidad de modulación de frecuencia de corte según el tono del teclado (número de nota). Si Key se ajusta a cero, la frecuencia de corte no se modificará sea cual sea la tecla pulsada. Esto hará que las notas graves suenen relativamente más brillantes que las notas agudas. Si Key se ajusta al máximo, el filtro seguirá el tono, dando lugar a una relación constante entre tono y frecuencia de corte.262 Capítulo 20 ES1 “ADSR Via Vel” El generador de envolvente principal (ADSR) modula la frecuencia de corte mientras dura una nota. La intensidad de esta modulación se puede ajustar con valores positivos o negativos y puede responder a los datos de velocidad. Cuando se ejecute un pianissimo (velocidad = 1), la modulación se aplicará como indique la flecha inferior. Cuando se ejecute el fortissimo más fuerte (velocidad = 127), la modulación se aplicará como indique la flecha superior. La barra azul entre las flechas muestra la dinámica de esta modulación. Puede ajustar el intervalo y la intensidad de la modulación simultáneamente; para ello, agarre la barra y mueva ambas flechas a la vez. Advierta que mientras lo hace las flechas mantienen la distancia relativa entre ellas. Level Via Vel La flecha superior funciona como un control de volumen principal del sintetizador. Cuanto mayor sea su distancia (indicada con barras azules) respecto a la flecha inferior, más se verá afectado el volumen por los mensajes de velocidad entrantes. La flecha inferior indica el nivel de pianissimo (velocidad = 1). Puede ajustar el intervalo y la intensidad de la modulación simultáneamente; para ello, agarre la barra y mueva ambas flechas a la vez. Advierta que mientras lo hace las flechas mantienen la distancia relativa entre ellas. Para mantener la máxima resolución posible de sensibilidad a la velocidad, incluso cuando esté ajustado a un volumen bajo, ES1 cuenta con un parámetro “Level Out” adicional, disponible en la vista Controls. Selector de envolvente del amplificador Los botones AGateR, ADSR y GateR determinan cuál de los controles del generador de envolvente ADSR tiene efecto sobre la envolvente del amplificador.  AGateR: activa los controles de tiempo de ataque y liberación, pero permite que permanezca constante el nivel entre el momento en que se alcanza el nivel de pico y el momento en que se libera la tecla, independientemente de los niveles de caída y sostenimiento.  ADSR: activa todos los controles para la sección del amplificador.  GateR: ajusta en cero el tiempo de ataque para la sección del amplificador, de forma que solo el control de liberación siga teniendo efecto en el nivel de la envolvente. Capítulo 20 ES1 263 Todos los parámetros de ADSR permanecen siempre activos para el filtro (“ADSR Via Vel“). A significa tiempo de ataque, R tiempo de liberación, y Gate es el nombre de una señal de control utilizada en los sintetizadores analógicos, que avisa a un generador de envolvente de que se ha pulsado una tecla. Mientras permanece pulsada una tecla del sintetizador analógico, la señal de puerta mantiene un voltaje constante. Utilizada como una fuente de modulación en los amplificadores controlados por voltaje (en lugar de la propia envolvente), crea una envolvente tipo órgano sin ningún ataque, caída o liberación. Glide El parámetro Glide determina la cantidad de tiempo (portamento) aplicado a cada nota accionada. El comportamiento de accionamiento de Glide depende del valor ajustado en Voices (consulte “Voices” en la página 265). Un valor de 0 desactiva la función Glide. “LFO Waveform” El LFO (oscilador de baja frecuencia) ofrece varias formas de onda: triangular, de diente de sierra ascendente o descendente, cuadrada, de muestreo y retención (aleatoria), y una suave y lenta onda aleatoria. También puede asignar una señal de cadena lateral (cualquier pista de audio) como fuente de modulación (EXT). Seleccione la pista origen de cadena lateral en el menú local “Side Chain”, situado en la parte superior de la ventana del módulo. Rate Determina la rapidez (frecuencia) de la modulación. Si utiliza valores a la izquierda del cero, la fase del LFO se fija en el tempo del proyecto, con longitudes de fase ajustables entre 1/96 de compás y 32 compases. Si selecciona valores a la derecha del cero, el LFO estará libre. Ajustado a cero, el LFO producirá un nivel constante y completo, lo que le permitirá utilizar la rueda de modulación para modular, por ejemplo, el ancho de pulso: el movimiento de la rueda cambiará el ancho de pulso de acuerdo con el ajuste “Int via Whl”, sin introducir modulación de LFO. “Int Via Whl” La flecha superior determina la intensidad de la modulación de LFO cuando la rueda de modulación (controlador MIDI 1) se ajusta en el valor máximo. La flecha inferior determina la cantidad de modulación de LFO cuando la rueda de modulación se ajusta en cero. La distancia entre las flechas, mostrada por una barra verde, indica el intervalo de la rueda de modulación de su teclado. Puede ajustar el intervalo y la intensidad de la modulación simultáneamente; para ello, agarre la barra y mueva ambas flechas a la vez. Advierta que mientras lo hace las flechas mantienen la distancia relativa entre ellas. 264 Capítulo 20 ES1 Router El router determina el destino de la modulación de LFO y de la envolvente de modulación. Solo se puede seleccionar un destino para el LFO y otro para la envolvente de modulación. Puede modular:  el tono (frecuencia) del oscilador,  el ancho de pulso de la onda de pulso,  la mezcla entre el oscilador principal y el suboscilador,  la frecuencia de corte de filtro,  la resonancia del filtro,  el volumen principal (el amplificador). Los dos destinos siguientes solo están disponibles para la envolvente de modulación:  “Filter FM” (la cantidad de modulación de frecuencia de corte por la onda triangular del oscilador): las características de la modulación no son lineales. Por tanto, puede conseguir una seudodistorsión de los sonidos existentes o, si solo resulta audible la autooscilación del filtro resonante, crear sonidos metálicos de estilo FM. Ajuste Sub a off y Mix a Sub para lograrlo.  “LFO Amp” (la cantidad global de modulación de LFO): solo como ejemplo, podría crear un vibrato retardado modulando la intensidad de modulación de LFO si el router LFO está ajustado a Pitch. La forma de la envolvente de modulación controla la intensidad del vibrato. Seleccione un ajuste de estilo de ataque (un valor alto de Form). “Int Via Vel” La flecha superior controla el ajuste de la intensidad de modulación más alta para la envolvente de modulación. Esto es, cuando pulse una tecla con el fortissimo más fuerte (velocidad = 127). La flecha inferior controla el ajuste de la intensidad de modulación más baja para la envolvente de modulación, esto es, cuando pulse una tecla con el pianísimo más suave (velocidad = 1). La barra verde entre las flechas muestra el efecto de la sensibilidad a la velocidad sobre la envolvente de modulación (sobre su intensidad). Puede ajustar el intervalo y la intensidad de la modulación simultáneamente; para ello, agarre la barra y mueva ambas flechas a la vez. Advierta que mientras lo hace, las flechas mantienen la distancia relativa entre ellas. “Mod Envelope” La envolvente de modulación en sí tiene un solo parámetro. Puede ajustar una envolvente de caída de tipo percusivo (valores bajos) o envolventes de tipo de ataque (valores altos). Ajustar la envolvente de modulación a full producirá un nivel constante y completo. Esto le resultará útil cuando desee que un parámetro sea modulado únicamente por la velocidad: seleccione un destino para la modulación (por ejemplo, “LFO Amplitude”), ajuste a full la envolvente de modulación y ajuste también “Int Via Vel” según necesite para obtener una cantidad de modulación de “LFO Amplitude” que sea sensible a la velocidad, pero que no varíe con el tiempo.Capítulo 20 ES1 265 ADSR La envolvente ADSR afecta tanto al filtro (“ADSR Via Vel|) como al amplificador, si este último está ajustado en ADSR. Los parámetros son: tiempo de ataque (A), tiempo de caída (D), nivel de sostenimiento (S) y tiempo de liberación (R). Si no está familiarizado con estos parámetros, ajuste el amplificador a ADSR, Cutoff a un valor bajo, Resonance a un valor alto, y desplace hacia arriba ambas flechas de “ADSR via Vel” para escuchar el efecto de estos parámetros. Tune Tune ajusta el tono del ES1. Analog Analog modifica ligeramente el tono y la frecuencia de corte de cada nota de forma aleatoria. Al igual que en los sintetizadores polifónicos analógicos, los valores de Analog mayores que cero permiten que los osciladores de todas las voces accionadas efectúen sus ciclos libremente. Tenga en cuenta que, cuando el valor de Analog está ajustado a cero, se sincronizan los puntos iniciales de ciclo del oscilador en todas las voces accionadas. Esto puede utilizarse con sonidos percusivos para conseguir una característica de ataque más nítida. Para un sonido más cálido, de tipo analógico, el parámetro Analog puede ajustarse en los valores más altos, permitiendo así sutiles variaciones de cada voz accionada. “Bender Range” “Bender Range” selecciona la sensibilidad en semitonos de la rueda de inflexión de tono. “Out Level” “Out Level” es el control de volumen maestro del sintetizador ES1. Voices El número mostrado es el número máximo de notas que se reproducirán simultáneamente. Cada instancia de ES1 ofrece una polifonía máxima de 16 voces. Menos voces simultáneas consumirán menos recursos de CPU. Si ajusta Voices a Legato, ES1 se comportará como un sintetizador monofónico con accionamiento simple y portamento de digitación. Esto significa que cuando reproduzca un legato se aplicará un portamento correspondiente al ajuste de Glide, pero si suelta cada tecla antes de pulsar la siguiente no habrá portamento. La nota siguiente no accionará la envolvente. Esto permite realizar efectos de inflexión de tono sin utilizar la rueda. No olvide seleccionar un valor más alto de Glide cuando utilice el ajuste Legato.266 Capítulo 20 ES1 Chorus ES1 ofrece efectos estéreo clásicos de chorus/ensemble. Hay cuatro valores posibles: Off, C1, C2 y Ens. Off desactiva el chorus. C1 y C2 son efectos típicos de chorus. C2 es una variación de C1 y se caracteriza por una modulación más fuerte. En comparación, el efecto ensemble (Ens) utiliza un direccionamiento de modulación más complejo, creando así un sonido más rico y pleno. Lista de controladores MIDI Número de controlador Nombre de parámetro 12 Botones de tono del oscilador 13 Onda del oscilador 14 Regulador Mix 15 Onda del suboscilador 16 Regulador Drive 17 Regulador Cutoff 18 Regulador Resonance 19 Botones de pendiente 20 “ADSR Via Vel”: regulador inferior 21 “ADSR Via Vel”: regulador superior 22 Regulador Attack 23 Regulador Decay 24 Regulador Sustain 25 Regulador Release 26 Regulador Key 27 Botones del selector de envolvente del amplificador 28 “Level via Velocity”: regulador inferior 29 “Level via Velocity”: regulador superior 30 Parámetro Chorus 31 Destino de envolvente de modulación 102 Regulador Form de envolvente de modulación 103 Envolvente de modulación: parámetro “Int Via Vel”: regulador inferior 104 Envolvente de modulación: parámetro “Int Via Vel”: regulador superior 105 Parámetro “LFO Rate” 106 “LFO Waveform” 107 Destino de modulación LFOCapítulo 20 ES1 267 108 LFO: “Int Via Whl”: regulador inferior 109 LFO: “Int Via Whl”: regulador superior 110 Regulador Glide 111 Parámetro Tune 112 Parámetro Analog 113 Parámetro “Bender Range” 114 Parámetro “Out Level” 115 Parámetro Voices Número de controlador Nombre de parámetro21 269 21 ES2 El sintetizador ES2 combina un potente sistema de generación de tonos con unas amplias utilidades de modulación. ES2 ofrece tres osciladores, que se pueden sincronizar y modular en anillo. También puede aplicarse modulación por ancho de pulso. El oscilador 1 puede ser modulado en frecuencia por el oscilador 2 y producir sonidos de sintetizador de estilo FM. Además de las ondas clásicas de los sintetizadores analógicos, los osciladores de ES2 también ofrecen 100 ondas de un solo ciclo, conocidas como ondas Digiwave. Cada una de ellas tiene un timbre completamente distinto. Utilizando la matriz de modulación, puede incluso pasar de una a otra o hacer fundidos entre ellas, lo que dará lugar a sonidos que recuerdan a los sintetizadores de tabla de ondas. La matriz de modulación, conocida como Router, puede utilizarse en conjunción con varios direccionamientos de modulación incorporados. La idea de combinar cualquier fuente de modulación con cualquier destino para llevar a cabo procesos de modulación en casi tan antigua como el propio sintetizador. De gran importancia para este proceso es un extenso conjunto de destinos y fuentes de modulación insertados en canales de modulación. ES2 dispone de 10 canales Router. Dos filtros dinámicos multimodo, que pueden utilizarse tanto en serie como en paralelo, se encargan de producir sonidos densos de sintetizador analógico. El modo Unison de ES2 se puede utilizar tanto monofónica como polifónicamente, gracias a lo cual resulta sencillo recrear convincentemente los sonidos grandiosos de los sintetizadores analógicos clásicos como el Jupiter 8 de Roland, el Prophet V de SCI y el OB 8 de Oberheim. Puede mezclar directamente una onda sinusoidal (desde el oscilador 1) a la etapa dinámica para rellenar el sonido. La asignación de controles de macro específicos agiliza la tarea de ajustar varios parámetros de generación de sonido de ES2 a la vez. Para ello puede emplear el ratón o los potenciómetros y reguladores de su teclado MIDI, exactamente igual que con un sintetizador de hardware. Finalmente, ES2 cuenta con efectos integrados de distorsión, chorus, phaser y flanger. 270 Capítulo 21 ES2 Los parámetros de ES2 Si hubiera que exponer en pocas palabras los principios básicos de un sintetizador sustractivo, diríamos algo así: el oscilador genera la oscilación u onda, el filtro retira los sobretonos no deseados de la onda y la etapa dinámica ajusta a cero el volumen de la oscilación permanente (la onda filtrada) mientras no esté pulsada una nota en el teclado. En un sintetizador analógico, estas tres secciones se denominan habitualmente VCO, VCF y VCA, siendo VC la abreviatura de “Voltage Controlled” (“controlado por voltaje”), y las otras tres letras las iniciales de Oscilador, Filtro y Amplificador respectivamente. Los parámetros básicos de un sintetizador se controlan (modulan) mediante el voltaje: tono en el oscilador, timbre en el filtro, volumen en el amplificador. Los distintos voltajes son generados por las fuentes de modulación. En ES2, el Router determina qué fuente de modulación controla cada parámetro. Al final, el sonido del sintetizador se retoca mediante efectos como la distorsión o el chorus. Este recorrido esquemático de la señal es el que seguiremos para presentarle los bloques de generación de sonido de ES2.Capítulo 21 ES2 271 Parámetros globales Estos parámetros afectan al sonido instrumental global producido por ES2. Los pará- metros globales se encuentran a la izquierda de los osciladores y encima de la sección del filtro. En instancias surround, en la sección de parámetros ampliados se muestran dos parámetros globales adicionales. Tune Tune ajusta el tono de ES2 en centésimas. Cien centésimas equivalen a un semitono. Con un valor de 0 c (cero centésimas), el La central se afina a 440 Hz (afinación de concierto). Analog Analog modifica el tono y la frecuencia de corte de cada nota de forma aleatoria. Como sucede en los sintetizadores polifónicos analógicos, los tres osciladores utilizados por cada voz del sintetizador mantienen su desviación específica, pero se modifican al azar en una misma cantidad. Los valores medios simulan las inestabilidades de afinación producidas por los circuitos de los sintetizadores analógicos, lo que puede utilizarse para conseguir esa tan buscada calidez de las contrapartidas analógicas de ES2. Si ES2 se ajusta a mono o legato, Analog solo tendrá efecto cuando Unison esté activado. En este caso, Analog ajustará la cantidad de desviación de tono entre las voces al unísono. Con Voices ajustado a 1 y Unison desactivado, el parámetro Analog no produce ningún efecto. Consulte más detalles sobre estos parámetros en la sección “Modo de teclado (Poly/Mono/Legato)”, en la página 272. CBD “Fine Tuning” desafina los osciladores 1, 2 y 3 en centésimas de semitono. La diferencia de tono da como resultado una interferencia (phasing), cuya velocidad viene determinada por la diferencia entre las frecuencias de los dos osciladores (siempre que sus frecuencias sean casi idénticas). Cuanto más alto sea el tono, más rápida será la interferencia de fase. Las notas más agudas, por tanto, pueden parecer más desafinadas que las notas más graves. Parámetros globales Parámetros globales272 Capítulo 21 ES2 El parámetro CBD (“Constant Beat Detuning”) corrige este efecto natural desafinando las frecuencias más bajas en razón proporcional a las frecuencias más altas. Además de la posibilidad de desactivar CBD, tiene cuatro parámetros a su disposición: 25%, 50%, 75%, 100%. Si selecciona 100%, la interferencia de fase es (casi) constante a lo largo de todo el teclado. Sin embargo, este valor puede ser demasiado elevado, ya que las notas más graves podrían resultar desafinadas en un punto en que el phasing de las notas más agudas suena bien. Pruebe con valores más bajos de CBD (y de desviación de tono) en estos casos en que el bajo resulte demasiado fuera de tono. El tono de referencia para CBD es C3 (el Do central): no experimenta desviación en el tono, sea cual sea el valor de CBD. Glide El parámetro Glide controla el tiempo de portamento. Este es el tiempo que tarda el tono en pasar de una nota a otra. El comportamiento de Glide depende del valor del parámetro de modo de teclado. Si el modo de teclado se ajusta a Poly o Mono y Glide tiene un valor distinto de 0, el portamento estará activado. Si el modo de teclado se ajusta a Legato y Glide tiene un valor distinto de 0, deberá tocar con legato (pulsar una tecla antes de soltar la anterior) para activar el portamento. Si no toca con legato, no se activará el portamento. Este comportamiento también se llama portamento digitado. “Bend Range” “Bend Range” determina el intervalo de tonos para la modulación por inflexión de tono. El intervalo es de ±36 semitonos. Hay ajustes de intervalo distintos para la inflexión ascendente y descendente, además de un modo Link opcional. Modo de teclado (Poly/Mono/Legato) Un instrumento polifónico le permite reproducir simultáneamente varias notas, tal como haría p. ej. con un órgano o un piano. Muchos sintetizadores, particularmente los más antiguos, son monofónicos. Esto significa que solo puede ejecutarse una nota a la vez, como con una trompeta o un clarinete. En absoluto debe percibirse esto como una desventaja, puesto que permite la interpretación de estilos que no están al alcance de los instrumentos polifónicos de teclado. Puede alternar entre el modo monofónico y el polifónico haciendo clic en los botones Mono y Poly. Legato también es monofónico, pero con una diferencia: los generadores de envolvente solo se vuelven a accionar cuando se ejecuta un staccato (soltar cada tecla antes de pulsar la siguiente). Si toca con legato (pulsando una tecla antes de soltar la anterior), los generadores de envolvente solo se activan con la primera nota del legato, para continuar después su curva hasta que suelte la última tecla del legato. Con Mono activado, la ejecución con legato o staccato no tiene este efecto: los generadores de envolvente se vuelven a accionar con cada nueva nota ejecutada.Capítulo 21 ES2 273 Nota: Si activa Legato, deberá tocar con legato para escuchar el efecto del parámetro Glide. Nota: En algunos sintetizadores monofónicos, el comportamiento del modo Legato se denomina “single trigger” (accionamiento único), mientras que el modo Mono se denomina “multi trigger” (accionamiento múltiple). Voices El número máximo de notas que pueden reproducirse simultáneamente viene determinado por el parámetro Voices. El valor máximo para Voices es 32. El valor de este parámetro tiene un efecto significativo en la demanda de recursos de procesamiento cuando ES2 se ejecuta con su polifonía máxima. Limite este valor al número de voces que necesite realmente en la pieza. Ajustarlo a un nivel mayor incrementa la carga de CPU y consume recursos. Unison El fuerte de los sintetizadores polifónicos analógicos siempre ha sido su modo unísono. Los polisintetizadores analógicos clásicos en modo unísono funcionan de forma monofónica: todas las voces ejecutan a la vez una sola nota. Dado que las voces de un sintetizador analógico nunca están perfectamente afinadas, el resultado es un efecto de coro enormemente denso y de gran profundidad sonora. Ajuste ES2 en Mono o Legato y active Unison para obtener y escuchar este efecto. La intensidad del efecto unísono dependerá del número de voces seleccionadas. Recuerde que el consumo de recursos de procesamiento es proporcional al número de voces. La intensidad de la desviación de tono se ajusta por medio del parámetro Analog. Además de este efecto de unísono monofónico clásico, ES2 le ofrece un efecto de unísono polifónico. Con “Poly/Unison”, cada nota ejecutada se duplica realmente; para ser más exactos, el valor polifónico del parámetro Voices se divide entre dos. Estas dos voces se utilizan entonces con cada nota individual. La activación de Poly y Unison tiene el mismo efecto que ajustar ES2 en Mono, Unison y Voices = 2, pero puede ejecutarse polifónicamente. “Osc Start” Los osciladores pueden ejecutarse libremente o pueden comenzar en la misma posición de fase de su ciclo de onda cada vez que se pulse una tecla (cada vez que ES2 reciba un mensaje de Note On).  Cuando “Osc Start” (“Oscillator Start”) está ajustado en free, el punto inicial de fase del oscilador se determina al azar para cada nota ejecutada. De esta forma, el sonido tiene más vida y resulta menos estático, al igual que en un sintetizador analógico de hardware. Por otra parte, el nivel de salida será diferente con cada nota que ejecute, y la fase de ataque podrá sonar menos incisiva. 274 Capítulo 21 ES2  Si ajusta “Osc Start” a soft, cada fase inicial del oscilador al tocarse una nota comenzará en un punto de cruce cero. Así se simula el carácter sonoro de un sintetizador digital normal.  Si ajusta “Osc Start” a hard, cada fase inicial del oscilador comenzará en el nivel más alto posible de su ciclo de onda cada vez que se ejecute una nota. Este golpe solo es audible cuando el tiempo de ataque de ENV 3 se ha ajustado en un valor mínimo (un ataque muy rápido). Se trata de un ajuste muy recomendable para percusión electrónica y bajos pronunciados. Nota: Los ajustes soft y hard en “Osc Start” hacen que sea constante el nivel de salida de la fase inicial del oscilador cada vez que se reproduce el sonido. Esto puede tener una importancia especial al utilizar la función Bounce de Logic Pro con niveles de grabación cercanos al máximo. “Surround Range” y “Surround Diversity” En instancias surround, los parámetros ampliados de ES2 ofrecen los parámetros “Surround Range” y “Surround Diversity”:  “Surround Range”: determina el intervalo del ángulo surround. Este puede variar entre 0 y 360°. Dicho de otra manera, determina la amplitud del campo surround. Puede modular el movimiento de los sonidos en este intervalo surround con el uso del destino Diversity en el Router (consulte “Diversity” en la página 299).  “Surround Diversity”: determina cómo se distribuye la señal de salida por los altavoces surround. Si selecciona un valor de 0, solo los altavoces que estén más próximos a la posición de la señal original transmitirán la señal. Un valor de Diversity 1 distribuye una cantidad idéntica de señal hacia todos los altavoces.Capítulo 21 ES2 275 Parámetros de oscilador La siguiente sección describe los parámetros que puede ajustar individualmente para cada oscilador. Podrá encontrar estos parámetros en el área plateada a la derecha de la interfaz de ES2. Silencio de osciladores Puede silenciar o quitar el silencio a los osciladores independientemente haciendo clic en los números verdes que aparecen a la derecha de cada uno. De esta forma se reduce el consumo de recursos. Potenciómetros Frequency Los potenciómetros Frequency ajustan la afinación en semitonos a lo largo de un intervalo de ±3 octavas. Puesto que una octava consta de 12 semitonos, los ajustes ±12, 24 y 36 representan octavas. Puede hacer clic sobre estas opciones para ajustar rápidamente la octava correspondiente. El visor de valores los muestra de esta forma: el número de la izquierda indica el ajuste de semitonos, y el número de la derecha el ajuste de centésimas (c, siendo 1 la centésima parte de un semitono). Puede ajustar estos valores individualmente. Por ejemplo: un oscilador con el valor 12 s 30 c sonará una octava (12 semitonos) y 30 centésimas más agudo que un oscilador con el valor 0 s 0 c. Nota: La quinta (7 semitonos) y todos los ajustes que correspondan a los armónicos de un oscilador ajustado en 0 semitonos (19, 28 semitonos) darán como resultado sonidos armónicos.276 Capítulo 21 ES2 Wave Cada uno de los tres osciladores cuenta con un potenciómetro giratorio que le permitirá seleccionar una onda. Esta es la responsable del contenido armónico básico y del timbre del sonido. Los osciladores 2 y 3 son prácticamente idénticos entre sí, pero distintos del oscilador 1. El oscilador 1 puede generar una onda sinusoidal cuya frecuencia se puede modular en el intervalo de audio para producir auténticos sonidos de síntesis FM. Los osciladores 2 y 3 se pueden sincronizar con el oscilador 1 o ser modulados en anillo por este. También ofrecen ondas rectangulares con anchos de pulso fijo que pueden definirse libremente y utilidades de modulación por ancho de pulso (PWM). Por medio del Router se pueden modular la amplitud de las ondas rectangular y de pulso en conjunción con las ondas rectangulares sincronizadas y moduladas en anillo de los osciladores 2 y 3. Nota: El botón Filter desactiva la sección de filtros al completo. De esta forma es más fácil escuchar con nitidez las ondas del oscilador. Ondas del oscilador 1 El oscilador 1 produce ondas estándar (de pulso, rectangular, de diente de sierra y triangular) o, alternativamente, cualquiera de las 155 ondas Digiwave disponibles. También puede producir una onda sinusoidal pura. La onda sinusoidal puede estar modulada en frecuencia por el oscilador 1 en el intervalo de frecuencia de audio. Esta clase de modulación de frecuencia lineal es la base sobre la que funciona la síntesis FM. La síntesis FM fue popularizada por sintetizadores como el Yamaha DX7 (cuya arquitectura es mucho más compleja en lo relativo a la síntesis FM). Con un clic en el número del oscilador se desactiva el oscilador 1. Nota: Incluso estando desactivado, el oscilador 1 sigue disponible como fuente de modulación y sincronización para los osciladores 2 y 3. Digiwaves ES2 no solo ofrece las ondas de sintetizador más populares, sino también una selección de 100 ondas adicionales llamadas ondas Digiwave. Capítulo 21 ES2 277 Para seleccionar una onda Digiwave: m Ajuste el potenciómetro de onda en Sine y realice una de las siguientes operaciones:  Haga clic en la etiqueta Sine y seleccione la onda deseada en el menú local.  Haga clic en la etiqueta Sine y mantenga pulsado el botón mientras mueve el ratón verticalmente. ∏ Consejo: Podrá seleccionar numéricamente la onda Digiwave pulsando la tecla Mayúsculas. El número de la onda Digiwave es un parámetro que se puede modular. Modulando el destino de OscWave, podrá desplazarse por la lista de ondas Digiwave. Elija una intensidad de modulación y una velocidad lo bastante bajas como para escuchar el fundido de las ondas Digiwave individuales. Las ondas Digiwave de los tres osciladores se pueden modular de forma independiente o conjunta. Los destinos de modulación se describen en “OscWaves”, en la página 295, hasta “OscWaveB”, en la página 296. Gracias a la capacidad de ES2 de modular ondas Digiwave, podrá producir sonidos que recuerden a los sintetizadores clásicos de tabla de ondas de PPG y Waldorf (y el Wavestation de Korg). Modulación de frecuencia lineal El principio de la síntesis de modulación de frecuencia (FM) lineal fue desarrollado a finales de los sesenta y principios de los setenta por John Chowning. Es un método de generación de tonos tan potente y flexible que se desarrollaron sintetizadores basados únicamente en la idea de la síntesis FM. El sintetizador FM más popular de todos es el Yamaha DX7. También cuentan con síntesis FM otros modelos de la serie Yamaha DX y algunos pianos electrónicos Yamaha. En lo tocante a la síntesis FM, ES2 no puede compararse con estos sintetizadores, pero sí que puede conseguir algunos de sus sonidos emblemáticos.278 Capítulo 21 ES2 Entre la opción Sine (cuando está seleccionado el símbolo sinusoidal) y el símbolo FM del potenciómetro selector del oscilador 1, hay disponible un control progresivo que determina la cantidad de modulación de frecuencia. Este parámetro también está disponible como destino de modulación. Nota: Osc1Wave está optimizado para sonidos FM sutiles y utiliza cantidades más bajas de intensidad de FM. Para modulaciones FM más extremas, el Router ofrece el destino Osc1WaveB. Consulte “Destinos de modulación”, en la página 294. La frecuencia del oscilador 1 puede ser modulada por la señal de salida del oscilador 2. Cada vez que este produzca un voltaje positivo, la frecuencia del oscilador 1 se verá incrementada. Cuando el voltaje sea negativo, la frecuencia disminuirá. El efecto es similar a una modulación LFO y se utiliza para crear un vibrato (una modulación periódica de la frecuencia) o un efecto de sirena. Comparado con un LFO, el oscilador 2 no oscila lentamente. En el dominio de audio oscila un poco más rápido que el oscilador 1. De esta forma, la oscilación del oscilador 1 también se acelera o enlentece en una sola fase, lo que da como resultado una distorsión de la forma sinusoidal básica del oscilador 1. Esta distorsión de la onda sinusoidal tiene la ventaja adicional de hacer audibles unos cuantos armónicos nuevos. El efecto de la modulación de frecuencia depende de ambos factores: la intensidad de la modulación y la razón entre las frecuencias de ambos osciladores. También depende de la onda utilizada por el oscilador modulador (Oscilador 2). La modulación variará según la onda seleccionada para el oscilador 2: podría incluso ser una oscilación sincronizada con el oscilador 1. Dado que existen 100 ondas Digiwave disponibles e incontables combinaciones de intensidades de modulación y razones de frecuencia, la modulación de frecuencia de los dos osciladores constituye una fuente inagotable de espectros y timbres. Las ondas de los osciladores 2 y 3 Los osciladores 2 y 3 proporcionan básicamente la misma selección de ondas analógicas que el oscilador 1: sinusoidal, triangular, de diente de sierra y rectangular. El ancho de pulso se puede escalar progresivamente entre el 50% y el más estrecho posible, y se puede modular de varias maneras (consulte la sección “Modulación por ancho de pulsos”, en la página 279). Los osciladores 2 y 3 ofrecen también la selección de:  una onda rectangular sincronizada con el oscilador 1;  una onda de diente de sierra sincronizada con el oscilador 1;  un modulador en anillo, alimentado por la salida del oscilador 1 y una onda cuadrada del oscilador 2;  ruido coloreado para el oscilador 3.Capítulo 21 ES2 279 La sincronización y la modulación en anillo facilitan la creación de espectros armónicos muy complejos y flexibles. La sincronización de osciladores está descrita en la página 279, y la modulación en anillo en la página 280. Modulación por ancho de pulsos Los osciladores 2 y 3 le permitirán escalar la anchura de los pulsos a cualquier valor. El espectro y el timbre generados por estos osciladores dependen del ancho de pulso. El ancho de pulso se puede modular. Puede modular incluso el ancho de pulso de la onda cuadrada del oscilador 1, el ancho de pulso de las ondas de pulso sincronizadas de los osciladores 2 y 3 y la onda cuadrada del modulador en anillo del oscilador 2. Esta modulación de anchura se controla por medio del Router (la matriz de modulación). El ancho de pulso está definido por el control giratorio de la onda. El gráfico inferior muestra una onda de pulso con el ancho de pulso modulado por un LFO. Puede observar claramente cómo el ancho de pulso cambia con el tiempo. Nota: Con su modulación controlada por un LFO ajustado a onda sinusoidal, la onda cuadrada hace que un solo oscilador suene vívido, ondulante y con riqueza en sobretonos. Auditivamente, el resultado es similar al phasing de dos osciladores ligeramente desafinados. El efecto suena muy bien con un bajo sostenido y con colchones de sonido. Seleccione con prudencia la intensidad y la velocidad de la modulación, pues el volumen global (y el nivel de la primera parte) disminuye y aparecen leves desafinados cuando los pulsos se vuelven muy estrechos (por debajo del 10%). Las modulaciones por ancho de pulso mediante generadores de envolvente sensibles a la velocidad tienen un sonido muy dinámico: un gran efecto especialmente adecuado para los sonidos de bajo percusivo. Sync Las ondas rectangular y triangular también incluyen una opción Sync. En este modo, la frecuencia del Oscilador 2 (o 3, respectivamente) se sincroniza con la frecuencia del Oscilador 1. 280 Capítulo 21 ES2 Esto no significa que los mandos de frecuencia simplemente se desactivan. Siguen oscilando con sus frecuencias seleccionadas, pero cada vez que el oscilador 1 inicia una nueva fase de oscilación, el oscilador sincronizado se ve forzado a reiniciar su fase desde el principio. Entre los pulsos del oscilador 1, los osciladores sincronizados funcionan libremente. El sonido de los osciladores sincronizados resulta particularmente bueno cuando la frecuencia del oscilador sincronizado está modulada por un generador de envolvente. De esta forma, el número de fases en una sección (fase) del ciclo de sincronización es siempre cambiante, al igual que el espectro. Los sonidos típicos de oscilador sincronizado tienden hacia los sonidos solistas agresivos y penetrantes de los que gustan hablar los fabricantes de sintetizadores. Ring (modulación en anillo) El control de onda del oscilador 2 cuenta también con el ajuste Ring. En este modo, el oscilador 2 produce la señal de un modulador en anillo. Este modulador en anillo se alimenta con la señal de salida del oscilador 1 y una onda cuadrada del oscilador 2. El ancho de pulso de esta onda cuadrada puede ser modulado. Un modulador en anillo tiene dos entradas. En su salida encontrará las frecuencias de suma y de resta de las señales de entrada. Si modula en anillo una oscilación sinusoidal a 200 Hz con una oscilación sinusoidal a 500 Hz, la señal de salida del modulador en anillo consistirá en una señal a 700 Hz (suma) y una señal a 300 Hz (resta). Las frecuencias negativas darán como resultado un cambio en la polaridad de fase de las señales de salida. Cuando la señal de entrada es una onda rectangular o de diente de sierra, la señal de salida es mucho más compleja, ya que la riqueza armónica de estas ondas produce cierto número de bandas laterales. Nota: La modulación en anillo es una potente herramienta para producir sonidos inarmónicos y metálicos, ya que los espectros resultantes de su utilización son inarmónicos con casi cualquier razón de frecuencias. El modulador en anillo, cuyo origen se remonta a los primeros tiempos del sintetizador, era la herramienta preferida para crear sonidos acampanados (consulte la sección “RingShifter”, en la página 150).Capítulo 21 ES2 281 Ruido blanco y coloreado (solo oscilador 3) A diferencia del oscilador 2, el oscilador 3 no tiene la posibilidad de producir señales moduladas en anillo u ondas sinusoidales. No obstante, su paleta sonora está reforzada con la inclusión de un generador de ruido. El generador de ruido del oscilador 3 genera por omisión ruido blanco. El ruido blanco se define como una señal compuesta por todas las frecuencias (un número infinito) sonando simultáneamente y con la misma intensidad en una banda de frecuencia determinada. La amplitud de la banda de frecuencia se mide en hercios. Su nombre es análogo al de la luz blanca, que consiste en una mezcla de todas las ondas ópticas (todos los colores del arco iris). Auditivamente, el ruido blanco está entre el sonido de la consonante F y el de las olas rizándose. La síntesis del sonido del viento o de un rompeolas, o los sonidos electrónicos de caja, requieren el empleo de ruido blanco. El oscilador 3 guarda en la manga algo más que la emisión de un ruido blanco de sonido neutral: puede hacer que sisee o retumbe. Aún mejor, puede modular el color de este sonido en tiempo real sin utilizar los filtros principales de ES2. Si la onda del Oscilador 3 está modulada (destino de modulación: Osc3Wave), cambiará el color del ruido. Puede pasar a través de un filtro específico de paso alto o de paso bajo con una pendiente descendente de 6 dB por octava. Con valores negativos, el sonido se hace más oscuro (rojo). El filtro de paso bajo puede afinarse en 18 Hz con un ajuste de –1. Cuando el Osc3Wave se modula positivamente, el ruido se hace más claro (azul): con un valor de +1 para Osc3Wave, la frecuencia de corte del filtro de paso alto se ajusta en 18 kHz. Este filtrado de la señal de ruido es independiente de los filtros principales de ES2 y puede modificarse automáticamente en tiempo real. Zona de mezcla de osciladores: el Triángulo Sujetando y arrastrando el cursor en el Triángulo, podrá hacer fundidos cruzados entre los tres osciladores. No hay mucho que explicar. Al mover el cursor a lo largo de uno de los lados del Triángulo, se crea un fundido cruzado entre dos osciladores, mientras que el tercero permanece silenciado. La posición del cursor se puede controlar por medio de la Envolvente Vectorial, al igual que la posición del cursor en el Cuadrado, que se describe en la sección “El Cuadrado”, en la página 313. 282 Capítulo 21 ES2 Observe que la Envolvente Vectorial ofrece una función Loop. Este añadido amplía su utilidad, por lo que puede pensar en ella como una especie de LFO de lujo con una onda programable. Se puede utilizar para modificar la posición del cursor del Triángulo y el Cuadrado. Tiene más información acerca de este tema en la sección “Menú Vector Mode”, en la página 313 y sección “La Envolvente Vectorial”, en la página 314. Valores del Triángulo en la vista Controles Internamente, la posición del cursor en el Triángulo está definida por dos parámetros (en realidad, coordenadas) que son relevantes para automatizar la mezcla de osciladores. Estos parámetros, llamados OscLevelX y OscLevelY, son visibles en la vista Controles. No los confunda con las posiciones X e Y del Cuadrado. Si desea editar en Hyper Editor un pasaje que contiene datos de automatización de mezcla de osciladores, deberá utilizar los valores de controlador MIDI que se describen a continuación. Observe los datos de abajo para hacerse una idea de cómo funcionan. Para escuchar solo el oscilador 1: m Ajuste OscLevelX a 1,0 (MIDI: 127) y OscLevelY a 1,154 (MIDI: 127). Para escuchar solo el oscilador 2: m Ajuste OscLevelX a 0,0 (MIDI: 0) y OscLevelY a 0,577 (MIDI: 64). Para escuchar solo el oscilador 3: m Ajuste OscLevelX a 1,0 (MIDI: 127) y OscLevelY a 0,0 (MIDI: 127). Para escuchar solo los osciladores 1 y 2: m Ajuste OscLevelX a 0,5 (MIDI: 64) y OscLevelY a 0,866 (MIDI: 95). Para escuchar solo los osciladores 1 y 3: m Ajuste OscLevelX a 1,0 (MIDI: 127) y OscLevelY a 0,577 (MIDI: 64). Para escuchar solo los osciladores 2 y 3: m Ajuste OscLevelX a 0,5 (MIDI: 64) y OscLevelY a 0,288 (MIDI: 32). Para ajustar todos los osciladores al mismo nivel: m Ajuste OscLevelX a 0,667 (MIDI: 85) y OscLevelY a 0,577 (MIDI: 64).Capítulo 21 ES2 283 Filtros ES2 ofrece dos filtros dinámicos equivalentes a los Filtros Controlados por Voltaje (VCF) que pueden encontrarse en los sintetizadores analógicos. Estos dos filtros no son idénticos. El filtro 1 ofrece varios modos: de paso bajo (Lo), de paso alto (Hi), de paso de banda (BP), de bloqueo de banda (BR) y de pico (Peak). El filtro 2 funciona siempre como un filtro de paso bajo. No obstante, y a diferencia del filtro 1, ofrece pendientes variables (medidas en dB/octava). El botón Filter desactiva la sección entera de filtros de ES2. Con los filtros desactivados es más sencillo escuchar los ajustes de otros parámetros de sonido, ya que los filtros siempre afectan profundamente al sonido. Cuando la palabra Filter está en verde, los filtros están activados. Al desactivar los filtros se reduce la carga del procesador. Flujo de la señal de los filtros en serie y en paralelo Puede girar entero el bloque circular de filtros de la interfaz de ES2. Para ello, haga clic en el botón con la etiqueta Parallel o Series. La etiqueta y la posición o dirección de los controles de filtro indicarán claramente el flujo actual de la señal. En el gráfico mostrado a la izquierda, los filtros se aplican en serie. Esto significa que la señal de la sección de mezcla de osciladores (el Triángulo) pasa a través del primer filtro, y después esta señal filtrada pasa a través del filtro 2 (si “Filter Blend” está ajustado a 0, la posición central). Consulte la sección “Filter Blend: Fundido de filtros”, en la página 284 para obtener una descripción detallada de este parámetro. Botón Filter Flujo de la señal por los filtros en serie Flujo de la señal por los filtros en paralelo284 Capítulo 21 ES2 La señal mono de salida del filtro 2 se canaliza entonces a la entrada de la etapa dinámica (el equivalente a un VCA en un sintetizador analógico), donde se le podrá aplicar una panorámica en el espectro estéreo o surround, y luego se envía al procesador de efectos. En el gráfico mostrado a la derecha, los filtros se aplican en paralelo. Si “Filter Blend” está ajustado a 0, escuchará una mezcla al 50% de la señal de origen canalizada a través del filtro 1 y el filtro 2, que se envía a la salida mono de la etapa dinámica. Ahí se le puede aplicar una panorámica en el espectro estéreo o surround, y luego se envía al procesador de efectos. Filter Blend: Fundido de filtros Puede hacer un fundido cruzado entre los dos filtros. Cuando se aplican en paralelo, le resultará sencillo visualizar y entender esto: si “FilterBlend” se ajusta a su posición superior, solo se escuchará el filtro 1. Si “Filter Blend” se ajusta a su posición inferior, solo se escuchará el filtro 2. Entre estas posiciones, se realiza un fundido cruzado entre ambos filtros. Lo más habitual será que desee aplicar los filtros en serie; con esta opción también podrá realizar fundidos cruzados. Esto se logra por medio de cadenas laterales controlables (líneas de desactivación). En este caso de aplicación en serie, también deberán tenerse en cuenta los circuitos de distorsión controlados por el parámetro Drive, ya que los circuitos de distorsión se sitúan antes de los filtros o entre ellos, dependiendo de “Filter Blend”. Nota: El parámetro “Filter Blend” se puede modular dinámicamente en el Router. Filter Blend y flujo de la señal Sea cual sea la configuración de filtros seleccionada, en serie o en paralelo, un ajuste de –1 en “Filter Blend” hará que únicamente sea audible el filtro 1. Un ajuste de +1 hará que únicamente sea audible el filtro 2. Esto se verá reflejado en la interfaz de usuario. Capítulo 21 ES2 285 Esta conjunción del circuito de overdrive/distorsión (Drive) y una configuración de conexión en serie hacen del flujo de señal de ES2 algo inusual. El gráfico ilustra el flujo de la señal entre la etapa de Mezcla de osciladores (el Triángulo) y la etapa dinámica, que esta siempre controlada por “ENV 3”. El flujo de la señal a través de los filtros, los overdrives y las cadenas laterales depende del ajuste de “Filter Blend”. Apuntes sobre la configuración de “Filter Blend” y filtros en serie  Con valores positivos para “Filter Blend”, el filtro 1 se desactiva parcialmente.  Con valores negativospara “Filter Blend”, el filtro 2 (el de paso bajo) se desactiva parcialmente.  Con valores de cero y positivospara “Filter Blend”, hay un solo circuito de overdrive para ambosfiltros.  Con valores negativos, se introduce otro circuito de overdrive que distorsionará la señal de salida de la etapa de Mezcla de osciladores, antes de que se envíe al primer filtro (donde “Filter Blend” = –1). Nota: Si Drive está ajustado a 0, no habrá distorsión. Apunte sobre la configuración de “Filter Blend” y filtros en paralelo El circuito de overdrive/distorsión siempre se introduce después de la etapa de Mezcla de osciladores y antes de los filtros. Los filtros reciben una señal de entrada mono desde la salida del circuito de overdrive. Las salidas de ambos filtros se mezclan en mono por medio de “Filter Blend”. Nota: Si Drive está ajustado a 0, no habrá distorsión. Mezcla Filtro 1 Unidad Filtro 2 “Filter Blend” en modo de filtro paralelo. Filtro 1 Filtro 1 Filtro 1 Unidad Unidad Unidad Unidad Unidad Filtro 1 Filtro 1 Filtro 2 Filtro 2 Filtro 2 Unidad Unidad Filtro 2 Filtro 2 +1: –0,5: +0,5: –1: 0: “Filter Blend” en modo de filtros en serie. Entre 0 y 1 hay dos circuitos de distorsión activos, uno previo a cada filtro. “Filter Blend” realiza un fundido cruzado de hasta tres líneas de desactivación a la vez.286 Capítulo 21 ES2 Drive Los filtros están equipados con módulos separados de overdrive. La intensidad de overdrive está definida por el parámetro Drive. Si los filtros se conectan en paralelo, el overdrive se coloca antes que los filtros. Si los filtros se conectan en serie, la posición del circuito de overdrive dependerá del parámetro “Filter Blend”, como se ha referido arriba. Distorsiones polifónicas en el mundo real ES2 cuenta con un efecto de distorsión, equipado con un control de tono, en la sección de efectos. Puesto que ya está incluido este efecto, se preguntará qué beneficios reporta la función Drive de la sección Filter. El circuito de distorsión en la sección de efectos afecta al total del funcionamiento del sintetizador polifónico. Por ello, los acordes más complejos (los que no sean acordes mayores o de quintas u octavas paralelas) sonarán ásperos al utilizar la distorsión. Esto es algo bien conocido por los guitarristas de rock. Debido a estas distorsiones de intermodulación, para tocar la guitarra con distorsión se suelen utilizar pocas voces, o bien quintas y octavas paralelas. “Filter Drive” afecta independientemente a cada voz; y con un overdrive independiente para cada voz de ES2 (como si tuviera seis cajas de fuzz, una por cada cuerda), podrá tocar las armonías más complejas a lo largo de todo el teclado. Sonarán limpias, sin efectos de intermodulación inesperados que estropeen el sonido. Además, con los parámetros apropiados, Drive puede producir un carácter tonal diferente. Es decir, la forma en que se comportan los filtros analógicos con overdrive es parte esencial del carácter sonoro de un sintetizador. Cada modelo de sintetizador es único en lo tocante a la forma de comportarse los filtros con overdrive. ES2 es muy flexible en esta área, con posibilidades que van desde el fuzz más sutil hasta la distorsión más dura. Con el modo en serie, la distorsión siempre se aplica antes que el filtro de paso bajo (filtro 2). Puesto que el filtro de paso bajo (filtro 2) puede filtrar (cortar) los sobretonos que introduzca la distorsión, la función Drive puede considerarse (y utilizarse) como otra herramienta para deformar las ondas de los osciladores. Para comprobar el funcionamiento del circuito de overdrive entre los filtros, programe un sonido de la siguiente manera:  onda estática simple (diente de sierra);  Filter en modo Series;Capítulo 21 ES2 287  “Filter Blend” ajustado a 0 (posición central);  filtro 1 ajustado en modo “Peak Filter”;  valor de resonancia alto para el filtro 1;  module “Cutoff Frequency” 1 manualmente o en el Router;  ajuste Drive a su gusto;  filtre (corte) las frecuencias altas a su gusto con el filtro 2; El resultado sonoro se asemeja al efecto de los osciladores sincronizados. Con valores de resonancia altos, el sonido tiende a ser chillón. Module la resonancia (Res) para el filtro 1, si lo desea. Parámetros de filtro: Esta sección describe con detalle los parámetros de los filtros de ES2. Frecuencia de corte y resonancia Con todos los filtros de paso bajo (en ES2: modo Lo para el filtro 1 y todos los modos del filtro 2), todas las partes de la frecuencia por encima de la frecuencia de corte (Cut) quedan suprimidas (o cortadas, de ahí el nombre). La frecuencia de corte controla el brillo de la señal. Cuanto más alta ajuste la frecuencia de corte, más altas serán las frecuencias de las señales que deje pasar el filtro de paso bajo. Nota: El filtro dinámico de paso bajo es el bloque esencial de cualquier sintetizador sustractivo. Esta es la razón por la que el filtro 2 siempre funciona en modo de paso bajo. La resonancia (Res) enfatiza las partes de la señal que rodean a la frecuencia definida por el valor de frecuencia de corte. Este énfasis se puede ajustar en el filtro 2 hasta una intensidad tal que el filtro comience a oscilar por sí mismo. Cuando se fuerza esta autooscilación, el filtro produce una oscilación sinusoidal (una onda sinusoidal). Esta autooscilación puede estar apoyada por el parámetro “Flt Reset”. Consulte “Flt Reset” en la página 288 si quiere más detalles. ∏ Consejo: Si está usted iniciándose con los sintetizadores, experimente con una onda simple de diente de sierra, utilizando el oscilador 1 y el filtro 2 (filtro de paso bajo, “Filter Blend” = +1) por sí mismos. Experimente con los parámetros Cut y Res. Pronto sabrá cómo simular varios sonidos reconocibles y habrá asimilado intuitivamente los principios básicos de la síntesis sustractiva.288 Capítulo 21 ES2 Los símbolos de cadena Uno de los ingredientes clave para la creación de sonidos de sintetizador expresivos es la manipulación de los controles Cut y Res. Le agradará saber que puede controlar ambos parámetros de filtro conjuntamente arrastrando sobre uno de los tres pequeños símbolos de cadena en el área Filter.  La cadena entre Cut y Res del filtro 1 controla simultáneamente la resonancia (movimientos horizontales del ratón) y la frecuencia de corte (movimientos verticales del ratón) del primer filtro.  La cadena entre Cut y Res del filtro 2 controla simultáneamente la resonancia (movimientos horizontales del ratón) y la frecuencia de corte (movimientos verticales del ratón) del segundo filtro.  La cadena entre Cut del filtro 1 y Cut del filtro 2 controla simultáneamente la frecuencia de corte (movimientos verticales del ratón) del primer filtro y la frecuencia de corte (movimientos horizontales del ratón) del segundo filtro. Flt Reset Si incrementa el parámetro de resonancia del filtro hasta valores muy altos, este comenzará a retroalimentarse y a resonarse a sí mismo. Esta resonancia dará lugar a una oscilación sinusoidal (una onda sinusoidal) con la que estará familiarizado si ya ha utilizado sintetizadores sustractivos. Para iniciar este tipo de oscilación, el filtro necesita algo que la accione. En un sintetizador analógico, ese algo puede ser el umbral de ruido o la salida del oscilador. En el terreno digital de ES2, el ruido no se elimina. Por tanto, cuando se silencian los osciladores no hay una señal de entrada que se envíe al filtro. Sin embargo, con el botón “Flt Reset” activado, cada nota se inicia con un accionador que hace que el filtro resuene inmediatamente. El botón “Filter Reset” está situado en la esquina superior derecha de la interfaz de ES2.Capítulo 21 ES2 289 Pendiente de filtro Un filtro no puede suprimir completamente la parte de la señal que queda fuera del intervalo de frecuencia definido por el parámetro Cut. La pendiente de la curva del filtro expresa la cantidad de rechazo aplicada por el filtro (por debajo de la frecuencia de corte) en dB por octava. El filtro 2 ofrece tres pendientes distintas: 12 dB, 18 dB y 24 dB por octava. Dicho de otra manera, Cuanto más inclinada sea la curva, más afectado se verá el nivel de las señales por debajo de la frecuencia de corte en cada octava. Fat Al incrementar el valor de resonancia se produce un rechazo de las frecuencias bajas (energía de baja frecuencia) cuando se utilizan filtros de paso bajo. El botón Fat (situado debajo de los botones de pendiente de filtro) compensa este efecto secundario. Modo de filtro (Lo, Hi, Peak, BR, BP) El filtro 1 puede operar en diferentes modos, que permiten el filtrado (corte) o el énfasis de bandas de frecuencia específicas.  Un filtro de paso bajo permite que pasen las frecuencias que queden por debajo de la frecuencia de corte. ajustado a Lo, el filtro funciona como un filtro de paso bajo. La pendiente del filtro 1 en el modo Lo es de 12 dB/octava.  Un filtro de paso alto permite que pasen las frecuencias por encima de la frecuencia de corte. ajustado a Hi, el filtro funciona como un filtro de paso alto. La pendiente del filtro 1 en el modo Hi es de 12 dB/octava.  En el modo Peak, el filtro 1 funciona como un filtro de pico. Esto permite incrementar el nivel en una banda de frecuencia, cuyo ancho está controlado por el parámetro Res.290 Capítulo 21 ES2  La abreviatura BR significa band rejection (rechazo de banda). En este modo, se bloquea la banda de frecuencia (un intervalo de frecuencias adyacentes) que rodea directamente a la frecuencia de corte, mientras que se deja paso a las frecuencias exteriores a esa banda. El parámetro Res controla el ancho de la banda de la frecuencia bloqueada.  La abreviatura BP significa bandpass(paso de banda). En este modo, solo se deja paso a la banda de frecuencia directamente alrededor de la frecuencia de corte. Todas las demás frecuencias se suprimen. El parámetro Res controla el ancho de la banda de la frecuencia que tendrá paso. El filtro de paso de banda consiste en un filtro con dos polos y una pendiente de 6 dB/octava en cada lado de la banda. FM del filtro 2 La frecuencia de corte de filtro 2 puede estar modulada por la onda sinusoidal del oscilador 1, lo que implica que puede ser modulada en el intervalo de frecuencia de audio. El efecto de tales modulaciones de filtro en el espectro de audio es impredecible, pero los resultados tienden a seguir siendo armónicos mientras la intensidad de la modulación no sea demasiado alta. FM define la intensidad de la modulación de frecuencia. Este parámetro puede modularse en tiempo real: en el Router, esta modulación está abreviada como “LPF FM”. Como fuente de modulación se utiliza siempre una onda sinusoidal pura a la frecuencia del oscilador 1. Nota: No confunda este tipo de modulación de frecuencia de filtro con la opción FM del oscilador 1, que puede ser modulado por el oscilador 2 tal y como se describe en la sección “Modulación de frecuencia lineal”, en la página 277. Aunque se utilice el oscilador 2 para modular la frecuencia del oscilador 1, esto no influirá en la señal (de onda sinusoidal) que se empleará para modular las frecuencias de corte. Se puede hacer que el filtro 2 autooscile. Si ajusta un valor realmente alto para Res, producirá una onda sinusoidal. Esta onda sinusoidal autooscilante se distorsionará con el valor de resonancia máximo. Si silencia todos los osciladores, solo escuchará esta oscilación sinusoidal. Modulando la frecuencia de corte podrá producir efectos similares a los producidos al modular la frecuencia del oscilador 1 con el oscilador 2.Capítulo 21 ES2 291 Economía de recursos de procesamiento ES2 está diseñado para hacer el uso más eficiente de la capacidad de procesamiento de su ordenador. Los módulos y funciones que no están en uso no consumen recursos de procesamiento. Todos los elementos de ES2 mantienen este principio. Por ejemplo: si solo está en uso uno de los tres osciladores y los demás están silenciados, se consumen menos recursos. Si no modula las ondas Digiwave o si desactiva los filtros, se economizan recursos. Por lo que respecta al filtrado, aquí tiene algunos consejos que le ayudarán a hacer un uso más eficiente de sus recursos de procesamiento.  Si con el filtro 1 puede conseguir el mismo sonido de filtro de paso bajo que con el filtro 2, utilice el filtro 1. El filtro 1 consume menos recursos, aunque el sonido resulta algo distinto.  “Filter FM” utiliza recursos de procesamiento adicionales. Si no lo necesita, no lo utilice.  La modulación del parámetro “Filter Blend” requiere algo más de recursos cuando está activada en el Router.  Drive consume recursos adicionales. Esto se acentúa cuando los filtros se conectan en serie y cuando “Filter Blend” se ajusta con dos circuitos de distorsión. Consulte “Filter Blend y flujo de la señal”, en la página 284 si quiere más detalles. Etapa dinámica (amplificador) La etapa dinámica determina el nivel (es decir, el volumen perceptible) de la nota reproducida. El cambio de nivel a lo largo del tiempo está controlado por un generador de envolvente. “ENV 3” y la etapa dinámica “ENV 3” está integrado en la etapa dinámica; el generador de envolvente 3 siempre se utiliza para controlar el nivel del sonido. Si quiere explicaciones detalladas de los parámetros de envolvente, consulte la sección “Las envolventes (de “ENV 1” a “ENV 3”)”, en la página 308. Destino de modulación del Router: Amp La etapa dinámica puede ser modulada por cualquier fuente de modulación (source) en el Router. El destino (target) de modulación se llama AMP en el Router. Nota: Si selecciona AMP como Target, LFO1 como Source y deja via en Off en el Router, el nivel cambiará periódicamente basándose en el valor Rate del LFO, y se escuchará un trémolo.292 Capítulo 21 ES2 Sine Level El potenciómetro “Sine Level” (situado junto a la sección del filtro 2) permite mezclar una onda sinusoidal (con la frecuencia del oscilador 1) directamente en la fase dinámica, independientemente de los filtros. Incluso si ha filtrado el tono parcial básico del oscilador 1 con un filtro de paso alto, aún podrá reconstituirlo por medio de este parámetro. Tenga en cuenta que:  En los casos en que la frecuencia del oscilador 1 esté modulada por el oscilador 2 (si ha activado FM con el selector de onda), se mezclará en la sección dinámica únicamente la onda sinusoidal pura, no la onda con distorsión FM;  las modulaciones de baja frecuencia del tono del oscilador 1, ajustado en el Router, afectan a la frecuencia de la onda sinusoidal mezclada aquí. Nota: “Sine Level” es muy apropiado para añadir calidez al sonido y cualidades de densidad a los bajos. Los sonidos ligeros se pueden espesar con esta función, siempre que el oscilador 1 produzca realmente el tono básico. El Router ES2 cuenta con una matriz de modulación conocida como Router. Si se muestra la envolvente del vector, haga clic en el botón Router para visualizar el Router. Cualquier fuente de modulación (Source) puede conectarse a cualquier destino de modulación (target), de forma muy parecida a una anticuada centralita de teléfonos o al panel de conexiones de un estudio. La intensidad de la modulación (hasta qué punto Target se ve influido por Source) se ajusta con el regulador vertical asociado. Nota: Para ajustar la intensidad de la modulación a cero, solo tiene que hacer clic sobre el símbolo cero (el círculo pequeño) justo al lado de via.Capítulo 21 ES2 293 También se puede modular la intensidad de la modulación: el parámetro via introduce una fuente más de modulación, que determina la cantidad o intensidad de la modulación. Pueden tener lugar diez de estas modulaciones de Source, via y Target a la vez, además de aquellas que se realicen desde fuera del Router. El parámetro bypass (b/p) permite desactivar o activar direccionamientos de modulación individuales sin perder los ajustes. Nota: Debido a razones técnicas, algunas modulaciones no son posibles. Por ejemplo, los tempos de envolvente se pueden modular por medio de parámetros que solo están disponibles durante un mensaje de Note On. Por lo tanto, en algunas situaciones las envolventes no están disponibles en Target. Además, el LFO 1 no puede modular su propia frecuencia. Los valores que no están disponibles se muestran en gris. El intervalo del parámetro Via La intensidad de la modulación se ajusta con el regulador vertical. Su funcionamiento es bastante obvio cuando el parámetro “via” está ajustado a Off. Esto asegura que la intensidad de la modulación sea constante siempre que no le afecten otros controladores (como la rueda de modulación o la postpulsación). Tan pronto como seleccione un valor distinto de Off para “via”, el regulador se dividirá en dos mitades. La mitad inferior define la intensidad mínima de modulación, cuando el controlador via se ajusta a su valor mínimo. La mitad superior define la intensidad máxima de modulación cuando el modulador via (en este caso, la rueda de modulación) se ajusta a su valor máximo. El área entre las dos mitades del regulador define el intervalo controlado por el controlador via. Puede arrastrar con el ratón el área entre las dos mitades del regulador para mover las dos a la vez. Si esta área es demasiado pequeña como para cogerla, haga clic en una zona libre de la franja del regulador y mueva el ratón hacia arriba o hacia abajo para mover el área. En el ejemplo de abajo, la mitad inferior del regulador define la intensidad del vibrato cuando la rueda de modulación se gira hacia abajo. La mitad superior define la intensidad del vibrato que tiene lugar cuando la rueda de modulación se ajusta a su valor máximo.294 Capítulo 21 ES2 Nota: Para invertir el efecto de la fuente de modulación via, solo tiene que activar el parámetro “Via invert” en el Router. Un ejemplo de modulación Supongamos que ha elegido estos valores:  Target: “Pitch 123”  via: Wheel  Source: LFO1  Intensidad de modulación: posición del regulador, como desee. En esta configuración, la fuente de modulación (LFO1) se utiliza para modular la frecuencia o afinación (pitch) de los tres osciladores (“Pitch 123”). En este ejemplo, (“Pitch 123”) es el destino de modulación. Escuchará un vibrato (una modulación del tono) a la velocidad especificada en Rate del LFO 1. La intensidad de la modulación está controlada por la rueda de modulación (ModWhl), seleccionada en el parámetro via. Esto le proporciona control sobre la profundidad de vibrato (modulación de tono) por medio de la rueda de modulación de su teclado. Este tipo de configuración es muy habitual en incontables ajustes de sonido (programas). No importa cuál de los diez canales del Router utilice. Puede seleccionar el mismo destino en varios canales del Router, en paralelo. También puede usar las mismas fuentes tantas veces como quiera, y los mismos controladores via se pueden ajustar en uno o en varios canales del Router. Destinos de modulación Los siguientes destinos de modulación (targets) están disponibles para su modulación en tiempo real. Nota: Estos destinos de modulación también se encuentran disponibles para los ejes X e Y del modulador X/Y (el Cuadrado). Véase la sección “El Cuadrado”, en la página 313. “Pitch 123” Este destino permite la modulación en paralelo de la frecuencia o afinación (pitch) de los tres osciladores. Si selecciona un LFO como la fuente, este destino dará como resultado sonidos de sirena o vibrato. Seleccione como fuente uno de los generadores de envolvente, con cero en ataque, una caída corta, cero en sostenimiento y una liberación corta para conseguir sonidos de bombo y timbal. “Pitch 1” Este destino permite la modulación de la frecuencia o afinación (pitch) del oscilador 1. Con ligeras modulaciones de la envolvente se consigue que la cantidad de desafinación varíe a lo largo del tiempo cuando el oscilador 1 suena al unísono con otro oscilador (sin modular). Esto es muy útil para producir sonidos de sintetizador de viento-metal.Capítulo 21 ES2 295 “Pitch 2” Este destino permite la modulación de la frecuencia o afinación (pitch) del oscilador 2. “Pitch 3” Este destino permite la modulación de la frecuencia o afinación (pitch) del oscilador 3. Detune Este destino controla la cantidad de desafinación entre los tres osciladores. Nota: La sensibilidad de todos los destinos de modulación de afinación descritos arriba dependerá de la intensidad de la modulación. Este escalado de la sensibilidad posibilita tanto los más delicados vibratos en el nivel de la centésima (una centésima equivale a 1/100 de semitono) como grandes saltos de tono en intervalos de octavas.  Intensidad de modulación de 0 a 8: los tramos son de 1,25 centésimas.  Intensidad de modulación de 8 a 20: los tramos son de 3,33 centésimas.  Intensidad de modulación de 20 a 28: los tramos son de 6,25 centésimas.  Intensidad de modulación de 28 a 36: los tramos son de 12,5 centésimas.  Intensidad de modulación de 36 a 76: los tramos son de 25 centésimas.  Intensidad de modulación de 76 a 100: los tramos son de 100 centésimas. Esto lleva a las siguientes reglas prácticas para los ajustes de modulación de intensidad.  Una intensidad de modulación de 8 equivale a un desplazamiento de tono de 10 centésimas.  Una intensidad de modulación de 20 equivale a un desplazamiento de tono de 50 centésimas, o un cuarto de tono.  Una intensidad de modulación de 28 equivale a un desplazamiento de tono de 100 centésimas, o un semitono.  Una intensidad de modulación de 36 equivale a un desplazamiento de tono de 200 centésimas, o dos semitonos.  Una intensidad de modulación de 76 equivale a un desplazamiento de tono de 1.200 centésimas, o una octava.  Una intensidad de modulación de 100 equivale a un desplazamiento de tono de 3.600 centésimas, o tres octavas. OscWaves Según las ondas seleccionadas en los tres osciladores, este destino puede emplearse para modular:  el ancho de pulso de las ondas rectangular y de pulso;  la cantidad de modulación de frecuencia (solo para el oscilador 1);  el color del ruido (solo para el oscilador 3);  la posición de las ondas Digiwave.296 Capítulo 21 ES2 OscWaves afecta simultáneamente a los tres osciladores. Los destinos Osc1Wave, Osc2Wave y Osc3Wave solo afectan al oscilador especificado. Lea los párrafos siguientes para conocer el efecto de la modulación de onda sobre los tres osciladores. Para más información sobre los efectos de estas modulaciones, consulte la sección “Modulación por ancho de pulsos”, en la página 279. Revise también la sección “Modulación de frecuencia lineal”, en la página 277, “Ruido blanco y coloreado (solo oscilador 3)”, en la página 281 y la sección “Digiwaves”, en la página 276. Osc1Wave Según sea la onda seleccionada, podrá controlar el ancho de pulso de las ondas rectangular y de pulso del oscilador 1, la cantidad de modulación de frecuencia (siendo el oscilador 1 la portadora y el oscilador 2 la moduladora) o la posición de la onda Digiwave. El ancho de pulso de las ondas rectangular y de pulso no está limitado a dos valores fijos en el oscilador 1. Nota: En los sintetizadores FM clásicos, la cantidad de FM está controlada en tiempo real por generadores de envolvente sensibles a la velocidad. Para obtener estos sonidos, seleccione una de las ENV como fuente. Osc2Wave Igual que Osc1Wave, con la salvedad de que el oscilador 2 no ofrece FM. Tenga en cuenta que la modulación de ancho de pulso también funciona con las ondas rectangulares sincronizadas y las moduladas en anillo. Osc3Wave Osc3Wave funciona igual que Osc1Wave y Osc2Wave, pero no ofrece FM ni modulación en anillo. Oscillator 3 tiene la opción Noise (ruido), cuyo color puede ser modulado por este parámetro. OscWaveB Las transiciones entre ondas Digiwave durante una modulación de tabla de ondas son siempre suaves. Según sea la intensidad de la modulación, se puede utilizar un destino OscWaveB adicional para modular continuamente la forma de las transiciones de suave a brusca. Esto es aplicable a todos los osciladores. Osc1WaveB Si está activa la modulación de tabla de ondas para una onda Digiwave que use Osc1Wav, podrá utilizar este destino para modular la forma de la transición. Modo FM de Osc1: en comparación con la FM integrada del oscilador 1 y con el destino de modulación Osc1Wave, el destino de modulación Osc1WaveB ofrece intensidades de FM mucho más altas. Capítulo 21 ES2 297 Osc2WaveB Si está activa la modulación de tabla de ondas para una onda Digiwave que use Osc2Wav, podrá utilizar este destino para modular la forma de la transición. Osc3WaveB Si está activa la modulación de tabla de ondas para una onda Digiwave que use Osc3Wav, podrá utilizar este destino para modular la forma de la transición. SineLevl SineLevl (“Sine Level”) permite la modulación del nivel de la onda sinusoidal del oscilador 1, que puede mezclarse directamente con la entrada de la etapa dinámica sin verse afectada por los filtros. El parámetro define el nivel del primer tono parcial del oscilador 1. Consulte la sección “Sine Level”, en la página 292. OscLScle OscLScle (Osc Level Scale) permite la modulación de los niveles de los tres osciladores a la vez. Un valor de modulación de 0 silencia todos los osciladores, mientras que un valor de 1 eleva en 12 dB la ganancia de la mezcla completa. La modulación se aplica antes de la etapa de overdrive, lo que permite realizar distorsiones dinámicas. Osc1Levl Osc1Levl (“Osc 1 Level”) permite la modulación del nivel del oscilador 1. Osc2Levl Osc2Levl (“Osc 2 Level”) permite la modulación del nivel del oscilador 2. Osc3Levl Osc3Levl (“Osc 3 Level”) permite la modulación del nivel del oscilador 3. “Cutoff 1” Este destino permite la modulación de la frecuencia de corte de filtro 1. Consulte la sección “Frecuencia de corte y resonancia”, en la página 287. “Reso 1” (“Resonance 1”) Este destino permite la modulación de la resonancia del filtro 1. Consulte la sección “Frecuencia de corte y resonancia”, en la página 287. “Cutoff 2” Este destino permite la modulación de la frecuencia de corte de filtro 2. “Reso 2” (“Resonance 2”) Este destino permite la modulación de la resonancia del filtro 2.298 Capítulo 21 ES2 “LPF FM” Una señal sinusoidal, a la misma frecuencia que el oscilador 1, puede modular la frecuencia de corte de filtro 2 (que funciona siempre como un filtro de paso bajo). “LPF FM” (“Lowpass Filter Frequency Modulation”) permite modular la intensidad de la modulación de FM del filtro 2. Este parámetro FM del filtro se describe en la sección “FM del filtro 2”, en la página 290. “Cut 1+2” “Cut 1+2” modula la frecuencia de corte de ambos filtros en paralelo, algo muy parecido a aplicar la misma modulación a “Cut 1” y “Cut 2” en dos canales del Router. Cut1inv2 Cut1inv2 (“Cutoff 1 normal” y “Cutoff 2 inverse”) modula simultáneamente la frecuencia de corte del primer y el segundo filtro inversamente (en direcciones opuestas). Dicho de otra manera, cuando la frecuencia de corte del primer filtro asciende, la frecuencia de corte del segundo filtro desciende, y viceversa. Nota: En el caso de que haya combinado en serie el filtro 1, definido como filtro de paso alto, y el filtro 2, que funciona siempre como filtro de paso bajo, ambos servirán como un filtro de paso de banda. De esta manera, la modulación del destino Cut1inv2 dará como resultado una modulación del ancho de banda del filtro de paso de banda. FltBlend FltBlend (“Filter Blend”) modula FilterBlend (el fundido cruzado de los dos filtros), como se describe en la sección “Filter Blend y flujo de la señal”, en la página 284. Nota: Si FilterBlend se define como destino en uno o más canales del Router, se calcularán los datos de modulación para ambos filtros, incluso si el parámetro FilterBlend está ajustado a 1,0 o +1,0. Por lo tanto, hay que actuar con precaución al elegir FilterBlend como destino de modulación, ya que podría incrementar el consumo de recursos de procesamiento. Amp Este destino modula la etapa dinámica, o nivel (el volumen de voz). Si selecciona Amp como destino y lo modula con un LFO como fuente, el nivel cambiará periódicamente y se escuchará un tremolo. Pan Este destino modula la posición panorámica del sonido en el espectro de estéreo o el espectro de surround. La modulación de Pan con un LFO dará como resultado un trémolo en estéreo o surround (auto panorámica). En modo Unison, la posición panorámica de todas las voces se distribuye por el espectro de estéreo o surround. No obstante, la panorámica aún se puede modular; las posiciones se moverán en paralelo.Capítulo 21 ES2 299 Nota: El parámetro ampliado “Surround Range” define el intervalo de ángulo resultante de los valores de modulación. Por ejemplo: si se modula la panorámica con el valor máximo de un LFO (utilizando una onda de diente de sierra), un valor de “Surround Range” 360° da como resultado un movimiento circular de la salida de voz. Diversity Este parámetro (disponible únicamente en las instancias surround de ES2) le permite controlar dinámicamente cuánto se distribuye la salida de voz por los canales de surround. Los valores negativos reducen este efecto. Consulte el capítulo Surround del Manual del usuario de Logic Pro 8 si quiere más detalles sobre la terminología y el uso de surround. Lfo1Asym Lfo1Asym (“Lfo1 Asymmetry”) puede modular la onda seleccionada en el LFO 1. Si se trata de una onda cuadrada, modifica el ancho de pulso. Si se trata de una onda triangular, barre entre la onda triangular y la de diente de sierra. Si se trata de una onda de diente de sierra, desplaza su punto de cruce cero. Lfo1Curve Este destino modula el redondeado de la onda cuadrada y la aleatoria. En el caso de una onda triangular o de diente de sierra, modifica sus curvas entre convexa, lineal y cóncava. Modulaciones proporcionales Todos los destinos de modulación que se mencionan abajo dan como resultado una modulación proporcional, lo que significa que el valor de modulación no se añade simplemente al valor del parámetro de destino, sino que se multiplica el valor del pará- metro de destino. Su funcionamiento es el siguiente: SP; un valor de modulación de 0,0 no tendrá ningún efecto, mientras que un valor de modulación de +1,0 equivaldrá a multiplicar por 10, y un valor de modulación de –1,0 equivaldrá a multiplicar por 0,04. LFO1Rate Este destino modula la frecuencia (velocidad, ritmo) del LFO 1. Nota: Supongamos que ha creado un vibrato con otro canal del Router, modulando el destino “Pitch 123” con LFO 1. Si lo desea, puede hacer que la velocidad del LFO 1 (la velocidad del vibrato) aumente o disminuya automáticamente. Para ello, module el destino LFO1Rate con uno de los generadores de envolvente (ENV). Seleccione “LFO 2” como fuente y reduzca su parámetro Rate para acelerar y enlentecer el vibrato periódicamente. Env2Atck Env2Atck (“Envelope 2 Attack”) modula el tiempo de ataque del segundo generador de envolvente. 300 Capítulo 21 ES2 Env2Dec Env2Dec (“Envelope 2 Decay”) modula el tiempo de caída del segundo generador de envolvente. En el caso de que haya seleccionado Env2Dec como destino y Velocity como fuente, la duración de la nota en caída dependerá de la fuerza con que pulse la tecla. Si selecciona Keyboard como fuente, las notas más agudas tendrán una caída más rápida (o lenta). Env2Rel Env2Rel (“Envelope 2 Release”) modula el tiempo de liberación del segundo generador de envolvente. Env2Time Env2Time (“Envelope 2 All Times”) modula todos los parámetros de tiempo de ENV 2: tiempo de ataque, tiempo de caída, tiempo de sostenimiento y tiempo de liberación. Env3Atck Env3Atck (“Envelope 3 Attack”) modula el tiempo de ataque del tercer generador de envolvente. Env3Dec Env3Dec (“Envelope 3 Decay”) modula el tiempo de caída del tercer generador de envolvente. Env3Rel Env3Rel (“Envelope 3 Release”) modula el tiempo de liberación del tercer generador de envolvente. Env3Time Env3Time (“Envelope 3 All Times”) modula todos los parámetros de tiempo de ENV 3: tiempo de ataque, tiempo de caída, tiempo de sostenimiento y tiempo de liberación. Glide Este destino modula la duración del efecto Glide (portamento). Nota: Si modula Glide seleccionando Velocity como fuente, la velocidad (la fuerza) empleada para pulsar la tecla determinará el tiempo que tardan las notas ejecutadas en “hacer el camino” hasta el tono de destino. Consulte la sección “Glide”, en la página 272. Fuentes de modulación Algunas fuentes de modulación son unipolares y producen valores entre 0 y 1. Otras son bipolares y producen valores entre –1 y +1. Están disponibles las siguientes fuentes de modulación: LFO1 El LFO 1 se describe en la sección “Los LFO”, en la página 306.Capítulo 21 ES2 301 LFO2 El LFO 2 se describe en la sección “Los LFO”, en la página 306. ENV1 El generador de envolvente 1 se describe en la sección “Las envolventes (de “ENV 1” a “ENV 3”)”, en la página 308. ENV2 El generador de envolvente 2 se describe en la sección “Las envolventes (de “ENV 1” a “ENV 3”)”, en la página 308. ENV3 El generador de envolvente 3 se describe en la sección “Las envolventes (de “ENV 1” a “ENV 3”)”, en la página 308. Nota: El generador de envolvente 3 siempre controla el nivel del sonido global. “Pad-X”, “Pad-Y” Estas fuentes de modulación le permiten definir los ejes del Cuadrado para su empleo con el destino de modulación seleccionado. El cursor puede moverse a cualquier posición dentro del Cuadrado, ya sea manualmente o mediante la Envolvente Vectorial. Consulte “El Cuadrado” en la página 313 y “La Envolvente Vectorial” en la página 314. Max Si selecciona Max como fuente, el valor de esta fuente se ajustará permanentemente a +1. Esto es algo que abre interesantes posibilidades en conjunción con via, ya que los valores disponibles para via controlan la intensidad de la modulación. Kybd Kybd (Keyboard) devuelve la posición del teclado (el número de nota MIDI). El punto central es C3, el Do central (un valor de salida de 0). Cinco octavas por encima y por debajo devuelven los valores –1 y +1, respectivamente. Nota: Esto se podría utilizar para controlar con la posición del teclado las frecuencias de corte de los filtros en paralelo: a medida que tocara arriba o abajo del teclado, las frecuencias de corte se modificarían. Module el destino “Cut 1+2” con Kybd como fuente para conseguirlo. Con una intensidad de modulación de 0,5, las frecuencias de corte se escalan proporcionalmente a los tonos pulsados en el teclado. Velo Si selecciona Velo (Velocity), la sensibilidad a la velocidad se utilizará como fuente de modulación. Bender La inflexión de tono servirá como fuente de modulación bipolar cuando Bender esté seleccionado. Esto sucederá aunque el parámetro “Bend Range” de los osciladores esté ajustado a 0.302 Capítulo 21 ES2 ModWhl La rueda de modulación se usará como fuente de modulación unipolar cuando ModWhl esté seleccionado. Nota: En la mayor parte de las aplicaciones estándar, seguramente usará la rueda como controlador de via. Lo más habitual es emplearla para controlar la intensidad de las modulaciones periódicas del LFO. Aquí puede utilizarse con modulaciones estáticas directas, como el control de las frecuencias de corte de los filtros (Target = “Cut 1+2”). Nota: El controlador “Byte Menos Significativo” (LSB, por “Least Significant Byte”) de la rueda de modulación también se reconoce correctamente. Touch La postpulsación sirve como fuente de modulación. ES2 reacciona a la postpulsación polifónica. Utiliza la suma de la presión del canal y el valor de presión polifónica específico de la nota. Nota: Si ajusta como destino “Cut 1+2”, las frecuencias de corte subirán y bajarán según la firmeza con que presione la tecla después de la pulsación inicial en su teclado MIDI sensible al tacto. “Whl+To” La rueda de modulación y la postpulsación servirán como fuentes de modulación. MIDI Controllers A–F Los controladores MIDI disponibles en la matriz de modulación se identifican como “Ctrl A–F” y pueden asignarse a números de controlador arbitrarios por medio de los menús “MIDI Controlers Assignment” que hay en la parte inferior de la interfaz de ES2. Nota: Anteriores versiones de ES2 ofrecían como fuentes de modulación Expression, Breath y los mensajes “MIDI Control Change” del 16 al 19. Estos controladores MIDI son ahora los valores asignados por omisión, lo que garantiza la compatibilidad con versiones anteriores. Los valores de los menús “MIDI Controllers Assignment” solo se actualizan cuando se cargan los ajustes por omisión o cuando se carga un ajuste guardado con un proyecto. Si se limita a navegar por los ajustes, las asignaciones no se modificarán. Los menús “MIDI Controllers Assignment” le permiten asignar sus controladores MIDI preferidos a “Ctrl A”, “Ctrl B”, etc. Todos los menús “MIDI Controller Assignments” cuentan con una opción Learn. Si selecciona esta opción, el parámetro quedará asignado automáticamente al primer mensaje de datos MIDI recibido. Este modo Aprender incluye una función de tiempo de espera de 20 segundos: si ES2 no recibe un mensaje MIDI en 20 segundos, se restaurará la asignación de controlador MIDI original del parámetro.Capítulo 21 ES2 303 Nota: Si no se asigna a Expression ninguna de las asignaciones de controlador (“Ctrl A–F”), el mensaje “Expression CC” (Ctrl #11) controlará el volumen de salida. Nota: El joystick vectorial del sintetizador Wavestation de Korg genera los controladores 16 y 17, por ejemplo. Si utiliza este instrumento como su teclado maestro, puede controlar directamente con su joystick los dos parámetros de ES2 que desee. Nota: En la especificación MIDI, para todos los controladores del 0 al 31, también hay un controlador LSB definido (del 32 al 63). Este controlador de Byte Menos Significativo permite una resolución de 14 bit en lugar de 7 bit. ES2 reconoce correctamente esos mensajes de cambio de control, como los controladores de respiración o de expresión. RndN01 RndNO1 (“Note On Random1”) produce un valor de modulación aleatorio entre –1,0 y 1,0 (el mismo intervalo que un LFO) que cambia cuando una nota se acciona o se vuelve a accionar. La modulación (aleatoria) de un accionamiento de nota permanece constante mientras dura la nota y hasta el siguiente accionamiento de nota. Nota: No hay cambio de valor cuando se ejecuta un legato en el modo legato. RndNO2 RndNO2 (“Note On Random2”) se comporta como RndNO1, con la diferencia de que realiza una ligadura hasta el nuevo valor aleatorio utilizando el tiempo de Glide (incluida la modulación). También se diferencia de RndNO1 en que el valor de la modulación aleatoria cambia cuando se ejecuta un legato en el modo legato. SideCh SideCh (modulación de cadena lateral) utiliza una cadena lateral (pistas, entradas, buses) para crear una señal de modulación. La fuente de cadena lateral se puede seleccionar en el menú “Side Chain” de la parte superior de la ventana. Esta se envía al seguidor de envolvente interno, que crea un valor de modulación basado en el nivel de señal de entrada de la cadena lateral seleccionada. Via: control de la intensidad de la modulación Algunas fuentes de modulación son unipolares y producen valores entre 0 y 1. Otras son bipolares y producen valores entre –1 y +1. Se pueden utilizar las siguientes fuentes para modular la intensidad de la modulación. LFO1 La modulación ondula con la velocidad y la onda del LFO 1, que controla la intensidad de la modulación. LFO2 La modulación ondula con la velocidad y la onda del LFO 2, que controla la intensidad de la modulación.304 Capítulo 21 ES2 ENV1 ENV1 controla la intensidad de la modulación. ENV2 ENV2 controla la intensidad de la modulación. ENV3 ENV3 (la envolvente de nivel) controla la intensidad de la modulación. “Pad-X”, “Pad-Y” Los dos ejes del Cuadrado (la Envolvente Vectorial) están disponibles como fuentes via también, lo que posibilita controlar con ellos las intensidades de modulación. Kybd Kybd (Keyboard) devuelve la posición del teclado (el número de nota MIDI). El punto central es C3, el Do central (un valor de salida de 0). Cinco octavas por encima y por debajo devuelven los valores –1 y +1, respectivamente. Si selecciona “Pitch 123” como destino, lo modula con la fuente LFO1 y selecciona Kybd como el valor via, la profundidad del vibrato cambiará según la posición de la tecla. Dicho de otra manera, la profundidad del vibrato será distinta para las notas por encima o por debajo de la posición de teclado definida. Velo Si selecciona Velo (Velocity) como valor de via, la intensidad de la modulación será sensible a la velocidad: la modulación será más o menos intensa dependiendo de lo rápido (lo fuerte) que pulse la tecla. Bender La inflexión de tono controla la intensidad de la modulación. ModWhl Si selecciona ModWhl (“Modulation Wheel”) como valor de via, la intensidad de la modulación estará controlada por la rueda de modulación de su teclado MIDI. El controlador de “Byte Menos Significativo” (LSB, por Least Significant Byte) de la rueda de modulación también se reconoce correctamente. Touch Si selecciona Touch (postpulsación) como valor de via, la intensidad de la modulación será sensible al tacto: la modulación será más o menos intensa dependiendo de la firmeza con que presione la tecla después de la pulsación inicial en su teclado MIDI sensible al tacto (la postpulsación también se conoce como sensibilidad a la presión). “Whl+To” Tanto la rueda de modulación como la postpulsación controlan la modulación.Capítulo 21 ES2 305 Controladores MIDI A–F Los controladores MIDI disponibles en la matriz de modulación se identifican como “Ctrl A–F”, en lugar de Expression, Breath y “General Purpose 1–4” (los mensajes MIDI Control Change del 16 al 19 también se conocen como “General Purpose Slider 1/2/3/4”). Se pueden asignar a números de controlador arbitrarios por medio de los menús “MIDI Controller Assignments”, en la parte inferior de la interfaz (pulse el botón MIDI para ver los menús A a F). Los valores asignados por omisión garantizan la compatibilidad con versiones anteriores. Los valores de estos menús de asignación solo se actualizan cuando se cargan los ajustes por omisión o cuando se carga un ajuste guardado con un proyecto. Si se limita a navegar por los ajustes, las asignaciones no se modificarán. Esta utilidad le resultará muy práctica, por ejemplo, si siempre quiso utilizar el controlador #4 (pedal) como fuente de modulación. Estos menús le permiten asignar sus controladores MIDI preferidos a “Ctrl A”, “Ctrl B”, etc. Todos los parámetros que le permiten seleccionar un controlador MIDI cuentan con la opción Learn. Si selecciona esta opción, el parámetro quedará asignado automáticamente al primer mensaje de datos MIDI recibido. Este modo Aprender incluye una función de tiempo de espera de 20 segundos: si ES2 no recibe un mensaje MIDI en 20 segundos, se restaurará la asignación de controlador MIDI original del parámetro. Nota: Al añadir la nueva entrada al principio de la lista, los datos de automatización existentes se incrementan en uno. Si se realizaran posteriores asignaciones, se incrementarían en uno por cada entrada. Nota: Si no se asigna a Expression ninguna de las asignaciones de controlador (“Ctrl A–F”), el mensaje “Expression CC” (Ctrl #11) controlará el volumen de salida. Nota: El joystick vectorial del sintetizador Wavestation de Korg genera los controladores 16 y 17, por ejemplo. Si utiliza este instrumento como su teclado maestro, puede controlar directamente con su joystick la intensidad de las modulaciones. Nota: En la especificación MIDI, para todos los controladores del 0 al 31, también hay un controlador LSB definido (del 32 al 63). Este controlador de Byte Menos Significativo permite una resolución de 14 bit en lugar de 7 bit. ES2 reconoce correctamente esos mensajes de cambio de control, como los controladores de respiración o de expresión. RndN01 RndN01 (NoteOnRandom1) controla la intensidad de la modulación (consulte RndNO1 en la página 303). RndNO2 RndNO2 (NoteOnRandom2) controla la intensidad de la modulación (consulte RndNO2 en la página 303). 306 Capítulo 21 ES2 SideCh Se utiliza una cadena lateral (pistas, entradas, buses) como fuente para la señal de modulación. Los LFO LFO es al abreviatura de Low Frequency Oscillator, oscilador de baja frecuencia. En un sintetizador analógico, los LFO producen señales de modulación por debajo del intervalo de frecuencia de audio, en un ancho de banda comprendido entre 0,1 y 20 Hz, y a veces hasta 50 Hz. Los LFO sirven como fuentes de modulación para efectos de modulación periódicos y cíclicos. Si modula ligeramente el tono de un oscilador de audio con un ritmo (velocidad, frecuencia del LFO) de 3 a 8 Hz, se escuchará un vibrato. Si modula la frecuencia de corte de un filtro de paso bajo, se escuchará un efecto de “wah wah”, y si modula la etapa dinámica obtendrá un trémolo. ES2 cuenta con dos LFO, cuyas salidas están disponibles como fuentes en el Router.  El LFO 1 es polifónico, lo que significa que, si se utiliza para cualquier modulación de varias voces, estas no tendrán enganchada la fase. Además, está sincronizado con las teclas: cada vez que pulse una tecla, el LFO 1 de esa voz se iniciará desde cero. Es decir, cuando se utlice en una entrada polifónica (un acorde tocado en el teclado) la modulación será independiente para cada voz (nota). Mientras se eleva el tono de una voz, el tono de otra puede bajar y el de una tercera alcanzar su valor mínimo.  El LFO 2 es monofónico, lo que significa que el tono de todas las voces subirá y bajará de forma sincronizada si, por ejemplo, está modulando el destino Pitch123 con la fuente LFO2. Los dos LFO ofrecen varias ondas. LFO 1 puede hacer automáticamente fundidos de entrada y de salida sin necesidad de emplear un generador de envolvente aparte. Los parámetros de los LFO se describen a continuación: EG (LFO1) En su posición central, que puede ajustarse haciendo clic en la marca central, la intensidad de la modulación es estática: no habrá ningún fundido de entrada o salida. Con valores positivos, se realiza un fundido de entrada. A mayor valor, más largo será el tiempo de retardo. Con valores positivos, se realiza un fundido de salida. Cuanto más baja sea la posición del regulador en pantalla, más breve será el tiempo del fundido de salida. Capítulo 21 ES2 307 Se denomina esta función con la abreviatura EG porque los fundidos son realizados por un generador de envolvente (“Envelope Generator”) muy simplificado. Más frecuentemente, esta característica se utiliza para el vibrato retardado: muchos instrumentistas y cantantes entonan de esta manera las notas más largas. Para ajustar un vibrato retardado: sitúe el regulador en una posición de la mitad superior (Delay) y module el destino Pitch123 con la fuente LFO1. Ajuste una intensidad de modulación ligera. Seleccione un valor en Rate de unos 5 Hz y la onda triangular como onda del LFO. ∏ Consejo: Unas modulaciones rápidas y caóticas de las frecuencias de los osciladores (Pitch123) por medio de LFO1 con una onda Sample&Hold con retardo, un valor alto en Rate y un breve fundido de salida harán que la fase de ataque de la nota suene al estilo del Moog Rogue, y muy semejante al ataque de los instrumentos de viento-metal. Rate Este parámetro determina la frecuencia o velocidad de la modulación. El valor se muestra en hercios (Hz) bajo el regulador. Wave Aquí puede seleccionar la onda que desee. Pruebe las distintas ondas con una modulación de Pitch123 activada. Encontrará que los símbolos se explican por sí mismos. Onda triangular La onda triangular es ideal para los efectos de vibrato. Onda de diente de sierra y de diente de sierra invertida La onda de diente de sierra es muy adecuada para crear sonidos de helicóptero y de disparos espaciales. Con modulaciones intensas de las frecuencias de los osciladores mediante una onda de diente de sierra invertida, podrá conseguir sonidos acuáticos de burbujeo y ebullición. Con modulaciones intensas de filtros de paso bajo (como el filtro 2) mediante una onda de dientes de sierra, se generan efectos rítmicos. Ondas rectangulares Las ondas rectangulares hacen que el LFO cambie periódicamente entre dos valores. La onda rectangular superior cambia entre un valor positivo y cero. La onda inferior cambia entre un valor positivo y otro negativo, ajustados ambos a la misma distancia de cero. Nota: Un interesante efecto que tal vez quiera probar se consigue modulando Pitch123 con una intensidad de modulación tal que produzca un intervalo de quinta. Para ello, elija la onda rectangular superior.308 Capítulo 21 ES2 Muestreo y retención Las dos ondas inferiores del LFO producen valores aleatorios. Un valor aleatorio se selecciona a intervalos regulares, según la velocidad del LFO. La onda superior produce tramos exactos de aleatoriedad. En su ajuste más bajo, la onda aleatoria se suaviza, dando como resultado cambios fluidos entre valores. El término muestreo y retención (abreviado como S & H, por Sample & Hold) se refiere al procedimiento de tomar muestras de una señal de ruido a intervalos regulares. Los valores de voltaje de esas muestras son entonces retenidos hasta que se toma la siguiente muestra. Cuando se convierten las señales de audio analógicas en señales digitales, tiene lugar un procedimiento similar: las muestras con el voltaje de la señal de audio analógica se toman con el ritmo de la frecuencia de muestreo. ∏ Consejo: Una modulación aleatoria de Pitch123 conduce al efecto comúnmente conocido como generador de patrones de tono aleatorios, o muestreo y retención. Compruebe el resultado de notas muy altas, a velocidades muy altas y elevadas intensidades, ¡reconocerá este famoso efecto en miles de películas de ciencia ficción! Rate (LFO 2) El control Rate (frecuencia) del LFO 2 posibilita que el LFO 2 se ejecute libremente (con el regulador en la mitad superior) o sincronizado con el tempo del proyecto (con el regulador en la mitad inferior). El ritmo se muestra en hercios o en valores rítmicos, dependiendo de si está activada la sincronización con el tempo del proyecto. Las frecuencias alcanzan un intervalo que va desde velocidades de semifusas (1/64) hasta periodos de 32 compases. También son posibles los valores triólicos y con puntillo. El LFO 2 es idóneo para efectos rítmicos que mantengan una sincronización perfecta, incluso durante los cambios de tempo del proyecto. Las envolventes (de “ENV 1” a “ENV 3”) Además de la compleja Envolvente Vectorial, descrita en la sección “La Envolvente Vectorial”, en la página 314, ES2 ofrece tres generadores de envolvente por voz. Ya sea en el panel frontal o como fuente en el Router, están abreviadas como “ENV 1”, “ENV 2” y “ENV 3” respectivamente. Nota: Los orígenes del término generador de envolvente y su funcionamiento básico están descritos en la sección “Envolventes”, en la página 669.Capítulo 21 ES2 309 Los grupos de opciones de ENV 2 y ENV 3 son idénticos. “ENV 3” determina los cambios de nivel a lo largo del tiempo para cada nota ejecutada. Puede pensar en ENV 3 como si estuviera conectada al destino de modulación AMP del Router. Los parámetros de ENV 2 y ENV 3 son idénticos, pero ENV 3 siempre se utiliza para controlar el nivel. A diferencia de otros sintetizadores, no hay una conexión integrada entre ninguno de los generadores de envolvente y las frecuencias de corte de los filtros de ES2. La modulación de las frecuencias de corte debe ajustarse por separado en el Router. Así ocurre con los ajustes por omisión, en el canal del Router directamente bajo los filtros (ver imagen). Para establecer este tipo de modulación, ajuste un canal del Router de la siguiente manera: ajuste Target a “Cutoff 1”, “Cutoff 2” o “Cutoff 1+2”, ajuste Source a, pongamos, “ENV 2”. Una vez ajustado de esta forma, el regulador del canal del Router funcionará como el parámetro “EG Depth” del filtro. Nota: Tanto ENV 2 como ENV 3 son sensibles a la velocidad, lo que hace innecesario ajustar via en Velo en el canal del Router: puede dejar via desactivado. Los parámetros de ENV 1 A primera vista, ENV 1 da la impresión de estar poco equipada. Sus escasos parámetros, sin embargo, se utilizan para una amplia variedad de funciones de sintetizador. Menú de modos de accionamiento Botón Caída/Liberación Regulador “Attack via Velocity”310 Capítulo 21 ES2 Modos de accionamiento: Poly, Mono, Retrig En el modo Poly, la envolvente se comporta como cabría esperar en un sintetizador polifónico: cada voz tiene su propia envolvente. En los modos Mono y Retrig, un solo generador de envolvente modula todas las voces en paralelo (es decir, de forma idéntica).  Si ENV 1 se ajusta a Mono, deberán soltarse todas las notas antes de que la envolvente se pueda volver a accionar. Si toca legato o permanece pulsada alguna tecla, la envolvente no iniciará de nuevo su fase de ataque.  En el modo Retrig, la envolvente será accionada al pulsar cualquier tecla, aunque haya otras notas sostenidas. Cada nota sostenida se verá afectada por la envolvente accionada de nuevo. El diseño de los primeros sintetizadores polifónicos analógicos dio lugar a instrumentos polifónicos en los que todas las voces pasaban por un único filtro de paso bajo. Este diseño se debía principalmente a razones de coste económico. Los ejemplos más conocidos de aquellos instrumentos polifónicos son el Polymoog de Moog, el SK20 de Yamaha y el Poly 800 de Korg. El único filtro de paso bajo de estos instrumentos está controlado por un único generador de envolvente. Para simular este comportamiento, utilice el modo Mono o Retrigger. Supongamos que ha modulado el destino Cutoff 2 con una fuente percusiva, como ENV1, que está ajustada en Retrig. Si toca una nota de bajo y la sostiene, esta nota recibirá un efecto de filtro percusivo cada vez que puse alguna otra tecla. La tecla recién tocada también está modelada por el mismo filtro. Al tocar un sonido ajustado de esta forma, parecerá que está tocando un sintetizador polifónico con un solo filtro. No obstante, los filtros de ES2 siguen siendo polifónicos y pueden ser modulados simultáneamente por distintas fuentes polifónicas. ∏ Consejo: Si desea simular la percusión de un órgano Hammond, también tendrá que utilizar el modo Mono o Retrigger. Caída/Liberación ENV 1 se puede ajustar para que funcione como un generador de envolvente con parámetros de tiempo de ataque y tiempo de caída, o con parámetros de tiempo de ataque y tiempo de liberación. Para cambiar entre ambos modos debe hacer clic en la D o la R que hay sobre el deslizador derecho de ENV 1.  En el modo “Attack/Decay”, el nivel caerá hasta cero cuando se haya completado la fase de ataque, aunque se esté sosteniendo la nota. La caída tendrá siempre la misma velocidad aunque suelte la tecla. El tiempo de caída se ajusta con el regulador Decay, abreviado como D.Capítulo 21 ES2 311  En el modo “Attack/Release”, el nivel de la envolvente permanece en el máximo cuando termina la fase de ataque y mientras la tecla siga pulsada. Después de soltar la tecla, el nivel va descendiendo a lo largo del tiempo ajustado con el regulador R (la abreviatura de Release). “Attack Time” y “Attack via Vel” El regulador “Attack time” está dividido en dos mitades. La mitad inferior define el tiempo de ataque cuando las teclas se pulsan con fuerza (a la velocidad máxima). La mitad inferior define el tiempo de ataque a la velocidad mínima. Puede arrastrar con el ratón el área entre las dos mitades del regulador para mover las dos a la vez. Si esta área es demasiado pequeña como para cogerla, haga clic en una zona libre de la franja del regulador y mueva el ratón hacia arriba o hacia abajo para mover el área. Los parámetros de ENV 2 y ENV 3 Los grupos de opciones de ENV 2 y ENV 3 son idénticos, pero ENV 3 se encarga siempre de definir el nivel de cada nota: modula la etapa dinámica. ENV 3 se puede utilizar también simultáneamente como fuente en el Router. Los parámetros de tiempo de la envolvente también se pueden utilizar como destinos en el Router. Nota: Consulte la sección “Envolventes”, en la página 669 si quiere más información sobre el funcionamiento básico y el significado de los generadores de envolvente. “Attack Time” Al igual que el regulador Attack de ENV 1, los reguladores Attack de ENV 2 y ENV 3 se dividen en dos mitades. La mitad inferior define el tiempo de ataque cuando las teclas se pulsan a la velocidad máxima. La mitad inferior define el tiempo de ataque a la velocidad mínima. Puede arrastrar con el ratón el área entre las dos mitades del regulador para mover las dos a la vez. Si esta área es demasiado pequeña como para cogerla, haga clic en una zona libre de la franja del regulador y mueva el ratón hacia arriba o hacia abajo para mover el área. Símbolo central Haga clic en él para ajustar el regulador “Sustain Time” a su valor central.312 Capítulo 21 ES2 Decay Time El parámetro Decay define la duración del tiempo que tarda el nivel de una nota sostenida en caer hasta en nivel de Sustain cuando termina la fase de ataque. Si el nivel de Sustain está ajustado al máximo, el parámetro Decay no tiene ningún efecto. Cuando el nivel de Sustain se ajusta a su valor mínimo, Decay define el tiempo de duración o fundido de salida de la nota. El parámetro Decay aparece como destino de modulación en el Router para ENV 2 y ENV 3 por separado (ENV2Dec, Env3Dec). ∏ Consejo: En los pianos y en los instrumentos de cuerda pulsada, las notas altas caen más rápido que las notas bajas. Para simular este efecto, module el destino Decay Timecon la fuente Kybd en el Router. El regulador del canal del Router debe ajustarse en un valor negativo. Sustain y “Sustain Time” Cuando el parámetro “Sustain Time” (Rise) se ajusta a su valor central (lo que puede conseguirse haciendo clic en el símbolo central que se muestra arriba), el nivel de Sustain funciona como el parámetro Sustain de la envolvente ADSR de cualquier sintetizador. En esta posición, el nivel de Sustain (abreviado como S) define el nivel que se sostendrá durante todo el tiempo que la tecla permanezca pulsada, después de terminar las fases de ataque y caída. El regulador “Sustain Time” define el tiempo que tarda el nivel en alcanzar su máximo (o caer hasta cero) cuando ha terminado la fase de caída. Los ajustes en la mitad inferior de este intervalo (Fall) determinan la velocidad a la que el nivel caerá desde el nivel de sostenimiento hasta cero. Cuanto más baja sea la posición del regulador, más rápida será la caída. Los ajustes en la mitad superior de este intervalo (Rise) determinan la velocidad a la que el nivel subirá desde el nivel de sostenimiento hasta su valor máximo. Cuanto más alta sea la posición del regulador, más rápida será la subida. Release Como en cualquier envolvente ADSR de sintetizador, el parámetro Release (R) define el tiempo que tarda el nivel en caer hasta cero cuando se suelta la tecla. Vel El parámetro Vel (“Velocity Sensitivity”) define la sensibilidad a la velocidad de la envolvente completa. Si se ajusta al máximo, la envolvente solo devolverá su nivel máximo cuando las teclas se pulsen con la máxima velocidad.Capítulo 21 ES2 313 El Cuadrado El Cuadrado tiene dos ejes: los ejes X e Y, que tienen un intervalo de valores positivos y negativos. Es decir, son bipolares. Al tocar y mover el cursor con el ratón, los valores de ambos ejes se transmiten continuamente. Dado que puede modular un parámetro a su libe elección con el valor X y otro parámetro a su libre elección con el valor Y, puede utilizar el ratón como un joystick. Como alternativa a este control en tiempo real, la posición del cursor puede ser modulada por la Envolvente Vectorial, del mismo modo que la mezcla entre los tres osciladores en el Triángulo. La función Loop del generador de Envolvente Vectorial posibilita movimientos cíclicos. Esto abre un abanico de posibilidades, pues le permite funcionar como un lujoso seudo-LFO bidimensional con una onda programable. Podrá encontrar más información en la sección “La Envolvente Vectorial”, en la página 314. Menú Vector Mode The El menú “Vector Mode” situado debajo del botón de envolvente vectorial le permite desactivar el control del cursor del Cuadrado por medio de la envolvente vectorial. El menú también define si el Triángulo (el mezclador de osciladores) debe ser controlado por la Envolvente Vectorial.  Off: la Envolvente Vectorial no influye en el Triángulo ni en el Cuadrado. Simplemente está desactivada. Esto le permitirá ajustar y controlar los cursores del Triángulo y el Cuadrado en tiempo real.  Mix: la Envolvente Vectorial controla el Triángulo (la mezcla de osciladores), pero no el Cuadrado.  XY: la Envolvente Vectorial controla el Cuadrado, pero no el Triángulo.  “Mix+XY”: la Envolvente Vectorial controla tanto el Cuadrado como el Triángulo. Menú “Vector Mode” Parámetros “Vector Intensity” Menús “Vector Target” Cuadrado314 Capítulo 21 ES2 Nota: Como todos los parámetros de ES2, los movimientos de los cursores en el Triángulo y el Cuadrado pueden ser grabados y automatizados por Logic Pro. Estos datos de automatización se pueden editar y reproducir en bucle en Logic Pro. Esto es algo completamente independiente de las modulaciones cíclicas de la Envolvente Vectorial. La modulación vectorial del Cuadrado y el Triángulo debe desactivarse para este tipo de uso (“Vector Mode” = Off). “Vector Target”: destinos de modulación Los menús de destino “Vector X” y “Vector Y” determinan el efecto de los movimientos del cursor en el Cuadrado. Los destinos de modulación son idénticos a los disponibles en el Router. Consulte la sección “Destinos de modulación”, en la página 294 para ver las descripciones. La posición del cursor en el Cuadrado también está disponible en el Router como las opciones “Pad-X” y “Pad-Y” de fuente y via. “Vector Int”: la intensidad de la modulación La intensidad, sensibilidad y polaridad máximas de la modulación se ajustan con los parámetros “Vector X Int” y “Vector Y Int”. La Envolvente Vectorial El Triángulo y el Cuadrado son los elementos más especiales e inusuales de la interfaz gráfica de usuario de ES2. Mientras que el Triángulo controla la mezcla de los tres osciladores, los ejes X e Y del Cuadrado pueden modular cualquier destino (de modulación). La Envolvente Vectorial puede controlar el movimiento de los cursores del Triángulo y el Cuadrado en tiempo real. Cada voz cuenta con su propia Envolvente Vectorial, que se acciona desde su punto inicial con cada nueva pulsación (o con cada mensaje MIDI de Note On, para ser más exactos). Los conceptos de Envolvente Vectorial, Cuadrado y Triángulo pueden resultar extraños a primera vista; no obstante, combinados con las otras opciones de síntesis de ES2, le harán generar sonidos realmente únicos y literalmente vivos. Triángulo Cuadrado Envolvente VectorialCapítulo 21 ES2 315 Puntos, tiempos y bucles de envolvente La envolvente consta de hasta 16 puntos en el eje del tiempo. Cada punto puede controlar la posición del cursor tanto del Triángulo como del Cuadrado. Los puntos están numerados secuencialmente. El punto 1 es el punto inicial. Para editar un punto, solo tiene que seleccionarlo haciendo clic sobre él. Nota: Se puede acceder rápidamente a ciertos comandos de edición de la Envolvente Vectorial por medio de un menú de función rápida. Con la tecla Control pulsada, haga clic en cualquier parte de la Envolvente Vectorial para abrirlo. Punto de sostenimiento Cualquier punto puede establecerse como Punto de sostenimiento. Cuando la nota ejecutada se sostenga un tiempo suficiente y no haya ningún bucle activado, cualquier movimiento de la envolvente se detendrá al alcanzar este Punto de sostenimiento. Se sostendrá hasta que se suelte la tecla (hasta el mensaje MIDI Note Off). Para definir un punto como Punto de sostenimiento, haga clic en la tira color turquesa sobre el punto deseado. El punto seleccionado quedará indicado con una S entre el punto y su número, sobre la tira turquesa.316 Capítulo 21 ES2 Punto de bucle Cualquier punto puede establecerse como Punto de bucle. Si la nota se sostiene el tiempo suficiente, la envolvente puede repetirse en un bucle. El área del bucle es el periodo de tiempo entre el Punto de sostenimiento y el Punto de bucle. En medio, puede definir varios puntos que describan los movimientos de los cursores del Cuadrado y el Triángulo. Para definir un punto como Punto de bucle, haga clic en la tira color turquesa bajo el punto deseado. Un Punto de bucle queda indicado por una L en la tira inferior. Para ver y definir el Punto de bucle, el bucle tiene que estar activado. Consulte “Loop Mode”, en la página 319. ∏ Consejo: Con el bucle activado, la Envolvente Vectorial funciona como un LFO multidimensional y polifónico con una onda programable. Tiempos de la Envolvente Vectorial A excepción del primer punto, que está ligado al principio de cada nota ejecutada, cada punto tiene un parámetro Time. Este parámetro define el periodo de tiempo requerido por el cursor para llegar desde el punto precedente. Los tiempos normalmente se muestran en milisegundos (ms). Para ajustar un valor de tiempo, puede hacer clic directamente en el valor numérico y utilizar su ratón como regulador. Ajustes por omisión de la Envolvente Vectorial El ajuste por omisión de la Envolvente Vectorial consta de tres puntos. El punto 1 es el punto inicial, el punto 2 está definido como punto de sostenimiento y el punto 3 es el punto final. Capítulo 21 ES2 317 El efecto de la Envolvente Vectorial sobre la Mezcla de osciladores (el Triángulo) o sobre el Cuadrado está desactivado por omisión. Esto permite que ES2 se comporte como un sintetizador sin generador de Envolvente Vectorial. Este punto de partida tradicional es más conveniente para crear sonidos desde cero. Hay dos formas de desactivar la Envolvente Vectorial:  Puede activar el parámetro “Solo Point” (descrito en la página 318). Cuando está activado, solo están activas las posiciones del cursor en el Triángulo y el Cuadrado correspondientes al punto seleccionado.  Puede desactivar por completo la Envolvente Vectorial, o solo el Triángulo o el Cuadrado, por el procedimiento descrito en “Menú Vector Mode” en la página 313. Ajuste y eliminación de puntos Cuanto más puntos establezca, más complejos serán los movimientos que podrá diseñar en la Envolvente Vectorial. Usted puede:  Crear un nuevo punto haciendo clic con la tecla Mayúsculas pulsada entre dos puntos preexistentes. El segmento entre los dos puntos anteriores queda dividido por la posición del ratón. La suma de los tiempos de los dos segmentos nuevos equivale al tiempo del anterior segmento sin dividir. Por lo tanto, los puntos siguientes mantienen sus posiciones absolutas en el tiempo. Además, las posiciones existentes en el Triángulo y el Cuadrado quedan fijadas, lo que asegura que la creación de nuevos puntos no afectará a los movimientos definidos con anterioridad.  Para eliminar los puntos, haga clic sobre ellos con la tecla Control pulsada. Ajustes de tiempo en la Envolvente Vectorial Al hacer clic en un valor de tiempo y mover el ratón, estará modificando el tiempo de la envolvente: el tiempo que tarda la Envolvente Vectorial en viajar desde el punto anterior a ese valor de tiempo hasta el punto posterior a ese valor de tiempo. Hay dos formas de hacerlo.  Si simplemente arrastra verticalmente el parámetro de tiempo, llegará a los puntos siguientes más temprano (o más tarde) en el tiempo.  Si arrastra con la tecla Control pulsada, reducirá o aumentará el tiempo del siguiente punto en la misma cantidad. De esta manera, los puntos adyacentes y todos los siguientes mantienen sus posiciones absolutas en el tiempo. Reinicio de los valores de un punto Las posiciones por omisión de los cursores del Triángulo y el Cuadrado se restablecen de esta manera:  haciendo clic en el Triángulo con la tecla Opción pulsada se ajustarán todos los osciladores con el mismo nivel de salida y el cursor se situará en el centro del Triángulo;  haciendo clic en el Cuadrado con la tecla Opción pulsada el cursor se situará en el centro del Cuadrado y los valores de ambos ejes se ajustarán en cero.318 Capítulo 21 ES2 “Solo Point” El botón “Solo Point” básicamente desactiva por completo el generador de la Envolvente Vectorial. Si “Solo Point” se ajusta a On, la Envolvente Vectorial no aplicará ninguna modulación dinámica. En este caso, las posiciones del cursor visibles en el Triángulo y el Cuadrado tendrán efecto permanentemente. Estas posiciones del cursor coinciden con el punto seleccionado de la Envolvente Vectorial. Si selecciona otro punto de la Envolvente Vectorial (haciendo clic en él), activará inmediatamente sus posiciones de cursor en el Triángulo y el Cuadrado. Con “Solo Point” ajustado a On, el punto recién seleccionado se convierte en “Solo Point”. Nota: Puede desactivar por separado la modulación vectorial del Cuadrado ajustando “Vector Mode” a Off, como se describe en la página 313. Modos Env Normal y Finish Si “Env Mode” se ajusta a Normal, la fase de liberación (la fase posterior al punto de sostenimiento) se iniciará tan pronto como suelte la tecla (Note Off). La fase de liberación se iniciará desde el punto de la Envolvente Vectorial en el que soltó la tecla.  Si el bucle está desactivado y la Envolvente Vectorial alcanza el punto de sostenimiento, el punto de sostenimiento se reproducirá todo el tiempo que mantenga pulsada la tecla.  Si el bucle está activado (consulte “Loop Mode”, en la página 319) y el punto de bucle está situado antes del punto de sostenimiento, el bucle se reproducirá todo el tiempo que mantenga pulsada la tecla.  Si el bucle está activado y el punto de bucle está situado detrás del punto de sostenimiento, el bucle se reproducirá cuando haya soltado la tecla. Con “Env Mod” ajustado a Finish, la Envolvente Vectorial no iniciará inmediatamente la fase de liberación al soltar la tecla. En lugar de hacerlo, reproducirá todos los puntos (con su duración completa) hasta que alcance el último punto, ya se suelte la tecla o se mantenga pulsada.  Si el bucle está desactivado, el punto de sostenimiento se ignorará. La Envolvente Vectorial concluirá en su último punto, ya se suelte la tecla o se mantenga pulsada.  Si el bucle está activado, la Envolvente Vectorial reproducirá todos los puntos hasta que alcance el punto de bucle, y entonces reproducirá el bucle mientras dure el sonido. No importa si el punto de bucle se encuentra antes o después del punto de sostenimiento S.  Si el bucle está activado y “Loop Count” está ajustado a un valor distinto de “infinite”, la Envolvente Vectorial continuará por los puntos siguientes tras repetir el bucle el número de veces seleccionado. Si “Loop Count” está ajustado a “infinite”, el número de segmentos a continuación del bucle es irrelevante. Véase “Loop Count”, en la página 320.Capítulo 21 ES2 319 Curve El parámetro Curve ajusta la forma de la transición de un punto a otro. Puede elegir entre nueve formas convexas y nueve cóncavas. También hay dos formas extremas, “hold+step” y “step+hold”, que posibilitan la modulación por tramos. Mientras que “step+hold” salta al principio del tiempo de transición, “hold+step” salta al final. Nota: Puede utilizar “hold+step” para crear secuencias vectoriales de hasta 15 tramos. Bucles de la Envolvente Vectorial Como cualquier envolvente, la Envolvente Vectorial se puede ejecutar una sola vez mientras la nota esté sostenida. También puede ejecutarse varias veces o en un ciclo infinito, del mismo modo que un LFO. Esto se puede lograr mediante el uso de bucles. Nota: Los parámetros de bucle podrían recordarle a los parámetros de bucle utilizados para las muestras. Para evitar confusiones: la Envolvente Vectorial solo devuelve señales de control empleadas para mover las posiciones del cursor en el Triángulo y el Cuadrado. El audio de ES2 no se incluye nunca en el bucle. Loop Mode ES2 ofrece los siguientes modos de bucle:  Off: si “Loop Mode” se ajusta a Off, la Envolvente Vectorial se ejecuta una sola vez desde el principio hasta el final, siempre que la nota se mantenga el tiempo suficiente. Los demás parámetros de bucle quedan desactivados.  Forward: cuando “Loop Mode” se ajusta a Forward, la Envolvente Vectorial se ejecuta hasta el punto de sostenimiento y comienza a repetir periódicamente la sección entre el punto de bucle y el punto de sostenimiento, siempre hacia delante.  Backward: cuando “Loop Mode” se ajusta a Backward, la Envolvente Vectorial se ejecuta hasta el punto de sostenimiento y comienza a repetir periódicamente la sección entre el punto de bucle y el punto de sostenimiento, siempre hacia atrás.  Alternate: cuando “Loop Mode” se ajusta a Alternate, la Envolvente Vectorial se ejecuta hasta el punto de sostenimiento y vuelve periódicamente al punto de bucle y al punto de sostenimiento, alternando la dirección hacia atrás y hacia delante. “Loop Rate” Del mismo modo que cada LFO tiene un parámetro Rate, la velocidad de repetición del bucle se puede definir con “Loop Rate”. Y como en cualquier LFO, el parámetro “Loop Rate” de la Envolvente Vectorial puede sincronizarse automáticamente con el tempo del proyecto. 320 Capítulo 21 ES2  Si ajusta “Loop Rate” a “as set”, la duración del ciclo del bucle será igual a la suma de los tiempos entre los puntos de sostenimiento y de bucle. Haga clic en el campo etiquetado como “as set” (bajo el regulador de “Loop Rate”) para seleccionar este valor.  Si ajusta “Loop Rate” a uno de los valores rítmicos (sync, en la mitad izquierda del regulador, desde “32 bars” hasta “64th Triplet Note”), “Loop Rate” se ajustará al tempo del proyecto.  También puede ajustar “Loop Rate” en la mitad derecha del regulador (free). El valor indica el número de ciclos por segundo. Utilice el ratón como regulador para ajustarlo. Nota: Si “Loop Rate” no está ajustado a “as set” y el bucle está activado (“Loop Mode” en Forward, Backward o Alternate), los tiempos de los puntos que estén entre el punto de bucle y el de sostenimiento, así como el valor de “Loop Smooth”, estarán indicados como un porcentaje de la duración del bucle, y no en milisegundos. “Loop Smooth” Cuando “Loop Mode” se ajusta a Forward o Backward, es inevitable que aparezca un momento de transición desde el punto de sostenimiento hasta el punto de bucle. Para evitar cambios bruscos en la posición del cursor, esta transición puede suavizarse por medio del parámetro “Loop Smooth”.  Si “Loop Rate” se ha ajustado a sync o free, el tiempo de “Loop Smooth” se expresará como un porcentaje de la duración del ciclo.  Si “Loop Rate” se ha ajustado a “as set”, el tiempo de “Loop Smooth” se expresará en milisegundos (ms). Loop Count El ciclo de bucle de la Envolvente Vectorial no tiene por qué reproducirse infinitamente: puede hacer que se repita solo unas cuantas veces. Después de repetirse las veces indicadas, la Envolvente Vectorial se ejecutará desde el punto de sostenimiento en adelante, como con “Loop Mode” en Off. Utilice el ratón como regulador para ajustar el valor de “Loop Count”. Los valores posibles son del 1 al 10 e infinite. “Time Scaling” Puede estirar y comprimir la Envolvente Vectorial entera. Es decir, para duplicar la velocidad de la Envolvente Vectorial no hace falta recortar a la mitad el valor de tiempo de cada punto. Todo lo que necesita es ajustar “Time Scaling” a 50%.  El alcance del parámetro “Time Scaling” va desde el 10% hasta el 1.000%. El escalado es logarítmico.  Si “Loop Rate” está ajustado a “as set”, el escalado afectará también al bucle. Si no lo está (“Loop Rate” = free o sync), ese ajuste no resultará afectado por “Time Scaling”.Capítulo 21 ES2 321 “Fix Timing”: normalización de “Time Scaling” y “Loop Rate” Al hacer clic en “Fix Timing”, situado junto al parámetro “Time Scaling”, el valor “Time Scaling” se multiplicará por todos los parámetros de tiempo y “Time Scaling” se reiniciará en 100%. No habrá ninguna diferencia audible. Se trata simplemente de un procedimiento de normalización, muy parecido a la función de normalización de los parámetros de reproducción de pasajes en Logic Pro. En los casos en que esté activado un bucle sincronizado con el tempo del proyecto (“Loop Rate” = sync), al hacer clic en “Fix Timing” el parámetro “Loop Rate” se ajustará a “as set”, conservando así su ritmo absoluto. Procesador de efectos ES2 cuenta con un procesador de efectos integrado. Los cambios en los ajustes de este procesador de efectos se guardan como parte integrante de cada sonido. Aunque este procesador de efectos esté integrado, usted cuenta con total libertad para procesar ES2 con cualquier otro de los módulos de efectos incluidos en Logic Studio. El conjunto de sonidos y parámetros de la unidad de efectos integrada tiene reminiscencias de los efectos de pedal clásicos diseñados para la guitarra eléctrica. En las actuaciones en directo, el uso de los efectos de pedal de guitarra en un sintetizador analógico era una práctica común. Distorsión Con el ajuste Soft, el circuito de distorsión se parece a un overdrive de válvulas, mientras que el ajuste Hard suena como una caja de fuzz completamente transistorizada. El control Distortion determina la cantidad de distorsión, y Tone controla la zona de agudos de la salida del proceso de distorsión. Chorus, Phaser, Flanger Estos efectos de modulación clásicos y sus parámetros (Intensity y Speed) simulan el sonido de los efectos analógicos del mismo tipo, con una diferencia: no hacen tanto ruido.322 Capítulo 21 ES2  Un efecto Chorus está basado en una línea de retardo cuya salida se mezcla con la señal pura original. El corto tiempo de retardo se modula periódicamente, lo que da como resultado desviaciones de tono. En conjunción con el tono de la señal original, estas desviaciones moduladas producen el efecto de coro.  Un flanger funciona de forma similar a un chorus, pero los tiempos de retardo son aún más cortos y la señal de salida se envía de vuelta a la entrada de la línea de retardo. Esta realimentación genera resonancias armónicas que recorren cíclicamente el espectro, dando a la señal un sonido metálico.  Un phaser se basa en una mezcla de una señal retardada y una original. El elemento retardado está derivado de un filtro de paso total, que aplica un retardo dependiente de la frecuencia de la señal. Esto se expresa por medio de un ángulo de fase. El efecto se basa en un filtro de peine, que básicamente consiste en una matriz de ranuras inarmónicas (el lugar de resonancias, como en el flanger) que también recorren el espectro de frecuencia. Uso de los controles y asignación de controladores La sección inferior de la interfaz de ES2 cuenta con tres modos, a los que se puede acceder haciendo clic en los botones de la izquierda:  Macro: muestra varios parámetros de macro que afectan a grupos de otros parámetros.  MIDI: le permite asignar controladores MIDI a canales del Router concretos (consulte “MIDI Controllers A–F” en la página 302).  “Macro Only”: sustituye la interfaz de ES2 con una visualización específica (mucho más pequeña) que se limita a los parámetros de macro. Parámetros de macro Los parámetros de macro proporcionan acceso rápido a varios parámetros enlazados y relacionados. A medida que modifique cualquiera de los controles de macro, irá viendo actualizarse uno, dos o más parámetros en la interfaz de ES2. Por ejemplo, cuando ajuste el control de macro Detune podrán verse afectados simultáneamente los pará- metros Analog, Coarse y “Fine Tune”.Capítulo 21 ES2 323 Importante: El efecto de cada control de macro depende completamente de los valores de parámetro de la configuración existente. En algunos sonidos, ciertos controles de macro pueden no tener efecto alguno. Otra ventaja de los parámetros de macro es que son compatibles con los ajustes de instrumentos de GarageBand basados en Logic. Es decir, puede utilizar los ajustes de sintetizador de ES2 y algunos de GarageBand indistintamente. Variaciones de sonido aleatorias ES2 ofrece una opción única que le permitirá variar aleatoriamente los parámetros de sonido. Puede definir la cantidad de variación aleatoria y restringir las variaciones a elementos sonoros específicos. La opción de variación de sonido aleatoria le servirá de inspiración y ayuda (y de vez en cuando, de diversión) cuando esté creando sonidos nuevos. Al hacer clic en el botón RND, el sonido se modificará aleatoriamente. El proceso se acciona con un simple clic y puede repetirse tantas veces como desee. Nota: Para evitar confusiones: esta opción no tiene nada que ver con las modulaciones aleatorias en tiempo real. La opción Random cambia los parámetros al azar con cada clic del ratón. Las modulaciones aleatorias en tiempo real se realizan por medio de las ondas aleatorias de los LFO y del parámetro Analog para ajustes de tono aleatorios. “RND Int” “RND Int” (“Random Intensity”) define la cantidad de modificación del parámetro Random. Moviendo el regulador hacia la derecha aumentará la cantidad de variación aleatoria. La opción de variación del sonido aleatoria siempre modifica los parámetros tal y como se encuentran ajustados, sin basarse en el archivo de ajustes memorizado. Por lo tanto, al hacer clic repetidamente en el botón RND se producirá un sonido cada vez más diferente del ajuste original. Si desea probar varias modificaciones ligeras del ajuste existente, puede volver a cargar el ajuste original después de cada modificación aleatoria.324 Capítulo 21 ES2 “RND Destination” Puede ser que algunas de las características de su sonido sean idóneas para el sonido que tiene en mente. Por esta razón, tal vez desee que no se modifiquen. Supongamos que su ajuste tiene un sonido percusivo muy atrayente, y desea probar algunas variaciones en el color del sonido manteniendo ese efecto percusivo. Para evitar la variación aleatoria de los tiempos de ataque, puede restringir la variación a los parámetros de oscilador o de filtro, excluyendo del proceso de variación los parámetros de envolvente. Para ello, ajuste “RND Destination” a Waves o Filters. Tenga en cuenta que:  El nivel maestro, “Filter Bypass”, los parámetros On/Off de los tres osciladores y las opciones de visualización Vector/Router nunca se someten a variación aleatoria.  Cuando se realizan variaciones aleatorias de la Envolvente Vectorial, “Solo Point” se ajustará siempre a Off. Puede restringir la variación de sonido aleatoria a los grupos de parámetros detallados a continuación: All Se alterarán todos los parámetros de ES2, con las excepciones mencionadas arriba. “All except Router and Pitch” Se alterarán todos los parámetros de ES2, exceptuando todos los parámetros del Router y el tono básico (el ajuste en semitonos de los osciladores). Los ajustes finos de los osciladores sí variarán. Esto producirá sonidos más útiles musicalmente. “All except Vector Env” Se alterarán todos los parámetros de ES2, exceptuando todos los parámetros de la Envolvente Vectorial. Esto mantendrá el efecto rítmico de un determinado ajuste. Waves Solo se alterarán los parámetros de onda y de onda Digiwave de los osciladores. Quedan excluidos los demás parámetros de oscilador (tono, mezcla y modulaciones en el Router). Digiwaves Se seleccionan las ondas Digiwave en todos los osciladores. Se alterará el número de onda Digiwave. Quedan excluidos los demás parámetros de oscilador (tono, mezcla y modulaciones en el Router). Filters Se modifican los parámetros de los filtros. Los parámetros incluidos son los siguientes: estructura de filtros (conexión en serie o en paralelo), Blend,“Filter Mode”, “Cutoff Frequency”, and Resonance para los filtros 1 y 2; Fat y “Filter FM” para el filtro 2. Capítulo 21 ES2 325 Envs Variarán todos los parámetros de envolvente de las tres envolventes, ENV 1, ENV 2 y ENV 3. La Envolvente Vectorial queda excluida. LFO Variarán todos los parámetros de todos los LFO. Router Variarán todos los parámetros del Router en todos los canales del Router, junto con todos los parámetros de Int, Target, via, y Source. FX Variarán todos los parámetros de efectos. Envolvente Vectorial Variarán todos los parámetros de la Envolvente Vectorial, incluido el direccionamiento XY del Cuadrado. “Vector Env Mix Pad” Se alterarán los niveles de mezcla de osciladores (posiciones del cursor en el Triángulo) de los puntos de la Envolvente Vectorial. El ritmo y el tempo de la modulación (los parámetros de tiempo de los puntos) no se modificarán. “Vector Env XY Pad Options” Se alterarán las posiciones de cursor en el Cuadrado correspondientes a los puntos de la Envolvente Vectorial. El direccionamiento de XY no se modificará. El ritmo y el tempo de la modulación (los parámetros de tiempo de los puntos) no se modificarán. Puede especificar una sola dirección para las modificaciones seleccionando uno de estos dos destinos:  “Vector Env XY Pad X only”  “Vector Env XY Pad Y only” “Vec Env Times” Solo se alterarán los parámetros de tiempo de los puntos de la Envolvente Vectorial. “Vec Env Structure” Se alterará la estructura de la Envolvente Vectorial: todos los tiempos, el punto de sostenimiento, el número de puntos y todos los parámetros de bucle. “Vec Env Shuffle Times” Se modifican los tiempos de alternancia (en los bucles) de la Envolvente Vectorial: esto incluye el valor de “Loop Smooth” cuando “Loop Mode” está ajustado a Forward o Backward. Nota: Es recomendable ir guardando cualquier buen sonido resultante del proceso de RND. Para ello, póngales nombre en el menú Settings de la ventana del módulo.326 Capítulo 21 ES2 Lecciones de iniciación Encontrará los ajustes para estas lecciones en la carpeta Tutorial Settings del menú Settings (en la cabecera de la ventana de ES2). Sound Workshop Sound Workshop le guiará por el proceso de crear desde cero sonidos muy comunes. La siguiente sección también le guiará en el proceso de creación de sonidos, pero lo hará partiendo de ciertas plantillas. Diseño de sonidos desde cero, ajustes de filtros, ondas Digiwave El ajuste didáctico “Analog Saw Init” está pensado para utilizarse como punto de partida para programar sonidos nuevos desde cero. Los diseñadores de sonido profesionales gustan de utilizar ajustes “de partida” cuando programan sonidos completamente nuevos, tales como estos: una onda de diente de sierra sin filtros, envolventes, modulaciones o aditivos. Este tipo de ajuste también es útil cuando se está familiarizando con un nuevo sintetizador. Le permite acceder a todos los parámetros sin tener que considerar ningún valor preestablecido.  Comience con los filtros, el corazón de cualquier sintetizador sustractivo. Pruebe los cuatro tipos de filtro de paso bajo, 12 dB, 18 dB, 24 dB y fat (filtro 2) con distintos valores en Cut (frecuencia de corte) y Res (resonancia). Defina Env 2 como envolvente del filtro. Esta conexión de modulación está preajustada en el Router.  Ajuste “Filter Blend” completamente a la izquierda, lo que le permitirá escuchar el filtro 1 aisladamente. En muchas circunstancias, tal vez preferiría el filtro 2, pero el filtro 1 tiene sus ventajas. Además del filtro de paso bajo con pendiente de 12 dB/octava (Lo), el filtro 1 ofrece también: modos de paso alto (Hi), pico (Peak), paso banda (BP) y bloqueo de banda (BR). El paso de bajo del filtro 1 suena “más suave” comparado con el filtro 2. Resulta más adecuado cuando el efecto del filtro debe ser menos audible (cuerdas, sonidos FM). Los sonidos distorsionados al estilo del TB-303 se consiguen más fácilmente con el filtro 1.  Este ajuste también el perfecto para probar las ondas de los osciladores. Las ondas analógicas se pueden ajustar en la visualización del Editor. Para seleccionar ondas Digiwave, ajuste “Osc 1 Wave” a Digiwave. Tres osciladores desafinados y modo Unison Los sonidos de sintetizador “gruesos” han tenido siempre mucho éxito y parece que seguirán teniéndolo, a juzgar por su empleo en los estilos trance, tecno, R n' B y otros estilos actuales. El ajuste “Analog Saw 3 Osc” ofrece tres osciladores desafinados, y suena denso tal cual es. A continuación le presentaremos algunas herramientas adicionales para espesar aún más el sonido.  Pruebe este sonido básico de tres osciladores con distintos ajustes de filtro y envolvente.  Pruebe el efecto chorus con distintas intensidades y velocidades. Capítulo 21 ES2 327  Active el modo Unison y seleccione un ajuste más alto para Analog. Puesto que el sonido es polifónico, cada nota se duplica. El número de notas que se podrán tocar a la vez se reducirá de 10 a 5. Esto hará que el sonido gane riqueza y amplitud. Al combinar Unison con valores más altos en Analog, el sonido se repartirá por el espectro estéreo o surround. En muchos ajustes de fábrica originales, el modo Unison está activado. Esto consume muchos recursos de procesamiento. Si su ordenador no es lo bastante rápido, puede desactivar el modo Unison e introducir un efecto Ensemble en un bus, para su uso con varios módulos. Así economizará recursos de procesamiento. Otra forma de ahorrar recursos de CPU es congelar o hacer un bounce de varias pistas de instrumento de software. Sonidos analógicos monofónicos muy desafinados y efectos El ajuste “Analog Unison” es un sonido básico denso, muy desafinado y sin filtrar. Como en el ejemplo anterior, se utilizan tres osciladores, pero están más desafinados. La combinación de Unison y Analog (ajustado a un valor alto) es esencial; pero esta vez se ha utilizado el modo monofónico para apilar diez voces. Sin más efectos, el resultado es un sonido principal muy denso, como el utilizado en incontables producciones de música dance y trance. Con los filtros y ajustes de envolvente adecuados, se puede obtener fácilmente sonidos electrónicos (ideales para crear arpegios y secuencias).  Ajuste la frecuencia de corte de filtro 2 en 0. Así se activará la envolvente de filtro preajustada. Pruebe a voluntad distintos ajustes para la envolvente.  Ajuste el oscilador 1 para que suene una o dos octavas más bajo.  Aumente el valor de Drive o Distortion.  Ajuste Env 2 para que sea sensible a la velocidad. Esto posibilitará modulaciones de filtro sensibles a la velocidad.  Introduzca un efecto de retardo en el canal de instrumento de ES2. Para retardar varios canales de instrumento de software, tal vez prefiera introducir el efecto en un bus, que será accesible por medio del Send de cada canal. Logic Studio incluye efectos de reverb y retardo, indispensables para muchos sonidos de sintetizador. No están integrados en ES2, a fin de evitar el consumo innecesario de recursos de procesamiento.328 Capítulo 21 ES2 Ajustes de bajo puro con un solo oscilador No todos los sonidos necesitan contar con tres osciladores. Hay numerosos sonidos sencillos y efectivos que utilizan un solo oscilador. Esto es así especialmente con los sonidos de bajo de sintetizador, que pueden crearse con facilidad y rapidez utilizando el ajuste básico “Analog Bass Clean”. El sonido básico consiste en una onda rectangular, transportada a una octava inferior. Este sonido está filtrado por el filtro 2. Lo particular de este sonido es su combinación de Legato y Glide (portamento). Cuando toque staccato, no habrá ningún efecto de ligadura. Cuando toque legato, el tono se deslizará suavemente de una nota a otra. Para volver a accionar las envolventes se deben levantar todas las teclas antes de pulsar la siguiente.  Pruebe distintos ajustes de filtro y envolvente.  Sustituya la onda rectangular por una de diente de sierra.  Modifique los ajustes de Glide. Es mejor llevar a cabo sus ediciones mientras se está reproduciendo una línea de bajo. Cree un pasaje MIDI monofónico con la mayor parte de las notas en staccato, pero algunas en legato. Esto puede proporcionar interesantes resultados con valores muy largos de Glide. Bajos analógicos distorsionados En el ajuste “Analog Bass distorted”, el filtro 1 está activado y Drive y Distortion tienen valores altos. Este filtro es más apropiado que el filtro 2 para crear sonidos analógicos distorsionados.  Pruebe el filtro 2 ajustando “Filter Blend” completamente a la derecha. Notará que el filtro 1 funciona mejor con sonidos distorsionados.  Para controlar la modulación de filtro, mueva los reguladores verdes del primer canal de modulación en el Router. Así controlará la intensidad de la modulación. Intensidad y frecuencia de FM El ajuste “FM Start” es fantástico para familiarizarse con la síntesis por Modulación de frecuencia (FM) lineal. Escuchará un sonido sinusoidal sin modular generado por el oscilador 1. El oscilador 2 está activado y ajustado para producir también una onda sinusoidal, pero su nivel está en 0: desplace el cursor en el Triángulo hasta el vértice superior. En ES2, el oscilador 1 es siempre la onda portadora y el oscilador 2 la moduladora. En otras palabras, el oscilador 2 modula al oscilador 1.  Ajuste la intensidad de la modulación de frecuencia moviendo lentamente el selector de onda desde Sine hasta FM. Escuchará un espectro de FM típico, con la onda portadora y la moduladora ajustadas en la misma frecuencia.Capítulo 21 ES2 329  Modifique la frecuencia moduladora (oscilador 2) ajustando “Fine Tune” desde 0 c hasta 50 c. Escuchará una modulación de frecuencia muy lenta, comparable al efecto de un LFO. Sin embargo, la modulación de frecuencia tiene lugar en el espectro de audio. Se ajusta por tramos de semitonos utilizando el selector de frecuencia. Pruebe el intervalo completo, desde –36 s hasta +36 s, en el oscilador 1. Escuchará un amplio espectro de sonidos FM. Algunos ajustes le recordarán los sonidos de los sintetizadores FM clásicos.  Seleccione otras ondas para el oscilador 2. La sinusoidal es la onda estándar de FM, pero otras ondas dan también resultados interesantes, particularmente las ondas Digiwave.  Conseguirá más resultados curiosos modificando la frecuencia de la portadora (oscilador 1). Pruebe el intervalo completo: desde –36 s hasta +36 s, aquí también. Los intervalos impares son especialmente fascinantes. Observe que el tono básico cambia mientras lo hace. Control de la intensidad de FM con una envolvente y FM proporcional En el ajuste FM Envelope podrá controlar la intensidad de FM con una envolvente, generada por Env 2. El destino de modulación es el intervalo comprendido entre Sine y FM en el selector de onda del oscilador. El primer canal del Router se emplea para este fin. Puede controlar un intervalo más amplio por medio de modulaciones adicionales, que vienen ya preajustadas. Lo único que debe hacer es ajustar sus valores. Dado que estas modulaciones funcionan sin sensibilidad a la velocidad, puede ajustarlas en la visualización del Editor moviendo las mitades superior e inferior del fader hasta su posición más alta.  Ajuste el segundo canal de modulación en 1,0. Ahora escuchará cómo la modulación “se pasea” por un intervalo de sonido más amplio.  Ajuste los canales de modulación 3 y 4 en un valor de 1,0 también y escuche el aumento del intervalo de sonido.  Después de estos aumentos drásticos del intervalo de modulación, el sonido será irregular a lo largo del teclado. En el intervalo de graves y medios sonará bien, pero en los agudos la intensidad de FM resulta demasiado acentuada. Puede compensar este efecto modulando el destino “Osc 1 Wave” en los canales de modulación 5 y 6 para que esté modulado por la posición en el teclado (kybd). De esta forma, la intensidad de FM se escalará proporcionalmente a la posición en el teclado.  Como el intervalo de sonido es enorme debido a las 4 modulaciones, son precisos dos canales de modulación para compensarlo. Ajuste las mitades inferiores de los reguladores en su posición más baja. Un buen escalado del teclado es indispensable para cualquier sonido FM.330 Capítulo 21 ES2 FM con Drive y “Filter FM” El ajuste “FM Drive” ilustra hasta qué punto se puede alterar el carácter de los sonidos FM al aplicarles Drive y “Filter FM”. El resultado recuerda a los circuitos de realimentación de los sintetizadores FM clásicos.  Pruebe distintos ajustes de Drive y “Filter FM”.  Baje a 0 la frecuencia de corte de filtro 2. La envolvente 2 modula el filtro 2. Este direccionamiento de modulación ya está presente en el ajuste. FM con ondas Digiwave En el ajuste “FM Digiwave” se utiliza una onda Digiwave como moduladora de FM. Esto produce un espectro de tipo campana con solo dos operadores. Si se utiliza la síntesis FM tradicional, este tipo de timbre solo podría conseguirse con un buen número de osciladores sinusoidales. Con el fin de conferir una cualidad atmosférica más densa y ondulante al sonido, el modo polifónico Unison está activado. Se han preajustado envolventes de filtro y amplitud para dar forma al sonido.  Pruebe las diversas ondas Digiwave como fuentes de modulación FM.  Pruebe con distintos valores de parámetro en Analog. FM con tabla de ondas Puede programar los sonidos FM más vívidos cuando la fuente de modulación se metamorfosea entre distintas ondas Digiwave. En el ajuste “FM Digiwave”, la metamorfosis está controlada por el LFO 2. El tempo del LFO 2 (y por tanto la metamorfosis) depende del tempo del secuenciador (aquí: 2 compases).  Ajuste LFO 2 con diferentes ondas. “Lag S/H” (aleatoria suave), concretamente, puede resultar divertida.  Pruebe distintas intensidades de FM y frecuencias de oscilador.  Modifique la intensidad de modulación del primer canal de modulación (LFO2 modula “Osc2 Wave”) y la velocidad del LFO 2. FM distorsionada en unísono monofónico El ajuste “FM Megafat” es muy adecuado para bajos distorsionados y sonidos similares a la guitarra. Este sonido se vuelve algo “basto” en los agudos. No es posible compensarlo mediante el escalado de teclas, pero no todos los sonidos tienen por qué sonar bien a lo largo de todo el teclado.  Pruebe desviaciones de tono extremas ajustando el parámetro Analog.  Pruebe el Flanger con este sonido.  Active la envolvente de filtro bajando hasta 0 la frecuencia de corte de filtro 2.  Añada un poco de Glide a los sonidos principales.  Como siempre cuando se trata de FM: puede modificar radicalmente el sonido variando las frecuencias de los osciladores. Asegúrese de probar también los intervalos impares.Capítulo 21 ES2 331 FM con espectros inusuales Si no le preocupa la afinación de su sonido, podrá conseguir los espectros más peculiares con razones de frecuencias impares (intervalos de oscilador). El ajuste “FM Out of Tune” ofrece un sonido de tipo campana que recuerda a un modulador en anillo. Se ha obtenido mediante un ajuste de 30 s 0 c, con el modulador ajustado a un valor de 0 s 0 c. Sonidos como este se utilizaban mucho en la música electrónica de los ochenta, y han experimentado un resurgir de su popularidad con los estilos contemporáneos de música ambient y trance. Puede desarrollar más el sonido aplicando filtrados, modulaciones de envolvente y efectos. Sin embargo, hay un pequeño problema: el sonido está fuera de tono.  Use el oscilador 3 como referencia para la afinación del sonido FM, moviendo el cursor en el Triángulo.  Observará que el sonido está 5 semitonos por encima (o 7 semitonos por debajo, según la dirección).  Transporte los osciladores 1 y 2 cinco semitonos (500 c) más abajo. Transportarlos hacia arriba no es practicable, pues tendría que seleccionar 37 s 0 c para el oscilador 1, que alcanza un máximo de 36 s 0 c.  Es importante mantener la razón (intervalo) de frecuencias entre los osciladores 1 y 2. Esto implica que el oscilador 1 sonará a 25 s 0 c y el oscilador 2 a –5 s 0 c. Modulaciones por ancho de pulso lentas y rápidas con el oscilador 2 La modulación por ancho de pulso (PWM, Pulse Width Modulation) es una de las características más importantes de cualquier sintetizador analógico sofisticado.  Seleccione el ajuste “PWM Start” y mueva despacio el control de onda hacia atrás y hacia delante entre los símbolos de la onda rectangular y la de pulsos. Ambos son verdes. Lo que oirá es una modulación (manual) por ancho de pulso.  Seleccione el ajuste “PWM Slow”. Ahora, el LFO 1 controla la fuente de modulación por ancho de pulso, en lugar de sus movimientos manuales. El resultado debería sonar muy parecido.  Suba el ritmo del LFO 1 desde su valor preajustado de 0,230 hasta 4,400. El resultado es una clásica PWM rápida.  En este paso y en el siguiente, la PWM deberá ajustarse de tal forma que suene más lenta en el intervalo más bajo del teclado y más rápida en el más alto. Esto es lo deseable para muchos sonidos, como las cuerdas sintetizadas. Primero, reduzca la velocidad (Rate) del LFO 1 a 3,800.  Cambie la intensidad de la modulación del segundo canal del Router (Target = “LFO1 Rate”, Source = Kybd) a 0,46. De esta forma se modificará el escalado de la PWM, haciendo que suene más rápido en el intervalo de agudos. También podrá escuchar este tipo de efecto en el ajuste “PWM Scaled”. ∏ Consejo: Evite el uso de Drive y Distortion con los sonidos de PWM.332 Capítulo 21 ES2 Modulación por ancho de pulso con dos osciladores, cuerdas PWM Para que el sonido sea más denso, añada el oscilador 3, que también puede modularse por ancho de pulso. De hecho, incluso el primer oscilador puede producir PWM. En el ajuste “PWM 2 Osc”, ambos osciladores se han desafinado de forma bastante considerable. Desarrolle su propio sonido personal de cuerdas con PWM utilizando este ajuste como punto de partida.  Ajuste “Chorus intensity”. Es posible que desee escoger valores más altos que expandan el sonido.  Programe la envolvente 3 según su gusto. Debería, como mínimo, incrementar los tiempos de ataque y liberación. Si lo prefiere, ajústela de forma que sea sensible a la velocidad. En el caso de que desee utilizar el sonido como algo más que un simple fondo, puede resultar más apropiado un tiempo de caída más breve y un nivel de sostenimiento en torno al 80% o 90%.  Reduzca la frecuencia de corte y la resonancia del filtro 1 para suavizar el sonido.  Guarde el nuevo ajuste.  Compare el resultado con el ajuste “PWM 2 Osc”. Comprobará que el sonido ha experimentado una evolución notable.  Compárelo ahora con “PWM Soft Strings”, que se creó siguiendo los pasos antes descritos. Seguramente notará muchas similitudes. Modulación en anillo Un modulador en anillo toma sus dos señales de entrada y devuelve las frecuencias resultantes de la suma y la resta entre ellas. En ES2, el oscilador 2 produce un modulador en anillo, que se alimenta con una onda cuadrada del oscilador 2 y la onda del oscilador 1 cuando el selector de onda del oscilador 2 está ajustado a Ring. Los intervalos impares (razones de frecuencias) entre los osciladores dan como resultado espectros de tipo campana, muy parecidos a los del ajuste “RingMod Start”. Como se expuso en la sección “FM Out of Tune”, en la página 331, el tercer oscilador puede utilizarse como referencia de tono con el fin de mantener cierta afinación básica. En ocasiones, podrá considerar conveniente dejar el sonido fuera de tono para utilizarlo como fuente de sobretonos y armónicos para otra onda básica, proporcionada por el oscilador 3.Capítulo 21 ES2 333 Trate de programar un sonido atmosférico. Utilice su imaginación, aunque a continuación le indicamos algunos consejos que pueden ayudarle:  Experimente con las diversas razones de frecuencias entre los osciladores 1 y 2. Tal vez desee utilizar la razón 29 s 0 c/21 s 0 c, que no suena fuera de tono. la modulación en anillo no solo es útil para producir sonidos de campana, sino también para generar una gran variedad de espectros que tienden a sonar bastante peculiares con ajustes de baja frecuencia. Pruebe también a modificar la afinación de los osciladores.  Pruebe una intensidad del 50% y un ritmo ajustado en torno a 2/3 del valor máximo para el efecto Chorus.  Ajuste a su gusto los tiempos de ataque y liberación de la envolvente 3.  Pruebe Drive y “Filter FM” si le gustan los sonidos algo “fuera de control”.  ¡El resto está en su mano! Sincronización de osciladores Si selecciona como ondas de los osciladores 2 y 3 la cuadrada y la de diente de sierra sincronizadas, se sincronizarán con el oscilador 1. En el ajuste “Sync Start”, solo es audible el oscilador 2; el oscilador 3 está desactivado. Los sonidos sincronizados característicos presentan arrastres dinámicos de frecuencia sobre intervalos amplios de frecuencia. Estas modulaciones de frecuencia (los arrastres) pueden aplicarse de muchas maneras.  Pruebe en primer lugar con la modulación de afinación preprogramada, que está asignada a la rueda de modulación.  En el segundo canal del Router, se ha programado una modulación de afinación de la envolvente (target = “Pitch 2”, Source = “Env 1”). Ajustando en 1,0 el valor mínimo se obtiene una envolvente de sincronización típica. Pruebe también con tiempos de caída más breves para la envolvente 1.  Para evitar que el sonido resulte seco y sin vida (tras la fase de caída de la envolvente), tal vez desee modular también la frecuencia del oscilador con un LFO. Utilice el tercer canal del Router: ajuste la modulación mínima que aplicará el LFO en 0,50.  Sustituya la onda cuadrada sincronizada por la onda triangular sincronizada y observe si le gustan los resultados obtenidos. Nota: La modulación por ancho de pulso también se encuentra disponible por medio de la onda cuadrada sincronizada de los osciladores 2 y 3. Cuando la onda cuadrada está seleccionada, una modulación de los parámetros de onda (de estos dos osciladores) da como resultado una PWM.334 Capítulo 21 ES2 Primeros pasos por la síntesis vectorial Esta sección proporciona algunos consejos útiles para la programación de envolventes vectoriales. En el ajuste “Vector Start” la “mezcla” de los osciladores está controlada por la Envolvente Vectorial. Cada oscilador se ha ajustado con una onda diferente.  Pase de la visualización del Router a la visualización de vector.  En su ajuste básico (por omisión), la Envolvente Vectorial tiene 3 puntos de envolvente. El punto 1 es el punto inicial, el punto 2 es el punto de sostenimiento y el punto 3 es el destino en la fase de liberación. Haciendo clic en los puntos podrá ver que la mezcla está siempre ajustada en 100% para el oscilador 1, en el Triángulo.  Haga clic en el punto 2 y mueva el cursor del Triángulo hasta el oscilador 2. Escuchará una onda cuadrada en lugar de la de diente de sierra del oscilador 1.  Active la Envolvente Vectorial ajustando el parámetro “Solo Point” a Off. Mientras esté ajustado a On, únicamente se oirá el punto seleccionado, sin modulación dinámica. Cuando desactive “Solo Point”, escuchará cómo el sonido se mueve entre diente de sierra y cuadrada con cada nota accionar.  Modifique el preajuste de tiempo de 498 ms entre los puntos 1 y 2.  Con la tecla Mayúsculas pulsada, haga clic entre los puntos 1 y 2. De esta forma creará un nuevo punto 2 y el anterior punto 2 pasará a ser el punto 3. La extensión total del tiempo entre los puntos 1 y 2 se dividirá entre los tiempos de los puntos 1, 2 y 3. La división se realiza por la ubicación del clic. Si hace clic justo en el centro, los nuevos intervalos de tiempo serán iguales.  Sujete el punto 2 recién creado y mueva su cursor en el Triángulo al oscilador 2.  Sujete el punto 3 y mueva su cursor en el Triángulo al oscilador 3. Escuche cómo los tres osciladores se transforman gradualmente desde la onda de diente de sierra hasta la cuadrada, y de ahí a la triangular en el punto de sostenimiento final.  Sujete el punto 4 (el punto final) y mueva su cursos en el Triángulo al oscilador 1, si es que aún no está ahí. Escuche cómo vuelve el sonido a la onda de diente de sierra del oscilador 1 después de soltar la tecla. Síntesis Vectorial: “XY Pad” El ejemplo Vector Envelope comienza por donde se quedó el primero. Tiene una sencilla Envolvente Vectorial que consta de 4 puntos, ajustada para modular la mezcla de osciladores (el Triángulo). En este ejemplo, la Envolvente Vectorial se utilizará para controlar dos parámetros adicionales: la frecuencia de corte de filtro 2 y la panorámica. Están preajustados como los destinos X e Y en el Cuadrado. Ambos tienen un valor de 0,50.  Active “Solo Point” para escuchar más fácilmente los ajustes de los puntos individuales.  Haga clic en el punto 1. Solo escuchará la onda de diente de sierra del oscilador 1.  Mueva el cursor en el Cuadrado completamente a la izquierda, lo que dará como resultado una baja frecuencia de corte para el oscilador 2.Capítulo 21 ES2 335  Haga clic en el punto 2. solo escuchará la onda rectangular del oscilador 2.  Mueva el cursor en el cuadrado completamente hacia abajo, lo que dará como resultado que la posición en el panorama esté completamente a la derecha.  Haga clic en el punto 3. Solo escuchará la onda triangular del oscilador 3.  Mueva el cursor en el cuadrado completamente hacia arriba, lo que dará como resultado que la posición en el panorama esté completamente a la izquierda.  Active “Solo Point”. El sonido comienza con una onda de diente de sierra fuertemente filtrada y se convierte en una onda cuadrada sin filtrar. Inicialmente suena desde la derecha, para después moverse hacia la izquierda mientras se transforma en una onda triangular. Después de soltar la tecla, se oirá el sonido de la onda de diente de sierra. Bucles de síntesis vectorial El sonido básico del ajuste “Vector Loop” (sin la Envolvente Vectorial) consta de tres elementos:  El oscilador 1 produce un espectro de FM metálico, modulado por la tabla de ondas del oscilador 2.  el oscilador 2 produce ondas Digiwave con fundido cruzado (una tabla de ondas), moduladas por el LFO 2.  El oscilador 3 reproduce un sonido PWM a la equilibrada velocidad del LFO 1, escalada al teclado. Unison y Analog hacen que el sonido sea denso y amplio. Estos colores de sonido heterogéneos se utilizarán como fuentes de sonido para el bucle vectorial. Se ha preajustado un bucle lento hacia delante. Se mueve desde el oscilador 3 (sonido PWM, punto 1) hasta el oscilador 1 (sonido FM, punto 2), después hasta el oscilador 3 de nuevo (PWM, punto 3), luego al oscilador 2 (tabla de ondas, punto 4) y finalmente vuelve al oscilador 3 (PWM, punto 5). Los puntos 1 y 5 son idénticos, lo que evita que aparezca una transición entre el punto 5 y el punto 1 en el bucle hacia atrás. Esta transición podría suavizarse con “Loop Smooth”, pero esto haría más difícil programar el diseño rítmico. Las distancias entre los puntos de la Envolvente Vectorial se han ajustado para que sean rítmicamente exactas. Puesto que se ha activado “Loop Rate”, los valores de tiempo no se muestran en milisegundos, sino en porcentajes. Hay cuatro valores de tiempo, cada uno al 25%, lo cual constituye una buena base para la transformación en valores de notas.  Desactive la Envolvente Vectorial ajustando “Solo Point” en On. Esto le permitirá escuchar cada punto de forma aislada.336 Capítulo 21 ES2  Aproveche para modificar a su gusto las posiciones de cursor en el Cuadrado. Como en el ejemplo anterior, los ejes X/Y del Cuadrado controlan la frecuencia de corte de filtro 2 y la posición panorámica. Al ajustarlos conseguirá un sonido más vívido.  Active la Envolvente Vectorial ajustando “Solo Point” a Off. Compruebe el resultado y ajuste con más precisión las posiciones de cursor en el Cuadrado.  Modifique “Loop Rate” desde su valor preajustado de 0,09 hasta 2,00. Escuchará una modulación periódica muy similar a la de un LFO. En este punto, la modulación no está sincronizada con el tempo del proyecto. Para sincronizar la velocidad del bucle con el tempo del proyecto, mueva el cursor de “Loop Rate” completamente a la izquierda y ajuste un valor de nota o compás.  Puede crear valores rítmicos de nota más rápidos haciendo clic entre dos puntos y ajustando los nuevos valores de tiempo (los resultantes de la división que se crea) en 12,5%, por ejemplo. Bombo con filtro autooscilante y Envolvente Vectorial Los sonidos electrónicos de bombo se suelen crear con filtros autooscilantes modulados. También se puede emplear este con ES2, especialmente cuando se utiliza la Envolvente Vectorial para modular los filtros. Una ventaja de la Envolvente Vectorial, comparada con las envolventes ADSR convencionales, es su capacidad para definir y proporcionar dos fases de caída independientes. El efecto de distorsión aplica la cantidad adecuada de “drive” sin que se pierda el carácter sonoro original del bombo. Nota: Para que el ajuste “Vector Kick” tenga una buena pegada, deberá activar “Flt Reset”. Esto es necesario ya que en este ajuste todos los osciladores están desactivados y el filtro requiere un tiempo para comenzar a oscilar. Al inicio de cada nota, “Flt Reset” envía un impulso muy breve al filtro para hacer que oscile desde el mismo inicio. Por medio de pequeñas modificaciones en el ajuste “Vector Kick”, le será fácil conseguir cualquier sonido de bombo para pista de baile que tenga en la imaginación. Estos son los parámetros que permitirán las variaciones más eficaces y significativas:  Pendientes del filtro 2 a 12 dB, 18 dB, 24 dB  Intensidad de Distortion, Soft/Hard  Tiempo de caída (D) de la envolvente 3  Tiempo de la Envolvente Vectorial 1 > 2 (preajuste: 9,0 ms)  Tiempo de la Envolvente Vectorial 2 > 3 (preajuste: 303 ms)  “Time Scaling” vectorial.Capítulo 21 ES2 337 Bajos y sintetizadores percusivos con dos fases de caída de filtro Al igual que el ajuste “Vector Kick”, “Vector Perc Synth” utiliza la Envolvente Vectorial para controlar la frecuencia de corte de filtro (con dos fases de caída independientes y ajustables). Esto no sería posible con un generador de envolvente ADSR convencional. Trate de crear más bajos y sintetizadores percusivos modificando estos parámetros:  Tiempo de la Envolvente Vectorial 1 > 2 (= caída 1)  Tiempo de la Envolvente Vectorial 2 > 3 (= caída 2)  “Time Scaling” vectorial  Posiciones de cursor en el Cuadrado para los puntos 1, 2 y 3 (= Cutoff Frequency)  Elija otras ondas. Plantillas para ES2 Bienvenido a este paseo por las técnicas de programación de ES2. Mientras programábamos los preajustes de fábrica para ES2, algunos probadores, programadores de sonido y otras personas implicadas en el proyecto sugirieron que estaría bien iniciar las tareas de programación a partir de plantillas en lugar de empezar desde cero. Evidentemente, la creación de plantillas que cubran todos los géneros de sonidos resulta una misión imposible. Cuando dedique algún tiempo a familiarizarse con la arquitectura de ES2 empezará a comprender por qué. No obstante, hemos incluido este paseo por ES2 como parte de las herramientas que le ayudarán a conocer y comprender la arquitectura de ES2 por medio de la experimentación. Comprobará que se trata de un método entretenido. También descubrirá, a medida que trabaje con varias operaciones sencillas, que podrá obtener resultados rápidamente cuando empiece a crear su biblioteca personal de sonidos. Cuando esté más familiarizado con ES2 y con los efectos de sus incontables funciones y parámetros, podrá crear sus propias plantillas para utilizarlas como punto de partida en el diseño de nuevos sonidos. “Clean Stratocaster” (“Slap Strat”) El objetivo de este preajuste es el sonido de una Stratocaster, con el selector en posición central entre la pastilla de puente y la central (en fase). Intenta reproducir su ruidoso twang, característico de este sonido. Podría ser una plantilla muy útil para simulaciones de instrumentos de cuerda pulsada, clavicordios, clavinets, etc.338 Capítulo 21 ES2 Echemos un vistazo a su arquitectura: Osc 1 y Osc 3 proporcionan la combinación de ondas básica en el ámbito de ondas Digiwave. Cambiando las ondas Digiwave de ambos (en combinación) obtendrá un gran número de variaciones básicas, algunas de las cuales funcionan muy bien para los sonidos del tipo del piano electrónico. Osc 2 añade armónicos con su onda sincronizada, por lo que solo debería modificar su afinación o la onda sincronizada. Aquí hay un par de valores que se pueden modificar y que le darán una señal más fuerte y más equilibrada. Se ha empleado un truquillo para conseguir un ataque potente que no habría sido posible con una onda desnuda, ni siquiera con los mejores filtros disponibles: utilizar una envolvente (en este caso, Env 1) para realizar un rápido impulso de una “ventana” de ondas (o todas las tablas de ondas juntas, donde sea preciso). Por tanto, ajuste el tiempo de caída de la envolvente 1 para obtener este breve impulso y mueva los selectores de onda de todos los osciladores en el ataque. (Lo cierto es que esto no tiene mucho sentido en el oscilador de onda de sierra sincronizada, el 2—es así como funciona …) De manera que puede modificar la pegada del contenido entre:  la contribución de la envolvente 1 al ruido de ataque global, cambiando la velocidad de caída (una lenta producirá un pico y una larga producirá un gruñido, ya que extrae un par de ondas de la tabla de ondas);  destino de modulación: siempre podrá asignarlo a cada oscilador por separado;  punto inicial (el inicio de la ventana de onda se modifica con el control mínimo/ máximo de la modulación de EG1/“Osc.waves”: valores negativos para una onda inicial antes de la onda seleccionada, y positivos para iniciar desde una posición posterior a la onda seleccionada y reanudar la tabla de ondas);  experimente con este truco del impulso por tabla de ondas. El efecto de gruñido va muy bien para sonidos de metal, y algunos órganos quedarán realmente brillantes con un pequeño clic producido por el impulso de la tabla de ondas. La envolvente 2, que controla el filtro, proporciona un leve ataque cuando se emplea para las características de “palmada”. Ajustándola al valor más rápido eliminará el ataque estilo wah (y no se preocupe, aún tendrá mucha pegada). Pensando en la ejecución, se ha utilizado el LFO 2 como una fuente en tiempo real para el vibrato. Está asignado a la rueda de modulación y a la presión. No preste demasiada atención a los distintos ajustes para la rueda y la presión. ¡Cámbielos como le plazca!Capítulo 21 ES2 339 La velocidad se ha ajustado de forma que sea muy sensible, ya que muchos intérpretes de sintetizador tocan las teclas sin la pegada sopesada de los pianistas. Por lo tanto, deberá tocar este sonido con suavidad; de lo contrario, la palmada tendrá tendencia a arrastrarse un poco. También tiene la opción de ajustar la sensibilidad a la velocidad de la modulación del filtro, para que encaje con su propio estilo de ejecución. Si lo desea, puede incrementar Voices al máximo; nos pareció que seis cuerdas serían suficientes para una guitarra pero, para notas mantenidas o sostenidas, unas cuantas voces de más pueden venir muy bien. El gran giro (Wheelrocker) Este sonido de órgano, bastante corriente, no esconde ningún secreto de diseño profundo y especializado: tan solo se trata de una combinación de tres osciladores cuyos niveles de onda se mezclan juntos. Probablemente encontrará con facilidad una combinación distinta que encaje mejor con su idea de cómo es un sonido de órgano. Pruebe las ondas Digiwave. Centre su atención en la respuesta de la rueda de modulación: mantenga un acorde e introduzca la rueda, moviéndola lentamente hacia arriba hasta que alcance el tope (el máximo). Lo que pretendíamos programar con esta modulación (de la rueda de modulación) era una simulación de un altavoz giratorio Leslie acelerado. Los direccionamientos de modulación realizan las siguientes tareas:  La modulación 1 (“Cutoff 1”) asigna la envolvente 2 al filtro 1 (el único utilizado en este sonido) y produce con la envolvente un pequeño clic de tecla de órgano. También hemos abierto el filtro ligeramente (con Kybd como via) cuando se tocan los más agudos del teclado (con el valor máximo).  Las modulaciones 2 y 3 (“Pitch 2”/“Pitch 3”) introducen el vibrato del LFO 1, y ambos osciladores están modulados fuera de fase.  La modulación 5 reduce el volumen global: una cuestión de gusto personal, pero el nivel del órgano no debería incrementarse de forma exagerada cuando todas las modulaciones se muevan a sus máximos respectivos.  Las modulaciones 6 y 7 (“Pitch 2”/“Pitch 3”) desafinan los osciladores 2 y 3 recíprocamente, dentro de unos valores simétricos para impedir que el sonido global resulte desafinado). De nuevo, funcionan fuera de fase con las modulaciones 2 y 3; el oscilador 1 se mantiene en un tono estable.  La modulación 8 introduce el LFO 1 como modulador del movimiento panorámico (este sonido cambia de mono a estéreo). Si prefiere un sonido estéreo completo con un Leslie que gire lentamente en su posición inactiva, ajuste una cantidad equivalente al valor mínimo deseado, con lo que obtendrá una rotación lenta permanente. Otra modificación que tal vez desee probar sería un valor más alto, que daría como resultado una separación de canales más extrema.340 Capítulo 21 ES2  La modulación 9 acelera la frecuencia de modulación del LFO 2.  Modulation 10: para incrementar la intensidad del gran giro, hemos añadido algo de frecuencia de corte al filtro 1. Busque libremente sus propios valores. Mientras lo hace, tenga en cuenta que hay dos parejas de modulación que debería cambiar simétricamente (las modulaciones 2 y 3 funcionan como gemelas, y también lo hacen las modulaciones 6 y 7). Por tanto, si cambia el máximo de “Pitch 2” a un valor negativo más bajo, recuerde ajustar también el valor máximo de “Pitch 3” en la misma cantidad positiva (esto mismo es válido para el par de modulaciones 6 y 7). También puede introducir el LFO 2 para incrementar la difusión del tono con los movimientos de tono y panorámica del LFO 1. Sustituya con él el LFO 1 en las modulaciones 2 y 3; pero tenga en cuenta que se quedará sin fuente de modulación para la aceleración del Leslie, por lo que tendrá que utilizarlo de forma estática, haciéndole entrar con un fundido. Otra opción sería sacrificar una de las otras modulaciones para conseguir un segundo giro. Para conseguir otra modificación del estéreo del sonido inactivo, puede utilizar este sonido en el modo Unison con una ligera desafinación (recuerde ajustar el parámetro Analog para ello). Sonido metálico (“Crescendo Brass”) Principalmente, los osciladores se utilizan para las siguientes tareas:  el oscilador 1 proporciona la onda de metales básica, de diente de sierra;  el oscilador 2 proporciona una onda de pulso, no tan “metálica”, que introduce el conjunto. Su ancho de pulso está modulado por el LFO 1 (modulación 4). Nota: El siguiente punto crítico deberá tenerse en cuenta para cualquier modulación. Hay cuatro (4) parámetros que se comportarán de forma completamente distinta cuando se modifique uno de ellos. Por lo tanto, deberá cambiarlos todos cuando haga sus ajustes:  Puede ajustar el ancho de pulso inicial del parámetro de onda del oscilador 2. Hemos seleccionado una posición más bien “densa”, cercana a la onda cuadrada perfecta, para programar un sonido lleno y voluminoso de metales de sintetizador.  La modulación 4 ajusta la intensidad de modulación. ¿Hasta qué punto difiere el intervalo entre denso y reducido cuando se modula el ancho de pulso? Se ajusta con el parámetro Minimum.  La velocidad del LFO1 controla directamente la velocidad del movimiento de la modulación por ancho de pulso. Para este sonido se han utilizado ambos LFO con el fin de lograr un efecto de difusión más fuerte a distintas velocidades de modulación. Capítulo 21 ES2 341 ∏ Consejo: Recomendamos que utilice el LFO1 para todas las modulaciones permanentes y automáticas, ya que puede retardar su efecto con su parámetro EG. Puede utilizar el LFO 2 para todas las modulaciones en tiempo real a las que desee acceder por medio de la rueda de modulación, la presión u otros controles durante la interpretación.  Hemos ajustado como fuente de la modulación 4 una asignación de teclado. Esto se debe a que todas las modulaciones de tono o de ancho de pulso tienden a causar una desafinación más acentuada en los intervalos más graves, mientras que las zonas medias y agudas del teclado ofrecen el efecto de difusión buscado. Cuando emplee este parámetro, debería empezar ajustando los intervalos más graves hasta que alcance una cantidad aceptable de desafinación (causada por la modulación). Una vez hecho esto, compruebe si las modulaciones de las zonas más agudas funcionan a su entera satisfacción. Ajuste la relación entre los valores de intensidad (Max) y de escalado (Min). El oscilador 3 genera una onda Digiwave que consideramos suficientemente “metálica” dentro de la mezcla global. Como alternativa a la onda Digiwave, podríamos haber usado otra onda de pulso modulada para apoyar el conjunto, u otra onda de diente de sierra para obtener un sonido más “denso” al desafinarla con la onda de diente de sierra del oscilador 1. El objetivo principal, sin embargo, es un poco de “gruñido”, conseguido por medio de un breve impulso de tabla de ondas como el que describimos en el sonido de Stratocaster, en la página 337. Esta configuración está ajustada en la modulación 3 (la onda del oscilador 3 movida por la caída de la envolvente 1). Otros controles La envolvente 1 también afecta al tono del oscilador 2 con el oscilador 3. El resultado es un choque de ambos tonos entre sí, y también con el tono estable del oscilador 1 (en la fase de ataque del sonido). El diseño de la envolvente del filtro se cierra con un corte rápido en la fase de ataque, y se abre de nuevo para una fase lenta en crescendo. Se ha asignado otro crescendo en tiempo real a la rueda de modulación, lo que también introduce una modulación de tono global controlada por el LFO 2. Además de todo esto, se ha programado una especie de modulación “contradictoria” en tiempo real (por presión) que cierra los filtros. Esto le permitirá tocar con un decrescendo adicional, controlado remotamente por la presión. Intente familiarizarse con la respuesta de este sonido. Encontrará que le ofrece no pocos controles expresivos: velocidad, presión tras el accionamiento de la nota y presión anticipada. Preste atención a lo que ocurre cuando presiona con la mano izquierda antes de pulsar un nuevo acorde con la mano derecha, y permita el crescendo.342 Capítulo 21 ES2 “MW-Pad-Creator 3” Se trata de un intento de crear un sonido capaz de crear nuevos sonidos por sí mismo. Los fundamentos Aquí también, se utiliza el oscilador 2 para generar una modulación por ancho de pulso, que crea un componente de conjunto fuerte (consulte la sección “Sonido metá- lico (“Crescendo Brass”)”, en la página 340 si quiere más información). Los osciladores 1 y 3 se han ajustado con una combinación inicial de onda de inicio en sus respectivas tablas de onda Digiwave. Si lo desea, puede modificarlos y comenzar con una combinación de ondas Digiwave desde el principio. La modulación 3 “dirige” la tabla de ondas de los tres osciladores mediante la rueda de modulación. En otras palabras: se puede desplazar por las tablas de ondas de los osciladores 1 y 3 simultáneamente y cambiar el ancho de pulso del oscilador 2 moviendo la rueda de modulación. Pruebe a girar cuidadosamente y muy despacio la rueda de modulación para oír cambios drásticos en la configuración de la onda. Cada posición de la rueda ofrece un colchón de sonido digital diferente. Evite movimientos rápidos, o si no sonará como una radio AM. Otro procedimiento de modificación posible se oculta en la intensidad de modulación de los parámetros de onda de los osciladores 1, 2 y 3. Como se mencionó en el sonido de la Stratocaster, el valor de este parámetro de intensidad asigna la anchura de los pasos, y la dirección, en las tablas de ondas. Puede probar modificaciones en la cantidad, usando valores positivos o negativos. Un efecto secundario interesante de la asignación de FM al filtro 2 (Modulación 4/ Filtro de paso bajo FM) ocurre cuando la rueda de modulación se mueve a posiciones superiores: se aumenta la modulación de frecuencia en el filtro, con lo que se enfatizan todos los tiempos cíclicos (tonos vibrantes, desafinaciones, ancho de pulso). Esto también añade un toque áspero y “siseante” al carácter del sonido global. FM ofrece un amplio campo para la experimentación. Puede escoger entre:  una FM inicial, utilizando el parámetro FM del filtro 2, que puede rediseñar (ajuste una cantidad de modulación negativa para el máximo de la modulación 4) moviendo la rueda de modulación hasta su posición más alta;  o una FM permanente (y otro ajuste de modulación, guardado para una asignación distinta). También puede desactivar FM si encuentra que suena demasiado sucia. El control en tiempo real se realiza por medio de la presión para el vibrato (modulación 10) y también para una ligera apertura de la frecuencia de corte que enfatice la modulación (modulación 9).Capítulo 21 ES2 343 Otra aproximación a “Crybaby” (Wheelsyncer) Nunca pasaron de moda y ahora experimentan un resurgimiento con la nueva música electrónica popular: se trata de los sonidos sincronizados. Los aspectos técnicos del forzado de sincronización de un oscilador se describen en “Sync” en la página 279. Aquí tratamos la parte práctica del asunto. Wheelsyncer es un sonido solista con un solo oscilador: los demás están desactivados. Aunque el oscilador 2 es el único que produce activamente el sonido, depende directamente del oscilador 1. Si modifica el tono o la afinación del oscilador 1, el sonido global se desafinará o se transportará. La afinación del oscilador 2 proporciona el color tonal (o los armónicos) al sonido sincronizado. Los cambios de afinación se controlan mediante los ajustes de la modulación 7, en la que se ha asignado el tono del oscilador 2 a la rueda de modulación. Si mueve la rueda, podrá desplazarse por el espectro de armónicos que se ha programado para las modificaciones en tiempo real. Aquí, cualquier modificación comienza con el tono del propio oscilador 2, que se ha ajustado tres semitonos por debajo del tono global. Si lo desea, comience con un tono diferente en el oscilador 2: no afectará a la afinación de este sonido. La siguiente modificación podría ser la intensidad o el intervalo de la modulación 7. Se ha seleccionado el valor máximo; tal vez resulte algo exagerado para sus necesidades, así que puede reducirlo como guste. Otra modificación posible está en el color tonal del propio tono solista. el oscilador 1 está desactivado, puesto que el sonido está bien como está. Si lo activa, tendrá a su disposición todas las ondas del oscilador 1, desde las ondas Digiwave hasta la onda sinusoidal (que pueden ser moduladas aún más con FM). Todos los controles en tiempo real se realizan por medio de la rueda de modulación: esta se utiliza para abrir el filtro en la modulación 6, para el movimiento panorámico en la modulación 8 y para la aceleración y el movimiento panorámico en la modulación 9. Si desea efectuar modulaciones más profundas, consulte la sección “El gran giro (Wheelrocker)”, en la página 339, en la que se utilizan unos ajustes similares para simular un altavoz Leslie.22 345 22 EVB3 El instrumento de software EVB3 simula el sonido y las funciones del Hammond B3 y el sistema de amplificación Leslie. EVB3 simula un órgano con dos manuales (teclados) y un pedalero, cada uno de los cuales puede tener su propio registro (ajustes de sonido). El proceso de generación del sonido simula completamente los generadores de ruedas fónicas de un órgano electromecánico Hammond hasta el más pequeño detalle. Esto incluye ciertas imperfecciones con encanto, como el enorme nivel de diafonía del Hammond y el chirrido de los contactos de las teclas. Puede ajustar la intensidad de estas peculiaridades a su gusto. Esta flexibilidad permite generar desde unos sonidos intachablemente limpios hasta otros sucios y groseros, pasando por toda la gama intermedia. EVB3 simula distintos tipos de sistemas Leslie con altavoces giratorios, con y sin deflectores. Además, EVB3 también incluye tres overdrives de válvulas con diferentes características tonales, un ecualizador, un wah wah y un efecto reverb. Puede definir como desee el flujo de la señal de estos efectos. También puede ajustar a su gusto la intensidad estéreo de la posición del micrófono. Si está familiarizado con el B3 original, recordará las teclas invertidas (negras) de la octava más baja de cada manual. Esas teclas invertidas son conmutadores que llaman a registros preajustados (un preajuste de las barras correderas). EVB3 también simula esta característica, pero ya no necesitará un destornillador para cambiar los ajustes de registro de sus preajustes. Una función de transformación permite realizar fundidos cruzados entre dos registros sin necesidad de emplear una caja de faders externa. EVB3 se puede tocar con dos manuales y un pedalero MIDI, si lo desea y posee tales dispositivos. También ofrece funciones que le permitirán tocar todos los registros (Upper, Lower y Pedal) con un teclado maestro de un solo manual.346 Capítulo 22 EVB3 Configuración MIDI Si quiere sacar provecho de todas las características de EVB3, necesitará una unidad MIDI de pedalero (bajo) y dos teclados MIDI de 73 teclas. Puesto que EVB3 también simula las teclas de preajustes del B3, la octava más baja de los teclados MIDI asociados podrá cambiar los registros de EVB3, igual que en el B3 original. Lea la siguiente sección para obtener más información. Naturalmente, EVB3 puede tocarse con teclados de un solo manual y 61 teclas estándar (5 octavas de Do a Do). Para obtener más información, consulte “Teclado partido” en la página 348. La ejecución con ambos manuales y el pedalero EVB3 recibe las notas desde los manuales Superior e Inferior y desde el pedalero en sendos canales MIDI. Nota: El canal MIDI (“MIDI Cha”) del instrumento deberá ajustarse a All, y “Keyboard Mode” deberá ajustarse a Multi. Por omisión, el canal MIDI de recepción del manual superior es el 1, el canal del manual inferior es el 2 y el de los registros de pedal es el 3. Si su teclado maestro envía notas MIDI por el canal 1, tocará el manual superior; si las envía por el canal 2, tocará el manual inferior, y si las envía por el canal 3 tocará el registro de pedal. Puede utilizar cualquiera de las entradas de su interfaz MIDI para su teclado o teclados maestros, así como para su pedalero. También puede utilizar un teclado maestro de un solo manual con diferentes zonas de teclado, o una función de teclado partido que envíe los datos por distintos canales MIDI. Sean cuales sean los dispositivos de entrada, el único factor relevante es el canal MIDI de envío. Logic Pro graba la información de canal de las notas entrantes. Con la mayor parte de los demás instrumentos MIDI y de software, esta información no tiene ningún uso. Ello es debido al ajuste de canal MIDI (en los parámetros de pista del Inspector), que tiene prioridad y anula la información de canal original. Para evitarlo, se puede ajustar “MIDI Cha” a All, como se recomienda para EVB3. De esta manera se fuerza la utilización de la información de canal, lo que le permitirá hacer uso de los dos manuales y el registro de pedal del órgano directa y simultáneamente durante la ejecución. Nota: Consulte el manual de usuario de su teclado maestro para saber cómo ajustar su canal de transmisión MIDI, abreviado a menudo “TX Channel”. Capítulo 22 EVB3 347 Cambio de canales MIDI También puede ajustar EVB3 para recibir canales MIDI distintos de los de su configuración por omisión. Para ello se utiliza el parámetro “Basic MIDI Ch”, en la sección General de la vista Controls. Este parámetro asigna un canal MIDI al manual superior. El canal de recepción para el manual inferior siempre tendrá el número (de canal) inmediatamente superior al del canal asignado al manual superior. El canal de recepción del registro de pedal siempre será dos números mayor que el canal asignado al manual superior. En otras palabras, si ajustamos el parámetro “Basic MIDI Ch” a 8, el manual superior se recibirá en el canal 8 y el inferior en el canal 9, mientras que el registro de pedal se recibirá en el canal 10. Para ajustar el parámetro de canal MIDI básico: 1 Seleccione View > Controls en la ventana del módulo para acceder a la vista Controls. 2 Arrastre el regulador o haga clic en los botones de flecha para cambiar el número de canal MIDI. Importante: “Basic MIDI Ch” solo funciona cuando “Keyboard Mode” está ajustado a Multi. Cuando “Basic MIDI Ch” se ajusta a 16, el manual inferior recibe por el canal 1 y el registro de pedal por el canal 2. Cuando “Basic MIDI Ch” se ajusta a 15, el manual inferior recibe por el canal 16 y el registro de pedal por el canal 1. Nota: Este parámetro resulta especialmente útil en actuaciones en directo, sobre todo si se necesita cambiar el canal de transmisión MIDI de su teclado maestro para tocar otros generadores de sonido. Intervalos de teclado del manual superior y el inferior La nota MIDI más grave que se puede reproducir es la 36 (C1). El intervalo de las teclas preajustadas va desde la nota 24 a la 35 (de C0 a B0). Nota: La especificación MIDI define 128 notas, pero incluso los teclados más grandes cuentan tan solo con 88 teclas, igual que un piano de gran cola. Por ejemplo: si su teclado maestro alcanza de C a c (cinco octavas, 61 teclas) y los pará- metros de Pasaje y Pista de Logic Pro están ajustados a cero (Transposición = 0), podrá tocar todo el intervalo del teclado: todas las notas posibles de EVB3. Las teclas de preajustes (registro) se colocan una octava por debajo. Si ajusta Transposición a –12, podrá utilizar la octava más baja para cambiar entre preajustes.348 Capítulo 22 EVB3 Teclado partido EVB3 puede también tocarse perfectamente con un solo teclado MIDI (un solo manual) que solo pueda transmitir por un canal de envío MIDI. Puede partir el teclado para tocar los sonidos del manual superior, el inferior y el pedalero en distintas zonas del teclado. En el campo de parámetro de la parte inferior central de la interfaz, ajuste “Keyboard Mode” a Split. Ajuste las zonas del teclado con los parámetros “UL Split” y “LP Split”, en conjunción con los botones Set. Las abreviaturas significan: Superior/Inferior (Upper/Lower) e Inferior/Pedal (Lower/Pedal). Para ajustar la zona de teclado: 1 Haga clic en el botón Set apropiado (se pondrá de color naranja). 2 Pulse la nota deseada en su teclado MIDI. Si selecciona el mismo valor para ambos puntos de partición, el manual inferior estará inactivo e inaudible. Si “LP Split” se ajusta a un valor superior al de “UL Split”, el otro punto de partición se moverá (y viceversa). Nota: Para poder utilizar el cambio de preajuste conjuntamente con “Keyboard Mode Split”, puede que necesite ajustar el transporte del manual superior (“Trans UM”), del manual inferior (“Trans LM”) y del pedalero (“Trans Ped”). Transposición (intervalo de octava) Puede transportar independientemente los registros del manual superior (“Trans UM”), del inferior (“Trans LM”) y del pedalero (“Trans Ped”) una o dos octavas arriba o abajo, aparte de las funciones de transposición globales. La transposición resulta útil para ajustar los distintos registros en un intervalo concreto de acuerdo con sus necesidades. Esta utilidad es de especial importancia cuando se utiliza el modo Split. Nota: Estas transposiciones específicas de los manuales no tienen ningún efecto sobre las teclas de preajuste. Consulte también “Teclas de preajustes y transformación” en la página 355.Capítulo 22 EVB3 349 “MIDI Mode” Este parámetro le permite definir la respuesta de las correderas a los mensajes remotos de cambio de control MIDI. Normalmente no necesitará realizar aquí ningún cambio. Sin embargo, si posee un órgano MIDI con barras correderas es probable que desee utilizar sus correderas de hardware para controlar EVB3. La mayoría de los órganos con correderas de hardware emplean un número de cambio de control independiente para cada una. Algunos modelos le permitirán definir a voluntad estos números de cambio de control. Podrá encontrar listas de asignaciones de números de cambio de control para los siguientes “MIDI Modes” en la sección “MIDI Controller Assignments”, en la página 371. Si ajusta el menú “MIDI Mode” a RK, cada corredera responderá a un número de cambio de control específico a partir de “CC #70”. Los parámetros que no correspondan a las correderas podrán ajustarse para que usen los mensajes de cambio de control hasta “CC #118”. Si selecciona HS en el menú “MIDI Mode”, todas las correderas de EVB3 estarán controladas por unos pocos números de cambio de control: “CC #80–82”. Sus valores se asignan inteligentemente a todas las correderas. La resolución de esta técnica no es particularmente alta (al igual que la del B3 original), pero funciona bien. El Hammond-Suzuki XB-2 utiliza este método de asignación de controladores, lo que le permitirá controlar a distancia las correderas de EVB3. Además del soporte actual para correderas, puede usar los controles que indicamos a continuación en un Hammond Suzuki XB-1, XK-2 o XK-3 para controlar EVB3 a distancia:  Leslie: Brake/On/Fast  Vibrato y Chorus  Percussion (2nd/3rd/soft/fast) Podrá encontrar una lista con todas las asignaciones de números de cambio de control en la página 374. Si ajusta “MIDI Mode” a NI, se copiarán los ajustes del B4 de Native Instruments, lo que le permitirá utilizar el controlador de Native Instruments B4D Drawbar. Si ajusta “MIDI Mode” a NE, EVB3 podrá responder a mensajes de cambio de control desde el teclado Nord Electro II de Clavia. Si ajusta “MIDI Mode” a off, EVB3 no responderá a los mensajes MIDI de las correderas.350 Capítulo 22 EVB3 Nota: Antes de iniciar una sesión de grabación con movimientos de correderas ejecutados en un órgano de hardware y con “MIDI Mode” de EVB3 ajustado a HS, debería desactivar “Reducción de datos MIDI” en Logic Pro. El parámetro se encuentra en Archivo > Ajustes del proyecto > Grabación. Esta función reduce el flujo de datos entrante, lo que rara vez se percibe con las asignaciones de controlador habituales. Sin embargo, las asignaciones de controlador de las correderas del Hammond XB-2 explotan los controladores hasta el límite. Por esta razón, “Reducción de datos MIDI” podría dar lugar a valores incorrectos. Vuelva a activar el parámetro tras la sesión de grabación con correderas para recuperar memoria y recursos de procesamiento. Los parámetros de EVB3 Puede abrir y cerrar la tapa de madera de EVB3 haciendo clic en el botón que hay bajo el control de volumen. Haga clic aquí para abrir la tapa de maderaCapítulo 22 EVB3 351 Manténgala abierta mientras lee esta sección del manual, ya que se describirá con detalle cada parámetro. Correderas Los principios de la síntesis aditiva con correderas sinusoidales se exponen con más detalle en “Síntesis aditiva con correderas” en la página 378. Podrá hacerse intuitivamente con los principios básicos, jugando un poco con las correderas. Cuanto más abajo deslice las correderas, más altos sonarán los coros sinusoidales: las correderas se comportan como faders de mezclador invertidos. El control MIDI de las correderas también estará invertido cuando se utilice una caja de faders MIDI estándar. Correderas del manual superior y del inferior, y correderas del pedalero. Correderas del pedalero EVB3 ofrece dos correderas para los pedales de bajo. La onda del bajo no es una onda sinusoidal pura, sino una onda mezclada que simula con realismo el bajo del Hammond B3. Los dos registros difieren en el tono, y también en los siguientes aspectos:  el registro “Lower 16'” contiene más octavas;  el registro 8' tiene una parte de quintas más prominente.352 Capítulo 22 EVB3 Volumen EVB3 ofrece varios parámetros que proporcionan control sobre el volumen. Volúmenes relativos: Upper/Lower/Pedal En la sección de parámetros es posible ajustar el volumen del manual inferior y del pedalero con respecto al del manual superior. Los parámetros se llaman “Lower Volume” y “Pedal Volume”. Control de volumen y pedal de expresión El volumen global de EVB3 no está controlado únicamente por el fader de volumen del canal del instrumento de software y por el cambio de control #7, sino también por el control Volume de la interfaz gráfica de usuario de EVB3. Puede controlar el volumen en tiempo real con un pedal de expresión. El amplio uso del pedal de expresión, a menudo rítmicamente, forma parte del estilo de muchos organistas. El control Expression también simula los cambios tonales del preamplificador del B3. Los graves y los agudos no están tan atenuados como los medios, de forma muy parecida a un amplificador de alta fidelidad con función de control de volumen. Advertencia: Debe bajarse el volumen siempre que aparezcan crujidos u otras distorsiones digitales en el canal del instrumento. Pueden aparecer volúmenes por encima de los 0 dB si maximiza todos los registros, reproduce numerosas notas y utiliza el efecto Distortion. Control VolumeCapítulo 22 EVB3 353 Normalmente, el pedal de expresión va conectado al conector Expression de 1/4'' de su teclado maestro. Al mover el pedal, el teclado maestro debería transmitir el cambio de control MIDI #11. Tune El generador de rueda fónica simulado se puede ajustar en centésimas (porcentajes de semitono). 0 c equivale a La = 440 Hz. Vibrato de escáner El vibrato del propio órgano no se debe confundir con el efecto Leslie, que se basa en los conos de los altavoces giratorios. EVB3 simula los dos vibratos. El vibrato de escáner se basa en una línea de retardo analógica, que consta de varios filtros de paso bajo. La línea de retardo es escaneada por un condensador multipolar con una pastilla giratoria. Se trata de un efecto único que no puede simularse por medio de un simple LFO. Igual que el Hammond B3, EVB3 ofrece tres tipos de vibrato con distintas intensidades (V1, V2, V3). La velocidad del vibrato se ajusta con el parámetro Rate. En las posiciones V1, V2 y V3 del parámetro Type, solo se oye la señal de la línea de retardo. Las posiciones de Chorus C1, C2 y C3 del parámetro Type mezclan la señal de la línea de retardo con la señal original. Al mezclar una señal de vibrato con una señal original de tono estático se produce un efecto de coro. El parámetro Chorus le permite mezclar según su gusto la señal seca con la señal de vibrato. El parámetro Chorus solo está activo cuando uno de los ajustes de Chorus está activado. 354 Capítulo 22 EVB3 Al activar el ajuste C0, se desactivan Chorus y Vibrato. Tenga en cuenta que la parte de agudos del órgano se potencia ligeramente cuando se utiliza cualquier ajuste de vibrato. Esta potenciación de los agudos se mantiene con el ajuste C0. Los botones Upper y Lower le permiten activar o desactivar el vibrato de escáner (y su potenciación de agudos asociada) de forma independiente para el manual superior y el inferior. Dado que el B3 mezcla el registro de bajo (pedalero) con el manual inferior, el registro del pedalero se ve afectado por los ajustes de vibrato de escáner del manual inferior. Este efecto secundario refleja las limitaciones técnicas del B3 original. Nota: Pruebe los efectos Vibrato y Chorus y compárelos con el sonido del altavoz giratorio simulado. El Chorus del órgano suena distinto de efectos los chorus actuales, como el Chorus de Logic Studio. Muchos organistas utilizan escasamente el vibrato de escáner y prefieren trabajar solo con el Leslie. Otros, como el virtuoso del B3 Brian Auger, prefieren el vibrato integrado del órgano en lugar del Leslie. Percussion La percusión solo está disponible para el manual superior, como en el B3 original. La percusión de un órgano electromecánico es polifónica, pero solamente se reactiva cuando se han soltado todas las teclas. Si suelta todas las teclas, los nuevos acordes o notas sonarán con percusión. Si toca con legato o sostiene otras notas en el manual superior, no habrá percusión audible. En el B3 original la percusión solo está disponible cuando se ha seleccionado la tecla de preajuste “B” (consulte “Teclas de preajustes y transformación” en la página 355). Si desea simular esta restricción, ajuste el parámetro Perc a “Only B”. Encontrará este parámetro en la sección Organ. Si desea que la percusión esté siempre disponible, seleccione Always. Para activar la percusión, haga clic en el botón On de la sección Percussion, en la parte superior derecha de la interfaz. La percusión se escuchará en el registro 4' o en el registro 2 2/3', si se ha activado el botón “2nd/3rd”. Ajuste el tiempo de caída de la percusión con Time y su nivel con Vol. Esto supone una mejora con respecto al B3, en el que Time y Vol solo podían activarse o desactivarse, mientras que aquí es posible modificar estos parámetros. Capítulo 22 EVB3 355 Nota: Time tiene un ajuste máximo llamado Paradise. En esta posición, la percusión no decae nunca. El nombre se deriva de una famosa grabación de Jimmy Smith, “Groovin’ at Small’s Paradise”, en la que Jimmy utilizó un B3 que tenía un fallo en el accionamiento de la percusión. Lo que hace interesante este fallo técnico es que un armónico suena sin Chorus-Vibrato, mientras que los armónicos de las correderas tienen Chorus-Vibrato. Aunque es muy especializada, es una hermosa inclusión, sobre todo para los intérpretes más orientados al jazz. El registro de percusión de EVB3 se puede tocar con sensibilidad a la velocidad, a diferencia del B3. Para ajustar la sensibilidad de la percusión a la velocidad, utilice el parámetro Vel. Al activar la percusión en un B3, el volumen de los registros normales sin percusión se reduce ligeramente. El parámetro “Up Level” simula este comportamiento, permitiéndole definir el volumen del manual superior cuando la percusión está activada. Teclas de preajustes y transformación El Hammond B3 cuenta con 12 conmutadores situados bajo la octava más grave de ambos teclados manuales. Se trata de las teclas de preajustes, que tienen el aspecto de una octava del teclado invertida (teclas negras, sostenidos blancos). Se utilizan para recuperar registros de correderas. En el B3 original, para modificar estos preajustes hacía falta un destornillador. Las notas MIDI de 24 a 35 (la octava inferior a la octava más baja de un teclado de 5 octavas sin transporte) se utilizan como teclas de preajustes. Véase “Intervalos de teclado del manual superior y el inferior” en la página 347. Puede hacer clic directamente sobre estas teclas en la interfaz gráfica de usuario de EVB3. Están situadas a la izquierda (manual superior) y a la derecha (manual inferior) de la rueda Morph. Los registros de correderas existentes se indican por medio de líneas verticales en cada tecla. Teclas de preajustes356 Capítulo 22 EVB3 Los preajustes se refieren únicamente al registro de un solo manual. Los preajustes no almacenan el vibrato u otros ajustes de parámetros. Las teclas de preajustes funcionan en tiempo real, por lo que se pueden almacenar y recuperar ajustes y efectos globales por medio del menú Settings. Nota: En las teclas desde C# hasta A#, la percusión solo funciona con “Percussion Mode” ajustado a Always (véase “Percussion” en la página 354). Desactivación del cambio de preajustes MIDI Puede desactivar el cambio de preajustes con las notas MIDI de 24 a 35, evitando así los problemas que pueda ocasionar la transposición. Para ello, ajuste el parámetro “MIDI to Presetkey” a off. Tecla de cancelación, registro durante la ejecución La tecla de preajuste más baja (C) es la tecla de cancelación. Al pulsarla, todas las correderas se mueven a su ajuste mínimo. Las otras 11 teclas, desde C# hasta B, recuperan los registros preajustados. Puede editar los preajustes recuperados en el momento. El preajuste memoriza eses alteraciones instantáneamente, sin necesidad de más acciones. Esto significa que, si recupera un preajuste nuevo, el anterior preajuste memoriza los ajustes de correderas en el momento en que se recupera el nuevo. Si mantiene pulsada en el teclado maestro la tecla de cancelación (C) con el dedo meñique de la mano izquierda mientras sostiene un acorde con la mano derecha, podrá accionar el acorde con diferentes registros haciendo clic en las teclas de preajuste con los otros dedos de la mano izquierda. Esto da como resultado una especie de efecto de puerta específico del órgano, que no sería posible usando solo la mano izquierda. Transformación Puede alternar entre los preajustes del manual superior con cualquier controlador MIDI, como la rueda de modulación. Seleccione el controlador MIDI deseado con el parámetro “MIDI CC”. Las opciones step y linear del parámetro Mode determinan respectivamente si se hará un cambio brusco o una transformación fluida (fundido cruzado) entre los preajustes. Nota: El cambio de registros con esta función de transformación solo está disponible para el manual superior. Range Tras elegir el controlador que desea usar para cambiar o hacer transformaciones entre los registros del manual superior, puede determinar el número de teclas de preajuste que se verán afectadas. Capítulo 22 EVB3 357 La transformación (o cambio) comienza siempre por la tecla de preajuste más alta, la B. Range define la tecla de preajuste última. Si Range = A#, cambiará o hará una transformación entre dos preajustes. Si Range = G#, cambiará o hará una transformación entre cuatro preajustes (B, A#, A y G). “Save To” En el modo Linear (transformación en lugar de cambio), los fundidos fluidos dan como resultado una variedad de nuevos ajustes de registros que tal vez desee guardar. Después de guardarlos, podrá alterar manualmente algunas posiciones de correderas, si lo desea. Haga clic en s palabras “Save To” y seleccione la tecla de preajuste de destino. No necesitará hacer nada más para guardar el ajuste en otra tecla de preajuste. Nota: Cuando esté realizando una transformación, la palabra Morph adoptará el color naranja, indicando los cambios (es decir, que está realizando una transformación). Los resultados de la transformación podrán modificarse después con las correderas, pero se perderán si no los guarda. La palabra Morph comenzará a parpadear cuando se modifiquen las correderas, indicando que hay cambios en los valores de transformación. Parámetros Organ Los parámetros Organ ajustan el comportamiento global de EVB3. Los parámetros “Lower Volume” y “Pedal Volume” están descritos en “Volúmenes relativos: Upper/Lower/Pedal” en la página 352. El parámetro Perc está descrito en “Percussion” en la página 354. parámetros Organ358 Capítulo 22 EVB3 “Max Wheels” El cálculo (la simulación) de todos los generadores de rueda fónica consume bastantes recursos de procesamiento. Una reducción del valor de este parámetro disminuye el consumo de recursos de EVB3. Nota: También disminuye algunos sobretonos, por lo que no debería reducirlo si está buscando una simulación extremadamente realista. “Tonal Balance” Cambia la relación de mezcla entre las ruedas tonales más agudas y las más graves. Los valores positivos generan un sonido más ligero y brillante. Experimente con distintos ajustes en “Tonal Balance” y Equalizer. Si quiere más información, consulte “Equalizer” en la página 364. Shape Mientras que los generadores de tono del Hammond producen ondas sinusoidales puras (sin tener en cuenta las imperfecciones técnicas), otros órganos devuelven ondas distorsionadas. Puede producir sonidos que recuerden a los de los órganos Farfisa, Solina o Yamaha por medio de los parámetros Shape. Puede modificar sutilmente la onda de los sonidos que surgen de la rueda fónica con el parámetro Shape. Moviendo el parámetro hacia la derecha hará que el tono suene más brillante (y más alto); moviéndolo hacia la izquierda el tono sonará más sordo (y más bajo). Nota: El parámetro Shape está situado detrás de los filtros que siguen a los generadores de sinusoidal. “Bass Filter” El sonido de las correderas del pedalero a menudo resulta un poco brillante dentro del contexto musical global. Para evitar esta circunstancia y suprimir los agudos del registro de bajo, utilice “Bass Filter”. Con este filtro activado, solo escuchará un compacto bajo fundamental en el registro de bajo. “Ultra Bass” Si activa “Ultra Bass”, se añadirá otra octava baja al intervalo ejecutable de los manuales superior e inferior. Ni estas octavas bajas adicionales, ni la capacidad de transportar independientemente ambos manuales (consulte “Transposición (intervalo de octava)” en la página 348), están disponibles en el B3 original. Capítulo 22 EVB3 359 Parámetros de estado Las limitaciones técnicas de los órganos de correderas electromecánicos con ruedas fónicas causan extraños defectos tonales, como la diafonía. Estas rarezas son parte integrante del encanto del B3. Puede ajustar los siguientes parámetros para determinar la edad de su EVB3. Nota: Encontrará más información acerca de los parámetros Click en “Parámetros Click” en la página 360. “Drawbar Leak” Incluso con todas las correderas en su posición de mínimo, los generadores de rueda fónica del B3 nunca están del todo silenciosos. Esto se debe a una filtración de las ruedas fónicas, que interfiere con la señal de salida. “Drawbar Leak” le permite ajustar el nivel de salida mínimo de las correderas cuando se ajustan al mínimo. Con un valor de 0 eliminará por completo esta filtración. Con el valor máximo, la filtración de las correderas será decididamente audible. Leakage Leakage añade un sonido resultante de la diafonía de todas las ruedas fónicas, incluyendo las de las notas que no se están ejecutando. Esto proporciona respiración al sonido del órgano. Crosstalk Las ruedas fónicas del Hammond se reparten en compartimentos de cuatro, con la misma tecla pero en distintas octavas. Hay dos ruedas fónicas, a cuatro octavas de diferencia, en cada eje. La señal de la rueda inferior contiene una pequeña cantidad de señal inducida por la rueda superior, y viceversa. Esta diafonía se puede ajustar con el regulador Crosstalk. Tenga en cuenta que la diafonía solo es audible en determinadas ruedas, lo que evita el retumbe al tocar acordes. Parámetros de estado360 Capítulo 22 EVB3 Random FM Si el generador de rueda fónica está limpio todas las frecuencias son correctas, lo que significa que son regulares y están afinadas. El desacoplado de las ruedas fónicas, que utiliza tres métodos (muelles, acopladores flexibles y volantes de inercia), es muy eficaz, pero no puede compensar las irregularidades provocadas por el polvo y la grasa en el engranaje motriz. Esta acumulación gradual de suciedad en el mecanismo hace que el giro del montaje de la rueda sea irregular con respecto al eje. Esto se transmite a las ruedas fónicas. El regulador “Random FM” le permite simular este efecto. Nota: El efecto solo resulta audible en las frecuencias más altas. “Filter Age” Las señales de salida de alta frecuencia de los generadores de rueda fónica se filtran con filtros de bloqueo de banda. La frecuencia central de esos filtros varía a medida que envejecen los condensadores. “Filter Age” le permite modificar las frecuencias centrales de los filtros. Esto da color al sonido de la fluctuación aplicada por “Random FM” y al ruido de fondo provocado por Leakage. Consulte “Leakage” en la página 359 y “Random FM” en la página 360. Este parámetro también influirá en la entonación del órgano cuando utilice la rueda de inflexión de tono. Parámetros Click Los contactos de las teclas de los órganos electromecánicos de rueda fónica tienden a rascar un poco en la lámina, generando un breve “clic”. Cuando se produce corrosión en los contactos o en la lámina, aumenta la duración y el nivel de este clic. Este detalle del diseño del B3 ocasiona ruidos chirriantes irregulares (conocidos como chasquidos de tecla) al pulsar y soltar las teclas. Los amantes del Hammond aprecian estos chasquidos porque introducen en la nota una cualidad transitoria y percusiva. EVB3 le permite ajustar el volumen y el sonido del clic de las teclas. El sonido del clic se modifica aleatoriamente y es independiente de los ajustes de volumen de “Click On” y “Click Off” (liberación). “Click On”/“Click Off” Estos dos potenciómetros controlan independientemente el volumen del clic al principio (“Click On”) y en la liberación (“Click Off”) de la nota. El clic de liberación es más silencioso, aunque se ajusten ambos controles al mismo volumen. Parámetros ClickCapítulo 22 EVB3 361 “Click Min”/“Click Max” Además del timbre y el volumen, también se modifica al azar la duración del clic. Esta puede variar desde un breve pulso hasta un chirrido más largo. La duración mínima se define con “Click Min” y la máxima con “Click Max”. La duración se muestra en milisegundos mientras se mueven los reguladores. Nota: Aunque los valores de ambos parámetros sean idénticos, la variación del sonido seguirá siendo aleatoria. Esta aleatoriedad hará que algunos clics parezcan más breves que el valor ajustado con “Click Min”. “Click Color” Ajuste aquí el timbre del clic. A pesar de la variación aleatoria, puede definir globalmente la porción de agudos. Parámetros Pitch Comparado con el B3 original, EVB3 ofrece varios parámetros que modifican su comportamiento de afinación. Nota: Los parámetros “Trans UM”, “Trans LM” y “Trans Ped” están descritos en “Transposición (intervalo de octava)” en la página 348. Stretch EVB3 está afinado en una escala de temperamento igual. Como desviación de esta afinación estándar, puede “estirar” la afinación en los intervalos de graves y agudos, muy al estilo de los pianos acústicos (especialmente los verticales). Si selecciona un valor mayor que 0 en “Upper Stretch”, el tono de las notas más agudas se elevará. Si selecciona un valor mayor que 0 en “Lower Stretch”, el tono de las notas más graves se bajará. 362 Capítulo 22 EVB3 Nota: Los tonos de los clavinet, clavecines y pianos tienen inarmonías en su estructura armónica. Las frecuencias de estos sobretonos (armónicos) no son múltiplos enteros exactos de la frecuencia básica. Son solo aproximadas y resultan de hecho algo más agudas. Esto significa que los sobretonos de las notas más graves tienen una relación más cercana con las frecuencias básicas de las notas más agudas. Debido a la ausencia de cuerdas, esta relación de inarmonía no se da en los órganos. La función Stretch se ha incluido pensando en situaciones en que se utilice EVB3 en conjunción con un piano acústico o digital (EVP88 y EVD6 Clavinet). “Lower Stretch” controla la cantidad de desviación de la escala temperada que tendrán las frecuencias más bajas. Cuanto más alto sea el valor, más bajará el tono de las notas graves. Con un ajuste de 0, EVB3 estará afinado con temperamento igual: la frecuencia de cada octava descendente será exactamente la mitad de la anterior. “Upper Stretch” controla la cantidad de desviación de la escala temperada que tendrán los tonos más agudos. Cuanto más alto sea el valor, más se elevará el tono de las notas agudas. Con un ajuste de 0, EVB3 estará afinado con temperamento igual: la frecuencia de cada octava ascendente será exactamente el doble de la anterior. Warmth Warmth controla la cantidad de desviación aleatoria de la escala temperada. Los valores altos infunden vida a los sonidos del órgano, pero estos tienden a sonar algo desafinados. Al aplicar Warmth y Stretch, deberá tener en cuenta que estos parámetros pueden producir un sonido desafinado, tal como sucede cuando se utiliza un fuerte efecto de coro. Ajuste Warmth a 0 si desea utilizar un sonido puro. Inflexión de tono, efecto Brake El órgano Hammond carece de rueda de inflexión de tono. Por lo tanto, el uso del inflexor de tono no resulta adecuado para simulaciones realistas, pero proporciona un buen número de opciones creativas. La sensibilidad del inflexor al tono ascendente o descendente se puede ajustar de forma independiente, en tramos de semitonos, con los parámetros “Pitch Bend Up” y “Pitch Bend Down”. La sensibilidad máxima para inflexiones ascendentes es de una octava. Puede ajustar “Pitch Bend Down” a Brake; esta opción ralentiza gradualmente el movimiento de las ruedas fónicas hasta detenerlas por completo en la posición mínima del inflexor de tono. Nota: El ajuste Brake recrea un efecto que puede escucharse al final del tema “Knife Edge” de Emerson, Lake and Palmer. La ejecución de Keith Emerson, un virtuoso del Hammond, se grabó en una grabadora de bobinas. Al final del tema, se oye cómo la grabadora se va ralentizando hasta detenerse totalmente.Capítulo 22 EVB3 363 Sustain Los intérpretes de sintetizador llaman tiempo de sostenimiento al tiempo que tarda la nota en apagarse después de soltar la tecla. EVB3 le permite controlar este parámetro también; en la terminología del órgano se llama Sustain. Los tres controles permiten ajustes individuales para los registros Superior (Up), Inferior (Low) y Pedalero (Ped). Si selecciona el modo “Smart Mode”, al ejecutar nuevas notas se cortará la fase de sostenimiento de las teclas levantadas. “Normal Mode” permite fases de sostenimiento polifónicas: todas las teclas levantadas se sostendrán. “Smart Mode” permite tiempos de sostenimiento largos incluso en el registro de bajo, que normalmente causarían disonancias sordas. Efectos EVB3 ofrece un ecualizador a tres bandas, un efecto de reverberación, un efecto wah wah controlable con el pedal y un procesador de distorsión que simula el sonido de un amplificador de válvulas. Finalmente, la señal puede procesarse por medio del efecto giratorio. “Effect Chain” El flujo de la señal de EVB3 transcurre de esta manera: la señal del órgano atraviesa el ecualizador, el efecto wah wah y el de distorsión. Puede elegir entre cuatro direcciones del flujo de señal para el ecualizador, el efecto wah wah y el de distorsión en el menú “Effect Chain”. Esta señal procesada se envía entonces al efecto Reverb y finalmente pasa al efecto Rotor. Una programación clásica para el B3 sería: un órgano ecualizado conectado a un pedal wah wah y amplificado por un Leslie con overdrive. Seleccione EQ-Wah-Dist. El sonido del overdrive cambia cuando la señal está filtrada, ya sea por el ecualizador o por el wah wah. Si programa el EQ antes del overdrive, el sonido del overdrive será mucho más flexible. La señal de salida del efecto de distorsión siempre tiene un contenido de alta frecuencia. Si desea suprimir esas frecuencias, el wah wah deberá ser el último efecto de la cadena: EQ-Dist-Wah. Parámetros Sostenimiento364 Capítulo 22 EVB3 Si desea crear un sonido chillón (lo que se consigue distorsionando la salida del wah wah), puede minimizar las asperezas seleccionando la dirección “Wah-Dist-EQ”. Puede eliminar los exagerados sobretonos de distorsiones extremas con dos filtros: seleccione Dist-EQ-Wah. “Effect Bypass” Los efectos Distortion, Wah y EQ pueden anularse de forma independiente para el registro del pedalero. Para ello, ajuste “Effect Bypass” a Pedal. Esto evitará que la parte de bajos de su órgano resulte eliminada al completo por el wah wah. También evitará ruidos de intermodulación indeseables, que pueden aparecer al usar el efecto overdrive. Si selecciona None, se procesará la salida mono completa del órgano, como si hubiera conectado la salida mono del B3 a un altavoz Leslie. Equalizer  “EQ Low”: ajusta el nivel del intervalo de baja frecuencia.  “EQ Mid”: ajusta el nivel del intervalo de frecuencia media.  “EQ High”: ajusta el nivel del intervalo de alta frecuencia.  “EQ Level”: ajusta el nivel global de ecualización. Reverberation EVB3 ofrece seis algoritmos de reverberación: Box, Small, Medium, Large, Big y Spring. El nivel de reverberación se define con el parámetro Reverb. Un valor Reverb = 0 economiza recursos de procesamiento. También puede seleccionar Bypass en el menú “Reverb Mode” si desea desactivar la reverberación sin modificar su nivel.Capítulo 22 EVB3 365 La reverberación siempre se programa después de la ecualización y los efectos de wah wah y distorsión, pero antes del efecto Rotor. Esto implica que la reverberación siempre sonará como si se reprodujera a través del altavoz giratorio. Para escuchar la reverberación después del efecto Rotor, desactive Reverb en el órgano y utilice una salida auxiliar para aplicar reverberación al canal del instrumento. Wah El nombre Wah Wah es una onomatopeya del sonido que produce este efecto. Se trata de un efecto muy popular entre los guitarristas desde los tiempos de Jimi Hendrix. El pedal controla la frecuencia de corte de un filtro de paso de banda, de paso bajo o, más raramente, de paso alto. El pedal de wah wah también se ha utilizado ampliamente con el órgano Hammond. Control con pedal MIDI Para conseguir la interpretación más dinámica y musical del efecto wah wah, una un pedal de expresión a su teclado MIDI maestro. El teclado maestro debería enviar el mensaje MIDI de cambio de control #11 (volumen de expresión en tiempo real) cuando conecte un pedal de expresión al conector Expression y lo mueva. Normalmente, esto se utilizaría para controlar el volumen durante la ejecución. Si programa un ajuste de EVB3, ajusta el parámetro Expression a 0 y luego define un efecto wah wah (donde el controlador 11 controla la frecuencia de corte del wah wah), podrá controlar el wah wah con el pedal sin necesidad de programar nada en el teclado maestro. Consulte más información sobre este tema en “Configuración MIDI” en la página 346. También debería consultar el manual de usuario de su teclado. Control de wah wah con otros controladores MIDI o con Postpulsación Puede utilizar cualquier mensaje de cambio de control MIDI para controlar el efecto wah wah. Puede seleccionar cualquier número de controlador o la postpulsación del canal (Touch) en el campo CC. Mode Mode le permite activar o desactivar el efecto wah wah. Si selecciona “Mode Off”, se desactivará el efecto. Dispone de seis tipos de filtro diferentes:  ResoLP (“Resonating Low Pass Filter”): en este modo, el wah wah funcionará como un filtro resonante de paso bajo. En la posición de mínimo del pedal solo pasarán las bajas frecuencias.366 Capítulo 22 EVB3  ResoHP (“Resonating High Pass Filter”): en este modo, el wah wah funcionará como un filtro resonante de paso alto. En la posición de máximo del pedal solo pasarán las altas frecuencias.  Peak: en este modo, el wah wah funcionará como un filtro de pico (campana). Se enfatizarán las frecuencias contenidas en la frecuencia central, controlada por el controlador MIDI seleccionado.  CryB: este ajuste imita el sonido del wah wah del conocido tema “Cry Baby”.  “Morley 1”: este ajuste imita el sonido de un famoso pedal de wah wah fabricado por Morley. Presenta una leve característica de pico.  “Morley 2”: este ajuste imita el sonido del pedal de distorsión de wah wah de Morley. Tiene una Q constante. Range Controla la sensibilidad del wah wah a los movimientos del controlador. Si solo desea modificar ligeramente la frecuencia de corte, seleccione un valor bajo. Bite El parámetro de resonancia del filtro de wah wah. Si está familiarizado con los sintetizadores, ya conoce el significado del parámetro. En cualquier caso, pruébelo: la frecuencia de corte se expande. Los valores altos harán que el wah wah suene más agresivo. Distortion El efecto de distorsión simula un amplificador de válvulas de dos etapas. Su función principal es la de simular un amplificador Leslie (o el amplificador que se habría utilizado para enviar la señal al altavoz Leslie). Type ofrece escoger entre tres tipos distintos de amplificador de válvulas: Growl, Bity y Nasty. Growl simula un amplificador de válvulas de dos etapas, parecido al modelo Leslie 122, el compañero clásico del órgano Hammond B3. Bity recuerda a un amplificador de guitarra de blues. Nasty produce una gran distorsión y resulta muy apropiado para sonidos agresivos. El control Tone solo afecta a la parte distorsionada del sonido mientras que la parte de la señal seca permanece intacta. Esto permite crear sonidos con overdrive muy cálidos, que no se volverán rasposos cuando intente obtener más agudos del instrumento. Drive controla la cantidad de distorsión de overdrive. El nivel de salida se compensa automáticamente, por lo que no necesitará otra utilidad de control para ajustar el volumen maestro.Capítulo 22 EVB3 367 “Rotor Cabinet” El relato de la historia del Hammond no estaría completo sin un capítulo dedicado a los altavoces giratorios, fabricados por Leslie. Hoy en día, de hecho, tocar un órgano B3 sin altavoz giratorio se ve como un efecto especial. La sección del altavoz giratorio de EVB3 no solo simula el propio altavoz, sino también los micrófonos que recogían el sonido. Botones “Rotor Speed” Estos botones cambian la velocidad de giro de la siguiente manera:  Chorale: movimiento lento.  Tremolo: movimiento rápido.  Brake: detiene el rotor. Menú Cabinet En el menú Cabinet puede seleccionar uno de los siguientes ajustes:  Off: selecciónelo para desactivar el rotor. Hay una alternativa a la desactivación del rotor: en el modo Brake los altavoces no giran, pero aun así son detectados por los micrófonos simulados en una posición aleatoria (consulte el párrafo siguiente sobre “Rotor Speed”). También puede desactivar directamente la simulación del Leslie con el botón On/Off que hay bajo el menú “Speed Control”.  Wood: imita un Leslie con una caja de madera y suena como los modelos Leslie 122 o 147.  Proline: imita un Leslie con una caja más abierta, parecido al modelo Leslie 760.  Single: imita el sonido de un Leslie con un único rotor de intervalo completo. El sonido se parece al del modelo Leslie 825.  Split: la señal de rotor de graves se distribuye más hacia el lado izquierdo, y la señal del rotor de agudos hacia el derecho.  “Wood & Horn IR”: este ajuste utiliza una respuesta a impulso de un Leslie con una caja de madera.  “Proline & Horn IR”: este ajuste utiliza una respuesta a impulso de un Leslie con una caja más abierta.  “Split & Horn IR”: este ajuste utiliza una respuesta a impulso de un Leslie con la señal del rotor de graves distribuida más hacia el lado izquierdo, y la señal de rotor de agudos más hacia el derecho.368 Capítulo 22 EVB3 “Speed Control” El menú “Speed Control” le permite definir controladores para conmutar los botones de “Rotor Speed” a distancia. El ajuste ModWheel utiliza la rueda de modulación para cambiar entre los tres ajustes de velocidad. Brake se selecciona en torno a la posición central de la rueda de modulación, mientras que Chorale se selecciona en la posición más baja y Tremolo en el tercio superior del recorrido de la rueda. Todas las demás entradas del menú “Speed Control” cambian entre Tremolo y la velocidad ajustada con los botones de “Rotor Speed”, es decir, entre Chorale y Tremolo o entre Brake y Tremolo. Si “Rotor Speed” está ajustado a Tremolo, cambiará entre Tremolo y Chorale. La diferencia entre las entradas está en la forma en que tiene lugar el cambio:  “ModWhl Toggle”: cambia tan pronto como la rueda de modulación sobrepasa el punto central en su recorrido desde la posición baja a la posición alta. Si la rueda de modulación sobrepasa su valor central en su recorrido desde la posición alta a la posición baja, no habrá cambio. Esto se ha introducido pensando en los teclados Roland con palancas que combinan la inflexión de tono y la modulación.  “ModWhl Temp”: cambia tan pronto como la rueda de modulación sobrepasa su valor central, sin tener en cuenta si la mueve desde la posición alta a la baja o desde la baja a la alta. Esto se ha introducido pensando en los teclados Roland con palancas que combinan la inflexión de tono y la modulación.  Touch: cambia tan pronto como aplique presión tras la postpulsación. Cuando deje de aplicar presión, no habrá cambio.  “Touch Temp”: cambia tan pronto como aplique presión tras la pulsación. Cuando deje de aplicar presión, habrá otro cambio.  “SusPdl Toggle”: cambia tan pronto como pise el pedal de resonancia. Cuando suelte el pedal de resonancia, no habrá cambio.  “SusPdl Temp”: cambia tan pronto como pise el pedal de resonancia. Cuando suelte el pedal de resonancia, habrá otro cambio.  “CC #18” y CC #19 Touch”: cambia tan pronto como pulse el controlador 18 o el 19. Si deja de pulsarlos, no habrá cambio.  “CC #18” y CC #1 Temp”: cambia tan pronto como pulse el controlador 18 o el 19. Si deja de pulsarlos, habrá otro cambio. “Rotor Fast Rate” “Rotor Fast Rate” define la máxima velocidad posible del rotor (Tremolo). Mientras mueve el regulador, la velocidad de rotación de Tremolo se muestra en hercios.Capítulo 22 EVB3 369 “Acc/Dec Scale” Los motores del Leslie tienen que acelerar y decelerar físicamente los conos del altavoz dentro de la caja, y la potencia de que disponen para hacerlo es limitada. “Acc/Dec Scale” determina la velocidad con la que los motores pueden acelerar los rotores (el tiempo que tardan en lograr que los rotores alcancen una velocidad determinada) y la cantidad de tiempo necesaria para que se detengan. Si el regulador se ajusta completamente a la izquierda, podrá cambiar en el acto a la velocidad preajustada. Si desliza el regulador hacia la derecha, los cambios de velocidad tardarán más en realizarse. En la posición por omisión, 1, el comportamiento es como el del Leslie. “Horn Deflector” Si mira dentro de la caja de un Leslie, verá un cono doble con un deflector en la boca del cono. Este deflector caracteriza el sonido del Leslie. Sin embargo, algunas personas lo retiraban para modificar el sonido, ya que al quitarlo aumenta la modulación de amplitud y disminuye la modulación de frecuencia. Este parámetro le permite activar y desactivar los deflectores, sin necesidad de utilizar unos externos. “Mic Angle” y “Mic Distance” El regulador “Mic Angle” define la imagen del estéreo modificando el ángulo de los micrófonos simulados. Un ángulo igual a 0° da como resultado un sonido mono, mientras que un ángulo de 180° provoca anulaciones de fase. Los ingenieros de sonido experimentados procuran evitar las distribuciones amplias. Cuando se ajusta a valores altos, “Mic Distance” hace que el sonido sea más oscuro y menos definido. Es el sonido típico de los micrófonos cuando se colocan más lejos de la fuente de sonido. “Motor Control” En el menú “Motor Control” puede determinar diferentes velocidades para los rotores de graves y agudos:  Normal: los dos rotores utilizan la velocidad indicada por los botones de velocidad del rotor.  Inv (modo inverso): en el modo Tremolo, el compartimento de graves gira con velocidad mientras que el compartimento de conos gira lentamente, y al contrario en el modo Chorale. En el modo Brake, los rotores se detienen.  910: el modo 910, o Memphis, detiene la rotación del tambor de graves a baja velocidad, mientras que la velocidad del compartimiento de conos se puede modificar. Esto puede resultar interesante si busca un sonido grave y sólido pero manteniendo algo de movimiento de agudos.  Sync: la aceleración y la desaceleración de los conos y el tambor de graves son más o menos iguales. Parece que estén sincronizados, pero solo es claramente audible durante la aceleración o la desaceleración. Nota: Si selecciona “Single Cabinet” en el menú “Cabinet Type”, el ajuste “Motor Ctrl” no es relevante porque no hay rotores de agudos y graves separados en un “Single Cabinet”.370 Capítulo 22 EVB3 Parámetros avanzados Ciertos parámetros adicionales se encuentran disponibles en la visualización de parámetros avanzados de la ventana de EVB3. “Dry Level” Ajusta el nivel de la señal seca, lo que también puede resultar útil si está seleccionada la opción “Switches to dry sound” en el menú Brake (véase más adelante). Menú Brake El menú Brake ofrece dos opciones que permiten modificar el modo Brake de EVB3:  “Stops rotor”: en este modo, el movimiento del rotor se ralentiza gradualmente hasta que se detiene por completo.  “Switches to dry sound”: en este modo, la caja del rotor se anula al detenerse, con un retardo de un segundo. Esta opción es útil si se usa la rueda de modulación para alternar entre los modos Tremolo (rotor rápido) y Chorale (movimiento lento). Si entonces pasa al modo Brake, los rotores se ralentizarán durante la transición al sonido seco. “Horn Brake Pos” y “Drum Brake Pos” Los reguladores “Horn Brake Pos” y “Drum Brake Pos” le permiten ajustar una posición de detención exacta para el rotor de conos y el de graves respectivamente. Se trata de algo que el Leslie original no podía hacer, por lo que a veces, al parar, un cono quedaba apuntando hacia la parte trasera de la caja y producía un sonido menos deseable. Menú Reverb El menú Reverb permite colocar este efecto antes (Pre) o después (Post) del efecto de rotor. “Velo to Click” El regulador “Velo to Click” le permite ajustar la sensibilidad a la velocidad de los pará- metros Click (consulte la sección “Parámetros Click”, desde la página 393 en adelante). Menú Bass El menú Bass permite imitar el comportamiento de bajo sin monitorización que tenía el primer órgano Hammond (el famoso modelo A). Este modelo no recibía señal de monitorización para la corredera 16' de la octava más baja, y las doce salidas inferiores de generación de tonos estaban disponibles en la primera corredera de la octava inferior de los registros manuales. En los órganos de consola, dichas salidas solo están disponibles en los pedales. Para simular el comportamiento del Hammond Modelo A, seleccione la opción “All the way down” en el menú Bajo. Sin monitorización, el sonido es más estridente, similar al sonido del pedal, en especial si no se utiliza una caja Leslie al tocar EVB3. Capítulo 22 EVB3 371 Si usa un controlador por hardware de dos correderas, el menú “Drawbar affects” ofrece un modo adicional que permite realizar un cambio entre dos registros, similar al que efectúa un Hammond. Si usa el ajuste predeterminado (“Drawbar affects current preset key”), las correderas cambiarán siempre el registro de la tecla de registro preajustada que esté activa. Esto no ocurre en un órgano Hammond de verdad, en el que las correderas solo afectan a los registros de preajuste Sib (manual superior) y Si (manual inferior). Así el intérprete, mientras está tocando, puede preparar un nuevo registro con las correderas y, cuando lo desee, pasar al nuevo registro. Para simular este comportamiento con EVB3: 1 Seleccione la opción “Only B & Bb key” en el menú “Drawbar mode”. Esta opción activa las correderas del manual superior para cambiar el registro de la tecla de preajuste Sib y las correderas del manual inferior afectan a la tecla de preajuste Si. 2 Modifique las correderas de Sib tal como desee. Mientras realiza estas operaciones, puede seguir tocando sin tener que cambiar el registro elegido. 3 Cambie al registro que ha preparado mediante la tecla de preajuste Sib. MIDI Controller Assignments Las asignaciones de controladores MIDI solo se actualizan cuando se carga el ajuste por omisión, o un ajuste que fue guardado con un proyecto. Todos los parámetros que le permiten seleccionar un controlador MIDI cuentan con la opción Learn. Si selecciona esta opción, el parámetro quedará asignado automáticamente al primer mensaje de datos MIDI recibido. Este modo Aprender incluye una función de tiempo de espera de 20 segundos: si EVB3 no recibe un mensaje MIDI en 20 segundos, se restaurará la asignación de controlador MIDI original del parámetro. Nota: Puesto que la nueva entrada se añade al principio de la lista, los datos de automatización existentes se incrementan en uno. En la mayoría de las circunstancias, la automatización de pista de Logic Pro será su mejor opción para grabar movimientos manuales en la ventana del módulo. La automatización MIDI será la mejor opción cuando desee utilizar su órgano de correderas de hardware como control remoto para EVB3. Las siguientes tablas muestran las asignaciones de controladores MIDI para EVB3. Las asignaciones están optimizadas para su uso con varios modelos de órgano de correderas MIDI muy extendidos. Para coincidir con los ajustes por omisión de todos los órganos más utilizados, algunos parámetros se han asignado por duplicado. Esto no debe preocuparle. 372 Capítulo 22 EVB3 “MIDI Mode”: RK Esta tabla muestra la asignación de números de mensaje de cambio de control MIDI cuando “MIDI Mode” está ajustado a RK. Esta es la opción apropiada si utiliza un órgano de correderas de la serie Roland VK o Korg CX-3 como controlador remoto para EVB3. Número de controlador Modo MIDI RK: Nombre de parámetro 70 “Drawbar 16'” 71 “Drawbar 5 1/3'” 72 “Drawbar 8'” 73 “Drawbar 4'” 74 “Drawbar 2 2/3'” 75 “Drawbar 2'” 76 “Drawbar 1 3/5'” 77 “Drawbar 1 1/3'” 78 “Drawbar 1'” “Rotor Cabinet” 80, 92 Chorale/Brake/Tremolo 81 Chorale/Brake Reverberación 82 “Reverb Level” Vibrato 85 “Upper Vibrato on/off” 86 “Lower Vibrato on/off” 87 “Chorus Vibrato Type” Percusión 94 “on/off” 95 “2nd/3rd” 102 “Percussion Volume” 103 “Percussion Time” Equalizer 104 “EQ Low” 105 “EQ Mid” 106 “EQ Hi” 107 “EQ Level” Wah 108 “Wah Mode” 109 “Wah Bite”Capítulo 22 EVB3 373 Distorsión 110 “Distortion Type” 111 “Distortion Drive” 112 “Distortion Tone” “Click Levels” 113 “Click On Level” 114 “Click Off Level” Balance 115 “Main Volume” 116 “Lower Volume” 117 “Pedal Volume” “Rotor Fast Rate” 118 “Rotor Fast Rate” Número de controlador Modo MIDI RK: Nombre de parámetro374 Capítulo 22 EVB3 “MIDI Mode”: HS Esta tabla muestra la asignación de controladores MIDI cuando “MIDI Mode” está ajustado a HS. Este ajuste corresponde a la asignación de controladores de los órganos de la serie Hammond XB. Desactive la opción “Reducción de datos MIDI” cuando esté grabando datos de un órgano de la serie XB (Archivo > Ajustes del proyecto > Grabación). Número de controlador Modo MIDI HS: Nombre de parámetro 80 “All Upper Drawbars” 81 “All Lower Drawbars” 82 “Pedal Drawbars”, “Scanner Vibrato”, “Bass Filter” “Rotor Cabinet” “Leslie On” “Rotor Cabinet on/off” “Leslie Fast” Chorale/Brake “Leslie Brake” Controla la función Brake de “Rotor Cabinet” Vibrato “Vibrato On” “Upper Vibrato on/off” (solo en XK-3) “Vibrato Mode” “Vibrato Type” (solo V1 – C3, XK-3) 87 “Chorus Vibrato Type” Drive “Distortion Drive” “Reverb Level” “Reverb Level” “Perc 2nd” y “Perc 3rd” Armónico de percusión, el 3º tiene prioridad sobre el 2º. La correspondencia entre los botones del XK y los de EVB3 es la siguiente:  2nd off, 3rd off → EVB3: “Percussion off”  2nd on, 3rd off → EVB3: “2nd Harmonic”  2nd off, 3rd on → EVB3: “3rd Harmonic”  2nd on, 3rd on → EVB3: “3rd Harmonic” “Perc Fast” Selecciona un tiempo de caída preajustado para caída rápida o lenta. “Perc Soft” Selecciona un nivel preajustado para percusión normal o suave. “Vibrato Mode” Selecciona entre “Vibrato Off”, “V1/V2/V3” ó “C1/C2/C3” (solo XK-2) “Vibrato VC” Cambia entre Vibrato y “Chorus Vibrato” (solo XK-2)Capítulo 22 EVB3 375 “MIDI Mode”: NI Esta tabla muestra la asignación de controladores MIDI cuando “MIDI Mode” está ajustado a NI. Este ajuste corresponde a la asignación de controladores del controlador B4D de Native Instruments. Número de controlador Modo MIDI NI: Nombre de parámetro 12 “Upper Drawbar 16'” 13 “Upper Drawbar 5 1/3'” 14 “Upper Drawbar 8'” 15 “Upper Drawbar 4'” 16 “Upper Drawbar 2 2/3'” 17 “Upper Drawbar 2'” 18 “Upper Drawbar 1 3/5'” 19 “Upper Drawbar 1 1/3'” 20 “Upper Drawbar 1'” 21 “Lower Drawbar 16'” 22 “Lower Drawbar 5 1/3'” 23 “Lower Drawbar 8'” 24 “Lower Drawbar 4'” 25 “Lower Drawbar 2 2/3'” 26 “Lower Drawbar 2'” 27 “Lower Drawbar 1 3/5'” 28 “Lower Drawbar 1 1/3'” 29 “Lower Drawbar 1'” Vibrato 31 “Upper Vibrato on/off” 30 “Lower Vibrato on/off” Brightness Vibrato “Attack Time” “Chorus Intensity” Percussion Sostenuto “Percussion on/off” “Release Time” “Percussion Harmonic” (“2nd/3rd”) “Sound Variation” “Percussion Volume” “Harmonic Content” “Percussion Time” Equalizer 90 “EQ Low” 70 “EQ Mid” 5 “EQ High”376 Capítulo 22 EVB3 “MIDI Mode”: NE Esta tabla muestra la asignación de números de mensaje de cambio de control MIDI cuando “MIDI Mode” está ajustado a NE. Este ajuste corresponde a la asignación de controladores del Clavia Nord Electro 2. Distortion/Click 76 “Distortion Drive” 78 “Distortion Tone” 75 “Click On Level” Leslie “Pan MSB” “Microphone Angle” 3 “Microphone Distance” “GP 8” “Leslie Accelerate/Decelerate” “GP 7” “Leslie Fast” “ModWheel MSB” “Leslie Speed” 68 Controla la función Brake: si el valor es 0,0, cambia Leslie a Brake. Los demás valores cambian el Leslie a la velocidad anterior. Número de controlador Modo MIDI NI: Nombre de parámetro Número de controlador Modo MIDI NE: Nombre de parámetro 16 “Upper Drawbar 16'” 17 “Upper Drawbar 5 1/3'” 18 “Upper Drawbar 8'” 19 “Upper Drawbar 4'” 20 “Upper Drawbar 2 2/3'” 21 “Upper Drawbar 2'” 22 “Upper Drawbar 1 3/5'” 23 “Upper Drawbar 1 1/3'” 24 “Upper Drawbar 1'” 70 “Lower Drawbar 16'” 71 “Lower Drawbar 5 1/3'” 72 “Lower Drawbar 8'” 73 “Lower Drawbar 4'” 74 “Lower Drawbar 2 2/3'” 75 “Lower Drawbar 2'” 76 “Lower Drawbar 1 3/5'” 77 “Lower Drawbar 1 1/3'” 78 “Lower Drawbar 1'”Capítulo 22 EVB3 377 Chorus/Vibrato 85 “Upper Vibrato on/off” 86 “Lower Vibrato on/off” 84 “Vibrato Mode” (la selección va de V1 a C3; C0 está excluido) Percussion 87 “Percussion on/off” 88 “Percussion Volume” (soft/normal) y Time (short/long) 95 “Percussion Harmonic” (“2nd/3rd”) Equalizer 113 “EQ High” 114 “EQ Low” Distortion/Click 111 “Distortion Drive” Leslie “GP 6” On/off “GP 7” “Leslie Speed” “GP 8” Controla la función Brake Número de controlador Modo MIDI NE: Nombre de parámetro378 Capítulo 22 EVB3 Síntesis aditiva con correderas El Hammond B3 es el órgano de correderas clásico. Al igual que en un órgano de tubos acústico, los registros (drawbars o correderas) pueden deslizarse para activarlos. Pero, a diferencia de un órgano de tubos, el B3 permite la mezcla fluida de los registros de las correderas. Cuanto más tire de las correderas, más fuerte sonarán. Dejando de lado ciertas características como los clics de las teclas, las fluctuaciones de la entonación, las distorsiones y la diafonía (simuladas por EVB3), la ejecución de una sola nota con un solo registro produce un tono sinusoidal puro. La mezcla de tonos sinusoidales armónicos, que genera unos espectros más complejos, es conocida como síntesis aditiva. Los órganos, incluidos los de tubos acústicos, podrían considerarse como sintetizadores aditivos. No obstante, existen ciertas limitaciones a tener en cuenta antes de verlos como tales. Estas limitaciones, por otra parte, son las que constituyen el carácter de cualquier instrumento real, cargado de encanto. La denominación de las correderas se deriva de la longitud de los tubos del órgano, medida en pies ('). Esta convención se sigue utilizando en los instrumentos musicales electrónicos. Al reducir a la mitad la longitud de un tubo, se dobla la frecuencia. El doble de frecuencia significa ni más ni menos que una octava más alta. El registro más grave, 16' (completamente a la izquierda, corredera marrón) y las octavas más agudas 8', 4', 2' y 1' (correderas blancas) pueden mezclarse a voluntad en cualquier combinación. 16' se describe habitualmente como la suboctava. Considerada la suboctava como fundamental, la octava por encima; 8' es el segundo parcial, 4' es el cuarto; 2' el octavo y 1' el decimosexto parcial. Con el registro “5 1/3”' (la segunda corredera marrón) puede añadir el tercer parcial. Está una quinta por encima del 8'. Básicamente, las correderas se organizan por tono, con una excepción: la segunda corredera (5 1/3') suena una quinta más aguda que la tercera. Para conocer la explicación, consulte “Efecto residual” en la página 379. “2 2/3'” proporciona el sexto parcial, “1 3/5'” el décimo y “1 2/3'” el duodécimo. De manera que el órgano electromecánico le proporciona los parciales 1 (16'), 2 (8'), 3 (“5 1/3'”), 4 (4'), 6 (“2 2/3'”), 8 (2'), 10 (“1 3/5'”), 12 (“1 1/3'”) y 16 (1'). Como puede ver, el espectro armónico está lejos de ser completo. Esta es la razón por la que los efectos de distorsión con overdrive tienen tanto éxito con los órganos electromecánicos de rueda fónica: al generar más parciales, enriquecen los espectros armónicos. Nota: El término parcial significa básicamente lo mismo que armónico, pero ambos se cuentan de distinta manera. El primer parcial se considera el fundamental. Su octava, el doble de su frecuencia, es el segundo parcial, pero se conoce como primer armónico. El quinto parcial oscila a una frecuencia cinco veces mayor que la del tono fundamental. El quinto parcial se conoce como el cuarto armónico, ya que entre los armónicos no se cuenta el fundamental (y por esta razón, el término armónico resulta menos práctico).Capítulo 22 EVB3 379 Nota: “2 2/3'” es la quinta sobre 4'. “1 3/5'” es la tercera mayor sobre 2'. “1 1/3'” es la quinta sobre 2'. En el intervalo de graves, esto puede conducir a tonos inarmónicos, sobre todo al tocar líneas de bajo en tonalidad menor. Esto es debido a que la mezcla de 2', “1 1 3/5'” y “1 1/3'” genera un acorde mayor. Efecto residual El efecto residual es un fenómeno psicoacústico. Los seres humanos pueden percibir el tono de una nota aunque el tono fundamental esté completamente ausente. Si los humanos no oyéramos de esa manera, sería imposible escuchar música en una radio de pilas. Su altavoz es incapaz de reproducir el tono fundamental de la línea de bajos, puesto que su frecuencia está muy por debajo del intervalo que puede transmitir. Si extrae todos los registros del órgano de correderas menos el fundamental, 16', seguirá percibiendo el mismo tono. El sonido se vuelve más plano, con menos graves y menos calidez, pero el tono sigue siendo el mismo. Para ajustar los registros de las correderas a menudo se tiene en cuenta este fenómeno psicoacústico. En las octavas más graves, la mezcla de las sinusoidales de las correderas 8' y “5 1/3'” crea la ilusión del sonido de 16', aunque tal frecuencia no está presente. Los órganos de tubos antiguos también hacen uso del efecto residual, al combinar dos tubos pequeños en sustitución de tubos largos, pesados y caros que requieren mucho más aire. Esta tradición se mantiene en los órganos actuales y es la razón por la que “5 1/3'” se sitúa bajo 8:“5 1/3'” crea la ilusión de un tono que está una octava por debajo de 8'.380 Capítulo 22 EVB3 Una breve historia del órgano Hammond Hubo tres inventos que inspiraron a Laurens Hammond (1895–1973), un fabricante de relojes eléctricos, para construir y comercializar un órgano electromecánico compacto con generación de sonidos mediante rueda fónica. La inspiración musical vino del Telharmonium de Thaddeus Cahill; los métodos de producción en cadena de Henry Ford y el motor síncrono de reloj doméstico fueron los otros dos factores. El Telharmonium fue el primer instrumento musical que hizo uso de las técnicas electromecánicas de generación de sonido. En el año 1900, sus generadores de ruedas fónicas del tamaño de una persona llenaban un edificio de dos plantas en Nueva York. Durante un corto periodo de tiempo, los suscriptores de la época pudieron encargar música del Telharmonium por la red telefónica de Nueva York (el “streaming” de audio de aquel tiempo). La única herramienta de amplificación era el diafragma mecánico del teléfono, ya que aún no se había inventado un verdadero amplificador de válvulas ni unos altavoces aceptables. El Telharmonium fue un fracaso comercial, pero su lugar histórico como predecesor de los instrumentos musicales electrónicos de la actualidad es incuestionable. El Telharmonium introdujo también los principios de la síntesis aditiva electrónica (véase “Síntesis aditiva con correderas” en la página 378). Laurens Hammond empezó a producir órganos en 1935 en Chicago, Illinois (EE.UU.), utilizando el mismo método de generación del sonido. La diferencia estaba en que los generadores de tonos eran mucho más pequeños y había menos registros. La patente de este órgano, el modelo A, data del año 1934. También pertenece a Hammond la patente del reverb de muelle electromecánico, que aún se encuentra en innumerables amplificadores de guitarra. El Hammond B3 se fabricó entre 1955 y 1974. Se trata del modelo de Hammond preferido por los organistas de jazz y rock, tales como Fats Waller, Wild Bill Davis, Brother Jack McDuff, Jimmy Smith, Keith Emerson, Jon Lord, Brian Auger, Steve Winwood, Joey DeFrancesco y Barbara Dennerlein. Además del B3, hay otros instrumentos Hammond más pequeños, conocidos como la serie spinet (M3, M100, L100, T100). También se fabricaron modelos de consola más grandes, muchos de los cuales se diseñaron para cubrir las necesidades de iglesias y teatros estadounidenses (H100, X66, X77, E100, R100, G-100). La producción de órganos electromecánicos se interrumpió en 1974. A partir de entonces, Hammond construiría órganos completamente electrónicos. Hoy en día, la gente de Hammond-Suzuki es más consciente de su pasado glorioso y produce excelentes órganos de correderas electrónicos. Incluso presentaron en 2002 un nuevo modelo de B3 digital que imita el diseño y las funciones del B3 clásico (excepto en el peso). El nuevo B3 utiliza un auténtico altavoz giratorio mecánico.Capítulo 22 EVB3 381 Generación de sonido por rueda fónica La generación de sonido por rueda fónica se parece a la de una sirena. Por supuesto, no hay una corriente de aire que atraviese los orificios de una rueda giratoria. En su lugar, se utiliza una pastilla electromagnética similar a la de una guitarra eléctrica. Una rueda metálica con muescas, llamada rueda fónica, gira en el extremo de una varilla magnetizada. Los dientes de la rueda provocan variaciones en el campo magnético, lo que induce un voltaje eléctrico. Este voltaje/tono es entonces filtrado, enviado a través de los manuales, amplificado, sometido a vibrato y expresión y posteriormente amplificado. Un motor síncrono de corriente alterna hace girar un largo eje motor. Montados en el eje hay 24 engranajes motrices con 12 diámetros diferentes. Estos engranajes mueven las ruedas fónicas. La frecuencia depende de la relación entre los engranajes y del número de muescas de las ruedas. El Hammond está afinado casi exactamente en una escala bien temperada. Del mismo modo que ciertos órganos de tubos ofrecen registro multiplexados, el órgano Hammond utiliza algunos generadores para más de un propósito. Algunas ruedas de alta frecuencia sirven de fundamental para las notas agudas y además proporcionan armónicos a otras notas más graves. Esto tiene un efecto positivo sobre el sonido general del órgano, evita la desafinación y estabiliza los niveles. El Leslie Don Leslie desarrolló sus altavoces giratorios en 1937 y comenzó a comercializarlos en 1940. A Laurens Hammond ni siquiera le hacía gracia la idea de los altavoces giratorios. La intención de Leslie era simular una variedad de ubicaciones en los tubos, creando una nueva percepción espacial de cada nota. Las cajas de altavoces giratorios conseguían simular ese efecto; la sensación espacial que transmiten es incomparable en relación con cualquier altavoz fijo. Las ondulaciones periódicas del sonido y el volumen, el vibrato causado por el efecto Doppler, no son más que una parte del sonido Leslie: ¡además está el efecto espacial! El primer Leslie, el modelo 30, no tenía efecto coral, solo el trémolo y la detención. La idea del Chorale, que apareció mucho después, derivó del deseo de añadir un vibrato al órgano. El efecto Chorale ofrece mucho más que un simple vibrato; se presentó al mercado con los modelos 122/147. En ese momento, Leslie añadió también el lema “Voice of the pipe organ” (“La voz del órgano de tubos”) a sus altavoces. No fue hasta 1980 cuando las dos compañías y nombres de marca se unieron, seis años después de que se construyera el último órgano de ruedas fónicas. Los altavoces giratorios mecánicos Leslie se siguen construyendo en la actualidad bajo la marca Hammond-Suzuki. Incluso el más moderno modelo digital del B3 se combina con un auténtico altavoz Leslie mecánico.23 383 23 EVD6 EVD6 es una simulación virtual del Clavinet D6 de Hohner. El sonido del Clavinet D6 de Hohner es sinónimo de funk, pero fue también muy utilizado en el rock, pop y jazz eléctrico de los años setenta por artistas como Stevie Wonder, Herbie Hancock, Keith Emerson, Foreigner y Commodores. Si ha escuchado “Superstition” o “Higher Ground” de Stevie Wonder, ya sabrá que el D6 es el instrumento más funky que existe. El EVD6 El motor de síntesis de EVD6 simula el sonido del Clavinet D6 de Hohner. Mejora el original porque puede utilizarse en estéreo y, a diferencia del D6 original, EVD6 no tiene componentes de hardware ruidosos que comprometan el sonido del instrumento. El intervalo de 60 notas (de Fa a Mi) del instrumento original se ha ampliado hasta el intervalo MIDI completo (127 notas), manteniendo la dinámica y el escalado de los sonidos. El motor de EVD6 también simula los diversos zumbidos de cuerda, clics de tecla y el tono de las pastillas que pueden encontrarse en el instrumento original. Sintetiza el sonido punzante de la fase de ataque y la adherencia de las almohadillas de los macillos. El generador de sonido reacciona con suavidad, musicalidad y precisión a los 127 tramos de sensibilidad a la velocidad definidos por la especificación MIDI. ¡Casi podrá sentir las cuerdas bajo el teclado! El extenso juego de parámetros String le permitirá alterar radicalmente el tono de EVD6 y simular un Clavinet gastado, o bien crear nuevos instrumentos. EVD6 tiene la capacidad de producir sonidos realmente únicos, que descubrirá al explorarlo y escuchar algunos de los preajustes incluidos.384 Capítulo 23 EVD6 Descubrirá también un procesador de efectos integrado en el lujoso panel frontal de EVD6, que pone a su disposición algunos de los efectos clásicos más utilizados con el Clavinet original. Los algoritmos presentes en el procesador de efectos se han adaptado y optimizado para EVD6. Entre ellos se encuentran un Wah Wah de gran sonido, modulación y circuito de distorsión. Los parámetros de EVD6 La mayor parte de los parámetros de regulador están asignados a intervalos con el cero en el centro: si un regulador se encuentra en su posición central (neutral), no afecta al sonido básico del modelo EVD6 seleccionado. Si el regulador se mueve hacia la izquierda o hacia la derecha, modificará el valor original del parámetro negativa o positivamente en esa cantidad. El panel frontal de EVD6 se puede dividir en cinco secciones principales:  Sección Global: contiene los parámetros globales.  Secciones “Excite/Click” y String: ofrece parámetros de ajuste de la respuesta de cuerda.  “Pickup display”: una representación visual ajustable de la posición de pastilla.  Sección Effects: parámetros para los efectos integrados.Capítulo 23 EVD6 385 Parámetros globales Los parámetros globales se encuentran en la parte inferior izquierda de la interfaz de EVD6. Voices Ajusta el número máximo de voces que pueden sonar simultáneamente. Al disminuir el valor de este parámetro se reduce la polifonía y con ello el consumo de recursos de procesador de EVD6. Hay dos ajustes monofónicos: mono y legato. Cada uno de estos ajustes proporciona una sola voz para tocar EVD6. Con el ajuste mono, la voz de EVD6 se acciona cada vez que se pulsa una tecla. En el modo legato los procesos de modelado del sonido de EVD6 no se accionan cuando las notas se tocan legato, solo los cambios de tono. Si las notas se tocan staccato, se acciona una voz con todos los procesos de modelado del sonido. Cuando el instrumento funciona monofónicamente, el uso de CPU se reduce al mínimo. El ajuste máximo es 24, que permite el glissando sostenido. Naturalmente, un ajuste de 24 consumirá más recursos de CPU. 10 es el ajuste por omisión. Haga clic y mantenga pulsado el botón del ratón para usarlo como regulador. Tune Ajusta la afinación en intervalos de centésimas. Un valor de 0 equivale a la afinación de concierto (A 440 Hz). El intervalo es de ±50 centésimas o, en términos más musicales, más o menos medio semitono. Para transportes por tramos de semitonos u octavas, utilice la caja de parámetros de instrumento de la ventana Organizar, como con cualquier instrumento MIDI normal. Bender Determina la inflexión de tono en pasos de semitono. Haga clic y mantenga pulsado el botón del ratón para usarlo como regulador.386 Capítulo 23 EVD6 Warmth Ajusta la variación aleatoria de una escala temperada. Los valores altos dan vida a los sonidos. Puede ser útil para simular un instrumento que lleva tiempo sin afinarse, o para engrosar ligeramente el sonido. Cuando se ejecutan acordes, el parámetro Warmth crea un cálido efecto de desafinación o interferencia entre las notas del acorde. Haga clic y mantenga pulsado el botón del ratón para usarlo como regulador. Stretch EVD6 está afinado en la escala de igual temperamento. Como desviación de esta afinación estándar, puede “estirar” la afinación en los extremos grave y agudo del sonido. Esto imita la forma en que se afinan los instrumentos de cuerda percutida como el piano, intentando encontrar un equilibrio de afinación más constante entre las notas altas y las bajas. La función stretch se ha incluido para el caso de que quiera tocar EVD6 conjuntamente con pianos acústicos. Cuando toque con una orquesta o con sintetizadores, no debe usar la opción Stretch. Haga clic y mantenga pulsado el botón del ratón para usarlo como regulador. Nota: Los tonos de los clavinet, clavicordios y pianos tienen inarmonías en su estructura armónica. Las frecuencias de estos sobretonos (armónicos) no son múltiplos enteros exactos de la frecuencia básica. Son solo aproximadas y resultan de hecho algo más agudas. Debido a esto, los sobretonos de las notas más graves tienen una relación más cercana con las frecuencias principales de las notas más agudas. Consulte también “Stiffness/Inharmonicity” en la página 395. Nota: Al aplicar Warmth y Stretch, deberá tener en cuenta que estos parámetros pueden producir un sonido desafinado, tal y como sucede cuando se abusa de un efecto de coro. Pressure En el D6 original, al aplicar presión (postpulsación) a una tecla ya pulsada el tono se eleva ligeramente. El parámetro Pressure le permite hacer esto mismo o, alternativamente, disminuir el tono por la presión. Haga clic y mantenga pulsado el botón del ratón para usarlo como regulador. Intervalo: de –1,00 a +1,00Capítulo 23 EVD6 387 Conmutadores Filter Los cuatro conmutadores de filtro son una réplica de los filtros originales del D6, con una excepción. Cuando todos los conmutadores estén desactivados, escuchará el sonido sin filtrar en lugar del zumbido del silencio del D6 original. Solo tiene que hacer clic en cualquier parte de los conmutadores para alternar entre las posiciones activado/desactivado. Los conmutadores activos se distinguen por tener las letras de un verde pálido y estar inclinados hacia la parte inferior de la ventana del módulo. Puede utilizar los conmutadores de filtro en cualquier combinación de posiciones activado/desactivado.  Brilliant: hace el sonido nasal/corta los graves.  Treble: hace el sonido más agudo/corta los graves más suavemente.  Medium: hace el sonido menos denso/reduce ligeramente los graves.  Soft: hace el sonido más suave/más silenciado. Conmutadores Pickup Como en el D6 original, las dos pastillas pueden usarse de distintos modos. Los conmutadores AB y CD se utilizan para cambiar los modos. La conexión interna de las dos pastillas se modifica de acuerdo con las distintas posiciones de los conmutadores, y con ello el sonido de la salida combinada de las pastillas. EVD6 ofrece un menú adicional que muestra sobre los conmutadores el modo actual de las pastillas. Podrá encontrar más información sobre las pastillas y el uso de estos parámetros en “Parámetros Pickup” en la página 396.388 Capítulo 23 EVD6 Stereo Spread El control “Stereo Spread” tiene dos secciones: Pickup y Key. Puede utilizar a la vez ambos tipos de distribución. Se mezclarán automáticamente. El efecto de los dos parámetros de estéreo se reflejará gráficamente en el área que rodea al botón circular “Stereo Spread”. Pickup Mientras que el D6 original solo tiene salida mono, EVD6 ofrece la posibilidad del estéreo. Cuando las dos pastillas están activadas (modos “upper+lower” y “upper-lower”), las señales de las dos pastillas se pueden distribuir por el espectro estéreo. Para ajustar la posición de “Stereo Spread”, haga clic y mantenga pulsado el botón del ratón sobre la fecha correspondiente (arriba/abajo) de la mitad inferior del botón circular, en la sección Pickup. Al mover hacia arriba el control “Stereo Spread” de Pickup, las señales de las dos pastillas se alejarán de la posición central, una hacia la derecha y otra hacia la izquierda. Ajuste Spread a su valor máximo para una colocación en el extremo izquierdo/derecho. Intervalo: de 0,00 (centro, ningún efecto) a 1,00 (estéreo total). Podrá encontrar más información sobre el uso de las pastillas en “Parámetros Pickup” en la página 396. Key Ajusta una modulación de la posición panorámica según la altura tonal. La altura de la tecla pulsada determina la panoramización. La posición central es la nota MIDI 60 (Do3 de Yamaha). Para ajustar la posición Key (teclado), haga clic y mantenga pulsado el botón del ratón sobre las flechas arriba/abajo de la sección Key (mitad superior) del botón circular. Conmutador C/D Conmutador A/B Resultado Abajo Abajo Pastilla del mástil—sonido cálido Abajo Arriba Pastilla del puente—sonido brillante Arriba Arriba Ambas pastillas—sonido pleno Arriba Abajo Ambas pastillas fuera de fase—sonido tenueCapítulo 23 EVD6 389 En su posición más alta, las posiciones extremas a izquierda y derecha se alcanzarán en la nota MIDI 60 ±30 semitonos. Intervalo: de (centro, ningún efecto) a 1,00 (estéreo total). Model El parámetro Model permite seleccionar un tipo básico de tono o modelo. Cada modelo presenta su propia característica tonal única, diseñada para crear sonidos muy distintos. Cada modelo es un instrumento por derecho propio y puede tocarse inmediatamente, sin más ediciones. Cada modelo se explica más adelante. Para seleccionar un modelo, haga clic y mantenga pulsado el botón del ratón en el área situada entre los controles “Stereo Spread” y Level, y elija uno en el menú local. Suelte el botón del ratón cuando haya hecho su selección. Todos los parámetros de EVD6 están disponibles para dar más forma al carácter tonal del modelo. En cierto modo, puede ver la selección entre parámetros de modelo como la selección de una onda en el oscilador de un sintetizador. Como con las ondas de sintetizador puras, los parámetros de edición pueden afectar al modelo de formas muy distintas. Por ejemplo, determinados ajustes Excite hacen que un modelo suele más nasal, mientras que en otro producen un sonido más ruidoso. Estas diferencias de comportamiento se deben al hecho de que la estructura armónica de cada modelo es única. Los modelos Esta sección describe las características de los distintos modelos de clavinet que se han simulado. “ClassD6” (D6 clásico) Una imitación casi exacta del D6 original. Incluye ruidos de cuerda en las caídas largas y un comportamiento realista en la liberación al soltar las teclas. Cada D6 era único en su estilo; ajuste libremente los muchos controles que modelan el sonido para conseguir que encaje con el de los D6 que haya utilizado o escuchado. “Old D6” Este modelo simula un D6 muy gastado. Los macillos y las cuerdas están algo viejos y usados. Se ha simulado el sonido de los macillos pegajosos, así como el característico sonido enriquecido de los graves.390 Capítulo 23 EVD6 “Sharp” Muy brillante y con mucho desgarro, suena bien con wah wah y phaser. “MelloD6” Del inglés “mellow”, suave y tranquilo. Basic Un clavinet básico y sencillo. Domin Un modelo potente con un ataque fuerte y con pegada, reacciona a la velocidad de forma más agresiva que otros modelos. GuruFnk (“Guru Funk”) En las octavas más graves, las oscilaciones de las cuerdas van resonando más con el tiempo hasta que finamente se desploman (tras 20 o 30 segundos). Las notas más agudas tienen una caída mucho más corta, lo que también se aplica a su resonancia. Este modelo invita a un estilo de ejecución con un bajo funky y pesado en las octavas más graves. Queda muy bien con algo de phaser y acordes sostenidos cuando se tocan las notas graves del bajo. Otra excelente opción sería añadirle un módulo de retardo de Logic Studio. Harpsi Modelo similar al clavicordio. Pluck Cuerda pulsada. Modificando la posición de las pastillas se cambia la cuerda pulsada, lo que hará que suene más a guitarra. También se pueden conseguir sonidos de arpa colocando la pastilla más baja en torno a la posición central. Para el sonido de arpa, aumente “String Decay”, Release y “Excite Shape”, y disminuya “Excite Brilliance”. Wood Sonido de madera, ligero y con algunos sobretonos inarmónicos. Puede resultar algo desafinado en algunos contextos. “Ltl India” Como el sonido de una cítara, rico en resonancia. StrBells Un modelo de campana con marcados sobretonos (inarmonías). Dulcimer Modelo similar al salterio. Picked Este modelo simula una cuerda de nailon pellizcada. Capítulo 23 EVD6 391 Notas especiales acerca de los modelos Observará que hay zonas del teclado en las que el sonido cambia significativamente de una tecla a otra. Se trata de algo intencionado que refleja el comportamiento de algunos de los clavinet auténticos simulados por EVD6. El D6 original presentaba marcadas diferencias de timbre entre algunas teclas, la más llamativa de las cuales estaba entre la cuerda mas aguda, entorchada, y la más grave, sin entorchado. Si le gusta el sonido del original pero no sus abruptos cambios de timbre, EVD6 le ofrece un modelo suavizado, MelloD6. Cuando utilice un ajuste con las dos pastillas bastante próximas al extremo superior de las cuerdas y los conmutadores de filtro “Brilliant + Treble” activos, el tono fundamental será muy débil en la señal de salida. Por tanto, escuchará principalmente los sobretonos que no estén del todo afinados en los modelos inarmónicos (por ejemplo, Wood). Para paliar este efecto desafinado, pruebe a mover las pastillas hacia el centro y desactive todos los filtros. Level Ajusta el nivel en decibelios (dB) tras los efectos. Haga clic y arrastre para ajustarlo. El controlador MIDI utilizado para Expression escala el nivel de salida, a menos que esté asignado al Wah Wah o al Damper. Rueda de Damper y “Damper Ctrl” El D6 original cuenta con un regulador de sordina (damper) a la derecha del teclado que permite al intérprete apagar el sonido de las cuerdas. Hay dos formas de ajustar el control “Damper Wheel”:  Haga clic y arrastre el control “Damper Wheel”.  Utilice un controlador MIDI, como la rueda de modulación de su teclado. 392 Capítulo 23 EVD6 La posición de la rueda Damper se guarda junto con el sonido. El parámetro “Damper Ctrl” (número) le permite seleccionar el controlador MIDI que moverá la rueda Damper. Haga clic y seleccione un nombre o número de controlador en el menú. Suelte el botón del ratón cuando haya hecho su selección. Nota: Puede utilizar la velocidad MIDI para controlar la rueda Damper. Para ello, seleccione el parámetro Velocity en el menú. Cuando mueva la rueda de software con el controlador MIDI, también se moverá en la pantalla. El control MIDI se puede desactivar seleccionando la opción Off del menú. Nota: El parámetro “Wah Ctrl” se describe en la página 399. “Velocity Curve” EVD6 ofrece nueve curvas de velocidad preajustadas. Le permitirán seleccionar una curva que se adapte a su estilo de ejecución o su sonido. Estas son las nueve curvas disponibles: fix25%, fix50%, fix75%, fix100%, convex1, convex2, linear (por omisión), concave1 y concave2. Parámetros Excite Excite describe la excitación de la cuerda. En otras palabras, determina cuánta potencia física estimula la oscilación de la cuerda.Capítulo 23 EVD6 393 Shape Ajusta la forma del ataque y le permite simular la dureza de los macillos de goma del D6 original. Al envejecer el instrumento, los macillos se gastaban y agrietaban, lo que afectaba a la nitidez y el timbre del D6. Los valores negativos (hacia la izquierda) proporcionan un ataque más suave, mientras que los positivos generan un ataque más duro. Intervalo: de –1,00 a +1,00 Brilliance Controla el contenido armónico de la estimulación de la cuerda. Los valores positivos (hacia la derecha) producen un sonido más nítido. Los valores negativos producen un sonido más sordo. Parámetros Click Los macillos de goma del D6 original envejecen y se estropean, como los de fieltro de un piano. Los D6 muy usados producen un clic distintivo cuando se suelta una tecla. Esto se debe a que la cuerda se adhiere al macillo de goma antes de que se levante. Las características de este clic final son peculiares de cada modelo y pueden refinarse con los siguientes parámetros. Intensity Los valores positivos incrementan el nivel del clic final con respecto al preajuste del modelo. Los valores negativos reducen el nivel: un valor de –1,00 equivale a ningún clic final. Si desea simular un D6 viejo, incremente el valor moviendo el regulador hacia la derecha. Intervalo: de –1,00 a +1,00 Random Controla la cantidad de variaciones aleatorias en el nivel del clic a lo largo del teclado. Este regulador simula el desgaste de algunos macillos, no de todos, imitando el desgaste que real que sufriría el original. Cuanto más a la derecha se mueva, mayor será la variación entre los clic de algunas teclas. Si se lleva completamente a la izquierda, todas las teclas tendrán el mismo nivel de clic. Intervalo: de 0,00 a +1,00394 Capítulo 23 EVD6 Velocity El parámetro Velocity controla el nivel de modulación del clic final según la velocidad (velocidad de Note On o velocidad de Note Off). Intervalo: de 0,00 a 1,00. La selección de los datos Note On/Off como fuente de modulación estará determinada por los botones KeyOn/KeyOff. Botones KeyOn/KeyOff Pulse el botón correspondiente para seleccionar el tipo de dato de velocidad que deberá utilizarse para la modulación del nivel del clic de liberación: haga clic en el botón KeyOn si desea utilizar la velocidad de ataque (la fuerza con que pulsa la tecla) como valor para el clic de tecla. Si desea utilizar la velocidad de liberación (la rapidez con que levante las teclas) para determinar el valor del clic de tecla, haga clic en el botón KeyOff. Nota: KeyOff precisa de un teclado con funciones de velocidad de liberación. Nota: El parámetro Velocity debe estar ajustado a un nivel razonable para que la modulación “KeyOn/KeyOff” sea efectiva. Parámetros String El modelo seleccionado determina el comportamiento básico de las cuerdas, pero los siguientes parámetros le permitirán modificar distintas características de cuerda, tomando como punto de partida el ajuste del modelo. Si quiere más información sobre la selección de modelos, consulte “Model” en la página 389. Decay Los valores positivos proporcionan un tiempo de caída más largo tras el ataque de la nota. los valores negativos reducen el tiempo de caída. Intervalo: de –1,00 a +1,00 Parámetros StringCapítulo 23 EVD6 395 Release Los valores positivos ofrecen un tiempo Release más largo tras la liberación física de una tecla. Intervalo: de –1,00 a +1,00 Damping Permite modificar la amortiguación de las cuerdas. La amortiguación consiste esencialmente en una caída más rápida de los parciales o armónicos más agudos de un sonido, y es una propiedad del material utilizado para las cuerdas (amortiguación alta para las cuerdas de tripa, media para las de nailon y baja para las de acero). Auditivamente, la amortiguación produce un sonido más suave y redondeado o un sonido aterciopelado, dependiendo del modelo que se utilice. Un valor positivo hará el sonido más suave y uno negativo permitirá que pasen más parciales agudos, haciendo el sonido más brillante. Intervalo: de –1,00 a +1,00 “Tension Mod” Permite agregar un efecto no lineal a las cuerdas, lo que suele hacer que el tono resulte algo más agudo inmediatamente después de la pulsación/golpe/rasgueo. Es común a todos los instrumentos de cuerda, como el D6, la guitarra, etc. La característica de modulación de tensión está integrada en cada modelo, pero puede modificarse con el parámetro “Tension Mod”. El intervalo de este parámetro es muy grande, y puede utilizarse para obtener efectos de sonido extraños con EVD6. También puede utilizarse para simular un clavinet desafinado o un sonido aproximado de cítara, para versionar Norwegian Wood. Intervalo: de –1,00 a +1,00 Stiffness/Inharmonicity Permite intensificar o reducir la influencia de la inarmonía en el sonido. Combinados a diferentes niveles, estos parámetros pueden crear sonidos metálicos de campana o sonidos de piano eléctrico al estilo DX. También puede ser útil para producir sonidos de bajo de madera. Experimente con ambos parámetros en cada modelo. Cuanto más alto sea el nivel del parámetro Inharmonicity, más bajo será el umbral de las frecuencias entrantes. Es decir, el parámetro Inharmonicity determina el armónico más grave por encima del cual la difusión del espectro inarmónico tendrá relevancia. Intervalo: de –1,00 a +1,00 Stiffness controla la intensidad de esta difusión del espectro. El tono fundamental no se verá afectado por estos parámetros. “Pitch Fall” Debido a la estructura física del D6 original, el tono de cada nota cae inmediatamente después de soltar la tecla. La intensidad de este efecto, distinta en cada modelo, puede modificarse con este parámetro. Para desactivar totalmente la caída de tono, sea cual sea el modelo seleccionado, ajuste este parámetro completamente a la izquierda (–1,00). Intervalo: de –1,00 a +1,00396 Capítulo 23 EVD6 Parámetros Pickup El D6 original cuenta con dos pastillas electromagnéticas muy parecidas a las de las guitarras eléctricas: una bajo las cuerdas (lower) y otra sobre ellas (upper). “Pickup Position” A diferencia de las pastillas fijas del instrumento original, las de EVD6 se pueden colocar en posiciones y ángulos arbitrarios. Para ello solo tiene que hacer clic sobre un extremo de la pastilla deseada (Upper o Lower) y arrastrar el extremo a la nueva posición. Suelte el botón del ratón cuando haya terminado. Se pueden mover ambos valores simultáneamente. Para ello, haga clic y arrastre el punto central de la pastilla hasta la nueva posición. Los paneles numéricos upper y lower, en la parte superior izquierda de la ventana, indican la posición actual de cada pastilla con respecto a la cuerda. Un valor de 50 (porcentaje) significa que ese extremo de la pastilla está situado por encima o por debajo del centro de la cuerda, lo que produce un tono pleno. Cuando la pastilla se acerca a cualquier extremo de la cuerda (valores en torno a 0 ó 99), el tono se vuelve más tenue. En la visualización gráfica Pickup las cuerdas están alineadas de izquierda a derecha según su tono: las más graves a la izquierda, las más agudas a la derecha. Mientras cambia la posición de las pastillas, pulse repetidamente una nota con el fin de escuchar el efecto que la posición tienen en el tono global de su sonido. Automatizando la posición de las pastillas se pueden conseguir interesantes efectos parecidos a los del phaser. Importante: Las pastillas se pueden entrecruzar en la ventana “Pickup Position”. Esto puede causar un hueco (notas sin sonido o muy débiles) en el intervalo de su teclado. Esto es debido a una cancelación de fase entre las pastillas. Si ocurrieran estas cancelaciones, ajuste una o ambas pastillas hasta que las notas requeridas vuelvan a sonar.Capítulo 23 EVD6 397 “Pickup Mode” Al hacer clic en los conmutadores AB y CD, cambiará la conexión virtual de las dos pastillas. La conexión actual, que EVD6 llama “Pickup Mode”, se muestra en el panel “Pickup Mode”. También puede hacer clic directamente en el panel “Pickup Mode” y seleccionar el modo deseado en el menú.  C + A = Lower  C + B = Upper  D + A = Lower – Upper  D + B = Lower + Upper Consulte también “Stereo Spread” en la página 388 y “Conmutadores Pickup” en la página 387. Parámetros de efectos Ninguna simulación de Clavinet estaría completa si no incluyera una selección de procesadores de efectos. En este terreno, EVD6 no se queda atrás, ya que incluye tres efectos de pedal que han sido parte integrante del sonido Clavinet típico durante décadas. Cada efecto se ha modelado meticulosamente basándose en los efectos de pedal que estaban disponibles en los días dorados del Clavinet (los años setenta), asegurándole ese sonido de época en sus actuaciones. Como es evidente, también puede aprovechar las ventajas del gran número de módulos de Logic Studio para perfeccionar aún más su sonido. Distortion El efecto de distorsión integrado permite ajustar la intensidad y el tono. Intervalo: Tone de –2.000 Hz a 20.000 Hz, Gain a –0 dB a 20 dB. Si utiliza ajustes bajos para Tone y Gain, la unidad Distortion creará cálidos efectos de overdrive. Los efectos de distorsión brillante y chillona se obtienen con ajustes altos para Tone y Gain.398 Capítulo 23 EVD6 Compressor El compresor siempre precede el efecto Distortion. Esto permite aumentar o disminuir la ganancia percibida para ofrecer el nivel de entrada deseado al circuito Distortion. El compresor permite crear distorsiones realmente crujientes, que se complementan con wah wah o phaser. También puede utilizarse para mejorar el clic de tecla y enfatizar los armónicos de los diversos modelos. “Compression Ratio” El panel “Compression Ratio” le permite ajustar la pendiente de la compresión aplicada. Para ajustarla, haga clic en el panel y utilice el ratón como regulador. Compressor está vinculado al efecto Distortion y siempre le precede. Por lo tanto, el parámetro “Effects Order” es muy importante para situar este compresor en la cadena de efectos. Por favor, consulte “FX Order” en la página 401 si quiere más información. Nota: Si el efecto Compressor/Distortion es el último de la cadena y su ganancia está reducida pero “Compression Ratio” tiene un valor alto, estará de hecho comprimiendo la señal de salida de EVD6. Wah El efecto Wah Wah típico se genera mediante un filtro con movimiento dinámico. EVD6 ofrece simulaciones de varios efectos wah wah clásicos, además de algunos tipos de filtro básicos. Los valores posibles son: off, ResoLP, ResoHP, Peak, CryB, Morl1, Morl2. Las abreviaturas significan: filtros resonantes de paso alto y bajo, filtro de pico, CryBaby, Morley 1 y Morley 2. Los tres últimos son modelos de pedal de efecto famosos que aún se siguen fabricando. Nota: La combinación de wah wah seguido de distorsión produce uno de esos resultados fuzz-wah funky tan perseguidos.Capítulo 23 EVD6 399 “Wah Mode” Solo tiene que hacer clic y mantener pulsado el botón del ratón en el panel Mode (“Wah Wah”) y seleccionar el modelo (de efecto de pedal) deseado en el menú local. Range Determina la frecuencia de corte del filtro ajustado con el modo “Wah Wah”. Con Range ajustado a la izquierda, la frecuencia de corte se moverá solo en un intervalo estrecho. Para obtener un intervalo de control más amplio, gire el potenciómetro Range hacia la derecha. Envelope (Depth) Ajusta la sensibilidad del envolvente con respecto a su interpretación y, en consecuencia, la profundidad de la modulación de filtro resultante. La forma de la envolvente sigue la dinámica de la ejecución. Un efecto “auto wah” se produce utilizando un seguidor de envolvente para controlar automáticamente la frecuencia de corte de filtro. Gire Envelope hacia la derecha para incrementar la profundidad de la modulación. “Wah Ctrl” Permite definir el controlador MIDI (número/nombre) utilizado como control manual de efecto wah wah. Por ejemplo, los controladores de pedal MIDI gozan de fama como controladores de efecto wah wah, y puede utilizar este parámetro para configurar EVD6 de forma que el controlador de pedal MIDI controle el efecto wah wah. También puede utilizar la velocidad MIDI para controlar el efecto wah wah. Solo tiene que hacer clic en el campo de parámetro correspondiente y seleccionar Velocity en el menú local. La asignación de control MIDI se puede desactivar seleccionando off. Nota: El wah wah puede ser controlado simultáneamente por la envolvente y por el controlador externo. En este caso, el efecto de la envolvente y el del controlador externo se mezclarán.400 Capítulo 23 EVD6 Como ocurre con el Damper, hay un regulador llamado “Wah Pedal Position” que siempre muestra la posición actual del pedal. Esto garantiza que la posición del pedal más reciente se guardará junto con el sonido. El regulador “Wah Pedal Position” solo está disponible en la visualización Controls. Seleccione View > Controls para cambiar de la visualización Controls a la de Editor. La posición del pedal puede automatizarse grabando los mensajes del controlador MIDI o utilizando el sistema de automatización de pista. Modulation EVD6 ofrece una unidad de modulación con tres tipos de efectos de modulación activables. Mode El panel Mode le permite elegir el efecto de modulación entre Phaser, Flanger o Chorus. Haga clic y seleccione uno en el menú local. Phaser El parámetro Rate ajusta la velocidad de la interferencia; el parámetro Intensity ajusta la profundidad de la interferencia. Intervalos: Rate, de 0,10 Hz a 10 Hz; Intensity, de 0 a 100 Los valores altos generan desplazamientos de fase autooscilantes y muy profundos, que producen esos sonidos punzantes (y que también pueden dañar el oído y los altavoces, ¡sea prudente!). Chorus Ajusta la velocidad del efecto Chorus; el parámetro Intensity ajusta su profundidad. Con valores altos en Intensity se consiguen efectos de conjunto. Intervalos: Rate, de –0,10 Hz a 10 Hz; Intensity, de –0 a 100 Flanger El parámetro Rate ajusta la velocidad del flanger; el parámetro Intensity ajusta su profundidad. Intervalos: Rate, de –0,10 Hz a 10 Hz; Intensity, de –0 a 100. Unidad de modulaciónCapítulo 23 EVD6 401 FX Order Aquí se puede seleccionar el orden de la serie de efectos. Las cuatro opciones son:  WDM: Wah > Distortion > Modulation  DWM: Distortion > Wah > Modulation  MDW: Modulation > Distortion > Wah  WMD: Wah > Modulation > Distortion Del mismo modo que los pedales se pueden conectar unos a otros en serie, la sección de efectos de EVD6 le invita a experimentar. Esta libertad en el direccionamiento de los efectos resulta especialmente útil para decidir si una señal distorsionada pasará por el wah wah (para lograr un sonido más funky) o si un sonido con wah wah se distorsionará (para sonidos chillones), por ejemplo. Control de EVD6 por medio de MIDI Es posible controlar y automatizar los parámetros de EVD6 y de otros módulos por medio de los controladores MIDI que ofrecen muchos teclados maestros y cajas de faders MIDI. Las asignaciones de controladores MIDI (“Wah Ctrl”, “Damper Ctrl”) solo se actualizan cuando se carga un preajuste o un ajuste guardado con un proyecto, con una excepción: si en un ajuste se selecciona Velocity, la asignación se actualizará. Cuando seleccione un ajuste que tenga asignado cualquier controlador distinto de Velocity, se utilizará el valor por omisión o el último valor manual seleccionado (excepto Velocity). Todos los parámetros que le permiten seleccionar un controlador MIDI cuentan con la opción Learn. Si selecciona esta opción, el parámetro quedará asignado automá- ticamente al primer mensaje de datos MIDI recibido. Este modo Aprender incluye una función de tiempo de espera de 20 segundos: Si EVD6 no recibe un mensaje MIDI en 20 segundos, se restaurará la asignación de controlador MIDI original del parámetro. Nota: Puesto que la nueva entrada se añade al principio de la lista, los datos de automatización existentes se incrementan en uno.402 Capítulo 23 EVD6 Una breve historia del Clavinet La empresa alemana Hohner, fabricante del Clavinet, era conocida principalmente por sus instrumentos de lengüeta (armónicas, acordeones, melódicas, etc.), y ya había fabricado algunos teclados clásicos antes del primer antecesor del Clavinet, conocido como Cembalet. El músico e inventor Ernst Zacharias diseñó el Cembalet en los años cincuenta. Estaba pensado como una versión portátil y amplificable del clave o clavicémbalo. Su mecanismo funcionaba pulsando el extremo de una lengüeta plana con la tecla y amplificando el sonido de forma muy parecida a la guitarra eléctrica. Un año o dos después de la presentación del Cembalet aparecieron dos modelos de Pianet. Tanto el modelo CH como el N utilizaban lengüetas planas para producir el sonido, pero empleaban una técnica muy distinta de pulsación o percusión. Cuando se pulsaba una tecla, se activaba una almohadilla adhesiva que se pegaba a la lengüeta. Al liberar la tecla, su peso hacía que la almohadilla se despegara de la lengüeta. Esto hacía vibrar la lengüeta y esta vibración se amplificaba. El Pianet modelo T, que se presentó varios años después, utilizaba una ventosa de caucho blando sobre las lengüetas en lugar del adhesivo de los modelos CH y N. Sin embargo, este método aún tenía varios inconvenientes, ya que la dinámica que ofrecía el teclado era muy limitada. Otra limitación consistía en que todas las lengüetas quedaban apagadas al liberarlas, impidiendo así obtener sostenimiento por medio del pedal. A pesar de esos problemas evidentes, el sonido del Pianet modelo T fue popularizado por bandas como los Zombies y Small Faces, en los años sesenta. En los años que transcurrieron entre la presentación del modelo N y la del modelo T, Zacharias inventó el que llegaría a ser el teclado más exitoso de Hohner, y ciertamente el más funky: el Clavinet. El Clavinet se diseñó para replicar el sonido de un clavicordio pero con un sonido más lleno (el clavicordio tenía un sonido extremadamente débil.) Los primeros modelos (el Clavinet I con amplificador integrado, el Clavinet II con filtros tonales o el Clavinet L con su curiosa forma triangular) condujeron finalmente al Clavinet C. Este, a su vez, se perfeccionó en el D6: un teclado portátil y amplificable. El D6 utilizaba un macillo que golpea una cuerda contra una superficie metálica para producir el tono. Tenía un teclado completamente dinámico, ya que el percutor estaba directamente bajo la tecla, lo que significa que cuanto más fuerte se golpeara, más alto y vibrante era el sonido. Si menciona el Clavinet en la actualidad, la mayoría de la gente pensará inmediatamente en “Superstition” de Stevie Wonder: una grabación que debe tanto al D6 como al artista que la creó e interpretó. El D6 fue pronto sustituido por el E7 y el Clavinet/Pianet Duo. Eran básicamente iguales que el D6 pero más transportables, menos ruidosos y mejor protegidos contra los murmullos de proximidad que los modelos anteriores. Capítulo 23 EVD6 403 Funcionamiento del D6 Cada tecla del D6 constituya una palanca de un solo brazo. Cuando se baja una tecla, un émbolo bajo ella toca la cuerda y la presiona contra un yunque. La cuerda golpea contra el yunque con una fuerza determinada por la velocidad de la tecla. Esto afecta a la dinámica de la cuerda que suena. Estas vibraciones mecánicas se convierten en frecuencias magnéticas por medio de pastillas magnéticas que se amplifican y reproducen a través de un altavoz. Cuando se libera la tecla, el contacto entre el émbolo y el yunque queda roto, dejando libre la parte de la cuerda que está envuelta en lana, de forma que la vibración de la cuerda se ensordece al instante. Notas duplicadas Cuando esté experimentando con EVD6 o escuchando alguno de los ajustes incluidos, podrá encontrar sonidos que parecen accionarse tanto con Note On como con Note Off. En realidad se trata de algo intencionado que imita al D6 original. El D6 auténtico tenía el “problema” de que las cuerdas se pegaban a los macillos cuando estaban muy gastados, produciendo un segundo sonido cuando se liberaba la cuerda. Puede ajustar la intensidad de este clic de tecla con el regulador Intensity de la sección Click (consulte “Parámetros Click” en la página 393). Mueva el regulador hacia la izquierda y el segundo sonido no se volverá a oír al levantar la tecla.24 405 24 EVP88 EVP88 es un piano eléctrico virtual que simula el sonido de distintos pianos Rhodes y Wurlitzer, así como el sonido del piano Hohner Electra. Los sonidos de los diversos pianos Fender Rhodes se encuentran entre los sonidos de teclado más populares en la segunda mitad del siglo XX. Los diferentes modelos de Rhodes se han popularizado en un amplio abanico de estilos de música, desde el pop, el rock, el jazz y el soul hasta géneros más recientes, como el house o el hip hop. Casi tan popular como el Rhodes fue el piano Wurlitzer, que tuvo su mayor éxito en los setenta. El Rhodes, el órgano Hammond y los sintetizadores analógicos sustractivos eran considerados los instrumentos fundamentales en el equipo de los músicos de rock entre 1965 y 1985, y parecía que eran incomparables e inimitables… hasta ahora. El EVP88 El motor de síntesis del piano EVP88 está diseñado exclusivamente para crear una simulación ultrarrealista de los pianos eléctricos. Ofrece una dinámica y escalado de los sonidos suaves a lo largo de todo el intervalo de 88 teclas, y no adolece de los cambios abruptos en el sonido típicos de los instrumentos muestreados. No hay bucles audibles, y nunca oirá el filtro de paso bajo cerrarse mientras el sonido de una nota se desvanece. El motor de EVP88 también simula el movimiento físico de las lengüetas, campanas y barras de tono en los campos eléctrico y magnético de las pastillas de los instrumentos originales. Sintetiza los transitorios sonoros y acampanados de la fase de ataque, así como la acción de los martillos y los ruidos de amortiguación. El generador de sonido reacciona de manera suave, musical y precisa en los 127 pasos de velocidad definidos en la especificación MIDI.406 Capítulo 24 EVP88 En el panel frontal de EVP88 descubrirá un procesador de efectos integrado que proporciona varios efectos clásicos comúnmente usados en los sonidos de piano eléctrico. Los algoritmos que presenta el procesador de efectos se han diseñado, adaptado y optimizado específicamente para EVP88. Entre ellos se incluyen un ecualizador de excelente sonido, una saturación, un phaser estéreo, un tremolo estéreo y un chorus estéreo. Parámetros de EVP88 Esta sección describe los distintos controles disponibles en el panel frontal de EVP88. Parámetros globales Los parámetros globales afectan a todo el instrumento EVP88, y no solo a modelos específicos de pianos eléctricos. Model El gran sintonizador de modelo permite escoger el modelo de piano eléctrico. Al seleccionar un nuevo modelo, todas las voces activas que están sonando se silencian y todos los parámetros se reinician a los valores estándar. Por eso, normalmente se selecciona el modelo antes de intentar editar los ajustes de efectos y parámetros. Existen varios modelos de Rhodes disponibles, como el Mark I, Mark II y el piano “suitcase” (portátil), además del Wurlitzer y el Hohner Electra. Para obtener más información acerca de los instrumentos simulados, consulte “Una breve historia del Clavinet” en la página 402. Los nombres de estos instrumentos son marcas comerciales registradas y están protegidos por la ley. Capítulo 24 EVP88 407 Voices El parámetro Voices permite definir el número máximo de voces que pueden sonar simultáneamente. Si se disminuye el valor de este parámetro, se limitará la polifonía y los requisitos de procesamiento de EVP88. Si este parámetro se ajusta en 1, el instrumento funciona en modo monofónico y usa recursos mínimos de la CPU. El valor máximo es 88, que permite realizar glissandos a lo largo de todo el teclado con el pedal de resonancia pulsado. Lógicamente, un ajuste de 88 requerirá más potencia del procesador. Tune El ajuste global Tune permite afinar EVP88 en incrementos centesimales. Un valor de 0 equivale a la afinación de concierto (A 440 Hz). El intervalo es de ±50 centésimas o, en términos más musicales, más/menos medio semitono. Para transposiciones en pasos de semitonos u octavas, use la caja de parámetros de pasaje de la ventana Organizar, igual que haría con cualquier instrumento MIDI. Parámetros de modelo Los parámetros de modelado afectan específicamente al modelo seleccionado en ese momento. Decay Tiempo de caída del sonido de piano. Cuanto más bajo sea el valor, menos sostenido resultará el sonido y mayor será el nivel de amortiguación aplicado a la vibración de las campanas. Cuando se usan valores cortos para este parámetro, el tono principal es más pronunciado y suena más tiempo que los armónicos transitorios. El efecto resultante es parecido al de pulsar una cuerda de guitarra eléctrica mientras se amortigua con la palma de la mano que sostiene la púa. Los pianos eléctricos se pueden modificar de forma similar. Si se usan ajustes largos, se obtendrá un sonido más sostenido y con menos sensación de dinámica. Nota: Pruebe los módulos de compresión de Logic Studio y experimente con los distintos ajustes de Decay. Release El parámetro Release determina la cantidad de sordina aplicada al soltar las teclas. Los ajustes extremadamente largos permiten tocar el piano como si se tratara de un vibráfono.408 Capítulo 24 EVP88 Bell Bell determina el nivel de los agudos inarmónicos del tono. Resulta útil para emular varios sonidos clásicos y típicos de piano eléctrico. Damper Este parámetro ajusta el nivel de ruido de amortiguación causado por el fieltro de la sordina al golpear la campana en vibración. Stereo Si se ajusta a valores altos, las notas graves sonarán por el canal izquierdo y las agudas por el canal derecho. Es un efecto agradable y que da sensación de espacio, aunque no es típico de los sonidos del clásico piano eléctrico. Nota: Con los módulos de Logic Studio se pueden procesar las notas agudas de forma distinta que las graves. Mediante envíos de procesamiento de señal apropiados es posible, por ejemplo, añadir algunos graves al canal izquierdo de bajos con un ecualizador, y aplicar un poco de eco a las notas más agudas. ¡Dé rienda suelta a su creatividad! Stretch y Warmth EVP88 está afinado con una escala temperada. No obstante, puede desviarse de esta afinación estándar y estirar la afinación en los intervalos de graves y agudos, muy al estilo de los pianos acústicos (especialmente los verticales). También se puede modular la afinación de cada nota aleatoriamente. Nota: Los tonos de los pianos verticales y, en menor medida de los pianos de cola (a causa de la mayor longitud de sus cuerdas), presentan inarmonías en su estructura armónica. Las frecuencias de los armónicos no son múltiplos exactos y regulares de la frecuencia básica. Son aproximados y, de hecho, ligeramente superiores. Debido a esto, los armónicos de las notas más graves (afinadas) tienen una relación más cercana con las frecuencias principales de las notas más agudas. Puesto que carecen de cuerdas, ni los pianos eléctricos ni EVP88 presentan esta relación inarmónica. La función Stretch se ha incluido para situaciones en las que se desee usar EVP88 en un arreglo junto con un piano acústico.Capítulo 24 EVP88 409 “Lower Stretch” Ajusta la desviación respecto de la escala temperada en la parte de graves del sonido. Cuanto mayor sea el valor, más baja será la afinación de las notas graves. Si se ajusta a 0, EVP88 quedará afinado con una escala temperada; es decir, cada octava abajo equivaldrá a dividir la frecuencia exactamente por la mitad. “Upper Stretch” Ajusta la desviación respecto de la escala temperada en la parte de agudos del sonido. Cuanto mayor sea el valor, más alta será la afinación de las notas agudas. Si se ajusta a 0, EVP88 quedará afinado con una escala temperada; es decir, cada octava arriba equivaldrá a duplicar exactamente la frecuencia. Warmth Variación aleatoria de una escala temperada. Los valores altos dan vida a los sonidos. Nota: Al aplicar Warmth y Stretch, deberá tener en cuenta que estos parámetros pueden producir un sonido desafinado, tal como sucede cuando se utiliza un fuerte efecto de coro. Efectos EVP88 integra los siguientes efectos: Equalizer, (Over)Drive, Phaser, Tremolo y Chorus. Equalizer El efecto Equalizer permite ampliar o cortar los intervalos de frecuencias agudas y graves del sonido de EVP88. Treble Se trata de un filtro convencional para el intervalo de frecuencias agudas. En función del modelo seleccionado, se usan los filtros shelving o de pico, con intervalos de frecuencias optimizados para cada modelo seleccionado. Bass Se trata de un filtro convencional para el intervalo de frecuencias graves. En función del modelo seleccionado, se usan los filtros shelving o de pico, con intervalos de frecuencias optimizados para cada modelo seleccionado.410 Capítulo 24 EVP88 Nota: Si se rebajan los intervalos de frecuencias agudas y graves, se obtendrá un sonido muy directo y agresivo con un intervalo de frecuencias medias más prominente. Si se precisa una ecualización más precisa, es importante recordar que se puede insertar cualquiera de los módulos de ecualización de Logic Studio en el canal de instrumento. El control Tone en el efecto de saturación también puede utilizarse para modelar aún más el sonido. Drive Cuando mejor suenan los pianos eléctricos es al tocarse a través de amplificadores de válvulas. Estos ofrecen un amplio abanico de tonos, que van de la sutil calidez de los amplificadores de guitarra ligeramente saturados hasta la psicodélica y chirriante distorsión típica del rock. EVP88 incluye un efecto Drive que simula las características de saturación de los amplificadores de válvulas. El proceso de saturación es el primer circuito de procesamiento de señal en la cadena de efectos disponibles en EVP88. Tone El control Tone ecualiza el sonido antes de que el circuito del amplificador de válvulas virtual lo amplifique o distorsione. Se puede seleccionar un color tonal más dulce, y aun así enfatizar los agudos con el ecualizador después de que la señal haya pasado por el circuito de saturación. Si prefiere unas características de distorsión más ásperas típicas de la saturación de transistores, use valores altos para el parámetro Tone. Si el sonido resulta demasiado chillón, puede rebajar los agudos mediante el control Treble, después del proceso de saturación. Gain El control Gain determina la cantidad de distorsión armónica. PhaserCapítulo 24 EVP88 411 Los pedales de phaser popularizados por los guitarristas eléctricos también son famosos entre los pianistas eléctricos, especialmente en los estilos de jazz eléctrico, jazz-rock y pop de los setenta. Los típicos efectos de phasing de cuatro etapas se basan en los cambios de fase usando filtros pasa todo modulados. La mezcla de la señal con retardo de fase y la señal original da como resultado las características muescas en la curva de respuesta de frecuencia, también conocidas como filtro en peine. Las frecuencias de las muescas en el intervalo de frecuencias no son armónicas y se desplazan hacia arriba y hacia abajo a lo largo del espectro de sonido mediante la modulación con un LFO (oscilador de baja frecuencia). Nota: Logic Studio ofrece más parámetros en su Phaser y otros módulos de modulación. Puede usar estos efectos en lugar del Phaser de EVP88, o en combinación con él. Los parámetros disponibles en el Phaser de EVP88 tienen mucho en común con los mejores phasers analógicos de los años 60 y 70, incluida una sutil distorsión de tipo analógico. Ofrece el mismo procesamiento interno de 32 bits y la misma calidad de sonido que el módulo Phaser de Logic Studio. Rate Ajusta la velocidad del efecto de fase. Si se ajusta a 0, se desactivará el Phaser. Color Ajusta la intensidad de la coloración del sonido introducida por el Phaser, causada por el envío de la señal de salida del Phaser de vuelta a su entrada. Stereophase Cambio de la fase relativa entre los canales izquierdo y derecho, con un intervalo de 0° a 180°. Si se selecciona 0°, el efecto es más intenso, pero no estereofónico. Si se selecciona 180°, el efecto aumenta simétricamente en el canal izquierdo, al tiempo que disminuye simultáneamente en el canal derecho, y viceversa. Tremolo La modulación periódica de la amplitud (nivel) del sonido se conoce como tremolo. La modulación se controla mediante un LFO. El piano portátil Fender Rhodes incluye un tremolo estéreo, mientras que muchos otros pianos eléctricos disponen de un efecto de tremolo mono simple bastante pronunciado, que puede añadir una extraña sensación polirrítmica a la interpretación.412 Capítulo 24 EVP88 Nota: El piano Wurlitzer original incluye un tremolo mono con una velocidad de modulación fija de 5,5 Hz. Para lograr un auténtico sonido Wurlitzer, seleccione 0°. Para sonidos Rhodes, seleccione 180°. Los ajustes intermedios proporcionan unos agradables efectos espaciales, especialmente si se usan velocidades de LFO bajas. Rate Ajusta la velocidad del efecto de tremolo (frecuencia del LFO). Intensity Ajusta el grado de modulación de amplitud. Si se selecciona 0, se desactiva el efecto de tremolo. Stereophase Si se ajusta a 0°, el nivel oscila en fase en ambos canales. Si se selecciona 180°, la modulación estará completamente fuera de fase, lo que dará como resultado un efecto de tremolo estéreo también conocido como autopanoramización. El efecto es similar al que se obtendría moviendo manualmente el control de panorama de lado a lado. Chorus El muy conocido efecto de chorus se basa en un circuito de retardo, cuyo tiempo de retardo está modulado permanentemente por un LFO mientras la señal retardada se mezcla con la señal seca original. Se trata del efecto más popular en sonidos de piano eléctrico. Este parámetro regula la intensidad (la cantidad de desviación del tiempo de retardo), mientras que la frecuencia del LFO permanece fija en 0,7 Hz. Se debe prestar mucha atención cuando se usen valores altos, ya que pueden provocar una cierta desafinación del piano.Capítulo 24 EVP88 413 Parámetros avanzados EVP88 ofrece diversos parámetros adicionales, accesibles mediante el triángulo informativo situado en la parte inferior de la ventana del módulo.  Regulador y campo Volume: ajusta el nivel de salida general de EVP88 (intervalo: de -20 a +20 dB).  Reguladores y campos “Bend Range Down” y “Bend Range Up”: determina la inflexión de tono en pasos de semitonos.  Regulador y campos “Chorus Rate”: ajusta la velocidad del efecto Chorus en Hz.  Reguladores y campos “Delay PP” y “Delay FF”: determinan el tiempo de retardo (en milisegundos) que se aplicará cuando se pulse una tecla pianissimo (PP—suavemente) o forte (FF—con fuerza).414 Capítulo 24 EVP88 Modelos de pianos eléctricos simulados Esta sección proporciona información general sobre los instrumentos emulados por EVP88. Rhodes Harold Rhodes (nacido en 1910) construyó el que se considera el piano eléctrico más famoso y utilizado. Diseñado en 1946 como piano sustituto del piano real para la práctica, la educación y el entretenimiento del Ejército, el piano Rhodes fue comercializado con gran éxito por la marca de guitarras Fender a partir de 1956. El Fender Rhodes se ha convertido en uno de los instrumentos musicales más populares en el jazz, especialmente en el jazz eléctrico. Su salto a la música pop y rock se produjo en 1965, cuando la CBS asumió la producción. A pesar de los diversos cambios de propiedad a lo largo de la historia de la compañía, el instrumento sigue siendo conocido como Fender Rhodes. También existen algunos sintetizadores Rhodes, que fueron desarrollados por el ya desaparecido fabricante de sintetizadores ARP. La empresa de tecnología musical y sintetizadores Roland fue propietaria de la marca durante algún tiempo y lanzó varios pianos digitales con este nombre. Desde 1997, y hasta su muerte en diciembre de 2000, Harold Rhodes recuperó la marca. El piano Rhodes basa su método de generación de sonido en unas lengüetas metálicas que funcionan como un diapasón. Estas lengüetas son golpeadas por la acción de un martillo de forma similar a como lo haría el de un piano de cola. El diapasón, dise- ñado de forma asimétrica, consiste en una fina campana atornillada a una gran barra de tono. Debido a las características de la construcción, algunas de las barras de tono están giradas en un ángulo de 90 grados. El piano mantiene la afinación correcta gracias a la masa de un muelle que puede ser movido a lo largo de la campana. La campana oscila frente a una pastilla de amplificación similar a la de una guitarra eléctrica. El sistema funciona por principios de inducción, con imanes fijos situados alrededor de la campana que ejercen un efecto de amortiguación sobre su movimiento, y que por lo tanto afectan al sonido. Al igual que la señal de salida de una guitarra eléctrica, la salida del Rhodes es más bien débil y necesita bastante preamplificación. El sonido del Rhodes no es rico en armónicos. Por eso tantos intérpretes utilizan una potenciación de agudos o un efecto de saturación al tocar el Rhodes. Como ya hemos mencionado anteriormente, el mejor sonido se consigue tocando con amplificadores de válvulas. Capítulo 24 EVP88 415 El piano Rhodes también está disponible como piano portátil (con preamplificación y un amplificador combo de dos canales) y como piano de directo, sin amplificador. Ambas versiones de este modelo portátil de 73 teclas tienen un marco de madera forrado de vinilo y una cubierta de plástico. En 1973 se presentó un modelo de 88 teclas. Las versiones Celeste y Bass, más pequeñas, no fueron tan populares. El MkII (1978) tenía una cubierta plana en lugar de redondeada. Así, los teclistas tenían la posibilidad de colocar otros teclados encima del Rhodes. En 1984 apareció el Mark V, que incluía una salida MIDI. En esta época, la producción de Rhodes disminuyó porque la mayoría de los teclistas prefería invertir en los más flexibles (y ligeros) sintetizadores digitales disponibles en el mercado. Estos teclados eran capaces de emular el sonido de los pianos antiguos, como el Rhodes, y además ofrecían una amplia variedad de fabulosos sonidos de pianos más nuevos. El sonido individual y característico de un piano Rhodes depende más de los ajustes y el mantenimiento del instrumento que del modelo. Los primeros modelos tenían martillos forrados de fieltro, lo que proporcionaba un sonido más suave que el de los últimos modelos, cuyos martillos estaban forrados con neopreno. El piano portátil incluía un preamplificador capaz de generar un sonido caracterizado por un intervalo de frecuencias medias muy dominante. Pero unos amplificadores y ecualizadores adecuados pueden hacer que un piano de directo proporcione ese mismo sonido. El piano de directo, al igual que una guitarra eléctrica, no usa cable de alimentación. A diferencia de los modelos anteriores, el MkII no tiene pinzas de resonancia en el intervalo de agudos. Por ello, el intervalo de agudos es menos sostenido. Las diferencias más significativas en términos de sonido dependen de la profundidad con la que se haya ajustado la campana. Cuando la campana está más cerca de la pastilla, la característica de la campana resulta más prominente. En los ochenta, muchos pianos Rhodes fueron ajustados para que proporcionaran un sonido más acampanado. Modelos de Rhodes  “Suitcase MkI”  “Suitcase V2”  “Bright Suitcase”  “Stage Piano MkI”  “Stage Piano MkII”  “Bright Stage MkII”  “Hard Stage MkII”  “MarkIV”  “Metal Piano”  “Attack Piano”416 Capítulo 24 EVP88 Los modelos “Metal Piano” y “Attack Piano” ofrecen cualidades sonoras idealizadas que apuntan a los instrumentos Rhodes originales, pero sin conseguir imitar el auténtico sonido de esos modelos. Estos modelos no suenan de forma realista, pero representan ideales que los técnicos de Rhodes tenían en mente al preparar sus teclados. Piano Wurlitzer Este conocido fabricante de cajas de música y órganos también construyó unos pianos eléctricos que han escrito parte de la historia de la música pop y rock. Los pianos Wurlitzer de la serie 200 son más pequeños y ligeros que los pianos Rhodes, con un intervalo de teclado de 64 teclas (desde La hasta Do), y disponen de amplificador y altavoces integrados. Su acción es similar a la de un piano acústico convencional. Se puede tocar con sensibilidad a la velocidad, igual que el Rhodes. Su sistema de generación de sonido se basa en lengüetas con muelles de acero que pueden ser afinadas con un contrapeso. El Wurlitzer funciona con pastillas electrostáticas: las lengüetas reciben una corriente de 0 voltios y se mueven entre los dientes de un peine conectado a una corriente de 150 voltios. El tono del Wurlitzer, cuya fabricación empezó a principios de los sesenta, incluye muchos armónicos impares. El Wurlitzer es muy conocido como el sonido característico del grupo Supertramp. Lo reconocerá en su álbum “Crime of the Century”. Se puede escuchar en “Bloody Well Right”, “Dreamer”, “Hide in Your Shell” y “The Logical Song”. También se puede apreciar el sonido del Wurlitzer en los discos “The Dark Side of the Moon” y “Wish You Were Here” (“Have a Cigar”, “Money”, “Time”) de Pink Floyd, y en “I am the Walrus” de los Beatles. Modelos de Wurlitzer  “Wurlitzer 200 A”  “Wurlitzer 240 V”  “Soft Wurlitzer”  “Funk Piano” El modelo “Funk Piano” ofrece un sonido de motor de piano sintetizado con graves exagerados, que no formaba parte de ningún Wurlitzer real pero que resulta muy útil y musical. Piano Hohner Electra El piano Hohner Electra, modelo bastante raro que no debe confundirse con el modelo electrónico RMI Electrapiano, presenta unos martillos percutores similares a los del Rhodes, aunque la acción de su teclado es más rígida. Fue diseñado para imitar el aspecto de un piano acústico vertical convencional. John Paul Jones, de Led Zeppelin, lo usó en “Stairway to Heaven”, “Misty Mountain Hop” y “No Quarter”. Modelos de Hohner Electra  “Electra Piano”Capítulo 24 EVP88 417 EVP88 y MIDI Esta sección describe algunas de las características de control MIDI disponibles en EVP88. Adaptación de la sensibilidad a la velocidad de los teclados MIDI EVP88 responde con extrema sensibilidad a la información de velocidad transmitida con los mensajes de notas MIDI. Es recomendable ajustar con mucho cuidado los parámetros de velocidad y dinámica de pista en Logic Pro. Puede probar el siguiente consejo para perfeccionar la curva de velocidad en caso de que no consiga la sensación correcta con su teclado MIDI.  Cree un objeto Transformador en el Entorno y cabléelo entre los objetos “Entrada física” y “Entrada secuenciador”, en la capa “Claqueta y puertos”.  Ajuste los parámetros del transformador de manera que todos los eventos MIDI con la condición nota queden ajustados a la opción “Usar mapa” del parámetro Vel, en la línea de operación de la parte inferior de la ventana. A continuación podrá dibujar su propia curva de velocidad de teclado personalizada. Para obtener información más detallada, consulte el capítulo Entorno del Manual del usuario de Logic Pro 8. Lista de controladores MIDI Número de controlador Nombre del parámetro 1 Parámetros de Trémolo: potenciómetro Intensity 12 Potenciómetro Model 13 Parámetros de Model: potenciómetro Decay 14 Parámetros de Model: potenciómetro Release 15 Parámetros de Model: potenciómetro Bell 16 Parámetros de Model: potenciómetro Damper 17 Parámetros de Model: potenciómetro “Stereo Intensity” 18 Parámetros de EQ: potenciómetro Treble 19 Parámetros de EQ: potenciómetro Bass 20 Parámetros de Drive: potenciómetro Gain 21 Parámetros de Drive: potenciómetro Tone 22 Parámetros de Phaser: potenciómetro Rate 23 Parámetros de Phaser: potenciómetro Color 24 Parámetros de Phaser: potenciómetro Stereophase 25 Parámetros de Trémolo: potenciómetro Rate 26 Parámetros de Trémolo: potenciómetro Intensity 27 Parámetros de Trémolo: potenciómetro Stereophase 28 Parámetros de Chorus: potenciómetro Intensity25 419 25 EXS24 mkII EXS24 mkII es un sampler de software. Esto significa que en lugar de tener un conjunto de sonidos integrado, este reproduce archivos de audio (denominados muestras) que usted carga en él. Estas muestras se combinan para formar colecciones organizadas y afinadas de muestras llamadas instrumentos sampler. EXS24 mkII le permite reproducir, editar y crear instrumentos sampler. Las muestras (en los instrumentos sampler) pueden asignarse a unos intervalos de teclas y de velocidad determinados, y procesarse con los filtros y los moduladores de EXS24 mkII. Dado que los instrumentos sampler están basados en grabaciones de audio, son ideales para emular instrumentos reales. EXS24 mkII se entrega con una biblioteca de instrumentos sampler en su formato de archivo nativo, el llamado formato EXS. También le permite importar instrumentos sampler en los formatos de archivo de muestra AKAI S1000 y S3000, SampleCell, Gigasampler, DLS y SoundFont2.420 Capítulo 25 EXS24 mkII La interfaz de EXS24 mkII está compuesta por dos ventanas:  Ventana de parámetros: ofrece numerosas opciones de procesamiento y síntesis de muestras, que le permiten adaptar los sonidos del instrumento EXS según sus necesidades.  Editor de instrumentos: se utiliza para crear y editar instrumentos sampler. El uso de EXS24 mkII suele requerir los siguientes pasos: 1 Cargar o importar un instrumento sampler. 2 Cambiar el sonido global del instrumento sampler en la ventana de parámetros de EXS24 mkII girando potenciómetros, pulsando conmutadores y moviendo reguladores. También puede automatizar estos controles, que permiten cambios dinámicos a lo largo del tiempo.Capítulo 25 EXS24 mkII 421 3 Editar muestras específicas en el Editor de instrumentos. Los usuarios avanzados también pueden crear un instrumento desde cero, en cuyo caso empezarán con este paso y continuarán en el paso 2 anterior. Información acerca de los instrumentos sampler Un instrumento sampler es el tipo de archivo que se carga en EXS24 mkII para su reproducción. Un instrumento sampler le indica al módulo EXS24 mkII qué muestras (archivos de audio) deben cargarse y cómo deben organizarse en zonas y grupos. EXS24 mkII le permite reproducir y grabar el instrumento sampler cargado como lo haría con cualquier otro instrumento de software. La carga de los instrumentos sampler se hace a través del menú “Sampler Instruments” de EXS24 mkII. Cuando seleccione un instrumento sampler, los archivos de audio asociados se localizarán automáticamente en el disco rígido (o discos) y se cargarán en la RAM de su ordenador. Los instrumentos sampler son diferentes de los ajustes del módulo, que se cargan y guardan en la cabecera del módulo. Los ajustes del módulo se encuentran por encima de los instrumentos sampler en la jerarquía de archivos: un ajuste contiene un puntero hacia un instrumento sampler, y cuando se seleccione un nuevo ajuste, el instrumento sampler al que señala se carga automáticamente. Los ajustes del módulo almacenan todos los ajustes de los parámetros realizados en la ventana de parámetros. Estos ajustes no forman parte del instrumento sampler que se carga. ∏ Consejo: Esta separación le permite utilizar instrumentos sampler como ondas en un sintetizador. Cree un ajuste del módulo y configure su envolvente, modulación y otros parámetros a su gusto. A continuación, utilice el menú “Sampler Instruments” para cargar varias “ondas” y crear nuevos sonidos de “sintetizador”. Si lo desea, puede, no obstante, optar por almacenar los ajustes de la ventana de pará- metros en un instrumento sampler (consulte “Uso de los ajustes de los instrumentos sampler” en la página 424 si quiere más información). De esta manera se anulan los ajustes actualmente guardados en el instrumento sampler. Ajuste de módulo Ajuste de parámetro Archivos de audio Instrumento sampler que apunta a archivos de audio Ajuste de instrumento sampler422 Capítulo 25 EXS24 mkII EXS24 mkII es compatible con todos los formatos de archivo de audio que admite Logic Pro: AIFF, WAV, SDII, CAF. Cada archivo de audio se carga en EXS24 mkII como una muestra separada. A cada archivo de audio se le asigna automáticamente una zona en el Editor de instrumentos de EXS24 mkII. Estas zonas se pueden editar y organizar posteriormente en instrumentos sampler. Consulte “Edición de zonas y grupos” para obtener más información acerca del uso de los archivos de audio en zonas. Un factor importante que debe tenerse en cuenta es que los archivos de audio en sí mismos no están presentes en el instrumento sampler. El instrumento sampler solo almacena información acerca del nombre de un archivo de audio, sus ajustes de los parámetros y su ubicación en el disco rígido. Si elimina o renombra un archivo de audio, todos aquellos instrumentos sampler que utilicen este archivo no podrán encontrarlo, por lo que se aconseja máxima precaución a la hora de gestionar archivos de audio. Puede, no obstante, mover archivos de audio a otra ubicación en su sistema. EXS24 mkII será capaz de encontrar dichos archivos cuando se carguen los instrumentos sampler. Carga de instrumentos sampler EXS24 mkII incorpora una biblioteca de instrumentos sampler lista para su reproducción. Para cargar un instrumento: 1 Haga clic en el campo “Sampler instrument” situado justo encima del potenciómetro Cutoff de la ventana de parámetros de EXS24 mkII. Se abrirá el menú “Sampler Instrument”.Capítulo 25 EXS24 mkII 423 2 Examine y seleccione el instrumento sampler deseado. Para que los instrumentos sean visibles en el menú “Sampler Instrument” de EXS24 mkII, estos deben almacenarse en la subcarpeta “Sampler Instruments” de cualquiera de las siguientes carpetas:  ~/Librería/Application Support/Logic: aquí se almacenan los instrumentos editados o definidos por el usuario.  /Librería/Application Support/Logic: aquí se instalan los instrumentos EXS de fábrica.  /Aplicaciones/Logic 6 Series: aquí se almacenan los instrumentos EXS de Logic 6 Series.  …/Nombre de proyecto: también realiza búsquedas de instrumentos EXS en la carpeta de proyecto. Nota: Los instrumentos sampler pueden almacenarse en cualquier carpeta de cualquiera de los discos rígidos de su ordenador. Si crea un alias que señale a esta carpeta de la carpeta “Sampler Instruments” (situada en las carpetas listadas arriba), los instrumentos aparecerán en el menú “Sampler Instruments”. Para ir hasta el instrumento siguiente o el instrumento anterior de su librería de instrumentos sampler, realice una de las siguientes operaciones: m Haga clic en los botones más o menos de la izquierda y la derecha del menú “Sampler Instruments”. m Seleccione “Next Instrument” o “Previous Instrument” en el menú “Sampler Instruments” (o utilice los comandos de teclado “Next EXS Instrument” y “Previous EXS Instrument”). Si EXS24 mkII es la ventana superior, podrá utilizar también los dos comandos de teclado siguientes:  “Next Channel Strip” o “Plug-In Setting” o “EXS Instrument”  “Previous Channel Strip” o “Plug-In Setting” o “EXS Instrument” ∏ Consejo: También puede navegar por sus instrumentos sampler utilizando el teclado MIDI. La ventana “Sampler Preferences” le ofrece dos preferencias para “Previous Instrument” y “Next Instrument”. Estas le permiten seleccionar un evento MIDI, como p. ej. una nota MIDI, un cambio de control, un cambio de programa, etc. para seleccionar el instrumento sampler anterior o siguiente de la lista de instrumentos sampler. Véase “Ajuste de las preferencias de sampler” para obtener más información.424 Capítulo 25 EXS24 mkII Si lo desea, puede descargarse manualmente instrumentos sampler no mostrados en el menú “Sampler Instruments”, a través del menú Instrument del Editor de instrumentos. Para cargar los instrumentos sampler desde otras ubicaciones: 1 Abra el Editor de instrumentos haciendo clic en el botón Edit de la esquina superior derecha de la ventana de parámetros. 2 Seleccione Instrument > Open y, a continuación, sitúe el instrumento deseado en la caja de selección de archivo. Se recomienda encarecidamente copiar en su disco rígido todos los instrumentos sampler de EXS, junto con sus archivos de audio asociados. De esta manera, siempre tendrá acceso directo e inmediato a sus instrumentos sampler sin necesidad de buscar e insertar CD-ROM o discos DVD. Esto le permitirá organizar sus instrumentos sampler de acuerdo con sus necesidades. Para copiar instrumentos sampler en su disco rígido: 1 Copie el archivo del instrumento sampler en la carpeta ~/Librería/Application Support/ Logic/Sampler Instruments. 2 Copie las muestras asociadas en la carpeta Samples del mismo directorio que la carpeta “Sampler Instruments”. Uso de los ajustes de los instrumentos sampler No confunda los ajustes del módulo, cargados y guardados en la cabecera del módulo, con los instrumentos sampler. Los ajuste del módulo que pueden almacenarse y recuperarse a través de la ventana de parámetros de EXS24 mkII no forman parte del instrumento sampler que se carga. Estos ajustes deben guardarse y cargarse como ajustes estándar del módulo en la cabecera del módulo. EXS24 mkII ofrece, no obstante, una serie de comandos en el menú Options de la ventana de parámetros que le permiten ajustar y recuperar los ajustes del módulo como parte de su instrumento sampler. Son los siguientes:  “Recall default EXS24 settings”: restablece un ajuste neutro para todos los parámetros de la ventana de parámetros. Esto proporciona una “pizarra vacía” para ajustar los parámetros de su instrumento sampler. Capítulo 25 EXS24 mkII 425  “Recall settings from instrument”: restablece los ajustes de los parámetros originales del instrumento sampler cargado. Este parámetro es muy útil si se ha entusiasmado demasiado con el ajuste óptimo y desea volver a la configuración original del parámetro del instrumento sampler.  “Save settings to instrument”: almacena los ajustes actuales de la ventana de parámetros en el archivo del instrumento sampler. Cuando se vuelva a cargar el instrumento, se restaurarán estos ajustes.  “Delete settings from instrument”: elimina los ajustes almacenados del instrumento. Gestión de instrumentos sampler A medida que crezca su librería de muestras, la lista de instrumentos sampler también se expandirá. Para ayudarle a mantener una lista de instrumentos sampler fácil de gestionar, EXS24 mkII incluye un método de gestión de archivos sencillo pero sofisticado a la vez. Para organizar sus instrumentos sampler en una jerarquía determinada: 1 Cree una carpeta en Finder (p. ej. Bajos) y arrástrela a la carpeta “Sampler Instruments”. 2 Arrastre los instrumentos sampler de EXS24 mkII a la nueva carpeta creada. Su estructura de menú se reflejará al hacer clic en el menú “Sampler Instruments” de EXS24. Nota: Deberá seleccionar el comando “Actualizar menú” en la parte superior del menú “Sampler Instruments” después de realizar los cambios en la jerarquía de carpeta de la carpeta “Sampler Instruments”. El menú solo muestra los submenús de carpetas que realmente contienen archivos de instrumento EXS. No se añaden al menú otras carpetas. También pueden añadirse al menú alias que señalen a carpetas (que contengan archivos de instrumento EXS) fuera de las carpetas “Sampler Instruments”. La carpeta “Sampler Instruments” puede incluso ser un alias de otra carpeta en un disco diferente, o en otra ubicación.426 Capítulo 25 EXS24 mkII Copia de seguridad de instrumentos Se puede usar el comando de teclado “Backup audio files of all used and active instruments of current project” para copiar los archivos de instrumentos sampler y los archivos de audio del proyecto en una ubicación de archivo de su elección. Las carpetas de los archivos de audio asociados con los instrumentos sampler se crean en la ubicación de destino. De esta manera resulta sencillo mantener todos los instrumentos sampler y muestras de audio en un único lugar, y se garantiza que todas las carpetas de proyecto contengan todos los instrumentos sampler y archivos de audio necesarios, aun cuando no tenga acceso a su librería de instrumentos sampler. ∏ Consejo: También puede hacerlo configurando su proyecto para copiar los instrumentos sampler y muestras de EXS24 en la carpeta de proyecto. Para obtener más información, consulte el Manual del usuario de Logic Pro 8. Búsqueda de instrumentos sampler Para minimizar el número de instrumentos sampler mostrados en el menú “Sampler Instruments”, puede utilizar la función Buscar. De esta manera, el menú “Sampler Instruments” solo mostrará los nombres de los instrumentos sampler que contengan la palabra de búsqueda. Para buscar instrumentos sampler: 1 Haga clic en el campo “Sampler Instruments” situado directamente encima del potenció- metro Cutoff de la ventana de parámetros de EXS24 mkII, y a continuación seleccione Find en el menú “Sampler Instruments”. 2 En la ventana Filtrar, escriba la secuencia de caracteres (término de búsqueda) que desea buscar. Para desactivar el filtro de búsqueda: m Seleccione “Borrar búsqueda” en el menú “Sampler Instruments”. Se muestra el menú “Sampler Instruments”, pero no se borra el término de búsqueda introducido en la ventana Filtrar. Si lo desea, puede volver al menú limitado seleccionando el ajuste “Activar búsqueda” en el menú “Sampler Instruments”. Esto le permitirá cambiar entre los dos sin tener que volver a introducir el término de búsqueda. Si desea utilizar una secuencia de caracteres diferente, seleccione el comando Buscar por segunda vez y escriba el término de búsqueda deseado.Capítulo 25 EXS24 mkII 427 Importación de instrumentos sampler EXS24 mkII es compatible con los formatos de muestra AKAI S1000 y S3000, SampleCell, ReCycle, Gigasampler, DLS y SoundFont2, así como Vienna Library. Importación de archivos SoundFont2, SampleCell, DLS y Gigasampler EXS24 mkII reconoce automáticamente archivos SoundFont2, SampleCell, DLS y Gigasampler almacenados en la carpeta “Sampler Instruments”, y los convierte en instrumentos sampler. Para importar archivos SoundFont2, SampleCell, DLS o Gigasampler en EXS24 mkII: 1 Copie o mueva sus archivos SoundFont2, SampleCell, DLS o Gigasampler a la carpeta ~/Librería/Application Support/Logic/Sampler Instruments. 2 Seleccione el archivo SoundFont2, SampleCell, DLS o Gigasampler del menú “Sampler Instruments” de EXS24 mkII. EXS24 mkII convierte automáticamente el archivo SoundFont2, SampleCell, DLS o Gigasampler en un instrumento sampler de EXS:  En la carpeta “Sampler Instruments” se creará un archivo de instrumento EXS que contendrá el archivo en su formato original.  Las muestras originales asociadas con el instrumento sampler se guardarán en una de las siguientes carpetas, según el formato que se esté convirtiendo:  ~/Librería/Application Support/Logic/SoundFont Samples  ~/Librería/Application Support/Logic/SampleCell Samples  ~/Librería/Application Support/Logic/Gigasampler Samples  ~/Librería/Application Support/Logic/DLS Samples Instrumentos Sampler DLS Samples (carpeta) SampleCell Samples (carpeta) Gigasampler Samples (carpeta) SoundFont Samples (carpeta) Sampler Instruments (carpeta) Logic (carpeta) Instrumento sampler Gigasampler Instrumento sampler DLS Instrumento sampler SampleCell Instrumento sampler SoundFont428 Capítulo 25 EXS24 mkII El procedimiento descrito antes también puede utilizarse para importar archivos de banco de SoundFont2 y SampleCell que contengan varios sonidos, además de archivos de instrumentos sencillos. Si carga un archivo de banco SoundFont2 o SampleCell en EXS24 mkII, se creará una carpeta Bank y una carpeta Samples, cuyo nombre corresponderá al nombre de archivo del banco de SoundFont2/SampleCell. La palabra Bank o Samples se anexa a cada nombre de carpeta. Para todos los sonidos contenidos en el archivo Bank se creará automáticamente un archivo de instrumento sampler EXS, y todos ellos se guardarán en la nueva carpeta Bank. El menú “Sampler Instruments” de EXS24 mkII se actualizará automáticamente para reflejar la nueva jerarquía de carpetas. Para todas las muestras asociadas con el archivo Bank se creará una carpeta Samples en la carpeta “SoundFont”/ “SampleCell Samples”. Por ejemplo, si carga en el módulo EXS24 mkII un archivo de banco SoundFont2 con el nombre “Vintage Drums”, que contiene más de 50 kits de percusión individuales de varias cajas de ritmos antiguas:  Se creará una nueva carpeta con el nombre “Vintage Drums Bank” en la carpeta “Sampler Instruments”, dentro de la carpeta ~/Librería/Application Support/Logic.  Además, se creará una segunda carpeta con el nombre “Vintage Drums Samples” en la carpeta “SoundFont Samples”. dentro de la carpeta ~/Librería/Application Support/Logic.  La jerarquía del menú “Sampler Instruments” se actualiza y la entrada “Vintage Drums” se sustituye por la entrada “Vintage Drums.Bank”. Esta nueva entrada es una carpeta que contiene los instrumentos sampler individuales, que pueden seleccionarse y cargarse de manera habitual. Categoría de instrumentos sampler Logic (carpeta) Instrumentos sampler Sampler Instruments (carpeta) EXS Samples (carpeta) SoundFont Samples (carpeta) Basses (carpeta) Vintage Drums Bank (carpeta) Acoustic Bass (instrumento sampler) Vintage Drums Kit 1 (instrumento sampler) Muestras Vintage Drums Muestras Acoustic BassCapítulo 25 EXS24 mkII 429 Una vez finaliza la conversión, los archivos de origen SoundFont2, SampleCell o Gigasampler se pueden eliminar tranquilamente de los discos rígidos. Nota: Los instrumentos sampler importados pueden almacenarse en cualquier carpeta de cualquiera de los discos rígidos de su ordenador. Para asegurarse de que estos Instrumentos se muestran en el menú “Sampler Instruments”, debe crear un alias que señale a esta carpeta en la carpeta ~/Librería/Application Support/Logic/Sampler Instruments. Conversión de archivos ReCycle a instrumentos EXS ReCycle, un programa de edición de muestras de Propellerhead software, separa material de muestra en pequeños segmentos (denominados fragmentos) basándose en los picos de las ondas, denominados transitorios, en el archivo de audio. De esta manera, ReCycle puede separar el archivo de audio en fragmentos relevantes desde un punto de vista musical. ReCycle puede generar una serie de tipos de archivo que pueden leer Logic Pro y el módulo EXS24 mkII. El módulo EXS24 mkII admite los siguientes tipos de archivos ReCycle:  “Old ReCycle”: estos archivos tienen el sufijo .rcy. La abreviatura de este tipo de archivo es RCSO. Estos archivos no suelen utilizarse en la actualidad.  “Old ReCycle export”: estos archivos tienen el sufijo .rex. La abreviatura de este tipo de archivo es REX. Las librerías de muestras más antiguas que admiten archivos REX suelen estar en este formato.  “ReCycle 2.0”: estos archivos tienen el sufijo .rx2. La abreviatura de este tipo de archivo es REX2. Estos archivos se utilizan de forma extensiva en Propellerheads Reason, y muchas librerías de muestras incluyen archivos de formato REX2. Generación de una zona para cada fragmento El comando “Extract MIDI Region and Make New Instrument” crea un nuevo instrumento EXS24 de un archivo ReCycle y genera una zona independiente para cada fragmento. Para crear un nuevo instrumento EXS y asignar cada fragmento a una zona: 1 Seleccione Instrument > ReCycle Convert > “Extract MIDI Region and Make New Instrument” en el Editor de instrumentos. 2 Vaya hasta el archivo ReCycle deseado y selecciónelo en el selector de archivos. A continuación, haga clic en Open. 3 Introduzca un factor de velocidad en la ventana “Crear pasaje MIDI”.430 Capítulo 25 EXS24 mkII El factor de velocidad determina cómo afecta la intensidad acústica de cada fragmento del archivo ReCycle importado a los valores de velocidad de la nota MIDI generada para accionarlo.  Si se introduce un valor positivo (hasta 100), los fragmentos más intensos generarán notas MIDI con mayores valores de velocidad.  El uso de valores negativos en fragmentos más intensos generará velocidades de nota MIDI inferiores. 4 Haga clic en OK. EXS24 mkII genera una zona para cada fragmento del archivo ReCycle importado y asigna estas zonas a un grupo (consulte “Edición de zonas y grupos” para obtener más información acerca de zonas y grupos). El nuevo instrumento EXS recibirá el nombre del bucle ReCycle. Si ya existiera un instrumento EXS con aquel nombre, se anexará un signo # y un número. Es decir, si importa un archivo ReCycle con el nombre “Tricky Backbeat” pero “Tricky Backbeat” ya existe como instrumento sampler, el instrumento importado se nombraría “Tricky Backbeat#2”, garantizando así que el nombre de archivo sea único en la carpeta “Sampler Instruments”. Además, en la pista actualmente seleccionada se genera un pasaje MIDI, en la posición de proyecto actual (inicio de pasaje ajustado a compás). Este pasaje MIDI se utiliza para accionar los fragmentos importados en la sincronización definida por el archivo ReCycle. Se pueden generar nuevos pasajes MIDI en cualquier momento desde el instrumento EXS importado (consulte la sección “Generación de un pasaje MIDI a partir de un instrumento ReCycle”, desde la página 431 en adelante), así que modifí- quelo o elimínelo con total libertad. El comando “Extract MIDI Region and Add Samples to Current Instrument” le permite añadir los fragmentos de un bucle ReCycle a cualquier instrumento EXS actualmente abierto en el Editor de instrumentos. Esto le permite utilizar varios bucles ReCycle diferentes en un único instrumento sampler. Asignación de un bucle ReCycle en una zona El comando Instrument > ReCycle Convert > “Slice Loop and Make New Instrument” crea un instrumento EXS de un bucle ReCycle, en el que cada zona reproduce el bucle ReCycle hasta su final (al tempo actual del proyecto), empezando con los puntos de fragmentación originalmente asignados a las respectivas zonas. Es decir, la zona más baja reproducirá el bucle entero y la zona más alta solo reproducirá el último fragmento del bucle. Este tipo de técnicas de accionamiento de bucle permite el accionamiento al estilo drum’n’bass de la vieja escuela, donde el punto inicial del bucle de la muestra se determina reproduciendo las notas respectivas del teclado. Capítulo 25 EXS24 mkII 431 El comando Instrument > ReCycle Convert > “Slice Loop and Add Samples to the Current Instrument” añade las zonas del bucle fragmentado al instrumento sampler actualmente activo. Pegado de los bucles del Portapapeles El comando Edit > “Paste ReCycle Loop as New Instrument” crea un instrumento EXS de un bucle ReCycle que se ha copiado en el portapapeles mediante la función de copia de bucle de ReCycle. La creación del instrumento es idéntica al comando “Extract MIDI Region and Make New Instrument”. El comando Edit > “Paste ReCycle Loop to Current Instrument” añade las zonas al instrumento sampler actualmente activo. Generación de un pasaje MIDI a partir de un instrumento ReCycle Se puede generar un pasaje MIDI a partir de archivos ReCycle en instrumentos EXS, accionando los fragmentos importados en el momento definido por los archivos ReCycle. Para generar un nuevo pasaje MIDI a partir de un instrumento ReCycle: m Seleccione Instrument > ReCycle Convert > Extract Region(s) from ReCycle Instrument. Los pasajes MIDI se crean en la pista actualmente seleccionada, en la posición actual del proyecto (inicio de pasaje ajustado a compás). Para cada bucle ReCycle importado se genera un pasaje MIDI en el instrumento actualmente abierto. Esta función también le preguntará por un factor de velocidad (ver arriba). Conversión de archivos AKAI EXS24 mkII puede importar muestras en formatos de muestra AKAI S1000 y S3000. La función de conversión AKAI puede utilizarse para importar:  Un CD-ROM de formato AKAI completo  Una partición AKAI  Un volumen AKAI  Un programa AKAI  Un archivo de audio individual (muestra) Para convertir archivos AKAI: 1 Haga clic en el botón Options de la ventana de parámetros y, a continuación, seleccione “Conversión AKAI” del menú. 432 Capítulo 25 EXS24 mkII De esta manera aparecerá la ventana “Conversión AKAI”, con el texto “Esperando CD de AKAI” distribuido en cuatro columnas. 2 Introduzca un disco de muestras de formato AKAI en su unidad de CD-ROM. La pantalla se actualizará para mostrar el contenido del CD-ROM. La columna Partición mostrará información, con una lista de entradas Partición A, Partición B, etc. 3 Para ver el contenido de particiones, haga clic en la entrada apropiada con el botón del ratón. De esta manera se mostrará la información de Volumen contenida en la partición. 4 Si quiere recorrer la estructura del CD-ROM, haga clic en las entradas de volumen para visualizar los programas contenidos en él, y en las entradas de programas para visualizar los archivos de audio originales (muestras).Capítulo 25 EXS24 mkII 433 Se puede utilizar el botón “Escucha previa” situado debajo de la columna “Archivo de audio” para escuchar individualmente los archivos de audio AKAI antes de decidir si importarlos o no. 5 Si lo desea, configure alguno de los parámetros de conversión AKAI adicionales de la parte inferior de la ventana (consulte “Parámetros de conversión AKAI adicionales” más adelante). 6 Después de seleccionar la partición, el volumen o el programa, haga clic en el botón Convert situado debajo de la columna apropiada. Si desea convertir un CD-ROM AKAI entero, haga clic en el botón “Convertir CD completo”, situado en la parte inferior izquierda de la ventana “Conversión AKAI”. La partición, el volumen o el programa seleccionado se importarán junto con todos los archivos de audio asociados.  Todos los archivos de audio importados se almacenarán en una carpeta cuyo nombre coincidirá con el nombre del volumen. Esta carpeta se crea en la carpeta ~/Librería/Application Support/Logic/AKAI Samples.  Los nombres de los instrumentos sampler creados por el procedimiento de importación coinciden con los nombres de los programas. Se guardan en la carpeta ~/Librería/Application Support/Logic/Sampler Instruments, o en la subcarpeta determinada por el parámetro “Guardar archivos convertidos en las subcarpetas”. Las subcarpetas (cuyo nombre corresponde al nombre del volumen) se crean cuando se convierte una partición. Si un volumen solo contiene un programa, no se creará ninguna subcarpeta. Las subcarpetas (cuyo nombre corresponde al nombre de la partición) se crean cuando se convierte más de una partición. Logic (carpeta) Sampler Instruments (carpeta) Instrumentos sampler AKAI AKAI Samples (carpeta) Archivos audio (muestras)434 Capítulo 25 EXS24 mkII El menú “Sampler Instruments” muestra los instrumentos convertidos de la siguiente manera: Parámetros de conversión AKAI adicionales En la ventana “Conversión AKAI” encontrará los parámetros adicionales que se citan a continuación. “Guardar archivos convertidos en las subcarpetas”. Puede utilizarlo cuando importe un CD completo. Se crea un nombre de carpeta que refleja el nombre del CD-ROM. Es posible que también desee guardar sus instrumentos convertidos en una subcarpeta según alguna categoría, p. ej. Cuerda. De esta manera, si su CD AKAI está compuesto por muestras de cuerda, todos los programas o volúmenes importados se añadirán a la subcarpeta Cuerda. Para introducir el nombre de una subcarpeta en el campo de este parámetro, haga clic una vez con el ratón, introduzca el nombre deseado y pulse Retorno. Todos los volúmenes y programas importados se añadirán automáticamente a esta carpeta. Nota: Si se utiliza un nombre ya existente, el instrumento sampler importado se añadirá a la carpeta. No se creará una nueva carpeta con aquel nombre. “Volumen de salida del instrumento por omisión (head room)” Los sonidos de colchón sostenidos y los instrumentos polifónicos en formato AKAI suelen tener una salida superior a, por ejemplo, un groove de batería. Esto puede traer consigo niveles de salida de algunos instrumentos AKAI convertidos muy superiores al resto de su librería de instrumentos sampler de EXS24; a veces, los programas convertidos pueden ser tan estridentes que distorsionen. Establezca este parámetro en la cantidad deseada, lo que limitará el margen de sobrecarga (nivel de salida) de EXS24 mkII para cada programa AKAI convertido.Capítulo 25 EXS24 mkII 435 El valor que debe seleccionar para un CD AKAI concreto se determina por un procedimiento de ensayo y error, pero a continuación se indican algunas sugerencias:  Para CD de baterías, empiece sin ningún cambio (0 dB) o un valor de margen de sobrecarga de –3 dB.  Para CD de piano, cuerda o colchón, puede ajustar un valor de margen de sobrecarga de –9 dB.  Para programas muy fuertes, como los instrumentos de sintetizador analógico con capas, podría decidir incluso probar un valor de –12 dB.  En los casos en los que no sepa con seguridad el valor de margen de sobrecarga que desea seleccionar, empiece con el ajuste medio de –6 dB. “Combinar programas (mismo canal MIDI y nº de cambio prog.) en un instrumento EXS” Muchos CD-ROM creados para samplers AKAI incorporan programas que contienen capas de velocidad únicas para un instrumento. Los samplers AKAI requieren que se cargue un volumen entero o todos los programas individuales necesarios para reproducir todas las capas de velocidad. Todos estos programas individuales se asignan individualmente al mismo canal MIDI y también responden al mismo número de cambio de programa MIDI. La conversión AKAI de EXS24 mkII comprueba de manera inteligente estos ajustes y crea un único instrumento sampler EXS a partir de los múltiples programas individuales. Por lo general, cuando se importen muestras de este tipo, deberá activarse esta opción. Lo mismo sucede con los CD-ROM de percusión en los que los programas individuales contiene un instrumento de un kit de percusión completo (bombo, caja, charles, etc.) como entidades separadas. Es posible que desee combinar estos programas AKAI individuales en un único instrumento sampler EXS, como un kit de percusión completo. Hay, no obstante, una serie de CD-ROM AKAI en los que un único programa de un volumen AKAI contiene todo el instrumento; y, en cambio, otros programas en el mismo volumen tienen el mismo canal MIDI y preajuste de número de cambio de programa MIDI. En este tipo de CD-ROM no se aconseja el uso de los parámetros de combinación de programas; deberá desactivarse la opción. “Crear archivos estéreo entrelazados siempre que sea posible” Esta opción siempre debe dejarse activada, ya que los archivos entrelazados ofrecen mejores resultados en EXS24 mkII. Al convertir muestras con formato AKAI, algunos archivos de audio se crean como archivos estéreo divididos y archivos estéreo entrelazados. La detección (de cuándo es posible crear un archivo entrelazado) se basa en la información almacenada tanto con el programa AKAI como con los archivos de audio. Los archivos derecho e izquierdo deben tener los mismos ajustes; de lo contrario, no podrán utilizarse para crear un archivo entrelazado .il.436 Capítulo 25 EXS24 mkII Ventana de parámetros La ventana de parámetros de EXS24 mkII contiene una serie de ajustes que determinan cómo procesa EXS24 mkII todo el instrumento sampler cargado. Contiene los siguientes grupos de parámetros:  Parámetros generales: incluye parámetros para la selección y configuración de instrumentos sampler, para establecer cuántas voces reproducirá EXS24 mkII a la vez, fundidos y para configurar muestras como destinos de modulación.  Parámetros de tono: le permiten ajustar la afinación, transposición, inflexión de tono y aspectos similares.  Parámetros de filtro: le permiten activar y configurar los parámetros que controlan la resonancia, la pendiente, la saturación y la envolvente del filtro de EXS24 mkII.  Parámetros de volumen y panorámica: ajuste el volumen, la envolvente del volumen y la panorámica del instrumento sampler cargado.  Parámetros de LFO: ajuste cualquiera de los tres LFO disponibles que puede utilizar como moduladores.  Matriz de modulación: le permite configurar hasta diez complejos direccionamientos de modulación, con lo que podrá seleccionar un parámetro de origen y modular con él un parámetro de destino. Puede incluso modular el origen de la modulación utilizando el parámetro Via. Matriz de modulación Parámetros de tono: Parámetros generales Parámetros de volumen y panorámica Parámetros de LFO Parámetros de filtro: Parámetros generales Envolventes de filtro y amplitud Parámetros generalesCapítulo 25 EXS24 mkII 437 Parámetros generales La siguiente sección describe los parámetros generales de EXS24 mkII. Botones “Legato/Mono/Poly” Estos botones determinan el número de voces utilizadas por EXS24 mkII (es decir, cuántas notas se pueden reproducir simultáneamente):  Cuando se selecciona Poly, el número máximo de voces se establece en el campo numérico situado junto a dicho botón. Para cambiar el valor, arrástrelo hacia arriba o hacia abajo para aumentar o disminuir la polifonía. Por lo general, los instrumentos de origen que le permiten reproducir acordes, tales como un piano o una guitarra, son polifónicos y resultan los más adecuados para este modo.  Cuando se selecciona Mono o Legato, EXS24 mkII es monofónico y utiliza solo una voz. Por lo general, los instrumentos que solo reproducen una nota de cada vez, tales como la flauta o el sintetizador monofónico Moog, son los más adecuados para el modo Mono o Legato.  En el modo Legato, Glide solo está activo en notas ligadas. Las envolventes no se vuelven a accionar cuando se reproducen notas ligadas (es decir, la reproducción de una serie de notas entrelazadas genera solo un accionamiento de envolvente). Para obtener más información acerca de la función Portamento, consulte “Glide” en la página 443.  En el modo Mono, el portamento siempre está activo y las envolventes se vuelven a accionar cada vez que se reproduce una nota. Voices Este parámetro determina el número de voces (polifonía) que se supone que debe reproducir EXS24 mkII. El campo “used” indica el número de voces que se utilizan actualmente. Si ambos campos suelen mostrar el mismo valor la mayoría del tiempo (probablemente haciendo que se omita un buen número de muestras), debe ajustar un valor Voices superior.438 Capítulo 25 EXS24 mkII Modo Unison En el modo Unison, múltiples voces de EXS24 mkII se reproducen cuando se acciona una tecla:  En el modo Poly, dos voces por nota.  En el modo Mono o Legato puede ajustar el número de voces por nota con el parámetro Voices. Las voces se distribuyen de manera igualitaria en el campo Panorama y se desafinan simétricamente, según el valor del potenciómetro Random. Nota: El número de voces actualmente utilizadas por nota aumenta con el número de zonas superpuestas de muestras. Menú “Sampler Instruments” Puede hacer clic en el menú “Sampler Instruments” para cargar un instrumento sampler en el módulo EXS24 mkII. Consulte “Carga de instrumentos sampler” para obtener completa información sobre el menú “Sampler Instruments”. Botón Edit Este botón, situado a la derecha del menú “Sampler Instruments”, abre el instrumento sampler actualmente cargado en el Editor de instrumentos de EXS24 mkII. Si no se carga ninguno, el Editor de instrumentos se abrirá y le permitirá crear un nuevo instrumento sampler. Consulte “El Editor de instrumentos” para obtener más información acerca del Editor de instrumentos. Botón Options Si hace clic en el botón Options, se abrirá un menú con las siguientes opciones:  “Recall default EXS24 settings”: restablece un ajuste neutro para todos los parámetros de la ventana de parámetros. Esto proporciona una “pizarra limpia” para ajustar los parámetros de su instrumento sampler. Capítulo 25 EXS24 mkII 439  “Recall settings from instrument”: restablece los ajustes de los parámetros originales del instrumento sampler cargado. Este parámetro es muy útil si se ha entusiasmado demasiado con el ajuste óptimo y desea volver a la configuración original del parámetro del instrumento sampler.  “Save settings to instrument”: almacena los ajustes actuales de la ventana de parámetros en el archivo de instrumento. Cuando se vuelve a cargar el instrumento, estos ajustes se restauran en la ventana de parámetros.  “Delete settings from instrument”: elimina los ajustes almacenados del instrumento.  “Rename instrument”: abre un cuadro de diálogo de archivos que le permitirá renombrar el instrumento actual. Se sobrescribirá el nombre del instrumento existente.  “Save instrument as”: le permite almacenar el instrumento sampler actualmente abierto con un nombre diferente. Cuando se selecciona, se abre un cuadro de diálogo de archivos.  “Delete instrument”: elimina el instrumento sampler abierto.  (“Recall default EXS24 mkI settings”): para los instrumentos sampler creados con el antiguo EXS24. Esto recuperará los ajustes de parámetros de la versión anterior del instrumento seleccionado, especialmente las rutas de modulación anteriores (consulte la sección “Rutas de modulación de EXS24 mkII”, desde la página 452 en adelante). En el caso de los instrumentos sampler creados en el módulo EXS24 mkII, este parámetro será de poca utilidad.  “Extract MIDI Region(s) from ReCycle Instrument”: le permite extraer los pasajes contenidos en un instrumento ReCycle. Si no se selecciona ningún instrumento ReCycle, esta opción se atenúa.  “AKAI Convert”: hace aparecer la ventana “AKAI Convert” (consulte “Conversión de archivos AKAI” en la página 431).  “SoundFont Convert”, “SampleCell Convert”, “DLS Convert”, “Giga Convert”: cada uno de estos comandos abre un cuadro de diálogo con instrucciones sobre cómo realizar estas conversiones.  Preferences: abre el cuadro de diálogo de preferencias de EXS24 mkII (consulte la sección “Ajuste de las preferencias de sampler”, desde la página 475 en adelante).  “Virtual Memory”: abre una ventana de ajustes utiliza para configurar las funciones de memoria virtual de EXS24 mkII. La memoria virtual permite reproducir muestras de duración casi ilimitada, utilizando transmisiones (de datos de audio) en tiempo real recibidas directamente del disco rígido. Véase “Configuración de la memoria virtual” para obtener más información. “Vel Offset” El parámetro “Vel(ocity) Offset” (situado hacia la parte superior izquierda del módulo EXS24 mkII) desplaza el valor de velocidad de la nota MIDI entrante en ±127. Esto limita o aumenta la respuesta dinámica de EXS24 mkII para las notas entrantes.440 Capítulo 25 EXS24 mkII “Hold via” Este parámetro determina el origen de la modulación utilizado para accionar la función de pedal de resonancia (mantiene todas las notas reproducidas en ese momento y omite sus mensajes Note off hasta que el valor del origen de la modulación es inferior a 64). El valor por omisión es el número de controlador MIDI 64 (el número de controlador estándar MIDI para las funciones de sostenimiento). Puede cambiarlo si tiene motivos para evitar que la función de sostenido utilice CC 64, o si desea accionar el sostenimiento con otro origen de modulación. Parámetros de fundido Si está familiarizado con el concepto de dividir por capas varias zonas de muestras según la velocidad, los parámetros de fundido le permitirán realizar un fundido entre zonas superpuestas de muestras con ayuda de los ajustes de “Velocity Range”. Si no sabe mucho de esto, a continuación se lo explicamos brevemente: Cuando se asigna una muestra a una zona, se puede ajustar la velocidad más baja o más alta que accionará aquella zona. El intervalo entre estos valores es el intervalo de velocidad de la zona. Se pueden dividir por capas las zonas activando diferentes zonas mediante la misma tecla, pero a velocidades diferentes. Por ejemplo, ha asignado una muestra de caja tocada suavemente y un poco descentrada a la zona #1, y una muestra de caja tocada más fuerte y en el centro a la zona #2. Si la zona 1 tiene un intervalo de velocidad de 24 a 90 y la zona 2 un intervalo de 91 a 127, y si ambas zonas se asignan a la nota MIDI A#2, se puede decir que las zonas están divididas en capas en A#2.Capítulo 25 EXS24 mkII 441 En el ejemplo anterior, el parámetro de intervalo de velocidad superior de la zona 1 y el parámetro de intervalo de velocidad inferior de la zona 2 son contiguos, y en este punto habrá un cambio bastante brusco de la muestra de audio utilizada en la zona 1 a la muestra de audio utilizada en la Zona 2. Para que este cambio no sea tan brusco, los parámetros de fundido le permiten realizar la transición suavemente entre ambas muestras. Cuando tiene muestras de audio muy diferentes en zonas contiguas, el fundido le será de gran utilidad para crear instrumentos sampler realistas. Los fundidos se controlan mediante dos parámetros: Amount y Type. Amount hace referencia al intervalo de valores de velocidad en el que tiene lugar el fundido. Es decir, el fundido se aplica simétricamente alrededor de cada zona dividida en capas, y la cantidad de fundido determina la superposición de las dos zonas. El ajuste “Velocity Range” de todas las zonas se expandirá según este valor, y el fundido tendrá lugar en la zona expandida. Cuando el parámetro Amount se ajusta a 0, EXS24 mkII no realizará una transición suave entre zonas, sino que simplemente cambiará de una zona a otra. También puede, como verá en la sección “Matriz de modulación” posteriormente, establecer otros orígenes de modulación, p. ej. la rueda de modulación de su controlador MIDI para modular el parámetro Amount. En este caso, el parámetro Amount funciona de la misma manera, pero el fundido no será accionado por la velocidad, sino por el modulador seleccionado. En el menú Type, puede seleccionar entre tres opciones diferentes de curvas para el fundido definido por la velocidad:  “dB lin” (dB lineal): una curva logarítmica para que el fundido suene igual en ambos lados.  linear (gain linear): una curva de fundido convexa, para que el fundido suene como si no sucediera nada al principio, pero luego se escuche un fundido rápido de volumen hacia el final.  “Eq. Pow” (igual energía): una curva no lineal en la que el nivel aumenta más rápido al principio pero vuelve a descender al punto normal lentamente. Esto resulta útil si su fundido parece descender de volumen en el medio.442 Capítulo 25 EXS24 mkII Parámetros de tono Estos parámetros le permiten ajustar la afinación y la transposición del instrumento sampler cargado. Tune Utilice este potenciómetro para aumentar o disminuir el tono de las muestras cargadas en incrementos de semitono. La posición media del potenciómetro (que puede ajustarse haciendo clic en el botón 0 pequeño) no modifica el tono. Transpose Este parámetro también le permite transponer EXS24 mkII en incrementos de semitono. En contraste con el parámetro Tune, sin embargo, Transpose no solo afecta al tono, sino que también mueve las zonas en función del ajuste de la opción. Random Este potenciómetro rotatorio controla la cantidad de desafinación aleatoria que se aplicará a cada nota reproducida. Random (detune) puede utilizarse para simular el flujo de afinación de los sintetizadores analógicos. Este parámetro también puede ser efectivo a la hora de emular un aspecto natural de algunos instrumentos de cuerda. Fine Este parámetro le permite afinar el instrumento sampler cargado en incrementos de centésimas. Puede utilizar este parámetro para corregir muestras que estén ligeramente desafinadas, o para crear un efecto grueso similar a un coro. “Pitch Bend Up” Este parámetro determina el límite superior de la inflexión de tono (en semitonos) que se puede introducir moviendo la rueda de inflexión de tono a su posición máxima. “Pitch Bend Up” tiene un intervalo de 0 semitonos (la rueda de inflexión de tono en su posición máxima no aumentará el tono) a 12 semitonos (la rueda de inflexión de tono en su posición máxima elevará el tono una octava completa).Capítulo 25 EXS24 mkII 443 “Pitch Bend Down” Este parámetro determina el límite inferior de la inflexión de tono (en semitonos) que se puede introducir moviendo la rueda de inflexión de tono a su posición mínima. “Pitch Bend Down” tiene un intervalo de 0 semitonos (la rueda de inflexión de tono en su posición mínima no descenderá nada el tono) a 36 semitonos (la rueda de inflexión de tono en su posición mínima bajará el tono tres octavas completas). Cuando se seleccione Enlazado, se utilizará el valor de “Pitch Bend Up”. Remote El parámetro Remote le permite alterar fácilmente el tono de instrumentos de EXS24 mkII completos, en tiempo real. Para ello, ajuste el parámetro Remote a la tecla de su teclado MIDI que desea utilizar como tono original. Una vez hecho, todas las teclas en un intervalo de ±1 octava alrededor de esta tecla aplicarán el tono a todo el instrumento, en lugar de accionar el instrumento en sí. Este intervalo de dos octavas es similar a la función de inflexión de tono, pero se cuantiza en semitonos. Tenga en cuenta que las 2 octavas de las teclas remotas ya no accionarán el instrumento; solo se utilizan para afinar semitonos. Glide El efecto de este regulador depende del ajuste del regulador Pitcher: cuando el regulador Pitcher está centrado, Glide determina el tiempo que tarda el tono en pasar de una nota a otra (esto se denomina portamento). Cuando el parámetro Pitcher se ajusta a un valor superior a su valor central, Glide determina el tiempo que tarda el tono en pasar de su valor superior a su valor normal. Cuando Pitcher se ajusta a un valor inferior al valor central, el tono pasa de su ajuste inferior al valor normal.444 Capítulo 25 EXS24 mkII Pitcher El regulador Pitcher funciona según el regulador Glide: cuando Pitcher está centrado (se puede ajustar haciendo clic en el pequeño botón Port(amento), Glide determina el tiempo de portamento. Cuando Pitcher se ajusta a un valor superior o inferior, se activa una envolvente de tono. En este escenario, Glide determina el tiempo que tarda el tono en pasar del valor inferior/superior de Pitcher al valor original. El parámetro Pitcher puede modularse en función de la velocidad: la mitad superior de este regulador determina el ajuste de la máxima velocidad, y la mitad inferior el de la mínima velocidad. Haciendo clic en el área entre los dos segmentos de regulador y arrastrando es posible mover ambos simultáneamente. Tenga en cuenta que la parte superior del regulador Pitcher puede ajustarse por encima de la posición central, y que la parte inferior puede ajustarse por debajo de la posición central. Cuando los reguladores Pitcher se ajustan de esta manera, los valores de velocidad inferiores hacen que el tono aumente del ajuste inferior al tono original de la nota, mientras que los valores superiores hacen que este descienda desde el ajuste superior al valor original. En otras palabras: la polaridad de la envolvente del tono puede modificarse de acuerdo con los valores de velocidad. Cuando ambas mitades del regulador Pitcher se ajustan por encima o por debajo de la posición central, una velocidad baja o alta bajará/subirá hasta el tono original. Según la posición de las mitades superior/inferior del regulador en relación con la posición central, el tiempo necesario para la subida/bajada al tono original de la nota puede ajustarse independientemente para ambas velocidades. Parámetros de Filter Estos parámetros controlan la sección de filtro de EXS24 mkII. Se puede configurar el tipo de filtro, su resonancia, su frecuencia de corte, saturación y cantidad de seguimiento de nota, y ajustar su envolvente de ADSR (Attack Decay Sustain Release). Botón “Filter On/Off”: Este botón enciende o apaga la sección del filtro. Tenga en cuenta que los potenciómetros y los botones de la zona plateada del panel y la envolvente del filtro solo están activos cuando el filtro está activado. Cuando se apaga el filtro, EXS24 mkII consume mucha menos CPU.Capítulo 25 EXS24 mkII 445 Lowpass (LP) Haga clic en cualquiera de los cuatro botones situados debajo de la etiqueta LP para activar la pendiente de paso bajo deseada. La línea naranja situada encima del botón indica la pendiente de paso bajo seleccionada. Se puede seleccionar entre cuatro ajustes diferentes de pendiente de corte de filtro de paso bajo: “24 dB” (4 polos), “18 dB” (3 polos), “12 dB” (2 polos) y “6 dB” (1 polo). El ajuste “24 dB” puede utilizarse para efectos drásticos de barrido, como cortar casi todas las notas menos unas pocas, o crear sonidos graves con una cantidad mínima de sobretonos. El ajuste de pendiente de 6 dB por octava es muy útil en casos en los que desee un sonido algo más cálido, sin efectos drásticos de filtro. Para suavizar, por ejemplo, muestras demasiado brillantes. Fat (Fatness) Haga clic en el botón Fat para activar la función Fatness. La función Fatness se presenta por separado del ajuste de pendiente y puede utilizarse con todos los valores de pendiente disponibles. Fatness preserva la respuesta de frecuencia de graves, aun cuando se utilicen los ajustes de resonancia elevados. Tenga en cuenta que esto solo se aplica a los filtros de paso bajo. Fatness no puede utilizarse con los filtros de paso alto o de paso de banda. Highpass (HP) Haga clic en el botón situado debajo de la etiqueta HP para activar el filtro de paso alto. El filtro de paso alto tiene un diseño de 2 polos (12 dB/Oct.). Un filtro de paso alto reduce el nivel de las frecuencias que caen por debajo de la frecuencia de corte. Resulta útil en situaciones en las que, por ejemplo, desee suprimir los graves y los sonidos de bombo en una muestra, o crear clásicos barridos de filtro de paso alto. Bandpass (BP) Haga clic en el botón situado debajo de la etiqueta BP para activar el filtro de paso de banda. El filtro de paso de banda tiene un diseño de 2 polos (12 dB/Oct.). Un filtro de paso de banda solo permite el paso de las bandas de frecuencia en torno a la frecuencia de corte. Las frecuencias fuera de estos límites se eliminarán. Drive Este potenciómetro le permite anular la entrada de filtro. Si aumenta Drive, la señal se hace más densa y saturada, lo que introduce más armónicos. Cutoff Ajuste este potenciómetro para configurar la frecuencia de corte de filtro. Cuando gire este potenciómetro hacia la izquierda, se filtrarán un mayor número de altas frecuencias de la señal. El valor de corte también sirve de punto inicial para cualquier tipo de modulación que implique el uso del filtro.446 Capítulo 25 EXS24 mkII Resonance Si se sube la resonancia, se enfatiza el área de frecuencia en torno a la frecuencia definida por el parámetro Cutoff. Unos valores de resonancia muy altos introducen autooscilación y hacen que el filtro produzca un sonido (una onda sinusoidal) por sí mismo. Control simultáneo de Cutoff y Resonance Haga clic en el símbolo de cadena situado entre los potenciómetros Cutoff y Resonance y arrástrelo para controlar ambos parámetros simultáneamente: los movimientos verticales del ratón modifican el parámetro Cutoff y los movimientos horizontales del ratón afectan a los valores de Resonance. De esta manera puede experimentar con diferentes cortes de filtro y resonancias preservando la relación entre los dos parámetros. Key Este potenciómetro define la modulación de la frecuencia de corte de filtro según el número de nota. Cuando Key se gira por completo a la izquierda, la frecuencia de corte no se ve afectada por el número de nota y es idéntica para todas las notas reproducidas. Cuando Key se gira por completo a la derecha, la frecuencia de corte sigue el número de nota en una relación de 1:1; si toca una octava más alto, Cutoff también se desplaza en una octava. Este parámetro es muy útil para evitar notas altas demasiado filtradas. “Filter Envelope” En la sección inferior de la interfaz de EXS24 mkII, ENV1 es el generador de envolvente ADSR del filtro. Esta envolvente le permite controlar el filtro a lo largo del tiempo. Ofrece los parámetros Attack, Decay, Sustain y Release. Capítulo 25 EXS24 mkII 447 Arrastre los reguladores A, D, S y R para configurar el parámetro apropiado. El tiempo de ataque puede reducirse según la velocidad: la mitad superior del regulador determina el tiempo para la mínima velocidad y la mitad inferior el de la máxima velocidad. Haciendo clic en el área entre los dos segmentos de regulador y arrastrando es posible mover ambos simultáneamente. “Time Curve” Los reguladores se aplican tanto al filtro (ENV1) como a las envolventes de volumen (ENV2); el regulador izquierdo, denominado “time via key”, puede utilizarse para escalar (alargar o acortar) los intervalos de tiempo de ambas envolventes. Tenga en cuenta que la posición C3 es el punto central; los intervalos de tiempo para todas las zonas asignadas a las teclas por encima de C3 pueden reducir su longitud con este regulador. Todos los intervalos de tiempo para zonas asignadas a teclas por debajo de C3 pueden alargarse. El regulador de curva (Ataque) determina la forma del tiempo de ataque de la envolvente. Parámetros de volumen y panorámica La siguiente sección describe los parámetros de volumen y panorámica de EXS24 mkII. “Level via Vel” Este regulador controla el volumen del sonido. El parámetro Level puede modularse en función de la velocidad: la mitad superior del regulador determina el volumen para la máxima velocidad y la mitad inferior el de la mínima velocidad. Haciendo clic en el área entre los dos segmentos de deslizador y arrastrando es posible mover ambos simultáneamente. Volumen El potenciómetro Volume es el principal parámetro de volumen de EXS24. Mueva este potenciómetro para hallar el equilibrio perfecto que evite la distorsión y obtenga la mejor (más elevada) resolución en el fader de canal y el regulador “Level via Vel”.448 Capítulo 25 EXS24 mkII “Key Scale” Este parámetro modula el nivel del sonido según el número de nota (posición en el teclado). Los valores negativos aumentan el nivel de las notas inferiores. Los valores positivos aumentan el nivel de las notas superiores. “Amp Envelope” (ENV 2) Se trata de un generador de envolvente ADSR para controlar el nivel del sonido a lo largo del tiempo. Ofrece los parámetros Attack, Decay, Sustain y Release. Arrastre los reguladores A, D, S y R para configurar el parámetro apropiado. El tiempo de ataque puede reducirse según la velocidad: la mitad superior del regulador determina el tiempo para la mínima velocidad y la mitad inferior el de la máxima velocidad. Haciendo clic en el área entre los dos segmentos de regulador y arrastrando es posible mover ambos simultáneamente. Parámetros LFO EXS24 mkII incluye tres LFO (osciladores de baja frecuencia) que pueden utilizarse como orígenes de modulación. Esta sección explica sus parámetros. “LFO 1 EG” Este potenciómetro permite hacer un fundido de salida del LFO 1 (cuando el potenció- metro esté señalando dentro de la zona Decay) o hacer un fundido de entrada del LFO 1 (cuando el potenciómetro esté señalando en la zona Delay). En la posición central (que puede ajustarse haciendo clic en el botón pequeño 0), la intensidad del LFO es constante.Capítulo 25 EXS24 mkII 449 “LFO 1 Rate” Se trata de la frecuencia del LFO 1. Se puede ajustar en valores de nota (zona izquierda) o en hercios (zona derecha). En la posición central (que puede ajustarse haciendo clic en el botón pequeño 0), el LFO se detiene y genera un valor de modulación constante a pleno nivel (CC = Corriente continua). Onda de LFO 1 y LFO 2 Estos botones le permiten seleccionar el tipo de onda utilizado por LFO 1 y LFO 2, respectivamente. Las opciones disponibles para cada LFO son: Triángulo, Diente de sierra ascendente y descendente, Cuadrado arriba y abajo, una onda escalonada aleatoria y una onda suavizada aleatoria. El LFO 1 es un LFO polifónico con sincronización de tecla. Esto significa que cuando se utilice el LFO 1, cada voz de EXS24 tendrá su propio LFO. Cuando se reproduzca una nota, el LFO correspondiente a esa voz iniciará su ciclo. Este esquema significa que los ciclos del LFO de cada voz no son sincrónicos y operan independientemente los unos de los otros, lo que da paso a una amplia gama de posibilidades de modulación. Por ejemplo, el LFO de una voz podría generar el valor máximo de modulación, mientras que el asignado a otra voz podría producir su valor mínimo. Este enfoque tan flexible puede ocasionar algunas modulaciones muy activas. Por el contrario, LFO 2 es un LFO monofónico sin sincronización de tecla. Esto significa que LFO 2 está activo continuamente y no se reinicia al tocar una nueva nota. Todas las voces se modulan mediante un único LFO, por lo que el grado de modulación en cualquier momento es el mismo para todas las voces. Esto origina una modulación de sonido bastante sintético. Utilice estas características para adaptar el sonido a sus necesidades. “LFO 2 Rate” La frecuencia del LFO 2 puede ajustarse en valores de nota (zona izquierda) o en hercios (zona derecha). En la posición central (que puede ajustarse haciendo clic en el botón pequeño 0), el LFO se detiene y genera un valor de modulación constante a pleno nivel (CC = Corriente continua). “LFO 3 Rate” Hay un tercer LFO disponible, que siempre utiliza una onda triangular. LFO 3 puede oscilar libremente entre 0 y 35 Hz, o se puede sincronizar al tempo con valores entre 32 compases y tresillos de garrapatea.450 Capítulo 25 EXS24 mkII Matriz de modulación La matriz de modulación es la banda horizontal oscura que se extiende por el centro de la interfaz de EXS24 mkII. Está compuesta por diez rutas de modulación; cada una de ellas enlaza un origen de modulación (el elemento modulador) con un destino de modulación (el parámetro de sonido modulado). Es similar al uso de cables de conexión en sintetizadores modulares, pero con la opción adicional de controlar la cantidad de modulación (también denominada intensidad de modulación) a través de otro origen de modulación (denominado via). Para crear una nueva ruta de modulación: 1 Seleccione el destino de modulación en el menú Dest(ino). 2 Seleccione el origen de modulación deseado en el menú Src (origen). 3 Establezca la profundidad de modulación con el fader verde triangular en el lado derecho de cada ruta de modulación. En el ejemplo anterior, la velocidad del LFO 1 se modula mediante mensajes de presión de canal (postpulsación) de un teclado MIDI. Tiene la opción de insertar otro origen de modulación en la ranura central, llamada “Via”. El origen de modulación “via” no modula directamente el destino, sino el origen; básicamente, modula el modulador.Capítulo 25 EXS24 mkII 451 Cuando seleccione un modulador para la ranura Via, el fader triangular verde se dividirá, permitiéndole ajustar un intervalo para la profundidad de modulación. El tamaño del intervalo de modulación depende de los posibles valores permitidos al origen de modulación Via. En el siguiente ejemplo, el número de nota del teclado MIDI (Key) determina la intensidad con que la presión de canal controla la velocidad del LFO 1. Los usuarios expertos pueden interpretar la imagen de la siguiente manera: presión a velocidad del LFO1 según el número de nota. Inversión de orígenes También se puede invertir el sentido del efecto del origen sobre la profundidad de modulación haciendo clic en el botón “inv” (a la derecha de la palabra Src o Via), según los orígenes que desee invertir. El siguiente ejemplo muestra un origen de modulación Via invertido. Puede observar cómo los triángulos verde y naranja han cambiado su posición. El triángulo naranja siempre marca la profundidad de modulación del valor máximo del origen Via, mientras que el triángulo verde siempre marca la profundidad de modulación si el origen Via está en su valor mínimo. Estas funciones se intercambian al invertir la modulación.452 Capítulo 25 EXS24 mkII Desactivación de las rutas de modulación Se puede desactivar temporalmente la ruta de modulación completa con el botón “b/p”, situado junto a la palabra Dest. En el ejemplo anterior, ambos orígenes de modulación (Pressure y Key) se desconectan del destino de modulación “LFO1 Speed”. Si se hace clic en el botón b/p por segunda vez, se reconecta la ruta de modulación, restaurando así los antiguos ajustes de profundidad de modulación. Modulaciones de segundo orden EXS24 también le permite el uso de destinos de modulación de segundo orden:  El mismo origen puede utilizarse tanto como se desee para controlar diferentes destinos.  El mismo destino puede ser controlado por diferentes orígenes. En este caso, los distintos valores de entrada se acumulan. Rutas de modulación de EXS24 mkII Muchas de las rutas de modulación fijas disponibles como reguladores en el modulo EXS24 (mkI) original forman parte de la matriz de modulación. Para reconstituir la configuración del regulador de modulación de la versión mkI, haga clic en el botón Options de la esquina superior derecha y seleccione “Recall default EXS24 mkI settings” en el menú local. De esta manera se cargarán las rutas de modulación de mkI en la matriz de modulación, a saber:  “Velocity to Sample Select”  “LFO 1 to Pitch via ModWheel (= Control#1)”  “Velocity to Sample Start (inv)”  “LFO 2 to Filter Cutoff via ModWheel”  “Velocity to Filter Cutoff”  “Envelope 1 to Filter Cutoff via Velocity”  “LFO 2 to Pan via ModWheel” Si lo desea, puede modificar los ajustes de estas rutas de modulación. Para intercambiar los orígenes de modulación con orígenes no disponibles en EXS24 mkI, por ejemplo, consulte la lista completa de orígenes y destinos a continuación. Nota: Por motivos técnicos, los ajustes de la matriz de modulación no pueden traducirse a la inversa para EXS24 mkI. Capítulo 25 EXS24 mkII 453 Orígenes y destinos de modulación disponibles En EXS24 mkII están disponibles los siguientes destinos y orígenes de modulación. Orígenes de modulación:  “Side Chain (level)”  Maximum  “Env 1”  “Env 2 (Amp)”  LFO 1, LFO2 y LFO 3  “Release Velocity”  Pressure  “Pitch Bend”  Key  Velocity  “Control Nr. 1 to Control Nr. 120” Destinos de modulación:  “Sample Select”  “Sample Start”  “Glide Time”  Pitch  “Filter Drive”, “Filter Cutoff” y “Filter Resonance”  Volumen  Pan  “Relative Volume”  “LFO 1 Dcy./Dly” (Caída/retardo de LFO 1)  “LFO 1 Speed”, “LFO 2 Speed”, “LFO 3 Speed”  “Env 1 Attack”, “Env 1 Decay”, “Env 1 Release”  “Env 2 Attack”, “Env 2 Decay”, “Env 2 Release”  Time  Hold Nota: Los controladores 7 y 10 se marcan como “Not available”. Logic Pro utiliza estos controladores para la automatización del volumen y la panorámica para los canales de audio. El controlador 11 está marcado como “Expression”. Tiene una conexión fija a esta función, pero también puede utilizarse para controlar otros orígenes de modulación.454 Capítulo 25 EXS24 mkII “Sample Select” Este destino de modulación requiere una explicación más detallada. Por omisión, “Sample Select” está controlado por la velocidad a través de la ruta de modulación por omisión “ Velocity to Sample Select”. Esto significa que el valor de velocidad de nota recibido determina qué zonas superpuestas, con diferentes ajustes del intervalo de velocidad, se escuchan. No obstante, el modo de selección de la muestra que desea reproducir no solo se limita al uso de Velocity. Al asignar orígenes de modulación diferentes a la velocidad, por ejemplo “Modulation wheel”, para el destino de modulación “Sample Select”, se puede determinar qué muestra se reproduce utilizando otro factor diferente a “Velocity”. Se pueden utilizar incluso varios orígenes, tales como Velocity y “Modulation Wheel”. Cuando utilice varios orígenes de modulación (o cualquier origen diferente a Velocity o Key), no obstante, tenga en cuenta que estos pueden hacer que todas las capas de velocidad se reproduzcan simultáneamente, utilizando tantas voces como capas haya. Esto también sucede en casos en que las zonas no son audibles con el nivel de control actual. Esto significa que el uso de CPU aumentará debido a las capas de velocidad activadas en la memoria, aunque no se oigan. Si selecciona un controlador continuo, como p. ej. una rueda de modulación, para modular el destino “Sample Select”, puede pasar por diferentes capas de velocidad durante la reproducción. En este caso, los parámetros de fundido (XFade) son muy importantes para crear transiciones suaves entre los diferentes puntos de separación de velocidad. El Editor de instrumentos El Editor de instrumentos de EXS24 mkII le permite crear y editar instrumentos sampler. Un instrumento sampler está compuesto por zonas y grupos:  Una zona es un lugar en el que se puede cargar de un disco rígido o un CD-ROM una muestra individual (o un archivo de audio, si prefiere este término).  Es posible asignar las zonas a grupos, que ofrecen varios parámetros para el control simultáneo de todas las zonas asignadas. Se pueden definir tantos grupos como se desee. En la vista Group se pueden editar los parámetros de grupo.Capítulo 25 EXS24 mkII 455 Para abrir el Editor de instrumentos: m Haga clic en el botón Edit de la esquina superior derecha de la ventana de parámetros de EXS24 mkII (o utilice el comando de teclado Open del Editor de instrumentos de EXS24). El Editor de instrumentos presenta dos visualizaciones: vista Zonas y vista Grupos. La vista Zonas muestra las zonas y sus parámetros en el área de parámetros. En la vista Zonas, el área encima del teclado se convierte en el área Zonas y muestra barras para las zonas creadas. La vista Grupos muestra los grupos y sus parámetros. En la vista Grupos, el área encima del teclado se convierte en el área Grupos y muestra barras para las zonas creadas. Los elementos generales (menús, botones, etc.) se muestran en ambas vistas. La captura de pantalla siguiente muestra el Editor de instrumentos en la vista Zonas.  Columna Zonas: muestra todos los grupos del instrumento. Los grupos “Todas las zonas” y “Zonas desagrupadas” existen por omisión en todos los instrumentos. Haga clic en el grupo deseado para mostrar las zonas asociadas en el área de parámetros. También puede seleccionar y visualizar varios grupos de zonas a la vez (pero solo si no se ha seleccionado el grupo “Todas las zonas”). Haga clic para cambiar entre las vistas Zonas y Grupos Columna Zona Área “Zones/Groups” Área de parámetros Teclado Área Velocity456 Capítulo 25 EXS24 mkII  Área de parámetros: muestra los parámetros del grupo de zonas seleccionado en la columna Zonas.  Área Intervalo de vel.: muestra el intervalo de velocidad de la zona seleccionada.  Área “Zonas/Grupos”: muestra las zonas o los grupos representados en las gráficas encima del teclado.  Teclado: utilícelo para accionar notas en EXS24 mkII en la pista actualmente seleccionada. El teclado también sirve como referencia visual para la colocación de las zonas o los grupos en las áreas Zonas o Groups. Haga clic en el botón Groups de la esquina superior izquierda para cambiar a vista Groups. Haga clic en el botón Zonas de la esquina superior izquierda para cambiar a vista Zonas. También puede utilizar el comando de teclado “Activar/desctivar vista de zonas/grupos” para cambiar entre ambas visualizaciones. El botón EXS24 de la esquina superior derecha del Editor de instrumentos vuelve a abrir una ventana de parámetros de EXS24 mkII cerrada. El botón no trae al frente la ventana de parámetros si está cubierta por otras ventanas flotantes. Creación de instrumentos, zonas y grupos Puede añadir zonas y grupos a los instrumentos cargados, o crear un nuevo instrumento y llenarlo con zonas y grupos. Para crear un nuevo instrumento: m Seleccione Instrument > New en el menú del Editor de instrumentos. Consulte “Carga de instrumentos sampler” en la página 422 para obtener más información sobre la carga de instrumentos sampler ya existentes. Editor de instrumentos en vista GruposCapítulo 25 EXS24 mkII 457 Zonas Una zona es un lugar en el que se puede cargar de un disco rígido o un CD-ROM una muestra individual (o un archivo de audio, si prefiere este término). La muestra cargada en la zona reside en la memoria; utiliza la memoria RAM del ordenador. Una zona ofrece varios parámetros para controlar la reproducción de la muestra. Cada zona le permite determinar el intervalo de notas en el cual se debería oír la muestra (intervalo de teclas) y la clave raíz, la nota en la que la muestra suena en su tono original. Además, en esta zona pueden ajustarse los puntos inicial, final y de bucle de la muestra. así como el volumen y otros parámetros. Se pueden definir tantas zonas como se desee. Cada zona en la que se toca requiere al menos una voz de EXS24 mkII. Para crear una zona y asignarle una muestra: 1 Seleccione Zone > “Nueva zona” (o utilice el comando de teclado “Nueva zona”). Una nueva entrada aparece en el Editor de instrumentos. 2 Realice una de las siguientes operaciones:  Haga clic en la flecha de la columna “Archivo de audio” y seleccione “Cargar muestra de audio” en el menú local (o utilice el comando de teclado “Cargar muestra de audio”).  Haga doble clic en el área vacía de la columna de archivos de audio. 3 Localice y seleccione el archivo de audio deseado en el cuadro de diálogo de selección de archivo. Si activa la opción “Ocultar archivos de audio usados”, los archivos utilizados en el instrumento EXS cargado en esos momentos quedarán atenuados. 4 Utilice el botón Reproducir para preescuchar el archivo de audio:  Haga clic en el botón Reproducir para iniciar una reproducción en bucle del archivo seleccionado en ese momento.  Si hace clic en el botón por segunda vez, se detendrá la reproducción.  Puede escuchar varios archivos pulsando el botón Reproducir una vez y pasando después de un archivo a otro.458 Capítulo 25 EXS24 mkII La opción “Preescuchar archivo de audio en instrumento EXS” sustituye temporalmente los archivos de muestra de la zona que esté seleccionada. La zona no se acciona directamente activando esta opción, pero sí puede accionarse mediante notas MIDI mientras esté abierto el cuadro de diálogo de selección de archivo y se seleccionen diferentes archivos. La muestra seleccionada puede escucharse como parte de la zona, incluido todo el procesamiento de sintetizador (filtros, modulación, etc.). 5 Una vez haya encontrado una muestra de su agrado, haga clic en Abrir para cargarla. Cuando se cargue, el nombre de la muestra se mostrará en el campo gris. Creación de zonas arrastrando y soltando También se puede crear una nueva zona (y un nuevo instrumento, si no se mostrara ninguno en el editor) arrastrando un archivo sobre una de las teclas del teclado en pantalla. La tecla inicial, final y raíz se ajustan a la nota a la que se arrastró el archivo. Esta función de arrastrar y soltar puede utilizarse con archivos de audio de los siguientes orígenes: navegador, Bandeja de audio y Finder. También se puede crear una nueva zona (y un nuevo instrumento, si no se muestra ninguno en el editor) arrastrando un archivo directamente al área Zona. La clave raíz de la zona es la tecla en la que se reproduce la muestra en su tono grabado. Esta información se registra en la cabecera de la muestra. Si no se ha definido ninguna clave raíz en la cabecera de la muestra, la tecla C3 se utiliza por omisión. Nota: Si arrastra un archivo de audio a una zona ya existente, el archivo al que hace referencia la zona se cambia por el nuevo archivo (arrastrado). El puntero del ratón cambia a una flecha de sustitución. Si se arrastra una única muestra al área vacía situada debajo de “Zonas desagrupadas”, se crea una zona por omisión y un grupo por omisión; la nueva zona se coloca en el grupo por omisión. También se pueden cargar varias muestras en una única operación. El Editor de instrumentos crea automáticamente nuevas zonas y coloca las muestras cargadas en ellas.Capítulo 25 EXS24 mkII 459 Para cargar varias muestras en una sola operación: 1 Seleccione Zona > “Cargar varias muestras” en el Editor de instrumentos (o utilice el comando de teclado “Cargar varias muestras”). 2 Desplácese hasta la ubicación deseada y, a continuación, utilice los botones Añadir, “Añadir todo”, Suprimir o “Suprimir todo” para seleccionar las muestras deseadas. 3 Haga clic en el botón OK cuando haya terminado. 4 Seleccione uno de los tres modos de asignación automática en el cuadro de diálogo “Cargar varias muestras”:  “’Asignar automáticamente leyendo la clave raíz del archivo de audio”: utiliza la clave raíz almacenada con los archivos de audio y coloca las muestras (como zonas) por el intervalo del teclado. El número de teclas que constituyen una zona se determina de forma inteligente mediante la colocación de zonas colindantes.  “’Zona de batería sin rango, clave raíz desde archivo de audio”: utiliza la clave raíz almacenada con los archivos de audio. Cada zona contiene una única tecla en el teclado, determinada por la información sobre la clave raíz.  “Zonas contiguas”: se omite toda la información sobre la clave raíz de los archivos de audio y se colocan las muestras en el teclado en orden cromático, empezando en C1. El campo Anchura de zona” le permite especificar el ancho de las zonas de nueva creación. El campo “Nota de inicio” define la nota inicial de las nuevas zonas generadas. También se pueden cargar varias muestras arrastrándolas al Editor de instrumentos. Si se arrastran varias muestras a una carpeta de grupo, estas se asignan al grupo respectivo. Si se arrastran varias muestras debajo del área “Zonas desagrupadas”, los archivos de audio se asignan a un nuevo grupo por omisión. Si arrastra varios archivos a una de las teclas de teclado, el cuadro de diálogo “Cargar varias muestras” no incluye el campo “Nota de inicio”, puesto que las teclas inicial, final y raíz se ajustan a la nota hacia la que se arrastró el archivo. 460 Capítulo 25 EXS24 mkII Grupos Imagínese que se ha creado un kit de percusión y se han utilizado varias muestras diferentes en varias zonas, asignadas por todo el teclado. En muchas circunstancias musicales puede querer ajustar los parámetros de sonido de cada muestra de manera independiente, para modificar la caída de la caja o utilizar un ajuste de corte diferente para las muestras de charles, por ejemplo. En este escenario entra en juego la función de Grupos de EXS24 mkII. Los grupos le permiten organizar las muestras de forma muy flexible. Se puede definir un número ilimitado de grupos y asignar cada zona a uno de estos grupos. En un kit de batería, por ejemplo, podría asignar todos los bombos al Grupo 1, todas las cajas al Grupo 2, todos los charles al Grupo 3, y así sucesivamente. ¿Por qué querría hacer esto? Un grupo le permite, por ejemplo, definir un intervalo de velocidad para todas las zonas asignadas, lo que le permite especificar una ventana de velocidad en la han de sonar las zonas agrupadas. Cada grupo también presenta parámetros de desplazamiento para la envolvente de amplitud y ajustes de filtro realizados en la ventana de parámetros. También se pueden reproducir todas las zonas sin definir ni asignar un solo grupo; en este caso, los ajustes de los parámetros afectan a todas las muestras de todas las zonas por igual. Para crear un nuevo grupo: m Seleccione Grupo > “Nuevo grupo” en el Editor de instrumentos (o utilice el comando de teclado “Nuevo grupo”). Un nuevo grupo aparece en la columna Zonas, en la parte izquierda del Editor de instrumentos. Capítulo 25 EXS24 mkII 461 Para asignar una zona a un grupo, realice una de las siguientes operaciones m Seleccione el grupo en el menú Grupo de la zona. m Seleccione una zona en el Editor de instrumentos EXS, Finder, la Bandeja de audio o el navegador, y arrástrela a un grupo mostrado en la columna Zonas. m Arrastre una zona (o una selección múltiple de zonas) fuera de un grupo a otro grupo, para cambiar la asignación a un nuevo grupo. m Arrastre una zona (o una selección múltiple de zonas) fuera de un grupo a “Zonas desagrupadas”, para cambiar la asignación a un grupo no asignado. m Arrastre una zona no desagrupada (o una selección múltiple de zonas) hacia el área vacía situada debajo de “Zonas desagrupadass”, para crear un nuevo grupo que contenga la zona o zonas arrastradas. m Arrastre una zona (o una selección múltiple de zonas) fuera de una carpeta de grupo al área vacía situada debajo de “Zonas desagrupadas”, para crear un nuevo grupo que contenga la zona o zonas arrastradas. ∏ Consejo: Al pulsar Opción mientras se arrastran zonas a otro grupo, se copiarán las zonas seleccionadas. Los parámetros de Grupo no afectan a la muestra de la zona. Para eliminar todos los grupos que no tengan una asignación de zona: m Seleccione Grupo > “Eliminar grupos no usados” en el Editor de instrumentos. Edición de zonas y grupos Las zonas y los grupos tienen una serie de parámetros que se pueden editar para personalizar su instrumento sampler, a saber, el tono, el intervalo de velocidad, la panorámica, los parámetros de bucle y otras funciones de zona. También se pueden editar parámetros de grupo relativos a la velocidad, las salidas, las envolventes de desplazamiento, los filtros, etc. Mientras que algunas técnicas de edición, como la edición gráfica, las opciones de menús de selección, el hacer clic en los valores para cambiarlos, etc. son similares, las zonas y los grupos tiene diferentes parámetros y, por ello se tratarán por separado. Técnicas generales de edición Todas las operaciones básicas de edición de instrumentos sampler, como p. ej. la copia de zonas, la anulación de operaciones de edición, etc., se llevan a cabo a través del menú Edit.  Deshacer: le permite deshacer el cambio más reciente llevado a cabo en el instrumento sampler.  Rehacer: deshace el último comando Deshacer.462 Capítulo 25 EXS24 mkII  Cortar, Copiar y Pegar: los comandos estándar para cortar, copiar y pegar valores. Además de valores, también se pueden cortar, copiar y pegar zonas y grupos seleccionados. Cuando se copian grupos en la vista Zonas, se copian los grupos seleccionados y sus zonas asociadas. En este proceso se conservan las asignaciones de grupo de las zonas. Cuando se copian grupos en la vista Groups, solo se copian los grupos, no las zonas asociadas.  Eliminar: elimina la zona o grupo seleccionado en ese momento. Selección de zonas y grupos Hay diversas maneras para seleccionar zonas y grupos para su edición. En primer lugar, el menú Editar también contiene comandos específicamente relacionados con la selección de zonas y grupos de EXS24 mkII:  “Seleccionar todo”: se seleccionan todas las zonas y grupos del instrumento sampler cargado.  “Activar/desactivar selección” (también disponible como comando de teclado): alterna la selección entre las zonas o grupos seleccionados en ese momento y todas las zonas o grupos sin seleccionar. También puede hacer clic en las zonas y los grupos del área de parámetros:  Si hace clic en los parámetros de una única zona o grupo, se selecciona aquella zona o grupo.  Si se hace clic en varias zonas en la vista Zonas con la tecla Mayúsculas pulsada, se seleccionan todas las zonas entre las dos zonas en las que ha hecho clic.  Si hace clic en varias zonas con la tecla Comando pulsada, se selecciona cada una de las zonas en las que ha hecho clic. También se pueden utilizar las teclas flecha arriba y flecha abajo para seleccionar el grupo o la zona anterior o siguiente. “Seleccionar zona de la última tecla pulsada” Si activa la opción de menú “Seleccionar zona de la última tecla pulsada” del menú Zona, podrá cambiar entre zonas pulsando una tecla de un teclado MIDI conectado. Podrá seleccionar zonas haciendo clic sobre ellas en el editor, a pesar de que esté activada esta función. Ajuste de los parámetros de zona Los parámetros de zona le permiten realizar un control exhaustivo de cada zona (muestra) en su instrumento sampler.Capítulo 25 EXS24 mkII 463 “Nombre de zona” Las zonas nuevas se numeran de manera consecutiva. Si lo desea, no obstante, puede hacer doble clic en el número de la zona e introducir el nombre que usted desee. “Archivo de audio” Esta columna muestra el archivo de audio de una zona. Si se pasa el ratón por encima de un archivo de audio aparece una etiqueta Ayuda con información adicional sobre el archivo de audio, como p. ej. formato, profundidad de bits, frecuencia de muestreo, etc. Si pulsa Comando antes de que se muestre la etiqueta Ayuda, esta también incluirá la ruta completa del archivo de audio. Si hace clic en el botón de la flecha, se abrirá un menú de función rápida que le ofrecerá los siguientes comandos:  “Cargar muestra de audio”: abre una caja de selección de archivo en la que puede seleccionar un archivo de audio. Véase “Zonas” en la página 457 para obtener más información.  “Abrir en el editor de muestras”: abre la muestra seleccionada en el Editor de muestras de Logic Pro (o el editor de muestras seleccionado en la preferencia “Open External Sample Editor”) para su edición avanzada.  “Mostrar en el Finder”: muestra el archivo de audio (cargado) en el Finder. ∏ Consejo: Al hacer doble clic en la columna “Archivo de audio” (cuando hay cargado un archivo de audio) se abre el archivo de audio en el Editor de muestras. Si no hay cargado ningún archivo de audio, se abrirá el selector de archivos de audio. Group Muestra la asignación de grupos de una zona. Véase “Grupos” para obtener más información. Parámetros de tono Key le permite determinar la nota fundamental de la muestra, es decir, la nota en la que sonará la muestra en su tono original. Los campos Grueso y Fino le permiten afinar la muestra en incrementos de semitono y centésimas. “Intervalo de teclas” Los dos parámetros de “Intervalo de teclas” le permiten definir un intervalo de teclas para la zona.  Lo(w): establece la nota inferior en la que sonará la zona.  Hi(gh): establece la nota superior en la que sonará la zona. La reproducción de notas fuera de este intervalo no accionará la muestra asignada a esta zona.464 Capítulo 25 EXS24 mkII “Intervalo de velocidad” Active la opción “Intervalo de velocidad” para definir un intervalo de velocidad para la zona. Lo(w) ajusta la velocidad inferior a la que sonará la zona y Hi(gh) la velocidad superior. La reproducción de notas fuera de este intervalo no accionará la muestra asignada a esta zona. Parámetros de Output Vol ajusta el volumen de la zona. Pan ajusta la posición panorámica de la zona. Este parámetro solo funciona cuando se utiliza el módulo EXS24 mkII en estéreo. Los valores de Scale negativos hacen que las notas más bajas que la posición de nota definida por la clave raíz suenen más fuertes que las notas más altas; los valores positivos tienen el efecto contrario. Utilice este parámetro para equilibrar el volumen de una muestra en el intervalo de teclas seleccionado. El parámetro Routing determina las salidas utilizadas por la zona. Entre las diferentes opciones se encuentran las salidas principales y los canales enlazados 3 y 4, 5 y 6, 7 y 8, 9 y 10, o las salidas individuales 11-16. Esto permite direccionar las zonas individuales de manera independiente hacia los canales auxiliares en una instancia de EXS24 mkII con múltiples salidas. Parámetros de reproducción Para permitir que la muestra cambie de tono al ser accionada por diferentes teclas, active la opción Pitch. Si está desactivada, la muestra se reproducirá siempre en su tono original, independientemente de la nota tocada. Al activar “One Shot”, la zona ignora la duración de las notas utilizadas para accionar la muestra; la muestra siempre se reproduce hasta el final. Esta opción es útil para las muestras de percusión, en las que normalmente no se quiere que la longitud de la nota MIDI afecte a la reproducción de la muestra. Active la opción Rvrs (Invertir) para reproducir la muestra desde el final al principio. Clave fundamentalCapítulo 25 EXS24 mkII 465 Inicio y final de la muestra Los parámetros Start y End establecen los puntos inicial y final de la muestra, respectivamente. Si hace clic en los dos valores con la tecla Control pulsada, se abrirá la muestra en el Editor de muestras de Logic Pro. En el Editor de muestras puede ajustar gráficamente los puntos inicial y final. Consulte “Edición de muestras en el Editor de muestras”, más adelante. Parámetros de bucle EXS24 mkII puede reproducir en bucle una muestra de audio, o parte de ella, cuando acciona su reproducción. Es decir, la muestra se reproducirá en bucle cuando se reciban notas MIDI sostenidas.  Opción “Bucle activado”: active esta opción y el resto de los parámetros Loop estarán disponibles para la edición.  Inicio, Fin: en estos campos puede definir los puntos inicial y final del bucle, lo que le permite reproducir en bucle una parte del archivo de audio. Si hace clic en el pequeño botón E situado entre los dos valores, el Editor de muestras de Logic Pro abrirá el archivo de audio, lo que le permitirá ajustar gráficamente los puntos inicial y final: el inicio del bucle se representa mediante el marcador LS, y el final mediante el marcador LE. Véase “Edición de muestras en el Editor de muestras”, más adelante.  Melodía: le permite cambiar la afinación de la parte en bucle del archivo de audio, en incrementos de centésimas.  Fundido: en un bucle fundido no hay ningún corte entre los puntos inicial y final. sino que los puntos inicial y final del bucle se funden para lograr una suave transición. Esto es especialmente práctico con muestras que son difíciles de reproducir en bucle y que normalmente producirían clics en el punto de transición, el punto de unión en el bucle. El campo Crossfade le permite determinar el tiempo del fundido. Cuanto mayor sea el valor, más largo será el fundido y más suave será la transición entre los puntos inicial y final del bucle.  Opción “E. Pwr” (Igual energía): le permite activar una curva de fundido cruzado exponencial que hace que aumente el volumen en 3 dB en medio del rango de fundido. Esto realizará un fundido de salida/fundido de entrada en las partes unidas de un bucle con un nivel igual de volumen.466 Capítulo 25 EXS24 mkII Nota: Los ajustes perfectos de los parámetros de fundido dependen del material de la muestra. Un bucle que se repita con suavidad es el mejor punto de partida para lograr un bucle fundido perfecto, pero un bucle fundido no siempre suena mejor. Experimente un poco con los parámetros, y pronto descubrirá cómo, cuándo y dónde funcionan mejor. Edición de muestras en el Editor de muestras El modo más intuitivo de ajustar los puntos inicial y final de una muestra o bucle es tener una representación visual de la onda, que pueda utilizar como guía para mover gráficamente los puntos que desea situar en la onda. Esto le permite conseguir los valores deseados mucho más rápido que teniendo que introducir valores numéricos sin ninguna guía visual. El Editor de instrumentos no ofrece una representación gráfica de la onda de una muestra. Debido a ello, la única manera de ajustar los puntos inicial y final, o los puntos de bucle, de una muestra en el Editor de instrumentos, es numéricamente. Si se hace clic en los parámetros de punto inicial y final de un bucle con la tecla Control pulsada, se abrirá un menú de función rápida que le permitirá abrir la muestra seleccionada en el Editor de muestras de Logic Pro (o en el editor de muestras externo establecido en las preferencias). Esto permite editar los extremos y los puntos de bucle gráficamente. Limítese a guardar la muestra y los nuevos valores se registrarán en la cabecera del archivo de audio y serán convenientemente utilizados por EXS24 mkII.Capítulo 25 EXS24 mkII 467 Una vez haya guardado y vuelto a abrir una muestra que editada en el Editor de muestras de Logic Pro o en el editor de muestras de otro fabricante, es muy probable que los puntos inicial y final, o los puntos del bucle mostrados en el área de parámetros, dejen de ser precisos. El comando “Actualizar datos de zona(s) seleccionada(s) a partir de archivo de audio” (menú Zone) lee los ajustes del bucle y los puntos inicial y final del mismo del archivo de audio, y actualiza los ajustes de la zona de manera oportuna. La ventana del Editor de muestras también ofrece Editar > “Bucle de muestra → Selección”, Editar > “Selección → Bucle de muestra” y Editar > “Escribir bucle de muestra” para las funciones de archivo de audio. Para utilizar los comandos Loop del Editor de muestras: 1 Elija uno de los comandos de selección en el menú Edit del Editor de muestras:  Bucle de muestra → Selección: el área del bucle (definida por los puntos inicial y final del bucle) se utiliza para seleccionar una porción del archivo de audio completo.  Selección → Bucle de muestra: el área seleccionada se usa para ajustar los puntos inicial y final del bucle. 2 Cuando haya seleccionado el área deseada con uno de los comandos mencionados, seleccione Editar > Escribir bucle de muestra en archivo de audio. Los nuevos valores de bucle se escribirán en el encabezado del archivo de audio. Configuración de los parámetros de grupos Los grupos ofrecen varios parámetros para el control simultáneo de todas las zonas asignadas. “Intervalo de teclas” Los dos parámetros de “Intervalo de teclas” le permiten definir un intervalo de teclas para el grupo.  Lo(w): establece la nota inferior en la que sonará el grupo.  Hi(gh): establece la nota superior en la que sonará el grupo. La reproducción de notas fuera de este intervalo no accionará las zonas asignadas a este grupo.468 Capítulo 25 EXS24 mkII “Intervalo de velocidad” Los dos parámetros de “Intervalo de velocidad” le permiten configurar un intervalo de velocidad para el grupo. Utilice estos parámetros para los sonidos en los que desea mezclar o cambiar entre muestras de forma dinámica, tocando su teclado MIDI con mayor o menor fuerza (con sonidos por capas, o cuando cambie entre diferentes muestras de percusión, por ejemplo). Lo(w) ajusta la velocidad inferior a la que sonará el grupo y Hi(gh) la velocidad superior. La reproducción de notas fuera de este intervalo no accionará la muestra asignada a este grupo. Los ajustes realizados aquí anulan los realizados en las zonas, si fuera necesario: cuando un intervalo de velocidad de una zona es superior a aquel permitido por el ajuste del grupo, el intervalo de velocidad de la zona se ve limitado por el ajuste del grupo. Parámetros de salida  Volumen: ajusta el volumen del grupo y, por tanto, el volumen de todas las zonas asignadas, simultáneamente. Este parámetro tiene un uso similar al regulador de volumen de un subgrupo en una mesa de mezclas.  Pan: ajusta la posición panorámica del grupo (equilibrio estéreo para muestras estéreo) y la posición panorámica de todas las zonas asignadas, simultáneamente.  Direccionam.: determina las salidas utilizadas por el grupo. Entre las diferentes opciones se encuentran las salidas principales y los canales enlazados 3 y 4, 5 y 6, 7 y 8, 9 y 10, o las salidas individuales 11-16. Esto permite direccionar los grupos individuales de manera independiente hacia los canales auxiliares en una instancia de EXS24 mkII con múltiples salidas. Parámetro Voices  Poly. (polifonía): determina el número de voces que puede utilizar el grupo. Un uso práctico sería configurar un modo Charles clásico en un kit de percusión completo asignado en el teclado. En este escenario, se podrían asignar una muestra de charles abierto y otra de charles cerrado, y configurar el parámetro Voices del grupo a 1. En este ejemplo, la muestra de charles accionada más recientemente silenciará a la otra, ya que solo se permite una voz para el grupo. Esto simula el comportamiento real de los charles. Cuando se asignan muestras de zonas a otro grupo, los otros sonidos del kit de percusión pueden reproducirse polifónicamente, como antes. La opción Max garantiza que el grupo utiliza el número máximo de voces permitidas por el parámetro Voice, en la ventana de parámetros.  Menú Accionar: determina si las zonas que señalan este grupo se accionan al pulsar una tecla (ajuste “Pulsación de tecla”) o al soltar una tecla (ajuste “Liberación de tecla”). Esto resulta útil para emular los chasquidos de las teclas del órgano, por ejemplo, accionando la nota del órgano al pulsar una tecla y el chasquido al soltarla.  Opción Dc (Tiempo de caída): actívela para acceder al parámetro “Decay Time”.Capítulo 25 EXS24 mkII 469  “(Decay) Time”: determina el tiempo que tarda en caer el volumen de una muestra accionada mediante la pulsación de una tecla. Tenga en cuenta que los parámetros de caída solo funcionan cuando Trigger está configurado en “Liberación de tecla”. “Filtrar desplazamientos” Le permiten desplazar los ajustes Frecuencia de corte y Resonancia de la ventana de parámetros por separado para cada grupo. Esto puede resultar útil si desea que no se filtre el impacto inicial de una nota para un grupo, pero sí para otros. Parámetros “Desplazamientos de envolvente 1” y “Desplazamientos de envolvente 2” Utilice estos parámetros para desplazar los ajustes de envolvente en la ventana de parámetros por separado para cada grupo. Esto resulta útil si desea que las envolventes de filtro o volumen afecten a las muestras de un grupo después del impacto inicial de los sonidos activados. Nota: Cuando el parámetro Accionar se configura en “Liberaciónn de tecla”, el parámetro “Decay Time” determina la caída del volumen, no “Envelope 2” (la envolvente del volumen). Esto significa que, cuando Accionar está configurado en “Liberaciónn de tecla”, los valores de “Desplazamientos de envolvente 2” no tienen ningún efecto. El parámetro H (Mantenimiento) determina el período de tiempo durante el que la envolvente se mantendrá en el máximo nivel de ataque antes de que empiece la fase de caída. “Seleccionar grupo por” Los parámetros de esta columna permiten definir un evento de selección específico para seleccionar un grupo. Siempre que se accione el evento de selección definido, se reproducirán las zonas que señalen a este grupo, y no se reproducirán otros (seleccionados utilizando un evento de selección diferente). El evento definido no se acciona, simplemente actúa como un mando a distancia para seleccionar el grupo en cuestión. Esta función puede utilizarse con eventos MIDI (notas, controladores, inflexiones de tono, canal MIDI) y grupos, una vez haya definido con qué número de grupo empezará el comando “Seleccionar por”. Una vez definido, la selección de aquel grupo significa que solo se reproducirán las zonas que señalan a aquel grupo; los otros no se reproducirán. Por ejemplo, si desea que EXS24 mkII cambie automáticamente entre dos grupos de muestras de cuerda, uno para muestras staccato y otro para muestras legato, podría utilizar el menú “Seleccionar grupo por” para las notas MIDI, y asignar una nota MIDI diferente para accionar cada grupo. De esta manera, puede utilizar una nota que no vaya a tocar para seleccionar entre los dos grupos, y cambiar automáticamente entre grupos desde el teclado mientras toca. Consulte también “Reasignación de eventos de inflexión de tono y rueda de modulación”, más adelante, para ver otro ejemplo de cómo se puede utilizar esta función para cambiar automáticamente entre grupos.470 Capítulo 25 EXS24 mkII Haga clic en el icono Más, en la esquina superior derecha de la columna “Seleccionar grupo por”, para refinar las condiciones de selección del grupo. Haga clic en el icono Menos para eliminar una condición “Seleccionar grupo por” y ampliar los criterios de selección del grupo. Edición gráfica de zonas y grupos La edición de zonas y grupos no está limitada al área de parámetros. También puede editar gráficamente algunos parámetros de zona y grupo en el área de la pantalla Zonas o Groups, situada encima del teclado del Editor de instrumentos. Para mover una zona o un grupo: up 1 Mueva la flecha del ratón sobre un grupo o zona ya existente. Cambiará a una flecha de dos puntas. Reasignación de eventos de inflexión de tono y rueda de modulación Para alcanzar una interpretación con un sonido realista de una forma fácil e intuitiva, los instrumentos de Jam Pack 4 (orquesta sinfónica) usan la rueda de modulación para alternar entre articulaciones (legato, staccato, etc.) y emplean la rueda de inflexión de tono para cambiar la expresión (crescendo, diminuendo, etc.). Encontrará más información sobre este tema en la documentación de Jam Pack 4. Tal modificación se consigue asignando internamente los eventos de inflexión de tono al controlador MIDI 11 y los eventos de la rueda de modulación al controlador MIDI 4. Para asegurar la compatibilidad, EXS24 mkII utiliza automáticamente este comportamiento de asignación para todos los instrumentos de Jam Pack 4. También puede usar este modelo de reasignación para otros instrumentos activando la opción “Map Mod & Pitch to Ctrl 4 & 11” en el menú Instrument. EXS24 mkII reasignará los eventos de inflexión de tono y rueda de modulación al controlador 11 o al controlador 4, respectivamente. No es posible usar las funciones por omisión de inflexión de tono y rueda de modulación. Capítulo 25 EXS24 mkII 471 2 Haga clic y arrastre la zona o el grupo a la posición deseada. Nota: También puede cambiar la clave raíz de una zona pulsando Opción y Comando simultáneamente mientras arrastra dicha zona. Puede mover varias zonas o grupos a la vez utilizando un marco de selección, haciendo clic en dichas zonas o grupos con la tecla Mayúsculas o Comando pulsada, y seleccionándolos. Para cambiar la nota inicial o final de una zona o grupo: 1 Mueva el cursor del ratón hasta el principio o el final de una zona o un grupo. El cursor cambiará a una flecha de dos puntas. 2 Haga clic y mantenga pulsado el botón del ratón y arrastre el punto inicial o final de la zona o del grupo a la posición deseada. También puede desplazar una zona a la izquierda o a la derecha utilizando uno de los siguientes comandos de teclado:  “Desplazar las zonas/grupos seleccionados a la izquierda”: Opción + flecha izquierda)  “Desplazar las zonas/grupos seleccionados a la derecha”: Opción + flecha derecha) Si desea desplazar la nota fundamental de la zona junto con la posición de zona, utilice uno de los siguientes dos comandos de teclado:  “Desplazar las zonas/grupos seleccionados a la izquierda (zonas incl. clave raíz)”: Mayúsculas + Opción + flecha izquierda  “Desplazar las zonas/grupos seleccionados a la derecha (zonas incl. clave raíz)”: Mayúsculas + Opción + flecha derecha472 Capítulo 25 EXS24 mkII Para editar el intervalo de velocidad de una zona o un grupo: 1 Haga clic en el botón “Mostrar velocidad” de la parte superior derecha del Editor de instrumentos (o utilice el comando de teclado “Mostrar/Ocultar velocidad”). Se abrirá el área de pantalla Velocidad encima del área de pantalla Zonas o Views. 2 Haga clic en una o más zonas o grupos del área de pantalla. Las barras de velocidad de las zonas seleccionadas se resaltarán en el área de pantalla Velocidad. 3 Con el botón del ratón pulsado, haga clic sobre el valor High o Low de la barra de velocidad del grupo o la zona que desea editar. 4 Arrastre el parámetro hacia arriba para aumentar el valor o bájelo para disminuirlo.Capítulo 25 EXS24 mkII 473 Orden de zonas y grupos En el Editor de instrumentos de EXS24 mkII se pueden ordenar zonas y grupos fácilmente haciendo clic en la cabecera de la subcolumna por la que desea ordenar. Por ejemplo, si desea ordenar sus zonas por nombre, haga clic en la cabecera de la subcolumna Name situada debajo de la columna Name y sus zonas se ordenarán por su nombre por orden alfabético. Si deseara ordenar los grupos por velocidad inicial más baja a más alta, por ejemplo, haría clic en la cabecera de la subcolumna Low en la columna “Intervalo de velocidad”, y sus grupos se ordenarían, mostrándose en primer lugar el grupo que tuviera el intervalo de velocidad inicial más bajo. Cómo mostrar u ocultar los parámetros de Zona y Grupo A través del menú View, puede determinar qué parámetros de Zona y Grupo desea visualizar en el área de parámetros del Editor de instrumentos:  “Ver todo”: seleccione esta opción para mostrar todas las columnas y subcolumnas disponibles (comando de teclado correspondiente: Vista: “Ver todo”).  “Individual Group and Zone display settings”: active las columnas y subcolumnas que desea visualizar. Las entradas de zonas se mostrarán en la visualización Zona. Las entradas de grupos se mostrarán en la vista Grupos. ∏ Consejo: Si se pulsa la tecla Opción y se selecciona una columna de zona o grupo desactivada, se mostrará solamente la columna seleccionada.  “Restaurar valores por omisión”: seleccione esta opción para restaurar la visualización por omisión (comando de teclado correspondiente: View: “Restaurar valores por omisión”).  “Guardar como ajuste por omisión”: guarda la visualización actual de los parámetros de zona o grupo como la visualización por omisión siempre que abre el Editor de instrumentos de EXS24 mkII.474 Capítulo 25 EXS24 mkII Almacenamiento, eliminación, cambio de nombre y exportación de instrumentos A través del menú Instrument del Editor de instrumentos puede acceder a todas las operaciones básicas de instrumentos sampler. Guardar Guarda el instrumento sampler cargado en ese momento. Cuando cree un nuevo instrumento y lo guarde por primera vez, se le pedirá que le dé un nombre. Si ha editado un instrumento sampler ya existente y lo guarda mediante este comando, se utiliza el nombre del archivo existente y se sobrescribe el instrumento antiguo. También puede utilizar el comando de teclado “Guardar instrumento”. “Guardar como” Este comando también guarda el instrumento sampler cargado en ese momento. Cuando se utiliza “Guardar como”, se le pedirá que dé un nombre al archivo. Utilice este comando cuando desee guardar una copia o varias versiones de un instrumento sampler editado, en lugar de sobrescribir la versión original. Renombrar Este comando le permite renombrar el instrumento sampler cargado. La versión con el nuevo nombre sustituye a la versión anterior almacenada en el disco rígido. Exportación del instrumento sampler y de los archivos de muestra Copia el instrumento sampler seleccionado y sus archivos de audio en otra carpeta de su elección. Al seleccionar este comando, se abre un cuadro de diálogo estándar de navegación de archivos del sistema operativo. Puede ir hasta una carpeta ya existente o crear una carpeta nueva con un nombre nuevo, como desee. También puede utilizar el comando de teclado “Export Sampler Instrument and Sample Files” (por omisión: Control + C).Capítulo 25 EXS24 mkII 475 Ajuste de las preferencias de sampler EXS24 mkII ofrece una ventana “Preferencias de sampler”, que le permite configurar varias preferencias relacionadas con la muestra y la operación, tales como calidad de conversión de la frecuencia de muestreo, respuesta a la velocidad, almacenamiento de muestras, parámetros relacionados con búsquedas, etc. Para abrir la ventana “Preferencias de sampler, realice una de las siguientes operaciones: m Haga clic en el botón Opciones de la ventana de parámetros y, a continuación, seleccione Preferencias en el menú local. m Seleccione Editor > Preferencias en el Editor de instrumentos. “Conversión frecuencia muestreo” Seleccione la calidad de interpolación utilizada por EXS24 mkII. Cuando “Conversión frecuencia muestreo” se configura en Óptimo, se mantiene la mayor calidad de sonido posible a la hora de transponer muestras. “Almacenamiento de muestras” Seleccione el formato en el que EXS24 mkII gestiona los datos de las muestras cargadas. Cuando se ajusta en Original, las muestras se cargan en la RAM con su profundidad de bits original, y se convierten en el formato de punto flotante interno de 32 bits de Logic Pro a la hora de la reproducción. Cuando se selecciona “32 Bit Float”, las muestras se guardan y cargan en este formato. Esto elimina la necesidad de tener que realizar una conversión en tiempo real, lo que supone que EXS24 mkII puede gestionar los datos de muestras de manera más eficaz y reproducir más voces simultáneamente. Debe tenerse en cuenta que esto requiere el doble de RAM para muestras de 16 bits, y un tercio más de RAM para muestras de 24 bits. “Curva de velocidad” Determina la respuesta de EXS24 mkII a los valores de velocidad recibidos de su teclado MIDI. Los valores negativos aumentan la respuesta a las pulsaciones suaves de tecla, y los valores positivos la reducen.476 Capítulo 25 EXS24 mkII Menú “Buscar muestras en:” Determina la ubicación en la que se deben buscar las muestras de instrumentos. Puede seleccionar entre los discos normalmente utilizados por el sistema operativo o discos externos SCSI, FireWire o USB, accesibles directamente o a través de la red. Los discos se pueden seleccionar individualmente o agruparse de la siguiente manera:  Discos de almacenamiento interno (“Volúmenes locales”) (discos rígidos y mecanismos de CD-ROM) acoplados o instalados en el ordenador directamente.  Discos de almacenamiento externo (“Volúmenes externos”) accesibles a través de una red.  “Todos los volúmenes”, las búsquedas de datos apropiados se realizan tanto en discos internos como en discos de red. Nota: Si se selecciona “Volúmenes externoss” o “Todos los volúmenes” es posible que aumente considerablemente el tiempo que EXS24 mkII necesita para encontrar y cargar los instrumentos sampler y archivos. Menú “Leer clave raíz desde:” Le permite determinar cómo determina EXS24 mkII la clave raíz de los archivos de audio cargados. Puede elegir entre las siguientes opciones:  “Archivo/nombre de archivo”: inicialmente lee información sobre la clave raíz del archivo en cuestión (en la cabecera del archivo AIFF o WAVE) cuando se carga un archivo de audio en una zona. Si no existe información de este tipo en la cabecera del archivo, un análisis inteligente del nombre del archivo puede detectar una clave raíz. Si este segundo método no ofrece ningún resultado útil, C3 se utilizará como clave raíz por omisión en la zona.  “Nombre de archivo/archivo”: igual que la opción anterior, pero viceversa; el nombre del archivo se lee en primer lugar y la cabecera se lee en segundo lugar.  “Solo nombre de archivo”: solo se lee el nombre del archivo. Si no existe ninguna información de la clave raíz, C3 se asignará automáticamente a la zona como clave raíz.  “Solo archivo”: solo se lee la cabecera del archivo. Si no existe ninguna información de la clave raíz, C3 se asignará automáticamente a la zona como clave raíz. “Clave raíz en nombre de archivo” EXS24 mkII suele determinar, de manera inteligente, la clave raíz a partir de la cabecera del archivo del archivo de audio cargado. No obstante, es posible que, a veces, desee controlar manualmente este parámetro, si considera que la clave raíz no se ha determinado de manera apropiada. Para aquellas ocasiones, utilice el parámetro “Clave raíz en nombre de archivo”. Las opciones contenidas en el menú local son Auto o valores numéricos del 1 al 30.Capítulo 25 EXS24 mkII 477 Auto es el valor recomendado. Ofrece un análisis inteligente de números y teclas a partir del nombre del archivo. En el nombre del archivo se puede identificar un número, independientemente de su formato; 60 o 060 son válidos. Otros números válidos pueden variar entre 21 y 127. Los valores numéricos situados fuera de este intervalo suelen ser números de versión. Un número de tecla también es una posibilidad válida para este uso, a saber C3, C 3, C_3, A–1, A –1 o #C3, C#3, por ejemplo. El intervalo posible es de C–2 a G8. Nota: Es posible que haya casos en los que un diseñador de sonido haya utilizado varios números en un nombre de archivo; suele suceder con los bucles, donde uno de los valores se utiliza para indicar el tempo, p. ej. “loop60-100.wav”. En esta situación, no queda muy claro qué número indica una clave raíz (si alguno de ellos la indica) o algo diferente: 60 o 100 podría indicar el número de archivo en una colección, tempo, clave raíz, etc. Puede ajustar un valor de 8 para leer la clave raíz en posición (letra/carácter) ocho del nombre del archivo; es decir, el 100 (E6). Si no, el ajuste de un valor de 5 seleccionará el 60 (C3) como posición de la clave raíz. “Instrumento anterior” y “Siguiente instrumento” Puede utilizar las preferencias “Instrumento anterior” y “Siguiente instrumento” para determinar qué tipo de evento MIDI (y valor de datos) se utilizará para seleccionar el instrumento anterior o siguiente. Seleccione el tipo de evento MIDI en los menús “Instrumento anterior” y “Siguiente instrumento”. Entre las opciones se incluyen: Nota, “Presión polif.”, “Cambio de control, “Cambio de programa”, “Presión de canal” y “Inflexión tono”. En el campo situado junto a los menús, puede introducir el número de nota o el valor del primer byte de datos. Cuando se selecciona Cambio de control”, el campo de número determina el número de controlador. “La conversión Giga incluye accionamiento de liberación” Determina si la función de accionamiento de Release del formato Gigasampler será llevada a cabo o no por EXS24 mkII. “Ignorar velocidad de liberación” Esta opción también hace referencia a la función de accionamiento de Release de la función Gigasampler, y siempre debería accionarse con este propósito. Independientemente de si su teclado puede o no puede enviar la velocidad de Release, es posible que desee que sus muestras se reproduzcan mediante la función de accionamiento de Release más alto o más bajo que la muestra original, o al mismo volumen, sin tener en cuenta la velocidad inicial. Cuando reproduzca muestras con el accionamiento de Release, es posible que desee que el valor de la velocidad de Release tenga el mismo valor que el valor de velocidad inicial. Para lograrlo, puede desactivar la velocidad de Release.478 Capítulo 25 EXS24 mkII “Mantener las muestras comunes en la memoria al cambiar de proyecto” Determina si las muestras usadas habitualmente por dos archivos de proyecto abiertos se van a volver a cargar o no cuando se cambie entre proyectos. Configuración de la memoria virtual En la actualidad, muchas librerías de muestras contienen muchos gigabytes de muestras de audio para crear los instrumentos sampler más precisos posibles. A menudo, estas gigantescas librerías de muestras son demasiado grandes como para almacenarse a la vez en la memoria de acceso aleatorio de su ordenador (RAM). Para permitirle utilizar estas inmensas librerías de muestras, EXS24 mkII puede utilizar una parte de su disco rígido como memoria virtual. Cuando active la memoria virtual de EXS24 mkII, solo se cargarán los ataques iniciales de las muestras de audio en la RAM del ordenador; el resto de la muestra se transmitirá en tiempo real desde el disco rígido. En la ventana “Memoria virtual” puede configurar la función de memoria virtual de EXS24 mkII. Para abrir la ventana “Memoria virtual”: m Haga clic en el botón Opciones de la ventana de parámetros y, a continuación, seleccione “Memoria virtual” en el menú local.  “Activo”: haga clic en esta opción para activar la función de memoria virtual de EXS24 mkII.  “Velocidad del disco”: hace referencia a la velocidad de su disco rígido; si tiene un disco rígido de 7.200 RPM o más rápido para sus muestras de audio, seleccione Rápida. Si utiliza un disco de un ordenador portátil de 5.400 RPM para sus muestras, seleccione Media. Por lo general, no necesitará utilizar el ajuste Lenta con ningún Macintosh moderno.Capítulo 25 EXS24 mkII 479  “Actividad de grabación en disco duro”: hace referencia a la cantidad de grabación y transmisión de audio no relacionado con muestras que está realizando. Por ejemplo, si está grabando kit de percusión enteros a través de una docena de micrófonos, transmitiendo en tiempo real sonidos de guitarras y bajos en vivo, grabando coros, etc., debería ajustar la actividad de grabación de su disco rígido en Alta. Por otra parte, si su proyecto está compuesto principalmente por instrumento de software, con un instrumento grabado o una voz o dos, debería ajustar la actividad de grabación del disco rígido en Baja. Si no sabe con seguridad qué parámetro debe utilizar, seleccione el valor medio.  Campo “Requiere asignación RAM constante de”: muestra el uso de memoria requerido por los dos parámetros anteriormente mencionados. Cuanto más lento sea su disco rígido y mayor sea la actividad de grabación de su disco rígido, mayor asignación de RAM se realizará a la memoria virtual.  Sección Interpretación: muestra el tráfico de entrada/salida del disco actual y los datos no leídos del disco a tiempo. Si estos números comienzan a aumentar, es posible que se produzca un fallo en EXS24 mkII cuando trate de transmitir en tiempo real sus muestras del disco a la vez que su actuación. Si observa que estos valores ascienden a niveles altos, deberá cambiar los ajustes generales para liberar RAM adicional para el uso de la memoria virtual. Si continúa observando niveles elevados en estos valores y un fallo en el audio, deberá considerar instalar más RAM en su Macintosh. Uso de la VSL Performance Tool EXS24 mkII incluye una interfaz adicional para Vienna Symphonic Library: Performance Tool. El software Performance Tool ofrecido por VSL debe instalarse para permitir el acceso a esta interfaz. Para obtener información detallada, consulte la documentación de VSL.26 481 26 External Instrument Puede usar External Instrument para direccionar los generadores de sonido MIDI externos a través del mezclador de Logic Pro, lo que le permite procesarlos con efectos de Logic Pro. Lo ideal es usar una interfaz de audio con múltiples entradas y salidas para evitar la constante reconexión de dispositivos. External Instrument puede insertarse en canales de instrumento de software en lugar de un instrumento de software. Parámetros de External Instrument  Menú “MIDI Destination”: seleccione el objeto de instrumento MIDI deseado en el Entorno.  Menú Input: seleccione las entradas del hardware de audio a las que está conectado el generador de sonido MIDI.  Regulador y campo “Input Volume”: determina el nivel de la señal entrante.482 Capítulo 26 External Instrument Uso de External Instrument La siguiente sección describe los pasos necesarios para direccionar los generadores de sonido MIDI externo a través del mezclador de Logic Pro. Para procesar instrumentos MIDI externos con efectos: 1 Conecte la salida (o par de salidas) del modulo MIDI a una entrada (o par de entradas) de la interfaz de audio. Nota: Pueden ser conexiones analógicas o digitales si la interfaz de audio y la unidad de efectos están provistas de uno o ambos tipos de conexión. 2 Cree un canal de instrumentos. 3 Haga clic en la ranura de instrumento y seleccione “External Instrument” en el menú local. 4 Seleccione el destino MIDI en el menú de la ventana “External Instrument”. 5 Seleccione la entrada (de la interfaz de audio) a la que el generador de sonido MIDI está conectado en el menú local Input. 6 Ajuste el volumen de entrada, si procede. 7 Inserte los efectos deseados en las ranuras de inserción del canal. Dado que la pista está direccionada a un canal de instrumento (que se usa para un módulo de sonido MIDI externo), se comporta como una pista de instrumento de software estándar, lo que significa que puede grabar y reproducir pasajes MIDI en ella, con las ventajas siguientes:  Puede aprovechar los sonidos y el motor de síntesis del módulo MIDI, sin sobrecargar la CPU de su Macintosh (aparte de los efectos usados en el canal).  Además de efectos de inserción, puede usar efectos de envío direccionando el canal de instrumento a canales auxiliares.  Puede grabar las partes de instrumentos MIDI externos, con o sin efectos, en un archivo de audio en tiempo real. Esto convierte la creación de una mezcla, incluidas todas las pistas y dispositivos externos e internos, en un proceso de un solo paso. Otros aspectos a tener en cuenta Si se usan fuentes de sonido MIDI multitímbricas, no hay que olvidar que cada External Instrument precisa una salida de audio separada. No se puede congelar una pista External Instrument más rápido que “en tiempo real”, como ocurre con las operaciones de Bounce en las que interviene hardware MIDI.27 483 27 KlopfGeist KlopfGeist es un instrumento optimizado para proporcionar una claqueta de metrónomo en Logic Pro. KlopfGeist se inserta por omisión en el canal de instrumento 128 y se emplea para generar una claqueta de metrónomo MIDI. Se puede usar como fuente de sonido de metrónomo cualquier otro instrumento de Logic Pro (o de terceros) insertado en el canal de instrumento 128. Del mismo modo, es posible insertar KlopfGeist en cualquier otro canal de instrumento para su uso como tal. Sin embargo, al revisar los parámetros de KlopfGeist se verá con claridad que se trata de un sintetizador diseñado para crear sonidos de metrónomo.  Botones Trigger Mode: indican si KlopfGeist opera como instrumento monofónico o polifónico de 4 voces.  Potenciómetro y campo Tune: afina KlopfGeist en pasos de semitono.  Potenciómetro y campo Detune: afina KlopfGeist con mayor precisión, en pasos de centésima de tono.  Regulador y campo Tonality: cambia el sonido de KlopfGeist de un chasquido corto a un sonido percusivo afinado, similar al de un clave o un bloque de madera.484 Capítulo 27 KlopfGeist  Regulador y campo Damp: controla el tiempo de liberación. Se alcanza el tiempo de liberación más corto cuando Damp se encuentra en su valor máximo (1,00).  Regulador y campos “Level Via Vel”: determinan la sensibilidad a la velocidad de KlopfGeist. La mitad superior de este regulador de dos partes determina el volumen para la máxima velocidad, y la mitad inferior el de la mínima velocidad. Haciendo clic en el área entre los dos segmentos de deslizador y arrastrando es posible mover ambos simultáneamente.28 485 28 Sculpture Sculpture es un sintetizador que genera sonidos basados en la simulación de una cuerda o barra que se mueve o vibra. En este capítulo siempre se hará referencia a la cuerda, a pesar de que muchos de los sonidos que pueden crearse con Sculpture no tengan nada en común con lo esperable de un instrumento de cuerda. Sculpture utiliza un método de síntesis denominado modelado de componentes. Este enfoque con relación a la generación de tono comparte algunos aspectos y parámetros con otras técnicas de síntesis, tales como los que encontramos en sintetizadores con técnicas aditiva y subtractiva. Como tales, muchos de los parámetros utilizados en Sculpture le serán conocidos, como p. ej. LFO, vibrato, envolventes, etc. Muchos otros, no obstante, le serán completamente nuevos. Las envolventes grabables de Sculpture ofrecen un amplio ámbito de aplicación de animación sonora, lo que permite obtener sonidos simplemente impresionantes. La flexibilidad de Sculpture en esta área ofrece un nivel de control que le sorprenderá, aun cuando sea un usuario experto de sintetizadores. Saque el máximo partido de todos los controles y parámetros disponibles, tanto a la hora de escuchar los sonidos de fábrica suministrados con el software como cuando cree sonidos nuevos. Sculpture es un sintetizador de interpretación que se beneficia del uso de controladores, modulaciones y diversas técnicas de articulación de instrumentos. Por lo que se refiere al diseño del sonido, no tema experimentar. ¡Para eso ha sido creado Sculpture! La creación de tipos de sonido concretos se trata en la sección “Programación: Guía de inicio rápido” en la página 544. Antes de estudiar sus características, lea la siguiente sección sobre el sistema básico de síntesis de Sculpture. 486 Capítulo 28 Sculpture El sistema básico de síntesis de Sculpture En esta sección se describe brevemente el modo de funcionamiento de Sculpture. El modelado de componentes, como descubrirá, es muy diferente a los métodos de síntesis tradicionales y, por lo tanto, también lo son los resultados obtenidos. La disposición de las descripciones de los parámetros sigue la ruta de la señal (mostrada en el diagrama) del motor básico de síntesis. Compruebe las opciones de cada parámetro a medida que vaya leyendo información sobre ellos. Esto le proporcionará una visión más amplia de dónde se encuentra cada uno de ellos y las opciones disponibles. Pickups Envolvente de amplitud Wave Shaper Filtro Retardo Body EQ Nivel Limitador Objetos Cuerda Retardo Cuerda Limitador de nivel Waveshaper Envolvente de amplitud “Body EQ” Parámetros String Objetos Filtrado Visor PickupCapítulo 28 Sculpture 487 La cuerda es el elemento central de la síntesis. Ofrece una amplia gama de parámetros que le permiten ajustar su material, es decir, de lo que está compuesta. Para excitar o alterar la vibración de la cuerda se utilizan hasta tres objetos de tipos diferentes. Estos objetos pueden colocarse en cualquier lugar de la cuerda y ofrecen varios parámetros para el ajuste de sus propiedades. La cuerda en sí misma no emite ningún sonido a menos que sea estimulada (excitada o alterada) por los objetos. La vibración de la cuerda se transmite a la siguiente sección de procesamiento, a través de dos pastillas móviles (son similares a las pastillas electromagnéticas de las guitarras o pianos eléctricos y clavinets). La sección de procesamiento está compuesta por la fase de amplitud equipada con ADSR, un Waveshaper (se pueden seleccionar varios tipos) y un filtro con varios modos. Nota: Todos los elementos descritos arriba existen para cada voz. La suma de todas las señales de voz se procesa mediante un efecto de retardo integrado. A partir de ahí, la señal se envía a un módulo similar a un ecualizador (“Body EQ”), que simula, en global, la respuesta espectral de la forma/cuerpo del instrumento. La señal obtenida se envía a una sección de limitación de nivel (“Level Limiter”). También está disponible un gran número de opciones de modulación, desde los LFO sincronizados en tempo a los generadores de oscilación y las envolventes grabables. Una función de variación (grabable) también permite transiciones suaves o bruscas entre un máximo de cinco instantáneas de variación. La cuerda como elemento de síntesis Sculpture, como sintetizador de modelado de componentes, le ofrece una cuerda, en lugar de los osciladores habituales de los sintetizadores tradicionales. Conceptualmente, la cuerda es mucho más sofisticada que los osciladores sencillos. Básicamente, el usuario crea la onda o el timbre base a partir de nada. Esto se logra describiendo (matemáticamente) las propiedades de la cuerda y aquellas de su entorno. Entre ellas se incluyen: el material de la cuerda, el grosor y la tensión de la cuerda, sus características a lo largo del tiempo, la atmósfera (agua, aire, etc.) en la que se toca y la manera en la que se hace (golpeada, tocada con arco, etc.). En Sculpture, el timbre general se ajusta a través de los parámetros de la cuerda. Módulos tales como Waveshaper, filtro y “Body EQ” son nuevas funciones que le ayudarán a refinar el sonido global.488 Capítulo 28 Sculpture Sculpture, no obstante, no se limita a la mera creación de un número infinito de timbres base. Una de las principales diferencias entre la cuerda de Sculpture y la onda de un sintetizador tradicional es que el timbre base (proporcionado por la cuerda) fluctúa constantemente. En otras palabras, si la cuerda de Sculpture sigue vibrando para una nota concreta, el hecho de volver a accionar la misma nota interactuará con la vibración en curso. Esto no se diferencia mucho del efecto de punteo repetido de la cuerda de una guitarra, en donde la cuerda sigue vibrando cuando se toca la siguiente nota. De esta forma el espectro armónico se modifica una y otra vez, razón por la cual las guitarras acústicas suenan orgánicas cuando se toca una nota varias veces, y las guitarras muestreadas no. Como puede ver, esto es bastante diferente a lo que ocurre con otros métodos de síntesis, en los que el timbre base (onda), aun cuando se modula, no interactúa armónicamente con las notas de los sonidos cuando se vuelve a accionar. Lo que suele pasar con los sintetizadores tradicionales es que la onda se reinicia, desde mitad del ciclo o desde el principio del mismo, y como resultado, el volumen aumenta o se produce un ligero desplazamiento en el ciclo de la onda. Aparte de este aspecto del control y la interacción del timbre base, Sculpture también le ofrece los medios para modelar (emular) otras propiedades acústicas de los instrumentos. Por ejemplo, puede emular un arco rozando una cuerda, una pulsación fuerte en la tecla de un piano o incluso la caída de una moneda en el puente de una guitarra. Sin embargo, no tiene sentido pulsar una cuerda o rasgarla con arco si el violín, el violonchelo o la guitarra carecen de cuello o cuerpo. Probablemente le gustaría disponer de algún modo para cambiar la tensión de las cuerdas o probar acero, en lugar de nailon o tripa. En definitiva, controlar las propiedades físicas de la cuerda y su excitación (cómo se toca). Todo ello es posible con Sculpture. Se trata de un instrumento que requiere dedicarle tiempo, pero cuya recompensa serán sonidos orgánicos muy agradables, entornos sonoros evocadores o un sonido áspero y metálico de “Hell’s Bells”, si le gusta ese tipo de música. Parámetros de Sculpture En esta sección se estudian los parámetros de Sculpture. Antes de empezar, no obstante, un factor fundamental relacionado con el modelado de componentes es la interacción entre las diferentes secciones del motor de síntesis. Esta puede generar sonidos completamente únicos, pero también puede traer consigo resultados inesperados. Capítulo 28 Sculpture 489 Sculpture es muy diferente a los sintetizadores tradicionales y requiere un enfoque más mesurado para lograr un resultado final concreto. En la sección “Programación: Guía de inicio rápido” en la página 544 encontrará una serie de consejos que le ayudarán a crear determinados tipos de sonidos. Le recomendamos encarecidamente que lea esta sección. Tenga a mano el diagrama de flujos de Sculpture (de la página 486) para familiarizarse con la interfaz y la programación. Si su enfoque es metódico y sigue el diagrama de flujos, no debería encontrarse con demasiados resultados inesperados. La interfaz de usuario de Sculpture se divide en tres áreas principales. La sección plateada grande de la parte superior contiene el motor de sonidos. Está dividida en cuatro secciones:  Parámetros globales: área plateada clara a lo largo de la parte superior, que incorpora los parámetros Glide, Tune y otros parámetros globales.  Parámetros de cuerda y objeto: área plateada oscura y el anillo de la superficie Material en el centro.  Parámetros de procesamiento: estos parámetros incluyen el área gris verdosa de Filter, Waveshaper (en el área plateada clara de la parte superior), Pickup (en el área plateada oscura de la izquierda) y la envolvente de amplitud (en el área plateada oscura de la derecha).  Parámetros de post-procesamiento: área plateada oscura a la derecha que contiene los parámetros Delay, “Body EQ” y “Stereo/Spread”, Level y “Level Limiter”. esta área también aloja los parámetros de la envolvente de amplitud. Motor de sonido Fuentes de modulación polifónicas Fuentes de control global490 Capítulo 28 Sculpture El área azul grisácea situada debajo aloja las fuentes de modulación polifónicas (LFO, Jitter y envolventes grabables). Las fuentes de control globales, que incorporan la superficie Morph, están situadas en el borde gris inferior. Aquí podrá asignar los controladores MIDI a varios parámetros de Sculpture. Parámetros globales Estos se encuentran en la parte superior de la interfaz de Sculpture, a menos que se especifique lo contrario. Transpose Transpose se utiliza para afinar grosso modo todo el instrumento. Dada la capacidad del modelado de componentes para alterar por completo el tono con determinados ajustes, el afinamiento grueso se limita a incrementos de octavas. Tune Tune se utiliza para afinar con precisión todo el instrumento (intervalo: ±50 centésimas). Una centésima es 1/100 de un semitono. Warmth Warmth se utiliza para desafinar ligeramente las diferentes voces, de manera parecida a las fluctuaciones aleatorias causadas por los componentes y el circuito de sintetizadores analógicos. Como sugiere el nombre del parámetro, añade calidez o espesor al sonido. “Glide Time” Los valores superiores a 0,0 generan un cambio de tono más suave entre las notas reproducidas. Voices Cuando “Keyboard Mode” se ajusta a Poly, este parámetro limita el número de voces que suenan a la vez en el valor establecido. La polifonía máxima de Sculpture es de 16 voces.Capítulo 28 Sculpture 491 “Keyboard Mode” Aquí puede seleccionar los modos de teclado Mono, Legato o Poly. Si desea cambiar entre modos Mono y Poly haga clic en los botones Poly y Mono. El Portamento, la duración del cual se ajusta mediante el parámetro “Glide Time”, afecta a las actuaciones con legato. Siempre y cuando no suelte la tecla de la nota anteriormente tocada antes de pulsar una nueva, oirá el portamento. Si libera las notas antes de tocar la siguiente tecla (en estilo portato o incluso staccato), no se escuchará el efecto del portamento. Cuando se activa el botón Legato, se produce un efecto secundario adicional. No se vuelve a accionar la envolvente de amplitud; el sonido se sostiene y no se vuelve a accionar la fase de ataque de las nuevas notas tocadas. Estos comportamientos se denominan a veces modos de accionamiento Single y Multi. Todos los modos vuelven a accionar simplemente una voz (potencialmente sonora) con el mismo tono, en lugar de asignar una voz nueva. Así pues, los accionamientos múltiples de una nota determinada generan ligeras variaciones de timbre, según el estado actual del modelo al principio de la nota. Si la cuerda de Sculpture sigue vibrando para una nota concreta, al accionar de nuevo la misma nota interactuará con la vibración en curso o el estado actual de la cuerda. Importante: Un verdadero nuevo accionamiento de la cuerda en vibración solo sucederá si ambos reguladores de ataque de la envolvente de amplitud se ajustan a cero. Si alguno de los reguladores está ajustado a otro valor, se asignará una nueva voz con cada nota accionada de nuevo. “Bender Range Up/Down” Estos parámetros se encuentran debajo del objeto 3, en la parte izquierda de la interfaz de Sculpture. Si lo desea, puede realizar inflexiones de tono ascendentes o descendentes utilizando su controlador de inflexión de tono del teclado MIDI. Cuando se ajusta “Bender Range Down” a Linked, el valor de “Bender Range Up” se utiliza para ambas direcciones (ascendente/descendente). Nota: Si se modifica la inflexión de tono de la cuerda, se modificará también la figura del modelo, lo mismo que sucede con una guitarra auténtica, en lugar de simplemente actuar como una inflexión de tono.492 Capítulo 28 Sculpture Parámetros de cuerda y objeto Los parámetros de cuerda y objeto tratados en esta sección se aplican por voz individual. Observará que hay una serie de nombres de parámetros seguidos por la palabra (variable). Esto indica que los parámetros se pueden variar entre hasta cinco instantáneas (como máximo), denominadas “puntos de variación”. Si desea obtener más información sobre la variación, consulte “Variación” en la página 533. Botones Hide, Keyscale y Release En esta sección se estudian brevemente algunos de los parámetros habituales que encontrará mientras manipule la cuerda. La posición de nota por omisión de la cuerda es C3 (C central). Los tres botones disponibles le permitirán activar y ocultar los diferentes parámetros de Keyscale y Release. Solo debe hacer clic en el botón Keyscale, Release o Hide, según los ajustes que desee realizar. Los parámetros correspondientes se mostrarán en el anillo que rodea a la superficie Material.  Los parámetros de Keyscale pueden establecerse tanto para notas que se encuentren por debajo de C3 como para notas que estén por encima de ella. En definitiva, el impacto de estos parámetros puede controlarse en el teclado. Por ejemplo: un parámetro como la dureza de la cuerda (estudiado brevemente) podría ser más intenso para notas agudas y menos intenso para notas graves. En la práctica, esto generaría unas notas graves más armónicas (más suaves) y sobretonos inarmónicos en las notas agudas (notas por encima de C3).  Los parámetros de Release impactan en las vibraciones de la cuerda una vez que se suelta la tecla.  El botón Hide es muy práctico para evitar cambios accidentales en los parámetros y simplifica la interfaz. Haga clic en estos botones para activar u ocultar los parámetros de Keyscale o Release.Capítulo 28 Sculpture 493 La superficie Material Los siguientes dos parámetros de material de la cuerda determinan el timbre general y se controlan mediante la bola (que se correlaciona con las coordinadas X e Y) de la superficie Material. El puntero en forma de cruz es un tirador para los rombos “Key Scale” y “Release Scale”, en el caso de que queden ocultos por la bola. También le permite cambiar independientemente el escalado de teclas para uno de los dos ejes (posiciones X/Y, “Inner Loss” o Stiffness). En los sintetizadores, por lo general, este podría considerarse como un generador de timbre en la sección de los osciladores. Nota: Si hace clic con la tecla Opción pulsada, se restaurarán todos los parámetros de cuerda en sus valores por omisión. “Inner Loss” (variable) Este parámetro se utiliza para amortiguar la cuerda, mediante el material de la misma, acero, cristal, nailon o madera. Se trata de pérdidas que dependen de la frecuencia que hacen que el sonido se aprecie más suave durante la fase de caída. Haga clic en la bola de “Inner Loss” y Stiffness y, manteniéndola pulsada, arrástrela a la posición deseada. “Inner Loss Scale Low/High” Le permite realizar ajustes independientes en el seguimiento de teclado de pérdidas interiores para notas por encima y por debajo de C3. Para ajustar el escalado de nota de “Inner Loss”, en primer lugar active el botón Keyscale y, a continuación, haga clic en la línea horizontal verde, manteniéndola pulsada, para las notas graves o la línea horizontal azul para las notas agudas, y arrástrela hacia arriba/abajo hasta la posición deseada. Un rombo le indicará la intersección entre las posiciones de escalado “Low/High” de “Inner Loss” y Stiffness. Si lo desea, puede hacer clic sobre este rombo y arrastrarlo directamente para ajustar ambos parámetros a la vez.494 Capítulo 28 Sculpture “Inner Loss Scale Release” Los valores superiores a 1,0 hacen que las pérdidas interiores aumenten cuando se suelta la tecla. Esto resulta muy artificial, ya que supondría que el material de la cuerda podría cambiar después de liberar la nota. En la práctica, no obstante, el uso de este parámetro en combinación con “Media Loss” Scale Release” le permite realizar una simulación natural de cuerdas amortiguadas en la fase de final de nota. Para ajustarlo, active en primer lugar el botón Release y, a continuación, haga clic en la línea azul de Release y, manteniéndola pulsada, arrástrela hacia arriba/abajo hasta la posición deseada. Stiffness (variable) Controla la dureza (rigidez) de la cuerda. En realidad, esta viene determinada por el material y el diámetro de la cuerda (o para ser más precisos: por su momento geográfico de inercia). Las cuerdas tensas muestran una vibración inarmónica, en la que los sobretonos no son múltiplos enteros de la frecuencia base. En su lugar, se trata de frecuencias más altas. Efectivamente, un aumento en Stiffness convierte a la cuerda en una barra metálica sólida. Haga clic en la bola de “Inner Loss” y Stiffness y, manteniéndola pulsada, arrástrela a la posición deseada. Observe que, a medida que lo hace, cambiará el grosor de la cuerda (la línea verde horizontal de la pantalla Pickup). “Stiffness Scale Low/High” Le permite realizar ajustes independientes en el seguimiento de nota del parámetro Stiffness para notas por encima y por debajo de C3. Para ajustar el escalado de nota de Stiffness, en primer lugar seleccione el botón Keyscale y, a continuación, haga clic en la línea vertical verde, manteniéndola pulsada, para las notas graves o la línea vertical azul para las notas agudas, y arrástrela hacia arriba/abajo hasta la posición deseada. También puede ajustar simultáneamente el escalado de nota de Stiffness e “Inner Loss” arrastrando el rombo que cruza las líneas verdes. Ajuste de “Inner Loss” y Stiffness Los valores bajos de Stiffness, combinados con valores bajos de “Inner Loss”, generan sonidos metálicos. El aumento del parámetro Stiffness hace que el sonido suene similar a una campana, o al cristal. El aumento del valor “Inner Loss”, mientras se mantiene un nivel bajo de Stiffness, corresponde a cuerdas de nylon o tripa. Los valores altos de Stiffness combinados con valores de “Inner Loss” elevados simulan a materiales de madera.Capítulo 28 Sculpture 495 Los parámetros de la cuerda en torno a la superficie Material En la siguiente sección se tratan los parámetros de cuerda en torno a la superficie Material. Resolution (armónicos) Este parámetro determina el número máximo de armónicos contenidos en el sonido en la nota C3 (y su resolución espacial). Suele ser aproximadamente proporcional a la potencia de CPU necesaria, por lo que cuanto más armónicos tenga el sonido/cuanto más alto sea el ajuste Resolution, más recursos de procesamiento serán necesarios. Nota: Si modifica el valor Resolution, cambiará la interacción de la cuerda con los objetos. Esto también modifica la frecuencia de los sobretonos: valores de Resolution muy bajos generan espectros inarmónicos, aun cuando Stiffness se ajuste a cero. “Resolution Scale Low/High” Le permite establecer la resolución del seguimiento de nota (la precisión del seguimiento de nota) por separado para notas por encima y por debajo de la C central (C3). El regulador Low de color verde (hasta C0), del interior del anillo de la superficie Material, se muestra cuando se hace clic en el botón Keyscale. Para ajustarlo, haga clic sobre él y arrástrelo. El regulador High de color azul (hasta C6) está situado en el lado izquierdo del anillo exterior. Para ajustarlo, haga clic sobre él y arrástrelo. “Media Loss” (variable) Controla la amortiguación de la cuerda causada por los elementos del entorno, p. ej. aire, agua, sopa espesa, etc. Estas pérdidas no vienen determinadas por la frecuencia. Este enfoque permite el control de la duración de la caída de amplitud (exponencial), una vez se ha detenido la excitación de la cuerda. 496 Capítulo 28 Sculpture “Media Loss Scale Low/High” Le permite realizar ajustes independientes en el seguimiento de nota de pérdidas de elementos para notas por encima y por debajo de la C central (C3). El regulador Low de color verde (hasta C0), del interior del anillo de la superficie Material, se muestra cuando se hace clic en el botón Keyscale. Para ajustarlo, haga clic y mantenga pulsada la línea verde y arrástrela. El regulador High de color azul (hasta C6) está situado en el lado izquierdo del anillo exterior. Para ajustarlo, haga clic y mantenga pulsada la flecha azul y arrástrela. Release de “Media Loss” El regulador de color azul (del anillo exterior de la superficie Material) controla el tiempo de “Media Loss Release”. Para activarlo, debe pulsar primero el botón Release de la parte inferior derecha de la superficie Material. Los valores superiores a 1 hacen que las pérdidas de elementos aumenten cuando se suelta la tecla. Este parámetro puede utilizarse para simular una cuerda que se deja caer en un cubo de agua después de, por ejemplo, una vibración inicial en el aire. Obviamente, esto no sería lo que un violinista o un pianista harían habitualmente, pero puede resultar útil para una serie de interesantes variaciones de sonidos. “Tension Mod” (variable) Las cuerdas, p. ej. las de una guitarra, muestran un comportamiento no lineal especialmente prominente: si el desplazamiento de la cuerda es largo, esta se desafina en sentido ascendente. Dado que esta desafinación se debe al desplazamiento momentáneo, en lugar de habitual, de la cuerda, la desafinación ocurre muy rápidamente. Este fenómeno se define, en términos técnicos, como “no linealidad de la modulación de la tensión”. Desde un punto de vista no técnico, el ajuste o la modulación del parámetro “Tension Mod” en valores superiores a 0,0 emula este efecto de desafinación momentánea en Sculpture. Tenga en cuenta que este efecto no lineal puede producir algunos resultados sorprendentes y también puede hacer que todo el modelo se vuelva inestable, especialmente si se combina con valores bajos de “Media Loss” e “Inner Loss”. Por lo tanto, si tiene un sonido que repunta o cae durante la fase de caída, pruebe a reducir el valor de “Tension Mod” (y quizás también Resolution). Escala de “Tension Mod” Low y High Le permite realizar ajustes independientes en el seguimiento de nota de modulación de la tensión para notas por encima y por debajo de la C central (C3). El regulador Low de color verde (hasta C0), del interior del anillo de la superficie Material, se muestra cuando se selecciona el botón Keyscale. Para ajustarlo, haga clic sobre él y arrástrelo. El regulador High de color azul (hasta C6) está situado en el lado izquierdo del anillo exterior. Para ajustarlo, haga clic sobre él y arrástrelo. Nota: Si observa que su instrumento suena ligeramente agudo o grave cuando toca el teclado, piense en hacer algunos ajustes en los parámetros Keyscale de “Tension Mod” y quizás también en “Media Loss”.Capítulo 28 Sculpture 497 Parámetros de los objetos de excitación o alteración Los siguientes parámetros se utilizan para excitar, alterar o amortiguar la cuerda. Importante: Debe utilizarse al menos un objeto, ¡ya que la cuerda por sí misma no genera ningún sonido! Como descubrirá más adelante, hay una serie de modelos de excitación de la cuerda, tales como tocar soplando, puntear, tocar con arco, etc. Es obvio que estos modelos modifican radicalmente el timbre general de la fase de ataque de la cuerda, lo que genera sonidos de flauta o campana tocados con arco o punteados, o guitarras con un sonido similar al de la flauta soplada. El uso sensato de los parámetros de los objetos puede proporcionar emulaciones muy precisas de instrumentos reales o sonidos totalmente de otro mundo. Un aspecto particular del modelado de componentes que debe tenerse en cuenta es que cada objeto de alteración/amortiguación que se active impactará en la cuerda. Esto, a su vez, alterará la interacción de cualquier otro objeto activo con la cuerda, lo que infunde, a menudo, un carácter completamente diferente a su sonido. Obviamente, el cambio del carácter sónico es el motivo por el que utilizaría un nuevo objeto, pero la combinación de punteo y soplo seleccionado puede generar un sonido estridente, en lugar del sonido esperado de flauta punteada, según los otros ajustes de cuerda. Por lo tanto, debe prestar una atención especial al tipo y a la intensidad de los objetos. Es posible, por ejemplo, que considere que el aire del objeto de excitación (1 o 2) haya cambiado significativamente y que necesite ajustar o cambiar los parámetros de todos los objetos (y quizás los valores de varios parámetros de cuerda) después de introducir un nuevo objeto de alteración/amortiguación (2 o 3). Del mismo modo, la selección de un tipo diferente de objeto de excitación impactará en los objetos de alteración/ amortiguación (y en la cuerda, obviamente) y, por lo tanto, en el carácter de su sonido.498 Capítulo 28 Sculpture El reposicionamiento de los objetos cambia el timbre de la cuerda. Si está emulando una guitarra, por ejemplo, el cambio de la posición de un objeto podría considerarse como algo similar al punteo o toque con arco de una cuerda en varios puntos de un trastero. Acerca de los objetos y la sensibilidad a la velocidad Es importante tener en cuenta que:  El objeto 1 es sensible a la velocidad.  El objeto 2 solo es sensible a la velocidad cuando se selecciona un tipo que excite activamente la cuerda. Cuando se utilizan objetos de amortiguación, el objeto 2 no es sensible a la velocidad.  El objeto 3 no es sensible a la velocidad. Esto se debe a que el objeto 3 solo puede utilizarse como elemento de alteración de la cuerda y no como elemento de excitación activo. Activación de objetos Haga clic en el botón 1, 2 o 3 para activar o desactivar el objeto correspondiente. Una vez activado, el botón se iluminará con un atractivo tono de azul. Tipo Las siguientes dos tablas incluyen todos los tipos disponibles de objetos de Sculpture. Haga clic en el botón Type para consultar estos objetos y seleccione una opción del menú. Nota: El objeto 1 solo puede utilizar los tipos de excitación de la primera tabla. El objeto 2 puede utilizar cualquiera de los tipos disponibles en cualquier tabla. El objeto 3 solo puede utilizar los tipos de alteración/amortiguación de la segunda tabla.Capítulo 28 Sculpture 499 Tipos de excitación (objeto 1 y 2) La siguiente tabla enumera todos los tipos de excitación disponibles para los objetos 1 y 2, e información sobre los controles disponibles para cada uno de ellos. Tipos de alteración y amortiguación (objeto 2 y 3) La siguiente tabla enumera todos los tipos de alteración y amortiguación disponibles para el objeto 2 y 3. Nombre Descripción Controles de intensidad Controles de timbre Controles de variación Impulse Una breve excitación por impulso Impulse amplitude Width Velocity dependency of width Strike Breve excitación el mazo o el martillo de un piano Hammer start speed (en función de la velocidad) Hammer mass Felt stiffness GravStrike Como el martillo pero con gravitación hacia la cuerda, lo que genera múltiples interacciones martillo-cuerda y vibraciones de cuerda alteradas Hammer start speed Felt stiffness Gravitation Pick Punteo de los dedos o del plectro Pickup force and speed Force/speed ratio Plectrum stiffness Bow Tocar con arco la cuerda Bow speed Bow pressure Slip stick characteristics “Bow wide” Lo mismo que Bow, pero más ancho, lo que genera un tono más suave, especialmente adecuado para cambios suaves de la posición del arco Bow speed Bow pressure Slip stick characteristics Noise Ruido inyectado a la cuerda Noise level Noise bandwidth/ cutoff frequency Noise resonance Blow Soplar en un extremo de la cuerda (una columna de aire o un tubo). En varias posiciones, empezando desde 0,0 (en el extremo izquierdo): mover la dirección y la posición del soplido de “a lo largo de la cuerda” a “hacia un extremo”. La cuerda recibe el soplido de ambos lados en la posición deseada. Lip clearance Blow pressire Noiseness External (solo disponible para el objeto 2) Alimenta la señal de la cadena lateral a la cuerda. Level Cutoff frequency (frecuencia de corte de filtro de paso bajo utilizada para procesar la señal de la cadena lateral) Width (tamaño del área de la cuerda afectada por la señal de la cadena lateral)500 Capítulo 28 Sculpture Nombre Descripción Controles de intensidad Controles de timbre Controles de variación Disturb Un objeto de alteración que se coloca a una distancia fija de la posición de reposo de la cuerda La dureza del objeto La distancia desde la posición de reposo.  Valores negativos: saca a la cuerda de la posición de reposo  Valores positivos: la cuerda no se ve afectada cuando está en la posición de reposo Controla la anchura.  Valores negativos: solo una pequeña sección de la cuerda se ve afectada  Valores positivos: una mayor sección de la cuerda se ve afectada “Disturb 2-Sided” Este parámetro es algo parecido a un anillo colocado alrededor de la cuerda, cuya vibración limita en cualquier dirección La dureza de anillo La holgura del anillo (la distancia entre el anillo y la cuerda).  Valores negativos: los lados del anillo de amortiguación se superponen, lo que influye en la cuerda, si se produce algún movimiento  Valores positivos: dentro del anillo hay cierta holgura. La cuerda solo se verá afectada si se mueve lo suficiente como para llegar a tocar el anillo No tiene ningún impacto Bouncing Emula un objeto suelto tendido junto a la cuerda en vibración, rebotando contra ella o interactuando con ella. Esto suele ser bastante extraño y no puede sincronizarse. Controla la constante de gravedad del objeto tendido/ rebotando en la cuerda La rigidez del objeto La amortiguación del objeto Bound Un límite que limita y refleja el movimiento de la cuerda. Se parece mucho a un trastero que limita el movimiento de la cuerda cuando se puntea la cuerda con mucha firmeza La distancia desde la posición central del límite a la posición de reposo de la cuerda La pendiente (inclinación) del límite. Un valor de 0,0 sitúa el límite en paralelo a la cuerda. Otros valores colocarán el límite más próximo a la cuerda en un extremo y más alejado del otro. La cantidad de reflejo en los extremos de los límites Mass Se utiliza para modelar una masa adicional acoplada a la cuerda. Esta puede generar sonidos inarmónicos (y resultados muy interesantes) si la posición de la masa se modula a lo largo de la cuerda El tamaño/peso de la masa Ningún efecto Ningún efecto Damp Amortiguador localizado, que resulta útil para la amortiguación suave. La intensidad de la amortiguación Las características de la amortiguación La anchura de la sección de la cuerda amortiguadaCapítulo 28 Sculpture 501 Gate Determina cuándo está activo el objeto, es decir, cuándo altera o excita la cuerda. Los ajustes son los siguientes:  KeyOn: entre el principio y el final de una nota.  Always: entre el principio de la nota y el final de la fase de liberación.  KeyOff: se acciona al final de la nota y permanece activo hasta que se libera la voz. Nota: Si se utiliza un tipo de objeto como “Gravity Strike”, la nota puede volver a accionarse al soltar la tecla. Para evitar este efecto, ajuste el modo de Gate a Always. Strength (variable) El control central ajusta la intensidad de la excitación/alteración, según el tipo. Véase la siguiente tabla. Un valor de 0,0 significa que no hay ninguna excitación/alteración. En contraste con el botón de encendido/apagado, no obstante, es posible atenuar el parámetro Strength (intensidad de excitación/alteración) a través de la modulación y/o la variación. Timbre (variable) El fader situado a la izquierda de los controles de cada uno de los objetos se responsabiliza del timbre (color tonal) de la excitación/alteración, que depende del tipo en cuestión. Véase la siguiente tabla. 0,0 es el valor normal del objeto. Los valores positivos hacen que el sonido suene más nítido, mientras que los valores negativos producen un sonido más suave. Variation (variable) El regulador Variation situado a la derecha de los controles de cada uno de los objetos es un parámetro de timbre adicional, que, una vez más, depende del tipo en cuestión. Véase la tabla anterior para obtener información sobre su impacto en el sonido. VeloSens (objeto 1 y 2 solamente) Los objetos de excitación/alteración son sensibles a la velocidad, no obstante, es posible que esto no sea apropiado para todos los sonidos. Este parámetro, situado en la parte inferior del objeto 1 y 2, le permite reducir la sensibilidad de la velocidad a cero. Position (variable)502 Capítulo 28 Sculpture Determina la posición de cada objeto a lo largo de la cuerda (un valor de 0,0 significa un extremo de la cuerda y un valor de 1,0, el otro extremo de la misma). Para ajustarlo, simplemente haga clic en el regulador numérico correspondiente y, manteniéndolo pulsado, arrástrelo (las flechas 1, 2 o 3) para cada objeto. El ajuste de las posiciones de las pastillas de estos objetos alterará/excitará una parte determinada de la cuerda. El objeto 1 puede ser un excitador. El objeto 3 puede ser un amortiguador. Observará que el objeto 2 tiene dos flechas. Esto indica que este objeto se puede utilizar como excitador y como amortiguador.  A medida que mueve las pastillas de los objetos por los intervalos de “Pickup A” y “Pickup B” (mostrados como curvas transparentes de campana), verá que la intensidad de la alteración del objeto aumenta de manera considerable. Esto ocasiona una serie de cambios que pueden alterar por completo el timbre general de su sonido.  La línea verde horizontal en el gráfico Pickup representa a la cuerda. A medida que aumenta la rigidez de la cuerda, la línea se hace más gruesa.  Si lo desea, puede activar/desactivar la animación de la cuerda haciendo clic, con la tecla Control pulsada, en la línea verde horizontal (la cuerda). Cuando esté activa, esta cuerda gráfica vibrará, facilitando así la visualización del impacto de los objetos y las pastillas. Tenga en cuenta que la animación de la cuerda aumenta los recursos de CPU necesarios, por lo que deberá desactivarla si a su ordenador le cuesta procesar todos los datos en tiempo real.  Las líneas verticales de color naranja representan las posiciones de los objetos 1, 2 y 3. El grosor y el brillo de estas líneas indican la intensidad de los objetos. Parámetros de procesamiento: Las herramientas de procesamiento estudiadas en esta sección actúan en cada voz, del mismo modo que los parámetros de cuerda tratados antes. Parámetros de PickupCapítulo 28 Sculpture 503  Las curvas transparentes de campana representan la posición y las anchuras de las pastillas A y B.  La línea verde horizontal en el gráfico Pickup representa a la cuerda. A medida que aumenta la rigidez de la cuerda, la línea se hace más gruesa. La línea se anima y mostrará el intervalo del movimiento de la cuerda.  Las líneas verticales de color naranja representan las posiciones de los objetos de alteración/excitación 1, 2 y 3. El grosor y el brillo de estas líneas aumentan a medida que lo hace el nivel de Strength de cada objeto. Nota: Considere estas pastillas como si fueran pastillas electromagnéticas de una guitarra eléctrica. Obviamente, si se cambia su posición se modificará el tono de su eje, y estas actuarán del mismo modo en Sculpture. “Pickup A Position” (variable) El regulador “Pickup A” de la parte superior del gráfico Pickup determina la posición de “Pickup A” a lo largo de la cuerda. Para ajustarlo, haga clic en la cabeza del regulador y arrástrela. Los valores de 0,0 y 1,0 determinan los dos extremos de la cuerda. “Pickup B Position” (variable) El regulador “Pickup B” de la parte inferior del gráfico Pickup determina la posición de “Pickup B” a lo largo de la cuerda. Para ajustarlo, haga clic en la cabeza del regulador y arrástrela. Los valores de 0,0 y 1,0 determinan los dos extremos de la cuerda. Invert (fase de “Pickup B”) El botón Invert se encuentra en la parte inferior izquierda del gráfico Pickup. Las opciones disponibles son: normal o invert (invertida). Nota: Si se invierte la fase de “Pickup B”, el sonido se hace más fino debido a que las porciones de las señales de “Pickup A” y “Pickup B” se cancelan las unas a las otras. Aunque no se muestren en el gráfico Pickup real, otros dos parámetros de Pickup están disponibles junto al potenciómetro Level en el lado izquierdo de Sculpture. 504 Capítulo 28 Sculpture Key Spread La posición panorámica viene determinada por un número de nota MIDI. Según los ajustes, cuanto más arriba/abajo pulse en el teclado, más la voz se desplazará hacia la izquierda/derecha. Si desea ajustarlo, haga clic en el botón Key y arrástrelo en vertical. Dos líneas en el anillo que rodea los parámetros de Spread indicarán los valores. En las instancias surround, el parámetro “Surround Range” (visible en la sección “Extended Parameters” de Sculpture) le permitirá seleccionar un intervalo correspondiente a un valor panorámico de ±1,0 (consulte “Surround Range y Surround Diversity” en la página 515). Pickup Spread Extiende las dos pastillas a lo largo de la base estéreo o surround. En otras palabras, la posición de las pastillas, combinada con este parámetro, se extenderá aún más hacia/desde los canales estéreo/surround izquierdo/derecho. Si desea ajustarlo, haga clic en el botón Pickup y arrástrelo en vertical. Dos puntos en el anillo que rodea los parámetros de Spread indicarán los valores. En las instancias surround, el parámetro “Surround Range” (visible en la sección “Extended Parameters” de Sculpture) le permitirá seleccionar un intervalo correspondiente a un valor panorámico de ±1,0 (consulte “Surround Range y Surround Diversity” en la página 515). Nota: Se pueden crear efectos de anchura y chorus animados modulando los parámetros “Pickup Position” con un LFO u otro modulador. Parámetros de envolvente de amplitud Esta es una envolvente de ADSR de sintetizador analógico clásico, que escala las señales de las pastillas antes de transmitirlas a Waveshaper y al filtro. Este enfoque/posicionamiento de la envolvente de amplitud en este punto en la ruta de la señal produce unos resultados de sonido más naturales cuando se utiliza Waveshaper. Nota: Aunque se establezcan tiempos de caída/liberación largos, es posible que el sonido caiga rápidamente. Esto puede ser debido a valores altos de “Inner Loss” o “Media Loss” (en la sección del material de la cuerda) o por los objetos (2 o 3) utilizados para amortiguar la cuerda.Capítulo 28 Sculpture 505 “Attack—Soft” y “Attack— Hard” El parámetro Attack incluye dos reguladores. El regulador inferior determina el tiempo de ataque, cuando se reproducen los datos de la nota entrante/de teclado a velocidad mínima. El regulador superior de Attack determina el tiempo de ataque, cuando se reproduce los datos de la nota entrante/de teclado a velocidad máxima. Si lo desea, puede ajustar ambas mitades del regulador simultáneamente reduciendo, mediante arrastre, el espacio entre ellos. Importante: Los parámetros de tiempo de ataque de la envolvente de amplitud influyen mucho en la manera en la que se vuelve a accionar una única nota. Cuando se ajusta tanto “Attack Soft” como “Attack Hard” en un valor de cero, la cuerda en vibración se reacciona. Si alguno de estos parámetros se ajusta a un valor superior a cero, se reaccionará una nueva nota. Decay Define el tiempo de caída. El tiempo de caída es la cantidad de tiempo que tarda la señal en caer al nivel de sostenimiento, tras el tiempo de ataque/golpeo inicial. Sustain Este parámetro ajusta el nivel de sostenimiento. El nivel de sostenimiento se mantiene hasta que se suelta la tecla. Release Este parámetro determina la cantidad de tiempo que la señal tarda en caer desde el nivel de sostenimiento a un nivel de cero. Los valores de “Short Release” le ayudan a reducir la carga sobre la CPU, ya que la voz deja de procesarse en el momento que finaliza la fase de liberación. Parámetros de Waveshaper Estos parámetros controlan y determinan cualquier distorsión de procesamiento/ polifónica no lineal para la señal, generada de la panorámica y el escalado de nivel de las señales de las dos pastillas. 506 Capítulo 28 Sculpture Waveshaper proporciona una curva con forma no lineal (por voz) que da forma a la señal procedente de las pastillas (y la envolvente de amplitud) y la transmite al filtro. Este proceso es muy parecido al modelado de onda de los osciladores en los sintetizadores, como p. ej. Korg O1/W. Botón de activación/desactivación de Waveshaper El botón Waveshaper activa/desactiva Waveshaper. Type El menú Type situado encima del botón Waveshaper le permite seleccionar diferentes tipos de curvas de onda de la siguiente lista.  “Soft Saturation”  “Vari Drive”  “Tube-like distortion”  Scream “Input Scale” (variable) Se trata de un parámetro bipolar. Los valores negativos atenúan y los valores positivos amplifican la señal de entrada antes de ser procesada por Waveshaper. Cuando se establece un valor positivo, se genera un espectro rico en armónicos. Waveshaper compensa automáticamente el aumento de nivel introducido por el parámetro. Dado su impacto en el espectro armónico, “Input Scale” debe considerarse/utilizarse como control de timbre, en lugar de control de nivel. Nota: Si se fijan valores extremos en “Input Scale”, es posible que el resultado obtenido de Waveshaper contenga ruido de procesamiento.Capítulo 28 Sculpture 507 Variation (variable) El parámetro Variation es un control con dos polos. Su impacto depende del tipo de Waveshaper seleccionado. Parámetros de Filter Estos parámetros ofrecen un mayor control del timbre/espectro del sonido. Deberían sonarle bastante si tiene experiencia con sintetizadores. Activación/desactivación El botón Filter activa/desactiva el filtro. Botones de tipo de filtro Los cinco botones de la parte inferior de la sección Filter determinan el modo del filtro. Las opciones disponibles son:  Hipass: permite el paso de las frecuencias superiores a la frecuencia de corte. Puesto que se suprimen las frecuencias inferiores a la frecuencia de corte, este parámetro también se conoce como filtro “Low Cut”. La pendiente del filtro es 12 dB/octava en modo Highpass.  Lowpass: permite el paso de las frecuencias inferiores a la frecuencia de corte. Puesto que se suprimen las frecuencias superiores a la frecuencia de corte, este parámetro también se conoce como filtro “High Cut”. La pendiente del filtro es 12 dB/octava en modo Lowpass.  Peak: este modo permite aumentar el nivel de una banda de frecuencia, la anchura de la cual se controla mediante el parámetro Resonance. Tipo Controles de variación Valor de 0,0 Valores negativos Valores positivos VariDrive Relación Wet/Dry Proporciona solamente la señal con forma. Reduce la señal con forma y añade una señal seca. Eleva la señal con forma y añade una señal seca con fase invertida, que hace que el sonido suene más agudo.  SoftSat  “Tube Dist.”  Scream Bias, que modifica la simetría de la curva con forma. Produce una forma simétrica. Altera la simetría. Altera la simetría.508 Capítulo 28 Sculpture  Bandpass: en este modo, solo puede pasar la banda de frecuencia que encuadra a la frecuencia de corte. Todas las demás frecuencias se suprimen. El parámetro Resonance controla el ancho de la banda de frecuencia que puede pasar. El filtro de paso de banda es un filtro de dos polos con una pendiente de 6 dB/octava en cada lado de la banda.  Notch: en este modo, se suprime la banda de frecuencia que encuadra a la frecuencia de corte. Se permite el paso de todas las demás frecuencias. El parámetro Resonance controla el ancho de la banda de frecuencia que se suprime. Cutoff (variable) Determina la frecuencia de corte de filtro. Ejemplo de su uso: en un filtro de paso bajo, todas las partes de frecuencia superiores a la frecuencia de corte se suprimen o se cortan (de ahí el nombre). La frecuencia de corte controla el brillo de la señal. Cuanto más alta se ajuste la frecuencia de corte, superiores serán las frecuencias de las señales que pueden pasar a través del filtro de paso bajo. Resonance (variable) Establece el valor de resonancia del filtro:  Para los modos Highpass y Lowpass, el parámetro Resonance enfatiza las partes de la señal que encuadran la frecuencia, definida por el valor Cutoff.  En los modos Peak, Notch y Bandpass, Resonance controla el ancho de banda. Key Este potenciómetro ajusta el seguimiento de nota de la frecuencia de corte. En otras palabras, cuanto más arriba/abajo toque el teclado, más pronunciado/suave se oirá el sonido. Desde un punto de vista técnico, la frecuencia de corte viene modulada por la posición del teclado.  Un valor de 0,0 desactiva el seguimiento de nota.  Un valor de 1,0 permite que la frecuencia de corte siga, de manera proporcional, la frecuencia fundamental de la nota en todo el teclado. “Velo Sens” Determina la sensibilidad a la velocidad de la frecuencia de corte. Cuanto más fuerte golpee el teclado, superior será la frecuencia de corte (y generalmente, el brillo del sonido).  Un valor de 0,0 desactiva la sensibilidad a la velocidad.  Un valor de 1,0 genera una sensibilidad a la velocidad máxima.Capítulo 28 Sculpture 509 Post-procesamiento Las herramientas de post-procesamiento estudiadas en esta sección influyen en la señal sumada de todas las voces, en lugar de voces individuales. Delay Se trata de un retardo estéreo sincronizable con el tempo (del proyecto) o un verdadero retardo surround. También puede ajustarse para que se establezca libremente (sin sincronización). La sección Delay incluye todos los parámetros de retardo generales esperables de un retardo junto a la superficie Groove (de temporización del retardo). Parámetros generales de Delay La siguiente sección describe los parámetros generales del área Delay. Activación/desactivación El botón Delay activa o desactiva la sección Delay. “Wet Level” El potenciómetro “Wet Level” ajusta el nivel de salida de retardo (señal procesada). El valor del parámetro se expresa en un porcentaje (%). Feedback Define la cantidad de señal de retardo que se redirecciona desde los canales de salida (de la unidad de retardo) a los canales de entrada (de la unidad de retardo). Los valores negativos generan una realimentación con fase invertida. Xfeed (alimentación cruzada) Como el anterior, pero este parámetro define la cantidad de señal de retardo que se alimenta desde la salida izquierda a la entrada derecha y desde la salida derecha a la entrada izquierda (de la unidad de retardo). Los valores negativos generan realimentación de fase invertida de la señal de envío cruzado.510 Capítulo 28 Sculpture En instancias surround, el control Xfeed sigue controlando la realimentación de envío cruzado entre las líneas de retardo, pero ofrece otros modos de alimentación cruzada. Puede acceder a ellos en la sección “Extended Parameters” de Sculpture. LoCut Determina la frecuencia de corte de filtro de paso alto en el bucle de realimentación/ salida de la línea de retardo. HiCut Determina la frecuencia de corte de filtro de paso bajo en el bucle de realimentación/ salida de la línea de retardo. “Input Balance” Este parámetro le permite mover el centro del estéreo de la entrada Delay a la izquierda o la derecha, sin perder ninguno de los componentes de la señal. Esto lo convierte en la opción ideal para retardos “ping-pong”. En instancias surround, el parámetro mueve todos los canales hacia el canal delantero izquierdo o derecho. Delay Time Este parámetro, junto con el ajuste Sync, le permite establecer el tiempo de retardo. Las medidas de ajuste pueden ser: en valores de notas musicales (1/4, 1/4t [t = tresillo] o en milisegundos. Sync El botón Sync le permite seleccionar modos de retardo con sincronización de tempo o sin ella. Output Width Este parámetro permite reducir la base estéreo o surround de la señal procesada.  Un valor de 0,0 da como resultado una salida mono.  Un valor de 1,0 da como resultado una salida completamente estéreo o surround (los canales de salida de línea de retardo izquierdos se desplazan por completo hacia la izquierda y los canales de salida de línea de retardo derechos se desplazan por completo hacia la derecha). Este parámetro se utiliza para obtener grooves de retardo puros, sin desplazamiento ping-pong entre los extremos derecho e izquierdo.Capítulo 28 Sculpture 511 La superficie Groove (Estéreo) Cuando se utilizan en una instancia estéreo de Sculpture, los parámetros Spread y Groove se combinan en la superficie Groove bidimensional. Arrastre el rombo en el centro del puntero en forma de cruz para ajustarlo. Se pueden ajustar los valores de Spread y Groove independientemente, arrastrando directamente las líneas que cruzan el rombo. Spread Los valores positivos en el eje Y (por encima de la posición centrada por omisión) aumentan el tiempo de retardo de la línea de retardo derecha y disminuyen el tiempo de retardo de la línea de retardo izquierda; el resultado es un efecto de difuminado de los tiempos de retardo de los canales izquierdo y derecho. Los valores negativos invierten este escenario. El parámetro Spread resulta útil para los efectos de retardo estéreo amplios. Groove Este parámetro (en el eje X) le permite reducir el tiempo de retardo de una línea de retardo en un porcentaje determinado y mantener la otra línea de retardo constante. En resumidas cuentas, Groove distribuye las líneas de retardo hacia los canales izquierdo/derecho, en lugar de difuminarlas, como en el caso de Spread. Preste atención a la pequeña etiqueta de ayuda mientras ajusta este parámetro. Por ejemplo, un valor +50% reduce el tiempo de retardo derecho a la mitad. Si se utiliza un valor de 1/4 como “Delay Time”, el retardo derecho sería igual a una corchea y el retardo izquierdo seguiría siendo de una negra. Es evidente que este parámetro es ideal para la creación de interesantes retardos rítmicos en estéreo. Nota: Se pueden crear algunos efectos de coro y retardo modulado verdaderamente amplios modulando los parámetros “Pickup Position” y “Pickup Stereo” (con un LFO u otro modulador) y, a continuación, alimentándolos a la unidad de retardo.512 Capítulo 28 Sculpture La superficie Groove (Surround) Cuando se utiliza en una instancia surround de Sculpture, la superficie Delay se convierte, en realidad, en una superficie groove que controla la relación de tiempo de retardo entre:  Los canales (altavoces) izquierdo y derecho en dirección horizontal.  Los canales (altavoces) delantero y trasero en dirección vertical. Al parámetro Spread se puede acceder por separado, a través de un campo de edición numérica situado en la parte superior izquierda de la superficie. Haga clic en él arrastrando o haga doble clic en él y escriba el valor para modificarlo. Borrado y copia de los parámetros de Delay Haga clic con la tecla Control pulsada sobre la superficie Delay para acceder a un menú de función rápida que ofrece los comandos Clear, Copy y Paste para los ajustes de retardo. Estos se pueden utilizar para copiar y pegar ajustes de retardo entre varias estancias de Sculpture o entre ajustes cargados consecutivamente. La opción Clear restaura los ajustes de Delay actuales. “Body EQ” “Body EQ” puede funcionar como un sencillo ecualizador, como un complejo modelador de espectro o como un simulador de respuesta de cuerpo. En efecto, “Body EQ” puede emular las características de resonancia de un cuerpo metálico o de madera, como las de una guitarra o un violín.Capítulo 28 Sculpture 513 Los diferentes modelos se derivan de las grabaciones de respuesta de impulsos de los cuerpos de los instrumentos. Estas grabaciones se han separado en su estructura formante general y una estructura fina, que le permite alterar estas propiedades por separado. Botón de activación/desactivación de “Body EQ” Este botón (a la izquierda de la imagen) activa/desactiva la sección de la forma del espectro. Model El menú Model le permite seleccionar el modelo de “Body EQ”. Se puede seleccionar entre diferentes emulaciones de cuerpos de instrumentos acústicos y el modelo “Basic EQ”. La selección realizada se verá reflejada en el gráfico situado a la derecha. Controles de “Basic EQ” “Basic EQ” cuenta con parámetros distintos de los de otros modelos de EQ. Consulte la sección siguiente para obtener más detalles sobre los parámetros de otros modelos.  Low: ganancia de un filtro shelving bajo.  Mid: ganancia de un filtro de pico (con capacidad de barrido, véase más abajo).  High: ganancia de un filtro shelving alto.  Regulador “Mid Frequency”: permite el barrido de la frecuencia central de la banda media entre 100 Hz y 10 kHz. Ajuste gráfico de “Basic EQ” Se puede controlar directamente el modelo “Lo Mid Hi” haciendo clic y arrastrando el gráfico de “Body EQ”:  Si hace clic y arrastra en vertical el tercio izquierdo del gráfico, podrá controlar el parámetro Low.  Si hace clic y arrastra en vertical el tercio central del gráfico, podrá controlar el parámetro Mid.  Si hace clic y arrastra en horizontal el tercio central del gráfico, podrá controlar el parámetro “Mid Frequency”.  Si hace clic y arrastra en vertical el tercio derecho del gráfico, podrá controlar el parámetro Hi.514 Capítulo 28 Sculpture Otros modelos de EQ Para todos los demás modelos de “Body EQ” tiene los siguientes parámetros: “Formant—Intensity” Escala la intensidad de los formantes del modelo. Es decir, todos los formantes (armónicos) del modelo se oirán más alto o se invertirán, según cómo se utilice este parámetro.  Un valor de 0,0 genera una respuesta plana.  Un valor de 1,0 da como resultado formantes fuertes.  Los valores negativos invierten los formantes. “Formant—Shift” Este parámetro desplaza los formantes logarítmicamente. Un valor de –0,3, por ejemplo, desplaza todos los formantes una octava hacia abajo, y un valor de +0,3 desplaza los formantes una octava hacia arriba. Un valor de +1,0 los desplaza en un factor de 10, de 500 Hz a 5.000 Hz, por ejemplo. “Formant—Stretch” Estira las frecuencias de los formantes, relativas entre sí. Es decir, este parámetro altera la anchura de todas las bandas que procesa “Body EQ”, ampliando o reduciendo el intervalo de frecuencia. Si se establecen valores de “Formant Stretch” bajos, los formantes se acercan (centrados en torno a 1 kHz), mientras que si se establecen valores altos, los formantes se separan más los unos de los otros. El intervalo de control se expresa en forma de una relación del ancho de banda global. Cuando se combinan, “Formant Stretch” y “Formant Shift” alteran la estructura formante del sonido, lo que puede producir algunos cambios de timbre interesantes. “Fine Structure” Este parámetro mejora la estructura fina (armónica) espectral, haciendo que la composición armónica global del sonido sea más precisa. Esto genera un sonido más detallado, más rico en armónicos y, según el modelo seleccionado, más parecido a la guitarra o el violín, por ejemplo. En otras palabras, las cavidades de resonancia del instrumento se hacen más resonantes, algo similar a lo que sucede con la mayor profundidad de tono ofrecida por una guitarra de cuerpo grande.Capítulo 28 Sculpture 515  Un valor de 0,0 denota una estructura que no es fina.  Un valor de 1,0 da como resultado una estructura fina completa/mejorada del modelo seleccionado. Tenga en cuenta que si se utiliza mucho el parámetro “Fine Structure”, es posible que se requieran muchos recursos de la CPU. Observe también que el uso de “Fine Structure” no garantiza, en realidad, una diferencia significativa en su sonido. Esto depende de los modos de Waveshaper y “Body EQ”, además de otros ajustes de los parámetros de cuerda. Como siempre recomendamos, déjese guiar por lo que oye. Ajuste gráfico de otros modelos Se puede controlar directamente el modelo haciendo clic y arrastrando el gráfico de “Body EQ”:  Si hace clic y arrastra en vertical el gráfico, podrá controlar el parámetro “Formant Intensity”.  Si hace clic y arrastra en horizontal el gráfico, podrá controlar el parámetro “Formant Shift”. Surround Range y Surround Diversity En las instancias surround, los parámetros extendidos de Sculpture incluyen los parámetros “Surround Range” y “Surround Diversity”:  “Surround Range”: determina el intervalo del ángulo de surround. Dicho de otra manera, determina la amplitud del campo surround. Para explicar mejor su uso: imagínese que se direcciona un LFO a la posición panorámica de una pastilla con una cantidad de de 1,0. Si se ajusta la onda del LFO en una onda sinusoidal y el parámetro “Surround Range” en 360, se generará un movimiento circular (alrededor de todo el círculo de surround) de la salida de voz. El parámetro “Surround Range” influye, del mismo modo, en la difusión de Key y Pickup.  “Surround Diversity”: determina cómo se distribuye la señal de salida por los altavoces surround. Si selecciona un valor de 0, solo llevarán la señal los altavoces más próximos a la posición de la señal original. Con un valor de 1, todos los altavoces llevarán la misma cantidad de señal. 516 Capítulo 28 Sculpture Level Limiter  Level: controla el nivel de salida global del instrumento.  Modo “Level Limiter”: si se hace clic en el botón deseado, se activa/desactiva el limitador integrado. Las opciones disponibles son:  Off: se desactiva el limitador.  Mono: un limitador monofónico de la señal resultante de sumar todas las voces.  Poly: un limitador polifónico, que procesa cada una de las voces de manera independiente.  Both: una combinación de ambos tipos de limitador. Esta función resulta muy útil para domesticar algunos de los aspectos más agresivos del motor de síntesis de modelado de componentes de Sculpture. Generadores de modulación Sculpture incluye una completa colección de generadores de modulación. Son los siguientes:  Dos LFO asignables, con velocidades sincronizables con el tempo (del proyecto)  Las variaciones aleatorias se crean a través de dos generadores de oscilación (con ancho de banda ajustable).  Un LFO adicional conectado a Vibrato. Capítulo 28 Sculpture 517  Dos generadores aleatorios que solo cambian los valores al principio y al final de la nota.  Dos envolventes de control, que pueden utilizarse como envolventes estándar o como moduladores de control MIDI y que tienen la capacidad de grabar, reproducir en sonidos polifónicos (por voz individual) y modificar los movimientos del controlador MIDI entrantes. Todas las asignaciones de modulación tienen lugar en los generadores. Las modulaciones de primer orden son aquellas en las que el generador de modulación modula los parámetros del sistema básico de síntesis. Las modulaciones de segundo orden son aquellas en las que un generador de modulación modula los parámetros del otro generador de modulación. Entre ellos se incluyen “LFO Rate” Modulation”, VariMod, “Morph Envelope Modulation” y “A Time Velosens”. Cada uno de los generadores de modulación le permite seleccionar uno (o en la mayoría de los casos, dos) de los principales parámetros de síntesis como destino de modulación. Si lo desea, se puede seleccionar el mismo destino para todos los moduladores. Los módulos tales como LFO y envolventes de control también ofrecen modulaciones via, una cantidad/intensidad libremente modulable (el factor de escalado) del nivel de salida de la fuente de modulación. Estas son modulaciones de cadena lateral. Algunos parámetros de los generadores de modulación, p. ej. las velocidades de LFO, pueden modularse seleccionando la fuente y la cantidad de modulación deseadas. Para acceder al generador de modulación deseado, haga clic en el botón correspondiente de esta sección de la interfaz de Sculpture. Después de activarse la fuente de modulación, se encenderá la etiqueta del botón correspondiente. LFO 1 y LFO 2 Los dos completos LFO ofrecen varias posibilidades que van más allá de los generadores de Vibrato, LFO y Jitter descritos anteriormente.518 Capítulo 28 Sculpture Waveform Este menú le permite seleccionar la onda utilizada para la modulación del LFO. Las opciones disponibles son: Sine, Triangle, Sawtooth, “Rectangle Unipolar”, “Rectangle Bipolar”, “Sample&Hold”, “Sample&Hold” with Lag” y “Filtered Noise”.  La onda triangular es ideal para los efectos de vibrato.  La onda de diente de sierra es muy adecuada para crear sonidos de helicóptero y de disparos espaciales. Las modulaciones intensas de frecuencias entrantes generan sonidos submarinos, de ebullición y burbujeo. Las modulaciones de onda sinusoidal intensas de filtros de paso bajo crean efectos rítmicos.  Las ondas rectangulares hacen que el LFO se desplace periódicamente entre dos valores (p. ej. un valor positivo y cero, Unipolar). La onda “Bipolar Rectangular” se desplaza entre un valor negativo y un valor positivo ajustado a la misma cantidad por encima o por debajo de cero.  Los dos ajustes de onda “Sample&Hold” generan valores aleatorios. Un valor aleatorio se selecciona a intervalos regulares, según la velocidad del LFO. Una modulación de tono genera el efecto normalmente definido como “generador de patrón de tono aleatorio” o “sample and hold”. Compruebe el resultado de notas muy altas, a velocidades muy altas y elevadas intensidades, ¡reconocerá este famoso efecto en miles de películas de ciencia ficción! Si se utiliza la opción “Sample&Hold with Lag”, la onda aleatoria se retarda, lo que origina un cambio fluido de valores. Nota: El término muestreo y retención (abreviado como S & H, por Sample & Hold) se refiere al procedimiento de tomar muestras de una señal de ruido a intervalos regulares. Los valores de voltaje de esas muestras son entonces retenidos hasta que se toma la siguiente muestra. Cuando se convierten las señales de audio analógicas en señales digitales, tiene lugar un procedimiento similar: se toman muestras del voltaje de la señal de audio analógica a la velocidad de la frecuencia de muestreo. Rate El potenciómetro Rate determina la velocidad de la modulación de LFO, la cual puede sincronizarse con el tempo actual del proyecto o ajustarse, de manera independiente, en valores de Hz (Hercios).  En el modo Hz, las velocidades van de entre DC (Corriente continua) a 100 Hz.  En el modo Sync, las velocidades van de entre una duración periódica de 32 compases a velocidades de tresillos de semifusa. También son posibles los valores triólicos y con puntillo. Los LFO son ideales para efectos rítmicos que retienen una perfecta sincronía aun cuando se producen cambios de tempo en el proyecto.Capítulo 28 Sculpture 519 Botones “Sync/Free” Estos botones forman parte del parámetro Rate y permiten seleccionar velocidades de LFO sincronizadas o de libre ejecución. Cuando se alterna entre modos, el valor procede del tempo y el metro del proyecto. Curve Le permite definir una serie de variaciones de onda de libre variación, que generan cambios sutiles o drásticos en las ondas de modulación. El parámetro Curve puede incluso influir en el tipo de onda sinusoidal.  Valor de Curve de 0,0: onda sinusoidal pura  Valores de Curve superiores a 0,0: la onda cambia ligeramente y se convierte en una onda casi rectangular.  Valores de Curve inferiores a 0,0: la pendiente en el punto de intersección cero se reduce, lo que origina pulsos suaves más cortos en +1 y –1. Nota: La onda mostrada entre el potenciómetro Curve y el menú Waveform muestra los resultados de los ajustes de estos dos parámetros. Envelope Un sencillo control de envolvente de LFO permite:  una modulación constante  Una subida hasta el máximo valor de amplitud  Una caída hasta un nivel de amplitud cero Phase Permite seleccionar entre modulaciones de LFO estrictamente monofónicas o polifónicas con fases similares, relaciones de fases completamente aleatorias, fases sincronizadas con claves, etc. o cualquier opción entre ellas.  Si se utilizan modulaciones polifónicas para modular varias voces, las fases de las modulaciones no se bloquearán. Es decir, cuando se utlice en una entrada polifónica (un acorde tocado en el teclado) la modulación será independiente para cada voz (nota). Allí donde pueda aumentar el tono (por ejemplo) de una voz, el tono de otra podría descender y el tono de una tercera voz podría alcanzar su valor mínimo.  Cuando se utilizan modulaciones monofónicas, el tono de todas las voces aumentará y disminuirá sincrónicamente.  Si se utiliza aleatoriamente, algunas notas se modularán sincrónicamente, pero otras no. Nota: Si separa el potenciómetro Phase de la posición Mono, obtendrá modulaciones no bloqueadas para todas las voces situadas en fases similares, aunque no idénticas. ¡Es ideal para vibratos con secciones de cuerda!520 Capítulo 28 Sculpture “RateMod Source” y “RateMod Amount” La velocidad de LFO puede modularse mediante los ajustes de Source y Amount determinados en este menú y el regulador vertical (situado a la derecha de los controles de LFO anteriormente mencionados). Modulaciones Target y Via Se pueden asignar dos destinos de modulación por LFO, con una modulación Via adicional opcional. Para activarlos, haga clic en cualquiera de los botones 1 y 2 (se resaltarán los menús Target y Via) y luego seleccione el destino deseado en el menú Target. Los menús Via determinan la fuente que controla el escalado de modulación de cada LFO. Reguladores de la cantidad de modulación: Amt y “Via (Amount)” En los casos en los que la fuente via se ajuste a Off, solo se mostrará un regulador de cantidad (el regulador “Via [Amount]” permanecerá oculto):  “Amt 1/2”: el regulador Amt determina la cantidad de modulación. En los casos en los que se seleccione una fuente Via diferente a Off, se mostrarán dos reguladores:  “Amt 1/2”: el regulador Amt determina la cantidad de modulación en los casos en los que la señal de Via entrante se establece en cero, p. ej. una rueda de modulación en su posición mínima.  “Via (Amount)” 1/2”: el regulador de “Via (Amount)” determina la cantidad de modulación en los casos en los que la señal de Via entrante se establece en el nivel máximo, p. ej. una rueda de modulación en su posición máxima.Capítulo 28 Sculpture 521 Vibrato Un LFO está cableado a tono, para obtener efectos de vibrato. La intensidad del efecto de vibrato puede ajustarse a través del controlador MIDI asignado en el menú “VibDepth Ctrl”. Esta se ajusta a la sección “MIDI Controller Assignment”. Si desea obtener más información al respecto, véase “Asignaciones de controladores MIDI” en la página 543. Menú Waveform Le permite seleccionar la onda utilizada para el vibrato, p. ej. sine, triangle, sawtooth, etc. Hay disponibles dos ondas rectangulares especiales: Rect01 y Rect1, la primera varía entre valores de 0,0 y 1,0 (un polo), y la segunda entre valores de –1,0 y +1,0 (dos polos, como las demás ondas). Consulte la sección “LFO 1 y LFO 2”, en la página 517. Curve Le permite definir una serie de variaciones de onda de libre variación, que generan cambios sutiles o drásticos en las ondas de modulación. El parámetro Curve puede incluso influir en el tipo de onda Sine.  Valor de Curve de 0,0: onda sinusoidal pura  Valores de Curve superiores a 0,0: la onda cambia ligeramente y se convierte en una onda casi rectangular.  Valores de Curve inferiores a 0,0: la pendiente en el punto de intersección cero se reduce, lo que origina pulsos suaves más cortos en +1 y –1. Nota: La onda mostrada entre el potenciómetro Curve y el menú Waveform muestra los resultados de los ajustes de estos dos parámetros.522 Capítulo 28 Sculpture Phase Permite seleccionar entre vibrato estrictamente monofónico o polifónico con fases similares, relaciones de fases completamente aleatorias, fases sincronizadas con claves, etc. o cualquier valor intermedio. Consulte sección “LFO 1 y LFO 2”, en la página 517 para obtener más información al respecto. Rate Determina la velocidad de vibrato, la cual puede sincronizarse con el tempo actual del proyecto o ajustarse, de manera independiente, en valores de Hz (hercios). Consulte sección “LFO 1 y LFO 2”, en la página 517 para obtener más información al respecto. “Depth via Vib Ctrl—Max” Este regulador determina la cantidad de modulación máxima posible. “Depth via Vib Ctrl—Min” Este regulador determina la cantidad de modulación mínima posible.Capítulo 28 Sculpture 523 Variaciones aleatorias Muchos sonidos pueden beneficiarse del uso de modulaciones aleatorias en los parámetros. Estos pueden emular pequeñas variaciones que ocurren cuando se tocan determinados instrumentos. “Jitter 1” y “Jitter 2” Los dos generadores de oscilación son LFO especiales, diseñados para producir variaciones continuas aleatorias, tales como aquellas de suaves cambios en la posición del arco. Los generadores de oscilación son equivalentes a los LFO generales, ajustados a una onda de ruido. Para activar el direccionamiento de los generadores de oscilación, haga clic en el botón 1 o 2. Nota: La modulación oscilatoria de las posiciones de las pastillas como destino produce impresionantes efectos, similares a un coro.  Potenciómetros Rate: estos potenciómetros ajustan la velocidad de la señal de modulación (oscilación) de cada uno de los generadores de oscilación.  “Target 1” y “Target 2”: estos menús definen los destinos de modulación 1 y 2.  “Amount 1” y “Amount 2”: estos reguladores determinan la cantidad de la modulación para cada generador de oscilación. “Note On Random” Los dos generadores aleatorios de principio de nota se utilizan para aplicar variaciones aleatorias entre diferentes notas/voces. Sus valores se determinan de forma aleatoria para cada nota y permanecen constantes hasta que se libera la nota. Estas variaciones aleatorias resultan útiles para añadir interés/grosor al sonido cuando se trate de una reproducción polifónica. También resultan útiles para emular las variaciones aleatorias que introduce un músico cuando toca un instrumento, incluso al repetirse la misma nota.524 Capítulo 28 Sculpture Para activar el direccionamiento de los moduladores “Note On Random”, haga clic en el botón 1 o 2.  Target: Determina el destino de modulación, es decir, cuál será el parámetro que se module aleatoriamente cuando se toque una nota.  Amount: Establece la cantidad de modulación o, lo que es lo mismo, la intensidad de la modulación. Modulaciones de Velocity Los objetos de excitación y el filtro tienen controles específicos de sensibilidad a la velocidad. Muchos otros direccionamientos de modulación también le permiten seleccionar la velocidad como una fuente de entrada Via. En algunos casos, puede resultar útil para controlar directamente otros parámetros principales de síntesis según la velocidad. Esto puede llevarse a cabo en esta sección, donde están disponibles dos ranuras curvadas de velocidad/cantidad/destino. Para activar alguna de ellas, haga clic en los botones 1 o 2.  “Target 1/2”: haga clic en el menú Target correspondiente para seleccionar el parámetro de destino que desee modular según la velocidad.  “Amount 1/2”: el regulador situado debajo de cada Target determina la cantidad de modulación.  “Curve 1/2”: haga clic en el botón de selección apropiado para seleccionar entre curvas de velocidad cóncava, lineal y convexa.Capítulo 28 Sculpture 525 “Controller A” y “Controller B” Estos parámetros le permiten definir dos destinos de modulación discretos y la intensidad de la modulación para “Controller A” y “Controller B”. Para utilizarlos, haga clic en el botón 1 o 2, seleccione el destino deseado (y el modo Target) y ajuste el regulador Int(ensity). Cada destino presenta un botón con dos estados:  Continue: modulación continua.  “Note On”: el valor de modulación solo se actualiza cuando se recibe un mensaje de principio de nota. Las envolventes de control Las dos envolventes de control son algo especiales, ya que pueden utilizarse como:  envolventes habituales de cuatro segmentos;  modulaciones de controlador MIDI;  una combinación de ambos: como grabadores del movimiento de los controladores MIDI (con parámetros macro similares a ADSR), para la reproducción polifónica. Los botones de modo (Ctrl y Env) de la esquina inferior izquierda del visor de envolvente sirven para seleccionar la función de controlador (modo de ejecución) o la de envolvente. Si se activan ambos, el valor del controlador se añade a la salida de la envolvente, lo que origina un desplazamiento de la modulación. Botones de modo Gráfico de la envolvente526 Capítulo 28 Sculpture Las envolventes pueden actuar como grabadores de modulación y unidades de reproducción polifónicos. Cada una de las voces se gestiona de manera independiente y se acciona un envolvente diferente cada vez que se reproduce una nota. Para seleccionar la envolvente 1 o la 2, haga clic en los botones “Envelope 1” o “Envelope 2”. Direccionamiento de la modulación Como en la sección LFO, cada envolvente ofrece dos selectores de Target de modulación con controles Amount y “Via amount”, y una opción de modulación Via independiente. Los siguientes ajustes de Target/Amount/Via están disponibles en todos los modos de ejecución.  “Target 1” y “Target 2”: se pueden asignar dos destinos de modulación por envolvente, con una modulación Via adicional opcional. Estos parámetros determinan los destinos de modulación 1 y 2. Se debe hacer clic en uno de los botones 1 o 2 para activar estas opciones de modulación. Los posibles destinos disponibles son varios; entre ellos se incluyen los parámetros String, Object, Pickup, Waveshaper y Filter. Para seleccionar alguno de ellos, haga clic en el botón situado debajo de la palabra Target y lleve a cabo su selección en la lista.  “Via (fuente) 1/2”: el parámetro “Via” define la cantidad de modulación para “Envelope 1” y “Envelope 2”. Los menús Via permiten seleccionar las fuentes utilizadas para escalar la cantidad de modulación de las envolventes.  Reguladores “Amt 1/2” y “Via (Amount)”: el regulador Amt determina la cantidad de modulación. En los casos en los que se seleccione una fuente Via diferente a Off, se mostrarán dos reguladores. El regulador Amt determina la cantidad de modulación en los casos en los que la señal de Via entrante se establece en cero, p. ej. una rueda de modulación en su posición mínima. El regulador de “Via (Amount)” determina la cantidad de modulación en los casos en los que la señal de Via entrante se establece en el nivel máximo, p. ej. una rueda de modulación en su posición máxima.Capítulo 28 Sculpture 527 Gráfico de la envolvente La curva de la envolvente se muestra en el gráfico situado en la parte inferior derecha de la interfaz de Sculpture. El gráfico de la envolvente solo se activa si se selecciona la función de envolvente (Mode ajustado a Env o “Ctrl+Env”).  El tiempo/longitud global de la envolvente vienen indicados por la entrada numérica de la parte superior derecha de la ventana (2.400 ms en el gráfico).  La longitud/tiempo máximo de la envolvente es 48 compases/40 segundos.  Las líneas situadas en la rejilla en segundo plano se colocan a una distancia de 100 milisegundos entre sí.  Las líneas en segundo plano se colocan a una distancia de 1.000 ms entre sí para tiempos de envolvente muy largos. En el modo Sync, esto se muestra como 1 cuarto.  La envolvente se aleja automáticamente después de soltar el botón. Esto permite visualizar toda la envolvente con la máxima resolución posible en el gráfico de la envolvente.  Este comportamiento puede activarse/desactivarse haciendo clic en el botón de zoom automático, la lupa pequeña.  El zoom automático se desactiva automáticamente cuando se realiza un acercamiento/ alejamiento manual, haciendo clic en el fondo de la pantalla de la envolvente, con el botón pulsado, y arrastrándolo horizontalmente. Como referencia, la anchura actual del gráfico viene indicada por la entrada numérica situada en la parte superior del mismo. Si desea volver a activar el zoom automático, haga clic en el botón de zoom automático.  Si hace clic en los tiradores (los nodos) o las líneas situadas entre los nodos del gráfico de la envolvente, el segmento de la envolvente actual se resaltará. Una pequeña etiqueta de ayuda también indicará el valor en milisegundos del segmento actual. Gestión de envolventes Cuando se abre por primera vez, se crea automáticamente una curva de envolvente por omisión para cada envolvente. Para ver cualquiera de ellas, haga clic en el botón Env de la sección Mode.528 Capítulo 28 Sculpture Verá una serie de tiradores (nodos) situados, de izquierda a derecha, a lo largo de una línea recta dentro de la envolvente. Se trata de indicadores de los siguientes parámetros.  “Node 1”: nivel de inicio  “Node 2”: nivel/posición de tiempo de ataque  “Node 3”: nivel/posición de tiempo de bucle (puede situarse con total libertad).  “Node 4”: nivel/posición de tiempo de sostenimiento (puede situarse con total libertad).  “Node 5”: nivel/posición de tiempo de final. Cuando mueve el cursor del ratón por la línea, o se sitúe sobre los nodos directamente, se resalta el segmento de la envolvente actual. Si lo desea, puede crear sus propias envolventes manualmente, manipulando los nodos y las líneas, o puede grabar una envolvente, tal y como se indica en la sección “Grabación de una envolvente”, en la página 530. Para ajustar el tiempo entre nodos, haga clic en el tirador deseado y arrástrelo hacia la izquierda/derecha. Cuando lo haga, la longitud global de la envolvente cambiará, con el desplazamiento de todos los siguientes nodos. No se puede mover un nodo más allá de la posición del nodo precedente. Se puede, no obstante, mover nodos entre la posición del siguiente nodo, incluso más allá del lado derecho del gráfico de la envolvente, alargando de manera efectiva tanto el segmento de la envolvente como la envolvente global. Cuando suelte el botón del ratón, el gráfico de la envolvente se alejará automáticamente para mostrar toda la envolvente. Para ajustar el nivel de cada nodo, haga clic en el tirador deseado y arrástrelo hacia arriba/abajo. Para ajustar la forma de la curva entre nodos, haga clic directamente sobre la línea que las conecta y arrástrela hacia arriba/abajo. En el caso de las envolventes grabadas, puede establecer una curva más compleja entre nodos. Para ajustarla, con la tecla Control pulsada haga clic y arrastre la curva. Experimente con todos los nodos/parámetros para familiarizarse con su funcionamiento. Observará que el uso de las envolventes es muy intuitivo. Copia de envolventes Si hace clic en los botones de envolvente o en el fondo del gráfico de la envolvente, con la tecla Control pulsada, se abrirá un menú de función rápida con los comandos Copy, Paste y Clear. Estos le permitirán copiar y pegar (o borrar) envolventes entre “Envelope 1” y “Envelope 2”, entre ajustes o entre varias instancias abiertas de Sculpture.Capítulo 28 Sculpture 529 Grabación de una envolvente Antes de continuar, es importante señalar que solo se pueden grabar movimientos de controlador MIDI del controlador MIDI asignado. Las asignaciones de controlador MIDI de las envolventes deben ajustarse en la sección de asignación de controladores MIDI situada en la parte inferior de la interfaz de Sculpture: Botón R (grabar) Permite el uso de la función de grabación de envolvente. Este botón funciona de un modo similar a los botones de activación de grabación de Logic Pro. Para detener la grabación, haga clic en el botón R una segunda vez o utilice el modo de accionamiento descrito más abajo. Modo “Record Trigger” El menú situado a la derecha del botón R se utiliza para seleccionar los diferentes modos de “Record Trigger” para iniciar el proceso de grabación (cuando esté activo R):  NoteOn: la grabación comienza cuando se reproduce una nota.  “Note+ Ctrl Movement”: la grabación comienza cuando llegan mensajes de cambio de control MIDI (para los controladores asignados; véase “Asignaciones de controladores MIDI” en la página 543) mientras se sostiene una nota.  “Note + Sustain Pedal”: la grabación comienza cuando se pisa el pedal de resonancia mientras se sostiene una nota. Asignaciones de controladores MIDI de envolvente530 Capítulo 28 Sculpture Grabación de una envolvente Ejemplo de grabación de una envolvente:  Ajuste el modo de “Record Trigger” en “Note+Ctrl”.  Active la grabación haciendo clic en el botón R.  Toque y mantenga pulsada una tecla, y comience a mover la rueda de modulación o cualquiera de los controladores asignados a los controles de envolvente 1 y/o 2. Finalización de una grabación de envolvente Una grabación de envolvente finaliza en cuanto se cumplen, al menos, una de las siguientes condiciones:  El botón de grabación (R) se desactiva manualmente, al hacer clic sobre él.  Se liberan todas las voces.  Se reproduce otra nota después de soltar todas las teclas. Tras la grabación del movimiento de un controlador, R se ajusta automáticamente a Off y Mode se establece en Env. Esto garantiza que solo quedará activo el movimiento grabado, independientemente de la posición de parada del controlador grabado. Reproducción de una envolvente grabada La reproducción polifónica de la envolvente grabada ocurre cuando se toca una tecla. El parámetro Mode debe estar ajustado a Env y el parámetro R debe estar ajustado a Off. También se pueden activar ambos botones Env y Ctrl del parámetro Mode, ya que esto le permitirá utilizar los controladores asignados a “Ctrl Env1” o “Ctrl Env2” para manipular la envolvente en tiempo real, junto con la reproducción de la envolvente grabada. No obstante, tenga en cuenta que si se activan Env y Ctrl, el valor del controlador se añadirá al resultado de la envolvente, lo que generará un desplazamiento de la modulación. Preparación de la envolvente grabada para su edición Los segmentos de la envolvente y los tiradore se ajustan automáticamente después de la grabación. Para cambiar la interpretación del entorno, puede tomar y arrastrar las líneas verticales que cruzan los tiradores (véase también el párrafo sobre VariMod más adelante). Observe que esto no modificará la forma de la envolvente. Parámetros de Envelope Los siguientes parámetros solo están activos si se selecciona la función de envolvente (Mode ajustado a Env o “Ctrl+Env”).Capítulo 28 Sculpture 531 “A-Time Velosens” Este regulador se utiliza para ajustar la sensibilidad a la velocidad del tiempo de ataque de la envolvente. Los valores positivos harán que el tiempo de ataque sea más corto a velocidades mínimas, y los valores negativos harán que el tiempo de ataque sea más corto a velocidades máximas. Timescale Este parámetro le permite escalar la duración de toda la envolvente entre 10% (diez veces más rápida) y 1.000% (diez veces más lenta). Esto también tendrá un impacto visual en el aspecto de la curva de la envolvente mostrada, ya que se acortará (acelerará) o se alargará (ralentizará). Menú “Sustain Mode” Le permite definir el comportamiento de la envolvente mientras se sostiene una nota. Las opciones disponibles son: el modo Sustain habitual, el modo Finish o uno de los tres modos de bucle (“Loop Forward”, “Loop Backward”, “Loop Alternate”). La envolvente puede, como cualquier otra envolvente, ejecutarse en un único accionamiento (siempre y cuando se sostenga la nota). También puede ejecutarse varias veces o en un ciclo infinito, del mismo modo que un LFO. Esto se puede lograr mediante el uso de bucles. Cuando se haya activado cualquier modo de bucle, el bucle siempre girará entre los tiradores de la envolvente definidos por el usuario, que indican el punto inicial del bucle (icono L) y el punto de sostenimiento (icono S). Estos tiradores pueden arrastrarse hasta la posición deseada.  Cuando se ajuste a Finish, la envolvente se ejecuta en modo de único disparo, desde el principio hasta el final, aun cuando se libere la nota antes de que la envolvente haya llegado a su fin. Se desactivarán los otros parámetros de bucle.  Cuando se ajuste a “Loop Forward”, la envolvente se ejecuta hasta el punto de sostenimiento y comienza a repetir la sección entre el punto de bucle y el punto de sostenimiento periódicamente, siempre hacia delante.  Cuando se ajuste a “Loop Backward”, la envolvente se ejecuta hasta el punto de sostenimiento y comienza a repetir la sección entre el punto de sostenimiento y el punto de bucle periódicamente, siempre hacia atrás.  Cuando se ajuste a “Loop Alternate”, la envolvente se ejecuta hasta el punto de sostenimiento y vuelve al punto de bucle y al punto de sostenimiento periódicamente, unas veces hacia delante y otras hacia atrás.532 Capítulo 28 Sculpture Nota: Si el punto de bucle está situado detrás del punto de sostenimiento, el bucle se iniciará cuando se suelte la tecla. Los bucles pueden sincronizarse con el tempo del proyecto automáticamente a través de los botones Sync y ms. Botones Sync y ms Estos botones le permiten seleccionar entre una envolvente de libre ejecución (donde los tiempos de los segmentos se muestran en milisegundos) o una envolvente sincronizada con el tempo, con opciones de valor de nota, tales como una corchea o una negra. Si se cambia entre valores, se fuerza un nuevo cálculo de los tiempos hasta el siguiente valor de nota más próximo o tiempo en ms, respectivamente, según el tempo del proyecto actual. Botón Compare Tras la grabación inicial (original) de una envolvente y sus subsiguientes ediciones, este botón le permite alternar entre la grabación original y la versión editada. Obviamente, este botón opcional solo está disponible si se ha grabado una curva de envolvente. VariMod - Source y Amount VariMod solo está disponible para envolventes grabadas. Le permite seleccionar una fuente de modulación, y la cantidad de modulación, para controlar la intensidad de variación de una envolvente. El término “variación” en el ámbito de las envolventes hace referencia a la desviación de una ruta de envolvente grabada de líneas rectas que se entrecruzan entre los puntos. Después de grabar una envolvente, se puede reducir o exagerar la amplitud-oscilación (variación) de la grabación arrastrando, con la tecla Comando pulsada, las curvas entre los puntos hacia abajo (para reducirla) o hacia arriba (para exagerarla). Para ajustar la cantidad de variación de modulación, mueva el regulador VariMod hacia arriba/abajo.Capítulo 28 Sculpture 533 Para acceder a las opciones de fuente, haga clic en el botón Source y seleccione una de las siguientes del menú: Off, “Velocity Concave”, Velocity, “Velocity Convex”, KeyScale, CtrlA y CtrlB. Variación Sculpture incluye la función Morph o Variación, que le permite cambiar suavemente el sonido, de una manera sutil o radical, entre un máximo de cinco instantáneas denominadas puntos de variación. Cada punto de variación incluye diferentes ajustes para más de 20 parámetros de síntesis importantes, entre los que se incluyen los parámetros de material de cuerda, pará- metros y posiciones de los objetos de excitación o alteración, las posiciones de las pastillas, el filtro y los parámetros de Waveshaper. Todos los parámetros variables pueden automatizarse independientemente para cada punto de variación. La posición del punto de variación actual en la superficie Morph puede controlarse a través de controladores MIDI (p. ej. mediante un joystick vectorial). Dichos movimientos pueden grabarse y reproducirse de manera independiente; cada voz puede variarse de manera diferente. La sección de Morph está compuesta por dos partes:  La superficie Morph, con cinco puntos de variación (puntos en el centro y las cuatro esquinas) y opciones para aplicar variaciones aleatorias (a través de los parámetros de Randomize) y copiar o pegar los puntos de variación y los estados de la superficie Morph a través de un menú de función rápida.534 Capítulo 28 Sculpture  La envolvente de variación, que puede editarse por segmento (con el ratón) o grabarse a través de movimientos de controlador MIDI, con ayuda de un joystick vectorial (controladores X/Y de Morph) o movimientos del ratón del cursor de Morph (la bola) en la superficie Morph. Selección de puntos de variación Siempre se selecciona uno de los cinco puntos de la superficie Morph (A/B/C/D/Central) para la edición. Este punto seleccionado se indica mediante dos círculos concéntricos que lo rodean. Se muestran todos los parámetros variables (todos los parámetros que tienen una barra de valor de color naranja, en lugar de azul o turquesa), lo que le permite editar los valores del punto de la superficie Morph seleccionado. Cuando active el modo “Auto Select”, los movimientos del cursor de variación seleccionarán automáticamente el punto de variación más próximo. También puede hacer clic en los círculos situados alrededor de A, B, C, D u Opción para seleccionar un punto de la superficie Morph manualmente. Variación aleatoria de los puntos de variación La función Randomize le permite crear variaciones aleatorias de los puntos de variación seleccionados. Cuando se combina con la función Copy/Paste que también está disponible, la variación aleatoria se asemeja a utilizar la superficie Morph como una especie de dispositivo de cultivo de células de sonido. Superficie Morph Envolvente de variación Punto de variación activo Botón “Auto Select”Capítulo 28 Sculpture 535 El uso de la superficie Morph puede generar un interesante sonido compuesto. Este sonido se puede copiar a una esquina de la superficie Morph (o a varias esquinas) y someterlo a una variación aleatoria mediante una cantidad definida. El sonido variado se convierte en un nuevo elemento de timbre, se crean permutaciones que pueden, a su vez, moverse a las esquinas, variarse de manera aleatoria, etc. En efecto, lo que está haciendo es “cultivar” un sonido, mientras que mantiene algún control mediante la selección de sonidos primarios y secundarios. Este enfoque puede ayudarle a generar nuevos y complejos sonidos sin la necesidad de ser un gurú de la programación. Parámetros de variación aleatoria Los siguientes parámetros le permiten definir sus variaciones aleatorias.  Botones de puntos: Seleccionan el número de puntos de variación que se deben utilizar para la variación aleatoria e indican qué puntos se someterán a dicha variación. Si se selecciona el botón inferior, se limita la variación aleatoria al punto de variación seleccionado en este momento.  Botón Rnd: haga clic en él para generar una colección aleatoria de puntos de variación.  Regulador Int: determina el grado de aleatoriedad, entre 1% (desviación ligera) y 100% (valores completamente aleatorios). Uso de la variación aleatoria El siguiente ejemplo le mostrará cómo se pueden variar los puntos de variación de manera aleatoria. Para utilizar la variación aleatoria: 1 Seleccione el botón superior (cinco puntos) en la sección Points. 2 Asegúrese de que está activo “Auto Select”. 3 Ajuste el regulador Int(ensity) a un valor de 25% aproximadamente. 4 Haga clic en el botón Rnd. Mientras está llevando a cabo estos pasos, observe los parámetros del motor básico de síntesis. Verá que algunos de ellos varían tras pulsar el ratón. Botones de puntos Botón Randomize Regulador Intensity536 Capítulo 28 Sculpture 5 Haga clic en el cursor de Morph (la bola) y arrástrelo hasta cada una de las esquinas de la superficie Morph. Hágalo a lo largo de los bordes, así como en el centro de la superficie Morph, y recuerde cómo influye cada uno de los pasos en la variación. 6 Recuerde tocar algunas notas en su teclado MIDI mientras realiza esta acción. Nota: La bola de Morph solo está visible cuando se activa el botón “Record Trigger”. Cuando mueva el cursor de Morph de un lado a otro, verá el movimiento en tiempo real de los controles fantasma en el gráfico Pickup, la bola fantasma en la superficie Material y, si lo observa atentamente, también una serie de puntos rojos que se mueven en diferentes direcciones en los diferentes parámetros de la cuerda y el objeto. Cada uno de ellos indica la posición actual de variación. Se trata de una práctica herramienta para visualizar que parámetros han cambiado y cómo lo han hecho. Observará también que las posiciones de la superficie Morph situadas entre los diferentes puntos de variación hacen que los parámetros sometidos a la variación aleatoria se interpolen entre una serie de valores, que es en lo que consiste la variación. Consulte la siguiente sección sobre los comandos Copy y Paste, ya que le ayudarán a sacar partido de estos ajustes intermedios. Comandos del menú Morph Para acceder al menú de función rápida Morph, haga clic en la superficie Morph manteniendo pulsada la tecla Control. Comandos Copy y Paste  “Copy selected Point”: copia el punto de variación actual en el portapapeles de Sculpture.  “Copy current Pad Position”: copia el estado de variación actual en el portapapeles de Sculpture.  “Paste to selected Point”: pega el contenido del portapapeles en el punto seleccionado.  “Exchange selected Point”: intercambia los datos anteriormente copiados con otro punto deseado.  “Paste to all Points”: pega el contenido del portapapeles en todos los puntos seleccionados. Capítulo 28 Sculpture 537 Otros comandos Los comandos restantes del menú de función rápida de la superficie Morph tienen que ver con la agrupación de los parámetros de variación aleatoria. En otras palabras, los siguientes comandos le permitirán determinar qué tipo de parámetros desea someter a una variación aleatoria (mediante el botón Rnd y el regulador Int(ensity)).  “All (Random Group)”: este es el punto de partida para obtener sonidos excéntricos, ya que se variarán aleatoriamente todos los parámetros de los siguientes tres grupos. Pueden obtenerse resultados interesantes, pero también incontrolados. Esta opción es menos útil para la idea de “cultivo de células de sonido” tratada en la sección de Variación aleatoria anterior.  “All except TensionMod”: en términos generales, es lo mismo que “All (Random Group)”, pero excluyendo de la variación aleatoria el algo “peligroso” parámetro TensionMod.  “String Material + Media”: por separado, incluyendo “Material Pad position”, Stiffness, “Inner Loss”, “Media Loss”, Resolution y “Tension Modulation”.  “Objects + Pickups”: modifica las posiciones de los objetos y de las pastillas, además de los diferentes parámetros de objeto.  “Filter + Waveshaper”: varía aleatoriamente las posiciones de todos los parámetros de Waveshaper y filtro. Gráfico de la envolvente de variación La envolvente de variación ofrece nueve puntos/ocho segmentos y la función de grabación, muy similar a la de las envolventes de controlador. En el siguiente diagrama verá un punto seleccionado en el panel inferior (el control temporal) y un tirador con el punto correspondiente seleccionado de la trayectoria en la superficie Morph. Estos se muestran en forma de rombo de color naranja en el control temporal y rombo (o bola) de color naranja en la superficie Morph.  El tiempo/longitud global de la envolvente de variación vienen indicados por la entrada numérica de la parte superior derecha del gráfico.  La longitud/tiempo máximo de la envolvente es 48 compases/40 segundos.  Las líneas situadas en la rejilla en segundo plano se colocan a una distancia de 100 milisegundos entre sí. 538 Capítulo 28 Sculpture  Si hace clic en los tiradores (los nodos) o las líneas situadas entre los nodos del gráfico de la envolvente, el segmento de la envolvente actual se resaltará. Una pequeña etiqueta de ayuda también indicará el valor en milisegundos del segmento actual.  Cuando mueva el cursor del ratón por la línea, o se sitúe sobre los nodos directamente, se resaltará el segmento de la envolvente actual.  Si lo desea, puede crear sus propias envolventes manualmente, manipulando los nodos y las líneas, o puede grabar una envolvente, tal y como se indica en la sección “Grabación de envolventes de variación”, en la página 538.  Para ajustar el tiempo entre nodos, haga clic en el tirador deseado y arrástrelo hacia la izquierda/derecha. Cuando lo haga, la longitud global de la envolvente de variación cambiará, con el desplazamiento de todos los nodos siguientes. No se puede mover un nodo más allá de la posición del nodo precedente. Se puede, no obstante, mover nodos entre la posición del siguiente nodo, incluso más allá del lado derecho del gráfico de la envolvente, alargando de manera efectiva tanto el segmento de la envolvente como la envolvente global. Nota: La superficie Morph de Sculpture muestra un punto en movimiento que indica la posición actual de la variación durante una variación de un sonido reproducido monofónicamente. La línea roja del control temporal, en la parte inferior, muestra la posición de tiempo actual. Grabación de envolventes de variación En la siguiente sección se describen los parámetros necesarios para grabar una envolvente de variación. Botón “R Enable” El botón R activa la función de grabación de una envolvente de variación. Este botón funciona de un modo similar a los botones de activación de grabación de Logic Pro. Para grabar una envolvente de variación, haga clic en el botón R, toque una nota y comience a mover la bola plateada de la superficie Morph con el ratón. También puede utilizar un controlador externo (consulte la sección “Menús “Morph X” y “Morph Y””, en la página 543). El modo se ajusta automáticamente a la superficie en el momento en que haga clic en el botón R (para obtener más información acerca de los Modos, consulte la sección “Parámetros de la envolvente de variación”, en la página 539).Capítulo 28 Sculpture 539 Modo “Record Trigger” El menú situado a la derecha del botón R se utiliza para seleccionar los diferentes modos accionamiento del proceso de grabación (cuando está activo “R Enable”).  NoteOn: la grabación comienza cuando se reproduce una nota.  “Note + Move Morph Point”: la grabación comienza cuando llegan mensajes de cambio de control MIDI (asignados en los parámetros “Morph X” y “Morph Y” de la sección de asignaciones de controlador MIDI) mientras se sostiene una nota.  “Note + Sustain Pedal”: la grabación comienza cuando se pisa el pedal de resonancia mientras se sostiene una nota. La grabación se detiene haciendo clic en el botón “R Enable” o en “Record Trigger”. Una vez se liberan todas las teclas, y todas las voces finalizan su fase de caída, finaliza la grabación. Si lo desea, puede detener la grabación antes soltando todas las teclas y pulsando a continuación una única tecla. Tras la grabación del movimiento de un controlador, el botón “R Enable” se ajusta automáticamente a Off y Mode se ajusta a “Env only”. Esto garantiza que solo quedará activo el movimiento grabado, independientemente de la posición de parada del controlador grabado. Parámetros de la envolvente de variación La siguiente sección describe los parámetros de la envolvente de variación. Mode Este botón activa la envolvente de variación y le permite seleccionar entre los siguientes modos:  “Both buttons off”: se desactiva la función de variación.  Pad only: se desactiva la envolvente y la función de variación se controla mediante el cursor de variación (la bola) o los controladores MIDI X/Y solamente.  “Env only”: la envolvente está activa, pero el cursor de la envolvente y los controladores MIDI X/Y se desactivan.540 Capítulo 28 Sculpture  “Env + Pad”: la envolvente está activa y la posición del cursor de variación o los controladores MIDI X/Y se utilizan como elemento de desplazamiento para cualquiera de los movimientos de la envolvente. En este modo (con los botones Pad y Env activados), se puede seleccionar entre los siguientes ajustes haciendo clic en la etiqueta Offset situada junto a los botones de modo:  Offset: el modo por omisión; su comportamiento se describe en el modo “Env+Pad” anterior).  “Point Set”: la envolvente está activa. El punto de la envolvente seleccionado puede editarse moviendo el cursor de variación en la superficie o a través de MIDI (asignaciones de controlador “Morph X” y “Morph Y”).  “Point Solo”: envolvente en un modo similar a una “toma instantánea”. El punto de la envolvente seleccionado puede editarse moviendo el cursor de variación en la superficie. “Time Scale” Este parámetro escala la duración de toda la envolvente entre 10% y 1.000%. Menú “Sustain Mode” Le permite definir el comportamiento de la envolvente de variación mientras se sostiene una nota. Las opciones disponibles son: modo Sustain, modo Finish, uno de los tres modos de bucle (Forward, Backward, Alternate) o modo “Scan via CtrlB”.Capítulo 28 Sculpture 541 Cuando esté en cualquiera de los modos de bucle, el bucle siempre girará entre los tiradores de la envolvente de sostenimiento y de bucle (los nodos indicados por los iconos pequeños L y S). La envolvente de variación puede, como cualquier otra envolvente, activarse de un disparo (siempre y cuando se sostenga la nota). También puede ejecutarse varias veces o en un ciclo infinito, del mismo modo que un LFO. Esto se puede lograr mediante el uso de bucles. Los tiradores de los puntos de bucle y de sostenimiento se pueden sujetar y resituar independientemente. Observe que, si lo hace, podría alterar la longitud del bucle (y toda la envolvente de variación).  Cuando se ajusta a Finish, la envolvente de variación se ejecuta en modo de un único disparo, desde el principio hasta el final; aun cuando se libere la nota antes de que la envolvente haya llegado a su fin. Se desactivarán los otros parámetros de bucle.  Cuando se ajusta a Forward, la envolvente se ejecuta hasta el punto de sostenimiento y comienza a repetir la sección entre el punto de bucle y el punto de sostenimiento periódicamente, siempre hacia delante.  Cuando se ajusta a Backward, la envolvente se ejecuta periódicamente hasta el punto de sostenimiento y comienza a repetir la sección entre el punto de sostenimiento y el punto de inicio de bucle, siempre hacia atrás.  Cuando se ajusta a Alternate, la envolvente se ejecuta hasta el punto de sostenimiento y vuelve al punto de bucle y al punto de sostenimiento periódicamente, unas veces hacia delante y otras hacia atrás.  Cuando se ajuste a “Scan via CtrlB”, la posición de la línea temporal de la envolvente se “desconecta” del tiempo real y puede “explorar” todo el intervalo temporal utilizando el controlador MIDI seleccionado para el CtrlB (en la sección de asignación de controlador MIDI). ∏ Consejo: También se puede arrastrar manualmente el marcador de posición temporal rojo con el ratón. Nota: Si se selecciona uno de los tres modos de bucle y el punto de bucle se coloca antes del punto de sostenimiento, el bucle estará activo hasta que se suelte la tecla. Después de soltar la tecla, la envolvente continuará más allá del punto de sostenimiento, como habitualmente. Si el punto de bucle se coloca después del punto de sostenimiento, el bucle se activará en el momento que se suelte la tecla, y girará de manera infinita (hasta que toda la voz haya finalizado la fase de liberación de la envolvente de amplitud).542 Capítulo 28 Sculpture Botones Sync y ms Estos botones le permiten seleccionar entre una envolvente de libre ejecución (donde los tiempos de los segmentos se muestran en milisegundos) o una envolvente sincronizada con el tempo, con opciones de valor de nota, tales como una corchea o una negra. Si se cambia entre valores, se fuerza un nuevo cálculo de los tiempos hasta el siguiente valor de nota más próximo o tiempo en ms, respectivamente, según el tempo del proyecto actual. Potenciómetro Depth Este parámetro escala la cantidad de movimiento de variación causado por la envolvente de variación. El efecto del parámetro Depth se muestra visualmente en la superficie Morph. A medida que aumente o disminuya el valor, la trayectoria de variación también se escalará. Potenciómetro Modulation y menú Source Estos parámetros le permiten seleccionar una fuente y una cantidad de modulación, que se utilizarán para escalar el movimiento de la envolvente de variación. Potenciómetro Transition Ofrece control sobre las transiciones entre los puntos de variación. Estas transiciones pueden variar desde el movimiento original (posiblemente grabado) y las conexiones lineales hasta las transiciones por pasos. Las transiciones “por pasos” hacen referencia a lo siguiente: permanecer en un estado de variación durante todo el segmento de la envolvente de variación y cambiar, de manera brusca, al estado de variación establecido en el siguiente punto de la envolvente. Este parámetro (y la envolvente de variación en sí misma) pueden generar interesantes sonidos de evolución o incluso sonidos rítmicos. Visor de posición de la variación La línea roja de la línea temporal de la envolvente de variación muestra la posición temporal actual, durante una variación. La superficie Morph de Sculpture muestra un punto en movimiento que indica la posición actual de variación. Nota: Dicha posición se visualizará mientras solo se reproduzca una nota. El punto y la línea muestran la posición de la variación actual.Capítulo 28 Sculpture 543 Asignaciones de controladores MIDI En esta sección puede definir los controladores MIDI que desee utilizar para controlar, por ejemplo, la profundidad de vibrato o los movimientos de la superficie Morph. Estos parámetros se guardan con cada ajuste. Solo se actualizan si se utiliza el ajuste por omisión (que se carga al insertar el módulo) o si se guarda el ajuste con un proyecto. Este enfoque le permite adaptar todos los controladores MIDI al teclado, sin tener que editar ni guardar cada ajuste por separado. “Aprendizaje” de un mensaje MIDI Todos los parámetros que le permiten seleccionar un controlador MIDI (“VibDepth Ctrl”, CtrlA, CtrlB, CtrlEnv1, CtrlEnv2, “Morph X”, “Morph Y”) ofrecen un comando Learn. Si se selecciona, el parámetro se ajustará automáticamente para utilizar el primer mensaje MIDI entrante apropiado. Este modo Aprender incluye una función de tiempo de espera de 20 segundos: Si Sculpture no recibe un mensaje MIDI en 20 segundos, el parámetro restaurará su asignación de controlador MIDI original. Menú “Vib Depth Ctrl” Define el controlador MIDI utilizado para el control de la profundidad de vibrato. Menús CtrlA y CtrlB Le permiten asignar dos controladores que pueden ser utilizados como señales de modulación Via para los direccionamientos de modulación directos en la pestaña CtrlA y CtrlB, o para modulaciones de cadena lateral. Menús CtrlEnv1 y CtrlEnv2 Establezca las asignaciones de controladores para las dos envolventes de control (utilizadas como señal de modulación o como desplazamiento) en casos en los que la envolvente de control se ajuste a los modos Ctrl solo o “Ctrl+Env”. También se utiliza para definir la fuente para grabar los movimientos de los controladores. Menús “Morph X” y “Morph Y” Determinan las asignaciones de controlador para las coordinadas X e Y de la superficie Morph. Una vez asignado, el controlador puede utilizarse para: mover manualmente el punto de variación, programar puntos de envolvente de variación sencillos, desplazar toda la envolvente de variación y como fuente para grabar movimientos de variación.544 Capítulo 28 Sculpture Menú Mode Las dos entradas de menú Mode le permiten seleccionar si las asignaciones de controlador MIDI deben ser tomadas de un ajuste o dejadas como están, al cargarse un ajuste. Si se cambia entre modos, se alterna entre las asignaciones originales guardadas con el ajuste y las asignaciones por omisión (tomadas del ajuste #default.pst, que se carga, si existe, cuando se crean instancias en Sculpture). Programación: Guía de inicio rápido Esta sección del manual contiene una serie de pautas de programación, consejos, trucos e información que le ayudarán a crear tipos de sonidos concretos. Si desea obtener información detallada sobre programación, consulte la sección “Programación: en profundidad”, en la página 562. Programación - Enfoques Dada la flexibilidad del sistema básico de síntesis de Sculpture, se pueden adoptar diferentes enfoques con relación al diseño de sonido. Si es de los que prefiere esculpir un sonido desde cero (parámetro por parámetro), también podrá hacerlo en Sculpture. Si, por el contrario, prefiere utilizar las funciones de variación de Sculpture para crear nuevos sonidos, también podrá hacerlo. Este tema se trata en la sección “Uso de la variación aleatoria”, en la página 535. Si prefiere modificar sonidos de fábrica o sonidos de usuarios, entonces lo suyo pueden ser los parámetros que se aplican a todo el instrumento. Entre ellos se incluyen, por ejemplo, las secciones “Body EQ” y Filter, junto con los moduladores. Sea cual sea su preferencia, podrá conseguir nuevos (y con un poco de suerte, interesantes) resultados. Debe experimentar y familiarizarse con cada enfoque. Comprobará que cada uno de ellos tiene sus ventajas e inconvenientes, y que una combinación de métodos puede lograr el equilibrio entre buenos sonidos y una buena vida social.Capítulo 28 Sculpture 545 Nociones básicas A lo largo del manual, se ha seguido el flujo de señal del motor central de síntesis. Cuando se programa desde cero, este es el enfoque que usted debería seguir; de acuerdo con él, modelará cada componente del sonido por separado. Obviamente si hace poco que utiliza Sculpture, no conocerá el impacto de cada parámetro sobre el resultado final. No se desespere; esta y las siguientes secciones le ofrecerán una orientación sobre tipos de sonidos específicos. En primer lugar, necesitará un sonido plano o en blanco. Cuando inicie Sculpture por primera vez, esto es exactamente lo que obtendrá, un conjunto por omisión de parámetros neutros. Desde un punto de vista sonoro, este sonido no será ninguna maravilla, pero le proporcionará un punto de partida para todos los ejemplos de este capítulo. Nota: Este sonido se guardará como el archivo de ajustes por omisión (“#default”). Se recomienda guardar una copia de este ajuste (¡ya!) y nombrarlo de la manera deseada, quizás se decante por “neutro”, “plano” o “desde cero”. Este ajuste podrá volver a cargarlo cuando lo necesite, a medida que vaya siguiendo los diferentes ejemplos.546 Capítulo 28 Sculpture El motor central El flujo de la señal se trató en la sección “El sistema básico de síntesis de Sculpture”, en la página 486. Para recapitular, y explicar de un modo más práctico este tema, siga los pasos que se indican a continuación. Esta sección se ha simplificado de manera intencionada; haga los ejercicios que en ella se proponen. Conocer la mecánica de Sculpture es fundamental para obtener buenos resultados: La cuerda La cuerda es el elemento central de la síntesis. Ofrece una gama de parámetros que le permiten ajustar su material, de lo que está fabricada y en qué entorno se toca (agua, aire, etc.). Para obtener más información sobre cada uno de los parámetros, consulte la sección “Parámetros de cuerda y objeto” en la página 492. Antes de empezar, con la tecla Control pulsada, haga clic en la cuerda (la línea verde horizontal del gráfico Pickup) para activar/desactivar la animación de la cuerda. Cuando esté activa, la cuerda vibrará, facilitando así la visualización del impacto de los objetos y las pastillas.  Haga clic en el botón Keyscale de la parte inferior del anillo de la superficie Material, tal como se muestra en el gráfico.  Toque y sostenga o toque en repetidas ocasiones el Do central en su teclado. El Do central es el tono por omisión de la cuerda.  Mientras lo hace, sujete la bola de la superficie Material; para ello, haga clic en ella y manténgala pulsada con el ratón y muévala de un lado a otro. Escuche los cambios sonoros al desplazarse entre los materiales Nylon, Wood, Steel y Glass. Observe la cuerda (la línea verde horizontal en el gráfico Pickup situado a la izquierda) mientras lo hace.  Suelte el botón del ratón después de encontrar el tono básico deseado.Capítulo 28 Sculpture 547  A continuación, experimente con los valores de cada uno de los reguladores que rodean la superficie Material, es decir, los parámetros “Media Loss”, “Tension Mod” y Resolution (mientras continúa tocando la tecla Do central). Tome nota de los cambios que cada parámetro lleva a cabo en el sonido y también en la animación de la cuerda en el gráfico Pickup. Reproduzca una serie de notas por encima y por debajo del Do central y vuelva a observar la cuerda.  Probablemente ha observado que si mueve los reguladores “Media Loss”, “Tension Mod” y Resolution también se produce un impacto en los reguladores verdes y azules Keyscale, dentro y fuera del anillo. Tome y arrastre cada uno de los punteros de estos reguladores Keyscale (uno por uno) y reproduzca una serie de notas a cada lado del Do central mientras lo hace. Anote los cambios que suceden cuando toca en la parte de arriba y de abajo del teclado.  Una vez lo haya hecho, haga clic en el botón Release situado en la parte inferior del anillo de la superficie Material y ajuste el regulador azul “Media Loss Release” mientras sigue tocando notas. Los objetos Para excitar o alterar la vibración de la cuerda se utilizan hasta tres objetos de tipos diferentes. Para obtener más información sobre cada uno de los parámetros, consulte la sección “Parámetros de cuerda y objeto” en la página 492.  Vuelva a cargar su ajuste por omisión o plano.  A continuación, haga clic en el botón (Objeto) 1 (para que se active en gris), mientras pulsa una tecla. Observará que no se oye nada. La cuerda por sí misma no emite ningún sonido a menos que sea estimulada por los objetos. Reactive el botón haciendo clic en él de nuevo.  A continuación, haga clic en el menú Type del objeto 1 y seleccione cada una de las entradas de la lista. Toque una nota repetidamente mientras lo hace para escuchar el impacto de cada tipo de objeto de la cuerda. Como siempre, observe la animación de la cuerda.548 Capítulo 28 Sculpture  Ajuste el potenciómetro Strength, haciendo clic en él y manteniéndolo pulsado; mueva el ratón en vertical para realizar cambios grandes o en horizontal para realizar ajustes precios. Toque una nota repetidamente mientras lo hace.  Arrastre las puntas de flecha de Timbre y VeloSens a diferentes posiciones mientras toca una tecla para escuchar los cambios que producen. El impacto del parámetro Variation se muestra en las gráficas de la sección “Tipo”, en la página 498.  Pruebe cada uno de los ajustes de Gate.  Una vez que haya seleccionado una serie de ajustes para el objeto 1, active el objeto 2 haciendo clic en el botón 2.  Cambie los parámetros para este objeto según convenga y anote la interacción de los dos objetos entre sí y la cuerda.  Haga lo mismo con el objeto 3. Las pastillas La vibración de la cuerda se captura mediante dos pastillas móviles. La sección Pickup también aloja tres reguladores, uno para cada objeto.  Vuelva a cargar el ajuste plano.  Haga clic en el tirador de las pastillas del objeto 1 (la que tiene la punta de flecha hacia abajo con el número “1”) y arrástrelo hacia la izquierda o la derecha mientras pulsa una tecla. Observará que los ajustes en la posición de las pastillas del objeto modifican las características tonales de la cuerda. Los tres controles de objeto de la cuerda se muestran en la sección Pickup situada en la parte central izquierda.Capítulo 28 Sculpture 549  Ajuste el control Strength del objeto 1 para obtener un mejor sonido o ajuste el tono, si lo desea. Es posible que también desee utilizar los parámetros Timbre y Variation del objeto para modificar el tono. Utilice la tabla de la sección “Tipo”, en la página 498.  Haga lo mismo con los reguladores de “Pickup A” y “Pickup B”. Observará que los cambios en las posiciones de las pastillas ofrecen muy diferentes vibraciones de cuerda (y cualidades tonales). Ajuste el control Level (situado justo en el lado contrario de la sección Pickup, a la derecha de la interfaz de Sculpture) para aumentar el volumen, si lo desea.  Ajuste las pastillas de los otros dos objetos. Ajuste los parámetros Strength, Timbre y Variation de cada objeto para modificar el tono. Sírvase de las tablas de la sección “Tipo”, en la página 498. Tenga en cuenta que el objeto 1 solo puede utilizar los tipos de excitación de la primera tabla. El objeto 2 puede utilizar cualquiera de los tipos disponibles en cualquier tabla. El objeto 3 solo puede utilizar los tipos de alteración y amortiguación de la segunda tabla. Se puede desactivar cualquiera de los objetos en cualquier momento haciendo clic en sus botones numéricos (1, 2 y 3). Acerca de las interacciones de los parámetros Como probablemente irá descubriendo, cada parámetro afecta al tono general de la cuerda y, muy frecuentemente, también a la relación de la cuerda con otros parámetros. En efecto, cada parámetro que introduzca o en el que realice cambios afectará a la cuerda modelada. Esto, a su vez, afectará la relación de cada parámetro con la cuerda modelada. Como tales, es posible que los ajustes de los parámetros que haya realizado para, por ejemplo, el objeto 1, deban ajustarse cuando se active el objeto 2. Por lo general, tales ajustes no necesitan ser radicales y pueden implicar, por ejemplo, tan solo una pequeña modificación en los parámetros de Strength o quizás en las posiciones de las pastillas de cada objeto. Estos parámetros tienen el mayor impacto en el tono y el nivel de los objetos y deben ser las primeras cosas que han de observarse si la introducción del objeto 2 da como resultado un cambio no deseado en el color del sonido. Es posible que desee afinar con precisión los objetos a través del uso de los controles Timbre y Variation. La introducción de pequeños cambios, en lugar de cambios radicales, contribuirá a conservar el carácter tonal general de la cuerda (y el objeto 1), a la vez que se introduce el nuevo “aire” del objeto 2. Volveremos a este punto más adelante.550 Capítulo 28 Sculpture Procesamiento Desde las pastillas, la señal se envía a la sección de procesamiento, que está compuesta por una fase de amplitud con ADSR, un Waveshaper (con tipos diferentes de curvas de figuras de onda) y un filtro con varios modos. Estos procesadores y los parámetros de Pickup se tratan en la sección “Parámetros de procesamiento:” en la página 502. Experimente con ellos consultando las descripciones de cada uno de ellos. Todos los elementos tratados hasta ahora existen para cada voz. Procesamiento adicional Todas las señales de voz procedentes de los pickups se suman y se procesan mediante un efecto de retardo integrado. A partir de ahí, la señal se envía a un módulo similar a un ecualizador (“Body EQ”), que simula, de manera global, la respuesta espectral de la figura/cuerpo de su instrumento. Se puede seleccionar entre diferentes tipos de cuerpos. La señal derivada se envía a la sección “Level/Limiter”. Explore todos los parámetros disponibles en estas secciones de procesamiento a su ritmo, utilizando siempre un sonido plano. De esta manera tendrá una apreciación general de cada parámetro y su impacto sobre los sonidos que escuche. Todos los demás parámetros de las partes inferiores de la interfaz de Sculpture (Modulation, Morph, Envelope y “Controller Assignments”) no forman parte del motor central de síntesis, aunque obviamente pueden influir en él. A continuación se indican algunos consejos y usos de estos parámetros.Capítulo 28 Sculpture 551 Creación de sonidos básicos En esta sección se describe la creación de tipos básicos de sonidos, tales como órganos, bajos, guitarras, etc. La idea es proporcionarle un punto de partida para su propia experimentación y presentarle los diferentes enfoques para la creación de tono con Sculpture. A medida que se vaya familiarizando con el sintetizador, y el modelado de componentes, observará que existen muchas maneras para lograr un resultado final. Es decir, cada componente del sonido puede modelarse utilizando diferentes técnicas y herramientas disponibles en Sculpture. Este enfoque flexible le permite crear, por ejemplo, un sonido metálico de varias maneras utilizando Waveshaper como un elemento tonal principal en un sonido. En otro sonido metálico, el filtro y “Body EQ” pueden utilizarse para emular el mismo componente sonoro que Waveshaper proporcionó en el primer sonido. Obviamente, resulta ventajoso conocer las propiedades físicas del instrumento que está tratando de emular. Este tipo de conocimiento es muy especializado, pero puede encontrarse fácilmente en Internet. Sin duda alguna puede investigar a fondo, pero para la mayoría de tareas de creación de sonido con Sculpture se puede seguir esta fórmula general de análisis para crear su cuerda. ¿Cómo se crea el sonido del instrumento? Es decir,  ¿Se trata de una cuerda que vibra y resuena en una caja (p. ej. guitarra o violín)?  ¿Se trata de una columna de aire que vibra en un tubo (flauta, trompeta)?  ¿Se trata de un objeto sólido que se golpea y esto provoca la vibración (bloque de madera)?  ¿Se trata de un objeto hueco que se golpea y esto provoca la vibración/resonancia? (tambor, campana)? ¿Cuáles son las propiedades físicas del instrumento? Es decir, ¿de qué está fabricado? Cuando responda a esta pregunta, no tenga en cuenta solo el cuerpo del instrumento. Considere también el material de la cuerda (nailon o acero en una guitarra), o quizás el grosor y el material de la lengüeta de un clarinete u oboe, o una sordina en una trompeta.552 Capítulo 28 Sculpture ¿Se trata de un sonido polifónico o monofónico? Este es un factor muy importante y se relaciona con la siguiente pregunta. Aparte de la obviedad de que, por ejemplo, no se pueden tocar acordes en una flauta, una cuerda modelada interactuará con cualquier cuerda activa en ese momento. Esto, por supuesto, no puede suceder en una flauta. Es un instrumento que solo reproduce una nota de cada vez. ¿Cómo se toca? ¿Se toca con arco, se sopla, se golpea, se puntea? ¿Hay otras características que contribuyen al carácter sonoro del instrumento? A continuación se citan algunos ejemplos:  Cambios en la presión de los labios y la posición de la boca con los instrumentos de metal y de viento  Ruidos mecánicos o de la respiración  Cambios de tono momentáneos, p. ej. cuando se presionan los dedos en un trastero o se puntea una cuerda.  Cambios momentáneos de tono o nivel, como cuando los músicos de metales se quedan sin aliento o hacen vibrar las válvulas. Después de confeccionar su lista física o mental de propiedades, trate de emular cada uno de los componentes que contribuyen al carácter del sonido. Esto es lo que se entiende por “modelado de componentes”. Importante: Antes de empezar, debemos insistir en que los siguientes ejemplos son solo eso, ejemplos. Existen muchas maneras para modelar cada uno de los componentes de un sonido. Experimente con los ajustes que se sugieren para crear sus propias versiones de los sonidos. Observará que no se proporcionan valores específicos de parámetros, y si se hace, no dude en utilizar otros. Vamos a recapitular. Los cambios sutiles, especialmente los relacionados con los parámetros de Keyscale, dan como resultado sonidos más controlados. Tómese su tiempo y pruebe todo lo que se indica en los ejemplos. No dude en utilizar sonidos de otros usuarios o los ajustes de fábrica que vienen con el instrumento. Un preciso estudio de estos sonidos le permitirá comprender de qué manera se crearon. Active/desactive las diferentes partes de Sculpture para ver lo que cada una de ellas hace y aproveche estos conocimientos para crear su próxima obra maestra musical. ¡Diviértase y arriésguese, no tiene nada que perder!Capítulo 28 Sculpture 553 Bajos La creación de sonidos de bajo con Sculpture no presenta mayor complicación.  Cargue su ajuste plano.  Establezca el parámetro Transpose en “1 Oct.” y toque una serie de notas en torno a C2. Apreciará que ya se observa el color general de un bajo acústico.  Puede también ajustar la bola de la superficie Material en la opción Nylon, pero antes de ello, cambie el tipo del objeto 1 a Pick.  Toque el teclado y ajuste la posición de la bola mientras lo hace.  A continuación, observe los parámetros Strength, Variation, Timbre y VeloSens del objeto 1. Ajuste uno por uno para probar su funcionamiento.  Es posible que también desee ajustar el parámetro Release de la envolvente de amplitud.  Para hacer que su bajo suene más a madera, ajuste la posición de las pastillas del objeto 1 hacia la derecha. En las posiciones de los extremos (extremo izquierdo o derecho), se eliminarán las frecuencias mas graves del bajo. ¡Pruébelo!  A continuación, ajuste la posición de “Pickup A” y “Pickup B”. Como comprobará, se puede recrear rápidamente un sonido de bajo eléctrico o acústico tocado con púa.  Para convertirlo instantáneamente en un bajo sintetizado híbrido (o completo), haga clic en el botón Waveshaper y seleccione entre los diferentes tipos.  Guarde el ajuste con un nombre diferente a medida que vaya experimentando con los parámetros. Probablemente creará varios sonidos diferentes en cuestión de minutos. Una vez más, estos pueden usarse como plantillas para futuros sonidos de bajo. Campanas En un nivel básico, los sonidos de campana son bastante fáciles de producir con Sculpture. La creación de sonidos de campana verdaderamente interesantes implica algo más de esfuerzo, pero la riqueza en armónicos y la desafinación durante la fase de caída/liberación marcan la diferencia…  Cargue su sonido plano.  Ajuste el tipo del objeto 1 a Strike.  Mueva la bola de la superficie Material a la parte inferior de la superficie y colóquela a mitad de camino entre las entradas Steel y Glass. Si toca algunas notas, apreciará que el sonido es muy parecido al de una campana.  A continuación, tome el regulador “Media Loss” y arrástrelo hacia abajo del todo. Una vez más, toque una serie de notas y oirá que la fase de liberación del sonido es considerablemente más larga.  Arrastre el regulador Resolution hacia el extremo derecho.  Arrastre “Pickup A Position” hacia la mitad aproximadamente (0,48).554 Capítulo 28 Sculpture  Arrastre la posición de las pastillas del objeto 1 a un valor de 0,10. Debería empezar a escucharse el bonito sonido de las campanas. Toque una serie de notas.  A continuación, haga clic en el botón Delay para activar la unidad de retardo.  Haga clic en el botón Sync (Delay) y arrastre el regulador “Delay Time” a un valor de 20 ms.  Aumente el valor de “Wet Level (Delay)” a 66%.  Active “Body EQ” haciendo clic en el botón “Body EQ”. Asegúrese de que se selecciona el modelo “Lo Mid Hi”.  Ajuste el nivel Low a 0,55, el nivel Mid a 0,32 y el nivel Hi a 0,20.  Llegados a este punto, habrá obtenido un sonido de campana correcto, pero probablemente observará un problema de afinación, especialmente, debajo de C3. Se tomó este enfoque de programación puesto que los armónicos del sonido se aprecian mejor después de haber ajustado todos los demás parámetros. La solución al problema de afinación reside principalmente en los parámetros de Keyscale “Inner Loss” y Stiffness. Para ajustarlos, seleccione, en primer lugar, el botón Keyscale y, a continuación, haga clic en la línea horizontal verde (de la superficie Material), manteniéndola pulsada, para las notas graves o la línea horizontal azul para las notas agudas, y arrástrela hacia arriba/abajo hasta la posición deseada.  Guarde el ajuste con un nombre diferente y utilícelo como la base para nuevos sonidos de campanas o para su próximo álbum de Navidad. Instrumentos de metal Los sonidos de metales son especialmente difíciles de recrear con instrumentos electrónicos. Con los samplers, la biblioteca de muestras apropiada y experiencia se obtienen buenos resultados, pero siempre faltará la calidez orgánica del músico real. Este es un sonido de instrumento metálico sencillo y genérico que puede reproducirse como instrumento solo o como sección de instrumento metálico.  Cargue su sonido plano.  Ajuste el tipo del objeto 1 a Blow.  Active el objeto 2 y ajuste su tipo a Noise.  Ajuste el parámetro Strength del objeto 1 a 0,90 aproximadamente.  Ajuste el parámetro VeloSens del objeto 1 a 0,30 aproximadamente.  Arrastre la bola de la superficie Material a una posición que esté en diagonal entre la “I” de “Inner Loss” y la “l” de la palabra Steel, mientras toca el Do central. El sonido debería sonar bastante metálico.  A continuación, toque el Mi por encima del Do central y oirá una especie de sonido de mezcla entre una mandolina y un teléfono.  Arrastre el regulador Resolution hacia la izquierda/derecha mientras toca el Do central y unas notas hacia abajo una octava aproximadamente. Descubrirá una gama de sonidos que abarcan todo, desde cítaras hasta flautas, solo con manipular este parámetro. Capítulo 28 Sculpture 555  A continuación, haga clic en el botón Keyscale y, mientras toca el teclado arriba o abajo, ajuste de manera independiente el regulador Resolution y los reguladores Keyscale de resolución “Low/High”, hasta que el intervalo del teclado que desea tocar (supongamos una octava aproximadamente alrededor del Do central) no sufra estos efectos de mandolina/teléfono. Ah y asegúrese también de que su sonido siga siendo de metales.  Mueva “Pickup A Position” a aproximadamente 77%.  Active Waveshaper y seleccione Scream como el tipo preferido. Ajuste los parámetros “Input Scale” y Variation para experimentar su uso.  Active el filtro en el botón Filter. Seleccione el modo HiPass y ajuste los parámetros Cutoff, Resonance y otros parámetros de filtro para experimentar (se sugiere ajustar Cutoff a 0,30 y Resonance a 0,41).  Guarde el ajuste con un nombre nuevo. Explore este sonido aún más. Se pueden tomar muchas y diferentes direcciones, como una trompeta con sordina, corno francés e incluso cítaras o flautas. El Waveshaper influye considerablemente en este sonido y es el primer parámetro que debería considerar para modificarlo de manera radical. Utilice el parámetro Delay para crear espacio y “Body EQ” para recortar los graves y potenciar las frecuencias medias y altas. Ajuste la posición de la bola de la superficie Material hacia la entrada Nylon, seleccione Blow como el tipo del objeto 2 y, a continuación, experimente con las posiciones del objeto 1 y 2. Esto también puede dar como resultado sonidos metálicos. Flauta Se puede utilizar como base para la mayoría de los instrumentos de viento, incluidas las flautas, los clarinetes, los shakuhachi, las flautas de pan, etc.  Cargue su sonido plano.  El modo de teclado debe ajustarse teóricamente, al menos, en mono, ya que las flautas y otros instrumentos de viento son monofónicos. Después de ajustar el sonido, experimente con este parámetro mientras toca el teclado y seleccione los ajustes deseados.  Ajuste el tipo del objeto 1 a Blow.  Ajuste el tipo del objeto 2 a Noise.  Ajuste Gate para ambos objetos a Always.  Ajuste el parámetro Strength del objeto 2 a un valor de 0,25 aproximadamente.  Ajuste el parámetro Velosens del objeto 1 a un valor de 0,33 aproximadamente.  Mueva la bola de la superficie Material a una posición próxima al extremo de la entrada “Inner Loss”(debajo de la palabra Nylon).556 Capítulo 28 Sculpture  Toque el teclado y oirá un sonido similar al de una flauta, pero con una liberación larga, lo cual, obviamente, no corresponde a lo ideal. Arrastre el regulador “Amplitude Envelope Release” hacia abajo a un valor de 0,99 ms aproximadamente.  “Pickup A” debe ajustarse a un valor de 1,00 (el extremo derecho).  Ajuste la posición de las pastillas del objeto 1 a aproximadamente 0,27%.  Ajuste la posición de las pastillas del objeto 2 a aproximadamente 0,57%.  A continuación, active Waveshaper haciendo clic en el botón Waveshaper y seleccione el tipo “Tube-like Distortion”.  Toque una serie de notas y ajuste los parámetros “Waveshaper Input Scale” y Variation para experimentar (p. ej. In. Scl = 0,16/Var 0,55).  Cuando toque notas sostenidas, es probable que observe la ausencia de cambios de timbre interesantes (habituales en sonidos de flauta reales, que se deben a cambios en la respiración del músico, la posición de los labios, etc.) mientras se sostiene la nota.  Para añadir un mayor interés al sonido sostenido, se pueden aplicar diferentes técnicas. Entre ellas se incluyen el uso del modulador de Vibrato (asignado a la postpulsación, quizás) o la grabación o el dibujo de una envolvente y el control de “Waveshape Inner Scale” a través de Velocity y/o “String Media Loss”. Se podría incluso utilizar “Loop Alternate Sustain Mode”. ¡Experimente una y otra vez!  Guarde el ajuste con un nombre nuevo. Guitarra A partir de este sonido básico puede crear sonidos de guitarra, flauta, mandolina y otros instrumentos punteados.  Cargue su sonido plano.  Ajuste el parámetro Voices a un valor de 6 (solo hay 6 cuerdas en una guitarra). Obviamente, seleccione 7 para un banjo y el máximo número posible para un arpa.  Ajuste el tipo del objeto 1 a Impulse, si no se ha establecido ya.  Active el objeto 2 y ajuste su tipo a Pick.  A continuación, mueva “Pickup A Position” hacia el extremo derecho.  Mueva la posición de Pickup del objeto 2 hacia un valor de 0,14.  Active “Body EQ” y seleccione uno de los modelos de guitarra.  Ajuste los diferentes parámetros de “Body EQ”. Estos afectan considerablemente al brillo y al tono general del sonido de su guitarra (sugerencias, Guitar – 2, Int – 0,46, Shift – 0,38 y Stretch – 0,20).  El parámetro “Fine Structure” debe ajustarse a un valor en torno a 0,30 – 0,35, no obstante déjese guiar por su oído. Recuerde que un aumento en el valor de “Fine Structure” requerirá más recursos de CPU del ordenador.Capítulo 28 Sculpture 557  Haga clic en el botón “Spread Pickup” y arrastre el ratón hacia arriba para aumentar la percepción de la anchura de estéreo (un valor en torno a la marca de 10/2 en punto es correcto).  Active el filtro en el botón Filter y seleccione el modo “Lo Pass”.  Ajuste los parámetros Cutoff y Resonance para experimentar (sugerencia: ajuste ambos a 0,81).  Ajuste el regulador “Tension Mod” y toque el teclado para ver cómo afecta al sonido el efecto de desafinación momentánea causada por este parámetro. Establézcalo en una cantidad apropiada.  Ajuste “Level Limiter” a Both.  Guarde el ajuste con un nombre nuevo. Es posible que haya observado que se ha dado un “rodeo” desde la ruta de la señal del motor de síntesis central a la hora de crear este ajuste. El motivo de ello es el importante impacto que tiene el modelo de “Body EQ” en el sonido. En algunos casos, como este, es posible que sea mejor desviarse ligeramente de la secuencia de trabajo habitual, en lugar de seguir estrictamente el flujo de la señal. Obviamente, esto no deja de ser un sonido de guitarra. Puede utilizar los parámetros de objeto Strength, Variation y Timbre, por no mencionar el reposicionamiento de la bola de la superficie Material para crear un tono completamente diferente en su guitarra. Para obtener el sonido de mandolinas suaves y ligeras, utilice el parámetro Delay (o Vibrato) para emular el punteo de doble golpe asociado con el instrumento. Órgano Los sonidos de órgano son los sonidos más fáciles y rápidos de emular en Sculpture, ya que no presentan fase de liberación. Esto simplifica la programación ya que no existe ninguna necesidad real de ajustar los parámetros Keyscale para crear el tono básico. Puede, no obstante, querer hacerlo posteriormente, para tareas específicas de direccionamiento de la modulación o diseño del sonido. ∏ Consejo: Toque notas/acordes mientras ajusta los parámetros. De esta manera podrá escuchar el efecto de cada parámetro en el sonido.  Cargue su sonido plano. (el tipo del objeto 1 debe estar ajustado a Impulse. Si no es así, cámbielo ahora.)  Aumente el parámetro Voices a un valor de 8 (o superior, si lo desea).  Mueva la bola de la superficie Material hacia la esquina inferior izquierda.  Active el objeto 2 haciendo clic en el botón 2.  Cambie el tipo del objeto 2 a Bow.  Ajuste “Gate Time” del objeto 2 a Always.558 Capítulo 28 Sculpture  Tire del regulador Release de la envolvente de amplitud hacia abajo del todo.  Toque el acorde de Do y oirá un sonido similar al de una flauta.  Arrastre “Pickup A” al extremo derecho.  Toque el acorde de Do y oirá un sonido cursi de órgano. Como puede observar, “Pickup A Position” tiene un importante impacto en el carácter sonoro del sonido.  Tome la posición de Pickup del objeto 2 y muévala de un lado a otro mientras mantiene pulsado el acorde de Do. Una vez encuentre una posición que, según su criterio, “suene como un órgano”, suelte el parámetro Pickup del objeto.  A continuación, ajuste muy ligeramente el parámetro Timbre del objeto 2 hacia arriba.  Ajuste el parámetro Variation del objeto 2 ligeramente hacia abajo, y hacia arriba, hasta que encuentre el tono deseado.  Es posible que también desee mover el parámetro Pickup del objeto 2 a otra posición. Mantenga pulsado un acorde mientras lo hace.  Si lo desea, puede realizar otros pequeños cambios en los parámetros Variation y Timbre del objeto 2.  Para introducir una pequeña pulsación de tecla, cambie el tipo de objeto 1 a Strike y ajuste Strength y Timbre.  Para añadir un poco de aquella sensación de órgano desafinado, ajuste el parámetro Warmth entre 0,150 y 0,200. En este punto, debería haber creado un tono básico de órgano. Guarde el ajuste con un nombre nuevo. Puede utilizarlo como la base para su próximo sonido de órgano. Es probable que observe algunas intermodulaciones que se introducen al tocar acordes. Aparte de las diferencias de tono entre las notas del acorde, esto se debe a las interacciones entre cada una de las voces producidas por Sculpture. Estas ligeras variaciones entre voces (o cuerdas, si lo prefiere) y su interacción armónica no son muy diferentes a las interacciones armónicas de una sección de violín en una orquesta, aun cuando se toquen líneas idénticas. Percusión Los sonidos de percusión, tales como los de los tambores, suelen compartir un tipo de envolvente similar. Contienen un elemento de golpeo, en el que se exhibe la mayor parte del carácter sonoro, seguido de una breve fase de caída. La fase de liberación variará, según el instrumento en cuestión (la caja de una batería o un bloque de madera) y el espacio ambiental en el que se toca (una caverna, un baño, etc.).  Cargue su sonido plano.  Ajuste el tipo del objeto 1 a Strike.  Active el objeto 2 y ajuste su tipo a “Disturb 2”.  Ajuste Gate del objeto 2 a Always.  El parámetro Strength del objeto 1 debería ajustarse a 0,84 aproximadamente.Capítulo 28 Sculpture 559  El parámetro Strength del objeto 2 debería ajustarse a 0,34 aproximadamente.  Ajuste el valor de “Media Loss” hacia arriba/abajo mientras toca el teclado para oír su impacto. Halle un ajuste adecuado.  Del mismo modo, también se puede modificar la posición de la bola de la superficie Material, aunque su impacto sobre el tono global del sonido depende mucho del valor de “Media Loss”.  Active “Body EQ” y/o Filter y ajústelos según convenga.  Guarde el ajuste con un nombre nuevo. Este sonido se puede utilizar como punto de partida para una amplia gama de sonidos de percusión, incluidos tambores, bloques, percusión industrial e incluso sonidos rítmicos secuenciados de sintetizador. Ajuste la posición de la bola en la superficie Material y modifique la posición del regulador “Media Loss”. Solo - Cuerda - Violonchelo tocado con arco Los instrumentos de cuerda tocados en solo, tales como violines y violonchelos, que se tocan con un arco pueden crearse de una forma muy parecida. Este sonido también puede reproducirse polifónicamente.  Cargue su sonido plano.  Ajuste Transpose a –“1 Oct.”  Ajuste el tipo del objeto 1 a Bow.  Toque alguna tecla de la parte inferior del teclado MIDI y escuchará un sonido similar al de una viola/un violonchelo. Este sonido, obviamente, podría mejorarse.  Ajuste el regulador Velosens del objeto 1 para adaptar su estilo y el de la música mientras toca el teclado. Si lo desea, ajústelo más tarde.  Tome el regulador “Tension Mod” y muévalo ligeramente hacia arriba hasta que la punta de flecha cubra la “D”. Esto emula el efecto de desafinación momentáneo del arco extendiendo la cuerda.  Mueva “Pickup A Position” a aproximadamente 0,90%.  Mueva la posición de Pickup del objeto 1 a un valor de 0,48 aproximadamente.  Active “Body EQ” y seleccione el modelo “Violin 1”.  Ajuste los parámetros de “Body EQ” de la siguiente manera: Int – 0,73, Shift – +1,00, Stretch – +1,00.  Ajuste el parámetro “Fine Structure” para experimentar con él.  Haga clic y mantenga pulsado el control “Spread Pickup” y arrástrelo hacia arriba hasta que llegue a las posiciones 10,30/1,30.  Ajuste “Level Limiter” en Both.  Guarde el ajuste con un nombre nuevo.560 Capítulo 28 Sculpture Ajuste sus propias modulaciones para este sonido. Lo más obvio que se nos viene a la cabeza es la introducción de vibrato en el sonido después de un breve periodo. La creación de instrumentos de cuerda tocados en solo con un tono más elevado es muy parecida al ejemplo anterior, pero debe prestarse especial atención a todos los parámetros de Keyscale. “Body EQ” también tiene un importante efecto sobre las octavas superiores, así que no descuide sus parámetros. ∏ Consejo: Cambie simplemente el tipo del objeto 1 a Pick y obtendrá un sonido de bajo con sintetizador elástico y redondo en las octavas inferiores, y un arpa aceptable en el resto del teclado. Sintetizadores Una de las grandes ventajas de Sculpture es la creación de colchones que evolucionan sin cesar y de sonidos atmosféricos. También se pueden crear fácilmente gruesos bajos sintetizados (lo que probablemente habrá descubierto mientras estudiaba la sección “Bajos”, en la página 553), potentes solos y otros tipos de sonidos habituales de sintetizador. Sculpture tiene una ventaja frente a los sintetizadores tradicionales, ya que su motor central de síntesis produce una mayor variedad de tonos básicos, y estos tonos tiene una calidad orgánica y riqueza intrínseca. Sonido de colchón básico  Cargue su sonido plano.  Ajuste el parámetro Voices en 16.  Ajuste el tipo del objeto 1 a Bow.  Ajuste el tipo del objeto 2 en “Bow wide”.  Tome la bola de la superficie Material y colóquela en el extremo izquierdo de la superficie, exactamente a medio camino entre la parte superior/inferior, en la línea de Material.  Toque el acorde Do (Do central) y oirá un sonido de colchón.  Mueva “Pickup A” a una posición en torno a 0,75 y el sonido de colchón sonará un poco más suave.  Mueva la posición del objeto 1 a un valor de 0,84.  Mueva la posición del objeto 2 a un valor de 0,34.  Para terminar, haga clic en el icono Points que incluye cinco puntos en la sección de la superficie Morph.  Ajuste el regulador Int de la sección Randomize de la superficie Morph a un valor de 25%, por ejemplo.  Haga clic en el botón Rnd de Morph una vez.  Guarde el ajuste con un nombre nuevo, p. ej. “colchón_sencillo”.Capítulo 28 Sculpture 561 En los siguientes ejemplos utilizará este sonido de colchón sencillo. No tenga miedo a modificar el sonido de “colchón sencillo”. Vale cualquier cosa, así que sírvase de Filter, Delay, EQ, y Waveshaper para crear nuevos sonidos. Técnica de evolución  Cargue su sonido plano.  Haga clic en la pestaña “LFO 1” de la parte inferior de la interfaz.  Haga clic en el botón 1 y toque el teclado. No se aprecia mucha diferencia, ¿verdad?  A continuación, haga clic en el regulador “Min/Max”, manténgalo pulsado y arrástrelo hacia la derecha e izquierda mientras sostiene un acorde. Finalmente, establezca un valor de 0,15.  Haga clic en Target (Pitch) y manténgalo pulsado; seleccione el parámetro Strength del objeto 1. Oirá un sonido vibrante.  A continuación, haga clic en el botón Sync y ajuste el potenciómetro Rate en un valor de una octava.  Active el segundo objeto LFO 1 haciendo clic en el botón 1 y seleccione la posición del objeto 1 como Target.  Si toca el teclado, no notará mucha diferencia.  Ajuste la opción Via del segundo objeto del LFO 1 Velocity.  Toque el teclado a diferentes velocidades y oirá algún cambio de la posición de las pastillas del objeto 1; y, a continuación, para hacerlo interesante…  Cambie el parámetro Waveform a “Sample&Hold” y toque el teclado a una velocidad diferente. Si tiene un pedal de resonancia, utilícelo. Escuche el sonido que evoluciona sin cesar.  Quizás desee experimentar con el tempo del proyecto y el parámetro “LFO Rate”.  Es posible que desee modificar el valor “Spread Pickup” e introducir el “LFO 2” o los otros moduladores. Técnica de variación  Cargue su sonido plano.  Haga clic en el botón R(ecord) de la sección “Morph Trigger”.  Toque un acorde en el teclado y arrastre la bola de la superficie Morph en forma circular.  Cuando lo haya hecho, pulse el botón R(ecord).  A continuación, cambie el modo de Morph a “Env only” y debería observar el círculo de Morph.  Toque el teclado. ¡Ahí está su superficie!  Ajuste los parámetros de la envolvente de variación según convenga. ¿Recuerda cuando se le pidió que utilizara los parámetros “Morph Points”, Intensity y Rnd mientras ajustaba el sonido plano? Esto era para garantizar la disponibilidad de varios puntos de variación que le permitieran llevar a cabo variaciones.562 Capítulo 28 Sculpture Puede, si lo desea, retener la ruta de su sonido de colchón variado y continuar haciendo clic en el botón RND y ajustar el regulador Int(ensity) para obtener una cantidad interminable de sonidos. Modulaciones Las opciones de modulación pueden ser muy importantes para la emulación de instrumentos acústicos. Por ejemplo, la introducción de vibrato en un sonido de trompeta a lo largo del tiempo. Muchos sonidos de los sintetizadores clásicos confían tanto en la modulación como en los componentes de origen del sonido, el VCO, VCF y VCA. A continuación se indican una serie de rápidos consejos de modulación:  Imagínese que, por ejemplo, desea modular el timbre del objeto 2 con el LFO. Para ello, haga clic en la pestaña “LFO 1” o “LFO 2”, pulse el botón 1 o 2, seleccione el “Source/Target” y el valor deseados. ¡Ya está!  Para controlar cualquier modulación mediante un controlador externo, como p. ej. la rueda de modulación del teclado, ajuste el parámetro “Via” en CtrlA o CtrlB respectivamente. Por omisión, la rueda de modulación se ajusta a CtrlA.  El tipo de amortiguación Bouncing disponible para el objeto 3 afecta al sonido de una forma interesante, pero no puede ejecutarse de manera sincrónica con el tempo del proyecto. Para crear un efecto similar al objeto Bouncing, pero sincronizado, puede utilizar el tipo de objeto Disturb y moverlo modulando su posición vertical (Timbre) con un LFO. El control Breath está disponible para todos los usuarios de Sculpture, aunque no disponga de un controlador de viento. Para ello, grabe las modulaciones del controlador de viento en envolventes grabables (utilizando la rueda de modulación u otro controlador) y, a continuación, vuelva a asignar la ruta de modulación grabada (utilice los parámetros CtrlEnv1 y/o 2) con cada Note On. Programación: en profundidad Estas lecciones de iniciación explican cómo puede programar sonidos con Sculpture desde cero. Basándonos en el modelo de cuerda de Sculpture, aprenderá a utilizar cada uno de los parámetros de modelado de sonido para recrear las propiedades físicas de un instrumento con total detalle. Nota: Los ajustes de estas lecciones de iniciación se encuentran en Factory > subcarpeta Tutorial en el menú Settings (en la cabecera de la ventana del módulo Sculpture).Capítulo 28 Sculpture 563 Programación de sonidos de bajo eléctrico con Sculpture Esta sección se concentra solamente en un único tipo de instrumento: el bajo eléctrico, incluyendo todas sus variaciones y articulaciones importantes. La naturaleza física de los bajos eléctricos no es tan compleja, ni llena de problemas acústicos, como en el caso de muchos otros instrumentos acústicos. Este instrumento es, por lo tanto, una excelente elección para las lecciones de programación de sonidos, cuyo objetivo es hacer que se familiarice con el arte de utilizar Sculpture para reproducir sonidos detallados de manera precisa. Para construir un sonido de bajo (incluyendo todos sus componentes) en Sculpture, es necesario comprender el proceso físico básico de la producción de sonido en el instrumento. Antes de observar el proceso de programación práctico en Sculpture, en la siguiente sección encontrará información detallada sobre la construcción de los bajos eléctricos. Aspectos más importantes de los bajos eléctricos Por lo general, el bajo eléctrico tiene cuatro cuerdas. La cuerda inferior se suele afinar en E 0 o E (número de nota MIDI 28). Las cuerdas por encima de la E inferior se afinan en cuartas, así pues A, D y G. Si lo desea, puede encontrar bajos con cinco, seis e incluso más cuerdas. Como Sculpture no tiene limitaciones tonales, esto no tiene mayor importancia. Lo que es mucho más importante para la programación de sonidos es el contenido de los sobretonos del sonido del bajo. Este depende principalmente de las cualidades de las cuerdas.  Cuerdas de entorchado circular: un cable muy fino se enrolla alrededor del núcleo de un cable de acero, lo que da como resultado un sonido metálico fuerte lleno de sobretonos.  Cuerdas de entorchado plano: el cable fino está desgastado o pulido para suavizarlo, y el sonido tiene menos sobretonos en comparación. (Actualmente están menos solicitados.) A diferencia de las cuerdas de guitarra, la estructura y el trabajo son los mismos para todas las cuerdas del conjunto. No existen conjuntos que combinen cuerdas de entorchado circular y cuerdas de entorchado plano. La relación entre la longitud de la cuerda y la tensión de la cuerda tiene un importante afecta considerablemente el contenido de sobretonos. Si no tenemos en cuenta los bajos que pueden ajustarse en diferentes longitudes de escala (diferentes longitudes de cuerda en vibración), la posición de articulación real que se utiliza desempeña un papel importante. Cuando se toca D en el décimo traste de la cuerda E baja, suena más apagado que cuando el mismo tono se toca en la cuerda D abierta.564 Capítulo 28 Sculpture El número de trastes varía de un bajo a otro y depende de la longitud de escala. No se preocupe de los tonos más altos que una línea horizontal C sencilla; el intervalo de funcionamiento real de este instrumento se circunscribe principalmente a sus dos octavas inferiores, entre E 0 y E 2. También es interesante mencionar el bajo eléctrico sin trastes. Al igual que el resto de instrumentos de este tipo, se puede afinar con total libertad y posee un sonido individual muy peculiar. A lo largo de las lecciones de iniciación, descubrirá cómo programar este tipo de sonido de instrumento en Sculpture. Se tratarán tres tipos de articulaciones:  Con los dedos: las cuerdas se tocan alternando los dedos índice y corazón.  Punteo: las cuerdas se tocan con una púa.  Golpe con el pulgar/punteo fuerte (slap) con los dedos: las cuerdas se tocan con el (lateral del) pulgar sobre el trastero o se puntean con los dedos con firmeza. La vibración de las cuerdas se captura a través de una pastilla electromagnética. Cuando la cuerda vibra, su núcleo de acero influye en el campo magnético. Las pastillas casi siempre se encuentran a una distancia del lateral, más próximas al puente y a la pieza de cola de parada. Existen diferentes conceptos de pastilla en el caso de los bajos eléctricos, y a menudo dos o más pastillas se combinan para crear el sonido. Para no adentrarnos demasiado en este punto, se aplicará una regla general: Cuando más se mueva la pastilla hacia la mitad de la cuerda, más parecido a un bajo y más hueco sonará el sonido. Cuanto más hacia el extremo de la cuerda mueva la pastilla, más aumentará el contenido de sobretonos del sonido, haciéndose más denso y compacto. El sonido tendrá más frecuencias medias o zumbido, y menos bajo. Si la pastilla se coloca en el extremo final de la cuerda, el sonido se hace más fino. Este comportamiento reproduce la posición de reproducción real de una cuerda real: si toca más hacia la mitad de la cuerda, obtendrá un sonido potente, uniforme y suave, con una densidad de armónicos limitada (sobretonos). Si la cuerda se toca en el puente, el sonido desarrolla un punteo nasal y contiene más zumbido y más sobretonos. A continuación, analizaremos el cuerpo del instrumento y sus propiedades de resonancia. Casi todos los bajos eléctricos tienen una varilla de acero a lo largo del cuello, que lo refuerza, y un cuerpo fabricado en madera sólida. Esta construcción permite la vibración relativamente libre (el sostenido) de las cuerdas, aunque se genere muy poco sonido directo. Las pastillas y los sistemas de amplificación y altavoces se encargan de producir el sonido real del instrumento. La interacción acústica entre el cuerpo, las cuerdas y las fuentes de sonido externas es mucho menos compleja que con los instrumentos puramente acústicos. Capítulo 28 Sculpture 565 La vibración de la cuerda se ve dificultada, obviamente, por varios factores físicos: el radio del movimiento de la cuerda (antenodo) se ve impedido por el puente izquierdo o por el primer traste que se presiona (y los trastes intermedios). Esto puede ocasionar el desarrollo de sobretonos, que pueden adoptar la forma de cualquier cosa, desde un silbido o zumbido a un sonido fuerte áspero o chirrido. Además, factores tales como las propiedades del material de las cuerdas y el instrumento, así como la suavidad de las yemas de los dedos también sirven para amortiguar la vibración de la cuerda. Programación de un sonido básico de bajo En esta sección se estudia la programación de un sonido básico de bajo. Este servirá como base para los diferentes sonidos de bajo que se crearán posteriormente. Siga los siguientes pasos para crear el entorno apropiado de trabajo con el que diseñar su propio sonido de bajo: 1 Asegúrese de que está disponible en su teclado el intervalo de C 0 a C 3, bien transponiendo su teclado maestro o utilizando la función Transpose de la caja del parámetro Pasaje de Logic Pro. Nota: Si lo desea, puede transponer sonidos en Sculpture, no obstante, no se considera la mejor solución en este caso. El motivo es que los sonidos no serían compatibles con los pasajes MIDI en los que se tomara como medida de todo el número de nota 60 como C central. 2 Seleccione el ajuste por omisión de Sculpture. Para recrear las características de sonido de un instrumento de bajo típico: 1 Ajuste el valor Attack de la envolvente de amplitud a su valor mínimo (0,00 ms). El regulador Attack se encuentra a la derecha de la superficie Material. 2 Acorte el tiempo de liberación de la envolvente de amplitud a un valor situado entre 4 y 5 ms. Toque una tecla del teclado. La nota debería detenerse bruscamente cuando suelte la tecla y no debería presentar ningún efecto (un crujido o chasquido digital). Si observa algún efecto a lo largo de esta lección de iniciación, aumente cuidadosamente el tiempo de liberación. 3 Toque algunas notas sostenidas en el intervalo por encima de E 0. Estas se extinguirán (demasiado) rápidamente. Corrija esta desaparición con el parámetro “Media Loss” tirando del regulador situado a la izquierda de la superficie Material hasta el final del extremo inferior. Para su información: ¡la cuerda baja E en un bajo de gran calidad puede sonar durante más de un minuto! Nuestro bajo básico debería simular una articulación del instrumento con los dedos, lo que significa que el sonido se crea golpeando las cuerdas con los dedos. 4 Seleccione la entrada Pick del menú Type del objeto 1.566 Capítulo 28 Sculpture No se deje engañar por el nombre del objeto: a pesar de su nombre, este modelo es apropiado para simular la articulación de las cuerdas con los dedos. Toque algunas notas graves; apreciará que el sonido es muy apagado, hueco y distorsionado. Antes de ajustar más los parámetros del objeto 1, debe ajustar la posición de la pastilla. Esto debe realizarse en el visor Pickup situado a la izquierda de la superficie Material. Observará tres reguladores con forma trapezoidal, que representan los objetos 1 a 3. Las dos curvas con forma de campana transparentes le permiten visualizar la posición y la anchura de “Pickup A” y “Pickup B”. En los bajos eléctricos, las pastillas se encuentran bastante separadas del lateral y próximas al puente. Este bajo solo tiene una pastilla. El comportamiento de una sola pastilla se simula colocando ambas pastillas en la misma posición. 5 Observe la etiqueta de ayuda y arrastre “Pickup B” hasta la posición exacta de “Pickup A”. Las dos líneas finas de color naranja deberían quedar superpuestas. Un valor apropiado para este ejemplo sería ajustar ambas pastillas a 0,10. Nota: Asegúrese de que no se ha accionado el interruptor Invert de la parte inferior izquierda del gráfico de las pastillas, ya que podría hacer que las pastillas se cancelaran mutuamente. Ahora debemos determinar la posición de reproducción: 6 Tome el regulador del objeto 1 del gráfico de las pastillas y muévalo en horizontal. Toque el teclado mientras lo hace para oír los cambios que se producen. 7 No tardará en darse cuenta de que solo podrá conseguir sonidos precisos y vivos cuando esté alejado de la mitad de la cuerda. Acerque el objeto 1 a la pastilla (posición 0,15; consulte el detalle de la interfaz de usuario anterior).Capítulo 28 Sculpture 567 8 Las notas graves siguen distorsionando. Si quiere rectificar este aspecto, ajuste el control Level de la derecha de la envolvente de amplitud. Ajuste un valor de –10 dB. Aunque ya se puede reconocer el sonido de un bajo eléctrico, aún no sonará los suficientemente metálico. Ahora nos centraremos en las cuerdas del bajo. Para recrear las propiedades del material de un conjunto de cuerdas de entorchado circular: 1 Mueva la bola de la superficie Material hacia arriba y hacia abajo en el borde izquierdo. Preste atención a cómo reaccionan los sobretonos. Mueva la bola a la esquina inferior izquierda. El sonido debería recordarle vagamente al sonido de una cuerda de piano baja. Debido a que los sobretonos se sostienen demasiado, el tono suena algo artificial. 2 Mueva la bola hacia arriba hasta que oiga un sonido aceptable. Pruebe a establecer la posición del ejemplo: Nota: Por lo general, suele producirse un desplazamiento de los sobretonos en las cuerdas entorchadas bajas. Esto se puede identificar por el sonido metálico, ligeramente impuro. Esto ocurre porque los parciales (sobretonos) no son múltiplos de números enteros de la frecuencia fundamental, sino que se establecen algo más arriba. Un ejemplo de este efecto en el mundo real de instrumentos electroacústicos serían las cuerdas bajas de una Yamaha CP70. Este ejemplo es una exageración. No obstante, su modelo de bajo se beneficiará de una pequeña cantidad de este efecto. Cómo desplazar los sobretonos en Sculpture: 1 Mueva la bola de la superficie Material gradualmente hacia la derecha. El sonido adopta un carácter más puro, más similar al de una campana.568 Capítulo 28 Sculpture 2 Para simular de manera realista el desplazamiento de los sobretonos, utilice el ajuste del siguiente ejemplo: La vibración de una cuerda de bajo no se produce en un vacío. El antenodo de la cuerda a menudo tiene limitaciones físicas naturales del instrumento. Esto se escucha como el típico zumbido y traqueteo que ocurre cuando las cuerdas tocan los trastes. Para simular estos elementos de alteración con el objeto 2: 1 Active el objeto 2 y seleccione la opción Bouncing del menú Type. El sonido debería recordarle vagamente al tremolo de una mandolina. Se trata de un efecto demasiado fuerte para este tipo de sonido. 2 Mueva el objeto 2 al extremo derecho (un valor de 1,00). 3 Experimente con los parámetros del objeto 2. Si se establecen los siguientes valores en estos parámetros, se puede lograr un resultado realista y discreto: Strength: 0,33, Timbre: –1,00 y Variation: – 0,69. Toque algunas notas bajas y observará que, una vez más, los sobretonos se sostienen demasiado (algo parecido a lo que sucede con las notas/cuerdas más bajas de un piano). Utilice el objeto 3 para amortiguar estos sobretonos: 1 Active el objeto 3 y seleccione la opción Damp del menú Type. 2 Mueva también el objeto 3 al extremo derecho (valor de 1,00). 3 Ajuste el parámetro Strength a 0,18. Nota: Experimente con la relación del parámetro Strength del objeto 3 con el parámetro de la superficie Material “Inner Loss”. Cuanto mayor sea el valor de “Inner Loss”, menor será el valor Strength y viceversa. Para replicar de manera más realista los diferentes intervalos tonales del bajo, utilice la función de escalado de Sculpture.Capítulo 28 Sculpture 569 En primer lugar, active el gráfico de la función de escalado: m Haga clic en el botón Keyscale situado en la parte inferior de la superficie Material. El escalado de teclas por debajo de C3 se muestra en color verde, el intervalo superior se muestra en azul claro. La superficie Material con sus parámetros de escalado de teclas activados: Nota: El intervalo que ofrece mejores resultados para los bajos se encuentra exclusivamente por debajo de C3. Por este motivo, debe utilizar los reguladores de color verde para ajustar el timbre real del sonido. Los reguladores primarios situados en torno al anillo determinan el timbre del sonido por encima de C3. Por el momento, olvídese de los reguladores de color azul (que controlan el escalado de las teclas superiores) y limítese a ajustarlos en las mismas posiciones que los reguladores principales. Una vez activados, la función de escalado de teclas se utiliza para ajustar el timbre del sonido, independientemente del tono. Para ello, debe emplear, en primer lugar, el parámetro Resolution. Este se suele utilizar para ajustar el equilibrio entre la carga DSP y la calidad del sonido. Dado que el espectro de sobretonos se reduce con valores de Resolution bajos, este parámetro también puede utilizarse para dar forma al sonido. Para utilizar el parámetro Resolution con el fin de controlar el timbre, independientemente del tono: 1 Toque algunas notas agudas (en torno a C2) y, a continuación, mueva el regulador Resolution hacia el extremo derecho y luego vuelva a llevarlo al extremo izquierdo. 2 Podrá oír cómo pierde sobretonos el sonido, a la vez que se escucha más alto. Con valores de Resolution inferiores, se oye un traqueteo metálico inarmónico en el sonido.570 Capítulo 28 Sculpture 3 Aumente el valor de Resolution hasta que desaparezca el repique metálico. Ajuste el regulador a la siguiente posición: 4 Toque algunas notas graves (en torno a E 0). Observará que el sonido se apaga bastante y adquiere un carácter clásico. Mueva el regulador Low de Keyscale (situado debajo del regulador principal Resolution) al extremo derecho; los graves deberían sonar algo más metálicos. Con la mayoría de instrumentos de cuerda, el contenido de sobretonos disminuye cuando aumenta el tono. Si se es estricto, esto solo es cierto cuando se trata de cuerdas abiertas, e incluso entonces, en un sentido concreto. Si se tocan las cuerdas con los dedos, la longitud de la cuerda se acorta (especialmente en los agudos) y el efecto se hace más sensible. Utilice el parámetro “Inner Loss” para escalar el contenido de sobretonos en función del tono: 1 Mueva la bola de la superficie Material por encima de las palabras “Inner Loss”. Pruebe a mover la bola únicamente en dirección vertical, para mantener un valor constante de rigidez. 2 Tome la línea verde situada junto a la bola y tire de ella hacia la parte inferior hasta que el pequeño rombo verde se coloque justo encima de la palabra Steel.Capítulo 28 Sculpture 571 Cuando toque, reconocerá la suave transición que tiene lugar entre el sonido metálico con muchos sobretonos de los graves y el sonido muy amortiguado de los agudos. Este ajuste (exagerado) se seleccionó para demostrar claramente el principio de escalado en los instrumentos de cuerda. Para lograr un sonido y un timbre auténticos, pruebe el siguiente ajuste: En los bajos, en especial, las notas graves se sostienen durante más tiempo que las notas agudas. Sculpture le permite simular de manera auténtica y convincente este comportamiento con el parámetro “Media Loss”. Si desea utilizar el parámetro “Media Loss” para escalar la fase de fundido de la nota, según el tono: 1 Toque una serie de notas sostenidas en el intervalo en torno a C2 y superior. Apreciará que estas notas tardan demasiado en extinguirse. Mueva el regulador “Media Loss” hasta que este intervalo comience a fundirse lo suficientemente rápido. ¡El inconveniente es que las notas más graves se extinguirán demasiado rápidamente! 2 Tire del regulador verde “Key Scale Media Loss” hasta que la fase de fundido de las notas más graves sea lo suficientemente larga. 3 Compare sus resultados con estos valores recomendados: Ha completado esta sección y ha creado un sonido de bajo básico que se articula con los dedos. Guárdelo como “E-Bass Fingered Basic”. En las siguientes secciones, utilizará este sonido de bajo básico como base para crear otros sonidos de bajo.572 Capítulo 28 Sculpture Modificación del espectro de frecuencia de su sonido de bajo básico El ámbito del diseño de sonido, alterando el espectro de frecuencias de instrumentos electromagnéticos, es mucho más flexible que aquel ofrecido por instrumentos acústicos. Además del número de pastillas, la elección de amplificador, el ajuste de ecualización de la ecualización y, por último, aunque no menos importante, las propiedades físicas de los altavoces y su carcasa también juegan un papel muy importante. Se han completado las principales características de su sonido de bajo eléctrico, pero éste puede mejorarse prestando especial atención a algunos detalles. A continuación se indican algunas sugerencias:  Varíe la posición de las pastillas. Pruebe a colocarlas en diferentes posiciones. De esta manera se cancelarán algunas frecuencias y otras se sumarán.  Pruebe a activar el interruptor Invert, aun cuando este efecto no sea habitual en bajos eléctricos.  Lo que suele ser habitual en sonidos de bajo es la colocación de las pastillas en el tercio izquierdo exterior del modelo de cuerda. Cuando más las mueva hacia la izquierda, más fino y nasal será el sonido.  El desplazamiento del objeto 1 tendrá el mismo efecto. Pruebe diferentes combinaciones también en esta sección. “Body EQ” es ideal para proporcionar al sonido de bajo aquel toque final. Su sonido de bajo eléctrico puede ser un poco menos suave y más preciso en su fase de ataque. A los bajistas les gusta utilizar los términos más seco y más agresivo para describir este fenómeno. Para modificar el espectro de frecuencias de su bajo básico con “Body EQ”: 1 Cargue el ajuste “E-Bass Fingered Basic”. 2 Seleccione el modo de “Body EQ” “Lo Mid Hi”. 3 Reduzca las frecuencias de bajo graves ajustando el control Low en un valor de –0,30. 4 Aumente las frecuencias medias de manera considerable ajustando el control Mid en un valor de 0,50. Ajuste el regulador a un valor de 0,26. 5 Es probable que observe que el refuerzo de las frecuencias medias-bajas es algo fuerte en este punto, de modo que vuelva a establecer el valor Mid en 0,30. 6 El sonido podría ser un poco más metálico, así que ajuste el control High a un valor de 0,30.Capítulo 28 Sculpture 573 7 Para terminar, ajuste el control Level (hacia la derecha de la envolvente de amplitud) en un valor de –3 dB. El sonido sonará lo más alto posible, sin la distorsión de las notas graves. 8 Guarde este ajuste de sonido, ya que lo necesitará para llevar a cabo otras modificaciones posteriormente. Utilice el nombre “E-Bass Fingered “Basic EQ”1”. Bajo con púa El bajo básico se toca con los dedos. En el siguiente ejemplo se simulará que toca las cuerdas del bajo con una púa, utilizando el tipo de objeto Pick. El parámetro Timbre se utilizará para ajustar la relación entre la velocidad y la intensidad a las que se toca la cuerda. El parámetro Variation se utilizará para definir la densidad del material virtual (o la dureza) de la púa. Si nos imaginamos que los dedos son púas muy suaves, tiene sentido modificar los parámetros de Pick para que el resultado obtenido sea una púa de plástico duro. Para simular que se toca con una púa: 1 Cargue el ajuste “E-Bass Fingered Basic”. 2 Ajuste el parámetro Timbre del objeto 1 en su valor máximo de 1,00. Observará que el ataque es más fuerte. 3 Pruebe diferentes ajustes de Variation para experimentar con las cualidades del material de la púa. Nota: Es probable que no todas las posiciones ofrezcan resultados útiles para todas las frecuencias del instrumento. 4 Conseguirá un ajuste útil y consistente para las dos octavas por encima de E 0 con el siguiente ajuste de los parámetros: Position 0,17 (pantalla Pickup), Strength 1,00 (máximo), Timbre 0,90 y Variation 0,56. Cuando se utilizan estos ajustes, observará que el sonido se convierte más suave y muy fino. De hecho, hace pensar en un clavinet. Para compensar este efecto secundario con “Body EQ”: 1 Active “Body EQ” y añada una porción apropiada de frecuencias graves al sonido mediante el ajuste del parámetro Low a 0,60. El parámetro Mid debe ajustarse a 0,33. 2 Ajuste el control High en -0,45, ya que el sonido es tan brillante que si se reducen algunas de las frecuencias de graves no tendrá ningún efecto negativo. 3 A continuación, alinee el volumen. Si ajusta el control Level en 2,5 dB, no debería distorsionar nada. Si no es así, pruebe a reducir algunas de las notas más graves con ayuda del control Low. 4 Guarde este ajuste con el nombre “Pick Open Roundwound”.574 Capítulo 28 Sculpture Damping La técnica de articulación con una púa se suele combinar a menudo con una técnica de amortiguación que emplea el extremo del pulgar. La mano derecha, que también sostiene la púa, debe apoyarse en la parte superior de las cuerdas en el puente. Esta técnica hace que el sonido tenga un menor contenido de sobretonos, pero que se transforme en un sonido de mayor percusión e incisivo. Si lo desea, se puede controlar el timbre del sonido mediante el ángulo adoptado por la mano y la presión ejercida por esta mientras se toca. En este ejemplo, el objeto 3 se utilizará para emular el extremo virtual del pulgar. El parámetro Timbre determina la clase de amortiguación que tendrá lugar. Variation establece la longitud de la sección de cuerda que se va a amortiguar. Para lograr este efecto, actúe de esta manera: 1 Ajuste el tipo de objeto 3 a Damp. 2 Ajuste el parámetro Strength del objeto 3 a 0,50. 3 Mueva el objeto 3 ligeramente hacia la derecha en la pantalla Pickup (a la posición 0,95) para simular la anchura y la posición del extremo del pulgar sobre el puente. 4 Ajuste el parámetro Timbre a su valor mínimo (–1,00) para lograr un efecto de amortiguación muy suave. 5 Ajuste el parámetro Variation a su valor máximo de 1,00. Observará que todavía se sigue oyendo en la octava por encima de E0 un repique metálico durante la fase de ataque. 6 Para suprimir el repique, coloque el rombo verde pequeño de la superficie Material justo debajo de la bola. Al hacerlo, habrá aumentado el valor “Inner Loss” de las notas graves. Nota: Para colocar el rombo justo debajo de la bola, también puede hacer clic en él mientras mantiene pulsada la tecla Opción. 7 Guarde este ajuste con el nombre “Pick Bass Half muted”. Armónicos Los armónicos son parciales individuales (sobretonos) del sonido global. Se pueden escuchar amortiguando ciertos puntos a lo largo de la cuerda. Esto se lleva a cabo colocando ligeramente los dedos de la mano izquierda (suponiéndose que se trata de un bajista diestro) sobre la cuerda (sin presionar fuerte) antes de que se articule una nota. El primer sobretono, la octava, se obtiene colocando el dedo justo en la mitad de la cuerda, separando la cuerda en dos mitades. El siguiente sobretono es el quinto por encima de la octava y la posición del dedo debería dividir la cuerda en un ratio de uno a dos tercios. El siguiente sobretono más alto separa la cuerda en proporciones de un cuarto a tres cuartos, y así sucesivamente.Capítulo 28 Sculpture 575 Para simular que los dedos tocan ligeramente las cuerdas: 1 Se utiliza el objeto 3 como amortiguador. Seleccione el tipo Damp. 2 Ajuste el parámetro Timbre del objeto 3 a su valor máximo de 1,00. 3 Variation debe ajustarse a su valor inicial de 0,00. Para hacerlo, haga clic en el regulador mientras mantiene pulsada la tecla Opción. 4 Mueva el objeto 3 a la posición media exacta (0,50) de la pantalla Pickup. Toque el teclado y oirá el primer sobretono como un armónico. 5 Mientras toca, mueva muy lentamente el objeto 3 hacia la izquierda de la pantalla Pickup. Al hacerlo, podría decirse que se está desplazando a través de la serie de sobretonos. 6 Guarde este ajuste con el nombre “Flageolet Xmple”. Bajo clásico con cuerdas de entorchado plano tocado con púa A continuación, en tan solo unos pasos, podrá transformar el sonido de bajo tocado con púa en el sonido de un bajo clásico con cuerdas de entorchado plano tocado con púa. Este sonido de bajo suele ser habitual en la música soul y funky de los años 70, pero también se observa en muchas piezas de músicas ligera. Lleve a cabo los siguientes pasos: 1 En primer lugar, cargue el ajuste “Pick Bass Half muted”. 2 Arrastre la bola de la superficie Material hacia arriba y el sonido se apagará ligeramente. 3 Aumente el valor del parámetro Strength del objeto 3 a 0,70. Obtendrá un sonido de bajo tocado con púa silenciado con cuerdas de entorchado plano. ∏ Consejo: Si apaga el objeto 3, escuchará un sonido que le recordará a un bajo Fender Precision de los años 70. 4 Guarde este ajuste con el nombre “Flatwound Pick Damped”. Para obtener un sonido de percusión agradable estilo Bert Kaempfert, haga lo siguiente: 1 Vuelva a activar el objeto 3. 2 Mueva ambas pastillas ligeramente hacia la izquierda (posición 0,08). 3 Nuestra pastilla virtual (objeto 1) también puede moverse ligeramente hacia el exterior (posición 0,10). 4 El toque final lo da “Body EQ”. Coloque el control Low en su valor máximo (1,00).576 Capítulo 28 Sculpture 5 Para eliminar el ruido sonoro de la fase de ataque, utilice el gráfico para seleccionar un valor de 0,48 para la frecuencia Mid de “Body EQ” y, a continuación, utilice el control para aumentar este valor a 0,51. Con la tecla Opción pulsada, haga clic en el parámetro High de “Body EQ” para ajustarlo en un valor de 0,00. 6 Guarde este ajuste como “Easy Listening Pick Bass”. Bajo tocado con “slap” En realidad, aquí se ven implicadas dos articulaciones diferentes. Las notas graves se originan cuando el pulgar golpea con fuerza (“slap”) literalmente las cuerdas en la parte superior del trastero. Las notas agudas se generan cuando las cuerdas se puntean o se hacen saltar con la yema de los dedos. Esto se logra enganchando un dedo por debajo de la cuerda, separándola del instrumento y luego dejándola que rebote sobre el trastero. En conjunto, estos métodos de articulación componen el sonido típicamente agresivo y rico en sobretonos del bajo “slap”. Para simular un bajo tocado con “slap”: 1 Cargue el ajuste “E-Bass Fingered “Basic EQ”1”. 2 Apague “Body EQ”. 3 Apague también, de momento, el objeto 2 y el objeto 3. Dado que el sonido básico de un bajo tocado con “slap” es más brillante que un bajo normal tocado con los dedos, debe definir algunos ajustes de la superficie Material: 4 Ajuste el parámetro “Low Key Scale” a su valor inicial haciendo clic en el pequeño triángulo verde, mientras mantiene pulsada la tecla Opción. 5 Mueva la bola ligeramente hacia abajo y el sonido será más metálico. La bola debería estar situada justo encima de la palabra Steel en el eje horizontal. De los modelos que tiene a su disposición, Strike es el más adecuado para simular un pulgar golpeando físicamente las cuerdas desde arriba. Este modelo no es, no obstante, tan apropiado para simular el golpeo fuerte (“slap”) de las cuerdas. En este caso, lo más sensato es seleccionar el modelo Pick. 6 Para mayor fiabilidad, coloque el control Level en –25 dB.Capítulo 28 Sculpture 577 7 Seleccione el modelo Pick para el objeto 1. 8 Mueva el objeto 1 a la posición 0,90 en el gráfico Pickup. Esta posición corresponde a tocar el bajo en una posición por encima o sobre el trastero. Nota: Dado su concepto universal, Sculpture no reaccionará exactamente como un bajo, en el que se tendería a tocar en la mitad de la cuerda sobre la parte superior del trastero. Pruebe a mover el objeto 1 a esta posición y observe cómo suena. Apreciará un sonido demasiado suave. Ajuste de los parámetros del objeto 1: 1 Ajuste Timbre a un valor de 0,38; este valor corresponde a un ataque rápido. 2 Ajuste el parámetro Strength a 0,53. 3 Ajuste el parámetro Variation a –0,69; esto define el material más blando que constituye la parte carnosa del lado del pulgar con el que se golpea la cuerda. Probablemente sepa cómo suenan las notas graves cuando las toca con el pulgar. Lo que falta, hasta el momento, es el típico repique brillante que se crea cuando la cuerda golpea el trastero. Utilice el objeto 2 para conseguir este efecto y seleccione la opción de menú “Bound type”. Bound limita el antenodo de la cuerda del mismo modo que el trastero en un bajo eléctrico real. Para revisar las funciones de estos parámetros: Timbre determina el ángulo del obstáculo de la cuerda mientras que Variation define el tipo y el grado de reflejo. Ajuste los parámetros del objeto 2 de acuerdo con los siguientes valores: 1 Ajuste Timbre a 0,39. Esto corresponde a un trastero que va colocado casi en paralelo con la cuerda. 2 Ajuste el parámetro Strength a 0,33. Nota: Pruebe también a utilizar valores más altos. Observará que el sonido se transforma en un sonido cada vez más suave hasta que el obstáculo lo amortigua por completo. 3 Un valor apropiado de Variation es 0,64. A pesar del reflejo con muchos sobretonos, la cuerda puede seguir vibrando con total libertad. Nota: Pruebe a utilizar valores negativos: observará que los reflejos dejan de desarrollarse de una forma libre. 4 Ajuste el control Level en -3 dB; el obstáculo Bound ha convertido el sonido en un sonido más suave. 5 El sonido sigue siendo demasiado suave para un bajo tocado con “slap” real; pruebe a utilizar “Body EQ” de nuevo. Enciéndalo y ajuste los parámetros en los siguientes valores: Low = 0,25, “Mid Frequency” = 0,59, Mid = 0,43 y High = 0,51. 6 Guarde este sonido como “Slap Bass Basic#1”.578 Capítulo 28 Sculpture Bajo sin trastes A excepción de las técnicas de articulación de instrumento compartidas, el bajo sin trastes se diferencia de un bajo normal en su sonido con zumbido musical. Dado que los trastes del mástil de un bajo estándar actúan como una colección de mini-puentes y permiten vibrar a la cuerda con total libertad, la colisión directa de antenodo de la cuerda con el mástil de un bajo sin trastes es responsable de este sonido típico. La longitud de la cuerda en un bajo sin trastes es considerablemente más corta que la de un bajo doble acústico. El resultado es que se produce un zumbido controlado, aun cuando se toca con un ataque débil. Este zumbido se puede reproducir de manera consistente en los agudos, incluso en bajos sin trastes cuyas longitudes de cuerda sean muy cortas. El uso de la suave yema del dedo, en lugar de un traste metálico duro para dividir o acortar la cuerda también tiene un papel importante. Así se programa un bajo sin trastes: 1 Cargue el ajuste “E-Bass Fingered Basic EQ1”. 2 Desactive el objeto 3. Volveremos a él más tarde. 3 Seleccione la opción Disturb del menú Type para el objeto 2. ∏ Consejo: El modelo Disturb funciona de la siguiente forma: el parámetro Timbre determina cuánto desvía el obstáculo la cuerda de su posición de reposo. Los valores positivos no provocan el desvío de la vibración de su posición de reposo. Variation define la longitud de la sección de cuerda que se altera: los valores positivos corresponden a una sección más larga de la cuerda, mientras que los valores negativos corresponden a una sección más corta. 4 Ajuste los parámetros del objeto 2 de acuerdo con los siguientes valores: Strength 0,14, Timbre – 0,05 y Variation –1,00. 5 Las pastillas del objeto 2 permanecen colocadas en el extremo derecho; introduzca un valor de 0,99. Observará que el intervalo entre C2 y C3 ya suena bastante bien, pero el zumbido en las notas más graves sigue siendo bastante fuerte. Suena bastante parecido a una cítara, así que tenga este modelo de alteración en consideración cuando desee crear un sonido casero de cítara. 6 Pruebe diferentes ajustes para el parámetro Strength para las notas más agudas y más graves. Observará que lo mejor será llegar a un término medio. El zumbido se oirá demasiado alto en los graves o no se oirá nada en los agudos. Obviamente, el efecto debe escalarse en el intervalo de tono relevante. A diferencia de los parámetros de la cuerda, los objetos 1 al 3 no tienen una función de escalado de teclas que se pueda ajustar directamente. Para ello, se ofrece un medio más apropiado: Ambos LFO ofrece una función de escalado de teclas. Puesto que probablemente no deseará que el zumbido sea modulado por una oscilación periódica, deberá reducir la velocidad de LFO a “infinitely slow” o 0. De este modo podrá desactivar el LFO propiamente dicho, pero seguir utilizando su matriz de modulación.Capítulo 28 Sculpture 579 7 Active LFO2 haciendo clic en el botón LFO2 de la parte inferior izquierda y ajuste el control Rate en un valor de 0,00 Hz. 8 Haga clic en el botón 1 (situado junto al regulador Rate, hacia la parte superior derecha) para desactivar el primer destino de modulación. 9 Seleccione “Object2 Strength” como el parámetro Target. 10 Seleccione la entrada KeyScale en la columna Via. 11 Mueva el regulador inferior Amt (cantidad) hacia la derecha mientras toca el teclado. Pronto observará que el zumbido musical se difumina en los tonos más graves, mientras que se retiene gradualmente a medida que avanza hacia C3. Ajuste el regulador a un valor de 0,15. El zumbido será mucho más moderado en los graves. 12 Vuelva a activar el objeto 3. Ajuste Timbre a su valor mínimo (–1,00) y Variation a su valor máximo (1,00). El objeto 3 debe colocarse en el extremo derecho, con un valor de 1,00. 13 Varíe el parámetro Strength del objeto 3. Descubrirá que el contenido de sobretonos del zumbido puede controlarse de manera muy efectiva. Aquí se recomienda un valor de Strength de 0,25. 14 Guarde este ajuste como “Fretless Roundwound#1”. Modulación y desafinación Los efectos de formación de conjunto y desafinación se logran normalmente utilizando un efecto de modulación o combinando duplicación y desafinación. Cuando se utiliza un bajo sin trastes para una parte de solo, un efecto de chorus amplio añade un bonito toque. Dado que Sculpture solo puede sintetizar una nota de cada vez en un determinado tono, la duplicación sencilla no es una opción viable. Existen, no obstante, alternativas para aplicar movimiento y viveza al sonido. Casi todos los parámetros de tipo de los diferentes objetos pueden modularse mediante LFO, lo que ofrece un amplio número de posibles combinaciones. Emulación de un efecto de coro modulando las posiciones de las pastillas: 1 Asegúrese de que ha cargado el ajuste “Fretless Roundwound#1”. 2 Ajuste la posición de “Pickup B” en 0,20. 3 El elemento de control Spread se encuentra situado a la izquierda del control Level. Haga clic en el semicírculo de (Spread) Pickup y mueva el ratón hacia arriba. Ambos puntos de color azul claro se mueven hacia abajo, hacia las letras L y R. 580 Capítulo 28 Sculpture Podrá oír cómo ha aumentado la anchura estéreo del sonido del bajo sin trastes. “Pickup A” se envía al canal derecho, mientras que “Pickup B” ocupa el canal izquierdo. Nota: Aunque los bajos modernos solo ofrecen estas características estereofónicas, resulta divertido procesar los sonidos convencionales (como aquellos creados en los ejemplos anteriores) con este efecto. Tenga en cuenta que no todas las posiciones de las pastillas son compatibles con sonidos monofónicos; para comprobarlo, vuelva a ajustar el ajuste “Spread Pickup” a Mono (haciendo clic en el semicírculo Pickup mientras mantiene pulsada la tecla Opción). Para hacer que se muevan las pastillas: 1 Seleccione LFO1. 2 Active el primer destino de modulación haciendo clic en el botón “1” (situado junto al regulador Rate, hacia la parte superior derecho). 3 Seleccione “Pickup Position A-B” como el destino de modulación. 4 Ajuste el control Rate a 1,00 Hz. 5 Para escuchar el efecto, debe ajustarse la intensidad (cantidad) de modulación. Familiarícese con este efecto moviendo el regulador Amt (cantidad) hacia la derecha de manera progresiva. Ajuste un valor final de 0,15, un índice moderado que no fluctúa demasiado. 6 Guarde este ajuste como “Fretless Chorus Dry”. ∏ Consejo: Si se establece una anchura estéreo máxima, los efectos basados en la desafinación no son tan prominentes, especialmente cuando los tiempos oídos en el sonido son el resultado de las diferencias de señal entre los canales izquierdo y derecho. Esto solo es válido hasta un determinado punto porque el movimiento de la pastilla no crea un efecto de coro o armonizador verdadero. Pruébelo y compruebe qué sucede cuando se reduce ligeramente la anchura estéreo. Haga la prueba también con otros destinos de modulación: se recomiendan “Pickup Pos A+B”, “Pickup Pan A+B”, “Pickup Pan A–B” y “String Stiffness”. ¡Diviértase!Capítulo 28 Sculpture 581 Reverberación y reflejos Como regla general, los bajos se mezclan sin efectos (secos), y probablemente no haya echado de menos ningún efecto de reverberación ni de retardo en los ejemplos hasta ahora. Después de haber dicho esto, un poco de reverberación puede resultar atractiva en un bajo sin trastes, cuando se utiliza como un instrumento solo. Utilice la sección Delay de Sculpture para emular este efecto. Para crear un espacio atmosférico discreto, lleve a cabo los siguientes pasos: 1 Cargue el ajuste “Fretless Chorus Dry”. 2 Active la sección Delay haciendo clic en el botón Delay. 3 Ajuste el regulador “Input Balance” a 1,00. 4 Desactive la sincronización de tempo del retardo desactivando el pequeño botón Sync (situado a la derecha del regulador “Delay Time”). 5 Ajuste el regulador “Delay Time” a 90 ms. 6 Ajuste el control Xfeed a 0,30. Los reflejos individuales siguen siendo demasiado chillones. Para hacer que el efecto sea más discreto, ajuste el espectro de frecuencias y la amplitud de los reflejos. Comience con el espectro de frecuencias: 7 Ajuste LoCut 200 Hz y HiCut a 1.000 Hz (en la sección Delay). El ajuste LoCut a 200 Hz excluye las frecuencias bajas en los reflejos, evitando así un sonido turbio. El corte comparativamente drástico de las frecuencias altas con el parámetro HiCut difumina los reflejos individuales, con lo que se crea la impresión de una sala pequeña con superficies suaves. 8 Reduzca el nivel total del efecto ajustando el control “Wet Level” a un valor de 25%. 9 Guarde este ajuste como “Fretless Chorus+Ambience”. Este ejemplo muestra que la sección Delay puede utilizarse como una reverberación de sustitución para espacios pequeños. Para obtener efectos de reverberación sofisticados, se recomienda procesar el resultado obtenido en Sculpture con uno de los módulos de reverberación de Logic Studio.582 Capítulo 28 Sculpture Creación de un efecto de retardo ahogado: 1 Vuelva a cargar el ajuste “Fretless Chorus Dry”. 2 Active la sección Delay. 3 Mueva el regulador “Input Balance” al extremo derecho (1,00). 4 Ajuste el valor de “Delay Time” a 1/4t (tresillo de negras). 5 Ajuste el regulador Feedback a un valor de 0,20. 6 Ajuste el control Xfeed a un valor de 0,30. 7 Ajuste LoCut en 200 Hz y HiCut en 1.600 Hz. 8 A continuación, ajuste el nivel total del efecto; para ello, ajuste el control “Wet Level” a un valor de 45%. 9 Varíe la posición de estéreo y la estructura rítmica del retardo moviendo el rombo pequeño de color azul por la superficie Delay. 10 Guarde este ajuste como “Fretless Chorus+Wet Delay”. Sonidos sintetizados En las secciones anteriores ha aprendido a programar sonidos de bajo naturales con Sculpture, reproduciendo de manera auténtica la interacción física real que ocurre entre una cuerda y el agente de excitación que actúa sobre ella. Mientras que la producción de tales modelos reales es, sin duda alguna, uno de los fuertes de la arquitectura de Sculpture, sus capacidades sonoras abarcan también la creación de sonidos muy diferentes. Sculpture contiene una serie de funciones que pueden utilizarse para crear nuevos y novedosos sonidos sintetizados. Esto incluye la superficie Morph, que puede automatizarse, así como las envolventes grabables y programables, que puede utilizarse en un contexto rítmico. Dichas características suelen ser innecesarias para reproducir sonidos de bajo naturales, ya que no hay ningún bajo eléctrico que pueda alterar las características tonales de la cuerda durante la fase de caída de una nota (p. ej. de madera a metal) y sincronizar rítmicamente este cambio con el tempo del proyecto. Estas funciones son muy útiles, no obstante, para crear sonidos atmosféricos sostenidos en los que modulaciones lentas e interesantes contribuyen a que se muestre en toda su plenitud. En las siguientes secciones se demostrará la capacidad de Sculpture para crear sonidos espaciosos y menos orgánicos, utilizando como ejemplo varios sonidos de colchón. Después de haber estudiado la modelación de los sonidos de bajo en las secciones anteriores, se le presentará un grupo de sonidos completamente nuevo. Si está dispuesto a invertir una cantidad de tiempo y mostrar un nivel necesario de curiosidad para experimentar, descubrirá una amplia variedad de sonidos interesantes y animados.Capítulo 28 Sculpture 583 En el marco de estos breves experimentos es imposible, por supuesto, abarcar todas las posibilidades de Sculpture por completo. Experimente con los ajustes sugeridos y observe concienzudamente los resultados de los cambios que realice. De esta manera, podrá aprender mucho sobre el instrumento y, con un poco de suerte, sentirse inspirado para crear nuevos sonidos y variaciones. Nota: Los ajustes para estas lecciones de iniciación se encuentran en la carpeta “Tutorial Settings” del menú Settings (en la cabecera de la ventana del módulo Sculpture). El sonido sostenido En primer lugar, cargue de nuevo el ajuste por omisión de Sculpture; el sonido sencillo compuesto por una cuerda punteada que vibra que desaparece gradualmente. Obviamente, deberán realizarse cambios drásticos en este sonido ya que va a crear un sonido sostenido o extendido para sonidos de colchón, en lugar de un sonido que se extingue de manera progresiva. Observe los tres objetos: podrá ver que solo está activo el objeto 1 y que actúa sobre la cuerda con un Impulso. Como en el ejemplo del sonido de bajo tocado con púa, la cuerda se excita brevemente cuando se toca la nota y luego el sonido cae. Un sonido de colchón sostenido requiere un agente de excitación que actúe constantemente sobre la cuerda; los tipos de objetos apropiados son Bow o “Bow wide” (la cuerda se toca con amplios movimientos de arco, ya sean largos o cortos), Noise (excitado por una señal de ruido aleatoria) o Blow (excitado por un soplido, del mismo modo que el clarinete o la flauta). Pruebe los tipos de objetos mencionados uno tras otro y mueva el regulador Pickup del objeto 1, encargado de establecer la posición exacta del agente de excitación, hacia arriba o hacia abajo en la cuerda que está tocando. Llegará a dos conclusiones. En primer lugar, el sonido se sostiene durante el tiempo que mantiene pulsada la tecla. En segundo lugar, al desplazar el regulador del objeto 1, con el tipo Bow seleccionado, se obtienen los cambios sónicos más pronunciados. Este ajuste garantiza las posibilidades más prometedoras para la variación del sonido y, por este motivo, ha sido el tipo seleccionado. Grabación de una envolvente Las variaciones sónicas creadas por el tipo Bow son muy atractivas cuando se toca, de manera virtual, con el arco a lo largo de la cuerda. Este movimiento se puede controlar mediante el uso de una envolvente, creando así la base de su sonido de colchón. Tiene más sentido (y es más práctico) grabar la envolvente, en lugar de programarla, aun cuando esto último se hace fácilmente en la pantalla de gráficos.584 Capítulo 28 Sculpture Lleve a cabo los siguientes pasos para grabar una envolvente: 1 Mueva el regulador del objeto 1 hacia el extremo izquierdo. A partir de esta posición (donde solo se genera un sonido básico con elevado contenido en sobretonos), empiece a animarla utilizando la envolvente. 2 Localice la sección de la envolvente en la esquina inferior derecha de la ventana de Sculpture. Seleccione la primera de las dos envolventes haciendo clic en el botón “Envelope 1”, si fuera necesario. En la parte izquierda de la sección de la envolvente, podrá ver dos posibilidades de direccionamiento que le permitirán asignar un destino de modulación de la envolvente. 3 Active el primer enlace de direccionamiento haciendo clic en el botón 1, y seleccione “Object1 Position” como el destino de modulación en el menú Target. Ajuste la intensidad de modulación en su valor máximo moviendo el regulador horizontal hacia el extremo derecho. Ahora podrá grabar la envolvente. Se presupone que su teclado MIDI tiene una rueda de modulación que emite el mensaje del controlador MIDI correspondiente (CC número 1) y que se selecciona la opción 1 ModWh para controlar la envolvente 1 (CtrlEnv1) en el borde inferior oscuro de la ventana de Sculpture. 4 Haga clic en el botón R, situado en la esquina superior derecha de la sección de la envolvente, debajo de “Record Trigger”, para preparar la envolvente para la grabación. Seleccione la opción “Note+Ctrl Movement” para llevar a cabo la grabación. Esta opción especifica que la grabación de los mensajes de controlador de la rueda de modulación comenzará en el momento en el que se toque la primera nota. 5 Toque una nota cuando desee iniciar la grabación y mueva la rueda de modulación lentamente hacia arriba mientras mantiene la tecla del teclado pulsada. Preste atención a las variaciones de sonido que crea mientras mueve la rueda de modulación. 6 Al final de la grabación, coloque la rueda en su posición inicial y, después de soltar la nota pulsada, haga clic en el botón R para desactivar el modo de grabación.Capítulo 28 Sculpture 585 A continuación, podrá ver la curva que ha grabado en el gráfico. Observará que la curva solo se arquea por encima del eje cero; esto no resulta sorprendente ya que la rueda de modulación solo envía valores unipolares, es decir, entre cero y hasta un valor máximo positivo. Dado que el regulador del objeto 1 se ha movido hacia el extremo izquierdo de la cuerda, este solo se podrá mover hacia la derecha mediante la envolvente cuando se alcance la intensidad máxima de modulación. Toque una nota, o mejor aún, un acorde completo y escuche la modulación que ha grabado. Si no está satisfecho con el resultado, puede, por supuesto, repetir el procedimiento descrito arriba tantas veces como desee. El tiempo de grabación máximo disponible son 40 segundos. Por lo tanto, es posible, si lo desea, controlar los parámetros y crear modulaciones que se extiendan más allá de la ruta bien definida de una progresión de envolvente ADSR sencilla. Nota: Se puede editar la forma de la envolvente cuando lo necesite moviendo los puntos de unión. Si hace clic en la parte vacía del gráfico y mueve el ratón a la derecha o a la izquierda, podrá alejar o acercar la imagen. Cuando active el botón pequeño Sync, los puntos de unión se ajustarán a una rejilla de ritmos (si desea obtener más información sobre estos parámetros y sus funciones, consulte la página 530). Seleccione “Loop Alternate” en el menú “Sustain mode” debajo del gráfico de la envolvente. Dado que el punto de sostenimiento está al final de la envolvente, esta viaja repetidamente desde el principio al final y desde el final al principio, creando un flujo continuo en el sonido. Resumen: ha creado un sonido de colchón rudimentario, pero agradable y orgánico, que se utilizará como base para una mayor modelación y refinamiento. Guarde esta versión básica del sonido como la base para posteriores experimentos (Preajuste “0001 raw pad”).586 Capítulo 28 Sculpture Aumento de la amplitud estéreo y el chorus Para proporcionar a este sonido de colchón muy seco una mayor amplitud estéreo y efecto de chorus, utilice el truco señalado durante la creación de sonidos de bajo. Para refrescarle la memoria, module las posiciones de las pastillas y asígnelas a los canales izquierdo y derecho. A continuación se describe rápidamente el proceso: 1 Haga clic en el semicírculo Pickup del elemento de control Spread, mantenga el botón pulsado y mueva el ratón hacia arriba para separar las posiciones panorámicas estéreo de las pastillas. Ambos puntos de color azul claro se colocan cerca de la línea que separa ambos semicírculos. 2 Active ambos enlaces de modulación en LFO1 haciendo clic en los botones 1 y 2. Para el primer enlace, module la posición de “Pickup A” (“Target: PickA Pos”) con un valor bajo positivo; para el segundo enlace, la posición de “Pickup B” (“Target: PickB Pos”) con un valor bajo negativo (intensidad ±0,15). Reduzca el valor Rate del LFO a 0,3 Hz aproximadamente. Escuchará un agradable efecto de batido o coro en el sonido, que lo hace más amplio y más completo, eliminando el carácter seco desagradable (preajuste “0002 lfo>pick pad”). Otro aspecto desagradable es que el sonido es demasiado fuerte en las frecuencias medias; le vendría muy bien utilizar alguna ecualización. Puede utilizar “Body EQ” para corregir este aspecto.Capítulo 28 Sculpture 587 Active “Body EQ” y experimente con el modelo “Lo Mid Hi” (ajuste estándar). Pruebe estos ajustes: reduzca Mid a –0,5 y ajuste “Mid Frequency” en 0,37. Para darle al sonido de colchón algo más de profundidad, active el parámetro Delay. Ajuste el parámetro “Delay Time” en 1/4 y ajuste el potenciómetro Xfeed a 30%. El sonido de colchón ahora tiene un ambiente relajado y agradable; puede dejar los otros parámetros de Delay en sus valores originales (preajuste “0003 eqfx pad”). Finalmente, para optimizar el sonido con el fin de que sea algo más animado. El resultado final que debe perseguir es sutil, lo que convierte a los moduladores de oscilación en la herramienta perfecta para el trabajo. Los moduladores de oscilación son básicamente LFO que utilizan una onda aleatoria. Uso de los moduladores de oscilación para hacer el sonido más vivo: 1 Active el gráfico de ambos moduladores de oscilación haciendo clic en el botón Jitter situado debajo del LFO. 2 Active el primer enlace en “Jitter 1” haciendo clic en el botón 1 y seleccione “Object1 Timbre” en el menú Target. 3 Ajuste la opción Intensity a -0,40 con el regulador situado debajo del menú Target y reduzca el parámetro Rate a 1 Hz. Debería haber inconsistencias sutiles en la presión aplicada por el arco a la cuerda. Para reconocer el efecto mejor, aumente temporalmente el nivel de Intensity. El segundo modulador de oscilación se puede utilizar para las desviaciones de posición positivas con el destino de modulación “Pickup Pos A+B” (posición de las pastillas A y B).588 Capítulo 28 Sculpture 4 Active “Jitter 2” y seleccione el ajuste “Pickup Pos A+B” en el menú Target. 5 Ajuste el regulador situado debajo del menú Target en un valor de Intensity de 0,2 aproximadamente y ajuste el control Rate en 1,5 Hz. A medida que aumente el valor de Intensity, el sonido desarrollará un repique o traqueteo particular; utilice este efecto para experimentar con él. Ya ha obtenido un sonido de colchón satisfactorio, que debería dejar en este punto, aunque no se hayan tocado algunas de las características de Sculpture, tales como el filtro y Waveshaper, sin mencionar los dos objetos adicionales; no obstante, a veces es mejor una retirada a tiempo. Hemos reservado la última función, la variación, para el final. Siga lo indicado en esta sección para aplicar flexiones y distorsiones en su sonido de colchón (mucho o poco). Variación En la mitad inferior de la ventana de Sculpture puede ver la superficie Morph. En cada esquina, contiene un ajuste diferente para una serie de parámetros y al mover la bola roja (que puede verse en el centro de la superficie Morph), puede aplicar un fundido cruzado entre estos ajustes y variar el sonido. Seleccione el comando “Paste to all Points” del menú de función rápida (al que se puede acceder haciendo clic con la tecla Control pulsada sobre la superficie Morph) para copiar el ajuste de sonido actual en las cuatro esquinas de la superficie Morph. Si mueve la bola de la superficie Morph ahora, no oirá ningún cambio en el sonido porque los ajustes (de todas las esquinas) son los mismos. No por demasiado tiempo…Capítulo 28 Sculpture 589 Para variar el sonido con la superficie Morph: 1 Cuando mueva la bola a una esquina, se seleccionará el sonido parcial correspondiente; este se puede reconocer mediante los arcos de color azul grisáceo que se iluminan en el gráfico. Seleccione cualquiera de las cuatro esquinas, una tras otra, y varíe el sonido modificando los diferentes parámetros directamente en la interfaz de usuario de Sculpture. 2 La superficie Material le permite obtener una variación especialmente evidente: mueva la bola cuidadosamente por la superficie Material e intente hallar una posición en la que su sonido de colchón adopte un nuevo e interesante carácter. Pruebe también, por ejemplo, las esquinas de los extremos. Después de haber seleccionado los diferentes ajustes para las esquinas de la superficie Morph (A a D), al mover la bola de variación se crearán marcadas variaciones de sonido, aunque las fases intermedias no muestren un carácter tonal. Si lo desea, puede automatizar el proceso de variación asignando dos controladores MIDI a los menús “Morph X” y “Morph Y” en el borde inferior de Sculpture. También puede automatizar la superficie Morph utilizando una envolvente grabada; si desea obtener más información al respecto, consulte la página 529. En torno a la superficie Morph encontrará una función de variación aleatoria, que varía aleatoriamente los sonidos hasta un nivel de intensidad determinado (o cantidad de variación aleatoria). Esta función es especialmente útil para aplicar cambios sutiles a sonidos naturales, pero también puede ofrecer variaciones satisfactorias en sonidos sintetizados. Para utilizar la función de variación aleatoria: 1 A la izquierda de la superficie Morph, seleccione el número de esquinas que desea variar seleccionando uno de los cubos. 2 Utilice el regulador situado a la derecha de la superficie Morph para ajustar el valor Intensity de las desviaciones aleatorias. 3 Lleve a cabo la variación aleatoria haciendo clic en el botón Rnd. La próxima vez que mueva la bola de variación, escuchará las variaciones que acaba de crear. Aquí finalizan las lecciones de iniciación a la programación. Después de demostrarle cómo se crean sonidos básicos, emulaciones detalladas de diversos sonidos de bajo eléctrico y explicarle cómo se aborda la generación de sonidos sintetizados, esperamos que tenga los conocimientos suficientes para comprender la relación de las funciones y los parámetros de Sculpture. ¡Buena suerte a la hora de crear sus propias esculturas sonoras!29 591 29 Ultrabeat Ultrabeat es un sintetizador de ritmos que incorpora un secuenciador por pasos. El motor de síntesis de Ultrabeat está optimizado para crear sonidos de percusión y batería acústicos y electrónicos. Incluye una gran variedad de motores de síntesis: osciladores de fase, reproducción de muestras, FM (modulación de frecuencia) y modelado físico. ¡Incluso puede usar una entrada de cadena lateral como fuente de sonido! Ultrabeat cuenta con un secuenciador por pasos integrado que permite crear grooves rítmicos compuestos de patrones. El secuenciador dispone de controles de pasos iluminados, muy similares a los de las cajas de ritmos clásicas. El secuenciador de Ultrabeat también incluye funciones de automatización por pasos, que permiten variar el timbre de un sonido dependiendo de la dinámica de la interpretación o de los ritmos programados. El secuenciador tiene un papel importante en la definición del modelado dinámico de los ritmos y sonidos producidos con Ultrabeat. Además de cargar muestras de audio y sus propios ajustes, Ultrabeat puede importar instrumentos EXS. Esto multiplica las opciones de diseño de sonido y procesamiento de ritmos para instrumentos EXS, y le permite usar la intuitiva disposición del mezclador de percusión de Ultrabeat para reproducir kits de percusión EXS. Por último, Ultrabeat dispone de una extensa colección de funciones de modulación: se puede modular prácticamente cualquier aspecto del módulo.592 Capítulo 29 Ultrabeat La estructura de Ultrabeat La mayoría de los sintetizadores de software ofrecen un sintetizador por instancia del módulo. En cambio, Ultrabeat pone a su disposición 25 sintetizadores independientes. Estos sintetizadores (denominados voz de percusión en Ultrabeat) están optimizados para generar sonidos de batería y percusión. La distribución de voces de percusión a través del teclado MIDI es simple y fácil de explicar: las primeras 24 teclas MIDI (empezando por abajo) tienen asignada una voz de percusión cada una. La voz de percusión número 25 es una excepción y puede ser reproducida cromáticamente. Ultrabeat podría compararse con una caja de ritmos dotada de 24 pads de percusión y un teclado incorporado. Los 24 pads de percusión de Ultrabeat están asignados a las primeras 24 teclas de un teclado MIDI estándar (correspondientes a las notas MIDI C1-B2). Esta correspondencia con las notas MIDI es compatible con la asignación de notas MIDI para baterías Roland GM. El teclado cromático para el sintetizador número 25 (la nota más baja en el intervalo) comienza en C3. Nota: Si su teclado MIDI no es lo suficientemente grande o no admite el desplazamiento de octavas para reproducir las octavas más bajas o más altas de Ultrabeat, puede usar el parámetro Transportar en el Inspector de Logic Pro para desplazar las notas MIDI entrantes. Voces de percusión 1 a 24 La voz de percusión número 25 se puede reproducir cromáticamente.Capítulo 29 Ultrabeat 593 Con el fin de simplificar (y para ser fieles a la analogía con una caja de ritmos), nos referiremos a los sintetizadores independientes (voces de percusión) como sonidos que, combinados, forman un kit de percusión de Ultrabeat. Vista general de Ultrabeat La interfaz de usuario de Ultrabeat se divide en tres secciones funcionales.  La sección de asignaciones: muestra todos los sonidos de percusión de un kit y permite seleccionarlos, renombrarlos y organizarlos. También incluye un pequeño mezclador, que se puede usar para ajustar el volumen y la posición panorámica de cada sonido.  La sección del sintetizador: la mayor parte de la interfaz de usuario de Ultrabeat está dedicada a la creación y el modelado de los sonidos de percusión individuales. Se trata del sintetizador de Ultrabeat. Los parámetros del sonido de percusión seleccionado en la sección de asignaciones se muestran en esta sección del sintetizador.  Secuenciador por pasos: aquí puede crear y controlar secuencias y patrones. Una secuencia dispara un sonido de percusión y tiene un máximo de 32 pasos. Un patrón contiene las secuencias totales de los 25 sonidos. Puede usar el secuenciador por pasos en lugar de notas MIDI (o junto a ellas) que entren en Ultrabeat desde Logic Pro para controlar sonidos. El secuenciador por pasos se describe con más detalle en la sección “El secuenciador por pasos”, de la página 630. Sección de asignaciones Secuenciador por pasos: Sección del sintetizador594 Capítulo 29 Ultrabeat Cómo cargar y guardar sonidos Los métodos para guardar y cargar ajustes en Ultrabeat son los mismos que en todos los demás instrumentos de Logic Pro. Para obtener más información, véase el Manual del usuario de Logic Pro 8. Un ajuste de Ultrabeat contiene:  El kit de percusión, que consta de 25 sonidos e incluye asignaciones y ajustes del mezclador.  Los ajustes completos de todos los parámetros de cada uno de los 25 sonidos.  Los ajustes del secuenciador y los 24 patrones, incluidas las puertas, velocidad, accionamiento y automatización por pasos de cada uno de los 25 sonidos. Nota: La recuperación conjunta de todos estos datos cuando se carga un ajuste de Ultrabeat resulta lógica y conveniente, ya que el efecto musical de los patrones, en especial de aquellos con parámetros de velocidad y puertas secuenciadas, está íntimamente ligado a los sonidos usados.Capítulo 29 Ultrabeat 595 La sección de asignaciones La sección de asignaciones muestra todos los sonidos de un kit de percusión y también incluye un pequeño mezclador. Permite:  Seleccionar, organizar y dar nombre a los sonidos de percusión  Importar sonidos de percusión desde otros ajustes de Ultrabeat o instrumentos EXS  Mezclar sonidos de percusión Cómo seleccionar sonidos Los 25 sonidos de un kit de percusión de Ultrabeat están asignados al teclado en pantalla situado en la parte izquierda de la ventana del módulo. El orden de los sonidos en el teclado se corresponde con las notas de un teclado MIDI conectado, empezando por C1 como primer sonido (abajo). Haga clic en el nombre del sonido en la sección de asignaciones para seleccionar el sonido de percusión correspondiente. Los parámetros del sonido se mostrarán en la sección del sintetizador, a la derecha. Asegúrese de que el sonido que está reproduciendo a través de MIDI es también el que está editando: puede reconocer el sonido seleccionado por el recuadro gris que aparece alrededor del nombre en el área de asignaciones. La tecla correspondiente en el teclado en pantalla a la izquierda del nombre del sonido se vuelve azul cuando recibe datos MIDI apropiados. También puede hacer clic en estas teclas para reproducir el sonido. En este ejemplo, el sonido de percusión 2 se está reproduciendo (tecla azul), mientras que el sonido de percusión 4 está seleccionado (recuadro gris). También puede seleccionar sonidos utilizando la entrada de notas MIDI. Para ello, active el botón “Voice Auto Select” en la parte superior izquierda de la ventana de Ultrabeat.596 Capítulo 29 Ultrabeat Nota: Como la naturaleza de Ultrabeat lo lleva a recibir numerosas notas de accionamiento desde Logic Pro o desde el secuenciador por pasos integrado, la selección automática de sonidos resultaría en constantes y confusos cambios de los parámetros en pantalla. Para evitarlo, la función “Voice Select” se desactiva automáticamente cuando se produce una rápida sucesión de notas de accionamiento. Cómo organizar y dar nombre a los sonidos Al hacer doble clic en el nombre de un sonido de percusión, se abre su campo de entrada de texto y es posible renombrarlo. Pulse Retorno o haga clic en cualquier parte fuera del campo de entrada de texto para concluir la operación. Se pueden intercambiar y copiar sonidos de percusión en un kit de Ultrabeat mediante una operación de arrastrar y soltar, o mediante un menú de función rápida. Para intercambiar o copiar sonidos de percusión utilizado la función de arrastrar y soltar: 1 Haga clic y mantenga pulsado el botón del ratón en el sonido de percusión deseado en la sección de asignaciones (no en un botón o menú). 2 Arrástrelo a la posición deseada.  Con este sencillo gesto de arrastrar y soltar se intercambiarán los dos sonidos de percusión, incluidos los ajustes del mezclador: volumen, panorámica, silencio, solo y configuración de salida. Las secuencias no se intercambian.  Si pulsa Comando durante la operación de arrastrar y soltar, el intercambio de sonidos incluirá las secuencias. Las secuencias sí se intercambian.  Si pulsa Opción durante la operación de arrastrar y soltar, se copiará el sonido. Las secuencias no se copian.  Si pulsa Opción + Comando durante la operación de arrastrar y soltar, se copiará el sonido. Las secuencias sí se copian.Capítulo 29 Ultrabeat 597 Para intercambiar o copiar sonidos de percusión utilizando un menú de función rápida: 1 Con la tecla Control pulsada, haga clic en el sonido de percusión en la sección de asignaciones. 2 Seleccione el comando deseado en el menú de función rápida que aparecerá:  “Copy (Voice & Seq)”: este comando copia en el Portapapeles el sonido seleccionado, incluidos los ajustes del mezclador y las secuencias.  “Paste Voice”: este comando reemplaza el sonido seleccionado con el del Portapapeles, sin cambiar sus secuencias.  “Paste Sequence” > (submenú): el submenú “Paste Sequence” permite reemplazar todas las secuencias (o solo determinadas secuencias) del sonido de percusión de destino. “Paste Sequence” no influye en los parámetros de sonido del sonido de percusión. Al pegar una secuencia, se reemplaza la secuencia activa en ese momento (establecida en el menú Pattern) del sonido de percusión de destino. Esto permite copiar secuencias en cualquiera de las 24 posibles ubicaciones de patrones.  “Swap with Clipboard”: este comando intercambia y reemplaza el sonido seleccionado con el contenido del Portapapeles.  Init. > (submenú): el submenú Init. contiene algunos sonidos que pueden servir de comienzo (Inic.). Al seleccionar uno de ellos, se reemplazará el sonido de percusión de destino. El sonido “Sample Init” inicializa los parámetros de filtro y tono a ajustes neutros como punto de inicio para programar sonidos de percusión basados en muestras. Nota: Naturalmente, los comandos Paste y “Swap with Clipboard” del menú de función rápida requieren el uso previo del comando Copy para colocar datos en el Portapapeles. Estos comandos solo afectan al sonido de percusión seleccionado; las secuencias y datos de sonido de los 24 sonidos de percusión restantes no varían. Importación de sonidos de percusión e instrumentos EXS Puede importar secuencias y sonidos de percusión de otros ajustes de Ultrabeat al kit de percusión activo. También puede importar sonidos de instrumentos EXS: Ultrabeat reproduce la disposición EXS del modo más fiel posible. Las zonas EXS por capas se configuran como sonidos de percusión por capas usando el modo de reproducción de muestras del oscilador 2. 598 Capítulo 29 Ultrabeat Para abrir un ajuste de Ultrabeat o un instrumento EXS en la lista de importación: 1 Haga clic en el campo Import, en la parte superior izquierda de Ultrabeat. 2 Localice y seleccione el ajuste de Ultrabeat o instrumento EXS del que desea importar sonidos, y haga clic en Open. Se mostrará una lista de todos los sonidos encontrados en el ajuste o instrumento EXS seleccionado al lado de la sección del mezclador. Nota: Si importa instrumentos EXS que incluyan más de 25 sonidos, podrá desplazarse por conjuntos de 25 sonidos usando las flechas arriba y abajo, a la izquierda y a la derecha del nombre del instrumento EXS, en la parte superior de la lista de importación. Existen dos métodos para transferir sonidos de la lista de importación a la sección de asignaciones. El más simple consiste en arrastrar sonidos de la lista de importación a la sección del mezclador. Si además pulsa Comando, se incluirán todas las secuencias. También puede usar un menú de función rápida.Capítulo 29 Ultrabeat 599 Para transferir sonidos utilizando un menú de función rápida: 1 Con la tecla Control pulsada, haga clic (o haga clic con el botón derecho del ratón directamente) en el nombre del sonido en la lista de importación. 2 Seleccione “Copy (Voice & Seq)” en el menú de función rápida. Se copiará el sonido seleccionado y sus secuencias al Portapapeles. 3 Con la tecla Control pulsada, haga clic (o haga clic con el botón derecho del ratón directamente) en el sonido que desea reemplazar en el kit de percusión activo en ese momento, y seleccione uno de los comandos siguientes en el menú de función rápida:  “Paste Voice”: reemplaza el sonido de percusión de destino sin cambiar sus secuencias.  “Paste Sequence” > (submenú): reemplaza todas las secuencias (o solo determinadas secuencias) del sonido de percusión de destino. “Paste Sequence” no afecta al sonido de percusión de destino. Al pegar una secuencia, se reemplaza la secuencia activa en ese momento (establecida en el menú Pattern) del sonido de percusión de destino. Este método permite importar secuencias de sonidos de percusión en cualquiera de las 24 ubicaciones de patrones posibles. Tenga en cuenta que estas operaciones solo afectan al sonido de percusión seleccionado; las secuencias y datos de sonido de los 24 sonidos de percusión restantes no varían.  “Swap with Clipboard”: intercambia el contenido del Portapapeles con el sonido de percusión de destino. Puesto que este comando intercambia los datos de sonido de percusión y de secuencia, es de gran utilidad para reorganizar el kit de percusión. Cómo arrastrar instrumentos EXS a la sección de asignaciones También puede arrastrar un instrumento EXS directamente a la sección de asignaciones para importar todo el instrumento EXS. Este método no permite desplazarse por las páginas del instrumento EXS si contiene más de 25 sonidos de muestras. Ultrabeat solo mostrará las capas y zonas de muestra dentro del intervalo de sonidos de percusión del módulo, de C1 a C3, e ignorará el resto.600 Capítulo 29 Ultrabeat El mezclador La sección de asignaciones cuenta con un mezclador para los 25 sonidos del kit de percusión de Ultrabeat. Permite ajustar el volumen y la posición panorámica de cada sonido, y también incluye los botones Mute y Solo. Volumen Los volúmenes individuales de todos los sonidos están indicados con barras azules, lo que proporciona una vista general completa de todos los niveles en el kit. Puede ajustar el volumen del sonido, en relación con el nivel de salida total de Ultrabeat, arrastrando la barra azul debajo del nombre del sonido. El control “Master (Volume)” se encuentra encima del sonido de percusión número 25 y controla los niveles de todos los sonidos de percusión en el kit, esto es, el nivel de mezcla total de todos los sonidos de percusión. Mute Es posible silenciar sonidos individuales de un kit de percusión haciendo clic en el botón Mute (M) a la derecha de su nombre. Solo Es posible escuchar los sonidos aisladamente haciendo clic en el botón Solo (S), que se encuentra junto al botón Mute. Pan El potenciómetro rotatorio a la derecha de los botones Mute y Solo controla la posición de la señal en el campo estéreo (Panorama). Salidas individuales Ultrabeat cuenta con ocho salidas estéreo y mono independientes, y puede ser insertado como un instrumento multicanal. En este caso, cada sonido de percusión puede ser direccionado individualmente a salidas individuales (o a pares de salidas) usando el menú “Out(put Selection)” situado junto al potenciómetro Panorama. Los sonidos de percusión dirigidos a un par de salidas distinto de la principal se excluyen automáticamente de las salidas principales. El control de los pares de salidas distintos a 1–2 se efectúa a través de los canales Aux. Botón Mute Regulador de volumen Volumen maestro Potenciómetro Pan Menú Out(put Selection) Botón SoloCapítulo 29 Ultrabeat 601 La sección del sintetizador La sección del sintetizador es el corazón y el alma de Ultrabeat. Como ya hemos explicado anteriormente, cada sonido de percusión dispone de su propia sección de sintetizador. No se deje intimidar por la gran cantidad de parámetros que el sintetizador de Ultrabeat muestra en una ventana del módulo. En realidad, el flujo de la señal es muy fácil de entender. El flujo de la señal El motor de síntesis de Ultrabeat se basa en los principios clásicos de la síntesis sustractiva. Si observa la sección del sintetizador de izquierda a derecha, reconocerá el flujo de señal y la estructura tradicional de un sintetizador sustractivo. Primero, se crea el material tonal básico con los osciladores y el generador de ruido. A continuación, un filtro elimina ciertas frecuencias del sonido básico, a lo cual sigue el modelado del volumen (envolventes). Los detalles de las funciones de Ultrabeat, y su importancia, se hacen más aparentes cuando se observa la interfaz tridimensional y se reconocen los distintos niveles de adelante hacia atrás: Elevada en el centro se encuentra la sección del filtro. Se trata de un objeto de control redondo y de gran tamaño. Su ubicación y diseño son a la vez prácticos y funcionales, ya que la sección de filtro representa un papel clave en Ultrabeat. Oscilador 1 Oscilador 2 Generador de ruido Filtrado Botón de flujo de señal Modulador en anillo Botón de flujo de señal Botón de flujo de señal602 Capítulo 29 Ultrabeat El filtro recibe su señal de las siguientes fuentes de sonido: oscilador 1, oscilador 2, el generador de ruido y el modulador en anillo. Sus secciones de salida se representan mediante cuatro objetos adyacentes al filtro (tres objetos redondos y el modulador en anillo, rectangular y más pequeño, a la derecha del filtro). Un nivel por debajo se encuentran los elementos de control de estas fuentes de sonido. Sobre cada objeto adjunto al filtro se encuentra un pequeño botón rojo de flujo de señal que indica si las señales deben pasar a través del filtro o si lo ignoran en su camino hacia la sección de salida del sintetizador. Pasando por la ruta de salida a la derecha, las señales atraviesan dos ecualizadores y una etapa para expansión estéreo o modulación panorámica. La salida del sonido de percusión pasa entonces al mezclador, que está integrado en la sección de asignaciones (vea la sección “El mezclador”, de la página 600). Parámetros comunes de los osciladores 1 y 2 Para usar los osciladores 1 o 2, primero debe activarlos. Para ello, use el botón “On/Off” en la parte superior izquierda de la sección de los osciladores 1 o 2. Cuando está activado, el botón es rojo. Nota: Al programar un sonido de percusión, se pueden activar o desactivar las fuentes de sonido individuales con los botones “On/Off”. También puede escuchar los componentes individuales del sonido por separado y eliminarlos del conjunto si es necesario. El volumen de los osciladores 1 o 2 se maneja mediante el potenciómetro Volume situado en el borde derecho de las secciones de los osciladores 1 o 2, respectivamente. El volumen se puede modular mediante las fuentes encontradas en los menús Mod y Via. Para obtener más información, véase “Modulación” en la página 621. El regulador curvo a la izquierda del potenciómetro Volume regula el tono de los osciladores en intervalos de semitono. Si pulsa la tecla Mayús, puede ajustar el tono en intervalos de centésima. Capítulo 29 Ultrabeat 603 El valor del tono se muestra a la izquierda del regulador. Puede cambiar el valor mostrado haciendo clic y manteniendo pulsado el botón del ratón sobre el campo del valor y moviendo el ratón verticalmente. El tono también se puede modular mediante las fuentes encontradas en los menús Mod y Via. Entre cada uno de los osciladores y la sección de filtro encontrará un conmutador de flujo que controla el direccionamiento (botón “Filter Bypass”). Si hace clic con el ratón repetidamente, se envía la señal del oscilador correspondiente al filtro (el botón “Filter Bypass” se vuelve rojo) o se ignora el filtro y se envía directamente a la sección EQ (el botón “Filter Bypass” se mantiene gris). La dirección de la flecha en el botón “Filter Bypass” ilustra el direccionamiento. Nota: El botón “Filter Bypass” simplemente determina el flujo de la señal. No activa o desactiva el oscilador. Use el botón “On/Off” para activarlo (véase más atrás). Propiedades exclusivas del oscilador 1 El oscilador 1 puede emplear tres tipos de motor de síntesis: “Phase Oscillator”, FM, y “Side Chain” (entrada de audio externa). Se cambia haciendo clic en los botones con los nombres correspondientes, en el borde superior de la sección del oscilador 1. Phase Oscillator La onda del oscilador de fase se puede alterar con los parámetros Slope, Saturation y Asymmetry, hasta crear prácticamente cualquier onda básica de sintetizador. Los efectos de estos tres parámetros se ilustran gráficamente en la pantalla de formas de onda, en la sección del oscilador. Si se estos tres parámetros se ponen a cero, el oscilador producirá una onda sinusoidal.604 Capítulo 29 Ultrabeat  Slope: determina la pendiente de la onda. Cuanto más alto sea el valor de la pendiente, más pronunciada será la onda. El sonido resultante adquiere un carácter más nasal a medida que la inclinación se hace más vertical.  Saturation: si se aumenta el valor de saturación se recorta la onda, que adquiere una forma cada vez más rectangular. Esto resulta en un aumento de los sobretonos impares.  Asym (Asymmetry): inclina la onda en la dirección de una onda triangular, haciendo que el sonido resulte más “tenso”. La asimetría se puede modular mediante las fuentes encontradas en los menús Mod y Via. Esto permite crear cambios de sonido dinámicos en el nivel del oscilador. Para obtener más información, véase “Modulación” en la página 621. Nota: Las ondas básicas de los sintetizadores analógicos clásicos se pueden reproducir fácilmente con el oscilador de fase: las ondas sinusoidales, rectangulares y triangulares son en cada caso el producto de ajustar los parámetros Slope, Saturation y Asym en diversas combinaciones. Por ejemplo, si ajusta Slope y Saturation en sus valores máximos, y Asym en su valor mínimo, creará una onda cuadrada. Si ajusta Slope a –0,20, Saturation a su valor mínimo y Asym a su valor máximo, creará una onda triangular. FM (Modulación de frecuencia) En el modo FM, el oscilador 1 genera una onda sinusoidal. Su frecuencia queda modulada por la onda del oscilador 2. Recuerde que para ello el oscilador 2 debe estar activado. Cuanto más compleja sea la onda del oscilador 2, más parciales se crearán (al aumentar el valor “FM Amount”) durante el proceso FM. Puede observar la pantalla para ver cómo la onda sinusoidal toma una forma cada vez más compleja. El parámetro “FM Amount” se puede modular mediante las fuentes de sonido encontradas en los menús Mod y Via. Para obtener más información, véase “Modulación” en la página 621. Nota: Mientras que el oscilador de fase es ideal para simular ondas y sonidos de estilo analógico, el modo FM proporciona sonidos metálicos y sonidos digitales de campana.Capítulo 29 Ultrabeat 605 Cadena lateral En el modo “Side Chain”, Ultrabeat utiliza una entrada de cadena lateral externa como fuente para el oscilador 1. Esto significa que se envía cualquier canal de audio, auxiliar o de entrada directa a través de los filtros, envolventes, LFO y secuenciador por pasos de Ultrabeat. Una vez seleccionado el modo “Side Chain” para el oscilador 1, deberá seleccionar qué canal desea utilizar como entrada de cadena lateral. Esto se hace en Ultrabeat como lo haría en cualquier módulo con entrada de cadena lateral: seleccionando el canal deseado en el menú “Side Chain”. El modo “Side Chain” aumenta considerablemente las opciones creativas de Ultrabeat. Puede usar una entrada de audio del oscilador 1 junto con el motor de síntesis del oscilador 2 para crear un sonido de percusión en parte audio en directo y en parte sonido sintetizado. Puesto que el secuenciador y los otros sonidos de percusión de Ultrabeat funcionan normalmente, puede mezclar la programación de percusión analógica y el procesamiento de cadena lateral. Por ejemplo, puede hacer que un sonido de percusión filtre por pasos, al ritmo de un groove programado, una entrada externa de audio. Nota: Una señal de audio de cadena lateral sola no es suficiente para accionar los procesadores de Ultrabeat. Para oír la señal de audio de cadena lateral, los procesadores de Ultrabeat se deben activar a través de MIDI o de su secuenciador por pasos interno. Propiedades exclusivas del oscilador 2 El oscilador 2 puede emplear tres tipos de motor de síntesis: “Phase Oscillator”, Sample y Model. Se cambia haciendo clic en los botones con los nombres correspondientes en el borde inferior de la sección del oscilador 2. 606 Capítulo 29 Ultrabeat Phase Oscillator El oscilador de fase del oscilador 2 funciona prácticamente igual que el oscilador de fase del oscilador 1. La única diferencia es que en el oscilador 2 se puede modular la saturación y en el oscilador 1 la asimetría. Esto significa que cuando ambos osciladores se encuentran en el modo “Phase Oscillator”, pueden producir distintos sonidos. Para obtener más información sobre el modo “Phase Oscillator”, véase “Phase Oscillator” en la sección “Propiedades exclusivas del oscilador 1”. Sample En el modo Sample, el oscilador 2 utiliza un archivo de audio como fuente de sonido. Al hacer clic en la flecha situada en la parte superior izquierda de la pantalla de formas de onda, se abre un menú que permite cargar y descargar muestras, o mostrar en el Finder la muestra cargada. La flecha Reverse cambia la dirección de reproducción de la muestra (hacia delante/ hacia atrás). Los dos reguladores horizontales Min/Max (Velocity) debajo de la pantalla de formas de onda determinan el punto de inicio de la muestra según la dinámica de la interpretación. Min determina el punto de inicio de la muestra en el nivel de velocidad mínimo (velocidad = 1) y Max en el nivel máximo (velocidad = 127). Si Min y Max se establecen en el mismo valor, esto se corresponde con un ajuste estático del punto de inicio de la muestra. Tanto los las muestras de fábrica de Ultrabeat como los sonidos importados de instrumentos EXS suelen constar de distintas capas que cambian de velocidad según la dinámica de la interpretación. Las capas que se activan en función de los valores de velocidad entrantes se determinan con el pequeño regulador “Vel Layer” situado a la derecha. Este regulador determina qué capa se debe accionar en el nivel mínimo (velocidad = 1). El segundo regulador pequeño situado a la izquierda determina qué capa debe sonar en el nivel máximo (velocidad = 127). Si carga una muestra que no tenga varias capas, el regulador “Vel Layer” no tiene ningún efecto.Capítulo 29 Ultrabeat 607 Para cargar un archivo de audio: 1 Haga clic en la flecha en la parte superior izquierda de la pantalla de formas de onda y seleccione “Load Sample” en el menú local. 2 En la ventana “Load Sample” (“Cargar muestra”), localice y seleccione el archivo de audio deseado. Ultrabeat incluye una colección de muestras de percusión y batería multicapa especialmente creadas para el módulo y su conjunto de funciones. También puede cargar sus propias muestras en AIFF, WAV, CAF o estéreo entrelazado SDII. Sin embargo, cabe destacar que la función de capas de velocidad no está disponible para estas muestras. El botón Play en la ventana “Cargar muestra” permite preescuchar archivos de audio (AIFF, WAV, SD2, CAF, UBS) antes de cargarlos.  Pulse el botón Reproducir para iniciar una reproducción en bucle del archivo de muestra seleccionado en ese momento. La muestra se reproduce directamente desde el disco rígido, sin manipulación: se ignoran filtros, ecualizadores, envolventes y otros parámetros del sintetizador.  Al hecer clic de nuevo en el botón se detiene la reproducción. Puede escuchar varios archivos haciendo clic una vez en Reproducir y después repasando los archivos. Nota: En archivos UBS multicapa, la muestra se reproduce a una velocidad fija de 75%. No es posible escuchar independientemente todas las capas. Solo podrá reproducirse la capa a la que se aplica este valor de velocidad.608 Capítulo 29 Ultrabeat La opción “Preescuchar muestra en Ultrabeat Voice” sustituye temporalmente los archivos de muestra de la zona que esté seleccionada. El sonido de percusión no se dispara automáticamente activando esta opción, pero se puede accionar del modo habitual a través de notas MIDI (notas reproducidas, eventos de pasaje MIDI o eventos del secuenciador de Ultrabeat) mientras la ventana “Cargar muestra” está abierta y se seleccionan varios archivos. La muestra seleccionada se puede escuchar como parte del sonido de percusión activo, incluidos todos los procesamientos del sintetizador. Una vez haya encontrado una muestra de su agrado, haga clic en Abrir para cargarla. Haga clic en Cancelar para volver a la muestra cargada anteriormente. Importante: Los efectos que inserte en el canal de instrumento de Ultrabeat influyen en la preescucha. Cuando guarde un kit de percusión utilizando el menú Settings, la ubicación de la muestra se guardará con el ajuste. En realidad, la configuración de ajustes de Ultrabeat no guarda los archivos de audio propiamente dichos—sino simplemente una referencia a su ubicación. Si carga un ajuste que contiene una referencia a una muestra que se ha movido o borrado, Ultrabeat mostrará un cuadro de diálogo que le pedirá que la busque. Para evitar este problema, es muy recomendable que utilice una carpeta exclusiva para muestras de Ultrabeat. Model Este tipo de oscilador presenta el modelo físico de un instrumento de cuerda para la creación de sonidos percusivos. Los parámetros a su disposición se basan en las propiedades físicas de una cuerda real. Dispone de dos excitadores contrastados, cada uno con distintas características de sonido. Puede cambiar de uno a otro con los botones correspondientes (“Type 1” y “Type 2”). Nota: En el modelo de oscilador 2 de Ultrabeat, un excitador es el agente o el dispositivo de accionamiento utilizado para iniciar la vibración de la cuerda. No se debe confundir con el módulo de efecto del mismo nombre, Exciter. En el “Material Pad” se pueden establecer los parámetros de cuerda “Inner Loss” y Stiffness. Estos parámetros determinan las cualidades materiales del modelo físico.Capítulo 29 Ultrabeat 609 El parámetro “Inner Loss” determina la amortiguación de la cuerda que, en el mundo real, depende del material del que está fabricada (por ejemplo, acero, cristal, nailon o madera). La amortiguación afecta principalmente a las frecuencias altas y hace que el sonido parezca más apagado y suave durante la fase de caída. Stiffness controla la dureza o rigidez de la cuerda. En el mundo real depende del material del cual se componen las cuerdas, así como de su diámetro (o, con mayor precisión, de su velocidad de vibración o respuesta al ser tocadas o punteadas). Las cuerdas rígidas crean una vibración inarmónica en la que los sobretonos no se representan como números enteros múltiplos de la frecuencia fundamental. Estos sobretonos son, en realidad, ligeramente más altos. En última instancia, un incremento marcado en la rigidez (dureza) convierte la cuerda en una barra de metal. A lo largo del eje X del “Material Pad” encontrará el rango de valores para el parámetro Stiffness, y a lo largo del eje Y el rango de valores del parámetro “Inner Loss”. Para ajustar los parámetros, haga clic y mantenga pulsado el botón del ratón en el “Material Pad” y muévalo. Nota: Haga clic en el punto del “Material Pad” mientras mantiene pulsada la tecla Opción para devolver los parámetros de la cuerda a sus valores por omisión. A la derecha del “Material Pad” se encuentra el parámetro Resolution. A diferencia de los otros parámetros del oscilador Model, la resolución no afecta a una propiedad predefinida del mundo real de un modelo físico, sino al proceso de modelado propiamente dicho: los valores más altos llevan a una mejora de resolución de cálculo que resulta en una mayor cantidad de sobretonos. Los valores más bajos reducen la exactitud del proceso de cálculo, lo que acarrea un menor número de armónicos y, a menudo, espectros inarmónicos. El modulador en anillo El modulador en anillo funciona como su propia fuente de sonido; su señal se puede enviar al filtro o ignorarlo, independientemente de los osciladores 1 y 2. También se puede regular su volumen. Tenga en cuenta que ambos osciladores deben estar activados para poder usarse. El sonido del modulador en anillo depende en gran medida de ambos osciladores, ya que modula las señales de salida de ambos. El ajuste de los parámetros, especialmente las relaciones de afinación de cada oscilador, causa un efecto directo sobre el sonido del modulador en anillo. El volumen de los osciladores no tiene efecto en el proceso de modulación en anillo.610 Capítulo 29 Ultrabeat El modulador en anillo no dispone de un botón “On/Off” como los osciladores. Se activa haciendo clic directamente en la etiqueta “Ring Mod”. Cuando está activado, la etiqueta aparece en rojo, mientras que cuando está desactivado aparece en gris. Nota: Puesto que el modulador en anillo necesita las señales de ambos osciladores para producir su salida, se silencia cuando se desactiva uno de los osciladores. Si desea escuchar la señal del modulador en anillo aislada (con el objeto de verificar sus ajustes), ajuste temporalmente los dos osciladores en 0. El regulador ajusta el volumen de la salida del modulador en anillo. El volumen se puede modular mediante las fuentes encontradas en los menús Mod y Via. Para obtener más información, véase “Modulación” en la página 621. Entre el modulador en anillo y la sección de filtro encontrará un conmutador del flujo de la señal que controla el direccionamiento (botón “Filter Bypass”). Si hace clic con el ratón repetidamente, se envía la señal al filtro (el botón “Filter Bypass” se vuelve rojo), o se ignora el filtro y se envía directamente a la sección EQ (el botón “Filter Bypass” se mantiene gris). La dirección de la flecha en el botón “Filter Bypass” ilustra el direccionamiento. Nota: El botón “Filter Bypass” determina el flujo de la señal. No activa o desactiva el modulador en anillo. Para ello, use el campo “Ring Mod” (véase más atrás).Capítulo 29 Ultrabeat 611 El generador de ruido El cuarto motor de síntesis es el generador de ruido. El ruido contiene, técnicamente hablando, todas las frecuencias tonales, razón por la cual nuestro oído no puede reconocer ninguna tonalidad en una señal de ruido. A pesar de ello (o como resultado directo), el ruido es un ingrediente indispensable cuando se crean sonidos de percusión. Por este motivo, el generador de ruido de Ultrabeat está dotado de un gran número de funciones. Para usar el generado de ruido, primero debe activarlo. Para ello, use el botón “On/Off”. Cuando está activado, el botón es rojo. El volumen del generador de ruido se maneja mediante el potenciómetro Volume. El volumen se puede modular mediante las fuentes encontradas en los menús Mod y Via. Para obtener más información, véase “Modulación” en la página 621. El generador de ruido tiene su propio filtro, que funciona independientemente del filtro multimodo de Ultrabeat. Los cuatro botones de tipo LP, HP, BP y Byp permiten cambiar la configuración del filtro de paso bajo (LP), de paso alto (HP) o pasa banda (BP), o bien se puede desactivar (Byp). Los nombres de los tipos de filtro indican cómo funcionan: un filtro de paso bajo (LP) permite que pasen las frecuencias más bajas que la frecuencia de corte (véase más adelante).Este tipo de filtro atenúa las frecuencias más altas y hace menos brillantes y nítidos los sonidos. Un filtro de paso alto (HP) tiene exactamente el efecto contrario: filtra las frecuencias más bajas y permite que pasen las más altas.612 Capítulo 29 Ultrabeat El filtro de paso de banda (BP) solo permite que pase un cierto rango de frecuencias (una banda de frecuencias) centrado alrededor de la frecuencia de corte. Puede ser utilizado en el extremo superior o en el inferior del espectro de frecuencias, con el objeto de reducir los graves o agudos de un sonido. El potenciómetro Cut determina la frecuencia de corte y define el punto en el espectro de frecuencias donde comienza la reducción. En función del tipo de filtro que seleccione, puede hacer que un sonido suene más oscuro (LP), más fino (HP) o más nasal (BP) ajustando el valor Cut. La frecuencia de corte se puede modular mediante las fuentes encontradas en los menús Mod y Via. Para obtener más información, véase “Modulación” en la página 621. El incremento del valor Resonance aumenta las frecuencias cercanas a la frecuencia de corte. Los valores varían desde 0 (sin aumento) hasta la auto-oscilación del filtro con valores de resonancia altos. Nota: La auto-oscilación es típica de los circuitos de filtro analógicos. Tiene lugar cuando el filtro se alimenta a sí mismo y comienza a oscilar en su frecuencia natural al emplear valores de resonancia elevados. Dirt es un parámetro desarrollado especialmente para el generador de ruido. Si aumenta el valor del potenciómetro Dirt, el ruido blanco puro adopta un carácter más granulado. Nota: El parámetro Dirt es especialmente efectivo con valores de resonancia altos. Entre el generador de ruido y la sección de filtro, encontrará un conmutador del flujo que controla el direccionamiento (botón “Filter Bypass”). Si hace clic con el ratón repetidamente, se envía la señal al filtro (el botón “Filter Bypass” se vuelve rojo), o se ignora el filtro y se envía directamente a la sección EQ (el botón “Filter Bypass” se mantiene gris). La dirección de la flecha en el botón “Filter Bypass” ilustra el direccionamiento. Nota: El botón “Filter Bypass” determina el flujo de la señal. No activa o desactiva el generador de ruido. Para ello, use el botón “On/Off” (véase más atrás). El botón “Filter Bypass” no tiene efecto en el filtro independiente contenido en el generador de ruido. Este se desactiva con el botón Byp, en la sección de filtro del generador de ruido. Consecuentemente, es posible filtrar la señal del generador de ruido dos veces. En muchas ocasiones tal vez quiera que la señal del generador de ruido ignore el filtro principal, liberando este para otras tareas (un elemento importante cuando se programan sonidos de percusión).Capítulo 29 Ultrabeat 613 La sección de filtro Las señales de salida de ambos osciladores, el modulador en anillo y el generador de ruido pasan a la sección de filtro central de Ultrabeat (si no se ha impedido usando los distintos botones “Filter Bypass”). La sección de filtro dispone de un filtro multimodo y de una unidad de distorsión. El orden en que los sonidos pasan a través del filtro y la unidad de distorsión se define con la flecha roja situada en el “ecuador” de la sección de filtro. Haciendo clic en la flecha puede cambiar entre los ajustes de flecha arriba (primero la distorsión, luego el filtro) y de flecha abajo (primero el filtro, luego la distorsión). Nota: A continuación hallará una descripción de los parámetros de filtro de Ultrabeat y de los conceptos básicos de la síntesis sustractiva y los filtros analógicos. Si no tiene mucha experiencia con sintetizadores, lea el capítulo “Nociones básicas de sintetizadores” en la página 663 para obtener más información. El filtro multimodo Un clic en la palabra “Filter”, en la parte superior central, activa o desactiva el filtro multimodo. En estado desactivado (la palabra está en gris cuando está desactivado y en rojo cuando está activado), todas las señales del motor de síntesis pasan a través del filtro sin ser procesadas y son reenviadas a la unidad de distorsión. El filtro multimodo ofrece los siguientes tipos de filtro: de paso bajo (LP), de paso alto (HP), pasa banda (BP) y filtro de rechazo de banda (BR). Filtro multimodo Unidad de distorsión614 Capítulo 29 Ultrabeat Puede conmutar entre los tipos de filtro haciendo clic en el botón correspondiente, situado directamente debajo de la palabra “filter”. Los nombres de cada filtro indican cómo funcionan: un filtro de paso bajo (LP) permite el paso a las frecuencias inferiores a la frecuencia de corte. Elimina (corta) los agudos del sonido y hace que este sea más oscuro y menos brillante. Un filtro de paso alto (HP) permite el paso de las frecuencias superiores a la frecuencia de corte. Se eliminan los bajos del sonido. Un filtro pasa banda (BP) permite que pase una banda de frecuencias centrada en la frecuencia de corte. Las frecuencias más alejadas (los graves y agudos situados fuera de la banda) se filtran. El resultado es un sonido con un alto contenido en frecuencias medias. La abreviatura BR significa “Band Rejection”, filtro de rechazo de banda. En este modo se filtra la zona (la banda de frecuencias, para ser más exactos) alrededor de la frecuencia de corte, mientras que las frecuencias más alejadas de la frecuencia de corte pueden pasar. Las frecuencias medias se hacen más suaves, mientras que las frecuencias altas y bajas se mantienen inalteradas. Debajo de los botones de tipo de filtro se encuentran dos botones denominados 12 y 24. Estos botones permiten seleccionar la pendiente de un filtro. Todos los tipos de filtro de Ultrabeat ofrecen una pendiente de 12 o 24 dB/octava. Nota: Los filtros no eliminan completamente las partes de la señal que se desea filtrar, y siempre tienen una precisión limitada en la banda seleccionada. La inclinación o pendiente se mide en decibelios de atenuación por octava (dB/oct). Las frecuencias que se encuentran cerca de la frecuencia de corte presentan menos reducción que las más alejadas. Cuanto mayor es el valor de la pendiente, más aparente es la diferencia de nivel entre las frecuencias más próximas a la frecuencia de corte y las más alejadas. El potenciómetro Cut determina la frecuencia de corte de filtro. Nota: Ajustando la frecuencia de corte es posible crear sonidos más oscuros (LP), más finos (HP), más nasales (BP) o más transparentes (BR), según el tipo de filtro seleccionado. La frecuencia de corte se puede modular mediante las fuentes encontradas en los menús Mod y Via. Para obtener más información, véase “Modulación” en la página 621. Capítulo 29 Ultrabeat 615 El incremento del valor Resonance aumenta las frecuencias cercanas a la frecuencia de corte. Los valores varían desde 0 (sin aumento) hasta la auto-oscilación del filtro con valores altos de resonancia. La resonancia también se puede modular mediante las fuentes encontradas en los menús Mod y Via. Nota: La auto-oscilación es típica de los circuitos de filtro analógicos. Tiene lugar cuando el filtro se alimenta a sí mismo y comienza a oscilar en su frecuencia natural al emplear valores de resonancia elevados. La unidad de distorsión Según el orden determinado por la flecha en la sección de filtro, la unidad de distorsión se inserta antes o después del filtro multimodo. Ofrece efectos “bit crusher” o de distorsión. El modo deseado se activa haciendo clic en los botones Crush o Distort. El efecto activo se indica en rojo. Si ninguno de los botones está en rojo, la unidad de distorsión queda desactivada El efecto de distorsión se modela en una unidad analógica que distorsiona el sonido por exceso de nivel. El “bit crusher” utiliza un proceso digital que reduce de forma deliberada la resolución digital del sonido (medido en bits), dando como resultado una coloración digital intencionada. Ambos métodos causan dos tipos de distorsión tan distintos como lo son los métodos empleados para obtenerla. La distorsión ofrece un toque más analógico, mientras que el “bit crusher” no puede ocultar su naturaleza digital (¡ni lo pretende!). El “bit crusher” y la distorsión se ajustan con los mismos tres controles:  Drive: al incrementar este parámetro, aumenta el nivel de distorsión.  Color: determina el sonido básico de la distorsión. Los valores más altos llevan a un sonido con mayor brillo, mientras que los valores más bajos producen un tono más bajo y cálido.  Level/Clip: el volumen de salida se ajusta aquí (Level) en el modo de distorsión. En el modo “bit crusher”, este control determina el nivel en el que comienza la distorsión (Clip).616 Capítulo 29 Ultrabeat Sección de salida En función del estado de cada botón “Filter Bypass”, las señales de salida de ambos osciladores, el modulador en anillo y el generador de ruido se dirigen directamente a la salida o a la sección de filtro de Ultrabeat. La sección de salida pasa las señales a través de ambos ecualizadores (EQ) y de la sección “Pan/Stereo Spread”, en un orden preestablecido, antes de ajustarse su nivel final y su comportamiento de accionamiento. Ecualizador de dos bandas Ambas bandas del ecualizador cuentan con características casi idénticas. Explicaremos los parámetros de forma conjunta pero es posible, por supuesto, ajustar la banda 1 (el ecualizador superior en la sección de salida) y la banda 2 por separado. Cada banda se activa y se desactiva haciendo clic en las etiquetas “Band 1” y “Band 2”. Cuando están activas, sus campos se muestran de color rojo. Si ninguno de los ecualizadores está activado, la señal pasa sin sufrir alteración alguna. Los botones de tipo de ecualizador permiten seleccionar dos tipos de ecualizadores: shelving y pico. En el modo shelving se incrementan o se reducen todas las frecuencias por encima y por debajo de la frecuencia configurada. En el modo pico solo se ven afectadas las frecuencias que están cerca de la frecuencia configurada. El ecualizador shelving se activa haciendo clic el botón de tipo de ecualizador superior. El ecualizador peak se activa haciendo clic en el botón de tipo de ecualizador inferior. La banda 1 ofrece un ecualizador shelving bajo mientras que la banda 2 cuenta con un ecualizador shelving alto. Con un shelving bajo se afecta a las frecuencias por debajo de la frecuencia configurada. El shelving alto afecta a las frecuencias situadas por encima de la frecuencia establecida.Capítulo 29 Ultrabeat 617 Nota: Los ecualizadores shelving funcionan de forma similar a los filtros de paso alto y de paso bajo del sintetizador. Hay una diferencia fundamental: mientras que los filtros de paso bajo y de paso alto meramente atenúan ciertas frecuencias (las filtran), los ecualizadores shelving también permiten realzar estas frecuencias. El potenciómetro “EQ Gain” funciona de forma bipolar. Los valores positivos realzan cierto intervalo de frecuencias en función de lo determinado por los ajustes “EQ Type” y Hz. Los valores negativos reducen la ganancia del intervalo de frecuencias. Si el potenciómetro Gain está establecido en un valor medio de 0, el ecualizador no tiene ningún efecto. Nota: Se puede retornar este potenciómetro a su posición neutral haciendo clic en él con la tecla Opción pulsada. Como alternativa, también puede hacer clic en el pequeño 0 encima del potenciómetro “EQ Gain”. La frecuencia se regula haciendo clic y arrastrando verticalmente el ratón en el campo del parámetro Hz. Esto define el intervalo de frecuencias que será realzado o atenuado. Nota: Si hace clic en el parámetro Hz con la tecla Opción pulsada, el parámetro retorna su valor a la posición neutral. Este valor es 200 Hz para la primera banda y 2.000 Hz para la segunda. La selección de estas frecuencias por omisión se efectuó de acuerdo con las distintas características shelving de cada frecuencia de banda. La banda 1 ha sido diseñada para filtrar frecuencias bajas y la banda 2 para filtrar frecuencias altas. El factor Q se regula haciendo clic y arrastrando verticalmente el ratón en el campo del parámetro Q. El efecto de Q en el sonido depende enormemente del tipo de ecualizador seleccionado.  Con los filtros shelving, a medida que aumenta el valor Q, el área en torno a la frecuencia umbral se hace más pronunciada.  Con el ecualizador de pico, Q determina el ancho de la selección de la banda de frecuencia: los valores bajos de Q seleccionan una banda más ancha, mientras que los valores altos seleccionan una banda muy estrecha para ser enfatizada o atenuada con el control Gain. Edición gráfica de las bandas de ecualización Cada banda de ecualización tiene su propia pantalla, que muestra cambios en la curva de respuesta de frecuencia. La pantalla proporciona acceso inmediato a los parámetros Gain, Hz y Q. Simplemente tome el gráfico de la curva de respuesta de frecuencia con el ratón y modifíquelo moviendo el ratón vertical u horizontalmente. El desplazamiento horizontal cambia la frecuencia de ecualización, mientras que el movimiento vertical modifica la ganancia. Un tirador situado en el pico (punto máximo) de la ecualización permite cambiar el factor Q arrastrando verticalmente. 618 Capítulo 29 Ultrabeat Modulación de panorama y amplitud estéreo La señal de salida del ecualizador se envía a la sección de modulación de panorama y amplitud estéreo. En esta sección se puede modular la ubicación del sonido en el campo estéreo (ajustada en el mezclador de la sección de asignaciones) (modo “Pan Modulation”) o se puede ampliar la base estéreo del sonido (modo “Stereo Spread”). Active el modo deseado haciendo clic en el botón correspondiente (“Pan Mod” o Spread). Si ninguno de los modos está activado, la señal pasa sin sufrir alteración alguna. Pan Modulation Este control modifica la posición de panorama del sonido de percusión que depende de una fuente Mod y Via. La modulación seleccionada aquí es relativa a la posición de panorama seleccionada en el mezclador de Ultrabeat. La posición de panorama configurada en el mezclador se representa aquí con una línea roja delgada. A la izquierda y derecha de la línea, pequeños reguladores (y sus menús correspondientes) permiten ajustar el direccionamiento de la modulación Mod y Via. Nota: No se puede mover directamente la línea roja (que representa la posición de panorama) que aparece en esta sección. Para desplazar la línea, gire el potenciómetro de panorama de la sección del mezclador. Botón “Pan Mod” Botón SpreadCapítulo 29 Ultrabeat 619 Stereo Spread “Stereo Spread” ensancha la imagen estéreo, haciéndola más amplia y espaciosa. “Low Frequency” aplica el efecto de difusión a las frecuencias bajas: cuanto más alto sea el valor, más notorio será el efecto. “Hi Frequency” permite aplicar el efecto a las frecuencias altas. Voice Volume Este potenciómetro rotatorio ajusta el volumen de salida de los sonidos de percusión individuales. Para ser más exacto, controla el volumen de la voz con “Env 4”, ajustando el nivel de volumen máximo logrado al concluir la fase de ataque de “Env 4”. El efecto de la envolvente sobre el volumen de la voz también puede ser modulado por una fuente Via. Nota: La etapa de nivelado para el volumen de voz precede a los reguladores del mezclador. De esta manera, el volumen inicial de las voces de percusión individuales puede ser ajustado independientemente de sus niveles relativos en la mezcla del kit de percusión. Menús Trigger y Group La forma en que Ultrabeat reacciona a sucesiones de notas entrantes se define para cada sonido de forma individual. Estos parámetros se encuentran en la sección de salida, debajo del potenciómetro “Voice Volume”.620 Capítulo 29 Ultrabeat Al hacer clic en el botón situado bajo la etiqueta Trigger se abre el menú Trigger, que permite seleccionar entre los modos de accionamiento Single y Multi.  Single: la nueva nota disparada corta la (misma) nota que se está reproduciendo actualmente.  Multi: cuando se reproduce una nota nueva, las notas que la preceden (que se están reproduciendo actualmente) siguen decayendo de acuerdo con los ajustes de sus envolventes de amplitud respectivas (“Env 4”). Al hacer clic en el botón debajo de la etiqueta Group se abre el menú Group, que permite seleccionar entre Off y los ajustes de los grupos de 1 a 8. Si dos sonidos diferentes están asignados al mismo grupo, se cancelarán entre sí. Una aplicación típica de esta función es la programación de sonidos de charles: cuando se reproduce un charles real, la nota del charles cerrado corta y silencia el sonido del charles abierto. Muchas veces se hace alusión a esta función como “grupo de charles”. Nota: Cuando se encuentra en modo de accionamiento único, solamente se corta la nota que está sonando del mismo sonido. Un sonido asignado a un grupo corta todos los demás sonidos de ese grupo (con independencia de la nota). Al hacer clic en el botón Gate se activa o desactiva la función Gate. Si esta función está activa, el sonido se corta inmediatamente en el momento en que la nota MIDI se libera (final de nota), con independencia de los ajustes de la envolvente. Nota: La función Gate garantiza que un sonido específico no se reproduzca después de un evento de final de nota enviado por el secuenciador. La definición rítmica correspondiente al tiempo de final de nota puede lograrse con ayuda del parámetro “Gate Length” en el secuenciador de pasos de Ultrabeat. El secuenciador de Logic Pro permite cuantizar los eventos de final de nota o editarlos con precisión de forma manual. La longitud de la nota puede ser un importante elemento creativo en la programación de pistas de ritmo.Capítulo 29 Ultrabeat 621 Modulación En Ultrabeat se pueden controlar (modular) dinámicamente varios parámetros de sonido. Ultrabeat cuenta con dos potentes LFO, cuatro generadores de envolvente, cuatro controladores MIDI de libre definición y velocidad como fuentes de modulación. El ajuste del direccionamiento de modulación se basa en un principio universal que se explica en este capítulo. El principio de los direccionamientos de modulación Los direccionamientos de modulación de Ultrabeat incluyen tres parámetros clave:  El parámetro de sintetizador que desea modular (el destino de modulación)  La fuente de la modulación (el origen de modulación)  Una segunda fuente de modulación que puede influir en la intensidad de la primera modulación. Esta fuente de modulación se denomina modulación Via. Modulaciones Mod y Via Puede modular un parámetro de sonido utilizando un valor ajustable (denominado profundidad de modulación) con el parámetro Mod. Puede seleccionar entre dos LFO, cuatro generadores de envolventes y Max como fuentes para esta modulación. Via permite definir con mayor precisión el efecto de modulación. En otras palabras, la profundidad de la primera modulación (Mod) se puede modular utilizando una fuente independiente por separado. La intensidad de este efecto se regula con el parámetro Via. Entre las fuentes para las modulaciones Via hay cuatro controladores MIDI de libre definición y velocidad. Una aplicación típica de la función Via consiste, por ejemplo, en aumentar un barrido de tono a medida que se reproduce a mayor velocidad. Con este fin se elige una envolvente (Env) como la fuente Mod para el tono de un oscilador, y la velocidad (Vel) como la fuente de Via. Cuanto más fuerte se toque una tecla, más alto será su tono. Esto es habitual en ciertos sonidos de tom-tom sintetizados. Características excepcionales de modulación El diseño de las opciones de modulación Mod y Via deja al descubierto las diferencias sustanciales que existen entre Ultrabeat y otros sintetizadores de diseño más tradicional. A las opciones Mod y Via de Ultrabeat se les asigna un valor de destino que puede alcanzarse mediante la modulación de los correspondientes parámetros de destino, en lugar de indicar una modulación o una intensidad de efecto como porcentaje. El resultado de dicho direccionamiento de modulación (su efecto mínimo y máximo en el parámetro modulado) se puede ajustar fácilmente y controlar de un simple vistazo, lo que simplifica y hace más intuitiva la compleja tarea de definir modulaciones principales y secundarias. Veamos un ejemplo para entender mejor su funcionamiento:622 Capítulo 29 Ultrabeat El parámetro Cut tiene un valor medio (por omisión) de 0,50. Aún no está modulado, ya que no se ha seleccionado ninguna fuente de modulación en el menú rojo Mod o en el menú azul Via (establecido en Off). Apenas se selecciona una fuente de modulación en el menú Mod (“Env 1” en este ejemplo), el anillo alrededor del potenciómetro rotatorio se activa. Girando este anillo con el ratón se define el valor por el cual este parámetro se incrementa a través de la fuente Mod (en este ejemplo 0,70). Apenas se selecciona una fuente de modulación en el menú Via (Vel en este ejemplo), aparece un regulador móvil en el anillo Mod. Moviendo este regulador con el ratón se define el valor de modulación máximo que puede alcanzarse usando la fuente Via (en este ejemplo 0,90). Esto cubre la cuestión de los ajustes. ¿Qué significan las marcas situadas alrededor del potenciómetro Cut y qué efecto tienen en el sonido? Los controles Mod y Via indican el valor mínimo y máximo que un parámetro modulado puede adoptar en comparación con su valor medio. En otras palabras, el resultado de la modulación. Estos controles no nos muestran (como suele ocurrir en otros sintetizadores) un valor porcentual que describe su intensidad, sino que afirman con claridad: “estos son los valores máximos y mínimos posibles para el parámetro modulado”.Capítulo 29 Ultrabeat 623 En nuestro ejemplo, esto significa que la frecuencia del filtro está ajustada en un valor medio de 0,50. Cuando la fuente Mod “Env 1” se incorpora a la ecuación, el generador de envolvente “Env 1” eleva el valor Cut de 0,50 a 0,70 (durante la fase de ataque) y lo vuelve a bajar a 0,50 (durante la fase de caída). Nota: Se pueden ver los valores exactos en las etiquetas de ayuda que aparecen al tomar los tiradores de los diversos parámetros. Si se introduce la fuente “Ctrl A” de Via, se produce la siguiente relación: cuando “Ctrl A” se encuentra en su valor mínimo, no hay cambios (aún); el corte sigue siendo modulado por la envolvente entre los valores de 0,50 y 0,70. El valor máximo de “Ctrl A” hace que el generador de envolvente varíe el parámetro entre los valores de 0,50 (el valor medio) y 0,90 (el valor Via). Puede ver de un vistazo el grado de máxima influencia sobre los parámetros básicos por parte de las fuentes de modulación Mod y Via: la zona entre los puntos Mod y Via muestra la cantidad en que aún es posible alterar la profundidad de la modulación según la fuente Via. En nuestro ejemplo, el corte puede llegar a valores de entre 0,70 y 0,90, dependiendo del valor enviado por “Ctrl A”. Veamos otro ejemplo: Si el corte se ajusta de nuevo en 0,50 y “Env 1” tiene ahora el valor en 0,25, el valor máximo de “Ctrl A” reduce la frecuencia de corte a 0. He aquí otro ejemplo que ilustra la simplicidad y rapidez de las opciones de modulación de Ultrabeat. En este ejemplo usted no solo cambiará la intensidad de la modulación de “Env 1” (que afecta al corte) con la dinámica de su interpretación (Vel), sino que además controlará su dirección. Pruebe esta configuración en Ultrabeat para crear algunos sonidos muy interesantes.624 Capítulo 29 Ultrabeat Cómo ajustar el direccionamiento de modulación Al hacer clic en la etiqueta Mod, se abre el menú Mod. Aquí puede seleccionar uno de los cuatro LFO o generadores de envolvente (Env) como fuente de modulación. El ajuste Off desactiva el direccionamiento Mod y ya no se puede ajustar el anillo Mod. En este caso, ya no se puede producir una modulación Via (Via ya no tiene un destino de modulación) y su regulador desaparece. Nota: El ajuste Max produce una modulación estática con el nivel máximo. Cuando el valor Mod se ajusta en Max, el parámetro Via tiene ruta directa al destino de modulación. De esta manera se puede usar la velocidad como una fuente de modulación directa a pesar de que la opción Vel no esté disponible como fuente en el menú Mod. Otro ejemplo sería configurar una unidad de faders MIDI externa con Ctrl A, B, C o D (véase a continuación). En este caso podría usar el objeto Max del menú Mod para dirigir la fuente Via correspondiente (Ctrl A, B, C o D) al parámetro que desea controlar con uno de los faders de su consola de faders MIDI. Al hacer clic en la etiqueta Via se abre el menú Via. Aquí puede seleccionar los parámetros Vel o de “Ctrl A” a “Ctrl D”. Vel representa la velocidad. “Ctrl A” a “Ctrl D” son cuatro controladores continuos que se pueden asignar a otros tantos controladores MIDI externos. Estas asignaciones se efectúan en el área de asignaciones del controlador MIDI, en el borde superior derecho de la ventana de Ultrabeat (véase más adelante). Las asignaciones se aplican a todos los sonidos en la instancia de módulo de Ultrabeat.Capítulo 29 Ultrabeat 625 Controladores MIDI A–D En el área de asignaciones del controlador MIDI, en el borde superior derecho de la ventana de Ultrabeat, se puede asignar un controlador MIDI estándar a cada una de las ranuras de controlador: Ctrl A, B, C o D. Se pueden utilizar Ctrl A, B, C y D como fuentes de modulación Via en Ultrabeat. Utilice estas asignaciones para configurar su hardware de controlador MIDI con Ultrabeat. Por ejemplo: postpulsación o la rueda de modulación de su teclado MIDI. Nota: Todos los menús “MIDI Controller Assignment” cuentan con una opción Learn. Si selecciona esta opción, el parámetro quedará asignado automáticamente al primer mensaje de datos MIDI recibido. Este modo Aprender incluye una función de tiempo de espera de 20 segundos: si Ultrabeat no recibe un mensaje MIDI en 20 segundos, se restaurará la asignación de controlador MIDI original del parámetro. LFO 1/2 Entre otros elementos se dispone de dos LFO como fuentes de modulación en el menú Mod. LFO es la abreviatura de “Low Frequency Oscillator”, oscilador de baja frecuencia. La señal LFO se utiliza como una fuente de modulación. En un sintetizador analógico, la frecuencia del LFO suele oscilar entre 0,1 y 20 Hz, más allá del espectro de frecuencia audible. Nota: La velocidad del LFO en Ultrabeat puede alcanzar hasta los 100 Hz, lo que, si comparamos con los sintetizadores analógicos, ofrece un mayor número de posibilidades. Ultrabeat dispone de dos LFO con un conjunto idéntico de características. Los parámetros de ambos se describen conjuntamente, si bien “LFO 1” y “LFO 2” pueden ajustarse de manera totalmente independiente. Los botones 1 y 2 seleccionan el LFO correspondiente y permiten ajustar los parámetros de cada uno. El botón azul “On/Off” activa y desactiva el LFO seleccionado.626 Capítulo 29 Ultrabeat La pantalla de la sección LFO muestra la onda del LFO, que se controla con el regulador Shape situado debajo. Al mover el regulador de izquierda a derecha, la onda muta continuamente de una onda sinusoidal a una onda triangular y, por último, a una onda cuadrada (con un ancho de pulso variable), incluidas todas las variantes intermedias. En el extremo derecho del regulador Shape, el LFO produce ondas aleatorias. La velocidad (Rate) del LFO se puede ajustar de forma independiente (Free) o sincronizada (Sync) con el tempo de Logic Pro. Al hacer clic en un botón, se activa el modo correspondiente. El potenciómetro Rate determina la velocidad del LFO. En función del ajuste Free/Sync, el parámetro Rate aparece indicado en Hz o en unidades de medida musicales. El potenciómetro Ramp determina si se hace un fundido de entrada o salida con la señal de salida del LFO. Este control funciona de modo bipolar: si se gira a la derecha, se aumenta el tiempo de ataque del LFO, mientras que al girarlo a la izquierda se reduce el tiempo de caída. En su posición media, Ramp no tiene ningún efecto sobre el LFO. El valor Ramp se muestra en milisegundos en el campo del parámetro. Un LFO suele oscilar de manera constante. Sin embargo, en señales percusivas puede ser interesante limitar los ciclos del LFO a un número determinado. Ultrabeat permite ajustar el número de ciclos del LFO con el parámetro Cycles. Una vez completado el número de ciclos programado, el LFO deja de oscilar. Pruebe valores de ciclo bajos y ajuste el LFO a “Osc Volume” para crear flams de percusión o palmadas. El intervalo de valores de Cycle se extiende de 1 a 100. Si ajusta este potenciómetro en su valor máximo (todo a la derecha), la oscilación se vuelve permanente (un número infinito de ciclos). Un valor de ciclo de 1 permite al LFO funcionar como un generador sencillo de envolventes. El parámetro Cycle también puede determinar si el LFO (onda) arranca desde el comienzo (en un punto de cruce cero) con cada accionamiento de nota o si simplemente continúa oscilando. Con un valor de ciclo ajustado en Inf (Infinito), el LFO oscila libremente. No se restablece al recibir mensajes de notas MIDI. Cuando el ciclo se configura en valores inferiores a 100, el LFO se restablece con cada nueva nota MIDI (“Note On Reset”). En realidad, la decisión de accionar un ciclo de LFO desde el mismo punto o permitir que oscile libremente, independientemente de la fase, es una cuestión de gusto. El elemento aleatorio de LFO de libre ejecución puede agregar “cuerpo” a sus sonidos. Sin embargo, es posible que ello reste potencia percusiva al ataque, lo que siempre resulta indeseable si hablamos de un sintetizador de percusión. Nota: Naturalmente, es posible utilizar pequeños desplazamientos de la fase del LFO (con el valor Cycle ajustado a Infinity) para, por ejemplo, dar al sonido de percusión un carácter analógico.Capítulo 29 Ultrabeat 627 Env 1 a 4 El menú Mod ofrece otras fuentes de modulación: cuatro generadores de envolventes de idénticas características. En esta sección se describirán los parámetros de envolvente. Nota: Además de su uso potencial en los menús Mod de diversos parámetros de sonido, “Env 4” está permanente conectada a “Voice Volume”. En otras palabras, Ultrabeat está físicamente conectado a un generador de envolventes de volumen. Estructura de los generadores de envolvente El ajuste por omisión de los generadores de envolvente corresponde a la llamada envolvente de disparo único: tras pulsar una tecla (mensaje de comienzo de nota) las envolventes siguen su curso, independientemente del tiempo que se mantenga la nota. Este ajuste es ideal para señales percusivas, ya que permite emulaciones sencillas del comportamiento de los sonidos naturales de percusión. Para casos especiales, como los sonidos de pads sostenidos o de platillos, puede activar un modo sostenido en el que las envolventes tengan en cuenta la longitud de las notas ejecutadas. Cómo editar las envolventes gráficamente Antes de profundizar en parámetros particulares, tómese el tiempo necesario para familiarizarse con la representación gráfica de una envolvente (véase más adelante). El visualizador de envolventes de Ultrabeat brinda una nueva clase de diseño de envolvente, basada en curvas Bezier en las que dos segmentos, ataque y caída, conforman la envolvente completa. En el gráfico de la envolvente pueden apreciarse varios puntos de conexión de dos tamaños diferentes. Con los dos tiradores grandes sobre el eje X (el eje horizontal o de tiempo) puede controlar los tiempos de ataque y caída respectivamente. Una línea vertical se extiende desde el primero de los dos tiradores y divide la envolvente en una fase de ataque y en otra de caída. Ambos segmentos cuentan con dos pequeños puntos de conexión curvos. Puede moverlos en cualquier dirección para modelar la figura de la envolvente y modificar libremente su amplitud. Para poder mover los puntos de conexión curvos, simplemente arrástrelos a la nueva posición. Experimente con los distintos puntos de conexión y se dará cuenta que su manejo es muy intuitivo. También puede hacer clic y mantener pulsado el botón del ratón y arrastrar cualquier borde de la curva sobre la envolvente.628 Capítulo 29 Ultrabeat Parámetros de envolvente Para editar los parámetros de envolvente, primero debe seleccionar una envolvente haciendo clic en uno de los botones de 1 a 4. Los parámetros de la envolvente correspondiente se pueden cambiar directamente en la ventana de visualización de envolventes. Attack Time El tiempo de ataque define el período que necesita la envolvente para alcanzar su valor máximo. Se mide desde el instante en que se pulsa una tecla (comienzo de nota). Este período se denomina fase de ataque. Tome el punto de conexión de ataque con el ratón (de los dos tiradores del eje X, el de la izquierda) y muévalo para acortar o alargar el tiempo de ataque. Nota: Para cambiar la forma de la envolvente en la fase de ataque puede editar ambos puntos de conexión del segmento. También es posible tomar directamente la curva con el ratón y modificarla. Decay El tiempo de caída define el período que la envolvente necesita para volver a una amplitud 0 después de alcanzar su valor máximo (definido en la fase de ataque). Al mover el segundo punto de conexión sobre el eje X se puede alargar o acortar la fase de caída. Nota: Para cambiar la forma de la envolvente en la fase de caída se pueden editar ambos puntos de conexión del segmento. También es posible tomar directamente la curva con el ratón y modificarla. Modulación de envolventes El tiempo y la figura de las envolventes se pueden modular mediante la velocidad. Haciendo clic en el campo de menú bajo los botones de envolvente 1 a 4 se abre el menú “Env Mod”. Elija el tiempo (Time) y la figura (Shape) de las fases de ataque (A) y caída (D) como el objetivo de la modulación. La intensidad de modulación se ajusta con el regulador mod, debajo de la pantalla de envolvente. Nota: Cuando se modula la figura, los valores bajos de velocidad producen una figura de envolvente de desplome, mientras que los valores más altos producen una figura de abultamiento del segmento de envolvente seleccionado. Nota: Cuando se modula el tiempo, el aumento de los valores de velocidad reduce la longitud del segmento de envolvente. Los valores más bajos de velocidad alargan el segmento de la envolvente.Capítulo 29 Ultrabeat 629 Sustain Si se activa el botón Sustain, aparece un tirador rojo (y una línea vertical) en el eje X. Este tirador se puede mover horizontalmente, pero solo en el área del segmento de caída. La amplitud que la envolvente alcanza en el punto de conexión Sustain se mantiene hasta que se suelta la nota MIDI. Cuando se recibe el comando MIDI de final de nota, la envolvente continúa su curso durante el tiempo de caída restante. Nota: Si el botón Sustain no está activado, la envolvente funciona en modo de disparo único y la longitud de la nota (comando de final de nota MIDI) se ignora. Zoom (para ajustar) Cuando se selecciona el botón Zoom, la envolvente se amplía hasta ocupar todo la pantalla, facilitando así el ajuste de los puntos de conexión y las curvas. El gráfico se actualiza rápidamente tras cada modificación de los valores Attack o Decay. Nota: Cuando se selecciona la función Zoom, se puede arrastrar el punto de conexión de caída hacia la derecha, fuera del área de la pantalla, con el objeto de alargar el tiempo de caída. Al soltar el botón del ratón, el gráfico de la envolvente se redimensiona automáticamente para ajustarse al área de visualización. Zoom A/D El botón “Zoom A” solo muestra la fase de ataque en toda la pantalla, mientras que el botón “Zoom D” solo muestra la fase de caída. Esto permite editar las figuras de las envolventes de forma más fácil y precisa, incluso al milisegundo. Visualización del destino de modulación de LFO y envolventes La interfaz de usuario de Ultrabeat incorpora una función que acelera la búsqueda de destinos de modulación de los LFO y envolventes: simplemente pulse el campo numérico de la fuente de modulación deseada para resaltar todos sus destinos de modulación. Destino de modulación resaltado de la envolvente 1 Haga clic aquí para resaltar todos los destinos de modulación de la envolvente 1.630 Capítulo 29 Ultrabeat El secuenciador por pasos El secuenciador por pasos integrado permite combinar todos los sonidos de Ultrabeat en secuencias, basadas en patrones. Su diseño y uso (entrada de programación por pasos) están basados en sus predecesores analógicos. Sin embargo, a diferencia de los predecesores analógicos de Ultrabeat, también puede programar cambios automatizados para prácticamente todos los parámetros del sintetizador. Cuando utilice Ultrabeat para programar ritmos verá si desea controlarlo desde el secuenciador por pasos o desde Logic Pro, en función de sus gustos personales y su estilo musical. También es posible combinar ambos secuenciadores; se pueden activar los dos al mismo tiempo, y se sincronizan automáticamente entre sí. El tempo de Logic Pro marca el tempo del secuenciador por pasos interno de Ultrabeat. Si no está familiarizado con el concepto de secuenciación por pasos, lea el siguiente resumen acerca de los primeros secuenciadores. Esta información le ayudará a entender el diseño del secuenciador por pasos de Ultrabeat. El principio de los secuenciadores por pasos La idea básica detrás de los secuenciadores por pasos analógicos era configurar una progresión de voltajes de control y reproducirlos paso a paso. Los primeros secuenciadores analógicos usaban normalmente tres voltajes de control por paso para controlar distintos parámetros. Su aplicación más común era controlar el tono, la amplitud y el timbre (cutoff) de cada uno de los pasos. La superficie de control de los secuenciadores analógicos solía disponer de tres filas de potenciómetros o conmutadores superpuestas (o una al lado de la otra), cada una con 16 pasos. Cada fila tenía su propia salida de voltaje de control y el parámetro que controlaba venía determinado por la entrada de control del sintetizador al que estaba conectado. El pulso de un accionador determinaba el tempo de los pasos. Una luz móvil (indicador luminoso) indicaba el paso actual. Este principio contribuyó a crear un estilo musical electrónico, cuya atracción era resultado del efecto hipnótico que pueden tener los patrones repetitivos. El concepto de programación de la luz móvil también apareció posteriormente en las cajas de ritmos. Las más representativas de esta categoría fueron las famosas cajas de ritmos Roland de la serie TR. Con la introducción de la norma MIDI y el uso creciente de ordenadores personales en la música, los secuenciadores por pasos y la tecnología relacionada se convirtieron rápidamente en algo obsoleto. Se pusieron de moda otros conceptos que no seguían el principio de pasos y patrones.Capítulo 29 Ultrabeat 631 A pesar de ello, los secuenciadores por pasos no han desaparecido por completo. En los últimos años, las “groove boxes” de hardware han experimentado un verdadero renacimiento. Su naturaleza intuitiva las ha convertido en la herramienta predilecta para la programación de ritmos. Ultrabeat cuenta con un secuenciador por pasos integrado de diseño ultramoderno que traslada las ventajas de sus antecesores analógicos a la época actual. Como parte del “dúo dinámico” que forma con Logic Pro, lleva la programación de ritmos a un nuevo nivel. Secuenciación por pasos con Ultrabeat El secuenciador por pasos de Ultrabeat contiene 24 secuencias, cada una formada por un máximo de 32 pasos. El secuenciador se divide en tres secciones.  Parámetros globales: estos parámetros controlan globalmente el patrón y los sonidos, independientemente de los patrones y pasos individuales.  Parámetros de patrón: controlan el patrón seleccionado en ese momento.  Rejilla de pasos: aquí es donde tiene lugar la secuenciación propiamente dicha. Se muestra un patrón de 32 pasos para cada sonido, así como la rejilla de patrones del sonido que en ese momento está seleccionado en la sección de asignaciones. Puede añadir o eliminar eventos de la rejilla con solo hacer clic en la posición del paso deseado. Los valores de los parámetros para cada paso se modifican moviéndolos con el ratón. Parámetros globales A continuación se describen los parámetros que se aplican globalmente a todos los patrones. Parámetros de patrón Rejilla de pasos Parámetros globales Parámetros de patrón632 Capítulo 29 Ultrabeat Botón “On/Off” Este botón enciende o apaga el secuenciador por pasos. Conmutador “Edit Mode” Este conmutador alterna entre los modos Voice y Step:  Modo Voice (por omisión): en este modo, la edición de los parámetros de un sonido de percusión establece los parámetros del sonido de percusión propiamente dicho.  Modo Step: en este modo puede automatizar un parámetro de sonido de un paso al siguiente. Los valores son desplazamientos: todos los ajustes originales del sonido de percusión no varían frente a los cambios realizados en el modo Step. Los cambios de la automatización por pasos solo se aplican a los parámetros cuando el secuenciador está en funcionamiento. Estos cambios en los parámetros se producen individualmente, paso por paso. Esto significa que si el secuenciador está apagado, oirá el sonido original. Para obtener más información, véase “Modo Step” en la página 638. Botón Transport El botón Transport inicia o detiene el patrón del secuenciador. Esto permite, por ejemplo, examinar el patrón del secuenciador por pasos cuando Logic Pro no está en reproducción. El secuenciador por pasos siempre está sincronizado con el tempo de Logic Pro. Nota: Si el botón Transport se muestra en azul, el secuenciador interpreta las notas MIDI entrantes entre C1 y B0 como información de interpretación. Para obtener más información, véase la sección “Cómo usar MIDI para controlar el secuenciador”, desde la página 642 en adelante Swing Este potenciómetro rotatorio determina globalmente la intensidad de todos los sonidos que tienen activada la función Swing (consulte “Activación de Swing” en la página 633). Este control modifica la distancia entre notas: las que se encuentran en los pasos impares no se modifican, mientras que las notas impares se desplazan ligeramente. Si se ajusta en 0 (el potenciómetro girado totalmente hacia la izquierda), la función de Swing no se activa. Al girar el potenciómetro Swing a la derecha, las notas afectadas se desplazan hacia la nota siguiente. Nota: La función Swing solo se activa con resoluciones de rejilla de 1/8 y 1/16. Parámetros de patrón Un patrón tiene un máximo de 32 pasos y contiene todos los eventos de los 25 sonidos. En el borde inferior de la ventana de Ultrabeat, se pueden seleccionar 24 patrones y ajustar los parámetros para cada patrón que se aplican a todos los sonidos. Menú Pattern Permite seleccionar uno de los 24 patrones. Capítulo 29 Ultrabeat 633 Length Este parámetro define la longitud del patrón. La longitud de la rejilla se puede ajustar arrastrando el valor en el campo del parámetro Length o la barra debajo de los botones de Swing. Resolution Este parámetro determina la resolución del patrón. Define la unidad de medida representada por los pasos individuales. Por ejemplo: el parámetro 1/8 significa que cada paso de la rejilla representa una corchea. Con una longitud de patrón de 32 pasos, el patrón correría durante 4 compases (32 ÷ 8). El parámetro Resolution se aplica a toda la rejilla y, consecuentemente, se aplica por igual a todos los sonidos. Nota: La interacción de los valores Length y Resolution permite crear distintos tipos de compases. Por ejemplo: los valores Length = 14 y Resolution = 1/16 tienen como resultado un tiempo 7/8, Length = 12 y Resolution = 1/16 un tiempo 3/4 y Length = 20 y Resolution = 1/16 un tiempo 5/4. Accent Los pasos individuales se pueden enfatizar o acentuar. Para activar la función Accent, haga clic en el indicador luminoso azul a la derecha del regulador Accent. Este regulador determina globalmente el volumen de los acentos programados. Para programar un acento para un paso determinado, haga clic en el indicador luminoso azul encima del paso deseado y el paso en cuestión se reproducirá más alto. Nota: El parámetro Accent se puede activar o desactivar individualmente por sonido de percusión. Esto permite, por ejemplo, activar los acentos para los platillos y desactivarlos para el bombo. Activación de Swing La activación del botón azul Swing debajo del botón Accent estipula que la rejilla del sonido seleccionado en ese momento se reproduzca de acuerdo con la configuración del potenciómetro Swing. 634 Capítulo 29 Ultrabeat Solo los pasos pares resultan afectados por el parámetro Swing; los tiempos a los que corresponden dependen de los ajustes de los parámetros de resolución seleccionados, tal como muestra el siguiente ejemplo. Con una resolución de 1/8 y una longitud de 8, las notas en los pasos 1, 3, 5 y 7 representan las negras del compás. Estas no varían. Solo las corcheas que se encuentran entre ellas, (pasos 2, 4, etc.) son desplazadas por la función Swing. en un valor igual a la intensidad de swing configurada (consulte “Swing” en la página 632). Nota: La función Swing solo se activa con resoluciones de rejilla de 1/8 y 1/16. Rejilla de pasos En la rejilla de pasos, el patrón se muestra en varias filas y pasos. Las filas siempre corresponden al sonido seleccionado en ese momento en el área de asignaciones. La elección de un sonido diferente, cambia la pantalla del secuenciador para mostrar las filas que correspondan al nuevo sonido seleccionado. El área de la rejilla de pasos contiene dos filas, cada una formada por 32 campos.  Fila Trigger: haga clic en un botón para activar o desactivar el sonido del tiempo correspondiente.  Fila Velocity/Gate: en esta fila se configura la longitud (tiempo de puerta) y la velocidad de las notas introducidas en la fila Trigger. Ambos parámetros se muestran como un gráfico de una barra. La altura de la barra representa la velocidad, y su largo la longitud de la nota. La fila Trigger En esta fila, formada por los botones de 1 a 32, los eventos de accionamiento se colocan en pasos correspondientes. En otras palabras: aquí es donde se designa cuándo (o en qué tiempo) se reproduce el sonido seleccionado. Al hacer clic en uno de los botones de 1 a 32, se activa o desactiva el sonido del tiempo correspondiente. En el ejemplo anterior, estos pasos son 1, 4, 8, 9 y 14. Fila Trigger Fila Velocity/GateCapítulo 29 Ultrabeat 635 Nota: Arrastrar el ratón por encima de los botones permite accionar y desactivar desaccionar los accionamientos correspondientes. Menú de función rápida Trigger Haciendo clic con el botón derecho del ratón (o haciendo clic con la tecla Control pulsada) en los botones de accionamiento, se abre el menú Trigger con los comandos siguientes:  Copy: copia todos los accionamientos activados al Portapapeles.  Paste: pega todos los accionamientos activados del Portapapeles.  Clear: desactiva todos los accionamientos activados.  “Add Every Downbeat”: añade accionamientos en cada tiempo acentuado hasta que la secuencia está completa. La determinación de qué pasos son los acentuados depende de la resolución de la rejilla. Por ejemplo, si la resolución se ajusta en 1/16, “Add Every Downbeat” crearía accionamientos cada cuatro pasos. Empezando con el tiempo acentuado inicial en el paso 1, se crearían eventos de accionamiento en los pasos 5, 9, 13 y así sucesivamente. Este comando no borra los eventos de accionamiento existentes, simplemente añade eventos de accionamiento.  “Add Every Upbeat”: añade accionamientos en cada tiempo no acentuado hasta que la secuencia está completa. La determinación de qué pasos son los no acentuados depende de la resolución de la rejilla. Por ejemplo, si la resolución se ajusta en 1/16, “Add Every Upbeat” crearía accionamientos cada cuatro pasos. Empezando con el tiempo no acentuado inicial en el paso 3, se crearían eventos de accionamiento en los pasos 7, 11, 15 y así sucesivamente. Este comando no borra los eventos de accionamiento existentes, simplemente añade eventos de accionamiento.  “Alter Existing Randomly”: reordena aleatoriamente los pasos del secuenciador manteniendo el número de accionamientos activos.  “Reverse Existing”: invierte el orden de los pasos del secuenciador.  “Shift Left by 1 Step”: desplaza los datos del secuenciador un paso a la izquierda.  “Shift Left by 1 Beat”: desplaza los datos del secuenciador un tiempo a la izquierda. El número exacto de pasos a los que equivale un tiempo depende de la resolución de rejilla actual. Por ejemplo, con una resolución de 1/16, un tiempo equivale a cuatro pasos; con una resolución de 1/8, un tiempo equivale a dos pasos, y así sucesivamente.  “Shift Left by 1/2 Beat”: desplaza los datos del secuenciador medio tiempo a la derecha. El número exacto de pasos a los que equivale la mitad de un tiempo depende de la resolución de rejilla actual. Por ejemplo, con una resolución de 1/16, un tiempo equivale a cuatro pasos, por lo que medio tiempo equivale a dos pasos; con una resolución de 1/8, un tiempo equivale a dos pasos, por lo que medio tiempo equivale a un paso, y así sucesivamente.  “Shift Right by 1 Step”: desplaza los datos del secuenciador un paso a la derecha.636 Capítulo 29 Ultrabeat  “Shift Right by 1 Beat”: desplaza los datos del secuenciador un tiempo a la derecha. El número exacto de pasos a los que equivale un tiempo depende de la resolución de rejilla actual. Por ejemplo, con una resolución de 1/16, un tiempo equivale a cuatro pasos; con una resolución de 1/8, un tiempo equivale a dos pasos, y así sucesivamente.  “Shift Right by 1/2 Beat”: desplaza los datos del secuenciador medio tiempo a la derecha. El número exacto de pasos a los que equivale la mitad de un tiempo depende de la resolución de rejilla actual. Por ejemplo, con una resolución de 1/16, un tiempo equivale a cuatro pasos, por lo que medio tiempo equivale a dos pasos; con una resolución de 1/8, un tiempo equivale a dos pasos, por lo que medio tiempo equivale a un paso, y así sucesivamente.  “Create & Replace Randomly”: borra y, a continuación, crea aleatoriamente nuevos accionamientos en el secuenciador, esto es, se crea una secuencia nueva. El número de eventos que se cree depende de la resolución de la rejilla.  “Create & Replace Few”: igual que “Create & Replace Randomly”, pero solo crea un pequeño número de eventos de accionamiento. El número de eventos que se cree depende de la resolución de la rejilla.  “Create & Replace Some”: igual que “Create & Replace Randomly”, pero crea menos eventos de accionamiento. El número de eventos que se cree depende de la resolución de la rejilla.  “Create & Replace Many”: igual que “Create & Replace Randomly”, pero crea más eventos de accionamiento, lo que llena el secuenciador de eventos. Fila Velocity/Gate En esta fila se configura la longitud (tiempo de puerta) y la velocidad de las notas introducidas en la fila Trigger. Ambos parámetros se muestran como un gráfico de una barra. La altura de la barra representa la velocidad, y su largo la longitud de la nota. Arrastrando la barra deseada, se pueden cambiar los valores de longitud y velocidad para cada paso. El tiempo de puerta se divide en cuatro secciones iguales, lo que facilita configurar longitudes de notas rítmicamente precisas. Para que la envolvente de accionamiento único reaccione al tiempo de puerta, es necesario o bien activar la función Gate en el sonido correspondiente (consulte “Menús Trigger y Group” en la página 619) o bien utilizar envolventes en el modo sostenido (consulte “Sustain” en la página 629), conjuntamente con tiempos de caída (cortos) rítmicamente útiles.Capítulo 29 Ultrabeat 637 Reset El botón Reset situado a la izquierda de la fila Velocity/Gate devuelve todos los valores de Velocity y Gate a su configuración por omisión (valor por omisión de Velocity: 75%; valor por omisión de Gate: las cuatro secciones están activas). Menú de función rápida Velocity/Gate Haciendo clic con el botón derecho del ratón (o haciendo clic con la tecla Control pulsada) en la fila Velocity/Gate se abre un menú de función rápida con los comandos siguientes:  “Alter Vel(ocities)”: cambia aleatoriamente los valores de velocidad de todos los pasos manteniendo los tiempos seleccionados (la fila de accionamiento no varía).  “Alter Gate”: cambia aleatoriamente la longitud de las notas de todos los pasos, manteniendo los tiempos seleccionados (la fila de accionamiento no varía).  “Randomize Vel(ocities)”: igual que “Alter Velocities”, pero con un mayor nivel de modificación aleatoria de parámetros.  “Randomize Gate”: igual que “Alter Gate”, pero con un mayor nivel de modificación aleatoria de parámetros. Cómo cambiar la rejilla de pasos a visualización completa Al hacer clic en el botón “Full View” en la parte inferior derecha de Ultrabeat, los controles del sintetizador cambian a una rejilla más grande llena de botones de accionamiento. La rejilla grande muestra simultáneamente los 32 botones de accionamiento para cada uno de los 25 sonidos de percusión, independientemente del sonido seleccionado en ese momento.638 Capítulo 29 Ultrabeat El sonido seleccionado se sigue preescuchando en el área del secuenciador por pasos para que pueda ajustar la velocidad y el tiempo de puerta para cada paso, así como desplazamientos en el modo Step. Esto significa que la línea del secuenciador del sonido de percusión seleccionado se representa tanto en la rejilla de vista completa como en la línea del secuenciador. Tanto la rejilla como la línea del secuenciador se activan para el sonido de percusión seleccionado, por lo que, por ejemplo, se puedan crear eventos de accionamiento rápidamente en la rejilla de vista completa, y, a continuación, acentos en la línea del secuenciador. Modo Step Al ajustar el modo de edición en el modo Step, se activa la función de automatización por pasos de Ultrabeat. La automatización por pasos permite programar por pasos cambios en los parámetros para cada sonido de percusión. Puede automatizar tantos parámetros disponibles para la automatización por pasos como desee. Los parámetros de sonido que se pueden editar por pasos incluyen todas las funciones de la sección del sintetizador, salvo los menús (direccionamientos de modulación, etc.), los botones (botones de tipo de oscilador, los botones en la sección Trigger/Group) y los parámetros Pan/Spread. Todos los parámetros automatizados se mostrarán en el menú local, en la parte superior de la fila de desplazamiento Parameter (consulte “La fila de desplazamiento de parámetro” más abajo). Menú Offset Fila de desplazamiento de parámetrosCapítulo 29 Ultrabeat 639 En el modo Step, la interfaz de Ultrabeat cambia del siguiente modo:  Aparecen recuadros amarillos alrededor de todos los parámetros en la sección del sintetizador que se pueden automatizar. Los parámetros que no se pueden automatizar siguen siendo visibles, pero están desactivados.  La fila Velocity/Gate en la rejilla de pasos cambia para mostrar la fila de desplazamiento de parámetro. La fila de desplazamiento de parámetro En esta fila puede ver e introducir valores de desplazamiento por paso para cualquier parámetro en la sección del sintetizador con un recuadro amarillo. La edición de pará- metros se efectúa, como antes, utilizando los controles en la sección del sintetizador. Asimismo, es posible editar valores de desplazamiento directamente en la fila de desplazamiento. Nota: Estos tienen efecto únicamente en relación con el valor del parámetro. En otras palabras: un valor introducido en la fila de desplazamiento de parámetro o bien se añadirá al valor configurado en la sección del sintetizador (si el valor de desplazamiento es positivo) o se sustraerá (si el valor de desplazamiento es negativo). Cómo introducir desplazamientos Haciendo clic en la fila de desplazamiento de parámetro se puede seleccionar el paso en el que se desea introducir un valor. Cada uno de los cambios de parámetro subsiguientes que se efectúen en la sección del sintetizador se grabarán como un valor de desplazamiento para ese paso en la fila de desplazamiento de parámetro. Para una mayor claridad, los desplazamientos de parámetro de la sección del sintetizador se muestran con un intervalo amarillo de valores. Para introducir un desplazamiento para un nuevo parámetro, haga clic en cualquier parámetro de la sección del sintetizador con el contorno amarillo y arrástrelo. 640 Capítulo 29 Ultrabeat La creación del desplazamiento para un parámetro dado en un paso dado se representa de dos modos. Primero, se dibuja una barra amarilla del parámetro original al nuevo parámetro. En la fila, el desplazamiento del parámetro original se representa con una línea amarilla que empieza en el punto cero y asciende para desplazamientos positivos o desciende para desplazamientos negativos. El menú Parameter de la fila de desplazamiento de parámetro Todos los parámetros modificados en el modo Step se añaden automáticamente al menú Parameter de la fila de desplazamiento. También puede seleccionar otros pará- metros en el menú Parameter para visualizar los valores de desplazamiento grabados. Puede modificar estos valores de dos modos:  Simplemente arrastrando con el ratón, se pueden modificar o añadir valores de desplazamiento de parámetro.  Haciendo clic en un paso de la fila de desplazamiento de parámetro y tomando y moviendo el control correspondiente en la sección del sintetizador, se puede modificar el valor de desplazamiento de parámetro mostrado. Nota: Moviendo un elemento de control de la sección del sintetizador cuyos valores no se hayan modificado todavía en el modo de edición Step, se añade una entrada adicional al menú de desplazamiento. Botones de la fila de desplazamiento Parameter La fila de desplazamiento de parámetro tiene tres botones: Mute, Solo y Reset.Capítulo 29 Ultrabeat 641 Estos botones tienen las funciones siguientes:  Mute: silencia los desplazamientos de los parámetros seleccionados  Solo: ejecuta un solo en los desplazamientos del parámetro seleccionado  Reset: devuelve todos los valores de desplazamiento del parámetro seleccionado a cero (sin desplazamiento). Si se hace clic de nuevo en el botón Reset, se eliminan los parámetros del menú Parameter. Cómo cambiar entre los modos Step y Voice Cuando se crean desplazamientos en el modo Step, se puede optar por hacer un cambio rápido en el sonido de percusión original. En lugar de tener que cambiar una y otra vez de un modo a otro para hacer un pequeño cambio, se pueden pulsar las teclas Opción y Comando para activar temporalmente el modo Voice en Ultrabeat. Cómo copiar y reorganizar patrones Puede reorganizar los 24 patrones de un sonido en el menú Pattern mediante una operación de copiar y pegar. Para copiar un patrón utilizando un menú de función rápida: 1 Seleccione un patrón en el menú Pattern. 2 Con la tecla Control pulsada, haga clic (o haga clic con el botón derecho del ratón directamente) en el menú Pattern y seleccione Copy en el menú de función rápida. 3 Seleccione el patrón de destino en el menú Pattern. 4 Con la tecla Control pulsada, haga clic en el menú Pattern y seleccione Paste en el menú de función rápida. Puede usar una función rápida de comando de teclado para copiar patrones. Para copiar un patrón usando la función rápida de comando de teclado: 1 Seleccione un patrón en el menú Pattern. 2 Pulse la tecla Opción, abra el menú Pattern y seleccione otro patrón de Ultrabeat. Se reemplazará el patrón en la posición de destino. Todos los datos de secuenciador del nuevo número de patrón serán sustituidos. Si cambia de opinión durante el proceso, seleccione el número de patrón de origen. Para borrar un patrón: 1 Seleccione un patrón en el menú Pattern. 2 Con la tecla Control pulsada, haga clic (o haga clic con el botón derecho del ratón directamente) en el menú Pattern, y seleccione Clear en el menú de función rápida.642 Capítulo 29 Ultrabeat Cómo exportar patrones como pasajes MIDI Los patrones programados en el secuenciador por pasos interno de Ultrabeat pueden exportarse como pasajes MIDI en el área Organizar de Logic Pro. Para exportar un patrón de Ultrabeat al área Organizar: 1 Seleccione un patrón en el menú Pattern (Patrón) de Ultrabeat. 2 Haga clic y mantenga pulsado el botón del ratón en el área a la izquierda del menú Pattern. 3 Arrastre el patrón a la posición deseada en la pista de Ultrabeat correspondiente. Se creará un pasaje que contiene eventos MIDI, incluidos los ajustes de los parámetros Swing y Accent. Los acentos se interpretan como eventos de presión polifónicos. Nota: Para evitar un accionamiento doble durante la reproducción del pasaje MIDI exportado, puede desactivar el secuenciador interno de Ultrabeat. Nota: Cualquier automatización por pasos creada en el modo Step también se exporta como parte del pasaje MIDI. Cómo usar MIDI para controlar el secuenciador El funcionamiento del patrón puede verse influido por las notas MIDI entrantes. Esto permite interactuar espontáneamente con el secuenciador por pasos, lo que convierte a Ultrabeat en un instrumento perfecto para las interpretaciones en vivo. El modo en que Ultrabeat reacciona al control MIDI viene determinado por los modos Pattern, Playback y “Voice Mute”. Pattern Mode Si está activado, puede cambiar e iniciar parámetros mediante los comandos de notas MIDI entrantes. El botón Transport se torna azul para indicar que está preparado para recibir comandos de control entrantes. Las notas MIDI de C–1 a B0 alternan los patrones: C–1 selecciona el patrón 1, C#–1 el patrón 2 y así sucesivamente hasta el patrón 24, que se selecciona cuando se recibe la nota MIDI B0.Capítulo 29 Ultrabeat 643 Playback Mode El modo en que los patrones reaccionan a las notas MIDI entrantes se determina en el menú “Playback Mode”. Este menú dispone de las opciones siguientes:  “One Shot Trigger”: la recepción de una nota MIDI inicia el patrón, que se reproduce una vez y se detiene. Si se recibe la próxima nota antes de que el patrón haya llegado a su paso final, la nueva nota detiene la reproducción del primer patrón y el patrón siguiente comienza a reproducirse inmediatamente (este puede ser un patrón distinto o el mismo patrón, dependiendo de la nota MIDI recibida).  Sustain: la recepción de una nota MIDI inicia el patrón, que continúa reproduciéndose en un bucle infinito hasta que la nota MIDI se suelta.  Toggle: la recepción de una nota MIDI inicia el patrón, que continúa reproduciéndose en un bucle infinito hasta que se recibe la siguiente nota. Si se trata de la misma nota, el patrón se detiene inmediatamente. Si se trata de una nota distinta, el secuenciador cambia inmediatamente al nuevo patrón. Nota: En el modo Toggle, puede alternar con confianza entre distintos patrones en el medio de un compás (el secuenciador mantendrá el tiempo y saltará automáticamente al tiempo correspondiente del nuevo patrón). No es el caso en el modo “One Shot Trigger”, ya que en el momento que se cambia a este modo, el nuevo patrón se inicia desde el principio.  “Toggle on Step 1”: el comportamiento es el mismo que en el modo Toggle, excepto en que el cambio o la detención del patrón ocurre la próxima vez que se alcanza el tempo 1—al principio del próximo ciclo de patrón. Modo “Voice Mute” Cuando se activa el modo “Voice Mute”, al reproducirse una nota MIDI que empiece en C1 y subsiguientes, se silencia del sonido correspondiente en el mezclador de Ultrabeat. Una nota MIDI subsiguiente del mismo tono le devuelve el sonido. Esta configuración es óptima para arreglar espontáneamente patrones previamente programados y silenciar elementos individuales de un patrón sin eliminarlos. Se trata de una función especialmente útil para las interpretaciones en vivo. La posibilidad de accionar el secuenciador por pasos con notas MIDI abre numerosas posibilidades de remezcla. En última instancia, las opciones de conmutación creativa de patrones descritas en esta sección se basan en el uso de mensajes de notas MIDI y, consecuentemente, los patrones pueden ser fácilmente grabados, editados, arreglados y automatizados en Logic Pro.644 Capítulo 29 Ultrabeat Cómo crear sonidos de percusión en Ultrabeat La siguiente sección ofrece unos cuantos consejos para la creación de sonidos. Dedique algo de tiempo a explorar las múltiples y complejas posibilidades que ofrece Ultrabeat utilizando los siguientes consejos de programación como punto de partida. Descubrirá que prácticamente no hay ninguna categoría de sonidos de percusión electrónicos que Ultrabeat no pueda crear fácilmente. Nota: En la carpeta Settings > Factory > “Tutorial Settings” de Ultrabeat se encuentra un kit de percusión denominado “Tutorial Kit”. Este kit de percusión contiene todos los sonidos de percusión tratados en estas lecciones de iniciación. También incluye un sonido de percusión denominado “Standard Tut(orial)”, un conjunto de parámetros neutros por omisión que proporciona un punto de partida excelente para muchos de los ejemplos siguientes. Cómo crear bombos Los sonidos de bombo producidos electrónicamente se basan principalmente en el sonido de una onda sinusoidal muy afinada. Para programar un sonido de bombo en Ultrabeat: 1 Cargue la configuración “Standard Tutorial”. Fíjese en que el oscilador 1 está en el modo “Phase Oscillator”. 2 Encuentre un tono convenientemente afinado en las octavas inferiores ejecutando un solo en el bombo junto con otros elementos tonales importantes de la canción (un bajo o un sonido de colchón (pad), por ejemplo). Use el regulador “Osc 1 Pitch” para ajustar el tono de forma apropiada. 3 Use “Env 4” para modular el volumen del bombo. Para tiempos más lentos necesita una fase de caída más larga, mientras que para tiempos más rápidos necesita un tiempo de caída más corto. El tiempo de ataque de “Env 4” debe ser siempre muy corto (cero, en la mayoría de los casos), o el sonido perderá su potencia percusiva y su capacidad de ser oído con nitidez en la mezcla. El bombo todavía suena muy suave, y recuerda en parte al famoso bombo de la TR 808. Todavía le falta un ataque claramente definido. Para dar una mayor fuerza al bombo controlando el tono con una envolvente: 1 Compruebe que “Env 1” esté seleccionado en el menú Mod del parámetro Pitch del oscilador 1. Capítulo 29 Ultrabeat 645 2 Ajuste el grado de modulación moviendo el regulador azul Mod aproximadamente 3 o 4 octavas por encima del tono original. 3 Ajuste el tiempo de ataque de “Env 1” en cero, moviendo completamente hacia la izquierda el punto de la izquierda de los dos puntos de conexión situados en el eje X. 4 Experimente con el tiempo de caída moviendo el punto de la derecha de los puntos de conexión situados en el eje X; verá que los valores de caída más altos (desplazando el tirador Bezier hacia la derecha) resultan en sonidos similares a toms sintetizados, mientras que los valores de caída más bajos (desplazando el tirador hacia la izquierda) proporcionan el carácter de fuerza. 5 Cambie de nuevo el valor Mod (el control azul) de “Osc 1 Pitch” (vea el paso 1). La interacción de este parámetro con el tiempo de caída de la envolvente ofrece múltiples posibilidades para modular la pegada del sonido de bombo. Nota: Este sonido de bombo se denomina “Kick 1” en el “Tutorial Kit”, con un tono de C1. Cómo eliminar tonalidad Una de las ventajas del bombo basado en ondas sinusoidales es que su sonido se puede afinar de forma precisa para sincronizarse con la canción. Desventajas: un tono reconocible no es siempre deseable. Ultrabeat ofrece varios métodos para reducir la tonalidad del sonido. Una herramienta muy eficaz es el ecualizador de dos bandas. Para reducir tonalidad usando el ecualizador de dos bandas: 1 Para la banda 1, ajuste el modo Shelving en una frecuencia de aproximadamente 80 Hz, un valor Q alto y un valor Gain negativo. 2 Para la banda 2, ajuste el modo Peak en una frecuencia de aproximadamente 180 Hz, un valor Q medio y un valor Gain también negativo.646 Capítulo 29 Ultrabeat En el gráfico EQ, puede ver cómo se realzan las frecuencias próximas a 80 Hz y cómo se reducen las demás frecuencias. 3 Varíe la frecuencia de la banda 2 (fácilmente reconocible en la parte azul del gráfico EQ) para influir en la tonalidad del bombo. Otro método para reducir la tonalidad de un sonido de percusión con muchos sobretonos es utilizar un filtro de paso bajo. En el siguiente ejemplo, controlará la frecuencia de corte de filtro con una envolvente. Para reducir la tonalidad usando un filtro de paso bajo: 1 Cargue de nuevo el sonido “Standard Tutorial”, seleccione A#0 como tono básico en el oscilador 1 y modúlelo (como se muestra en el ejemplo de la página 644) usando “Env 1”. 2 Aumente el valor del parámetro Saturation para mejorar los sobretonos del sonido de percusión. Tenga en cuenta que la salida del oscilador 1 se dirige hacia el filtro, ya que el botón “Filter Bypass” (la flecha entre el oscilador 1 y el filtro) está activado. 3 Efectúe los ajustes mostrados en el siguiente gráfico en la sección de filtro:  Tipo de filtro: LP 24  Valor Cutoff: 0,10  “Mod Source” para Cut: “Env 3”  “Mod Amount” para Cut: 0,60  Resonance: 0,30 4 Ajuste el tiempo de ataque de “Env 3” a cero. Use el tiempo de caída de “Env 3” para modular el sonido de bombo filtrado.Capítulo 29 Ultrabeat 647 5 Puede optar por controlar la resonancia del filtro con una envolvente. Asegúrese de destinar una sola envolvente a esta función (en este caso, use “Env 2” como fuente de modulación para Res). Elija una intensidad de modulación para Res de aproximadamente 0,80. Seleccione un mayor tiempo de caída en “Env 2” que en “Env 3” y escuche detenidamente el sonido de bombo más grueso y atonal logrado mediante esta modulación Res (debido a una mayor resonancia de filtro). Nota: El sonido de bombo descrito en el ejemplo anterior se denomina “Kick 2” en el “Tutorial Kit”, en un tono de C#1. También incluye un ajuste de ecualización interesante (véase el párrafo siguiente). Más graves… Use el sonido de bombo filtrado “Kick 2” como punto de partida y pruebe los parámetros restantes en el oscilador de fase. Descubrirá que los valores de saturación altos redondean el sonido y lo hacen más grave, por ejemplo. El carácter del ejemplo está empezando a derivar en un TR-909. Mayor fuerza… Para aproximarse aún más a un 909, use un ajuste EQ como se muestra en el gráfico siguiente. Fíjese en que se realzan el punto de presión de baja frecuencia en torno a 60 Hz (que puede ver en el área roja del gráfico de ecualización) y la potencia (el área azul que empieza en 460 Hz) de un bombo 909. (Esta configuración de ecualización ya forma parte del ajuste “Kick 2”.) Más contorno… En el ejemplo, se utilizan las cuatro envolventes. Dedique algún tiempo a jugar con las figuras de las envolventes manteniendo los ajustes de ataque y caída. Experimente con los puntos de conexión de la fase de caída en las distintas envolventes para familiarizarse con las opciones de modulación de sonido disponibles. Empiece con la fase de caída de “Env 4” (que controla el volumen del oscilador 1 y la resonancia de filtro) y observe cómo modular la curva de la envolvente puede cambiar el carácter del sonido, de nítido y corto a redondeado y voluminoso.648 Capítulo 29 Ultrabeat El bombo de Ultrabeat Puede usar la amplia gama de funciones de Ultrabeat para crear sonidos de bombo de características exclusivas. Por ejemplo, pruebe a modular el tono con un LFO, en lugar de con una envolvente. Para crear un bombo con modulación LFO: 1 Empiece con el sonido “Standard Tutorial” en un tono de A#0 (“Osc 1 Pitch”) y seleccione “LFO 1” como fuente de modulación en la sección “Osc 1 Pitch”. 2 Ajuste el grado de modulación moviendo el control azul Mod al valor A3. 3 Ajuste “LFO 1” en un número bajo de ciclos (de 25 a 35), una velocidad alta (de 70 Hz para arriba) y un valor medio para la caída (potenciómetro rotatorio Ramp en aproximadamente –190). 4 Experimente con la onda LFO y verá que puede lograr distintos matices en el carácter de ataque de bombo. 5 Module el parámetro Asym (Asymmetry) con el mismo LFO y modifique también los valores Slope y Saturation. Este método permite crear sonidos de bombo muy distintos con un solo oscilador, un LFO y una envolvente (para volumen). El carácter de los sonidos puede oscilar de suave a incisivo y se puede ajustar el nivel de tonalidad del sonido según el gusto. Nota: El sonido de bombo descrito se denomina “Kick 3” en el “Tutorial Kit”, en un tono de D1. Use el segundo oscilador (con una configuración similar o con una muestra) o use el filtro y el modulador en anillo (dé rienda suelta a su imaginación; así que, adelante y cree el próximo sonido imprescindible de percusión). Nota: Puede encontrar una “emulación” del legendario bombo 808 bajo el nombre de “Kick 4” en el “Tutorial Kit”, en un tono de D#1. Cómo crear cajas El sonido de una caja acústica consta básicamente de dos componentes de sonido: el sonido del tambor propiamente dicho y el zumbido de los resortes de la caja. Intente recrear esta combinación en Ultrabeat con un solo oscilador y el generador de ruido. Para crear una caja básica: 1 Cargue la configuración “Standard Tutorial”. Desactive el oscilador 1 y active el oscilador 2 (en el modo “Phase Oscillator”). 2 Para eliminar la onda sinusoidal (que no es especialmente deseable para un sonido de caja, a diferencia del bombo), module “Osc 2 Pitch” con un LFO de vibración rápida y un valor “Ramp Decay” medio. Para ello, seleccione LFO en el menú Mod de “Osc 2 Pitch”. El valor tonal para “Osc 2 Pitch” debe aproximarse a G#2, y la intensidad de Mod (el control azul Mod) debe estar unas 3 o 4 octavas por encima.Capítulo 29 Ultrabeat 649 3 Ajuste el “LFO 1” en una velocidad alta. Seleccione un valor de 20 para Cycles y de –20 para Ramp. El parámetro “LFO Waveform” debe ajustarse a un valor de aproximadamente 0,58, que es una onda cuadrada. 4 Use “Env 1” para controlar el volumen del oscilador 2 ajustando Vol en el valor más bajo posible (–60 dB), seleccionando “Env 1” en el menú Mod y ajustando la intensidad de modulación en un punto por debajo de su valor máximo. La captura de pantalla muestra los ajustes del oscilador 2 y de “Env 1” descritos en los pasos del 2 al 3. 5 Experimente con distintos valores de pendiente y asimetría para dotar al sonido de un carácter más o menos electrónico. 6 Encienda el generador de ruido y controle su volumen con la misma envolvente rápida usada en el volumen del oscilador 2. 7 Use los parámetros de filtro del generador de ruido para endurecer, refinar o añadir frecuencias brillantes al componente de ruido del sonido de caja. Seleccione un tipo de filtro LP y pruebe una frecuencia de filtro entre 0,60 y 0,90. Modúlelo con el “LFO 1” que ya está utilizando para controlar el tono del oscilador 2. Nota: El sonido de caja se denomina “Snare 1” en el “Tutorial Kit”, en un tono de E1. Para pulir el sonido de caja usando síntesis FM: 1 Encienda el oscilador 1 en el modo FM. Use “Env 1” para controlar el volumen del oscilador 1. 2 Seleccione para el oscilador 1 un tono que esté aproximadamente una octava por encima del oscilador 2. Evite conscientemente intervalos enteros entre los osciladores y desafínelos ligeramente entre ellos. Por ejemplo, pruebe un ajuste de tono de F#2 en el oscilador 2 y de E1 en el oscilador 1 y, a continuación, afine el oscilador 1 unas cuantas centésimas por encima, manteniendo pulsada la tecla Mayús mientras ajusta el regulador Pitch. 3 Experimente con “FM Amount” y añada más tono (valor de “FM Amount” bajo) o ruido (más “FM Amount”) de acuerdo con sus preferencias. Asimismo, pruebe a modular “FM Amount” con un LFO más rápido. Nota: En el “Tutorial Kit”, se puede encontrar un sonido de caja que usa FM, en un tono de F1. Se denomina “Snare 2”.650 Capítulo 29 Ultrabeat Los valores de “FM Amount” más altos conllevan más sobretonos y un carácter de sonido muy electrónico. Si desea hacer el sonido más acústico, dirija el oscilador 1 (y posiblemente el oscilador 2 también) al filtro principal. Use esta configuración para empezar: modo LP 24 y un valor Cutoff de aproximadamente 0,60. La caja 808 La famosa caja 808 se basa en dos filtros resonantes y un generador de ruido, que pasa por un filtro de paso alto. Se puede ajustar la relación de mezcla de los dos filtros y el volumen del generador de ruido. Esta estructura no se puede replicar al 100% en Ultrabeat. Para clonar el sonido de la caja 808: 1 Cargue la configuración “Standard Tutorial”. 2 Replique los filtros resonantes de la caja 808 mediante dos osciladores de frase inteligentemente programados:  Asígneles valores de pendiente ligeramente distintos y desafínelos entre ellos en casi una octava.  La relación tonal entre los osciladores también debe ser distinta en este caso (de E3 a F2, por ejemplo). 3 Controle el volumen de cada oscilador con una envolvente distinta. La envolvente para el oscilador con una menor afinación debe tener un tiempo de caída más largo que el ajuste de envolvente rápido para el oscilador con una mayor afinación. 4 Dirija las salidas de ambos osciladores al filtro principal de Ultrabeat y ahueque el sonido con un filtro de paso alto. Active el botón “Filter Bypass” en ambos osciladores. Seleccione el ajuste “HP 12” en el filtro, un valor Cutoff de aproximadamente 0,40 y un valor Resonance de aproximadamente 0,70. Acaba de emular de forma inteligente los dos filtros resonantes de la caja 808. Cambiando el tono de ambos osciladores simula el comportamiento del control Tone de la caja 808. Para completar la emulación de la caja 808 añadiendo algún ruido: 1 Active el generador de ruido y active el modo de paso alto en su filtro (HP). Ajuste el valor Cutoff en aproximadamente 0,65 y Resonance en aproximadamente 0,35, y añada un valor Dirt pequeño (aproximadamente 0,06). 2 El generador de ruido proporciona el sonido de caja sostenido. Debe ser modulado por su propia envolvente, independientemente de la fase de caída de ambos osciladores, para obtener resultados similares a la caja 808. Cambiando el volumen del generador de ruido se simula el parámetro snap de la caja 808. Nota: La caja 808 descrita se denomina “Snare 3-808” en el “Tutorial Kit”, en un tono de F#1. También incluye un interesante ajuste de ecualización. Capítulo 29 Ultrabeat 651 Dinámica mediante velocidad Use los sonidos de la caja 808 en el “Tutorial Kit” para explorar las posibilidades de implementación de velocidad que ofrece Ultrabeat. Para implementar velocidad: 1 Seleccione el sonido “Snare 3-808”. 2 Haga clic en la palabra Off debajo del potenciómetro Volume del oscilador 1. 3 En el menú Via que aparece, seleccione Vel. Aparecerá un regulador en el anillo alrededor del potenciómetro. 4 Mueva el regulador hacia la derecha. Cuando haga clic en el regulador, una etiqueta de ayuda mostrará su valor. Ajústelo en –0 dB. 5 Repita los pasos del 1 al 4 tanto en el oscilador 2 como en el generador de ruido. Ahora puede reproducir dinámicamente el sonido usando velocidad. Para aumentar la dinámica de la interpretación: 1 Reduzca los valores de los volúmenes individuales apagando los potenciómetros de volumen de los osciladores y del generador de ruido. Observe cómo el anillo Mod y sus reguladores Via también retroceden. Cambie las posiciones de los reguladores Via hasta que los tres potenciómetros de volumen tengan este aspecto:652 Capítulo 29 Ultrabeat Si usa diferentes intensidades para cada potenciómetro de volumen cuando lleve a cabo el paso 1, dispondrá del potencial de reacciones de velocidad individuales para cada componente de sonido. 2 Aumente la dinámica del sonido en general asignando la siguiente configuración al potenciómetro “Voice Volume”: Ahora tiene una caja 808 excepcionalmente sensible a la velocidad. Como ya es posible que sepa, esto no era posible con la caja original (ni siquiera una muestra 808 podía ofrecer el control de volumen dinámico de componentes de sonido individuales demostrado aquí). Una muestra solo le ofrece el sonido total, no las partes que lo componen. En el siguiente paso, usará velocidad para controlar el carácter del sonido (individualmente para cada componente) y, claro está, el volumen: 3 En el menú “Saturation Mod” del oscilador 2, seleccione Max y, a continuación, Velocity en el menú Via correspondiente. 4 Ajuste el control adicional que aparezca como se muestra a continuación, para controlar el carácter del sonido con velocidad:Capítulo 29 Ultrabeat 653 5 Repítalo con los demás parámetros del oscilador 2, así como con el tono: 6 Module el generador de ruido del modo indicado a continuación:  Parámetro Cut: seleccione Max como fuente de modulación y, a continuación, ajuste el control de modulación como se muestra a continuación.  Parámetro Dirt: seleccione “LFO 2” como fuente de modulación y, a continuación, ajuste el control de modulación como se muestra a continuación. Ahora el sonido no se parece en nada a una caja 808 y esto es precisamente lo que queríamos conseguir. Siga experimentando con la velocidad y piense en el sentido que tiene usarla como fuente de modulación directa o indirecta, tanto en su forma positiva como negativa. Nota: La caja 808 dinámica descrita se denomina “Snare 4—Vel” en el “Tutorial Kit”, en un tono de G1. La caja Kraftwerk Otro sonido de caja electrónico clásico es el filtro de paso bajo de alta resonancia de un sintetizador analógico que se cierra rápidamente con un chasquido Este sonido era muy utilizado por Kraftwerk. Para crear el sonido de caja Kraftwerk con Ultrabeat: 1 Seleccione el sonido “Snare 1”. 2 Dirija la señal de ambos osciladores y el generador de ruido al filtro principal. 3 Module Cutoff con “Env 1” (ya está modulando el volumen del generador de ruido). 4 Module la resonancia de filtro con “Env 2”. 5 Experimente con los parámetros descritos en los pasos del 1 al 5 (especialmente, las envolventes), introduzca ecualización en el sonido y descubra las posibilidades que le ofrecen estos ajustes básicos.654 Capítulo 29 Ultrabeat Nota: En el “Tutorial Kit”, encontrará un sonido de muestra denominado “Snare 5—KW”, en un tono de G#1. Analícelo y compárelo con su creación. Cómo crear toms y percusión tonal Los sonidos de percusión tonal como toms o congas son relativamente fáciles de emular electrónicamente con osciladores de ondas sinusoidales o triangulares. El oscilador de fase de Ultrabeat ofrece una amplia gama de sonidos básicos perfectos para empezar. Controle el tono de los osciladores con envolventes y use las técnicas de programación comentadas en las secciones relativas a los sonidos de bombo y caja para alterar la tonalidad. Le debería resultar fácil crear una gran variedad de toms y sonidos similares. Nota: En los tonos A1 a B0 del “Tutorial Kit” encontrará toms 808 característicos. Analice estos sonidos y modifíquelos según sus preferencias. Llegados a este punto, dedique algún tiempo a experimentar con el modo Model del oscilador 2. Intente familiarizarse con el efecto de cada parámetro y cree algunos sonidos propios de percusión tonal, desde pequeños timbales hasta cuencos de cristal. Nota: Los sonidos Tabla y Glass (en los tonos C2 y C#2) del “Tutorial Kit” de iniciación combinan tanto el modelo de oscilador 2 como FM. También son un buen ejemplo del complejo uso de la velocidad como fuente de modulación. Cómo crear charles y platillos Los sonidos electrónicos de charles son muy fáciles de crear en Ultrabeat. Para crear un charles en Ultrabeat: 1 Cargue el sonido “Standard Tutorial”. 2 Apague el oscilador 1 y encienda el generador de ruido. 3 Seleccione los siguientes ajustes para el generador de ruido: En la captura de pantalla superior, puede observar que el parámetro Cutoff está modulado por “Env 1”. La modulación es negativa, esto es, la posición del regulador Mod es inferior a la del valor del parámetro base. 4 Use valores de caída más bien cortos para “Env 1” y “Env 4”.Capítulo 29 Ultrabeat 655 5 Ajuste el tiempo de ataque de “Env 4” en 0. El tiempo de ataque de “Env 1” también debe ser más bien corto, pero distinto de cero. Nota: Encontrará un sonido generado de forma similar, denominado “HiHat 1”, en el tono F2 en el “Tutorial Kit”. Analice también el sonido de charles “Hihat 2”, en el tono F#2. El charles y el platillo “crash” son bastante parecidos. La principal diferencia entre ellos es la longitud del tiempo de caída. La correcta asignación de las envolventes es la clave para producir sonidos de platillo distintos. Seleccione los sonidos “Cym 1” y “Cym 2” en el “Tutorial Kit” y pruebe distintas asignaciones de envolventes y ajustes para Cutoff y Volume en el generador de ruido, Cutoff y Volume en el filtro principal, y así sucesivamente. Sonidos metálicos Si desea crear sonidos metálicos con Ultrabeat, el modulador en anillo y el oscilador Model son las herramientas perfectas. Para usar el modulador en anillo: 1 Cargue el sonido “Standard Tutorial”. 2 Active un oscilador de fase y el oscilador Model. Seleccione un tono para cada oscilador por encima de C3 de modo que se cree un intervalo ligeramente desafinado. 3 En el “Material Pad” del oscilador Model, seleccione un ajuste con muchos sobretonos, como en el gráfico siguiente. 4 Ajuste el volumen de cada oscilador a un valor de –60 dB y encienda el modulador en anillo haciendo clic en su nombre. Acaba de crear un sonido similar al de una campana, que puede filtrar (con un valor de resonancia alto) si procede. Nota: Puede encontrar un sonido similar denominado “Ring Bell” en el tono A2 del “Tutorial Kit”.656 Capítulo 29 Ultrabeat Cómo crear clics y cortes Ultrabeat cuenta con envolventes extremadamente rápidas y LFO extraordinariamente potentes. Use estas fuentes de modulación para efectuar modulaciones extremas de los parámetros del filtro y el oscilador. La clave para crear sonidos fuera de lo común es intentar modular tantos destinos como sea posible y no tener miedo de usar ajustes extremos: use una envolvente rápida para activar la autooscilación del filtro durante una fracción de segundo, use unos cuantos ciclos de LFO a mayor velocidad que otros, o experimente con el parámetro Dirt o el “bit crusher”. Cómo programar componentes A medida que se familiarice con la programación de sonidos de percusión, puede empezar a pensar en componentes, ya que los sonidos de percusión suelen constar de varios elementos. Una vez haya anotado mental o físicamente la lista de componentes, intente emular cada uno de los que contribuyen al carácter del sonido usando los distintos generadores de sonido disponibles en Ultrabeat. La asignación de envolventes (amplitud) dedicadas a los distintos componentes permite controlar su comportamiento temporal por separado. Por ejemplo: puede emular el cuerpo de un tambor con el oscilador 1, el sonido de la baqueta al golpear el parche (primer transitorio) con el generador de ruido, y utilizar el oscilador 2 o el modulador en anillo para proporcionar sobretonos y armónicos. Una vez empiece a pensar que los sonidos de percusión están formados por varios componentes o capas, empezará a tener más sentido el diseño de los controles de volumen de cada uno de los generadores de ruido, ya que es el lugar donde se combinan, equilibran y controlan los bloques.30 657 30 Instrumentos de GarageBand Los instrumentos de GarageBand se instalan automáticamente con Logic Pro. Puede insertarlos igual que cualquier otro instrumento de software. Los instrumentos de GarageBand son módulos de instrumentos de software para la aplicación GarageBand de Apple. Su inclusión facilita la exportación de los archivos de GarageBand a Logic Pro. Los instrumentos de GarageBand son en realidad versiones equivalentes de los módulos de instrumentos de Logic Pro, con la diferencia de que consumen menos memoria y CPU. Dentro de los sonidos de sintetizador, ES2 es el “hermano mayor” de los instrumentos de GarageBand. Lo mismo ocurre con EVB3 dentro de los sonidos de órgano, EVP88 en los sonidos de piano eléctrico, EVD6 en los sonidos de clavicordio y EXS24 mkII para otro tipo de sonidos. La interfaz de los instrumentos de GarageBand se compone de un sencillo panel de metal mate que contiene varios reguladores de parámetros con sus campos de valor asociados. A modo de ejemplo le mostramos a continuación una imagen del instrumento Stepper digital:658 Capítulo 30 Instrumentos de GarageBand Muchos de los parámetros de GarageBand son macros que se encargan de parámetros específicos o útiles de EXS24 mkII, ES1 o cualquier otro instrumento equivalente de Logic Studio. Esto tiene dos ventajas principales:  Como los módulos de los instrumentos de GarageBand consumen menos memoria y CPU, se cargan más rápidamente que los instrumentos de software de Logic Studio.  Al limitarse a unos pocos pero potentes parámetros, el uso de los instrumentos se simplifica. Experimente con los parámetros y descubra lo fácil que es crear sonidos espectaculares. Los reguladores de los parámetros de las macros son diferentes para cada instrumento de GarageBand. Esto se debe a que los parámetros de los instrumentos de Logic Studio equivalentes a los que se dirigen pueden ser diferentes, o bien a que, por ejemplo, no es necesario incluir un parámetro “Barras armónicos” de órgano en un instrumento de piano de GarageBand... al menos hasta que se ponga creativo de verdad con su Steinway en el cobertizo del jardín. Parámetros de los instrumentos de GarageBand Muchos de los instrumentos de GarageBand comparten los mismos parámetros, los cuales funcionan de manera idéntica en cada uno de ellos. A continuación se detallan estos parámetros universales. Las secciones posteriores contienen información y explicaciones acerca de los parámetros o funciones que son específicos de un solo instrumento de GarageBand. Tenga en cuenta que no todos los instrumentos de GarageBand contienen todos los parámetros de las macros descritas abajo. Parámetros universales de los instrumentos de GarageBand  Volumen: fija el nivel global del instrumento.  Afinación: fija el tono global del instrumento.  Mezcla: mezcla dos tonos mediante su modulación.  Corte: permite pasar más sonido (alto) o menos sonido (bajo), lo que hace que el sonido sea más brillante o más oscuro.  Resonancia: determina el lugar del pico ondulatorio dentro del intervalo de la frecuencia.  Ataque hace que el sonido empiece más lento o más rápido. Si lo ajusta en un nivel rápido, el sonido golpeará como la tecla de un piano. Si lo ajusta en un nivel lento, el sonido crecerá poco a poco, como el de la cuerda de un violín  Caída: cuando se emplean valores lentos, la porción armónica del sonido (brillante) se sostiene durante más tiempo.  Sostenimiento: determina el tiempo que permanece una nota en el pico de su volumen.  Liberación: determina la rapidez del fundido de salida de las notas después de soltar las teclas del teclado.Capítulo 30 Instrumentos de GarageBand 659 Básico Analógico El sonido de Básico analógico se basa en ES2. Se trata de un sencillo sintetizador analógico que resulta muy útil en una gran variedad de estilos musicales. Mono analógico Un sonido solista de sintetizador analógico monofónico (solo puede tocarse una nota cada vez). Sus parámetros de macro exclusivos son:  Portamento: determina el tiempo que tarda una nota en cambiar (deslizarse) a otra.  Sonoridad: determina la complejidad de la textura del sonido y lo hace más rico. Sintetizador analógico Sintetizador analógico se basa en ES2. Se trata de un cálido sintetizador analógico que resulta muy útil en una gran variedad de estilos musicales. Sus parámetros exclusivos son:  Modulación: aumenta o disminuye la velocidad del movimiento de barrido del sintetizador.  Carácter: determina si el sonido es pronunciado o suave.  “Envolvente frec. corte”: determina en qué parte del intervalo de frecuencia se sitúa el corte de la envolvente.  Duración: determina la duración del movimiento de barrido.  Animación: determina la cantidad de animación que la envolvente añade al sintetizador. Swirl analógico Swirl analógico se basa en ES2. Se trata de un cálido sintetizador analógico que presenta un sonido de chorus y swirl. Solo tiene un parámetro exclusivo:  Modulación: aumenta o disminuye la velocidad del movimiento de barrido del sintetizador. Sincronización analógica El instrumento Sincronización analógica se basa en ES2. Imita tonos de sintetizadores analógicos y sincroniza dos osciladores para que produzcan el sonido. El instrumento Sincronización analógica es muy útil para sonidos solistas de sintetizador muy afilados. Sus parámetros exclusivos son:  Sincronización: determina la presencia o ausencia de sincronización entre los dos osciladores, y por lo tanto influye en la dureza del sonido.  “Modulación de sincron”.: determina la modulación de la sincronización de los dos osciladores, lo que produce tonos más complejos y duros.  “Envolvente de sincron”.: determina el impacto que tienen los parámetros de la envolvente en el sonido.660 Capítulo 30 Instrumentos de GarageBand Bajo El sonido Bajo se basa en muestras. Ofrece varios tipos de bajo a los que se puede acceder desde el menú Ajustes y que resultan muy útiles en una gran variedad de estilos musicales. Entre estos bajos hay: Fingerstyle, Fretless, Muted, bajos “Slapped Electric” y un bajo “Upright Jazz”. Básico digital El instrumento Básico digital se basa en ES2. Se trata de un sonido de sintetizador digital básico que resulta muy útil en una gran variedad de estilos musicales. Sus parámetros exclusivos son:  Armónicos: el sonido cambia drásticamente a medida que se añaden más armónicos (sobretonos). El impacto de este parámetro es difícil de describir, así que, por favor, experimente con él.  “Color tonal”: cambia el color del sonido de más oscuro a más claro. Mono digital El instrumento Mono digital se basa en ES2. Se trata de un sonido de sintetizador digital. Sus parámetros exclusivos son:  Armónicos: hace que el sonido sea más grueso (más) o más fino (menos).  “Color tonal”: cambia el color del sonido de más oscuro a más claro.  “Envolvente color tonal”: cambia el color del sonido dependiendo de la fuerza con la que se toque el teclado. Si selecciona el nivel bajo, el color del sonido no cambiará mucho, no importa lo fuerte que toque las teclas. Si selecciona el nivel alto, el sonido cambiará de forma dinámica según se toque el teclado de manera más fuerte o más suave.  Sonoridad: desafina suavemente cada nota tocada con respecto a la siguiente, lo que hace el sonido más ancho a medida que se seleccionan niveles más altos.  Distorsión: distorsiona el sonido global y lo hace más agresivo y desagradable. Tenga cuidado, este parámetro hace que el sonido suene mucho más fuerte. Stepper digital El sonido Stepper digital se basa en ES2. Se trata de un sonido de sintetizador digital que va pasando por diferentes tonos, con lo que se crea un patrón rítmico. Sus parámetros exclusivos son:  Balance: fija el balance entre un sonido duro y puntiagudo (digital) y un sonido más suave y cálido (analógico).  Modulación: hace que los pasos tonales sean más rápidos (alto) o más lentos (bajo).  Armónicos: hace que el sonido sea más grueso (más) o más fino (menos).  “Pasos armónicos”: hace que los pasos tonales sean más (grande) o menos (pequeño) perceptibles.Capítulo 30 Instrumentos de GarageBand 661  “Pasos frecuencia corte”: fija la frecuencia de corte aplicada a cada paso. Un valor más alto (grande) dará como resultado un efecto de frecuencia de corte más pronunciado.  Duración: fija la duración de los pasos. Batería Los sonidos de Batería se basan en muestras. El menú Ajustes ofrece varios tipos de baterías, entre otros Dance, Hip-Hop, Jazz, Pop, Rock y Techno. Clavicordio eléctrico El Clavicordio eléctrico se basa en EVD6. Imita el clavicordio Hohner D6. Ofrece los siguientes parámetros exclusivos:  Atenuador: cambia el tono del clavicordio y, a medida que se acerca al ajuste alto, el sonido se hace menos sostenido y más de madera. Piano eléctrico El Piano eléctrico se basa en EVP88. Suena como el piano eléctrico Fender Rhodes. Sus parámetros de macro son:  Modelo: se consigue un tono de tipo campana cuando se selecciona el botón Púas.  Caída: un valor corto hará que el sonido sea casi punteado, mientras que un ajuste largo hará que el sonido se sostenga mientras se sigan pulsando las teclas. Guitarra El sonido Guitarra está basado en muestras. Ofrece sonidos de guitarra como “Classical Acoustic”, “Clean Electric” y “Steel String”. Todo ellos están disponibles en el menú Ajustes. Trompas El sonido Trompas está basado en muestras. Imita las secciones de Horn, Pop Horn y Trumpet. Puede acceder a todas estas secciones desde el menú Ajustes. Híbrido básico e Híbrido de variación Híbrido básico e Híbrido de variación son sintetizadores basados en muestras, capaces de crear sonidos espectaculares. Sus parámetros exclusivos son:  Onda: elige el conjunto de muestras usadas para generar el sonido de sintetizador básico. Cada onda del sintetizador Híbrido de variación se basa en dos capas de muestras.  Variación: controla los fundidos entre las dos capas de muestra.  “Envolvente variación”: permite controlar la variación en el tiempo. Por ejemplo, si se ajusta el parámetro Variación a Si y la “Envolvente de variación” de La a Si, la onda variará de La a Si de acuerdo con los ajustes de la envolvente ADSR.  “Tipo de frecuencia corte”: este menú contiene varias curvas de filtro ya preajustadas. Pruébelas y experimente con los parámetros “Frecuencia de corte” y Resonancia.662 Capítulo 30 Instrumentos de GarageBand Nota: Si ajusta el parámetro Variación a La y la “Envolvente de variación” de La a Si, algunos ajustes ADSR no producirán ningún sonido. En este contexto, puede obtener interesantes resultados usando la rueda de modulación para compensar el parámetro de variación durante las actuaciones en directo. En el sintetizador Híbrido Básico, puede usar los reguladores “Girar a vibrato” y “Girar a frec. corte” para determinar los parámetros controlados por la rueda de modulación. Piano, Efectos de sonido y Cuerdas Los sonidos de Piano, Efectos de sonido y Cuerdas se basan en muestras. Al igual que ocurre con otros instrumentos de GarageBand, el menú Ajustes ofrece diferentes variaciones. Órgano Tonewheel El sonido de Órgano Tonewheel se basa en EVB3. Imita un órgano Hammond B3. Por favor, pruebe los diferentes ajustes disponibles, ya que este instrumento es capaz de generar una gran variedad de tonos de órgano. Sus parámetros exclusivos son:  “Barras armónicos”: hace que el sonido sea más grueso (más) o más fino (menos).  “Nivel percusión”: añade un segundo o tercer armónico al sonido, con lo que cambia tanto el color como el tiempo del instrumento.  “Tiempo percusión”: cuando está en un valor largo, sostiene el segundo y tercer armónico. Si se selecciona un valor corto, los armónicos se oirán solo durante la pulsación inicial de las teclas.  Clic: introduce un sonido de tipo “clic” a la pulsación de teclas. Seleccione un nivel alto si desea que se escuche con claridad.  Distorsión: hace que el sonido sea más áspero, sucio y ruidoso. ¡Viene muy bien si quiere hacer versiones de Deep Purple!  “Altavoz rotatorio”: selecciona entre tres efectos de altavoz diferentes. Coral produce un sonido arremolinado. Brake arremolina el sonido antes de frenarlo. Trémolo hace fluctuar el sonido. Percusión afinada El sonido de Percusión afinada se basa en muestras. Imita un vibráfono. Voz El sonido Voz se basa en muestras. Imita un coro mixto. Viento madera El sonido Viento madera se basa en muestras. Ofrece el sonido de instrumentos de viento-madera, como las flautas y los saxófonos. 663 Apéndice Nociones básicas de sintetizadores Si no está familiarizado con el uso de sintetizadores, le recomendamos que lea el capítulo siguiente. En él se incluye información esencial sobre el sintetizador y se explica la diferencia entre los sintetizadores analógicos, digitales y analógicos virtuales. También se presentan términos importantes relativos al campo de los sintetizadores, como corte, resonancia, envolvente y onda. Analógico y sustractivo Una señal de sintetizador analógico es una señal eléctrica que se mide en voltios. Con el fin de presentar una breve comparación con una tecnología que probablemente le resulte familiar, eche un vistazo a los altavoces. Las bobinas del altavoz se desplazan cuando varía el voltaje, que se incrementa mediante un amplificador de potencia y una salida al altavoz. Cuando el voltaje aumenta, la bobina del altavoz se desplaza hacia delante. Si el voltaje disminuye, la bobina se desplaza hacia atrás. En un sintetizador digital, el flujo de señales es digital. Las descripciones binarias de la señal (una secuencia de ceros y unos) pasan de un algoritmo a otro. Se trata de una distinción importante que debe tenerse en cuenta. No es la señal la que pasa de un oscilador virtual a un filtro virtual, y así sucesivamente. Un sintetizador analógico virtual es un sintetizador digital que emula la arquitectura, características y peculiaridades de un sintetizador analógico. Incluye el panel frontal con todos los controles, lo que proporciona acceso directo a todos los parámetros de generación de sonido. ES1 de Logic Pro es un ejemplo de sintetizador analógico virtual. Su flujo virtual de señal es similar al de los sintetizadores analógicos. Incluye algunas de las idiosincrasias deseadas de circuitos analógicos concretos, cuando tienden a crear un sonido agradable. Por ejemplo, los niveles altos del oscilador saturan el filtro. ES1 también muestra una superficie de control gráfico en la pantalla del ordenador. La unidad central de proceso (CPU) del ordenador es la encargada de efectuar el correspondiente procesamiento de señales (osciladores virtuales y demás).664 Apéndice Nociones básicas de sintetizadores Los sintetizadores analógicos virtuales no simulan los fenómenos no deseados de los sintetizadores analógicos, como, por ejemplo, la tendencia a desafinarse por completo. No obstante, puede ajustar las voces de ES1 para que se desafinen aleatoriamente, y dar así vida al sonido del sintetizador. A diferencia de sus equivalentes analógicos, ES1: puede programarse completamente (puede guardar ajustes de sonido), puede automatizarse totalmente (puede grabar y reproducir movimientos de fader), es polifónico (puede reproducir un máximo de 16 notas de forma simultánea), es multitímbrico (puede reproducir diferentes sonidos a la vez en distintos canales de instrumento) y es sensible a la velocidad. Todas ellas son mejoras clave que superan las limitaciones de los sintetizadores antiguos. No obstante, si no desea hacer uso de estas nuevas funciones, siempre puede desactivarlas. Definición de síntesis La síntesis en este contexto es la (re)producción de un sonido que emula o sintetiza el sonido de otro instrumento, voz, helicóptero, coche, ladrido de perro, etc.; en realidad, cualquier sonido que desee. Esta reproducción sintética de otros sonidos es lo que da su nombre al sintetizador. No hay ni que decir que los sintetizadores también pueden reproducir una gran variedad de sonidos que nunca se escucharían en el mundo natural. Esta capacidad para generar sonidos que no pueden crearse de otra manera es lo que convierte al sintetizador en una herramienta musical única. Su repercusión en la música moderna ha sido enorme y así continuará en el futuro, aunque es más probable que se desarrollen como un formato virtual que como un componente de hardware.Apéndice Nociones básicas de sintetizadores 665 Síntesis sustractiva La síntesis sustractiva es la síntesis que utiliza filtros. Todos los sintetizadores analógicos y analógicos virtual emplean la síntesis sustractiva para generar sonido. En los sintetizadores analógicos, el oscilador genera la señal de audio de cada voz. El oscilador genera una corriente alterna utilizando una selección de ondas que contienen cantidades distintas (mayores o menores) de armónicos. La frecuencia fundamental (o raíz) de la señal determina principalmente el tono percibido, su onda es la responsable del color de sonido básico y la amplitud (nivel) determina el volumen percibido. Corte y resonancia (ilustrados por medio de una onda en diente de sierra) Esta imagen muestra una vista general de una onda en diente de sierra (La = 220 Hz). El filtro está abierto, con el corte establecido en el valor máximo, y sin resonancia aplicada. La captura de pantalla muestra la señal de salida de ES1 de Logic Pro, encaminada a un canal de salida monofónico de Logic Pro. La grabación se realizó mediante la función Bounce de este canal, y se visualiza en el Editor de muestras con un ajuste de zoom alto. ∏ Consejo: La documentación tradicional sobre sintetizadores indica el uso de la onda en diente de sierra con el fin de crear un sonido similar al de un violín. El sonido intenso y claro de la onda en diente de sierra es el más popular, y se emplea como base para los sonidos sintéticos de cuerda y metales. También resulta útil para sonidos de bajo sintetizados. 666 Apéndice Nociones básicas de sintetizadores Cuando a Miguel Ángel se le preguntó cómo podía crear un león a partir de un bloque de piedra, él contestó: “desecho cualquier parte que no se parezca a un león”. En esencia, este principio es la base de la síntesis sustractiva: es necesario filtrar (recortar) únicamente aquellos componentes de sonido que no deben sonar; en otras palabras, se sustraen las partes del espectro de la señal del oscilador. Tras el proceso de filtrado, una brillante onda en diente de sierra se convierte en un sonido suave y cálido, sin agudos marcados. Los sintetizadores analógicos y analógicos virtuales no son los únicos dispositivos que emplean técnicas de síntesis sustractiva. Los samplers y los reproductores de muestras también lo hacen, aunque utilizan módulos que reproducen grabaciones digitales (muestras) en lugar de osciladores (que proporcionan ondas en diente de sierra y otros tipos de ondas). La imagen siguiente muestra una onda en diente de sierra con el filtro entreabierto (“24 dB/Fat”). El efecto del filtro es similar al de un ecualizador gráfico, con un fader definido en una frecuencia de corte determinada (la frecuencia más alta que debe suministrarse) extendida hacia abajo (rechazo total), de forma que los agudos se amortiguan. Con este ajuste, los bordes de la onda en diente de sierra se redondean, convirtiéndola en una onda sinusoidal. La longitud de onda mostrada no es más elevada: es cosa del ajuste de zoom. Armónicos y teorema de Fourier “Cualquier onda periódica puede entenderse como una suma de ondas sinusoidales con determinadas longitudes de onda y amplitudes, cuyas longitudes de onda tienen relaciones armónicas (relaciones de números pequeños)”. Esto se conoce como el teorema de Fourier. Trasladado en líneas generales al ámbito musical, significa que cualquier tono con una determinada afinación puede entenderse como una mezcla de tonos sinusoidales parciales. El sonido se compone del tono básico fundamental y sus armónicos (armónicos superiores). Por ejemplo: la oscilación básica (el primer tono parcial) es una La a 220 Hz. El segundo parcial ha duplicado la frecuencia (440 Hz), el tercero oscila tres veces con la misma rapidez (660 Hz), los siguientes oscilan cuatro y cinco veces con la misma rapidez, y así sucesivamente.Apéndice Nociones básicas de sintetizadores 667 Puede destacar los parciales alrededor de la frecuencia de corte utilizando valores altos de resonancia. La imagen de abajo muestra una onda de diente de sierra de ES1 con un ajuste alto de resonancia y la frecuencia de corte en torno al 60%. Este tono suena una duodécima (una octava y una quinta) más alto que el tono básico. Resulta evidente que exactamente tres ciclos del armónico superior enfatizado entran en un ciclo de la onda básica: El efecto del filtro resonante puede compararse con un ecualizador gráfico con todos los faders por encima de 660 Hz hacia abajo, pero con el de 660 Hz (frecuencia de corte) en su posición máxima (resonancia). Los faders para frecuencias por debajo de 660 Hz permanecen en el centro (0 dB). Si se desactiva la señal del oscilador, un ajuste máximo de resonancia provoca la autooscilación del filtro. De este modo se genera una onda sinusoidal.668 Apéndice Nociones básicas de sintetizadores Otras ondas del oscilador Las ondas reciben el nombre de ondas en diente de sierra, cuadradas, de pulso o triangulares debido a su forma cuando se visualizan en un oscilograma (como en el Editor de muestras de Logic Pro). A continuación se muestra la onda triangular: La onda triangular cuenta con pocos armónicos, lo que resulta evidente debido a su forma, más parecida a una onda sinusoidal que a una onda en diente de sierra. Esta onda contiene únicamente armónicos impares (sin octavas). La documentación tradicional sobre sintetizadores recomienda el uso de la onda triangular para la creación de sonidos similares a los de una flauta. No obstante, en la era del muestreo, resulta bastante complicado vender a nadie una onda triangular como un sonido de flauta. La captura de pantalla anterior muestra una onda rectangular. La onda rectangular contiene todos los armónicos impares, cuyas amplitudes disminuyen proporcionalmente con el número correspondiente. La anchura entre impulsos puede establecerse en cualquier valor, y se utiliza como dirección de modulación. La documentación tradicional sobre sintetizadores compara la onda rectangular con el sonido de un clarinete, ya que el clarinete no presenta ningún armónico par en una determinada gama de frecuencias.Apéndice Nociones básicas de sintetizadores 669 Envolventes ¿Cuál es el significado del término envolvente en este contexto? La imagen representa un oscilograma de un tono de percusión. Resulta sencillo observar cómo el nivel alcanza inmediatamente su punto más alto, para decaer a continuación. Si traza una línea que rodee la mitad superior del oscilograma, puede denominarla envolvente del sonido (un gráfico que visualiza el nivel como una función de tiempo). El generador de envolventes es el encargado de ajustar la forma de la envolvente. La captura de pantalla muestra la grabación de un sonido de ES1 creado mediante estos ajustes de parámetros ADSR (attack time o tiempo de ataque, decay time o tiempo de caída, sustain level o nivel de sostenimiento y release time o tiempo de liberación): ataque lo más corto posible, valor medio para caída, cero para sostenimiento, valor medio para desvanecimiento. Al pulsar una tecla, la envolvente pasa de cero a su nivel máximo en el tiempo de ataque, cae desde dicho nivel al nivel de sostenimiento en el tiempo de caída y mantiene el nivel de sostenimiento mientras se mantiene pulsada la tecla. Al soltar la tecla, la envolvente cae de su nivel de sostenimiento a cero durante el tiempo de liberación. La envolvente de cuerdas o metales del sonido siguiente (que no aparece en este gráfico) tiene un tiempo de ataque y liberación mayores y un nivel de sostenimiento superior.670 Apéndice Nociones básicas de sintetizadores El generador de envolventes también puede controlar la subida y bajada de la frecuencia de corte. También se puede utilizar este tipo de generadores para modular otros parámetros. En este contexto, la modulación puede considerarse como un mando a distancia de un parámetro determinado. Existen más fuentes que pueden hacer las veces de fuente de modulación: por ejemplo, el tono (número de nota), la sensibilidad a la velocidad y la rueda de modulación. 671 Glosario Glosario AAC Abreviatura de Advanced Audio Codec. Algoritmo de compresión y descompresión y formato de archivo de datos de audio. AAF Abreviatura de Advanced Authoring Format. Formato de archivo de intercambio de proyectos multiplataforma, que puede utilizarse para importar varias pistas de audio, incluidas las referencias a pistas, posiciones cronológicas y automatización de volumen. accelerando Aceleración gradual del tempo (véase tempo). ADAT Abreviatura de Alesis Digital Audio Tape, un grabador de casete que utiliza cintas de vídeo S-VHS para grabar audio con una profundidad de 16 a 20 bits. ADAT óptico Interfaz óptica para la transmisión en paralelo de ocho canales de audio mediante un cable de fibra óptica. Se trata de un estándar muy aceptado para interfaces digitales multicanal. AES/EBU Abreviatura de Audio Engineering Society/European Broadcasting Union. Esta asociación mantiene una norma de formato de transmisión profesional para las señales estéreo de audio digital llamado AES/EBU. El formato es similar al S/P-DIF, pero utiliza líneas balanceadas con un voltaje más alto. Las interfaces coaxiales AES/EBU y S/P-DIF pueden comunicarse directamente, dependiendo del tipo de dispositivos implicados. agudos Sonidos o componentes de alta frecuencia de un sonido. Véase frecuencia. AIFF Abreviatura de Audio Interchange File Format. Se trata de un formato de archivo multiplataforma compatible con gran número de aplicaciones de edición de audio y vídeo digital. El formato AIFF de audio puede utilizar diversas profundidades de bits, siendo las más comunes 16 y 24 bits. ajuste 1) Valor de un parámetro. 2) Conjunto de valores de parámetros de módulo que se pueden cargar, guardar, copiar y pegar por medio del menú Settings. Los ajustes de un módulo se conocen también como preajustes. Véanse también preajuste y menú Settings.672 Glosario AKAI Formato de datos de muestreo muy común, con el que es compatible EXS24 mkII. ALAC Abreviatura de Apple Lossless Audio Codec, un algoritmo de codificación y descodificación que proporciona compresión de audio sin pérdidas. alias Puntero a un pasaje MIDI en el área Organizar. Un alias no contiene ningún dato. Se limita a apuntar hacia los datos del pasaje MIDI original. Los alias se pueden crear arrastrando, con las teclas Mayúsculas + Opción pulsadas, el pasaje MIDI original hasta una nueva ubicación. No es posible editar directamente un alias. Cualquier modificación del pasaje original se verá reflejada en el alias. aliasing Una perturbación digital que aparece cuando el material muestreado contiene frecuencias superiores a la mitad de la frecuencia de muestreo. alternar Cambiar entre dos estados, como activado y desactivado; se aplica a ventanas, valores de parámetros y demás. ampliación Acción de agrandar (acercarse a) o reducir (alejarse de) la visualización en una ventana. amplificación Acción de elevar un nivel de audio (véase corte). amplificador Dispositivo que aumenta el nivel de la señal. amplitud Término utilizado para referirse a la cantidad de señal. En una señal de audio, la amplitud es el volumen del sonido medido en decibelios (dB). Apple Loops Formato de archivo de audio, usado habitualmente para elementos musicales rítmicos recurrentes o elementos susceptibles de repetición. Apple Loops contiene etiquetas y transitorios utilizados por Logic Pro en tareas de extensión del tiempo y desplazamiento de tonos. Estas etiquetas posibilitan la rápida localización de archivos por instrumento, género o estilo en el Navegador de bucles. archivo de audio Cualquier grabación digital de sonido almacenada en el disco rígido. Logic Pro puede guardar archivos de audio en los formatos AIFF, WAV, Sound Designer II y CAF. Todos los archivos WAV grabados y volcados mediante bounce se guardan en formato Broadcast Wave. archivo Standard MIDI (SMF) Formato de archivo estándar para el intercambio de canciones entre distintos secuenciadores o reproductores de archivos MIDI. Los archivos MIDI estándar no son específicos de un programa secuenciador, tipo de ordenador o dispositivo concreto. Cualquier secuenciador podría interpretar al menos el formato de archivo MIDI del tipo 0. Los archivos Standard MIDI contienen información sobre los eventos MIDI, incluidas posiciones de tiempo y asignaciones de canal, nombres de pistas individuales, nombres de instrumentos, datos de controlador, cambios de tempo, etc.Glosario 673 arrastrar y soltar Sujetar objetos con el ratón, moverlos y soltar el botón del ratón. ASCII Abreviatura de American Standard Code for Information Interchange. Código norteamericano estándar de caracteres de ordenador que permite a los ordenadores manejar caracteres de texto. Al introducir caracteres ASCII desde el teclado, el ordenador los interpreta como binarios, de forma que puedan ser manipulados, almacenados y recuperados. Véase también scan code. ataque Fase de inicio de un evento sonoro. También, parte de una envolvente. atenuar Disminuir el nivel de una señal de audio (véase también amplificar y cortar). audición binaural Descripción de la forma en que el ser humano procesa la información de posición del audio, permitiendo que se reconozca la dirección de una fuente de sonido (delante, detrás, arriba, abajo, izquierda o derecha de la posición de escucha). Audio Units (AU) Audio Units es el formato Mac OS X estándar para módulos en tiempo real. Se puede utilizar con efectos de audio, instrumentos de software y Generadores. El formato Audio Units está incorporado en el sistema operativo; los módulos Audio Units instalados están disponibles simultáneamente para todos los programas relevantes. auto-oscilación La auto-oscilación es una característica típica de los circuitos de filtro analógicos. Tiene lugar cuando el filtro se alimenta a sí mismo y comienza a oscilar en su frecuencia natural al emplear valores de resonancia elevados. automatización La automatización consiste en la posibilidad de grabar, editar y reproducir los movimientos de todos los potenciómetros, controles y botones, incluidos reguladores de volumen, controles de panorámica, EQ y envíos auxiliares, además de los parámetros de los módulos de instrumentos y efectos. Bajo Instrumento musical. El término también puede referirse a los sonidos o componentes de baja frecuencia de un sonido. Véase frecuencia. barra de desplazamiento y deslizador Barra vertical en el borde de una ventana. Contiene una caja móvil que se utiliza para seleccionar la sección del proyecto visible en la ventana. barra de menú local Menú de una ventana que contiene solo las funciones relevantes para esa ventana concreta. barra de menús principal Barra en la parte superior de la pantalla que ofrece funciones globales como abrir, guardar exportar e importar proyectos. No ofrece acceso a las funciones locales de las ventanas. barrido Monitorización (reproducción) mientras se realiza un avance o retroceso rápido.674 Glosario botón Enlace Botón con un eslabón que se encuentra en la parte inferior izquierda de la mayoría de las ventanas de Logic Pro. Controla los enlaces entre las distintas ventanas. bounce Procesado de los pasajes de audio o MIDI junto con los efectos aplicados, como el retardo o la compresión, y combinación de todos ellos en un archivo de audio. bpm Abreviatura de beats per minute, “tiempos por minuto”, una medida del tempo de una pieza de música. Por ejemplo: 120 bpm significa que en un minuto habrá 120 tiempos (negras). Broadcast Wave Véase Onda. bucle Formato de archivo de audio que contiene elementos musicales rítmicos recurrentes o elementos susceptibles de repetición. bus Los buses se utilizan para enviar audio a los canales auxiliares para procesarlos o realizar submezclas. byte de estado Primer byte de un mensaje MIDI, que determina el tipo de mensaje. bytes de datos Definen el contenido de un mensaje MIDI. El primer byte de datos representa el número de nota o controlador y el segundo representa la velocidad o el valor de controlador. cadena lateral Una cadena lateral (“side chain”) es en realidad una señal de entrada alternativa (normalmente dirigida a un efecto) que se utiliza para controlar un parámetro de efecto. Como ejemplo, se puede utilizar una cadena lateral que contenga un bucle de percusión para que actúe como señal de control para una puerta en una pista de colchón con sostenimiento, creando así un efecto de puerta rítmico con el sonido del colchón. CAF Abreviatura de Core Audio Format. Este formato de archivo se puede utilizar como un contenedor de archivos de audio comprimidos o sin compresión y de (casi) cualquier tamaño, frecuencia de muestreo o profundidad de bits. El formato de archivo CAF puede manejar grabaciones de audio de unas 3 horas de duración con una frecuencia de muestreo de 44,1 kHz (más breves con frecuencias de muestreo más altas). caída Parámetro de envolvente que determina el tiempo que la señal tarda en caer desde el nivel máximo de ataque hasta el nivel de sostenimiento. Véase envolvente. canal de instrumento Logic Pro y MainStage ofrecen soporte para instrumentos basados en software. Los módulos de instrumento de software se insertan en la ranura de instrumento de los canales de instrumento. canal de salida Tipo de canal del Mezclador que controla el nivel de salida y la panorámica o balance de cada salida física de la interfaz de audio. Glosario 675 canal maestro Canal del Mezclador que funciona como una etapa de atenuación aparte y modifica la ganancia de todos los canales de salida sin que esto afecte a las relaciones de nivel entre ellos. canal MIDI Un canal MIDI es un “conducto” para los datos MIDI que fluyen a través de los puertos MIDI. A través de un puerto pueden pasar hasta 16 canales MIDI distintos a la vez. Las pistas grabadas en Logic Pro se pueden dirigir a distintos conductos (canales), que pueden contener datos diferentes, y reproducirse así con distintos sonidos asignados a cada canal. Por ejemplo, canal 1: piano, canal 2: bajo, canal 3: cuerdas, etc. Se supone que los dispositivos que lo reciben pueden recibir datos por más de un canal y que pueden reproducir distintos sonidos simultáneamente (véase multitímbrico). cantidad de modulación La potencia o intensidad de la modulación. casilla Un pequeño recuadro. Se hace clic en él para seleccionar o anular la selección de (activar o desactivar) una opción. CD Audio Abreviación de Compact Disc—Audio, una norma para los CD de música en estéreo: 44,1 kHz de frecuencia de muestreo y 16 bits de profundidad. centésima División de afinación de un semitono. Un semitono contiene cien centésimas. Muchos de los instrumentos de software de Logic Studio cuentan con un parámetro Fine que permite afinar los sonidos por pasos de centésimas. claqueta Metrónomo, o sonido del metrónomo. comando de teclado Función que puede ejecutarse pulsando una tecla o combinación de teclas específica en el teclado del ordenador o del controlador MIDI. combinar Mezclar o unir dos o más eventos o pasajes MIDI en un solo evento o pasaje. compás En notación musical, un compás es una medida que contiene un número determinado de tiempos y establece la estructura rítmica de una pieza musical. compresor Efecto que restringe el rango dinámico de una señal de audio (véase también expansor). Configuración de Audio MIDI (AMS) La utilidad Configuración de Audio MIDI (AMS) se emplea para configurar los dispositivos de entrada y salida de audio y MIDI conectados al ordenador. controlador Tipo de datos MIDI. Por ejemplo: reguladores, pedales o parámetros estándar como el volumen y la panorámica. El tipo de comando va codificado en el primer byte de datos; el valor que se envía o recibe va codificado en el segundo byte de datos.676 Glosario conversor AD o ADC Abreviación de conversor de analógico a digital: dispositivo que convierte una señal analógica en una señal digital. conversor DA o DAC Abreviación de conversor de digital a analógico: dispositivo que convierte una señal digital en una señal analógica. conversor de frecuencia de muestreo Dispositivo o algoritmo que traduce una frecuencia de muestreo a otra. Core Audio Sistema estándar de drivers de audio en todos los ordenadores Macintosh con la versión 10.2 de Mac OS X o superior. Core Audio es parte integrante de Mac OS X y permite el acceso a todas las interfaces de audio compatibles con Core Audio. Core MIDI Sistema estándar de drivers de MIDI en todos los ordenadores Macintosh con la versión 10.2 de Mac OS X o superior. Core MIDI es parte integrante de Mac OS X y permite la conexión de todas las interfaces de MIDI compatibles con Core MIDI. corte Acción de reducir un nivel o una frecuencia al utilizar la ecualización u otros filtros. También se utiliza para describir la división y eliminación física de partes de archivos, pasajes, etc. (véase también amplificación y atenuación). cruce cero Punto de un archivo de audio en el que la onda cruza el eje de amplitud cero. Cuando se corta un archivo de audio por el punto de cruce cero no aparece ningún clic en el punto de corte. cuadro de diálogo Ventana que contiene una consulta o mensaje. Es preciso interactuar con ella (pulsando un botón) antes de continuar. cuantización Corrección de la posición de las notas en el tiempo por el procedimiento de moverlas al punto más cercano de la rejilla elegida. cuenta atrás Tiempos que se marcan antes del inicio de una grabación o reproducción. curva Bezier Curva creada a partir de una línea que contiene dos puntos. La posición de los puntos modifica la forma de la línea, lo que permite convertirla en una curva. En una aplicación informática, las curvas Bezier se crean moviendo unos tiradores en esos dos puntos y ajustando así la forma de la curva. Toma su nombre de Pierre Bézier, que descubrió la fórmula matemática de estas curvas. DAW Abreviatura de Digital Audio Workstation. Ordenador utilizado para reproducir, mezclar y producir archivos de audio. dB Abreviación de decibelios, unidad de medida que describe la relación entre los niveles de voltaje, intensidad o potencia, especialmente en los sistemas de audio. deesser Procesador de señal que elimina los silbidos o siseos de la señal de audio.Glosario 677 desactivar Desactivar un módulo. Los módulos desactivados no consumen recursos del sistema. In desplazamiento de CC Error que puede provocar que se superponga una corriente continua (CC) a la señal de audio, causando un desplazamiento vertical de la onda mostrada en el Editor de muestras.destructivo El procesamiento destructivo de audio consiste en que los datos existentes en un archivo de audio son modificados, al contrario de lo que ocurre cuando solo se editan los parámetros de los dispositivos o de la reproducción. DFS Abreviatura de Digital Full Scale. Expresado a veces como 0 dB DFS. Este es el máximo nivel que en teoría puede alcanzar una señal digital antes de que aparezca saturación u otros tipos de distorsión. digital Descripción de los datos que se almacena o transmite como una secuencia de unos y ceros. Más habitualmente, se refiere a los datos binarios representados por medio de señales electrónicas o electromagnéticas. Todos los archivos utilizados en las aplicaciones de Logic Studio son digitales. Compárese con analógico. Digital Full Scale Véase DFS. dinámica Cambios en el volumen o en otros aspectos de la pieza musical a lo largo del tiempo. direccionamiento Generalmente se refiere a la forma en que se envía el audio a través de las unidades de procesamiento. También se suele usar para describir asignaciones especificas de entrada y salida. distorsión Efecto que se produce cuando se supera el límite de lo que puede ser adecuadamente reproducido, dando como resultado un chirrido agudo. driver Los drivers son programas que permiten que diversos elementos de software y hardware sean reconocidos por las aplicaciones informáticas. Si no se instala correctamente el driver apropiado para el hardware de audio, es posible que el ordenador no lo reconozca o no trabaje adecuadamente con él. Véase pestaña Dispositivos. DSP (digital signal processing) Procesamiento matemático de la información digital que modifica una señal. Un ejemplo de esto es la ranura de inserción de los canales de Logic Pro, que asigna efectos DSP como compresión dinámica y retardo a la señal de un canal. Incluso las operaciones sencillas como la modificación del volumen y la panorámica son cálculos DSP. ecualización Véase EQ. ecualización shelving Tipo de ecualización que permite incrementar o atenuar el intervalo de frecuencias por encima o por debajo de la frecuencia especificada.678 Glosario efecto Tipo de algoritmo de software que modifica el sonido de una señal de audio de diversas maneras. Logic Studio incluye un conjunto de efectos de ecualización, de dinámica, cronológicos, de modulación y de distorsión. efecto de filtro Los filtros son efectos diseñados para reducir la energía de una frecuencia específica de la señal. Los nombres de cada filtro indican cómo funcionan. Por ejemplo: un filtro de paso bajo permite que pasen las frecuencias más bajas que la frecuencia de corte (véase frecuencia de corte). efecto de filtrado peine Con este nombre se suele designar un breve retardo de realimentación que subraya determinados armónicos. El nombre deriva del aspecto del gráfico de frecuencia, que se asemeja a los dientes de un peine. efecto chorus Efecto que se obtiene superponiendo dos sonidos idénticos con un retardo y modulando ligeramente el tiempo de retardo de uno de los sonidos o de ambos. Esto hace que la señal de audio dirigida a través del efecto suene más espesa y más rica, creando la ilusión de varias voces. envío Forma abreviada de “envío auxiliar”. Salida de un dispositivo de audio utilizada para dirigir una cantidad controlada de la señal a otro dispositivo. Los envíos se suelen utilizar para enviar varias señales al mismo efecto, algo muy útil con efectos que consumen muchos recursos, como la reverberación. envolvente Una envolvente es una representación gráfica de la variación que experimenta un sonido a lo largo del tiempo. La envolvente, cuando se utiliza como mecanismo de control, determina básicamente la forma en que un sonido se inicia, continúa y finaliza. Las envolventes de sintetizador suelen constar de fases de ataque, caída, sostenimiento y liberación. EQ Abreviatura de ecualizador. Los ecualizadores se utilizan para amplificar o cortar las frecuencias de una señal de audio. Hay varios tipos de EQ disponibles en las aplicaciones de Logic Studio. escala Grupo de notas musicales relacionadas (tonos) que constituye la base de la melodía y la armonía de una pieza musical. Las escalas más comunes son la escala mayor y la menor. estéreo Abreviación de reproducción estereofónica del sonido de dos canales de audio distintos. Compárese con mono. etiqueta de ayuda Pequeña ventana de texto que aparece cuando el cursor del ratón se sitúa sobre un elemento de la interfaz. Muestra el nombre o el valor del elemento. Durante las operaciones de edición, tales como desplazar o cortar un pasaje, una etiqueta de ayuda más grande muestra la posición actual (y la inicial) del pasaje o función en tiempo real.Glosario 679 evento Comando MIDI individual, como un comando Note On. Los movimientos continuos de un controlador, como la rueda de modulación, producen una rápida sucesión de eventos individuales, cada uno de ellos con un valor absoluto. expansor Proceso de efectos que incrementa el rango dinámico de una señal de audio. Se trata de la antítesis del efecto de compresión (véase compresor). exportar Crear una versión de un archivo, como un proyecto de Logic Pro, en un formato distinto que puedan distribuir y utilizar otras aplicaciones. factor Q Término asociado generalmente con los ecualizadores. El factor Q es el factor de calidad de la ecualización; se utiliza para seleccionar un intervalo de frecuencias más amplio o más reducido de entre el espectro sonoro global de la señal entrante. filtro de bloqueo de banda Este filtro corta la banda de frecuencia centrada en torno al a frecuencia de corte mientras que permite el paso a las frecuencias que se encuentran más alejadas. Las frecuencias medias se hacen más suaves, mientras que las frecuencias altas y bajas se mantienen inalteradas. filtro de corte alto Un filtro de corte alto es básicamente un filtro de paso bajo sin controles de pendiente o resonancia. Como sugiere el nombre, atenúa las frecuencias por encima de la frecuencia de corte. filtro de corte bajo Un filtro de corte bajo es básicamente un filtro de paso alto sin controles de pendiente o resonancia. Atenúa todas las frecuencias por debajo de la frecuencia de corte. filtro de muesca Este tipo de filtro corta la banda de frecuencia que rodea directamente a la frecuencia de corte, permitiendo el paso a las demás frecuencias. filtro de paso alto Un filtro de paso alto permite que pasen las frecuencias por encima de la frecuencia de corte. Un filtro de paso alto sin controles de pendiente o resonancia se conoce habitualmente como filtro de corte bajo. Filtro de paso bajo Un filtro de paso bajo define la máxima frecuencia que podrá pasar sin resultar afectada, controlando así la brillantez del sonido. Toda señal por encima de esta frecuencia se cortará. Cuanto más alta sea la frecuencia de corte, más altas serán las frecuencias que puedan pasar. Un filtro de paso bajo sin controles de pendiente o resonancia es un filtro de corte alto. filtro de paso de banda Este filtro permite el paso únicamente a la banda de frecuencia centrada en torno a la frecuencia de corte, mientras que excluye las frecuencias que se encuentran más alejadas (los graves y agudos). El resultado es un sonido que contiene abundantes frecuencias del intervalo de medios. Véase también filtro. 680 Glosario filtro de todo paso Filtro que permite el paso de todas las frecuencias y proporciona únicamente un desplazamiento o un retardo de fase, sin modificar de forma perceptible la característica de amplitud. FireWire Marca comercial de Apple para la norma IEEE 1394. Se trata de una interfaz de conexión en serie rápida y versátil que suele utilizarse para conectar interfaces de audio y unidades de procesamiento de audio a los ordenadores. FireWire es muy adecuado para aplicaciones que movilizan grandes cantidades de datos, y puede utilizarse para conectar discos rígidos, escáners y otros tipos de periféricos. Hay dos versiones de FireWire: FireWire 400 y FireWire 800. La segunda es la más rápida y utiliza un tipo de conector distinto. Con los cables adecuados, es posible utilizar dispositivos FireWire 400 en un puerto FireWire 800; pero esto reducirá a la mitad el ancho de banda de todos los dispositivos conectados a ese puerto (véase también M-LAN). flanger El efecto flanger es muy similar al efecto chorus: una señal ligeramente retardada (más breve que la del efecto chorus) se reenvía a la entrada de línea del retardo. El efecto flanger produce un sonido más espeso y levemente fuera de fase. fotograma Unidad de tiempo. En la norma SMPTE, un segundo se divide en fotogramas, que corresponden a una imagen fija en un archivo o cinta de vídeo. frecuencia El número de vibraciones por segundo de una señal de sonido, medido en ciclos por segundo, o hercios (Hz). frecuencia de corte Frecuencia a la que se atenúa en 3 dB una señal de audio que pase por un filtro de paso alto o bajo. frecuencia de muestreo Cuando una señal de audio analógica se convierte en señal digital, este término se refiere a la cantidad de veces por segundo que se toma una muestra del archivo de audio. función Congelar La función Congelar realiza procesos individuales de bounce sin conexión para cada pista congelada, ahorrando casi el 100% del consumo de CPU requerido por instrumentos de software y módulos de efectos. Genera un archivo congelado con todos los módulos de una pista, incluidos los módulos de instrumento de software, si los hubiera, y todos los datos de automatización relacionados. función Deshacer Función que revierte la última operación de edición. GM Abreviatura de General MIDI. Norma para los dispositivos de sonido MIDI que especifica un conjunto uniforme de sonidos de instrumento para los 128 números de programa, una asignación de tecla estándar para los sonidos de percusión en el canal MIDI 10, la ejecución multitímbrica de 16 partes y una polifonía de al menos 24 voces. Las especificaciones GM están pensadas para asegurar la compatibilidad entre los dispositivos MIDI. Una secuencia musical generada por un instrumento GM debería sonar correctamente en cualquier otro sintetizador o dispositivo GM.Glosario 681 grabación Acción de capturar una ejecución como datos de audio o MIDI. El término también se utiliza frecuentemente para referirse a los datos en sí; en Logic Pro se ha trazado una distinción mediante el uso de las palabras pasaje o archivo para evitar la confusión al hablar de grabaciones. GS Norma GM extendida, desarrollada por Roland Inc. icono Pequeño símbolo gráfico. En Logic Pro es posible asignar un icono a cada pista. importación Proceso de insertar archivos de distintos tipos en un proyecto de. Los archivos importados pueden haber sido creados en otra aplicación, capturados desde otro dispositivo o traídos de otro proyecto de. Inspector Área en el borde izquierdo de Organizar de Logic Pro y de los editores, que contiene las cajas de parámetros y los canales (Organizar) de la pista seleccionada. Véase también cajas de parámetros. El área Inspector se va actualizando para reflejar los parámetros relativos a la ventana en primer plano. instrumento de software Equivalente en software de los sampler de hardware y módulos de sintetizador, o de fuentes de sonido acústico como baterías o guitarras. Los sonidos generados por los instrumentos de software se calculan en la CPU del ordenador y se reproducen mediante las salidas de la interfaz de audio. Coloquialmente se les suele llamar softsintes o softsamplers. integrado Se refiere al procesamiento local de los efectos e instrumentos de software de Logic Pro. La CPU del ordenador calcula localmente los efectos e instrumentos. Integrado también se aplica al formato de módulo interno de Logic Pro, distinto del formato Audio Units. Los módulos integrados de Logic Pro solo funcionan en Logic Pro. interfaz 1) Componente de hardware, como un dispositivo de audio o MIDI, que permite a las aplicaciones de Logic Studio interactuar (conectarse) con el mundo exterior. Se necesita una interfaz de audio o MIDI para introducir o extraer sonidos o datos MIDI del ordenador. Véase también interfaz de audio. 2) Elementos gráficos de las aplicaciones de Logic Studio con los que puede interactuar el usuario. Un ejemplo sería Organizar de Logic Pro, donde se interactúa con elementos de interfaz gráfica como los pasajes para crear un proyecto dentro de la interfaz global de Logic Pro. interfaz de audio Dispositivo que se utiliza para introducir y extraer sonidos del ordenador. Una interfaz de audio convierte los datos digitales de audio enviados por el ordenador en señales analógicas que pueden emitirse mediante un altavoz. En la dirección opuesta, una interfaz de audio convierte las señales analógicas (como una ejecución vocal) en datos digitales que el ordenador puede analizar.682 Glosario latencia Es posible que exista un retardo entre la ejecución en el teclado y la audición del sonido. Se trata de una forma de latencia. A ello contribuyen una serie de factores entre los que se incluyen la interfaz de audio en uso y los drivers de audio y MIDI. Uno de estos factores puede ser controlado por el usuario: el tamaño del buffer E/S, que se ajusta en las preferencias de Dispositivos. legato Técnica de ejecución musical que consiste en ligar suavemente una nota con la siguiente. LFO Abreviatura de Low Frequency Oscillator. Oscilador que produce señales de modulación por debajo del intervalo de frecuencia de audio, en un ancho de banda comprendido entre 0,1 y 20 Hz, y a veces de hasta 50 Hz o 400 Hz. longitud de palabra Véase profundidad de bits. M-LAN Versión de la interfaz FireWire diseñada por Yamaha. Posibilita la conexión directa de los mezcladores digitales de Yamaha y otros dispositivos con un puerto FireWire de Macintosh (véase FireWire). marco de selección Técnica consistente en seleccionar pasajes, objetos o eventos consecutivos haciendo clic y arrastrado el ratón en torno a los elementos deseados. Aparece un marco de selección (un contorno) que se expande desde la posición inicial del cursos del ratón. Todos los objetos incluidos en el contorno de selección o tocados por él quedarán seleccionados. margen de sobrecarga Término alternativo para el rango dinámico. Véase rango dinámico. matriz de modulación El EXS24 mkII (entre otros instrumentos de Logic Studio) contiene una rejilla que permite modificar ciertos parámetros de destino, como el tono, con algunos moduladores (fuentes de modulación). En EXS24 mkll esta rejilla se denomina matriz de modulación. medidor de nivel Medidor que monitoriza los niveles de entrada o salida de audio hacia o desde el ordenador. En las aplicaciones de Logic Studio, los medidores de nivel se utilizan al grabar, organizar y editar archivos de audio, y cuando se crea una mezcla. medidor de pico Medidor de audio digital que muestra el volumen absoluto de una señal de audio a medida que se reproduce. Se llama así porque permite visualizar con exactitud cada pico de la señal. memoria virtual Área del disco rígido que el ordenador utiliza como extensión de la memoria RAM. Comparada con la RAM física, tiene el inconveniente de un tiempo de acceso muy lento. mensaje de inflexión de tono Mensaje MIDI transmitido por la rueda de inflexión de tono de un teclado MIDI.Glosario 683 mensaje MIDI Mensaje transmitido por medio de MIDI, consistente en un byte de estado y ninguno, uno o varios bytes de datos (con comandos exclusivos del sistema). Véase evento. menú jerárquico Menús estructurados que abren submenús en cascada al seleccionar una entrada individual en un nivel superior. menú Settings Se encuentra en la cabecera gris de la parte superior de las ventanas de módulo de Logic Pro. Permite guardar, cargar, copiar y pegar ajustes: los valores de los parámetros de efectos e instrumentos de software. metadatos Los metadatos son datos descriptivos adicionales que se almacenan en la cabecera de ciertos tipos de archivo (por ejemplo, AAF). Se utilizan para referirse a contenidos externos, para simplificar las búsquedas y otras funciones. metrónomo Dispositivo que produce un sonido que marca los tiempos. En Logic Pro se puede configurar en los ajustes de Metrónomo del proyecto. mezcla Término comúnmente usado para describir la realización de un bounce (véase bounce) o la combinación de pistas (véase combinar). mezcla procesada/mezcla seca Proporción de la señal a la que se han añadido efectos (procesada) y señal original sin procesar (seca). mezclar Dar forma al sonido global de un proyecto ajustando los niveles de volumen, la posición panorámica, añadiendo ecualización y otros efectos y utilizando la automatización para alterar dinámicamente estos y otros aspectos. MIDI Abreviatura de Musical Instrument Digital Interface. Interfaz de hardware y software normalizada, asíncrona, en serie y orientada a objetos destinada a los instrumentos musicales electrónicos. MIDI es una norma industrial que permite que dispositivos como los sintetizadores y los ordenadores se puedan comunicar entre sí. Controla el tono, la duración y el volumen de un evento de nota musical, entre otras características. MIDI Time Code (MTC) Traducción de una señal de código de tiempo SMPTE a señal de código de tiempo MIDI estándar. MTC se utiliza para sincronizar Logic Pro con dispositivos MIDI, otros secuenciadores, cintas de vídeo y audio o discos rígidos con soporte para MIDI Time Code. MTC determina las posiciones absolutas de tiempo y soporta mensajes de inicio, detención y continuar. modo Local Off Modo de funcionamiento de un teclado MIDI en el que el teclado no reproduce directamente su generador de sonido integrado. De esta forma se puede utilizar como teclado maestro con las aplicaciones de Logic Studio.684 Glosario modo Multi de MIDI Modo de funcionamiento multitímbrico en un dispositivo de sonido MIDI, en el que se pueden controlar (polifónicamente) distintos sonidos en canales MIDI diferentes. Un dispositivo de sonido en modo multi se comporta como varios dispositivos de sonido polifónico. General MIDI describe un modo multi de 16 partes (la posibilidad de controlar independientemente 16 partes). La mayoría de los generadores de sonido actuales cuentan con soporte para el modo multi. En Logic Pro, los dispositivos de sonido en modo multi se manejan por medio de objetos multiinstrumento. Normalmente se hace referencia a estos dispositivos con modo MIDI y modo multi como multitímbricos (véase multitímbrico). modo Multi Trigger Este término está asociado con sintetizadores como ES1. En este modo, la envolvente de un sintetizador se suele reactivar con cada evento de nota entrante. modo Single Trigger Este término está asociado con sintetizadores como ES1. En este modo, las envolventes no se vuelven a accionar cuando se reproducen notas ligadas (legato). modulación Generalmente, un ligero cambio que varía continuamente. Muchos de los efectos y sintetizadores de Logic Studio contienen moduladores. módulo Aplicación de software que amplía las funciones del programa principal (en este caso, una de sus aplicaciones de Logic Studio). mono Abreviación de reproducción monofónica del sonido. Mezcla de los canales de audio en una sola pista, utilizando cantidades iguales de la señal del canal de audio izquierdo y de la del derecho. Compárese con estéreo. MP3 Abreviación de MPEG-2 Audio Layer 3. Formato de archivo de audio comprimido, utilizado frecuentemente para distribuir archivos de audio en Internet. MTC Véase MIDI Time Code. muestra Grabación digital de un sonido en un momento concreto del tiempo. muestreo Proceso por el que se convierte el audio analógico en información digital. La frecuencia de muestreo de un flujo de audio especifica la cantidad de muestras que se toman cada segundo (véase frecuencia de muestreo). Una frecuencia de muestreo más alta generará audio de más calidad. multitímbrico Este término se refiere a un instrumento u otro dispositivo que puede reproducir diferentes sonidos al mismo tiempo utilizando varios canales MIDI. Véase modo Multi de MIDI.Glosario 685 nivel de ampliación La cantidad de ampliación del contenido de una ventana. Ampliando a un nivel más alto es posible realizar ediciones más precisas. Inversamente, se puede reducir por completo el nivel de ampliación para ver el proyecto completo y trabajar con secciones extensas. normalizar Esta función aplica los ajustes actuales de la caja de parámetros a los eventos MIDI seleccionados (modificando los propios eventos) y elimina los ajustes de parámetros existentes. Con respecto al audio, una función Normalizar distinta eleva el volumen de un archivo de audio grabado hasta el máximo nivel digital sin alterar el contenido dinámico. número de nota Tono de una nota MIDI, controlado por el primer byte de datos de un evento de nota MIDI. objeto de instrumento Objeto del Entorno de Logic Pro diseñado para comunicarse con un dispositivo de único canal. Un objeto de instrumento representa un dispositivo físico o virtual que maneja datos MIDI. Véase también objeto multiinstrumento. objeto multiinstrumento Objeto del Entorno de Logic Pro que representa un dispositivo multitímbrico de hardware o software que reacciona a los mensajes MIDI. El objeto multiinstrumento consiste básicamente en 16 objetos de instrumento metidos en un mismo paquete. Cada uno de ellos, llamado subinstrumento, tiene un canal MIDI fijo. Todos los subcanales comparten el mismo puerto MIDI. Los demás parámetros se pueden ajustar independientemente. El propósito del objeto multiinstrumento es ocuparse de los dispositivos MIDI multicanal, que pueden recibir datos MIDI (y reproducir distintos sonidos) en diferentes canales MIDI. onda Representación visual de una señal de audio. Los gráficos de onda van de izquierda a derecha y están centrados con respecto a una línea horizontal. Las partes más fuertes de la onda (picos de amplitud) se ven como crestas más largas o curvas más altas. opción Función alternativa, a menudo presentada como una casilla y otras veces como una entrada de menú. Opción Tecla de modificación, conocida en Windows como la tecla Alt. OpenTL Abreviación de Open Track List. Este formato de archivo, normalmente utilizado para intercambiar datos con grabadoras de disco rígido Tascam como la MX 2424, se puede importar a y exportar de Logic Pro. El formato de archivo OpenTL solo permite el intercambio de datos de audio (pasajes de audio, incluidos los detalles de posición de pista) Cuando se utiliza la función de exportación a OpenTL de Logic Pro, se ignoran los datos de MIDI y de automatización. oscilador Un oscilador de sintetizador genera una corriente alterna utilizando una selección de ondas que contienen cantidades distintas de armónicos.686 Glosario panorámica binaural Proceso que simula la audición binaural. panorámica, posición panorámica Colocación de las señales de audio mono en el campo del estéreo por el método de ajustar distintos niveles en ambos lados (véase Balance). parámetro Swing Modifica el ritmo rígido de la rejilla de cuantización retardando cada nota alterna de una subdivisión especificada en una cantidad definida. pasaje Los pasajes se encuentran en las pistas de Organizar de Logic Pro: se trata de barras rectangulares que actúan como contenedores de los datos de audio o MIDI. Existen tres tipos diferentes de pasajes: pasajes de audio, pasajes de MIDI y pasajes de carpeta (generalmente llamados carpetas). Véanse también pasaje de audio, pasaje MIDI y carpeta. pedal de resonancia Interruptor momentáneo que se maneja con el pie y está conectado a teclados MIDI. Transmite el controlador MIDI número 64, que es grabado y reproducido por Logic Pro. película Véase vídeo. pendiente de filtro La pendiente de filtro es la inclinación o severidad de la atenuación del filtro (la reducción de nivel). Como ejemplos, una pendiente de filtro de 6 dB por octava sonaría mucho más suave que una pendiente de filtro de 12 dB por octava. pico 1) El nivel más alto de una señal de audio. 2) Partes de una señal de audio digital que sobrepasan los 0 dB, produciendo saturación. pico de amplitud El punto más bajo de una señal de audio. plantilla Proyecto que contiene ajustes y preferencias definidas de antemano. Las plantillas sirven como punto de partida para nuevos proyectos (tareas de orquestación, proyectos solo de audio, proyectos solo de MIDI y similares, según sus necesidades). Se puede utilizar cualquier proyecto como plantilla y se pueden crear y guardar varias plantillas. por omisión El valor preajustado de un parámetro. portadora En la síntesis FM, la portadora es el equivalente a un oscilador de sintetizador analógico que produzca una onda senoidal. La frecuencia portadora está modulada por la moduladora. Portapapeles El Portapapeles es un área invisible de la memoria, en la que se cortan o copian los datos seleccionados usando el menú Edición. Los datos almacenados en el Portapapeles se pueden pegar en posiciones distintas. Glosario 687 post fader En los mezcladores analógicos, los envíos se sitúan o bien antes (pre) o bien después (post) del fader. Post fader significa situado después del fader de volumen en el flujo de la señal, de manera que el nivel de la señal dirigida al envío cambia con los movimientos del fader. postpulsación Tipo de datos MIDI generados mediante la presión sobre las teclas después de haberlas pulsado. Puede ser de dos tipos: postpulsación de canal, cuyo valor se mide por medio de un sensor que abarca todo el teclado. Afecta a todas las notas ejecutadas; postpulsación polifónica (infrecuente), que se mide y se transmite independientemente para cada tecla. La postpulsación también se conoce como presión de tecla o sensibilidad a la presión. pre fader En los mezcladores analógicos, los envíos se sitúan o bien antes (pre) o bien después (post) del fader. Pre fader significa situado antes del fader en el flujo de la señal, de manera que el nivel de la señal dirigida al envío permanece constante, independientemente de los movimientos del fader. preajuste Conjunto de valores de parámetros de módulo que se pueden cargar, guardar, copiar y pegar por medio del menú Settings ubicado en la cabecera de la ventana del módulo. Véase ajustes y menú Settings. presión Véase postpulsación. profundidad de bits Número de bits que utiliza una grabación o dispositivo digital. El número de bits de cada muestra determina el máximo rango dinámico (teórico) de los datos de audio, sin tener en cuenta la frecuencia de muestreo. pulso La unidad más pequeña de resolución del tiempo en un secuenciador MIDI. En Logic Pro, es de 1/3840 parte de una nota. Logic Pro puede profundizar hasta una exactitud del nivel de una sola muestra (con el nivel de ampliación suficiente), pero el protocolo MIDI no es lo bastante rápido como para permitirlo. punto de ancla El punto inicial del archivo de audio en que está basado un pasaje de audio. Véase también Editor de muestras. PWM Abreviatura de Pulse Width Modulation, modulación por ancho de pulsos. Los sintetizadores ofrecen habitualmente esta utilidad, por la que una onda cuadrada se deforma ajustando la anchura de sus pulsos. Una onda cuadrada suele sonar profunda y amaderada, mientras que una onda cuadrada modulada por pulsos suena más atiplada y nasal. QuickTime QuickTime es una norma multiplataforma de Apple para la reproducción y codificación de vídeo digitalizado y con compresión de datos. RAM Abreviatura de random-access memory. Capacidad de memoria del ordenador, medida en megabytes (MB). Determina la cantidad de datos que el ordenador podrá procesar y almacenar temporalmente en cualquier momento dado.688 Glosario rango dinámico El rango dinámico es la diferencia de nivel entre el pico de señal más alto que puede reproducir un sistema de audio (o un dispositivo del sistema) y la amplitud del componente espectral más alto del piso de ruido. En otras palabras, el rango dinámico es la diferencia entre la señal más fuerte y la más débil que puede reproducir un sistema. Se mide en decibelios (dB). Véase decibelios. ranura de inserción Panel de los canales de Logic Pro en el que se puede acoplar (insertar) un módulo de efectos. ReCycle ReCycle es el nombre de una aplicación del fabricante de software Propellerhead que se utiliza principalmente como herramienta de edición y producción de bucles (muestras de audio repetitivas). ReCycle usa formatos de archivo específicos (.REX) que se pueden importar a Logic Pro. reloj Impulso eléctrico de sincronización que se transmite cada intervalo de tiempo de semifusa con puntillo. Se utilizaba en las cajas de ritmos antiguas antes de la aparición del MIDI. El reloj MIDI es una implementación moderna de las señales simples de reloj que va a 24 ppqn (pulses per quarter note, “pulsos por negra”) o 96 pulsos por nota. Reloj MIDI Breve mensaje MIDI para señales de reloj. Se utiliza para obtener un pulso de sincronización entre dispositivos MIDI. Tiene una exactitud de 24 ppqn (pulsos por cuarto de nota), aunque algunos dispositivos interpolan estos valores, con lo que obtienen una señal de reloj más precisa siempre que cada dispositivo sea capaz de interpretar esta información correctamente. Véanse también SPP. reproducción Hacer sonar un pasaje MIDI, un archivo de audio o un arreglo completo para poder escucharlo. resolución de bitsw Término alternativo para profundidad de bits. Véanse las entradas profundidad de bits y frecuencia de muestreo. resonancia Término generalmente asociado con los filtros, en particular los de los sintetizadores. La resonancia enfatiza el intervalo de frecuencia que rodea a la frecuencia de corte. Véase frecuencia de corte. reverberación La reberveración (reverb) es el sonido de un espacio físico. Más concretamente, se trata del reflejo de las ondas sonoras en un lugar. Por ejemplo, una palmada en una catedral reverberará durante largo tiempo, ya que el sonido rebota en las paredes de piedra dentro de un espacio muy amplio. Una palmada en el armario de las escobas apenas reverberará. Esto se debe a que el tiempo que tardan las ondas sonoras en llegar a las paredes y rebotar hasta los oídos es muy breve, por lo que seguramente el efecto de reberveración ni siquiera se escuchará.Glosario 689 ReWire Tecnología de sincronización y transmisión en tiempo real de Propellerhead Software. La salida de las aplicaciones de ReWire se puede dirigir al Mezclador de Logic Pro y procesar con él. Logic Pro también puede controlar las operaciones de transporte de las programas de ReWire. Además de estas funciones, las pistas de instrumento de Logic Pro pueden controlar los instrumentos de software de las aplicaciones ReWire. ritardando Deceleración gradual del tempo (véase tempo). rueda de modulación Controlador MIDI presente en la mayor parte de los teclados MIDI. ruido azul Ruido blanco con las frecuencias altas filtradas, que suena como un siseo de cinta. ruido blanco Tipo de ruido compuesto por todas las frecuencias (un número infinito) sonando simultáneamente y con la misma intensidad en una banda de frecuencia determinada. Su nombre es análogo al de la luz blanca, que consiste en una mezcla de todas las ondas ópticas (todos los colores del arco iris). Auditivamente, el ruido blanco está entre el sonido de la consonante F y el de las olas rizándose. La síntesis del sonido del viento o de un rompeolas, o los sonidos electrónicos de caja, requieren el empleo de ruido blanco. ruido rosa Tipo de ruido armónico que tiene más potencia en el intervalo de frecuencias bajas. ruta de modulación Una ruta de modulación determina qué parámetro de destino se verá afectado por un modulador determinado (una fuente de modulación). sampler Dispositivo que se utiliza para muestrear. En Logic Pro y MainStage se suele referir al sampler de software EXS24 mkII. saturación Término habitualmente asociado con una ligera distorsión de cinta o con las características de un amplificador de válvulas. Se refiere a un nivel de ganancia muy alto que produce una ligera distorsión, generando un sonido cálido y redondeado. saturación (en grabación digital) Envío excesivo de señal a través de un canal, excediendo de esta manera el límite de lo que puede reproducirse adecuadamente, lo que produce un sonido distorsionado conocido como saturación. scan code Cada tecla del teclado del ordenador tiene un “scan code”, en lugar del símbolo ASCII al que está asociado. Por ejemplo: las teclas más y menos (+ y –) del teclado numérico y sus teclas correspondientes en el teclado alfabético tienen un “scan code” distinto, aunque utilizan el mismo símbolo ASCII. SDII Formato de archivo de audio de Sound Designer II. Su estructura es muy similar a la del formato de archivo AIFF.690 Glosario secuenciador En la actualidad, se considera como secuenciador una aplicación informática que permite grabar tanto audio digital como datos MIDI, y mezclar estos sonidos en una mesa de mezclas de software. Anteriormente, un secuenciador controlaba los sintetizadores por medio de una serie de voltajes y puertas de control, o solo por medio de MIDI. No incluía ningún sistema de grabación o control de audio. secuenciador por pasos Aunque todos los secuenciadores, Logic Pro incluido, avanzan por pasos por una serie de eventos, este término se utiliza para referirse a un dispositivo de los años iniciales de los sintetizadores analógicos. Básicamente, constaba de dos filas de potenciómetros (normalmente ocho) que se ajustaban de forma independiente para controlar el tiempo de puerta (duración de la nota) y el tono de un sintetizador conectado. El secuenciador pasaba por esos ajustes de potenciómetro una vez o repetidas veces. Muchos instrumentos de software modernos, como los sintetizadores de percusión, incluyen secuenciadores por pasos integrados que se sincronizan con la reproducción de Logic Pro. Ultrabeat incluye un secuenciador por pasos notablemente más flexible que sus antiguos parientes analógicos. semitono Intervalo más pequeño de la escala diatónica normal, que equivale a medio tono. A los semitonos también se los denomina medios tonos o medios pasos. señal analógica Descripción de los datos consistente en un nivel de voltaje continuamente variable, que representa la información de audio. Las señales analógicas se deben digitalizar o capturar para su uso con una aplicación de Logic Studio. Compárese con digital. silenciar Desactivar la salida de audio de un canal o pista. Se puede silenciar una pista o un canal haciendo clic en el botón Silenciar que aparece en la lista de pistas o en la parte inferior del canal. sincronización Método de mantener varios dispositivos de grabación o reproducción ajustados con el mismo tiempo. En prácticamente todos los ajustes de sincronización existirá un dispositivo maestro y uno o más dispositivos esclavos que derivarán su reloj de sincronización del reloj del maestro. sincronizador Unidad central utilizada para controlar la sincronización de varios dispositivos. sintetizador Dispositivo de hardware o software que se utiliza para generar sonidos. La palabra proviene del intento original de simular (o sintetizar) con medios mecánicos y electrónicos los sonidos de instrumentos musicales, voces, cantos de pájaros, etc. Logic Studio ofrece varios sintetizadores de software entre los que se incluyen ES1, ES2, EFM1, ES E, ES P y ES M. SMF Véase Standard MIDI File.Glosario 691 SMPTE Abreviatura de Society of Motion Picture and Television Engineers. Es la organización que se encarga de establecer un sistema de sincronización que divide el tiempo en horas, minutos, segundos, fotogramas y subfotogramas (SMPTE time code). SMPTE time code también es útil para sincronizar distintos dispositivos. El equivalente MIDI de SMPTE time code es MIDI Time Code (MTC). Véase MTC. solo Forma de destacar temporalmente uno o más pasajes o eventos permitiendo que se escuchen aisladamente. SPP Abreviatura de Song Position Pointer, un pulso de sincronización del reloj MIDI que indica la posición actual de la “canción” (proyecto). Tiene una exactitud de compases (y de tiempos en algunos dispositivos), pero no resulta tan exacto como MIDI Time Code (MTC). S/P-DIF Abreviatura de Sony/Philips Digital Interface, un formato profesional de transmisión estándar de señales de audio digitales en estéreo. El formato es similar al AES/EBU, pero utiliza conectores y cableado coaxial u óptico de 74 ohm. Las interfaces coaxiales AES/EBU y S/P-DIF pueden comunicarse directamente, dependiendo del tipo de dispositivos implicados. La mayor parte de las interfaces de audio digital disponibles hoy en día cuentan con conectores S/PDIF. subfotograma Subdivisión de un fotograma SMPTE, que corresponde a los bits individuales de un fotograma SMPTE. Un fotograma consta de 80 bits. sujetar (un objeto) Situar el cursor del ratón sobre un objeto y pulsar y mantener el botón del ratón. surround Surround se refiere a los sistemas de reproducción que utilizan varios altavoces. El formato surround más habitual es de 5,1 canales (delantero izquierdo, delantero centro, delantero derecho, surround izquierdo, surround derecho y un canal LFE, o subwoofer) y es el utilizado en los sistemas de cine en casa y en las salas de cine. SysEx Abreviatura de System Exclusive data. Los datos SysEx data están en el escalafón más alto de la jerarquía de comandos MIDI. Estos mensajes se etiquetan con un número de identificación para cada fabricante (el número de SysEx identificación de fabricante). El contenido real de esos comandos MIDI queda en manos del fabricante. Los datos SysEx data se utilizan para transferir programas o bancos de programas de sonido y ajustes del sistema, o para controlar la generación de sonidos concretos o parámetros de procesamiento de señales. tecla de modificación Teclas propias del teclado del ordenador que se utilizan en conjunción con las teclas alfanuméricas para cambiar el funcionamiento. Entre las tecla de modificación se incluyen Control, Mayúsculas, Opción y Comando. tempo Velocidad de reproducción de una pieza musical, medida en tiempos por minuto.692 Glosario tiempo Un intervalo de tiempo musical: “Un tiempo es la pulsación rítmica regular de una composición que la gente suele marcar con el pie”. Normalmente, una negra. tiempos por minuto Véase bpm. time code Formato (y señal) que asigna una unidad de tiempo única y correlativa a cada fotograma de vídeo o posición del proyecto. El formato SMPTE time code, por ejemplo, se mide en horas: minutos : segundos : fotogramas y subfotogramas. timing Sentido del ritmo, medida de la capacidad de ejecutar las notas en el momento correcto. Timing se puede referir también a la sincronización entre eventos, pasajes y dispositivos. tipo de ventana Las ventanas pueden ser normales o flotantes. Las ventanas flotantes flotan siempre en primer plano y no pueden quedar ocultas por las ventanas normales. Véase también ventana flotante. tomas Una toma, en pocas palabras, es una grabación. Logic Pro permite crear varias tomas, una tras otra, sin salir del modo de grabación. Estas tomas pueden después compilarse en una sola toma (véase compilación). tonalidad Escala utilizada por una pieza musical, centrada en torno a un tono determinado. Este tono determinado se denomina fundamental de la tonalidad. También se puede referir a una tecla blanca o negra en un teclado musical (MIDI). tono La altura percibida (grave o aguda) de un sonido musical. Equivale a la frecuencia de la onda del sonido. transitorio Posición en una grabación de audio en la que la señal se vuelve mucho más fuerte por un breve periodo de tiempo; en otras palabras, una cresta de señal. Puesto que se trata de algo común en las grabaciones de percusión, los transitorios pueden emplearse para indicar dónde aparecen los tiempos en una señal de audio. transposición Acción de cambiar el tono de un pasaje de audio o MIDI (o de un evento) en cierto número de semitonos. triángulo desplegable Pequeño triángulo en el que se hace clic para mostrar u ocultar detalles en la interfaz de usuario. unicode Los ordenadores trabajan principalmente con números. Para almacenar letras y otros caracteres, asignan a cada uno un número. Unicode proporciona un número único para cada carácter, sin importar la plataforma, ni el programa, ni el lenguaje. Utilidad de Bucles Apple Loops La Utilidad de Bucles Apple Loops permite la creación de bucles Apple Loops propios. Para usar la Utilidad de Bucles Apple Loops, seleccione un pasaje de audio en el área Organizar y a continuación seleccione Audio > Abrir en Utilidad de Bucles Apple Loops. Glosario 693 velocidad Fuerza con la cual se pulsa una nota MIDI; está controlada por el segundo byte de datos de un evento de nota. velocidad de bits Velocidad de bits, en el contexto de los archivos MP3, se refiere a la velocidad de transferencia de bits con que se codifican los archivos. Vulgarmente, el término se suele utilizar para describir la calidad relativa del archivo, ya que las velocidades de bits más bajas dan como resultado un audio menos definido. ventana activa En Logic Pro, la ventana seleccionada y “en primer plano” se considera activa. Muchos comandos de teclado solo funcionarán cuando una ventana esté activa. Asimismo, el área Inspector se va actualizando para reflejar los parámetros relativos a la ventana activa. ventana de módulo Ventana que se abre cuando se inserta un módulo o se hace doble clic en la ranura de inserción o de instrumento. Sirve para interactuar con los parámetros del módulo. ventana flotante Véase tipos de ventana. vista Controles Todos los módulos y Audio Units de Logic Pro ofrecen una vista sin gráficos, alternativa a la vista Editor, de los parámetros de efectos e instrumentos. Se accede a la vista Controles por medio de la entrada Controls del menú View, en la parte superior de cada ventana de módulo. Esta vista se proporciona como un medio para acceder a parámetros adicionales y para ocupar menos espacio en pantalla. vista Editor Casi todos los módulos y Audio Units de Logic Pro ofrecen una vista gráfica de los parámetros de efectos e instrumentos. La vista Editor es la que aparece por omisión; estando en la vista Controls, se puede acceder a ella por medio de la entrada Editor del menú View, en la parte superior de cada ventana de módulo. vúmetro Término derivado del inglés “VU meter”, Volume Unit meter. Medidor analógico que se utiliza para monitorizar los niveles de audio. WAV, WAVE El principal formato de audio utilizado por los ordenadores compatibles con Windows. En Logic Pro, todos los archivos WAV grabados o producto de un bounce están en formato Broadcast Wave, que incluye datos de marca de fecha de alta resolución que almacenan información de posición. De esta manera se facilita la alineación de estos archivos en otras aplicaciones de audio y vídeo. Word Clock Señal de reloj requerida por las interfaces de audio digital para garantizar que las frecuencias de muestreo de los dispositivos conectados estén sincronizadas. Cuando se conectan dos dispositivos por medio de una interfaz digital estándar (como S/P-DIF o ADAT óptico), se transmite a través del circuito de audio. Para comunicar más de dos dispositivos de audio digital hará falta utilizar distintos puertos de Word Clock para la sincronización, en la mayoría de los casos. XG Estándar de General MIDI extendido de Yamaha, compatible con Roland GS. 695 Índice Índice A Adaptive Limiter 65 aliasing creación artificial 56 descripción 672 ampliación 672 amplificación 672 amplitud, descripción 672 ancho de banda (EQ) 88 archivo AIFF 671 archivo AKAI descripción 672 importación con EXS24 mkII 431–435 archivo CAF, descripción 674 archivo digital 677 archivo DLS, importación 427 archivo Gigasampler, importación 427 archivo SampleCell, importación 427 archivo SoundFont2, importación 427 Armónicos 574 ataque de la envolvente 669 atenuación 673 audio amplificar 216 añadir vida a una grabación digital 208 aplicar distorsión 55 aplicar matices de swing 209 corregir tono 161 desplazar tono 166 mejora del tiempo 207 mejorar grabación de voz 211 transformar voces 167 transportar 161 variación del ritmo 209 AutoFilter 106–109 Parámetros Distortion 107, 109 Parámetros Envelope 106, 108 Parámetros Filter 107, 108 Parámetros LFO 107, 109 Parámetros Output 108, 109 Regulador Threshold 106 automatización 673 auto-oscilación 673 AVerb 172 B Bajo (instrumento de GarageBand) 660 bajo, generar artificialmente 212 banco de filtros 223 banda de frecuencia ajuste 87 analizar 92 comprimir 76 barrido sinusoidal 218 base estéreo, ampliar 129, 133 Básico Analógico (instrumento de GarageBand) 659 Básico digital (instrumento de GarageBand) 660 Bass Amp 21–23 Batería (instrumento de GarageBand) 661 Bitcrusher 56 botón Enlace, descripción 674 bpm. Véase tiempos por minuto BPM Counter 136 bus (Mezclador), descripción 674 C caída de la envolvente 669 cámara de resonancia 171 Carlos, Wendy 244 casilla 675 centésima 675 Channel EQ 89–92 “Analyzer Decay” 89 gráfico 89 sección Parameter 90 utilización 91 utilización de Analyzer 92 Chorus (módulo de efecto) 144 claqueta de metrónomo. Véase KlopfGeist Clavicordio eléctrico 661 Clavinet 402 Clip Distortion 57 cola de reverberación, ajustar envolvente 173 compás, descripción 675 compresor de frecuencias específicas 69696 Índice descripción 63, 675 Compressor 66–69 menú “Circuit Type” 69 parámetro Auto Gain 69 utilización 68 vista general de parámetros 66 controlador, descripción 675 Core Audio 676 Core MIDI 676 Correlation Meter 136 cuadro de diálogo 677 Cuerdas (instrumento de GarageBand) 662 curva Bezier 676 D decibelio 676 DeEsser 69 sección Detector 70 sección Suppressor 70 Delay Designer 30–49 acercar/alejar el área principal de la pantalla 33 ajustar el corte de filtro gráficamente 41 ajustar la panorámica gráficamente 42 alternar parámetros 43 botón Autozoom 33 cambiar la pantalla principal 32 copiar líneas de retardo 35 copiar parámetros de líneas de retardo 44 crear líneas de retardo 33 desplazar líneas de retardo 37 editar líneas de retardo 38 eliminar líneas de retardo 36, 44 en Surround 48 identificar líneas de retardo 35 mezclar señal procesada y seca 48 mover a diferentes secciones de la pantalla de líneas de retardo 33 pantalla de líneas de retardo 31 parámetros de las líneas de retardo 37 realimentación 47 restablecer líneas de retardo 44 seleccionar líneas de retardo 36 sincronizar líneas de retardo 45 guardar ajustes de sincronización 46 resolución de la rejilla 45 valores de Swing 46 vista general 30 Denoiser 206–207 uso 207 vista general de parámetros 206 densidad (efecto de reverberación) 172 desactivar, descripción 677 desplazador de frecuencia 150 difusión (efecto de reverberación) 172 digital signal processing 677 Digiwave 276 direccionamiento, descripción 677 Direction Mixer 131–133 Distortion (módulo de efecto) 58 Distortion II (módulo de efecto) 59 ditiva 378 DJ EQ (módulo de efecto) 92 Down Mixer (módulo de efecto) 215 driver 677 DSP. Véase digital signal processing Ducker 71 utilización 72 vista general de parámetros 71 Dudley ,Homer 243 E Echo (módulo de efecto) 49 Ecualizaciones de banda única 87 ecualizaciones multibanda 88 ecualizador. Véase Efectos de ecualización edición destructiva, descripción 677 efecto chorus, descripción 322, 678 efecto de distorsión digital 56 efecto de doblado 146 efecto de eco doblado 52 efecto de filtrado peine 149, 678 efecto de resonancia 146 efecto phaser 322 efecto residual 379 efectos incluidos en Logic Pro 11 incluidos en MainStage 17 incluidos en Soundtrack Pro 14 incluidos en WaveBurner 15 efectos de audio externos, integración en el Mezclador de Logic 217 efectos de dinámica 63–86 efectos de distorsión 55–62 efectos de ecualización 87–103 banda única 87 intervalos de frecuencia utilizadas con 103 multibanda 88 efectos de filtro 105–128, 678 efectos de imagen espacial 129–134 efectos de modeladores de amplificación 21–28 efectos de modulación 143–159 efectos de retardo 29–53 efectos de reverberación 171–181, 688 efectos de sonido (instrumento de GarageBand) 662 efectos de tono 161–169 efectos especializados 205–213 efectos Utilidad 215–219 efecto XG 693 EFM1 247–252 asignaciones de controladores MIDI 252Índice 697 botón “Fixed Carrier” 250 botón Unison 248 LFO 251 ondas 249 parámetro Glide 248 parámetro Randomize 248 parámetros Carrier 249 parámetros de salida 251 parámetros FM 250 parámetros Modulator 249 parámetro Transpose 248 parámetro Tune 248 parámetro Voices 248 potenciómetro “FM Depth” 250 potenciómetro “Main Level” 252 potenciómetro “Modulator Pitch” 250 potenciómetro “Modulator Wave” 249 potenciómetro “Stereo Detune” 251 potenciómetro “Sub Osc Level” 251 potenciómetro “Vol Envelope” 251 potenciómetro FM 250 potenciómetro Rate 251 potenciómetros Fine 249 potenciómetros Harmonic 249 potenciómetro Velocity 252 sección “Modulation Env” 250 Enhance Timing (módulo de efecto) 207 Ensemble (módulo de efecto) 144 Enveloper 72–74 utilización 73 vista general de parámetros 72 EnVerb 173 envolvente 669, 678 ES1 259–267 “LFO Waveform” 263 ajustar frecuencia de corte 261 asignaciones de controladores MIDI 266 botones 2', 4', 8', 16', 32' 260 botones de pendiente 261 control “Mod Envelope” 264 control de volumen 262 controles de la envolvente de volumen 265 control Rate 263 direccionamiento de la modulación 264 modular frecuencia de corte 262 parámetro “Bender Range” 265 parámetro “Out Level” 265 parámetro Analog 265 parámetro Chorus 266 parámetro Tune 265 parámetro Voices 265 potenciómetro Wave 260 regulador “Int via Vel” 264 regulador “Int via Whl” 263 regulador Cutoff 261 regulador Drive 261 regulador Glide 263 regulador Key 261 regulador Mix 260 regulador Resonance 261 router 264 sección “ADSR via Vel” 262 sección Level via Vel 262 selector de envolvente de volumen 262 suboscilador 260 transposición por octavas 260 ES2 269–343 ajuste Ring 280 ajustes por omisión de la envolvente vectorial 316 amplificador 291 Blend. Véase regulador “Filter Blend”. botón “Fix Timing” 321 botón “Flt Reset” 288 botón BP 289 botón BR 289 botón Chorus 321 botón D (ENV 1) 310 botones Wave 307 botón Fat 289 botón Flanger 321 botón Hi 289 botón inv (Router) 294 botón Legato 272 botón Lo 289 botón Mono 272 botón Peak 289 botón Phaser 321 botón Poly 272 botón R (ENV 1) 310 botón RND 323 botón Unison 273 Cuadrado 313 desactivar la modulación 293 destino de modulación 294 destino de modulación “Cut 1+2” 298 destino de modulación “Cutoff 1” 297 destino de modulación “Cutoff 2” 297 destino de modulación “Lfo1Asym” 299 destino de modulación “Lfo1Curve” 299 destino de modulación “LPF FM” 298 destino de modulación “Pitch 1” 294 destino de modulación “Pitch 123” 294 destino de modulación “Pitch 2” 295 destino de modulación “Pitch 3” 295 destino de modulación “Reso 1” 297 destino de modulación “Reso 2” 297 destino de modulación Amp 291, 298 destino de modulación Cut1inv2 298 destino de modulación Detune 295 destino de modulación Diversity 299 destino de modulación FltBlend 298698 Índice destino de modulación Osc1Levl 297 destino de modulación Osc1Wave 296 destino de modulación Osc1WaveB 296 destino de modulación Osc2Levl 297 destino de modulación Osc2Wave 296 destino de modulación Osc2WaveB 297 destino de modulación Osc3Levl 297 destino de modulación Osc3WaveB 297 destino de modulación OscLScle 297 destino de modulación OscWaveB 296 destino de modulación OscWaves 295 destino de modulación Pan 298 destino de modulación proporcional 299 Env2Atck 299 Env2Dec 300 Env2Rel 300 Env2Time 300 Env3Atck 300 Env3Dec 300 Env3Rel 300 Env3Time 300 Glide 300 LFO1Rate 299 destino de modulación SineLevl 297 Digiwave 276 direccionamiento de filtros en serie 283 Distorsión 286 economía de recursos de procesamiento 291 ejemplo de modulación 294 ENV 1 309 ENV 2 311 ENV 3 311 envolventes 308–312 envolvente vectorial 314–321 desactivación 317 escalado 320 etapa dinámica 291 filtro 283–291 fundido 284 modo 289 modulación 290 pendiente 289 redireccionamiento 283 restablecimiento 288 FM (modulación de frecuencia) 277 fuente de modulación 300 “MIDI Contollers A–F” 302 “Pad-X” 301 “Pad-Y” 301 “Whl+To” 302 Bender 301 ENV1 301 ENV2 301 ENV3 301 Kybd 301 LFO 1 300 LFO2 301 Max 301 ModWhl 302 RndNO1 303 RndNO2 303 SideCh 303 Touch 302 Velo 301 fuente via 303 “Pad-X” 304 “Pad-Y” 304 “Whl+To” 304 Bender 304 ENV1 304 ENV2 304 ENV3 304 Kybd 304 LFO 1 303 LFO2 303 ModWhl 304 RndNO1 305 RndNO2 305 SideCh 306 Touch 304 Velo 304 función Random 323 fundido cruzado de señales de oscilador 281 fundido de filtros 284 invertir mediante modulación 294 lecciones Envolvente Vectorial 334 lecciones de iniciación 326–343 ajuste “Analog Bass clean” 328 ajuste “Sync Start” 333 LFO 306–308 matriz de modulación 292–306 menú “Env Mode” 318 menú “Loop Mode” 319 menú “Osc Start” 273 menú “RND Destination” 324 menú “Vector Mode” 313 menú CBD 271 menú Curve 319 menús “Vector X” y “Y Target” 314 menú via (Router) 293 modos de accionamiento de envolvente 310 modulación en anillo 280 onda de LFO 307 ondas del oscilador 1 276 ondas del oscilador 2 y 3 278 opción Sync 279 oscilador afinación 275 silenciado 275 sincronización 280 parámetro “Bend Range” 272Índice 699 parámetro “Loop Count” 320 parámetro “Loop Rate” 319 parámetro “Loop Smooth” 320 parámetro “Surround Diversity” 274 parámetro “Surround Range” 274 parámetro “Time Scaling” 320 parámetros 270–325 parámetros “Vector X” y “Y Int” 314 parámetros de oscilador 275–282 parámetros globales 271–274 parámetros OscLevelX y OscLevelY 282 parámetro Tune 271 parámetro Voices 273 plantillas 337 potenciómetro “Sine Level” 292 potenciómetro Analog 271 potenciómetro Cut (Cutoff Frequency) 287 potenciómetro Distortion 321 potenciómetro Drive 286 potenciómetro FM (Filtro 2) 290 potenciómetro Frequency 275 potenciómetro Glide 272 potenciómetro Intensity 321 potenciómetro Res (Resonancia) 287 potenciómetro Speed 321 potenciómetro Tone 321 potenciómetro Wave 276 procesador de efectos 321 punto de bucle (envolvente vectorial) 316 punto de envolvente vectorial 315 ajuste 317 edición 317 restablecimiento 317 punto de sostenimiento (envolvente vectorial) 315 PWM 279 redireccionamiento de filtros paralelos 283 regulador “Attack via Vel” (ENV 1) 311 regulador “Attack via Vel” (ENV 2 y 3) 311 regulador “Filter Blend” 284 regulador “RND Int” 323 regulador Decay (ENV 2 y 3) 312 regulador EG (LFO 1) 306 reguladores Sustain y “Sustain Time” 312 regulador Rate (LFO 1) 307 regulador Rate (LFO 2) 308 regulador Release 312 regulador Vel 312 Router 292–306 ruido 281 silencio de osciladores 275 símbolo de cadena 288 síntesis de tabla de ondas 277 solo point (envolvente vectorial) 318 Stratocaster 337 Target. Véase destino de modulación 294 Triángulo (zona de mezcla de osciladores) 281 usar el ratón como un joystick 313 vibrato retardado 307 visualización Macro 322 visualización MIDI 322 escala, descripción 678 ES E 253–254 ES M 255–256 ES P 257–258 espectro de frecuencia, adaptar dos señales de audio 95 EVB3 345–381 “Rotor Cabinet” 367 Asignación de controlador MIDI 371 Asignaciones del controlador Clavia Nord Electro 2 376 Botón Brake 367 Botón Chorale 367 Botones “Rotor Speed” 367 Botón Tremolo 367 cambio de canales MIDI 347 cambio entre dos registros como en Hammond 371 Campo CC 365 Configuración MIDI 346 Control “Up Level” 355 Controlador B4D de Native Instruments 375 Controlador de la serie Roland VK 372 Controlador de órgano de correderas Korg CX- 3 372 Control Rate 353 Control Time 354 Control Vel 355 Correderas 351 Correderas de pedalero 351 Desactivar cambio de preajustes MIDI 356 efecto, anular 364 efecto chorus 353 efecto de distorsión 366 efecto residual 379 efecto reverb 364 Efectos 363–369 efecto wah wah 365 efecto wah wah, control con controlador MIDI 365 ejecución con ambos manuales y el pedalero 346 Flujo de la señal 363 intervalos de teclado del manual superior y el inferior 347 Leslie 367, 381 Menú “Drawbar affects” 371 Menú “Effect Bypass” 364 Menú “Effect Chain” 363 Menú “Save to” 357 Menú “Speed Control” 368 Menú Bass 370700 Índice Menú Brake 370 Menú Cabinet 367 Menú Mode (reverberación) 364 Menú Mode (sección Modulation) 400 Menú Mode (sección Sustain) 363 Menú Mode (sección Wah) 365 Menú Range (transformación) 356 Menú Reverb (parámetros extendidos) 370 Menú Type (sección Distortion) 366 Modo MIDI HS 374 Modo MIDI NE 376 Modo MIDI NI 375 Modo MIDI RK 372 Parámetro “Basic MIDI Ch” (vista Controls) 347 Parámetro “Drum Brake Pos” 370 Parámetro “Horn Brake Pos” 370 Parámetro “Keyboard Mode” 348 Parámetro “LP Split” 348 Parámetro “MIDI CC” 356 Parámetro “MIDI Mode” 349 Parámetro “MIDI to Presetkey” 356 Parámetro “UL Split” 348 Parámetro Mode (transformación) 356 Parámetros ampliados 370 Parámetros de clic 360 Parámetros de volumen 352 Potenciómetro Bite 366 Potenciómetro Drive 366 Potenciómetro Expression 352 Potenciómetro Range (sección Wah) 366 Potenciómetros “Click On/Off” 360 Potenciómetros EQ 364 Potenciómetro Tone 366 Potenciómetro Tune 353 Potenciómetro Type (chorus/vibrato) 353 Potenciómetro Volume 352 Registro, transponer 348 Regulador “Acc/Dec Scale” 369 Regulador “Bass Filter” 358 Regulador “Click Color” 361 Regulador “Drawbar Leak” 359 Regulador “Filter Age” 360 Regulador “Horn Deflector” 369 Regulador “Lower Stretch” 361 Regulador “Lower Volume” 352 Regulador “Max Wheels” 358 Regulador “Mic Angle” 369 Regulador “Pedal Volume” 352 Regulador “Random FM” 360 Regulador “Rotor Fast Rate” 368 Regulador “Tonal Balance” 358 Regulador “Ultra Bass” 358 Regulador “Upper Stretch” 361 Regulador “Velo to Click” 370 Regulador Crosstalk 359 Reguladores “Click Max/Min” 361 Reguladores “Pitchbend Up/Down” 362 Regulador Leakage 359 Regulador Shape 358 Regulador Warmth 362 Sección Condition 359 Sección Organ 357 Sección Percussion 354 Sección Pitch 361 Sección Sustain 363 Sección Vibrato 353 tecla de cancelación 356 tecla de preajuste 355 teclado partido 348 Transformación 356 Transponer registros 348 Vibrato de escáner 353 Volumen, control con pedal de expresión 352 EVD6 383–401 “Damper Ctrl” 391 asignaciones de controladores MIDI 401 botones “FX Order” 401 botones “Key On/Off” 394 Clavinet 402 conmutador AB 387 conmutador Brilliant 387 conmutador CD 387 conmutadores de filtro 387 conmutadores de pastillas 387 conmutador Medium 387 conmutador Soft 387 conmutador Treble 387 control “Stereo Spread” 388 efecto chorus 400 efecto de compresor 398 efecto de distorsión 397 efecto flanger 400 efectos 397–401 menú “Damper Ctrl” 392 menú “Pickup Mode” 397 menú “Velo Curve” 392 menú “Wah Ctrl” 399 menú “Wah Mode” 399 menú Model 389 Modelo “Class D6” 389 Modelo “Guru Funk” 390 Modelo “Ltl India” 390 Modelo “Mello D6” 390 Modelo “Old D6” 389 Modelo “Sharp D6” 390 Modelo Basic 390 Modelo Domin 390 Modelo Dulcimer 390 Modelo Harpsi 390 Modelo Picked 390 Modelo Pluck 390 Modelo StrBells 390Índice 701 Modelo Wood 390 notas duplicadas 403 parámetro Bender 385 parámetro Pressure 386 parámetro Stretch 386 parámetro Tune 385 parámetro Voices 385 parámetro Warmth 386 Phaser 400 potenciómetro Envelope 399 potenciómetro Gain (sección Distortion) 397 potenciómetro Level 391 potenciómetro Range 399 potenciómetro Tone 397 Regulador “Pitch Fall” 395 Regulador “Tension Mod” 395 Regulador “Wah Pedal Position” (vista Editor) 400 Regulador Brilliance 393 Regulador Damping 395 Regulador Decay 394 Regulador Inharmonicity 395 Regulador Intensity 393 Regulador Random 393 Regulador Release 395 Regulador Shape 393 Regulador Stiffness 395 Regulador Velocity 394 sección “Pickup Position” 396 sección Click 393 sección Excite 392 sección Modulation 400 sección String 394 sección Wah 398 evento MIDI, descripción 679 evento postpulsación 687 evento SysEx 691 EVOC 20 Filterbank 109–114 Parámetros de banco de filtros 110 Parámetros LFO 112 Sección Output 113 EVOC 20 PolySynth 221–243 Afinación 230 Aumentar la inteligibilidad 232, 240–243 Banda de frecuencia inferior/superior ajuste del tipo de filtro 234 determinación del valor 233 Bandas de análisis 232 Barra azul 233 Botones Ensemble 239 Botón Legato 226 Botón Mono 226 Botón Poly 226 Botón Unison 226 Congelar espectro de sonido de análisis 232 Detector U/V 237 Diagrama de bloques 240 Forma de onda LFO 235 Generador de ruido 228 Insertar 224 Menú Mode (sección U/V Detection) 238 Modo Dual 227, 229 Modo FM (modulación de frecuencia) 227, 229 Número de bandas de frecuencia 232 Parámetro “Bend Range” 230 Parámetro “Formant Shift” 234 Parámetro “Formant Stretch” 234 Parámetro Bands 232 Parámetro Resonance (“Formant Filter”) 235 Parámetros 225–239 Parámetros “Wave 1” 227 Parámetros “Wave 2” 228 Parámetros de envolvente 231 Parámetros de LFO 235 Parámetros de modulación 235 Parámetros de oscilador 227 Parámetro Tune 230 Potenciómetro “Stereo Width” 239 Potenciómetro Analog 230 Potenciómetro Cutoff 230 Potenciómetro Glide 230 Potenciómetro Level (sección U/V Detection) 238 Potenciómetro Resonance 230 Potenciómetro Sensitivity 238 Potenciómetros Rate (modulación) 236 Reducción del uso de recursos de la CPU 232 Regulador “Int via Whl” 236 Regulador “Pitch LFO” 235 Regulador “Shift LFO” 235 Regulador Attack (envolvente) 231 Regulador Level (sección Output) 239 Regulador Release (envolvente) 231 Sección “Sidechain Analysis In” 231 Señal de salida 239 Sintetizador 226 Ventana “Formant Filter” 233 Voces 226 EVOC 20 TrackOscillator 114–124 Diagrama de bloques 240 Fuente de la señal de Analysis, determinar 116 Fuente de la señal de Synthesis, determinar 116 Función de corrección de tono 118 Parámetros de banco de filtros 119 Parámetros de seguimiento del oscilador 117 Parámetros LFO 121 Sección “Analysis In” 115 Sección “Synthesis In” 116 Sección “U/V Detection” 122, 237 Sección Output 123 EVP88 405–417 efectos 409–412 escala temperada 408 Lista de controladores MIDI 417702 Índice modelo de piano eléctrico emulado piano Hohner Electra 416 piano Wurlitzer 416 Rhodes 414 Parámetros adicionales 413 Parámetros de modelo 407–408 parámetro Tune 407 parámetro Voices 407 potenciómetro “Lower Stretch” 409 potenciómetro “Upper Stretch” 409 potenciómetro Bass 409 potenciómetro Bell 408 potenciómetro Color 411 potenciómetro Damper 408 potenciómetro Decay 407 potenciómetro Gain 410 potenciómetro Intensity (sección Chorus) 412 potenciómetro Intensity (sección Tremolo) 412 potenciómetro Rate (sección Phaser) 411 potenciómetro Rate (sección Tremolo) 412 potenciómetro Release 407 potenciómetro Stereo 408 potenciómetro Stereophase (sección Phaser) 411 potenciómetro Stereophase (sección Tremolo) 412 potenciómetro Tone 410 potenciómetro Treble 409 potenciómetro Warmth 409 sección Drive 410 sección EQ 409 sección Phaser 410 sección Tremolo 411 sensibilidad a la velocidad del teclado MIDI 417 sintonizador de modelo 406 Exciter (módulo de efecto) 208 Expander (módulo de efecto) 74 expansión descendente 76 expansores 64 EXS24 mkII 419–479 “amp envelope” 448 “filter envelope” 446 ajuste “Map Mod & Pitch Wheel to Ctrl 4 & 11” 470 ajustes de instrumento sampler 424 AKAIVentana Convert 434 archivo de audio abrir en editor de muestras 466 cargar 457 cargar varios a la vez 459 formatos compatibles 422 nota fundamental 463 preescuchar 457 tono de reproducción 463 archivo DLS 427 archivo Gigasampler 427 archivo SampleCell 427 archivo SoundFont2 427 Botón “Filter On/Off” 444 Botón “Show Velocity” 472 Botón b/p (matriz de modulación) 452 Botón Edit 438 Botones Wave (LFO 1, LFO 2) 449 Botón Fat 445 Botón inv (matriz de modulación) 451 Botón Legato 437 Botón Mono 437 Botón Options 438 Botón Poly 437 Botón Unison 438 carpetas de instrumento sampler 423 casilla 1Shot 464 casilla Pitch (zona) 464 casilla Rvrs (Invertir) 464 comando “Clear Find” 426 comando “Enable Find” 426 comando “Extract MIDI Region and Add Samples to Current Instrument” 430 comando “Extract MIDI Region and Make New Instrument” 429 comando “Extract Region(s) from ReCycle Instrument” 431 comando “Load Multiple Samples” 459 comando “Paste ReCycle Loop as New Instrument” 431 comando “Paste ReCycle Loop to Current Instrument” 431 comando “Slice Loop and Add Samples to the Current Instrument” 431 comando “Slice Loop and Make New Instrument” 430 control simultáneo de frecuencia de corte y resonancia 446 conversión de archivo AKAI 431–435 desactivación del filtro de búsqueda 426 desactivar la ruta de modulación 452 destino de modulación “Sample Select” 454 destinos de modulación 453 Editor de instrumentos 454–474 abrir 455 configurar visualización del área de parámetros 473 menú View 473 eliminación de ajustes de instrumento 425 ENV 1 446 ENV 2 448 filtro de paso de banda 445 fundido de zonas superpuestas 440 grupo 460 ajustar posición panorámica 468 ajustar volumen 468 asignar a zona 461 cambiar punto inicial/final 471Índice 703 crear 460 determinación de salida 468 editar 461 editar gráficamente 470 editar intervalo de velocidad 472 eliminar 462 eliminar no usados 461 mover 470 ordenar 473 seleccionar 462 guardado de ajustes de parámetros en instrumento sampler 425 importación de archivo ReCycle 429–431 importar archivo AKAI 431–435 archivo DLS 427 archivo Gigasampler 427 archivo ReCycle 429–431 archivo SampleCell 427 archivo SoundFont2 427 instrumento multisalida 468 instrumento sampler 421 búsqueda 426 carga 422 copia de seguridad 426 copia en disco rígido 424 creación desde archivo ReCycle 429–431 crear 456 exportación con sus archivos de audio 474 gestión 425 importación 427–435 invertir la fuente de modulación 451 Matriz de modulación 450–454 memoria virtual 478 menú “Sampler Instruments” 422 organización 425 menú Dest(ination) (matriz de modulación) 450 menú Sampler Instruments refresco 425 menú Src (Source) (matriz de modulación) 450 menú Type (sección Xfade) 441 menú via (matriz de modulación) 450 Modulación de segundo orden 452 muestra. Véase archivo de audio nota fundamental 463 onda de LFO 449 orígenes de modulación 453 parámetro “Hold via” 440 parámetro “Key Scale” 448 parámetro “Vel Offset” 439 parámetro Amount (sección Xfade) 441 parámetro Pan (zona) 464 parámetro Remote 443 parámetros “Key Range” (grupo) 467 parámetros “Key Range” (zona) 463 parámetros “Pitch Bend” 442 parámetros “Velocity Range” 464 parámetro Scale 464 parámetros de filtro 444–447 parámetros de grupo 467–470 parámetros de tono (ventana de parámetros) 442–444 parámetros de tono (zona) 463 parámetros de volumen 447 parámetros de zona 462–467 columna “Audio File” 457, 463 parámetros generales 437–441 parámetros LFO 448 parámetros Loop 465 parámetros Start y End de muestra 465 parámetros Voices (grupo) 468 parámetro Transpose 442 parámetro Voices (ventana de parámetros) 437 parámetro Xfade 440 pendientes del filtro de paso alto 445 pendientes del filtro de paso bajo 445 potenciómetro Cutoff 445 potenciómetro Drive 445 potenciómetro EG (LFO 1) 448 potenciómetro Fine 442 potenciómetro Key 446 potenciómetro Random 442 potenciómetro Rate (LFO) 626 potenciómetro Rate (LFO 1) 449 potenciómetro Rate (LFO 2) 449 potenciómetro Rate (LFO 3) 449 potenciómetro Resonance 446 potenciómetro Tune 442 potenciómetro Volume 447 Preferencias 475–478 Reasignación de eventos de inflexión de tono y rueda de modulación 470 recuperación de ajustes de instrumento 425 recuperación del ajuste por defecto 424 regulador “Level via Vel” 447 reguladores “Time Curve” 447 regulador Glide 443 regulador Pitcher 444 ruta de modulación 450 rutas de modulación de EXS24 mkII 452 símbolo de cadena (filtro) 446 ventana de parámetros 436–454 Vienna Symphonic Library Performance Tool 479 zona 457 asignación de archivo de audio 457 asignar a grupo 461, 463 cambiar punto inicial/final 471 crear 457–459 crear arrastrando y soltando 458 crear varias a la vez 459 dar nombre 463 editar 461704 Índice editar gráficamente 470 editar intervalo de velocidad 472 eliminar 462 mover 470 ordenar 473 posición panorámica 464 seleccionar 462 External Instrument 481 “MIDI Destination” 481 Input Volume 481 F factor Q (EQ) 88 fase de ataque (envolvente) 669, 673 Fat EQ 93–94 usar 94 vista general de parámetros 93 filtro 666 frecuencia de corte 666 resonancia 667 filtro de paso alto 611, 679 filtro de paso bajo 611 filtro de paso de banda 612 filtro de todo paso 680 flanger 322 Flanger (módulo de efecto) 145 formantes descripción 168 desplazar 167 formato de entrada surround, ajustar 215 frecuencia de corte 87, 666 frecuencia de muestreo 680 función Bounce, descripción 674 función Congelar 680 función de cadena lateral, descripción 674 Fuzz-Wah 124–126 “Pedal Range” 126 Función “Auto Gain” 125 vista general de parámetros 124 G Gain (módulo de efecto) 216 gama de frecuencias aguda 103 gama de frecuencias grave 103 gama de frecuencias media 103 gamas de frecuencias 103 generación de sonido por rueda fónica 381 General MIDI. Véase norma GM GoldVerb 174–176 densidad y difusión 176 parámetro “High Cut” 176 parámetro de prerretardo 175 parámetro de retardo inicial 176 parámetros de reflejos iniciales Early Reflection 175 parámetros de reverberación Reverb 175 tiempo de reverberación 176 Goniometer 140 grabación de voz, mejorar 211 grabación en estéreo MS (“Middle Side”) 132 Grooveshifter 209 Guitar Amp Pro 23–28 “microphone position” 27 “microphone type” 28 regulador Output 28 sección Amp 24 sección Effects 26 vista general 24 Guitarra (instrumento de GarageBand) 661 H Híbrido básico (instrumento de GarageBand) 661 Híbrido de variación (instrumento de GarageBand) 661 High Cut Filter (módulo de efecto) 101 High Pass Filter (módulo de efecto) 101 High Shelving EQ (módulo de efecto) 101 hysteresis 81 I Inspector, descripción 681 instrumentos incluidos en Logic Pro 13 incluidos en MainStage 18 Instrumentos de GarageBand 657–662 Bajo 660 Básico Analógico 659 Básico digital 660 Batería 661 Clavicordio eléctrico 661 Cuerdas 662 Efectos de sonido 662 Guitarra 661 Híbrido básico 661 Híbrido de variación 661 Mono Analógico 659 Mono digital 660 Órgano Tonewheel 662 parámetros de macro 658 parámetros universales 658 Percusión afinada 662 Piano 662 Piano eléctrico 661 Sincronización analógica 659 Sintetizador analógico 659 Stepper digital 660 Swirl analógico 659 Trompas 661 Viento madera 662 vista general 657Índice 705 Voz 662 interfaz, descripción 681 intervalo dinámico aumentar 74 comprimir 66 comprimir bandas de frecuencia individuales 76 limitar 65, 75 suavizado 66 inversión de fase 217 K KlopfGeist 483 L latencia 682 legato 682 Leslie 381 Level Meter (módulo) 137 LFO 306, 682 liberación de la envolvente 669 limitadores 64 limitadores de pico 64 Limiter (módulo) 75 Linear Phase EQ 94 líneas de retardo múltiples 30 Logic Pro, instrumentos y efectos incluidos 11 longitud de palabra. Véase profundidad de bits Low Cut Filter (módulo de efecto) 101 Low Pass Filter (módulo de efecto) 101 Low Shelving EQ (módulo de efecto) 101 M MainStage, instrumentos y efectos incluidos 17 marco de selección 682 Match EQ 95–100 editar la curva del filtro en el gráfico 100 enlazar canales 97 posición del analizador 96 usar 98 vista general de parámetros 96 matices de swing, aplicar a audio 209 Meyer-Eppler, Werner 244 Microphaser 146 MIDI Time Code, descripción 683 modelado de componentes 21, 485 modo de accionamiento múltiple 273, 491, 684 modo de accionamiento único 273, 491, 684 modulación, descripción 670 modulación de frecuencia 247, 249–251, 277 oscilador modulador 247 oscilador portador 247 relación de afinación 249 Modulación por ancho de pulsos (PWM) 279, 687 modulador en anillo 150 Modulation Delay 146–147 módulo Audio Units 673 Módulo Binaural Post-Processing 129–130 módulo I/O 217 Módulos de medición 135–142 Mono Analógico (instrumento de GarageBand) 659 Mono digital (instrumento de GarageBand) 660 Moog, Bob 244 muestreo 684 Muestreo y retención 308, 518 Multichannel Gain 218 MultiMeter 137–140 Correlation Meter 140 graphic display 139 Level Meter 140 parámetros de Analyzer 138, 139 parámetros de Goniometer 138, 140 sección Peak 138 Multipressor 76–79 representación gráfica 77 Sección de bandas de frecuencia 77 Sección de salida 78 multitímbrico 684 N nivel ajustar 216 análisis 137 Noise Gate (módulo de efecto) 80–82 regulador Hysteresis 81 uso 81 vista general de parámetros 80 norma GM, descripción 680 O onda rectangular 668 ondas 668 onda triangular 668 órgano Hammond 380 Órgano Tonewheel (instrumento de GarageBand) 662 oscilador 685 Oscilador de seguimiento 114 oscilador modulador 247 oscilador portador 247 Overdrive (módulo de efecto) 60 P Panoramizador binaural 129 Parametric EQ (módulo de efecto) 101 pendiente 87 pendiente de filtro 614, 686 Percusión afinada (instrumento de GarageBand) 662 Phase Distortion (módulo de efecto) 61 Phaser (módulo de efecto) 148–149 Piano (instrumento de GarageBand) 662706 Índice Piano eléctrico (instrumento de GarageBand) 661 piano Hohner Electra 416 piano Wurlitzer 416 pico descripción 686 suavizado 65 Pitch Correction 161–165 afinación de referencia 164 automatización 165 campo Root 163 definir rejilla de cuantización de tono 163 exclusión de notas de Pitch Correction 164 menú Scale 163 pantalla Correction Amount 165 tiempo de respuesta 165 vista general de parámetros 162 Pitch Shifter II 166–167 utilización 167 vista general de parámetros 166 PlatinumVerb 177–180 densidad y difusión 179 parámetro “High Cut” 179 parámetro de prerretardo 178 parámetro de retardo inicial 178 parámetros de banda de frecuencia baja 179 parámetros de reflejos iniciales “Early Reflection” 177 parámetros de salida 178 parámetros Reverb 178 tiempo de reverberación 179 post fader 687 potencia aumento 66 control 65 pre fader 687 prerretardo (efecto de reverberación) 172 problemas de sincronización, corregir 50 procesamiento integrado 681 profundidad de bits, descripción 687 Puertas de ruido 64 pulso 687 punto de cruce cero, descripción 676 R rango dinámico 688 recorte 55, 689 reflejos iniciales 171 relación de fase, analizar 136 resonancia 667, 688 respuesta a impulso 172, 183 retrasar canal en valores de muestra 50 reverberación 171 reverberación por convolución 172, 183 Rhodes 414 RingShifter 150–154 fuentes de modulación 154 modo de operación 151 sección del LFO 154 sección del oscilador 151 Sección Output 153 Seeción Delay 152 seguidor de envolvente 154 vista general 150 ritmo, variación 209 Rotor Cabinet 155 ruido descripción 611 reducción 206 supresión 80 ruido azul 689 ruido blanco 281, 689 ruido coloreado 281 ruido rosa 689 S Sample Delay 50 saturación 689 Scanner Vibrato 157 Sculpture 485–589 “Body EQ” 512–515 activación 513 controles EQ 513 “Level Limiter” 516 aprendizaje de la asignación de controlador MIDI 543 asignación de controlador MIDI 543 Body EQ ajustar gráficamente 515 ajuste gráfico 513 model 513 botón “Auto Select” 534 botón Always 501 botón Bandpass 508 botón Both (Level Limiter) 516 botón Compare 532 botón Ctrl 525 botón Env (envolvente de variación) 539 botón Env (visor de envolvente) 525 botones “Keyboard Mode” 491 botones 1, 2 y 3 498 botones de modo (envolvente de variación) 539 botones Gate (objeto) 501 botón Free 519 botón Hide 492 botón Hipass 507 botón Invert 503 botón KeyOff 501 botón KeyOn 501 botón Keyscale 492 botón Legato 491Índice 707 botón Lopass 507 botón Mono (Level Limiter) 516 botón Mono (sección Keyboard Mode) 491 botón ms (envolvente de variación) 542 botón ms (sección de envolventes) 532 botón Notch 508 botón Off (Level Limiter) 516 botón Pad (envolvente de variación) 539 botón Peak 507 botón Poly (Level Limiter) 516 botón Poly (sección Keyboard Mode) 491 botón R (grabar) (envolvente de variación) 538 botón R (grabar) (sección de envolventes) 529 botón Release 492 botón Rnd (Aleatoriedad) 535 botón Sync (envolvente de variación) 542 botón Sync (LFO) 519 botón Sync (sección de envolventes) 532 control Spread (pickups) 503 Cuerda 487–488, 546 accionamiento 497 activar la animación 502 destino de modulación 517 efecto de retardo 509–512 activación 509 copiar/borrar parámetros 512 parámetros de estéreo 511 parámetros de surround 512 superficie Groove 511 efecto de vibrato 521 efecto vibrato control de la profundidad mediante MIDI 543 Envelopeparámetros 530–533 envolvente de amplitud 504 envolvente de control. Véase envolventes envolvente de variación 537 “Sustain Mode” 540 bucles 541 editar 538 escalar 540 grabar 538 sincronizar con el tempo del proyecto 542 envolventes 525–533 ajustar posición de nodo 528 ajuste de la forma de la curva 528 ampliación 527 bucles 531 comparar versión original con editada 532 copia 528 determinación del modo de sostenimiento 531 direccionamiento de la modulación 526 edición 527 escalado 531 grabación 529, 583 nodos 528 sensibilidad a la velocidad 531 sincronización con el tempo del proyecto 532 filtro 507–508 activar 507 frecuencia de corte 508 modo 507 resonancia 508 fuente de modulación acceso 517 controladores 525 envolvente de variación 542 envolventes 526 generadores de oscilación 523 LFO 517 velocidad 524 Vibrato LFO 521 Función de Variación 533–542, 588 generadores de oscilación 523, 587 grabación de envolventes 529, 583 gráfico de la envolvente 527 interacciones de parámetros 549 lecciones de iniciación Guía de inicio rápido 544–562 programación avanzada 562–589 LFO 517–520 cantidad de modulación 520 destino de modulación 520 fase 519 modulación de velocidad de LFO 520 onda 518 sincronizar con el tempo del proyecto 518 variaciones de onda 519 menú “Delay Crossfeed Mode” 510 menú “Pad Mode” (envolvente de variación) 540 menú “Record Trigger” (envolvente de variación) 539 menú “Record Trigger” (sección de envolventes) 529 menú “Sustain Mode” (envolvente de variación) 540 menú “Vib Depth Ctrl” 543 menú Mode (sección de asignación de controladores MIDI) 544 menú Model (“Body EQ”) 513 menú Morph 536 menús “CtrlEnv 2” 543 menús “Morph X/Y” 543 menús CtrlA y CtrlB 543 menú Source (envolvente de variación) 542 menús Type (objetos) 498 menús Type (Waveshaper) 506 menú Sustain Mode (sección de envolventes) 531 menú Waveform (LFO) 518 menú Waveform (sección Vibrato) 521 modelado de componentes 485708 Índice modulación 516–525 modulación de “Controller A/B” 525 modulación de primer orden 517 modulación de segundo orden 517 modulación de Velocity 524 modulación via 517 Objeto 487, 497–502, 547 activar 498 posición 501 sensibilidad a la velocidad 498 Type 498 parámetro “Glide Time” 490 parámetro “Surround Diversity” 515 parámetro “Surround Range” 515 parámetro “Time Scale” (envolvente de variación) 540 parámetro Groove (efecto Delay) 511 parámetros “Inner Loss” 493 parámetros “Media Loss” 495 parámetros “Tension Mod” 496 parámetros adicionales 510, 515 parámetros Bender Range Up/Down 491 parámetros de cuerda 492–496 parámetros de la envolvente de variación 539 parámetros de objeto 497–502 parámetros globales 490–491 parámetros Pickup 502–504 parámetros Resolution 495 parámetros Stiffness 494 parámetros Target (envolventes) 526 parámetros Target (LFO) 520 parámetros Target (sección “Note on Random”) 524 parámetros Target (sección Jitter) 523 parámetros Target (sección Velocity) 524 parámetros via (LFO) 520 parámetro Sync (efecto Delay) 511 parámetro Transpose 490 parámetro Tune 490 parámetro Voices 490 parámetro Warmth 490 Pickup 502–504, 548 ajustar posición 503 invertir fase 503 parámetro “Key Spread” 504 parámetro “Pickup Spread” 504 potenciómetro “Formant Intensity” 514 potenciómetro “Formant Shift” 514 potenciómetro “Formant Stretch” 514 potenciómetro “Input Scale” 506 potenciómetro “Velo Sens” (filtro) 508 potenciómetro “Wet Level” 509 potenciómetro Curve (LFO) 519 potenciómetro Curve (sección Vibrato) 521 potenciómetro Cutoff 508 potenciómetro de envolvente 519 potenciómetro Depth (envolvente de variación) 542 potenciómetro Feedback 509 potenciómetro High (“Body EQ”) 513 potenciómetro Key (filtro) 508 potenciómetro Level (sección Level Limiter) 516 potenciómetro Low (“Body EQ”) 513 potenciómetro Mid (“Body EQ”) 513 potenciómetro Modulation (envolvente de variación) 542 potenciómetro Phase (LFO) 519 potenciómetro Phase (sección Vibrato) 522 potenciómetro Rate (LFO) 518 potenciómetro Rate (sección Jitter) 523 potenciómetro Rate (sección Vibrato) 522 potenciómetro Resonance 508 potenciómetro Strength 501 potenciómetro Transition (envolvente de variación) 542 potenciómetro Variation (Waveshaper) 507 potenciómetro Xfeed 509 programación Guía de inicio rápido 551–562 lecciones avanzadas 562–589 sonidos de bajo. Véase sonidos de bajo sonidos de campana 553 sonidos de cuerda frotada 559 sonidos de flauta 555 sonidos de guitarra 556 sonidos de instrumentos de metal 554 sonidos de sintetizador Véase sonidos de sintetizador punto de variación 533 copia 536 selección 534 variación aleatoria 534 reguador Int (Intensidad) (función de aleatoriedad) 535 regulador “A-Time Velosens” 531 regulador “Delay Time” 510 regulador “Fine Structure” 514 regulador “Input Balance” 510 regulador “Mid Frequency” 513 regulador “Output Width” 510 regulador “Velo Sens” (objetos) 501 regulador Attack 505 regulador Decay 505 reguladores “Depth via Vib Ctrl” 522 regulador HiCut 510 regulador LoCut 510 regulador RateMod (LFO) 520 regulador Release 505 regulador Sustain 505 regulador Sync (efecto Delay) 510 regulador Timbre 501 regulador Timescale 531Índice 709 regulador Variation (objetos) 501 regulador VariMod (sección de envolventes) 532 ruta de la señal 486 sección “Note on Random” 523 sensibilidad a la velocidad 498, 508, 524, 531 sonidos aleatorios 534–537, 589 sonidos básicos 551 sonidos de bajo 553 adición de reverberación 581 bajo básico 565 bajo básico con entorchado plano tocado con púa 575 bajo con púa 573 bajo con slap 576 bajo sin trastes 578 damping 574 eléctrico 563–582 modificación del espectro de frecuencia 572 modulación 579 sonidos de campana 553 sonidos de cuerda frotada 559 sonidos de flauta 555 sonidos de guitarra 556 sonidos de instrumentos de metal 554 sonidos de órgano 557 sonidos de sintetizador 560–562, 582–589 aumento de la amplitud estéreo 586 efecto de chorus 586 sonidos sostenidos 583 variación 588 sonidos percusivos 558 superficie Groove 511 Superficie Material 493–496 superficie Morph control mediante MIDI 543 descripción 533 vista general de parámetros 488 Waveshaper 505 secuenciador, descripción 690 secuenciador por pasos 630 señal analógica 690 seseo, eliminar 69 silencio, descripción 690 Silver Compressor 82 Silver EQ 102 Silver Gate 83 SilverVerb 180 Sincronización analógica (instrumento de GarageBand) 659 síntesis 664 aditiva 378 FM. Véase modulación de frecuencia sintetizador descripción 690 nociones básicas 663–670 Sintetizador analógico (instrumento de GarageBand) 659 Sonidos sordos/sonoros 237 sostenimiento de la envolvente 669 Soundtrack Pro, efectos incluidos 14 Soundtrack Pro Autofilter 128 Soundtrack Pro Reverb 181 Space Designer 183–204 “Impulse Response overview” 196 ajuste de los parámetros de envolvente 196 amplitud de estéreo/surround, ajustar 202 automatización 204 botón “Preserve Length” 188 cargar respuesta a impulso 186 configuraciones de canal 183 Envolvente de densidad 201 Envolvente Filter 200 envolventes 195–198, 200, 201 densidad 201 edición 196 filtro 200 inversión 196 reinicio 195 volumen 197 filtro activación y desactivación 199 frecuencia de corte 200 modo 199 resonancia 199 frecuencia de muestreo de respuesta a impulso 187 función “Latency Compensation” 191 función “Rev Vol Compensation” 191 invertir la respuesta a impulso y sus envolventes 196 longitud de respuesta a impulso 188 mezclador de salida surround 193 modo de respuesta a impulso sintetizada 201 modo IR Sample 186 pantalla “Envelope and EQ” 195 parámetro Definition 192 parámetro Pre-Delay 194 parámetros de respuesta a impulso 186 parámetros de salida 192 parámetros EQ 203 parámetro Spread 202 punto inicial de respuesta a impulso 194 reducir consumo de recursos de CPU 188, 192 reiniciar parámetros de envolvente o EQ 195 respuesta a impulso 183 ajuste de longitud 188 carga 186 formatos 187 frecuencia de muestreo 187 generación aleatoria 201 punto de reproducción 194710 Índice zoom 196 respuesta a impulso aleatoria 201 sección Input 190 tiempo de procesamiento 185 Ventana Volume 197 vista general 184 zoom de respuesta a impulso 196 “Spectral Gate” 126–128 Speech Enhancer 211 Spreader 157 Stepper digital (instrumento de GarageBand) 660 Stereo Delay 51 Stereo Spread 133–134 SubBass 212–213 uso 213 vista general de parámetros 212 Surround Compressor 83–86 sección LFE 85 sección Link 85 sección Main 85 usar 86 Surround Multimeter 141 Swirl analógico (instrumento de GarageBand) 659 T Tape Delay 52–53 ajustar el valor Groove 53 dar forma al sonido 53 Feedback 53 tecla de modificación 691 tempo análisis 136 descripción 691 Teorema de Fourier 666 Test Oscillator 218 tiempo 692 mejora 207 tiempo de reverberación 176, 179 tiempos por minuto 674 time code, descripción 692 timing descripción 692 tono corregir 161 descripción 692 desplazar 166 transistor de efecto de campo 60 transitorio descripción 692 figura 72 transitorios analizar 136 transposición descripción 692 señal de audio 161, 166, 167 Tremolo (módulo de efecto) 158 Trompas (instrumento de GarageBand) 661 Tuner (módulo) 142 U Ultrabeat 591–656 ajuste 594 aprendizaje de las asignaciones de controlador MIDI 625 archivo de audio. Véase muestra aumento de la dinámica de interpretación 651 automatización en secuenciador por pasos. Véase automatización por pasos automatización por pasos 638–641 cambio rápido al modo Voice 641 ejecución de un solo en desplazamiento de parámetros 641 introducción de desplazamientos 639 reinicio del desplazamiento de parámetros 641 selección del parámetro de automatización 640 silenciar desplazamiento de parámetros 641 bombo 644 botón “Full View” 637 botón “Pattern Mode” 642 botón “Voice Mute Mode” 643 botón Crush 615 botón Distort 615 botones de banda 1/2 616 botones de tipo (sección Model) 608 botón Gate 620 botón Model 608 botón Mute 600 botón Pan Mod 618 botón Reset 637 botón Solo 600 botón Spread 619 botón Swing 633 caja 648 caja 808 650 caja Kraftwerk 653 charles 654 clics y cortes 656 control Voice Volume 619 distorsión 615 ensanche de la imagen estéreo 619 entrada de audio 605 envolvente 627–629 botón Sustain 629 botón Zoom 629 disparo único 627 edición gráfica 627 modulación 628 parámetro Attack 628Índice 711 parámetro Decay 628 selección 628 zoom 629 envolvente de volumen 627 EQ 616 activación y desactivación 616 edición gráfica 617 factor Q 617 ganancia 617 intervalo de frecuencia 617 tipo 616 fader de volumen 600 fila “Velocity/Gate” 636 fila de accionamiento 634 flecha Reverse 606 flujo de señal sección de filtro 613 flujo de señal (sección de filtro) 613 flujo de señal (sección del sintetizador) 601 fuentes de modulación 625–629 función Voice Auto Select 595 generador de ruido 611–612 activación y desactivación 611 ajuste del volumen 611 botones de filtro 611 direccionamiento al filtro 612 importar sonidos de instrumento EXS 597–599 sonidos Ultrabeat 597–599 instrumento multisalida 600 interfaz 593 interpretaciones en vivo 642 kit de percusión 593 lecciones de iniciación 644–656 LFO 625 activación/desactivación 625 ciclos 626 onda 626 potenciómetro Ramp 626 velocidad 626 Material Pad 608 menú “Parameter Offset” 640 menú “Playback Mode” 643 menú de función rápida Trigger 635 menú Group 620 menú Length 633 menú MIDI Controller Assignment 625 menú Pattern 632 menú Resolution 633 menú Trigger 620 mezclador de percusión 600 botón Mute 600 botón Solo 600 fader de volumen 600 potenciómetro Pan 600 salidas individuales 600 modo “Side Chain” 605 modo FM (oscilador 1) 604 modo Sample 606 modo Step. Véase automatización por pasos modo Voice 632 modulación 621–629 direccionamiento 624 parámetro Mod 621 parámetro Via 621 principios básicos 621 resaltado de destino 629 modulación de frecuencia 604 modulador en anillo 609–610 activación y desactivación 610 ajuste de volumen 610 direccionamiento al filtro 610 muestra carga 606, 607 inversión 606 preescucha 607 ondas básicas 604 oscilador direccionamiento al filtro 603 encendido/apagado 602 parámetro Pitch 602 parámetro Volume 602 oscilador 1 603–605 oscilador 2 605–609 oscilador de fase (oscilador 1) 603 oscilador de fase (oscilador 2) 606 parámetro “Inner Loss” 608 parámetros de oscilador 602–609 parámetro Stiffness 609 patrón 632 accionamiento de sonido 634 acentuar pasos individuales 633 ajuste de la longitud y velocidad de un sonido 636 borrado 641 copia 641 definición de la longitud 633 exportación como pasaje MIDI 642 intensidad de swing 632, 633 resolución 633 seleccionar 632 percusión tonal 654 potenciómetro Clip 615 potenciómetro Color 615 potenciómetro Cut (generador de ruido) 612 potenciómetro Cut (sección de filtro) 614 potenciómetro Cycles 626 potenciómetro de cantidad FM 604 potenciómetro Dirt 612 potenciómetro Drive 615 potenciómetro Level 615 potenciómetro Pan 600712 Índice potenciómetro Ramp 626 potenciómetro Res(onance) (generador de ruido) 612 potenciómetro Res(onance) (sección de filtro) 615 potenciómetro Slope (oscilador de fase) 604 potenciómetro Swing 632 regulador “Vel Layer” 606 regulador Accent 633 regulador Asym (oscilador de fase) 604 reguladores “Min/Max” (Velocity) 606 regulador Resolution 609 regulador Saturation (oscilador de fase) 604 rejilla de pasos 634 sección de asignaciones 593, 595–600 sección de filtro 613–615 botón de flecha 613 botones de pendiente 614 botones de tipo 613 sección del sintetizador 601–620 sección de salida 616–620 secuenciador por pasos 630–643 accionamiento de sonido 634 adición de accionamiento en cada tiempo 635 ajuste de la longitud y velocidad de un sonido 636 automatización. Véase automatización por pasos borrado de accionamientos 635 cambio a visualización con rejilla grande 637 conmutador “Edit Mode” 632 control MIDI 642 copiar accionamientos al Portapapeles 635 desplazamiento de accionamientos 635 encendido/apagado 632 inicio/detención 632 inversión de accionamientos 635 mostrar botones de accionamiento de todos los sonidos 637 parámetros globales 631 potenciómetro Swing 632 principio 630 reordenamiento aleatorio de accionamientos 635 sustitución aleatoria de accionamientos 636 sonido de percusión accionamiento 634 ajuste del volumen 619, 627 automatización de parámetros en secuenciador por pasos. Véase automatización por pasos copia 596–597 importación 597–599 intercambio 596–597 nombre 596 organización 596–597 pegado 597 selección 595 selección mediante entrada de nota MIDI 595 sonidos metálicos 655 toms 654 vista general 592 voz de percusión 592 umbral (compresor) 63 V velocidad, descripción 693 velocidad de bits 693 ventana de módulo 693 Viento madera (instrumento de GarageBand) 662 vista Controles (módulo) 693 vista Editor (módulo) 693 Vocal Transformer 167–169 “Pitch Base” 169 modo Robotize 169 vista general de parámetros 167 vocoder 222 Carlos, Wendy 244 Con oscilador de seguimiento 114 detector de señales sordas/sonoras 237 Dudley, Homer 243 Evitar artefactos sónicos 241 funcionamiento 222 historia 243 inteligibilidad del habla 240 Meyer-Eppler, Werner 244 Moog, Bob 244 Señales de análisis/síntesis adecuadas 242 vocoder de paso de banda paralelo 243 voder 243 Zinovieff, Peter 244 vocoder de paso de banda paralelo 243 voder 243 volumen aumento 66 controlar con señal de cadena lateral 71 Voz (instrumento de GarageBand) 662 vúmetro, descripción 693 W WaveBurner, efectos incluidos 15 Z Zinovieff, Peter 244 iPod nano KäyttöopasSisältö 4 Luku 1: iPod nano yhdellä silmäyksellä 4 iPod nanon yleiskatsaus 5 Lisävarusteet 5 Koti-valikko 6 Tilakuvakkeet 7 Luku 2: Alkuun pääseminen 7 iPod nanon käyttöönotto 9 Luku 3: Perusteet 9 Multi-Touchin käyttäminen 11 Asetusten tekeminen 12 iPod nanon liittäminen ja irrottaminen 13 Tietoja akusta 15 iTunes-synkronoinnin käyttöönottaminen 17 Luku 4: Musiikki ja muu äänisisältö 17 Musiikin toistaminen 20 Podcastien, äänikirjojen ja iTunes U -kokoelmien toistaminen 22 Soittolistojen luominen iPod nanossa 24 Äänenvoimakkuuden säätäminen 27 Luku 5: Videot 27 Videoiden lisääminen iPod nanoon 27 Videoiden katseleminen iPod nanossa 28 Vuokraelokuvien katseleminen 29 Luku 6: FM-radio 29 FM-radion kuunteleminen 30 Radiolähetyksen keskeyttäminen 31 Paikallisradioiden löytäminen ja suosikkien asettaminen 32 Kappaleiden merkitseminen tutustumista ja ostamista varten 32 Radioalueen asettaminen 34 Luku 7: Liikunta 34 Liikunta-asetusten tekeminen 35 Askelten laskeminen 36 Musiikillisten harjoitusten luominen 37 iPod nanon kalibrointi 38 Liikuntatietojen katseleminen ja hallitseminen 39 Luku 8: Kuvat 39 Kuvien katseleminen iPod nanossa 40 Kuvien synkronoiminen 243 Luku 9: Kello 43 Kellon muokkaaminen 44 Ajanoton käyttäminen 44 Ajastimen käyttäminen 46 Luku 10: Sanelut 46 Saneluiden tallentaminen 46 Äänitysten kuunteleminen 47 Äänitysten hallinta 48 Luku 11: Käyttöapu 48 Käyttöapuominaisuudet 48 VoiceOverin käyttäminen 50 Mono-äänen asettaminen 50 Näytön värien kääntäminen 51 Käyttöapuominaisuuksien nopea käyttöönotto 52 Luku 12: EarPodit ja Bluetooth-lisävarusteet 52 Apple EarPodien käyttäminen 52 Kaukosäätimellä ja mikrofonilla varustettujen Apple EarPodien käyttäminen 53 Bluetooth-lisävarusteisiin liittäminen 54 Äänentoistolaitteiden välillä vaihtaminen 56 Luku 13: Vinkit ja vianmääritys 56 Yleisiä neuvoja 60 iPod-ohjelmiston päivittäminen ja palauttaminen 61 Luku 14: Turvallisuus ja käsitteleminen 61 Tärkeitä turvallisuustietoja 63 Tärkeitä käsittelytietoja 64 Luku 15: Lisätiedot, huolto ja tuki 65 Vaatimustenmukaisuustiedot Sisältö 31 4 iPod nanon yleiskatsaus Lightning-liitin Nukkumispainike Tilapalkki Multi-Touch-näyttö Koti-painike Valikko ja ohjelmakuvakkeita Kuulokeliitäntä Äänenvoimakkuuden vähennys Äänenvoimakkuuden lisäys Toisto/keskeytys Toiminto Toimi näin Voit laittaa näytön päälle tai pois päältä, kun kuuntelet musiikkia tai muuta äänisisältöä. Paina nukkumispainiketta. iPod nanon sammuttaminen kokonaan tai sen laittaminen takaisin päälle Pidä nukkumispainiketta painettuna muutaman sekunnin ajan. Äänenvoimakkuuden säätäminen musiikkia tai muuta mediaa kuunneltaessa Paina äänenvoimakkuuden lisäys- tai vähennyspainiketta. Näillä painikkeilla hallitaan myös muistutusäänten ja muiden äänten voimakkuutta. Äänen toistaminen tai keskeyttäminen Paina Toista/tauko-painiketta. Seuraavaan ääniraitaan siirtyminen Paina Toista/tauko-painiketta kahdesti. Edelliseen ääniraitaan siirtyminen Paina Toista/tauko-painiketta kolmesti. Palaaminen Koti-valikkoon Paina Koti-painiketta. iPod nano yhdellä silmäykselläLuku 1 iPod nano yhdellä silmäyksellä 5 Lisävarusteet iPod nanon mukana tulevat seuraavat lisävarusteet: Apple EarPodit Lightning–USB-kaapeli Lightning-kaapelilla voit liittää iPod nanon tietokoneeseen, synkronoida sisältöä ja ladata akkua. Voit myös käyttää kaapelia Applen USB-virtalähteen kanssa (myydään erikseen). Apple EarPodeilla voit kuunnella musiikkia, äänikirjoja ja podcasteja. EarPodit toimivat myös antennina radiolähetyksiä kuunneltaessa. Jos haluat tietoja lisävarusteiden, kuten valinnaisten kuulokemikrofonien ja Bluetooth®-laitteiden, käyttämisestä iPod nanon kanssa, katso Luku 12, EarPodit ja Bluetooth-lisävarusteet, sivulla 52. Koti-valikko Kun laitat iPod nanon päälle, näkyviin tulee Koti-valikko. Voit avata sen napauttamalla kuvaketta Koti-valikossa ja liikkua sitten eleitä käyttäen (katso Multi-Touchin käyttäminen sivulla 9). Nämä Koti-valikon kuvakkeet tulevat näkyviin, kun laitat iPod nanon päälle ensimmäistä kertaa: Musiikki Tarjoaa oikotien musiikkiin ja muuhun äänisisältöön, joka on järjestetty muun muassa soittolistojen, artistien, ja kappaleiden mukaan. Videot Tarjoaa nopean pääsyn tyypin mukaan järjestettyihin elokuviin ja videoihin. Liikunta Avaa Liikunta-ominaisuuden, jolla voit laskea kävely- tai juoksulenkkien askeleet ja seurata harjoitteluiden aikaa, etäisyyttä, nopeutta ja poltettuja kaloreita. Podcastit Näyttää luettelon iTunes-kirjastosta synkronoiduista podcasteista. Kuvat Näyttää tietokoneelta synkronoidut kuvat. Radio Avaa FM-radiovirittimen, jos iPod nanoon on liitetty EarPodit tai kuulokkeet. Pyyhkäise vasemmalle nähdäksesi nämä lisäkuvakkeet toisella näytöllä: Kello Avaa kellon, ajanoton ja ajastimen. Asetukset Avaa iPod nanon ja sen monien ominaisuuksien asetukset. Äänikirjat Näyttää luettelon iTunes-kirjastosta synkronoiduista äänikirjoista (kuvake ei näy, jos äänikirjoja ei ole).Luku 1 iPod nano yhdellä silmäyksellä 6 iTunes U Näyttää luettelon iTunes-kirjastosta synkronoiduista iTunes U -kokoelmista (kuvake ei näy, jos kokoelmia ei ole). Sanelut Avaa saneluiden tallentamiseen ja hallitsemiseen liittyvät säätimet. Näkyvissä vain, jos iPod nanoon on liitetty mikrofoni tai jos iPod nanossa on saneluita. Tilakuvakkeet Näytön yläreunassa olevan tilapalkin kuvakkeet antavat tietoa iPod nanosta: Bluetooth on päällä, mutta siitä ei ole muodostettu paria tai se ei ole yhteydessä Bluetoothlaitteeseen tai laite on kantaman ulkopuolella tai pois päältä. tai Bluetooth on päällä ja yhteydessä Bluetooth-laitteeseen. Väri riippuu tilapalkin väristä. Radiolähetystä toistetaan. Kappaletta, podcastia, äänikirjaa tai iTunes U -jaksoa toistetaan. Kappale, podcast, äänikirja, iTunes U -jakso tai radiolähetys on keskeytetty. Askelia lasketaan. Kertoo akun varaustason tai lataustilanteen.2 7 · VAROITUS: Lue vahinkojen välttämiseksi Tärkeitä turvallisuustietoja sivulla 61 ennen iPod nanon käyttöä. iPod nanon käyttöönotto Pääset alkuun ottamalla iPod nanon käyttöön tietokoneesi iTunesin avulla. Luot käyttöönoton yhteydessä iTunes Store -tilin tai käytät olemassa olevaa tiliä. (iTunes Store ei ehkä ole käytettävissä kaikkialla.) Mikäli tarvitset iPod nanon sarjanumeroa, iTunes näyttää ja tallentaa sen, kun iPod nano on liitettynä. iPod nanon käyttöönotto: 1 Lataa ja asenna uusin iTunes-versio osoitteesta www.itunes.com/fi/download. Tarvitset iTunes 10.7:n tai uudemman. 2 Liitä iPod nano Macin tai PC:n suuritehoiseen USB 2.0- tai USB 3.0 -porttiin iPod nanon mukana tulleella kaapelilla. 3 Noudata iTunesissa näytölle tulevia ohjeita rekisteröidäksesi iPod nanon ja synkronoidaksesi iPod nanoon kappaleita iTunes-kirjastostasi. Jos tarvitset apua iPod nanon käyttöönottoapurin käyttämisessä, katso iTunes-synkronoinnin käyttöönottaminen sivulla 15. Kun iPod nano synkronoi tietokoneen kanssa, iPod nanossa näkyy teksti ”Synkronoidaan”. Kun synkronointi on valmis, iTunesissa näkyy teksti ”iPodin synkronointi on suoritettu”. 4 Kun käytät iPod nanoa ensimmäistä kertaa, sen kannattaa antaa latautua noin kolme tuntia tai kunnes akkukuvake osoittaa, että akku on latautunut täyteen. Jos iPod nano on liitetty USB-porttiin, akku ei lataudu, jos tietokone on pois päältä tai nukkumassa. Voit irrottaa iPod nanon ennen kuin akku on latautunut kokonaan, ja voit synkronoida latauksen aikana. Jos haluat lisätietoja, katso Tietoja akusta sivulla 13. 5 Irrota kaapeli iPod nanosta, kun olet valmis. Alkuun pääseminenLuku 2 Alkuun pääseminen 8 Älä irrota iPod nanoa, jos näkyvissä on Liitetty- tai Synkronoidaan-viesti. Jotta iPod nanon tiedostot eivät vahingoittuisi, poista iPod nano näkyvistä ennen kaapelin irrottamista, jos näet jonkin näistä viesteistä. Jos haluat lisätietoja iPod nanon irrottamisesta turvallisesti, katso iPod nanon irrottaminen tietokoneesta sivulla 13.3 9 iPod nanoa ohjataan Multi-Touch-näytön pikaeleillä, iPod nanon päällä ja sivulla olevilla painikkeilla sekä yhteensopivien lisävarusteiden säätimillä. Voit muokata iPod nanoa tekemällä asetuksia ja synkronoida sen tietokoneesi kanssa iTunesia käyttäen. Opi liittämään ja irrottamaan iPod nano oikein, lataamaan akkua ja säästämään akun virtaa. Multi-Touchin käyttäminen Multi-Touch-näyttö ja yksinkertaiset sormieleet tekevät iPod nanosta helppokäyttöisen. Napautus ja kaksoisnapautus Voit avata kuvakkeen tai valita kohteen valikosta tai luettelosta napauttamalla. Voit lähentää kuvaan napauttamalla nopeasti kaksi kertaa. Sen jälkeen voit loitontaa napauttamalla uudelleen kaksi kertaa. Kun katsot videota, voit muuttaa videon sopivuutta näytöllä kaksoisnapauttamalla. Pyyhkäisy sivulle Voit siirtyä seuraavaan tai edelliseen näyttöön pyyhkäisemällä sivulle. Pyyhkäisy pystysuunnassa Voit vierittää vauhdikkaasti pyyhkäisemällä nopeasti ylös tai alas. Voit odottaa, kunnes vieritys pysähtyy, tai pysäyttää sen saman tien koskettamalla mihin tahansa näytöllä. Näytön koskettaminen ei valitse tai aktivoi mitään kohdetta. PerusteetLuku 3 Perusteet 10 Joissakin luetteloissa, kuten soittolistoissa, saat ylhäällä olevat säätimet näkyviin pyyhkäisemällä alas. Vetäminen Voit liikuttaa selauspalkin tai liukusäätimen säätimiä vetämällä. Lähennys ja loitonnus Kun katselet kuvia, voit lähentää ja loitontaa asteittain. Suurenna kuvaa avaamalla sormien nipistystä tai pienennä kuvaa nipistämällä. Voit zoomata enimmäiskokoon kaksoisnapauttamalla ja zoomata takaisin kaksoisnapauttamalla uudelleen. Tässä on lisää tapoja ohjata iPod nanoa eleillä ja painikkeilla: iPod nanon sammuttaminen kokonaan tai sen laittaminen takaisin päälle Voit sammuttaa iPod nanon kokonaan painamalla nukkumispainiketta muutaman sekunnin ajan. Mahdollisesti toistettava ääni lopetetaan. Kun olet laittanut iPod nanon pois päältä tällä tavalla, voit laittaa sen takaisin päälle painamalla nukkumispainiketta muutaman sekunnin ajan. iPod nanon herättäminen lepotilasta Paina nukkumispainiketta.Luku 3 Perusteet 11 Näytön laittaminen pois päältä Paina nukkumispainiketta. Musiikin tai muun äänisisällön toistamista jatketaan. Taustavalon laittaminen päälle Napauta näyttöä, jos taustavalo on himmennetty. iPod nanon nollaaminen (jos se ei reagoi) Pidä nukkumispainiketta ja Koti-painiketta painettuna kuusi sekuntia, kunnes näyttö pimenee. Muutaman sekunnin kuluttua näkyviin tulee Applelogo ja sen jälkeen Koti-valikko. Kohteen valitseminen Napauta kohdetta. Siirry edelliseen näyttöön Pyyhkäise oikealle. Siirtyminen seuraavaan näyttöön (jos käytettävissä) Pyyhkäise vasemmalle. Siirtyminen luettelon alkuun Napauta tilapalkkia näytön yläreunassa. Koko kappaleen, artistin tai albumin nimen katsominen Pyyhkäise kevyesti nimen yli. Siirtyminen suoraan Koti-valikkoon Paina Koti-painiketta . Siirtyminen suoraan Toistettava-näyttöön Paina Koti-painiketta kahdesti. Asetusten tekeminen Asetuksissa voit muokata iPod nanon näyttöä, muuttaa ajan ja päivämäärän muotoa, laittaa Bluetoothin päälle ja tehdä muita asetuksia. Asetuksissa voit tehdä myös asetukset nauttiaksesi musiikista, videoista, kuvista ja radiosta. iPod nanon asetusten avaaminen m Pyyhkäise Koti-valikossa vasemmalle ja napauta Asetukset. Tietojen saaminen iPod nanosta Saat seuraavat tiedot iPod nanostasi kohdasta Asetukset > Yleiset > Tietoja: • Kapasiteetti ja vapaan tilan määrä • iPod nanossa olevien kappaleiden, kuvien ja videoiden määrä • Sarjanumero, malli ja ohjelmistoversio • Bluetooth-osoite • Tekijänoikeus- vaatimus- ja lakitiedot Yleiset asetukset Napauttamalla Asetukset > Yleiset näet nämä asetukset: Kirkkaus Säädä näytön kirkkautta. Vähennä kirkkautta, jotta laite kuluttaa vähemmän akun virtaa. Taustakuva Aseta Koti-valikon taustakuva. Napauta kuviota nähdäksesi miltä se näyttää näytöllä ja napauta sitten Kumoa tai Aseta. Päivä ja aika Aseta päivämäärä, aika ja aikavyöhyke. Vaihda ajan näytöksi 24 tunnin kello. Näytä kello heräämisen yhteydessä. Valitse kellotaulu (katso Kellon muokkaaminen sivulla 43). Kieli Aseta iPod nanon kieli.Luku 3 Perusteet 12 Käyttöapu Laita VoiceOver ja monoääni päälle. Käännä näytön värit. Aseta oikotie käyttöapuominaisuuksien laittamiseen päälle ja pois päältä. Jos haluat tietoja käyttöapuominaisuuksista, katso Käyttöapuominaisuudet sivulla 48. Musiikkiasetukset Tee seuraavat asetukset napauttamalla Asetukset > Musiikki: Ravistussekoitus Valitse, siirrytäänkö satunnaiseen kappaleeseen, kun iPod nanoa ravistetaan nopeasti. Voimakk. tasaus Säädä automaattisesti kappaleiden äänenvoimakkuutta niin, että ne toistuvat kaikki samalla äänenvoimakkuudella. Taajuuskorjain Valitse taajuuskorjaimen asetus. Voimakkuusraja Aseta iPod nanon äänenvoimakkuudelle enimmäisraja ja määritä pääsykoodi estääksesi tämän asetuksen muuttaminen. Ristihäivytys Äänenvoimakkuus vaimenee automaattisesti jokaisen kappaleen lopussa ja voimistuu jokaisen kappaleen alussa. Ryhmitä kokoelmat Ryhmitä kokoelmien kappaleet yhteen. Kokoelmat näkyvät alikategorioina Musiikki-osion Artistien ja tiettyjen Lajityyppien alla. Videoiden, kuvien ja radion asetukset Asetuksissa voit määrittää, miten katselet videoita ja kuvia ja kuuntelet radiota. Jos haluat lisätietoja, katso: • Luku 5, Videot, sivulla 27. • Luku 6, FM-radio, sivulla 29. • Luku 8, Kuvat, sivulla 39. Asetusten nollaaminen Voit nollata iPod nanon oletusarvoihinsa. Nollaaminen ei vaikuta synkronoituun sisältöön. Kaikkien asetusten nollaaminen: 1 Napauta Koti-valikossa Asetukset. 2 Napauta Reset Settings. 3 Napauta Reset tai jos muutit mieltäsi, napauta Cancel. 4 Napauta käyttämääsi kieltä ja napauta Done. iPod nanon liittäminen ja irrottaminen iPod nano liitetään tietokoneeseen tiedostojen synkronoimista ja iPod nanon akun lataamista varten. Voit synkronoida kappaleita ja ladata akkua samaan aikaan. Tärkeää: Akku ei lataudu, kun tietokone on nukkumis- tai valmiustilassa. iPod nanon liittäminen tietokoneeseen iTunes synkronoi kappaleet iPod nanoon automaattisesti, kun liität sen tietokoneeseen, ellet muuta synkronointiasetuksia iTunesissa.Luku 3 Perusteet 13 Liitä iPod nano tietokoneeseen: m Liitä mukana tuleva Lightning-kaapeli tietokoneen USB 3.0 -porttiin tai suuritehoiseen USB 2.0 -porttiin. Liitä toinen pää iPod nanoon. Useimpien näppäimistöjen USB-portti ei ole riittävän tehokas iPod nanon lataamiseen. iPod nanon irrottaminen tietokoneesta Jos taustavalo on pois päältä, laita se päälle painamalla nukkumispainiketta, jotta näet, onko irrottaminen turvallista. Irrota iPod nano: m Odota, kunnes näet Koti-valikon tai viestin, joka kertoo irrottamisen olevan sallittua. Sitten voit irrottaa kaapelin iPod nanosta. Älä irrota iPod nanoa, jos näkyvissä on Liitetty- tai Synkronoidaan-viesti. Jotta iPod nanon tiedostot eivät vahingoittuisi, se on aina poistettava näkyvistä ennen irrottamista, jos nämä viestit näkyvät. Poista iPod nano näkyvistä: m Valitse iTunesissa Ohjaus > ”Anna levy” tai osoita iPod nanon vieressä olevaa levynpoistopainiketta. m Jos käytät Macia, voit vetää iPod nanon työpöydällä olevan kuvakkeen roskakoriin. m Jos käytät Windows-PC:tä, voit poistaa iPod nanon näkyvistä Oma tietokone -ikkunassa tai osoittamalla Windowsin ilmaisinalueen laitteenpoistokuvaketta ja valitsemalla iPod nanon. Jos vahingossa irrotat iPod nanon poistamatta sitä ensin näkyvistä, liitä iPod nano takaisin tietokoneeseen ja synkronoi uudelleen. Tietoja akusta VAROITUS: Tärkeitä turvallisuustietoja akusta ja iPod nanon lataamisesta löytyy kohdasta Tärkeitä turvallisuustietoja sivulla 61. iPod nanossa on sisäinen akku, jota käyttäjä ei voi vaihtaa. Kun käytät iPod nanoa ensimmäistä kertaa, sen kannattaa antaa latautua noin kolme tuntia tai kunnes akkukuvake osoittaa, että akku on latautunut täyteen. iPod nanon akku latautuu 80-prosenttisesti noin puolessatoista tunnissa ja kokonaan noin kolmessa tunnissa. Jos lisäät tiedostoja, toistat musiikkia, kuuntelet radiota tai katselet kuvaesityksiä iPod nanon akun lataamisen aikana, lataaminen saattaa kestää kauemmin. Akun lataaminen Voit ladata iPod nanon akun liittämällä iPod nanon tietokoneeseen tai käyttämällä Applen USBsovitinta (myydään erikseen). Akun lataaminen tietokonetta käyttäen: m Liitä iPod nano tietokoneesi USB 3.0 -porttiin tai suuritehoiseen USB 2.0 -porttiin. Tietokoneen on oltava päällä eikä se saa olla nukkumassa. Tärkeää: Jos iPod nanon näytöllä näkyy ”Liitä virtalähteeseen”, akku on ladattava, ennen kuin iPod nano voi kommunikoida tietokoneen kanssa. Katso Jos iPod nanon näytöllä lukee ”Liitä virtalähteeseen”sivulla 57.Luku 3 Perusteet 14 Jos haluat ladata iPod nanon akkua ollessasi poissa tietokoneen luota, voit hankkia Applen USB-virtalähteen. Akun lataaminen Applen USB-virtalähdettä käyttäen: 1 Liitä Lightning-kaapeli Applen USB-virtalähteeseen. 2 Liitä Lightning-kaapelin toinen pää iPod nanoon. 3 Liitä Applen USB-virtalähde toimivaan pistorasiaan. Applen USB-virtalähde (virtalähteesi voi näyttää erilaiselta) Lightning–USB-kaapeli VAROITUS: Varmista, että virtalähde on koottu oikein ennen kuin kytket sen pistorasiaan. Akun tilat Kun iPod nanoa ei ole liitetty virtalähteeseen, iPod nanon näytön oikean yläkulman akkukuvake näyttää arvion jäljellä olevan latauksen määrästä. Akussa on varausta alle 20 % Akku on puolillaan Akku on täynnä Kun iPod nano liitetään virtalähteeseen, akkukuvake muuttuu ja osoittaa, että akku latautuu tai on täysin latautunut. Voit irrottaa iPod nanon ja käyttää sitä, vaikka akku ei olisi täysin latautunut. Akkua ladataan (salama) Akku täysin ladattu (liitin) Huomaa: Akkujen latauskertojen määrä on rajallinen, ja akku voidaan joutua lopulta vaihtamaan uuteen Applen valtuuttamassa huoltoliikkeessä. Akun käyttöaika ja latauskertojen määrä vaihtelevat käytön ja asetusten mukaan. Jos haluat lisätietoja, vieraile osoitteessa www.apple.com/fi/batteries. Virran säästäminen iPod nano säätelee virrankäyttöä älykkäästi kuunnellessasi. iPod nano säästää virtaa himmentämällä näytön, jos et koske siihen 20 sekuntiin, ja sitten laittaa sen pois päältä. Voit laittaa näytön päälle tai pois päältä painamalla nukkumispainiketta. Kun iPod nanoa ei käytetä (ääntä tai videota ei toisteta eikä askelia laskettaessa havaita liikettä), se sammuu automaattisesti. Kun iPod nano sammuu tällä tavalla ja haluat laittaa sen takaisin päälle, paina nukkumispainiketta. Voit myös laittaa iPod nanon kokonaan pois päältä painamalla nukkumispainiketta muutaman sekunnin ajan. Kun olet laittanut iPod nanon pois päältä tällä tavalla, voit laittaa sen takaisin päälle painamalla nukkumispainiketta muutaman sekunnin ajan. Luku 3 Perusteet 15 iPod nanon sammuttaminen: • Lopettaa musiikin tai muun äänisisällön toistamisen • Nollaa radion toistonsiirron • Lopettaa kuvaesityksen, jos sellaista toistetaan • Lopettaa videon toistamisen, jos sellaista toistetaan • Tallentaa sanelun, jos sellaista tallennetaan • Lopettaa askelien laskemisen • Sulkee ja tallentaa Nike+-harjoittelutiedot Kun iPod nano on pois päältä, et kuule ajastimen äänimerkkiä. Kun laitat iPod nanon takaisin päälle, äänimerkit, jotka eivät ole menneet, kuuluvat normaalisti. Jos et ole yhteydessä Bluetooth-laitteeseen tai käytä sellaista, voit säästää virtaa laittamalla Bluetoothin pois päältä valitsemalla Asetukset > Bluetooth. iTunes-synkronoinnin käyttöönottaminen iTunes on ilmainen ohjelma, jolla voit synkronoida musiikkia, äänikirjoja, podcasteja, kuvia, videoita ja iTunes U -kokoelmia tietokoneen ja iPod nanon välillä ja lähettää harjoittelutietoja Nike+-verkkosivustolle. iPod nanon ominaisuuksien käyttämiseen tarvitaan iTunes 10.7 tai uudempi. Voit esikuunnella ja ladata sisältöä tietokoneelle iTunes Storesta (käytettävissä vain joissain maissa). Jos haluat tietoja iTunesista ja iTunes Storesta, avaa iTunes ja valitse Ohje > iTunes-ohje. Synkronoiminen automaattisesti Kun liität iPod nanon tietokoneeseen, sen sisältö päivitetään automaattisesti vastaamaan iTuneskirjastosi kohteita. Kun päivitys on suoritettu, iTunesissa näkyy viesti ”iPod-päivitys on suoritettu” ja iTunes-ikkunan alareunassa oleva palkki näyttää, kuinka paljon levytilaa erityyppinen sisältö käyttää. Voit synkronoida iPod nanon automaattisesti vain yhden tietokoneen kanssa kerralla. Tärkeää: Kun liität iPod nanon ensimmäisen kerran tietokoneeseen, jonka kanssa sitä ei ole synkronoitu, näkyviin tulee viesti, jossa kysytään, haluatko synkronoida kappaleet automaattisesti. Jos vastaat myöntävästi, kaikki kappaleet, äänikirjat ja muu sisältö poistetaan iPod nanosta ja korvataan kyseisen tietokoneen kappaleilla ja muilla kohteilla. Voit estää iPod nanoa synkronoimasta, kun liität sen muuhun tietokoneeseen kuin siihen, jonka kanssa yleensä synkronoit sen. iPod nanon automaattisen synkronoinnin laittaminen pois päältä: 1 Liitä iPod nano tietokoneeseen ja avaa iTunes. 2 Poista iTunesin Yhteenveto-osiossa valinta kohdasta ”Avaa iTunes, kun tämä iPod liitetään”. 3 Osoita Käytä. Jos laitat automaattisen synkronoinnin pois päältä, voit edelleen synkronoida osoittamalla Synkronoi-painiketta. iPod nanon hallitseminen käsin Jos hallitset iPod nanoa käsin, voit lisätä iPod nanoon sisältöä useilta tietokoneilta poistamatta iPod nanossa jo olevia kohteita.Luku 3 Perusteet 16 Jos iPod nano asetetaan hallitsemaan musiikkia käsin, automaattisen synkronoinnin asetukset laitetaan pois päältä Musiikki-, Podcastit-, iTunes U ja Kuvat-osioissa. Et voi samanaikaisesti hallita joitakin ryhmiä käsin ja synkronoida toisia automaattisesti. Huomaa: Genius-miksit eivät toimi, jos hallitset sisältöä käsin. Voit edelleen synkronoida Geniussoittolistoja iPod nanoon käsin ja luoda Genius-soittolistoja iPodissa sen jälkeen kun Geniussisältö on synkronoitu käsin. Katso Genius-miksien toistaminen sivulla 24. iTunesin asettaminen niin, että sisältöä hallitaan käsin: 1 Avaa iTunes-asetukset (iTunes-valikosta) ja osoita Laitteet. 2 Valitse ”Estä iPodeja, iPhoneja ja iPadeja synkronoimasta automaattisesti” ja osoita OK. 3 Valitse iTunes-ikkunassa iPod nano ja osoita Yhteenveto. 4 Valitse Asetukset-osiossa ”Hallitse musiikkia ja videoita käsin”. 5 Osoita Käytä. Kun hallitset iPod nanon sisältöä käsin, sinun on aina poistettava iPod nano näkyvistä iTunesissa, ennen kuin voit irrottaa sen. Katso iPod nanon irrottaminen tietokoneesta sivulla 13. Voit palauttaa iPod nanon synkronoitumaan automaattisesti koska tahansa: poista kohdan ”Hallitse musiikkia käsin” valinta ja osoita Käytä. Sinun on ehkä tehtävä synkronointiasetukset uudelleen. Ostetun sisällön siirtäminen toiselle tietokoneelle Voit siirtää yhdellä tietokoneella iTunesissa ostamaasi sisältöä iPod nanosta toisen tietokoneen iTunes-kirjastoon. Toisella tietokoneella on oltava valtuutus iTunes Store -tilisi sisällön toistamiseen. Ostetun sisällön siirtäminen toiselle tietokoneelle: 1 Avaa iTunes toisella tietokoneella ja valitse Store > Valtuuta tämä tietokone. 2 Liitä iPod nano äsken valtuuttamaasi tietokoneeseen. 3 Valitse iTunesissa Arkisto (Windowsissa Tiedosto) > Siirrä ostokset iPodista.4 17 iPod nanolla on helppoa etsiä ja kuunnella kappaleita, podcasteja ja iTunes U -ohjelmia. Voit toistaa kappaleita uudelleen, kelata niitä eteenpäin, sekoittaa kappaleet ja luoda soittolistoja käyttäen Multi-Touch-näyttöä. Voit kuunnella Genius-miksin – hyvin yhteen sopivia kappaleita kirjastosta – tai luoda Genius-soittolistan suosikkikappaleeseesi perustuen. VAROITUS: Jos haluat tärkeitä tietoja kuulovaurioiden välttämisestä, katso Luku 14, Turvallisuus ja käsitteleminen, sivulla 61. Musiikin toistaminen Kun kappaletta toistetaan, sen albumikuvitus näytetään Toistettava-näytössä ja toistokuvake tai keskeytyskuvake näkyy tilapalkissa muiden näyttöjen yläreunassa. Voit selata musiikkia iPod nanossa ja muuttaa asetuksia, kun kuuntelet musiikkia tai muuta äänisisältöä. Huomaa: iPod nano pitää poistaa näkyvistä tietokoneella, jotta voit toistaa kappaleita tai muuta äänisisältöä. Kappaleen toistaminen: Tee jokin seuraavista: m Napauta Koti-valikossa Musiikki, napauta kategoriaa (Soittolistat, Albumit tai muu ryhmittely) ja napauta kappaletta. m Jos haluat toistaa satunnaisen kappaleen, paina Toista/keskeytä-painiketta (äänenvoimakkuuspainikkeiden välissä). Jos kappale on keskeytettynä, keskeytetyn kappaleen toistamista jatketaan. m Voit toistaa sekoitettuja kappaleita ravistamalla iPod nanoa nopeasti. Musiikki ja muu äänisisältöLuku 4 Musiikki ja muu äänisisältö 18 Jos laitat iPod nanon pois päältä, kun musiikkia tai muuta ääntä toistetaan (pitämällä nukkumispainiketta painettuna), raidan toistaminen keskeytetään. Kun laitat iPod nanon takaisin päälle, voit jatkaa toistamista napauttamalla tai painamalla Toista/Keskeytä-painiketta. Kappaleiden löytäminen musiikkikirjastosta: Tee jokin seuraavista: m Voit selata kappale- ja albumiluetteloita nopeasti pyyhkäisemällä ja palata luetteloiden alkuun napauttamalla valikkoriviä. m Näet kaiken tekstin pyyhkäisemällä kevyesti nimen ylitse oikealta vasemmalle (nimiä vieritetään, jotta voit lukea sen kokonaan). m Jos haluat nähdä suuren kirjaimen luettelon päällä, vedä sormea alaspäin hakemistoluettelossa. Kun pääset haluamasi kirjaimen kohdalle, nosta sormi. Kappaleiden toiston ohjaaminen Voit ohjata toistoa Toistettava-näytön kappalesäätimillä, Toista/keskeytä-painikkeella (äänenvoimakkuuspainikkeiden välissä), kaukosäätimellä ja mikrofonilla varustettujen Apple EarPodien painikkeilla (saatavilla erikseen) ja muilla yhteensopivilla äänilaitteilla. Raidan toistokohta Kappalesäätimet Äänenvoimakkuus Tuo nämä säätimet näkyviin napauttamalla näyttöä. iPod nanon kappalesäätimien ja painikkeiden käyttäminen: Kappaleen keskeyttäminen Napauta , paina Toista/Keskeytä-painiketta (äänenvoimakkuuspainikkeiden välissä) tai irrota EarPodit. Keskeytetyn kappaleen toiston jatkaminen Napauta tai paina Toista/Keskeytä-painiketta (äänenvoimakkuuspainikkeiden välissä).Luku 4 Musiikki ja muu äänisisältö 19 Kappaleen aloittaminen alusta Napauta . Edellisen kappaleen toistaminen Napauta kahdesti. Siirtyminen seuraavaan kappaleeseen Napauta tai paina Toista/Keskeytä-painiketta (äänenvoimakkuuspainikkeiden välissä) kahdesti. Kappaleen kelaaminen eteen- tai taaksepäin Pidä tai painettuna. Kappaleiden toistaminen uudelleen Napauta Toistettava-näyttöä ja napauta . Napauttamalla uudelleen saat lisävalintoja: = Kaikkien nykyisen albumin tai luettelon kappaleiden jatkuva toisto. = Vain nykyisen kappaleen toisto yhä uudelleen ja uudelleen. Genius-soittolistan luominen Toista kappaletta, napauta Toistettava-näyttöä ja napauta . Kappaleiden sekoittaminen Napauta Toistettava-näyttöä ja napauta . Jos Ravistussekoitus on päällä Asetuksissa, ravista iPod nanoa pikaisesti. Siirtyminen mihin tahansa kohtaan kappaleessa Vedä toistopaikkaa raidan sijaintisäätimellä. Liu’uttamalla sormea alaspäin voit hidastaa liikettä, jolloin pystyt valitsemaan paikan tarkemmin. Mitä alemmas liu’utat sormesi, sitä hitaampaa on eteneminen selauspalkilla. Kappaleiden arvioiminen Napauta Toistettava-näyttöä, napauta ja vedä sormea näytön yläreunan pisteiden ylitse. Albumin kappaleiden näkeminen Napauta Toistettava-näyttö ja napauta tai napauta Albumit-luettelossa albumia. Äänentoistolaitteen vaihtaminen Napauta äänenvoimakkuussäätimen vieressä olevaa kuvaketta ja napauta laitetta, josta haluat äänen toistuvan. Kappaleiden sekoittaminen Voit toistaa kappaleita, albumeja tai soittolistoja satunnaisessa järjestyksessä ja asettaa iPod nanon sekoittamaan kappaleet, kun ravistat sitä nopeasti.Luku 4 Musiikki ja muu äänisisältö 20 Voit sekoittaa musiikkia näin: Kaikkien kappaleiden sekoittaminen ja toistaminen Kun napautat kappaleluettelon yläpuolella Sekoita, iPod nano alkaa toistaa musiikkikirjastosi kappaleita satunnaisessa järjestyksessä ohittaen äänikirjat, podcastit ja iTunes U -kokoelmat. Kappaleiden sekoittaminen Toistettava-näytössä Napauta näyttöä ja napauta . Ravistussekoituksen käyttäminen Kun näyttö on päällä, voit siirtyä satunnaiseen kappaleeseen ravistamalla iPod nanoa nopeasti. Jos näyttö on pois päältä, paina nukkumispainiketta ennen ravistamista. Ravistussekoitus on oletuksena päällä, mutta voit laittaa sen pois päältä valikossa Asetukset > Musiikki. Podcastien, äänikirjojen ja iTunes U -kokoelmien toistaminen Podcastit ovat ilmaisia, ladattavia ohjelmia, joita saat iTunes Storesta. Podcastit on järjestetty ohjelmien, ohjelman jaksojen ja jakson osien mukaan. Jos keskeytät podcastin toistamisen ja jatkat sitä myöhemmin, podcastin toisto alkaa kohdasta, johon viimeksi jäit. Äänikirjoja voidaan ostaa ja ladata iTunes Storesta. Kun kuuntelet iTunes Storesta tai sivustolta audible.com ostettuja äänikirjoja, voit säätää toistonopeuden tavallista nopeammaksi tai hitaammaksi. Äänikirjat-kuvake näkyy Koti-valikossa vain, jos olet synkronoinut äänikirjoja iTunes-kirjastosta. iTunes U on osa iTunes Storea ja se tarjoaa ilmaisia luentoja, kielten oppitunteja ja muuta sisältöä, jota voit ladata käytettäväksi iPod nanossa. iTunes U -sisältö on järjestetty kokoelmiin, kohteisiin kokoelmien sisällä sekä tekijöiden ja tarjoajien mukaan. iTunes U -kuvake näkyy Koti-valikossa vain, jos olet synkronoinut iTunes U -sisältöä iTunes-kirjastostasi. Podcastien, äänikirjojen ja iTunes U -kokoelmien löytäminen: m Napauta Koti-valikossa Podcastit (tai Äänikirjat tai iTunes U) ja napauta ohjelmaa tai nimeä. Podcastit, Äänikirjat ja iTunes U on lueteltu myös Musiikki-osiossa. Podcast-ohjelmat ja iTunes U -kokoelmat näkyvät aikajärjestyksessä, jotta voit toistaa ne järjestyksessä, jossa ne julkaistiin. Toistamattomien ohjelmien ja jaksojen merkkinä on sininen piste. Kun olet kuunnellut podcast-jakson tai iTunes U -ohjelman, seuraavan toistamattoman tai osittain toistetun jakson toistaminen alkaa automaattisesti. Jos haluat lisätietoja podcastien lataamisesta ja kuuntelemisesta, avaa iTunes ja valitse Ohje > iTunes-ohje. Etsi hakusanalla ”podcast”.Luku 4 Musiikki ja muu äänisisältö 21 Podcastien, äänikirjojen ja iTunes U -kokoelmien toiston hallitseminen Podcastien, äänikirjojen ja iTunes U -kokoelmien säätimet ovat hieman erilaisia kuin kappaleiden säätimet. Raidan toistokohta Kappalesäätimet Äänenvoimakkuus Tuo nämä säätimet näkyviin napauttamalla näyttöä. Tässä on tapoja ohjata podcastien, iTunes U:n ja äänikirjojen toistoa näytöllä näkyvillä säätimillä ja iPod nanon painikkeilla: Keskeyttäminen Napauta , irrota EarPodit tai paina Toista/Keskeytä- painiketta (äänenvoimakkuuspainikkeiden välissä). Keskeytetyn ohjelman jatkaminen Napauta tai paina Toista/Keskeytä-painiketta (äänenvoimakkuuspainikkeiden välissä). Alusta aloittaminen Napauta . Edellisen jakson tai luvun toistaminen Napauta jakson tai luvun alussa tai napauta toiston aikana kahdesti . Seuraavan jakson tai luvun toistaminen Napauta tai paina Toista/Keskeytä-painiketta (äänenvoimakkuuspainikkeiden välissä) kahdesti. Siirtyminen mihin tahansa kohtaan podcastissa, äänikirjassa tai iTunes U -kokoelmassa Vedä toistopaikkaa raidan sijaintisäätimellä. Liu’uttamalla sormea alaspäin voit hidastaa liikettä, jolloin pystyt valitsemaan paikan tarkemmin. Mitä alemmas liu’utat sormesi, sitä hitaampaa on eteneminen selauspalkilla. Viimeisten 30 sekunnin toistaminen uudelleen Napauta Toistettava-näyttöä ja napauta . Toistonopeuden asettaminen Napauta Toistettava-näyttöä ja napauta . Muuta nopeutta napauttamalla uudelleen. = Toisto tuplanopeudella. = Toisto normaalinopeudella. = Toisto puolinopeudella. Podcastien, iTunes U -kokoelmien tai äänikirjojen jaksojen tai kappaleiden näkeminen Napauta Toistettava-näyttöä ja napauta . Podcastien, iTunes U -kokoelmien tai äänikirjojen tietojen näkeminen Napauta Toistettava-näyttöä.Luku 4 Musiikki ja muu äänisisältö 22 Soittolistojen luominen iPod nanossa Voit luoda omia soittolistoja kappaleista, podcasteista ja äänikirjoista tai voit käyttää Geniusta Genius-soittolistojen luomiseen myös silloin, kun iPod nano ei ole liitettynä tietokoneeseen. iPod nanossa luodut soittolistat synkronoidaan iTunesiin, kun seuraavan kerran liität iPod nanon tietokoneeseen. Soittolistojen luominen ja muokkaaminen Voit luoda ja muokata omia soittolistoja iPod nanossa. Soittolistan luominen: 1 Napauta Koti-valikossa Musiikki > Soittolistat. 2 Pyyhkäise alaspäin ja napauta Lisää. 3 Napauta kategoriaa (Kappaleet, Albumit, Podcastit jne.) ja napauta kohteita, jotka haluat lisätä. Älä napauta Valmis ennen kuin olet lisännyt kaiken haluamasi soittolistalle. 4 Jatka sisällön lisäämistä pyyhkäisemällä vasemmalle. Voit lisätä sisältöä mistä tahansa kategoriasta. Voit esimerkiksi sekoittaa podcasteja ja kappaleita samalla soittolistalla. 5 Kun haluat lopettaa, napauta Valmis. Uuden soittolistan nimeksi tulee Uusi soittolista 1 (tai Uusi soittolista 2 ja niin edelleen). Kun seuraavan kerran synkronoit, voit muuttaa nimeä iTunesissa. Kun synkronoit uudelleen, soittolistan nimi päivittyy iPod nanossa. Kohteiden poistaminen soittolistasta: 1 Napauta Koti-valikossa Musiikki > Soittolistat ja napauta soittolistaa, jota haluat muokata. 2 Pyyhkäise alaspäin ja napauta Muokkaa. 3 Napauta poistettavan kohteen vieressä ja napauta Poista, kun se tulee näkyviin oikealle.Luku 4 Musiikki ja muu äänisisältö 23 4 Kun haluat lopettaa, napauta Valmis. Soittolistan poistaminen: 1 Napauta Koti-valikossa Musiikki > Soittolistat. 2 Pyyhkäise alaspäin ja napauta Muokkaa. 3 Napauta poistettavan soittolistan vieressä ja napauta Poista, kun se tulee näkyviin soittolistan vieressä. Jos napautit väärää soittolistaa, napauta sitä, jonka haluat poistaa. 4 Napauta Poista tai jos muutit mieltäsi, napauta Kumoa. 5 Kun olet valmis, pyyhkäise ylöspäin ja napauta Valmis (tai jos haluat kumota ja palata Kotivalikkoon pyyhkäise oikealle). Älykkään soittolistan luominen kappaleen arvioiden perusteella Voit antaa kappaleille arvioinnin (nollasta viiteen tähteä) ilmaisemaan sitä, kuinka paljon pidät kappaleesta. iPod nanossa kappaleille antamasi arvioinnit siirretään iTunesiin synkronoinnin yhteydessä. Voit hyödyntää kappaleiden arviointeja luodessasi automaattisesti älykkäitä soittolistoja iTunesissa. Kappaleen arvioiminen: 1 Kun kappaletta toistetaan, napauta Toistettava-näyttöä. 2 Napauta . 3 Anna haluamasi määrä tähtiä napauttamalla tai vetämällä näytön yläreunassa olevia arviointimerkkejä ( ). Genius-soittolistojen luominen Genius-soittolista on kokoelma kappaleita, jotka sopivat hyvin yhteen kirjastosta valitsemasi kappaleen kanssa. Voit luoda Genius-soittolistoja iPod nanossa ja synkronoida iTunesissa luomiasi Genius-soittolistoja. Genius on ilmainen palvelu, mutta sen käyttämiseen tarvitaan iTunes Store -tili. Jos haluat tietoja Geniuksen käyttöönotosta iTunesissa, avaa iTunes ja valitse Ohje > iTunes-ohje. Genius-soittolistan luominen iPod nanossa: 1 Toista kappaletta ja napauta Toistettava-näyttöä. 2 Napauta .Luku 4 Musiikki ja muu äänisisältö 24 Uusi soittolista tulee näkyviin. Näkyviin tulee viesti seuraavissa tapauksissa: • Geniusta ei ole otettu käyttöön iTunesissa. • Genius ei tunnista valitsemaasi kappaletta. • Genius tunnistaa kappaleen, mutta kirjastossasi ei ole vähintään kymmentä samankaltaista kappaletta. 3 Voit katsoa soittolistan kappaleita pyyhkäisemällä ylös tai alas. 4 Napauta Tallenna. Soittolista tallennetaan lähtökohtana käyttämäsi kappaleen ja sen artistin nimellä. Jos päivität tallennetun soittolistan, uusi soittolista korvaa edeltävän, eikä edeltävää soittolistaa voida palauttaa. iPod nanossa tallennetut Genius-soittolistat synkronoidaan iTunesiin, kun liität iPod nanon tietokoneeseesi. Genius-miksien toistaminen iTunes luo automaattisesti Genius-miksejä, joissa on keskenään yhteensopivia kappaleita iTuneskirjastostasi. Genius-miksit tarjoavat erilaisen kuuntelukokemuksen jokaisella toistokerralla. Genius-miksin toistaminen: 1 Napauta Koti-valikossa Musiikki > Genius-miksit. 2 Voit selata Genius-miksejä pyyhkäisemällä vasemmalle tai oikealle. Näytön alareunassa olevat pisteet kertovat, kuinka monta Genius-miksiä iPod nanossa on. 3 Napauta sen Genius-miksin kohdalla, jota haluat toistaa. Äänenvoimakkuuden säätäminen VAROITUS: Jos haluat tärkeitä tietoja kuulovaurioiden välttämisestä, katso Luku 14, Turvallisuus ja käsitteleminen, sivulla 61. Äänenvoimakkuuspainikkeet ovat iPod nanon sivulla. Voit säätää äänenvoimakkuutta kuunnellessasi painamalla Äänenvoimakkuuden lisäys- tai Äänenvoimakkuuden vähennys -painiketta. Luku 4 Musiikki ja muu äänisisältö 25 Huomaa: Joissakin maissa iPod nano saattaa kertoa, kun asetat äänenvoimakkuuden Euroopan unionin turvaohjeiden rajan yläpuolelle. Jos haluat lisätä äänenvoimakkuutta tämän rajan yli, sinun pitää ehkä lopettaa äänenvoimakkuuden lisääminen ja aloittaa se uudelleen. Esimerkiksi, nosta sormi äänenvoimakkuuspainikkeelta ja paina painiketta uudelleen. Voit tehdä iPod nanon taajuuskorjaimen esiasetuksia valitsemalla Asetukset > Musiikki. Jos olet asettanut taajuuskorjainesiasetuksen jollekin kappaleelle iTunesissa ja taajuuskorjain ei ole käytössä iPod nanossa, kappale toistuu iTunesin asetuksen mukaisesti. Seuraavassa osiossa kerrotaan muista säädöistä, joilla voit rajoittaa enimmäisäänenvoimakkuutta ja parantaa äänen laatua. Äänenvoimakkuuden enimmäisrajan asettaminen Voit asettaa iPod nanon äänenvoimakkuudelle enimmäisrajan ja asettaa pääsykoodin estääksesi tämän asetuksen muuttamisen. Lightning-liitäntää käyttävät lisävarusteet eivät tue voimakkuusrajoja. Äänenvoimakkuuden enimmäisrajan asettaminen iPod nanolle: 1 Napauta Koti-valikossa Asetukset > Musiikki > Voimakkuusraja. Äänenvoimakkuuden säädin näyttää enimmäisäänenvoimakkuuden. 2 Vetämällä liukusäädintä vasemmalle voi alentaa äänenvoimakkuuden enimmäisrajaa ja vetämällä oikealle voit korottaa rajaa. Huomaa: Joissakin maissa voit rajoittaa äänenvoimakkuuden EU:n suosittelemalle tasolle. Napauta Asetukset > Musiikki ja laita EU-voimakkuusraja päälle napauttamalla sitä. Pääsykoodin vaatiminen äänenvoimakkuusrajoituksen muuttamiseksi: 1 Kun olet asettanut äänenvoimakkuuden enimmäisrajan, napauta Lukitse voimakkuusraja. 2 Näppäile näkyviin tulevassa näytössä nelinumeroinen pääsykoodi. Jos napautat numeroa vahingossa, napauta ja napauta tarkoittamaasi numeroa. Voit poistaa kaikki numerot ja palata Voimakkuusraja-näyttöön asettamatta pääsykoodia napauttamalla monta kertaa . 3 Kun saat kehotuksen syöttää pääsykoodin uudelleen, näppäile numerot uudelleen. Äänenvoimakkuuden rajoituksen poistaminen: 1 Napauta Koti-valikossa Asetukset > Musiikki > Voimakkuusraja. 2 Vedä liukusäädin oikeaan reunaan.Luku 4 Musiikki ja muu äänisisältö 26 Jos olet asettanut pääsykoodin, napauta ”Avaa voimakkuusrajan lukitus”, syötä pääsykoodi ja vedä liukusäädintä. Jos unohdat pääsykoodin, voit palauttaa iPod nanon alkuperäisiin asetuksiin. Katso iPodohjelmiston päivittäminen ja palauttaminen sivulla 60. Kappaleiden toistaminen samalla äänenvoimakkuudella Kappaleiden ja muun äänisisällön äänenvoimakkuus saattaa vaihdella sen mukaan, miten sisältö on äänitetty tai pakattu. Äänenvoimakkuus voi vaihdella myös eri kuulokkeita käytettäessä. Voit asettaa iTunesin säätämään automaattisesti kappaleiden äänenvoimakkuutta niin, että ne toistuvat kaikki samalla äänenvoimakkuudella. Sen jälkeen voit asettaa iPod nanon käyttämään samoja iTunesin äänenvoimakkuusasetuksia. Kappaleiden asettaminen toistumaan samalla äänenvoimakkuudella: 1 Valitse iTunesissa iTunes > Asetukset, jos käytät Macia, tai Muokkaa > Asetukset, jos käytät Windows-PC:tä. 2 Osoita Valinnat, valitse ”Voimakk. tasaus” ja valitse OK. 3 Napauta iPod nanon Koti-valikossa Asetukset. 4 Napauta Musiikki. 5 Laita äänenvoimakkuuden tasaus päälle napauttamalla Voimakkuustasaus -asetuksen kohdalla . Jos äänenvoimakkuuden tasausta ei ole laitettu päälle iTunesissa, sen käyttöönotolla iPod nanossa ei ole mitään vaikutusta. Jos olet asettanut taajuuskorjainesiasetuksen jollekin kappaleelle iTunesissa ja taajuuskorjain ei ole käytössä iPod nanossa, kappale toistuu iTunesin asetuksen mukaisesti. Voit tehdä iPod nanon taajuuskorjaimen esiasetuksia valitsemalla Asetukset > Musiikki.5 27 Voit katsella iPod nanolla iTunesin elokuvia, musiikkivideoita, iTunes U -ohjelmia ja TV-ohjelmia. Voit myös muuntaa iMoviella tekemiäsi elokuvia iPod nanolla katsottavaksi. VAROITUS: Jos haluat tärkeitä tietoja kuulovaurioiden välttämisestä, katso Luku 14, Turvallisuus ja käsitteleminen, sivulla 61. Videoiden lisääminen iPod nanoon iPod nanoon lisätään videoita iTunesilla samalla tavalla kuin kappaleitakin. Jos haluat tietoja iTunesin kanssa synkronoinnista, katso iTunes-synkronoinnin käyttöönottaminen sivulla 15. iTunes-videoiden lisäksi voit lisätä muunkin tyyppisiä videoita iPod nanoon. Voit esimerkiksi lisätä videoita, jotka olet luonut Macin iMoviella, tai videoita, joita olet ladannut internetistä. Jos näkyviin tulee viesti, jonka mukaan videota ei voida toistaa iPod nanossa, voit ehkä muuntaa videon (katso iTunes-ohje). iPod nano tukee normaalitarkkuuksisia videoita. iPod nanoon ei voida synkronoida HD-videoita. Videoiden katseleminen iPod nanossa iPod nanoon lisätyt elokuvat, TV-ohjelmat, musiikkivideot ja muut videot tulevat näkyviin Videotvalikossa tyypin mukaan järjestettynä. Videon katseleminen iPod nanossa: m Napauta Koti-valikko Video ja napauta valikossa olevaa videota. Tuo videosäätimet näkyviin napauttamalla näyttöä. Raidan toistokohta Voit ohjata videon toistoa näin: Toistosäätimien näyttäminen tai kätkeminen Napauta näyttöä, kun videota toistetaan. Toiston keskeyttäminen tai jatkaminen Napauta tai tai paina Toista/Keskeytä-painiketta (äänenvoimakkuuspainikkeiden välissä). VideotLuku 5 Videot 28 Aloittaminen uudelleen alusta Jos video sisältää lukuja, vedä toistopaikka raidan sijaintisäädintä pitkin kokonaan vasemmalle. Jos lukuja ei ole, napauta . Jos videota on toistettu alle 5 sekuntia, soittolistan edellinen video aukeaa. Muussa tapauksessa aukeaa videoluettelo. Edelliseen videoon tai elokuvan lukuun siirtyminen Napauta kahdesti. Seuraavaan videoon tai elokuvan lukuun siirtyminen Napauta tai paina Toista/Keskeytä-painiketta (äänenvoimakkuuspainikkeiden välissä) kahdesti. Videon kelaaminen eteen- tai taaksepäin Pidä tai painettuna. Siirtyminen tiettyyn kohtaan videolla Vedä toistopaikkaa raidan sijaintisäätimellä. Liu’uttamalla sormea alaspäin voit hidastaa liikettä, jolloin pystyt valitsemaan paikan tarkemmin. Mitä alemmas liu’utat sormesi, sitä hitaampaa on eteneminen selauspalkilla. Seuraavaan lukuun siirtyminen Napauta tai paina Toista/Keskeytä-painiketta (äänenvoimakkuuspainikkeiden välissä) kahdesti. (Ei aina käytettävissä.) Edelliseen lukuun siirtyminen Napauta kahdesti. (Ei aina käytettävissä.) Tiettyyn lukuun siirtyminen Napauta ja valitse luku. (Ei aina käytettävissä.) Jos videosäätimien oikealla puolella näkyy Bluetooth-kuvake, voit kuunnella elokuvaa Bluetooth-kuulokkeilla tai -kaiuttimilla. Jos haluat lisätietoja, katso Bluetooth-lisävarusteisiin liittäminen sivulla 53. Asetukset > Video-valikossa voit laittaa tekstityksen tai kuvailevan tekstityksen päälle tai pois päältä ja valita, mistä videoita aletaan toistaa, kun keskeytät ne. Vuokraelokuvien katseleminen Voit ostaa ja vuokrata elokuvia iTunesista ja synkronoida niitä iPod nanoon (vuokraelokuvat eivät ole saatavilla kaikkialla). Elokuvissa, joissa on lukuja, on lisää säätimiä, joilla voit valita, mitä lukua katsoa. Tärkeää: Voit katsella vuokraelokuvia vain yhdellä laitteella kerrallaan. Jos esimerkiksi vuokraat elokuvan iTunes Storesta ja lisäät sen iPod nanoon, voit katsella sitä vain iPod nanolla. Jos siirrät elokuvan takaisin iTunesiin, voit katsella sitä siellä, mutta et iPod nanossa. Pidä vuokraelokuvan vanhenemisaika mielessä. Vuokraelokuvan katsominen: 1 Napauta Koti-valikossa Videot ja napauta Vuokratut. 2 Napauta valintaikkunassa OK. Sen jälkeen, kun olet aloittanut vuokraelokuvan katsomisen, sinulla on 24 tuntia aikaa katsoa se loppuun. Jos et usko, että ehdit katsoa elokuvan 24 tunnin aikana, napauta Kumoa. Voit keskeyttää elokuvan ja jatkaa katselemista myöhemmin. Jäljellä oleva vuokra-aika näkyy elokuvan nimen alla Videot-valikossa. 3 Kun olet katsonut elokuvan, napauta Valmis. 4 Pyyhkäise alaspäin ja napauta näytön yläreunassa Muokkaa. 5 Napauta Vuokratut-valikossa elokuvan nimen vieressä ja napauta Poista. Elokuvien, joissa on tekstitys tai kuvaileva tekstitys, kieli asetetaan iTunesissa. Katso lisätietoja iTunes-ohjeesta.6 29 Voit kuunnella iPod nanolla FM-radiota ja asettaa suosikkikanavia, jolloin löydät ne nopeasti. Toistonsiirrolla voit keskeyttää suoran lähetyksen ja jatkaa kuuntelua jopa 15 minuuttia myöhemmin. Toistonsiirron säätimillä voit liikkua edestakaisin keskeytetyssä sisällössä ja löytää haluamasi kohdan. Voit myös merkitä kappaleita, joista pidät, ja esikuunnella ja ostaa niitä iTunes Storesta sellaisten radioasemien kanssa, jotka tukevat ominaisuutta. VAROITUS: Jos haluat tärkeitä tietoja kuulovaurioiden välttämisestä, katso Luku 14, Turvallisuus ja käsitteleminen, sivulla 61. FM-radion kuunteleminen iPod nano käyttää kuulokkeiden johtoa antennina, joten iPod nanoon on liitettävä EarPodit tai kuulokkeet, jotta se voi vastaanottaa radiosignaalia. Voit parantaa vastaanottoa varmistamalla, ettei kuulokkeiden johto ole sotkussa tai kiepillä. Tärkeää: Tässä luvussa näkyvät radiotaajuudet ovat vain esimerkkikuvitusta, eivätkä ne ole käytettävissä kaikkialla. Toistonsiirron säätimet Radioviritin Toistosäätimet Tuo toistonsiirron säätimet näkyviin napauttamalla näyttöä. Radion kuunteleminen: 1 Liitä EarPodit tai kuulokkeet iPod nanoon. 2 Napauta Koti-valikossa Radio ja napauta . Jos asema tukee RDS-toimintoa, kappaleen ja artistin nimi sekä aseman tiedot näkyvät näytöllä. FM-radioLuku 6 FM-radio 30 Radiosäätimien käyttäminen: Radiolähetyksen keskeyttäminen ja jatkaminen Paina Toista/keskeytä-painiketta (äänenvoimakkuuspainikkeiden välissä). Kun painat painiketta uudelleen, toisto jatkuu keskeytyskohdasta. Jos haluat nähdä Toistonsiirto-säätimien lisävalinnat tai siirtyä suoraan lähetykseen, napauta Toistettava-näyttöä (katso Radiolähetyksen keskeyttäminen sivulla 30). FM-aseman virittäminen käsin Pyyhkäise radioviritintä. Seuraavalle FM-asemalle siirtyminen Napauta tai tai paina Toista/Keskeytä-painiketta (äänenvoimakkuuspainikkeiden välissä) kahdesti. FM-asemien skannaaminen Pidä tai painettuna, kunnes näytöllä näkyy Skannataan. Lopeta skannaaminen napauttamalla näyttöä. FM-aseman tallentaminen suosikiksi Viritä asema ja napauta . poistuu ja tilalle tulee . Suosikkiasemat on merkitty radiovirittimessä keltaisella kolmiolla. FM-aseman poistaminen suosikeista Viritä asema ja napauta . Radiossa soitettavan kappaleen merkitseminen Napauta Toistettava-näytössä . Merkitseminen on käytettävissä vain tuettujen radioasemien kanssa. Radion laittaminen pois päältä Napauta tai irrota EarPodit tai kuulokkeet. Radiolähetyksen keskeyttäminen Voit keskeyttää radiolähetyksen ja jatkaa sen toistamista samasta kohdasta jopa 15 minuuttia myöhemmin. Kun Toistonsiirto on päällä Asetuksissa (se on päällä oletuksena), voit keskeyttää suoran lähetyksen jopa 15 minuutiksi. Kun 15 minuutin raja saavutetaan, aiempi äänitys poistetaan, kun äänitystä jatketaan. Keskeytetty radiolähetys poistetaan automaattisesti, jos: • vaihdat asemaa. • sammutat iPod nanon. • toistat muuta mediasisältöä tai äänität sanelun. • akun virta on erittäin vähissä ja se on ladattava. • keskeytät radiolähetyksen 15 minuutiksi jatkamatta toistoa. Toistonsiirto-säätimet tarjoavat lisää vaihtoehtoja keskeytetyn radion kuuntelemiseen sekä pääsyn Radio-valikkoon. Toistonsiirto-säätimien tuominen näkyviin m Napauta Radio-näyttöä, kun radiota toistetaan. Säädin näyttää kohdan, jossa lähetys keskeytettiin. Edistymispalkki täyttyy näyttäen ajan, joka on kulunut keskeyttämisestä. Voit ohjata keskeytetyn radion toistoa näin: Kuuntelun aloittaminen keskeytyskohdasta Napauta tai paina Toista/Keskeytä-painiketta (äänenvoimakkuuspainikkeiden välissä). Taaksepäin siirtyminen 30 sekuntia kerrallaan Napauta .Luku 6 FM-radio 31 Eteenpäin siirtyminen 30 sekuntia kerrallaan Napauta . Eteenpäin siirtyminen noin 10 sekuntia kerrallaan Pidä painettuna. Eteen- tai taaksepäin siirtyminen keskeytetyssä sisällössä Vedä säädintä Toistonsiirto-säätimellä. Suoraan lähetykseen palaaminen Vedä säädin oikeaan reunaan. Radio-valikon avaaminen Napauta . Radio-valikossa voit selata paikallisia radioasemia, asettaa suosikkiasemia, merkitä kappaleita ja nähdä luettelon äskettäisistä kappaleista. Toistonsiirto kuluttaa jonkin verran akun virtaa. Voit säästää virtaa laittamalla toistonsiirron pois päältä. Toistonsiirron laittaminen pois päältä: m Napauta Koti-valikossa Asetukset > Radio > . Paikallisradioiden löytäminen ja suosikkien asettaminen Radio-säätimillä voit löytää asemia selaamalla, etsimällä, skannaamalla, tallentamalla suosikkeja tai virittämällä niitä suoraan. Radio-valikolla voit etsiä myös paikallisradioita. Paikallisten radioasemien etsiminen: 1 Napauta Toistettava-näyttöä ja napauta . 2 Napauta Paikallisradiot. iPod nano skannaa käytettävissä olevat taajuudet ja kerää luettelon paikallisradioasemista. 3 Voit kuunnella tiettyä radioasemaa poistumatta valikosta napauttamalla sen vieressä tai voit virittää asemalle napauttamalla sitä ja palata radiosäätimiin. 4 Kun olet valmis, voit palata radiosäätimiin napauttamalla . Jos haluat päivittää luettelon, napauta Päivitä. Asemien poistaminen suosikeista: 1 Kun radiota toistetaan, napauta Toistettava-näyttöä. 2 Napauta ja napauta Suosikit. 3 Tuo Muokkaa-painike näkyviin pyyhkäisemällä alaspäin ja napauta sitä. 4 Napauta aseman vieressä ja napauta Poista.Luku 6 FM-radio 32 5 Jos haluat tyhjentää koko luettelon, napauta Tyhjennä kaikki. 6 Kun haluat lopettaa, napauta Valmis. Kappaleiden merkitseminen tutustumista ja ostamista varten Jos radioasema tukee merkitsemistä, voit merkitä kuuntelemasi ja esikuunnella ja ostaa sen myöhemmin iTunes Storesta. Merkittyjen kappaleiden vieressä näkyy merkkikuvake Toistettava-näytössä. Kappaleen merkitseminen: m Napauta Toistettava-näytössä . Merkityt kappaleet näkyvät Radio-valikossa kohdassa Merkityt kappaleet. Kun seuraavan kerran synkronoit iPod nanon iTunesin kanssa, merkityt kappaleet synkronoidaan ja poistetaan iPod nanosta. Ne tulevat näkyviin iTunesissa, missä voit esikuunnella ja ostaa niitä iTunes Storessa. Huomaa: Tämä ominaisuus ei ehkä ole käytettävissä kaikkien radioasemien kanssa. Jos radioasema ei tue merkkejä, voit myös katsoa luetteloa äskettäin kuunnelluista kappaleista. Voit myöhemmin käyttää näitä tietoja etsiäksesi ja ostaaksesi kappaleen. Äskeisten kappaleiden katsominen: 1 Kun radiota toistetaan, napauta Toistettava-näyttöä. 2 Napauta ja napauta Äskeiset kappaleet. Luettelossa näkyy kappaleen ja artistin nimi sekä radioasema, jolta kuulit kappaleen. Radioalueen asettaminen iPod nanoa voidaan käyttää FM-radiosignaalien vastaanottamiseen monissa maissa. Siihen on asetettu valmiiksi viisi signaalialuetta, jotka on nimetty maantieteellisten alueiden mukaan: Amerikka, Aasia, Australia, Eurooppa ja Japani. Radioalueen valitseminen: 1 Napauta Koti-valikossa Asetukset. 2 Napauta Radio ja napauta Radioalueet. 3 Napauta aluettasi. Valitsemasi alueen viereen tulee valintamerkki. Alueasetukset määräytyvät kansainvälisten radiostandardien, eivät todellisen maantieteellisen alueen, mukaan. Jos asut maassa, jota ei ole Radioalueet-luettelossa, valitse alue, joka vastaa parhaiten asuinmaasi radiotaajuuksia. Tärkeää: iPod nano on tarkoitettu ainoastaan julkisten lähetysten vastaanottamiseen. Joissakin maissa on laitonta kuunnella lähetyksiä, joita ei ole tarkoitettu julkisiksi, ja lain rikkojat voivat joutua rikosvastuuseen. Tarkista lait ja määräykset alueella, jolla käytät iPod nanoa, ja noudata niitä.Luku 6 FM-radio 33 Seuraavassa taulukossa on esitetty kunkin Radioalueet-valikon alueen radiotaajuusalueet sekä asemien väliset etäisyydet (merkitty ±-merkillä). Radioalue Radiotaajuudet Amerikka 87,5–107,9 MHz ± 200 kHz Aasia 87,5-108,0 MHz ± 100 kHz Australia 87,5–107,9 MHz ± 200 kHz Eurooppa 87,5-108,0 MHz ± 100 kHz Japani 76,0-90,0 MHz ± 100 kHz7 34 iPod nanossa on ominaisuuksia, joilla saat enemmän irti liikunnasta. Voit asettaa päiväkohtaisen askeltavoitteen sisäisellä askelmittarilla, luoda suosikkimusiikkiasi sisältäviä juoksuharjoitteluita ja lähettää harjoittelutiedot Nike+-verkkosivustolle iTunesia käyttäen. Voit seurata sykettäsi iPod nanossa käyttämällä Bluetooth LE (low energy) -sykemittaria. Liikunta-asetusten tekeminen Jos asetat pituutesi ja painosi iPod nanossa, saat tarkempaa harjoitteludataa. Päivitä painosi iPod nanoon aina kun se muuttuu. Jos käytät eri mittajärjestelmää kuin iPod nanon oletus, voit vaihtaa mittayksiköt. Jos jokin kappale tai soittolista motivoi sinua, voit tehdä siitä PowerSongin ennen harjoittelun aloittamista. Voit tehdä nämä muutokset napauttamalla Kuntoilu-näytössä . Pituuden asettaminen Napauta Omat tiedot, napauta Pituus ja aseta pituus pyörittämällä kiekkoja. Painon asettaminen Napauta Omat tiedot, napauta Paino ja aseta paino pyörittämällä kiekkoja. Mittajärjestelmän asettaminen Napauta Mittajärjestelmä ja napauta Englantilainen tai Metrinen. Etäisyyksien näyttäminen maileina tai kilometreinä Napauta Pituusyksikkö ja napauta Maili tai Kilometri. PowerSong-kappaleen asettaminen Napauta Juoksu, napauta PowerSong ja valitse kappale tai soittolista. Puhepalautteen äänen vaihtaminen Napauta Juoksu, napauta Puhepalaute ja valitse vaihtoehto. Parin muodostaminen Bluetooth-sykemittarin kanssa Napauta Nike + iPod Sport Kit, napauta Sykemittari, napauta ja napauta Yhdistä. LiikuntaLuku 7 Liikunta 35 Askelten laskeminen Aseta päivätavoite ja anna iPod nanon laskea askeleesi sekä seurata edistymistäsi ja poltettuja kaloreita ajan kuluessa. iPod nano laskee askelia taustalla, joten voit kuunnella musiikkia tai käyttää iPod nanoa muihin asioihin samanaikaisesti. Kaikki keskiyön jälkeen ottamasi askeleet lasketaan automaattisesti kyseiselle päivälle. Kävely-kuvake näkyy tilapalkissa, kun askeleita lasketaan. Askeleiden laskeminen iPod nanolla kävelylenkin aikana: m Napauta Koti-valikossa Kuntoilu > Kävely > Aloita. Kanna iPod nanoa vyötärönauhassa tarkkuuden parantamiseksi. iPod nano laskee askeleet riippumatta siitä käveletkö vai juoksetko. Päivätavoitteen asettaminen: 1 Napauta Koti-valikossa Kuntoilu. 2 Napauta ja napauta Kävely. 3 Napauta Päivätavoite-kohdan vieressä . 4 Aseta haluttu askelten määrä pyyhkäisemällä kiekkoa ja napauta Valmis. Laskeminen ei ala ennen kuin aloitat sen Liikunta-kohdassa. 5 Paina Koti-painiketta ja napauta Kuntoilu. 6 Napauta Kävely ja napauta Aloita. Askelia, jotka otat juoksuharjoittelun aikana, ei lasketa päivätavoitteeseen. Askelten kokonaismäärän katsominen: 1 Napauta Koti-valikossa Kuntoilu. 2 Napauta Kävely. Ensimmäinen Kävely-valikko näyttää seuraavat tiedot: • Poltetut kalorit • Kokonaisaika, jonka iPod nano on laskenut askeliasi • Päivätavoite, jos olet asettanut sen • Kuljettu matka 3 Pyyhkäisemällä vasemmalle näet päivän, viikon tai kuukauden askelmäärän tai askelten kokonaismäärän.Luku 7 Liikunta 36 Huomaa: Poltetut kalorit ovat arvioita ja todelliset kalorit saattavat vaihdella. Lisätietoja saat lääkäriltäsi. Näet lisätietoja kävelyistä ja harjoitteluista Historiassa (katso Liikuntatietojen katseleminen ja hallitseminen sivulla 38). Musiikillisten harjoitusten luominen Voit luoda harjoituksia iPod nanolla saavuttaaksesi kuntoilutavoitteesi matkaa, sen kestoa tai poltettuja kaloreita koskien. Lisää sitten musiikkikappale, podcast, äänikirja tai radioasema, joka saa sinut liikkumaan. iPod nano tallentaa kaikki harjoittelutietosi, jotka voit halutessasi lähettää Nike+ -verkkosivustolle. iPod nano antaa puhepalautetta, kun kuntoillessasi keskeytät harjoituksen tai jatkat sitä. Valitse olemassa oleva harjoittelu. Luo uusi harjoittelu. Juoksuharjoituksen luominen: 1 Napauta Koti-valikossa Kuntoilu. 2 Napauta Juoksu ja napauta jotakin harjoittelutyyppiä (Perus-, Aika-, Matka- tai Kaloriharjoitus). 3 Napauta valmiiksi asetettua tavoitetta tai napauta Muokattu. Jos valitset Muokattu, aseta aika, etäisyys tai kalorit säätimillä ja napauta Valmis. 4 Valitse äänisisältö, jota haluat kuunnella harjoittelun aikana. 5 Napauta Aloita harjoittelu. Kanna iPod nanoa vyötäröllä tarkkuuden parantamiseksi. Voit juosta tai kävellä harjoituksen aikana, ja iPod nano laskee kulkemasi matkan. Jos asetat päivätavoitteen, juoksuharjoittelun aikana otettuja askelia ei lasketa päivätavoitteeseen. iPod nanolla luomasi harjoitukset tallennetaan, joten voit käyttää niitä uudelleen. Tallennetun harjoituksen käyttäminen: 1 Napauta Koti-valikossa Kuntoilu ja napauta Juoksu. 2 Napauta Juoksu ja napauta Omat harjoittelut. 3 Napauta tallennettua harjoitusta ja napauta Aloita harjoittelu. iPod nanon hallitseminen harjoituksen aikana iPod nanon säätimillä voit keskeyttää harjoituksen ja jatkaa sitä, vaihtaa kappaleita, kuunnella puhepalautetta tai vaihtaa PowerSongiin saadaksesi lisämotivaatiota.Luku 7 Liikunta 37 Alla oleva taulukko kertoo, kuinka hallitset iPod nanoa harjoituksen aikana: Harjoituksen keskeyttäminen Paina Toista/keskeytä-painiketta (äänenvoimakkuuspainikkeiden välissä). Napauta näyttöä ja napauta (jos näyttö on pimeänä, paina ensin nukkumispainiketta). Keskeytetyn harjoituksen jatkaminen Paina Toista/keskeytä-painiketta (äänenvoimakkuuspainikkeiden välissä) tai napauta näyttöä ja napauta Jatka (jos näyttö on pimeänä, paina ensin nukkumispainiketta). Toisen kappaleen valitseminen Paina Toista/keskeytä-painiketta (äänenvoimakkuuspainikkeiden välissä) kahdesti tai napauta näyttöä, napauta , napauta ”Vaihda musiikkia” ja tee valinta (jos näyttö on pimeänä, paina ensin nukkumispainiketta). PowerSongin toistaminen Napauta PowerSong (jos näyttö on pimeänä, paina ensin nukkumispainiketta). Aseta PowerSong ennen harjoituksen aloittamista. Harjoituksen lopettaminen Napauta näyttöä (jos näyttö on pimeänä, paina ensin nukkumispainiketta), napauta ja napauta Lopeta harjoittelu. Puhepalautteen kuunteleminen Lopeta harjoittelu. iPod nano puhuu lyhyen palautteen harjoituksen tilastoista. Jos käytät Apple EarPodeja, joissa on kaukosäädin, voit kuulla tilastoja, kuten nopeuden ja matkan sekä harjoittelun aikana poltetut kalorit, pitämällä keskipainiketta painettuna. Jos käytät yhteensopivia kuulokkeita, joissa on kaukosäädin tai säätimiä, lue tuotteen dokumentaatiosta sen säätimien käytöstä iPod nanon kanssa. iPod nanon kalibrointi Jos haluat tarkempia harjoittelutilastoja, varmista, että pituutesi ja painosi on asetettu oikein, ja kalibroi iPod nano useampaan otteeseen. Aina kun kalibroit iPod nanon, sen tarkkuus paranee. iPod nanon kalibrointi: 1 Napauta Koti-valikossa Kuntoilu > Juoksu. 2 Napauta harjoittelutyyppiä (katso Musiikillisten harjoitusten luominen sivulla 36). 3 Juokse tai kävele vähintään 400 metriä. 4 Lopeta harjoittelu ja napauta Kalibroi. Kalibrointipainike tulee näkyviin harjoitteluyhteenvedon alapuolelle, mikäli harjoittelu kelpaa kalibrointiin. Sinun on ehkä pyyhkäistävä ylöspäin, jotta näet sen. Voit kalibroida uudelleen koska tahansa, kun Kalibroi-painike tulee näkyviin harjoitteluyhteenvedon alareunaan. Jos haluat aloittaa alusta, voit nollata kalibroinnin. Kalibroinnin nollaaminen: 1 Napauta Koti-valikossa Kuntoilu. 2 Napauta ja napauta Nollaa kalibrointi. 3 Napauta Kävelyn kalibrointi tai Juoksun kalibrointi.Luku 7 Liikunta 38 Valitse vaihtoehto, joka parhaiten kuvaa nopeutta, jonka haluat kalibroida. Esimerkiksi, jos enimmäkseen kävelit kalibroinnin aikana, valitse se vaihtoehto. 4 Napauta Nollaa kalibrointi -painiketta tai, jos muutit mielesi, napauta Kumoa. 5 Aloita juoksu- tai kävelyharjoittelu ja napauta Kalibroi-painiketta, kun se tulee näkyviin. Jos haluat asettaa pituutesi tai painosi tai muuttaa niitä, katso Liikunta-asetusten tekeminen sivulla 34. Liikuntatietojen katseleminen ja hallitseminen iPod nano tallentaa erilaisia liikuntatilastoja, joiden avulla voit seurata kuntoilutavoitteidesi edistymistä. Voit myös lähettää askeleet ja muut harjoittelutiedot iTunesilla Nike+- verkkosivustolle, jossa voit asettaa tavoitteen, haastaa ystäviäsi ja seurata edistymistäsi. Liikuntahistorian katsominen: 1 Napauta Koti-valikossa Kuntoilu. 2 Napauta ja napauta vaihtoehtoa: • Omat ennätykset näyttää parhaat ajat eri pituisille juoksuharjoituksille. • Yhteistulokset näyttävät kirjattujen harjoittelukertojen kokonaismäärän, pisimmän juoksumatkan, juoksuharjoittelujen kokonaismatkan, kokonaisajan ja poltettujen kaloreiden kokonaismäärän. • Alareunassa olevat päiväluettelot näyttävät kävelyiden ja harjoitteluiden kokonaismäärät päivän mukaan. Kävelyt ja harjoittelut on ryhmitelty tyypin mukaan, jotta löydät ne helposti. Harjoittelutietojen poistaminen iPod nanosta: 1 Napauta Koti-valikossa Kuntoilu ja napauta Historia. 2 Napauta kuukautta, jonka haluat poistaa. 3 Pyyhkäise alaspäin ja napauta Tyhjennä. Valintaikkuna kysyy, haluatko poistaa harjoitteluhistorian kyseiseltä kuukaudelta. 4 Napauta Poista kaikki tai, jos muutat mieltäsi, napauta Kumoa. Voit lähettää askeleesi ja muut harjoittelutietosi iTunesilla Nike+-verkkosivustolle. Tarvitset Nike+- tilin, jonka voit luoda ensimmäisellä kerralla, kun synkronoit harjoittelutietoja iTunesissa. Askel- tai harjoittelutietojen lähettäminen Nike+-palveluun: 1 Liitä iPod nano tietokoneeseen ja avaa iTunes. 2 Osoita näkyviin tulevassa valintaikkunassa Lähetä ja ota Nike+-tili käyttöön seuraamalla näytöllä näkyviä ohjeita. Kun otat tilin käyttöön, iTunes-ikkunaan tulee Nike + iPod -osio. 3 Osoita Nike + iPod ja valitse ”Lähetä harjoittelutiedot automaattisesti nikeplus.comiin”, jos se ei ole jo valittuna. 4 Osoita Käytä. Jos haluat katsella ja jakaa tietojasi Nike-verkkosivustolla, osoita Nike + iPod -osiossa ”Vieraile nikeplus.comissa” -painiketta, kun iPod nano on liitetty tietokoneeseen, tai mene osoitteeseen www.nikeplus.com ja kirjaudu tilillesi.8 39 Voit kuljettaa iPod nanossa mukanasi kuvia, jotta voit näyttää niitä perheelle, ystäville ja työtovereille. Kuvien katseleminen iPod nanossa Voit katsella kuvia iPod nanossa yksitellen tai kuvaesityksenä. Zoomaa kuvaa kaksoisnapauttamalla. Tuo kuvasäätimet näkyviin napauttamalla näyttöä. Palaa miniatyyrinäkymään. Kuvien katseleminen yksitellen Kuvasi on ryhmitelty albumeihin, jotta niitä on helppo selata iPod nanossa. Jos käytät iPhotoa, voit myös synkronoida tapahtumia ja kasvoja ja katsella sitten kuvia niiden mukaan. Kun katselet yksittäisiä kuvia, voit lähentää ja loitontaa näkymää ja liikuttaa lähennettyä kuvaa siten, että kuvasta näkyy tietty osa. Kuvien katseleminen iPod nanossa: 1 Napauta Koti-valikossa Kuvat. 2 Napauta albumia tai muuta kuvaryhmää (näet kaikki albumit pyyhkäisemällä). 3 Voit katsella kuvien miniatyyrejä pyyhkäisemällä ylös tai alas. Voit katsella täysikokoista kuvaa napauttamalla sen miniatyyriä. 4 Voit selata kaikkia albumin kuvia pyyhkäisemällä vasemmalle tai oikealle. 5 Tuo säätimet näkyviin napauttamalla kuvaa ja palaa miniatyyrinäkymään napauttamalla . Voit katsella ja muokata kuviasi seuraavilla tavoilla: Kuvan etsiminen nopeasti miniatyyrinäkymästä Pyyhkäise ylös tai alas. Miniatyyrin kuvan katsominen täysikokoisena Napauta kuvaminiatyyriä. Seuraavan tai edellisen kuvan katsominen albumissa Napauta kuvaa albumissa, pyyhkäise kuvan ylitse vasemmalle tai oikealle ja napauta tai . KuvatLuku 8 Kuvat 40 Kuvan suurentaminen tai pienentäminen nopeasti Voit lähentää täysikokoista kuvaa kaksoisnapauttamalla sitä. Kaksoisnapauttamalla uudelleen kuva loitontuu taas normaalikokoiseksi. Jos käytät iPhotossa Kasvot-ominaisuutta, kaksoisnapautus lähentää kuvan henkilön kasvoihin. Kuvan suurentaminen tai pienentäminen Nipistä kahdella sormella. Zoomaa asteittain levittämällä sormia erilleen tai pienennä kokoa tuomalla sormet yhteen. Zoomatun kuvan toisen osan katsominen (kuvan panoroiminen) Vedä kuvaa näytöllä yhdellä sormella. Palaaminen albumin miniatyyrinäkymään Napauta . Albumin katsominen kuvaesityksenä Napauta kuvaa albumissa ja napauta sitten . Jos musiikkia toistetaan, siitä tulee kuvaesityksen ääniraita. Kuvaesityksen keskeyttäminen ja jatkaminen Voit keskeyttää napauttamalla näyttöä ja jatkaa napauttamalla . Kuvaesityksen asetusten muuttaminen Napauta Koti-valikossa Asetukset ja sitten Kuvat. Napauta asetuksia, joita haluat muuttaa. Voit asettaa kuvaesityksen nopeuden, sekoittaa kuvat tai asettaa kuvaesityksen toistumaan uudelleen. Kuvaesitysten katseleminen iPod nanossa Voit katsella kuvia iPod nanossa kuvaesityksenä siirrosten kera. Voit tehdä kuvaesitysvalintoja valitsemalla Asetukset > Kuvat. Kuvaesityksen katseleminen iPod nanossa: 1 Napauta Koti-valikossa Kuvat. 2 Napauta albumia tai napauta ”Kaikki kuvat”. 3 Napauta kuvaa, josta haluat aloittaa, ja napauta sitten uudelleen, jolloin säätimet tulevat näkyviin. Jos napautat väärää kuvaa, voit palata albumin miniatyyrinäkymään napauttamalla . Voit siirtyä taaksepäin kuva kerrallaan pyyhkäisemällä oikealle. 4 Käynnistä kuvaesitys napauttamalla . Jos haluat ääniraidan kuvaesitykselle, aloita kappaleen tai soittolistan toistaminen ennen kuvaesityksen aloittamista. Kun katselet kuvaesitystä, voit keskeyttää sen napauttamalla näyttöä ja jatkaa sitä napauttamalla . Kun haluat poistua, palaa albumiin napauttamalla . Kuvien synkronoiminen Voit synkronoida kuvia tietokoneelta iPod nanoon iTunesilla tai lisätä kuvia käsin tietokoneella olevasta kansiosta. Kuvat optimoidaan iPod nanolla katsottavaksi, mutta voit lisätä myös täysitarkkuuksisia kuvia. Kuvien lisääminen tietokoneelta Voit synkronoida kuvia iPod nanoon tietokoneen iTunesilla. Kuvien lisääminen iPod nanoon ensimmäisen kerran saattaa kestää jonkin aikaa kuvien määrästä riippuen. Kuvien synkronoiminen iPhoto-kirjastosta: 1 Liitä iPod nano tietokoneeseen ja avaa iTunes. 2 Valitse iTunesissa iPod nano ja osoita Kuvat.Luku 8 Kuvat 41 3 Valitse ”Synkronoi kuvat kohteesta” ja valitse sitten ponnahdusvalikosta iPhoto. 4 Valitse, haluatko sisällyttää kaikki kuvat vai ainoastaan valitut kuvat. Jos valitset jälkimmäisen, osoita ponnahdusvalikkoa valitaksesi lisäasetukset. Valitse sitten synkronoitavat albumit, tapahtumat ja kasvot. 5 Osoita Käytä. Aina kun iPod nano liitetään tietokoneeseen, kuvat synkronoidaan automaattisesti. Kuvien synkronointi kovalevyn kansiosta iPod nanoon: 1 Lisää kuvat kansioon tietokoneella. Jos haluat kuvien näkyvän erillisissä kuva-albumeissa iPod nanossa, luo pääkuvakansion sisälle kansioita ja vedä kuvat uusiin kansioihin. 2 Liitä iPod nano tietokoneeseen ja avaa iTunes. 3 Valitse iTunesissa iPod nano ja osoita Kuvat. 4 Valitse ”Synkronoi kuvat kohteesta”. 5 Valitse ponnahdusvalikosta ”Valitse kansio...” ja valitse kuvakansio. 6 Valitse joko ”Kaikki kansiot” tai ”Valitut kansiot”. Jos valitset jälkimmäisen, valitse synkronoitavat kansiot. 7 Osoita Käytä. Kun lisäät kuvia iPod nanoon, iTunes optimoi kuvat katselua varten. Täystarkkuuskuvatiedostoja ei siirretä oletusarvoisesti. Kuvatiedostojen lisääminen täystarkkuustiedostoina on hyödyllistä silloin, jos haluat siirtää kuvat tietokoneesta toiseen, mutta se ei ole tarpeen, jos haluat vain katsella kuvia iPod nanossa. Täystarkkuuskuvatiedostojen lisääminen iPod nanoon: 1 Liitä iPod nano tietokoneeseen ja avaa iTunes. 2 Valitse iTunesissa iPod nano ja osoita Kuvat. 3 Valitse ”Sisällytä täystarkkuuskuvat”. 4 Osoita Käytä. iTunes kopioi kuvien täystarkkuusversiot iPod nanon Photos-kansioon. Jos haluat siirtää niitä eteenpäin, katso Kuvien kopioiminen iPod nanosta tietokoneelle. Kuvien kopioiminen iPod nanosta tietokoneelle Jos lisäät täystarkkuuskuvia tietokoneesta iPod nanoon, ne tallentuvat iPod nanon Photoskansioon. Voit liittää iPod nanon tietokoneeseen ja lisätä nämä kuvat tietokoneelle. Kuvien lisääminen iPod nanosta tietokoneelle: 1 Liitä iPod nano tietokoneeseen ja avaa iTunes. 2 Valitse iTunesissa iPod nano ja osoita Yhteenveto. 3 Valitse Asetukset-osiossa ”Salli levyn käyttö”. 4 Osoita Käytä. Kun iPod nanoa käytetään ulkoisena levynä, iPod nanon levykuvake näkyy työpöydällä (Mac) tai seuraavana käytettävissä olevana levyasemakirjaimena resurssienhallinnassa (Windows-PC). 5 Vedä kuvatiedostot iPod nanon Photos-kansiosta tietokoneen työpöydälle tai kuvaohjelmaan.Luku 8 Kuvat 42 Voit käyttää myös kuvien muokkausohjelmaa, kuten iPhotoa, iPod nanon Photos-kansioon tallennettujen kuvien lisäämiseen. Lisätietoja saat ohjelman mukana tulleista ohjeista. Muista poistaa Salli levyn käyttö -valinta, kun olet valmis, ja osoita Käytä. Kun iPod nanoa käytetään ulkoisena levynä, iPod nano on poistettava näkyvistä ennen kuin se irrotetaan tietokoneesta. Jos haluat lisätietoja, katso iPod nanon irrottaminen tietokoneesta sivulla 13. Kuvien poistaminen iPod nanosta Voit poistaa iPod nanosta kaikki kuvat (täystarkkuuskuvat mukaan lukien) muuttamalla synkronointiasetuksia tai poistaa vain valitut kuvat. Kuvien poistaminen iPod nanosta: 1 Liitä iPod nano tietokoneeseen ja avaa iTunes. 2 Valitse iTunesissa iPod nano ja osoita Kuvat. 3 Osoita ”Synkronoi kuvat kohteesta”. Valintaneliö on valmiiksi valittu, ja kun osoitat sitä uudestaan, valinta poistetaan. Näkyviin tulee valintaikkuna, jossa varmistetaan, että haluat tehdä sen. 4 Osoita näkyviin tulevassa valintaikkunassa ”Poista valokuvat” ja osoita Käytä. Kuvia ei poisteta ennen kuin osoitat Käytä. Jos muutat mielesi, valitse uudelleen Synkronoi kuvat. Valittujen kuvien poistaminen: 1 Liitä iPod nano tietokoneeseen ja avaa iTunes. 2 Valitse iTunesissa iPod nano ja osoita Kuvat. 3 Valitse ”Valitut albumit, tapahtumat ja kasvot sekä sisällytä automaattisesti” -kohdan vieressä oleva painike ja valitse ponnahdusvalikosta vaihtoehto. 4 Poista niiden kohteiden valinta, jotka haluat poistaa iPod nanosta, ja osoita Käytä.9 43 Voit käyttää iPod nanon kelloa sekuntikellona, ajastimena ja ajan katsomiseen useilla aikavyöhykkeillä. Kellon muokkaaminen Voit valita iPod nanoon erilaisia kellotauluja ja muuttaa ajan näyttötapaa. Voit esimerkiksi käyttää 24 tunnin kelloa tai valita, näytetäänkö kello, kun iPod nanon näyttö laitetaan päälle. Jos valitset maailmankellon, voit katsoa aikaa kahdella lisäaikavyöhykkeellä. Kellotaulun vaihtaminen: Tee jokin seuraavista: m Napauta Asetukset > Yleiset > Päivä ja aika > Kellotaulu, napauta jotakin vaihtoehdoista ja napauta Aseta. m Napauta Koti-valikossa Kello, napauta kellotaulua ja napauta näkyviin tulevia vasemmalle tai oikealle osoittavia nuolia. Kun pysähdyt haluamasi kellotaulun kohdalle, se asetetaan oletuskellotauluksi, kunnes vaihdat sen. Jos asetat kellotauluksi maailmankellon, sinun on asetettava aikavyöhykkeet. Maailmankellon aikavyöhykkeen asettaminen: 1 Valitse maailmankellotaulu jollakin ylläkuvatuista menetelmistä. 2 Napauta Koti-valikossa Asetukset > Yleiset > Päivä ja aika > Maailmankello. Jos iPod nano on asetettu käyttämään toista kellotaulua, Maailmankello ei näy Päivä ja aika -asetuksissa. 3 Napauta sijaintia Maailmankelloissa ja napauta kaupunkia, joka on lähinnä haluamaasi sijaintia. KelloLuku 9 Kello 44 Seuraavassa on lisätapoja iPod nanon ajannäytön muuttamiseen: Ajan, päivämäärän ja aikavyöhykkeen asettaminen Napauta Koti-valikossa Asetukset > Yleiset > Päivä ja aika. Ajan näyttäminen 24 tunnin muodossa Napauta Koti-valikossa Asetukset > Yleiset > Päivä ja aika ja laita 24 tunnin kello päälle napauttamalla sen vieressä . Kellotaulun näyttäminen iPod nanon herätessä lepotilasta Napauta Asetukset > Yleiset > Päivä ja aika, ja laita ”Kello herätessä” päälle napauttamalla sen vieressä . Ajanoton käyttäminen iPod nanossa on ajanotto-ominaisuus, jonka avulla voit ottaa aikaa tai tallentaa aikavälejä, kuten kierrosaikoja. Voit toistaa musiikkia tai muuta äänisisältöä ajanottoa käyttäessäsi. Ajanoton käyttäminen: 1 Napauta Koti-valikossa Kello. 2 Tuo ajanottosäätimet näkyviin pyyhkäisemällä vasemmalle. 3 Napauta Aloita. • Jos haluat tallentaa kierroksia, napauta jokaisen kierroksen jälkeen Kierros. • Jos haluat keskeyttää ajanoton, napauta Lopeta. Kun haluat jatkaa, napauta Aloita. 4 Kun olet valmis, napauta Lopeta. iPod nano näyttää viimeisen harjoittelukerran kierrosaikatiedot näytöllä. Muista tarkistaa kierrosajat ennen uuden harjoittelukerran aloittamista. Nollaa-painikkeen napauttaminen poistaa tiedot. Ajastimen käyttäminen iPod nanon ajastimen avulla voit asettaa muistutuksen tai nukkumisajastuksen, joka sammuttaa iPod nanon automaattisesti. Ajastin jatkaa laskemista, kun iPod nano on pois päältä, mutta merkkiääntä ei kuulu. Ajastimen asettaminen: 1 Napauta Koti-valikossa Kello. 2 Tuo ajastinsäätimet näkyviin pyyhkäisemällä kahdesti vasemmalle.Luku 9 Kello 45 3 Aseta pyyhkäisemällä tunnit ja minuutit siihen, kun merkkiääni kuuluu, ja napauta ”Ajan loppuessa”. 4 Napauta hälytysääntä ja napauta sitten Aseta. 5 Kun olet valmis käynnistämään ajastimen, napauta Aloita. Ajastimen kumoaminen: 1 Napauta Koti-valikossa Kello. 2 Tuo ajastinsäätimet näkyviin pyyhkäisemällä. 3 Napauta Kumoa. Voit asettaa nukkumisajastimen sammuttamaan iPod nanon automaattisesti, kun musiikkia tai muuta sisältöä on toistettu tietyn aikaa. Nukkumisajastimen asettaminen: 1 Napauta Koti-valikossa Kello. 2 Tuo ajastinsäätimet näkyviin pyyhkäisemällä kahdesti vasemmalle. 3 Aseta pyyhkäisemällä tunnit ja minuutit ja napauta ”Ajan loppuessa”. 4 Napauta ”iPod sammuu” ja napauta Aseta. 5 Napauta Aloita, kun olet valmis.10 46 Voit tallentaa ja kuunnella saneluita iPod nanolla sekä nimetä niitä ja synkronoida iTunesiin. Sanelut-kuvake tulee näkyviin Koti-näytölle kun mikrofoni on liitetty tai kun iPod nanossa on saneluita. Saneluiden tallentaminen Voit tallentaa saneluita käyttämällä lisävarusteena saatavia Applen EarPodeja kaukosäätimellä ja mikrofonilla tai tuettuja muiden valmistajien lisävarusteita. Sanelun tallentaminen: 1 Liitä yhteensopiva mikrofoni ja napauta sitten Koti-valikossa Sanelin. 2 Napauta Äänitä ja aloita puhuminen. Voit napauttaa Keskeytä ja napauttaa sitten Jatka niin monesti kuin tallentamisen aikana haluat. 3 Kun olet valmis, napauta Lopeta. Kulunut aika näkyy näytöllä tallennuksen aikana. Jos painat Koti-painiketta tai poistut Sanelutnäytöltä, tallentaminen loppuu automaattisesti. Äänitysten kuunteleminen Voit toistaa äänityksiä liittämättä mikrofonia. Saneluiden toistamiseen käytettävät säätimet ovat samantyyppiset kuin muiden äänitysten kuuntelemiseen tarkoitetut iPod nanon säätimet. Äänityksen kuunteleminen: 1 Napauta Koti-valikossa Sanelut. 2 Napauta Sanelut ja napauta äänitystä. Äänityksen toisto alkaa automaattisesti. SanelutLuku 10 Sanelut 47 3 Keskeytä toisto napauttamalla . Napauttamalla näyttöä saat näkyviin lisää toistosäätimiä. Tässä on lisää tapoja toiston hallintaan: Keskeyttäminen Napauta , irrota EarPodit tai paina Toista/Keskeytä- painiketta (äänenvoimakkuuspainikkeiden välissä). Keskeytetyn äänityksen jatkaminen Napauta tai paina Toista/Keskeytä-painiketta (äänenvoimakkuuspainikkeiden välissä). Äänityksen aloittaminen uudelleen Napauta . Äänityksen loppuun siirtyminen Napauta tai paina Toista/Keskeytä-painiketta (äänenvoimakkuuspainikkeiden välissä) kahdesti. Äänityksen tiettyyn kohtaan siirtyminen Napauta näyttöä ja vedä toistopaikkaa raidan sijaintisäädintä pitkin. Liu’uttamalla sormea alaspäin voit hidastaa liikettä, jolloin pystyt valitsemaan paikan tarkemmin. Mitä alemmas liu’utat sormesi, sitä hitaampaa on eteneminen selauspalkilla. Viimeisten 30 sekunnin toistaminen uudelleen Napauta toisella säädinnäytöllä . Toistonopeuden asettaminen Napauta näyttöä ja napauta . Muuta nopeutta napauttamalla säädintä uudelleen. = Toisto tuplanopeudella. = Toisto normaalinopeudella. = Toisto puolinopeudella. Äänitysten hallinta Tallennetut äänitykset luetteloidaan päivämäärän ja kellonajan mukaan. Voit lisätä äänityksiin kuvauksen helpottaaksesi niiden järjestelemistä. Voit kopioida äänityksiä tietokoneelle iTunesilla. Kuvauksen lisääminen äänitykseen: 1 Napauta Sanelut-näytössä Sanelut. 2 Napauta äänitystä ja kun se aloittaa toiston, napauta näyttöä uudelleen. 3 Napauta ja napauta sitten yhtä vaihtoehdoista. Voit valita seuraavista: Muistio, Podcast, Haastattelu, Luento, Idea tai Esitys. Äänitteen kohdalla luettelossa näkyvät valitsemasi kuvaus sekä tallennuspäivä ja -aika. Äänitteen poistaminen: 1 Napauta Sanelut-näytössä Sanelut. 2 Napauta Muokkaa. 3 Napauta äänitteen vieressä no alt text for this button because VO doesn’t read the button at all. ja napauta sitten Poista. 4 Kun haluat lopettaa, napauta Valmis. Saneluiden synkronointi tietokoneeseen: m Jos iPod nano on asetettu synkronoimaan kappaleita automaattisesti: iPod nanon sanelut synkronoidaan iTunesissa soittolistaan nimeltä Sanelut (ja poistetaan iPod nanosta), kun liität iPod nanon tietokoneeseen. Katso Synkronoiminen automaattisesti sivulla 15. m Jos iPod nano on asetettu synkronoimaan kappaleita käsin: iTunes kysyy, haluatko synkronoida uudet sanelut seuraavalla synkronointikerralla. Katso iPod nanon hallitseminen käsin sivulla 15.11 48 Käyttöapuominaisuudet Käyttöapuominaisuudet helpottavat näkö-, kuulo- tai muita fyysisiä rajoitteita omaavia iPod nanon käyttäjiä. Näihin ominaisuuksiin kuuluvat: • VoiceOver • Mono-ääni • Käänteisvärit Voit laittaa nämä ominaisuudet päälle tai pois päältä iPod nanossa tai iTunesissa. Voit myös valita asetuksen, joka laittaa VoiceOver- tai Käänteisvärit -ominaisuuden päälle tai pois päältä, kun painat Koti-painiketta kolmesti (katso Käyttöapuominaisuuksien nopea käyttöönotto sivulla 51. Käyttöapuominaisuuksien laittaminen päälle iTunesissa: 1 Liitä iPod nano tietokoneeseen ja avaa iTunes. 2 Valitse iTunesissa iPod nano ja osoita Yhteenveto-välilehteä. 3 Valitse Valinnat-osiossa Määrittele Käyttöapu. 4 Valitse asetukset, joita haluat käyttää, ja osoita OK. 5 Osoita Käytä. Jos haluat tietoja käyttöapuominaisuuksien laittamisesta päälle tai pois päältä iPod nanossa, tutustu alla oleviin osioihin. Jos haluat lisätietoja Macin ja iPod nanon käyttöapuominaisuuksista, vieraile osoitteessa www.apple.com/fi/accessibility. VoiceOverin käyttäminen VoiceOver kuvailee näytön sisällön, jotta iPod nanoa voidaan käyttää näkemättä näyttöä. VoiceOver puhuu iPod nanon Käyttöapu-asetuksissa määritettyä kieltä. VoiceOver on saatavilla monilla kielillä, mutta ei kaikilla. VoiceOver kertoo kustakin näytön elementistä, kun se valitaan. Kun elementti valitaan, sen ympärille tulee valkoinen suorakulmio ja VoiceOver puhuu kohteen nimen tai kuvailee sen. Suorakulmiota kutsutaan VoiceOver-kursoriksi. KäyttöapuLuku 11 Käyttöapu 49 Jos valittu elementti on tekstiä, VoiceOver lukee tekstin. Jos valittu elementti on säädin (kuten painike tai kytkin), VoiceOver voi kuvailla, mitä kohde tekee tai se voi antaa ohjeita, kuten ”avaa kaksoisnapauttamalla”. VoiceOverin käyttöönotto iPod nanossa: 1 Liitä EarPodit tai kuulokkeet iPod nanoon. 2 Napauta Koti-valikossa Asetukset ja napauta Yleiset. 3 Napauta Käyttöapu. 4 Napauta VoiceOver ja valitse haluamasi seuraavista asetuksista: • Puhu vihjeet: Kertoo, miten VoiceOver-kursorin sisällä olevaa kohdetta käytetään. Voit valita asetuksen päälle, kun opettelet käyttämään iPod nanoa, ja ottaa sen myöhemmin pois päältä. • Puhenopeus: Nopeuttaa tai hidastaa VoiceOverin puhetta. Asetus ei vaikuta äänikirjojen tai podcastien puhenopeuteen. • Kieli: Asetus määrittää VoiceOverin kielen. Sen tulisi olla sama kuin iPod nanolle asetettu kieli. 5 Laita VoiceOver päälle napauttamalla . Jos laitat VoiceOverin päälle iPod nanossa ensimmäistä kertaa, näytölle avautuu valintaikkuna. 6 Napauta valintaikkunassa OK ja vahvista kaksoisnapauttamalla OK. Jos et näe näyttöä, liikuta sormeasi, kunnes kuulet ”OK-painike”, ja sitten kaksoisnapauta yhdellä sormella. Jos et tee mitään 15 sekunnin kuluessa, valintaikkuna poistuu ja VoiceOver menee pois päältä. Kun VoiceOver on päällä, iPod nanon hallintaan käytetään erilaisia eleitä kuin tavallisesti. Jos muutat mieltäsi ja haluat asettaa VoiceOverin pois, siirrä kytkin pois päältä kaksoisnapauttamalla kahdella sormella. Jos poistut Asetukset-näytöstä, sinun on käytettävä VoiceOver-eleitä palataksesi asetuksiin ja asettaaksesi VoiceOverin pois päältä. VoiceOverin laittaminen pois päältä iPod nanossa käyttäen VoiceOver-eleitä: 1 Paina Koti-painiketta ja liikuta sitten sormea näytöllä, kunnes kuulet sanan ”Asetukset”. Jos et kuule ”Asetukset”, siirry toiseen näyttöön pyyhkäisemällä kahdella sormella ja yritä uudelleen. 2 Avaa Asetukset kaksoisnapauttamalla. 3 Liu’uta sormea ylös- tai alaspäin näytöllä, kunnes kuulet ”Yleiset”, ja kaksoisnapauta. 4 Liu’uta sormea näytöllä ylös tai alas. Kun kuulet sanan ”Käyttöapu”, kaksoisnapauta. 5 Liu’uta sormea näytöllä ylös tai alas. Kun kuulet sanan ”VoiceOver”, kaksoisnapauta.Luku 11 Käyttöapu 50 6 Kaksoisnapauta, kun kuulet sanat ”VoiceOver päällä”. Vahvistukseksi kuulet ”VoiceOver pois päältä”. Nyt voit taas hallita iPod nanoa tavallisilla eleillä. VoiceOver-eleet Kun VoiceOver on päällä, voit hallita iPod nanoa seuraavilla eleillä: Näytön lukeminen ylhäältä alkaen Pyyhkäise ylös kahdella sormella. Näytön lukeminen nykyisestä valinnasta alkaen Pyyhkäise alas kahdella sormella. Puheen keskeyttäminen tai jatkaminen valintaikkunoita tai muuta tekstiä luettaessa Napauta näyttöä yhdellä sormella. VoiceOver-kursorissa olevan kohteen valitseminen Napauta näyttöä yhdellä sormella. VoiceOver-kursorissa olevan kohteen aktivoiminen Kaksoisnapauta yhdellä sormella. Vierittäminen seuraavalle näytölle vasemmalla Pyyhkäise kahdella sormella oikealle. Vierittäminen seuraavalle näytölle oikealla Pyyhkäise kahdella sormella vasemmalle. Vierittäminen seuraavalle näytölle ylhäällä luettelossa tai valikossa Pyyhkäise yhdellä sormella alas. Vierittäminen seuraavalle näytölle alhaalla luettelossa tai valikossa Pyyhkäise yhdellä sormella ylös. Nykyisen toiminnon aloittaminen tai lopettaminen Napauta kahdella sormella. Valitun säätimen arvon suurentaminen tai pienentäminen Suurenna arvoa pyyhkäisemällä yhdellä sormella ylös tai pienennä arvoa pyyhkäisemällä yhdellä sormella alas. Palaaminen Koti-valikkoon Paina Koti-painiketta. Mono-äänen asettaminen Mono-ääni yhdistää vasemman ja oikean kanavan äänet yksikanavaiseksi signaaliksi, joka kuuluu molemmista EarPodeista. Näin käyttäjät, joiden on vaikea kuulla jommallakummalla korvalla, voivat kuulla molemmat kanavat toisella korvalla. Mono-äänen laittaminen päälle tai pois päältä: 1 Napauta Koti-valikossa Asetukset > Yleiset. 2 Napauta Käyttöapu. 3 Napauta Mono-äänen vieressä Päälle/pois-kytkintä. Näytön värien kääntäminen Voit muuttaa näytön värit käänteisiksi, jolloin sisältöä on ehkä helpompi lukea. Kun Käänteisvärit -asetus on päällä, näyttö on kuin valokuvan negatiivi. Käänteisvärien laittaminen päälle tai pois päältä: 1 Napauta Koti-valikossa Asetukset > Yleiset. 2 Napauta Käyttöapu. 3 Napauta Käänteisvärit -asetuksen viereistä Päälle/pois-kytkintä.Luku 11 Käyttöapu 51 Käyttöapuominaisuuksien nopea käyttöönotto Voit asettaa iPod nanon laittamaan Käänteisvärit ja VoiceOverin päälle tai pois päältä, kun painat Koti-painiketta kolmesti. Se tekee iPod nanon jakamisesta helpompaa sellaisen käyttäjän kanssa, joka ei tarvitse samoja ominaisuuksia. Käyttöapuoikotien laittaminen päälle: 1 Napauta Koti-valikossa Asetukset > Yleiset. 2 Napauta Käyttöapu. 3 Paina Koti-painiketta kolmesti ja napauta jotakin vaihtoehdoista.12 52 Voit käyttää musiikin ja muun äänisisällön kuuntelemiseen sekä videoiden ja kuvien katselemiseen iPod nanon mukana tulleita EarPodeja tai joitain muun valmistajan kuulokkeita, kuulokemikrofoneja tai kaiuttimia. Voit myös käyttää iPod nanoa yhteensopivien Bluetoothkuulokemikrofonien ja joidenkin autojen hands free -järjestelmien kanssa. VAROITUS: Jos haluat tärkeitä tietoja kuulovaurioiden välttämisestä, katso Luku 14, Turvallisuus ja käsitteleminen, sivulla 61. Apple EarPodien käyttäminen iPod nanon mukana tulleet Apple EarPodit liitetään iPod nanon pohjassa olevaan kuulokeporttiin. Aseta EarPodit korviisi kuten kuvassa. Kuulokkeiden johto on säädettävä. Jos sinulla on Apple EarPodit kaukosäätimellä ja mikrofonilla tai Applen in ear -kuulokkeet kaukosäätimellä ja mikrofonilla, voit myös selata soittolistoja. Jos haluat lisätietoja, tutustu kyseisen lisävarusteen mukana tulleisiin ohjeisiin. Kaukosäätimellä ja mikrofonilla varustettujen Apple EarPodien käyttäminen Apple EarPodit kaukosäätimellä ja mikrofonilla (kuvassa) ovat saatavilla erikseen. Niissä on mikrofoni ja äänenvoimakkuuspainikkeet sekä integroitu painike, jolla voit hallita äänen toistoa ja kuunnella raitojen tietoja. Mikrofonipainike EarPodit ja Bluetooth-lisävarusteetLuku 12 EarPodit ja Bluetooth-lisävarusteet 53 Liitä EarPodit, kun haluat kuunnella musiikkia tai FM-radiota tai äänittää sanelun sisäisellä mikrofonilla. Painamalla mikrofonin keskipainiketta voit hallita musiikin toistoa ja kuunnella raitojen tietoja. Kappaleen tai harjoittelun keskeyttäminen Paina keskipainiketta. Painamalla uudelleen voit jatkaa toistoa. Siirtyminen seuraavaan kappaleeseen Paina keskipainiketta nopeasti kaksi kertaa. Siirtyminen edelliseen kappaleeseen Paina keskipainiketta nopeasti kolme kertaa. Kelaus eteenpäin Paina keskipainiketta nopeasti kaksi kertaa ja pidä sitä painettuna. Kelaus taaksepäin Paina keskipainiketta nopeasti kolme kertaa ja pidä sitä painettuna. Äänenvoimakkuuden säätäminen Paina painiketta + tai –. Nykyisen raidan tietojen kuunteleminen Pidä keskipainiketta painettuna, kunnes kuulet nykyisen kappaleen nimen ja artistin. Jos kuuntelet äänikirjaa, podcastia tai iTunes U -kokoelmaa, kuulet kirjan ja kirjailijan nimen tai jakson tiedot. Toisen soittolistan valitseminen Pidä keskipainiketta painettuna nykyisen kappaleen ja artistin nimeä ilmoitettaessa, kunnes kuulet ensimmäisen soittolistan. Voit siirtyä eteen- tai taaksepäin soittolistaluettelossa painamalla + tai –. Kun kuulet haluamasi soittolistan, osoita keskipainiketta. Huomaa: iPod nanon Toista/Keskeytä-painike toimii samalla tavalla kuin kaukosäätimellä ja mikrofonilla varustettujen Apple EarPodien keskipainike. Bluetooth-lisävarusteisiin liittäminen Voit käyttää iPod nanon kanssa yhteensopivia Bluetooth-kuulokemikrofoneja ja muita lisävarusteita, kuten joidenkin uusien automallien hands free -järjestelmiä. iPod nano tukee A2DP:tä äänen suoratoistoon ja AVRCP:tä Bluetooth-laitteiden toiston ohjaamiseen. Ennen kuin voit käyttää Bluetooth-laitetta, siitä on muodostettava pari iPod nanon kanssa. Voit käyttää iPod nanoa myös Nike+-anturin tai Bluetooth-sykemittarin kanssa. Bluetoothkuntoilulaitteiden käyttöönottaminen Kuntoilu-kohdassa (katso Liikunta-asetusten tekeminen sivulla 34).Luku 12 EarPodit ja Bluetooth-lisävarusteet 54 Tärkeää: Lue Bluetooth-laitteen mukana tulleesta dokumentaatiosta, miten sitä käytetään, miten siitä muodostetaan pari muiden laitteiden kanssa ja miten sen toiminta optimoidaan. Parin muodostaminen iPod nanosta ja Bluetooth-laitteesta: 1 Aseta laite olemaan löydettävissä ja etsimään muita Bluetooth-laitteita seuraamalla sen mukana tulleita ohjeita. 2 Napauta iPod nanon Koti-valikossa Asetukset > Bluetooth. 3 Laita se päälle napauttamalla . iPod nano aloittaa saatavilla olevien Bluetooth-laitteiden etsimisen. 4 Kun laite tulee näkyviin luettelossa, napauta sitä. Kun parinmuodostus on suoritettu, näet ”Yhdistetty” laitteen nimen alla. Jotkin Bluetooth-laitteet vaativat koodin parin muodostamiseen. Jos näkyviin tulee näyttö, jossa pyydetään syöttämään koodi, syötä laitteen mukana tulleessa dokumentaatiossa mainittu koodi. Jos laite käyttää Simple Secure Pairing -järjestelmää, iPod nanon ja Bluetooth-laitteen näytöllä näkyy kuusinumeroinen koodi. Jos koodit vastaavat toisiaan, muodosta pari napauttamalla iPod nanossa Muodosta pari. Yhdistäminen Bluetooth-laitteeseen, josta on muodostettu pari: Bluetooth-laitteesta voidaan muodostaa pari iPod nanon kanssa silloinkin, kun se ei ole yhteydessä. Laitteeseen on muodostettava yhteys, jotta sitä voidaan käyttää. m Napauta Koti-valikossa Asetukset > Bluetooth ja napauta laitetta, josta on muodostettu pari. Kun yhteys on muodostettu, laitteen nimen alla näkyy ”Yhdistetty”. Bluetooth-laitteen parin poistaminen: 1 Napauta Koti-valikossa Asetukset > Bluetooth. 2 Napauta Laitteet-luettelossa laitteen vieressä . 3 Napauta ”Unohda tämä laite”. Äänentoistolaitteiden välillä vaihtaminen Jos iPod nanoon on liitetty tai sen kanssa on muodostettu pari useammasta kuin yhdestä äänentoistolaitteesta, voit valita laitteen äänentoistoa varten iPod nanon toistosäätimillä.Luku 12 EarPodit ja Bluetooth-lisävarusteet 55 Kun käytettävissä on useita laitteita, musiikin äänenvoimakkuussäätimen ja muuntyyppisten äänten, videoiden ja elokuvien toistosäätimien vieressä näkyy kaiutinkuvake. Näkyy, kun kuulokeporttiin on liitetty EarPodit tai muut kuulokkeet ja Lightning-porttiin on liitetty tuettu USB-äänilaite. Näkyy, kun valittuna on EarPodit tai muu ei-Bluetooth- äänilaite ja muita lähtövaihtoehtoja on käytettävissä. Näkyy, kun Bluetooth-laite on valittuna ja muita lähtövaihtoehtoja on käytettävissä. iPod nanosta pitää muodostaa pari Bluetooth-laitteen kanssa, jotta säätimiä voidaan käyttää. Äänentoistolaitteen valitseminen: m Napauta kuvaketta ja napauta luettelossa olevaa laitetta. EarPodit ja muut kuulokkeet, jotka on liitetty kuulokeporttiin, näkyvät luettelossa nimellä ”iPod”.13 56 Useimmat iPod nanoon liittyvät ongelmat ratkeavat nopeasti tässä luvussa annettujen ohjeiden avulla. Viisi ohjenuoraa: nollaa, yritä uudelleen, käynnistä uudelleen, asenna uudelleen, palauta Muista nämä viisi ohjetta, jos sinulla on ongelmia iPod nanon kanssa. Kokeile jokaista yksi kerrallaan järjestyksessä, kunnes ongelma korjaantuu. Jos näistä ei ole apua, lue tässä luvussa annetut ongelmakohtaiset ohjeet. • Nollaa iPod nano. Katso kohta Yleisiä neuvoja jäljempänä. • Yritä uudelleen toista USB-porttia käyttäen, jos et näe iPod nanoa iTunesissa. • Käynnistä uudelleen tietokoneesi ja varmista, että uusimmat ohjelmistopäivitykset on asennettu. • Asenna uudelleen iTunes-ohjelmiston uusin versio (saatavilla verkossa). • Palauta iPod nanon ohjelmisto. Katso iPod-ohjelmiston päivittäminen ja palauttaminen sivulla 60. Yleisiä neuvoja Useimmat iPod nanon ongelmat ratkeavat laitteen nollaamisella. Jos iPod nano täytyy nollata m Varmista ensin, että iPod nanon akussa on virtaa. Paina sitten nukkumispainiketta ja Kotipainiketta 6 sekunnin ajan, kunnes näkyviin tulee Apple-logo. Jos iPod nano ei käynnisty tai ei reagoi m iPod nanon akku on ehkä ladattava. Liitä iPod nano tietokoneen suuritehoiseen USB 2.0 -porttiin tai USB 3.0 -porttiin tai Applen USB-virtalähteeseen ja anna akun latautua. Varmista, että iPod nanon näytöllä näkyy salaman kuva. Se kertoo, että iPod nano saa virtaa. Huomaa: Useimpien näppäimistöjen USB 2.0 -portti ei tarjoa riittävästi virtaa iPod nanon lataamiseen. Liitä iPod nano tietokoneen suuritehoiseen USB 2.0 -porttiin tai USB 3.0 -porttiin. m Kokeile viittä ohjenuoraa yksi kerrallaan, kunnes iPod nano reagoi. Jos haluat irrottaa iPod nanon, mutta näytöllä on viesti ”Liitetty” tai ”Synkronoidaan” m Jos iPod nano synkronoi juuri musiikkia, odota toiminnon valmistumista. m Valitse iPod nano iTunesissa ja osoita levynpoistopainiketta (C). m Jos iPod nano poistuu näkyvistä iTunesissa, mutta iPod nanon näytöllä näkyy edelleen Liitetty- tai Synkronoidaan-viesti, irrota iPod nano. Vinkit ja vianmääritysLuku 13 Vinkit ja vianmääritys 57 m Jos iPod nano ei poistu näkyvistä iTunesissa, vedä iPod nanon kuvake työpöydältä roskakoriin, jos käytät Macia. Mikäli käytät Windows-PC:tä, poista laite näkyvistä Oma tietokone -ikkunassa tai napsauttamalla ilmaisinalueen laitteenpoistokuvaketta ja valitsemalla iPod nano. Jos Liitetty- tai Synkronoidaan-viesti näkyy edelleen, käynnistä tietokone uudelleen ja yritä taas poistaa iPod nano näkyvistä. Jos iPod nano ei toista musiikkia m Varmista, että äänenvoimakkuus on säädetty oikein. Äänenvoimakkuudelle on ehkä asetettu enimmäisraja. Voit muuttaa sitä tai poistaa sen Asetuksissa. Katso Äänenvoimakkuuden enimmäisrajan asettaminen sivulla 25. m Varmista, että sinulla on iTunes 10.7 tai uudempi (saatavilla osoitteesta www.apple.com/fi/downloads). iTunes Storesta iTunesin aikaisempia versioita käyttäen ostettuja kappaleita voidaan toistaa iPod nanossa vasta, kun iTunes on päivitetty. Jos mitään ei tapahdu, kun liität iPod nanon tietokoneeseen m Varmista, että sinulla on uusin iTunes-ohjelmisto osoitteesta www.itunes.com/fi/downloads. m Kokeile laitteen liittämistä toiseen tietokoneen USB-porttiin. Huomaa: Tietokonessa on oltava iPod nanon liittämistä varten USB 2.0 -portti tai USB 3.0 -portti. Jos Windows-PC:ssäsi ei ole USB 2.0 -porttia, voit ehkä ostaa ja asentaa siihen USB 2.0 -kortin. m Jos iPod nano on liitetty USB-keskittimeen, yritä liittää iPod nano suoraan tietokoneen suuritehoiseen USB 2.0 -porttiin tai USB 3.0 -porttiin. m iPod nano on ehkä nollattava (katso sivu 56). m Jos liität iPod nanon kannettavaan tietokoneeseen Applen Lightning-kaapelia käyttäen, muista liittää tietokone virtalähteeseen ennen iPod nanon liittämistä. m Varmista, että laitteistosi ja ohjelmistosi täyttävät vaatimukset. Katso Jos haluat tarkistaa järjestelmävaatimukset sivulla 59. m Tarkista kaapeliliitännät. Irrota kaapeli molemmista päistä ja varmista, ettei USB-porteissa ole vieraita esineitä. Liitä kaapeli sitten uudelleen. m Yritä käynnistää tietokone uudelleen. m Jos mikään edellisistä ehdotuksista ei ratkaise ongelmia, iPod nanon ohjelmisto on ehkä palautettava. Katso iPod-ohjelmiston päivittäminen ja palauttaminen sivulla 60. Jos musiikki katkeaa iPod nanon näytön sammuessa m Varmista, ettei kuulokeportissa ole roskia. Jos iPod nanon näytöllä lukee ”Liitä virtalähteeseen” m Tämä viesti näkyy, jos iPod nanon virta on erittäin vähissä ja akku on ladattava, ennen kuin iPod nano voi olla yhteydessä tietokoneen kanssa. Jos haluat ladata akun, liitä iPod nano tietokoneen suuritehoiseen USB 2.0 -porttiin tai USB 3.0 -porttiin. Pidä iPod nano liitettynä tietokoneeseen, kunnes ilmoitus katoaa ja iPod nano näkyy iTunesissa tai Finderissa. Riippuen akun varauksesta iPod nanoa on ehkä ladattava jopa 30 minuuttia, ennen kuin se käynnistyy. Jos haluat ladata iPod nanon akun nopeammin, käytä lisävarusteena saatavaa Applen USB-virtalähdettä. Jos iPod nano pyytää palauttamista iTunesin avulla m Varmista, että tietokoneessasi on uusin iTunes-versio (voit ladata sen osoitteesta www.itunes.com/fi/downloads).Luku 13 Vinkit ja vianmääritys 58 m Liitä iPod nano tietokoneeseen. Kun iTunes avautuu, palauta iPod nanoon oletusasetukset näytöllä näkyviä ohjeita noudattaen. m Jos iPod nanon asetusten palauttaminen ei ratkaise ongelmaa, iPod nano tarvitsee mahdollisesti korjausta. Voit sopia huollosta iPodin huolto- ja tukisivustolla osoitteessa: www.apple.com/fi/support/ipod. Jos et pysty lisäämään kappaletta tai muuta kohdetta iPod nanoon m Kappale saattaa olla muodossa, jota iPod nano ei tue. iPod nano tukee seuraavia äänitiedostomuotoja. Näihin sisältyvät äänikirjojen ja podcastien äänimuodot: • AAC (M4A, M4B, M4P, enintään 320 kb/s) • Apple Lossless (tasokas pakkausmuoto) • MP3 (enintään 320 kb/s) • MP3 Variable Bit Rate (VBR) • WAV • AA (audible.comin puhuttu sisältö, muodot 2, 3 ja 4) • AIFF Apple Lossless -muotoon koodattu kappale on CD-tasoinen, mutta vie vain noin puolet siitä tilasta mitä AIFF- tai WAV-muotoon koodattu kappale. Sama kappale koodattuna AAC- tai MP3-muotoon vie vieläkin vähemmän tilaa. Kun tuot musiikkia CD-levyltä iTunesin avulla, musiikki muunnetaan oletusarvoisesti AAC-muotoon. Jos sinulla on iTunesissa kappale, jota iPod nano ei tue, voit muuntaa sen tuettuun muotoon. Saat lisätietoja iTunes-ohjeesta. Jos käytät iTunesia Windows-käyttöjärjestelmässä, voit muuntaa suojaamattomia WMA-tiedostoja AAC- tai MP3-muotoon. Tämä voi olla hyödyllistä, jos kirjastosi musiikki on WMA-muodossa. iPod nano ei tue audible.comin muotoa 1 eikä MPEG Layer 1-, MPEG Layer 2- tai WMA-äänitiedostoja. iPod nanoon ei voida synkronoida HD-videota; vain normaalitarkkuuksista videota tuetaan. Voit ehkä muuntaa videon muotoon, jota voidaan toistaa iPod nanossa. Katso lisätietoja iTunes-ohjeesta. Jos iPod nanon näytöllä lukee ”Aktivoi Genius yhdistämällä iTunesiin.” m Et ole laittanut Geniusta päälle iTunesissa tai et ole synkronoinut iPod nanoa sen jälkeen, kun laitoit Geniuksen päälle iTunesissa. Katso Genius-soittolistojen luominen sivulla 23. Jos iPod nanon näytöllä lukee ”Genius ei ole käytettävissä tälle kappaleelle.” m Genius on päällä, mutta se ei pysty tekemään Genius-soittolistaa valitun kappaleen perusteella. iTunes Storen Genius-tietokantaan lisätään säännöllisesti uusia kappaleita, joten sinun kannattaa yrittää pian uudelleen. Jos iPod nano ei saa radiosignaalia m Varmista, että EarPodit tai kuulokkeet on liitetty kunnolla. m Kokeile muuttaa kuulokejohdon paikkaa ja varmista, että johto ei ole kiepillä tai kierteellä. m Siirry paikkaan, jossa signaali on vahvempi, kuten ikkunan lähelle tai ulos. Jos vahingossa asetat iPod nanon käyttämään kieltä, jota et ymmärrä m Voit nollata kieliasetuksen: 1 Napauta Koti-valikossa Asetukset (näyttää hammasrattaalta). 2 Napauta toista valikkoa ylhäältä (Yleiset).Luku 13 Vinkit ja vianmääritys 59 3 Pyyhkäise luettelon alareunaan ja napauta toista valikkokohdetta alhaaltapäin (Kieli). 4 Napauta kieltä ja napauta valikon oikeassa yläkulmassa olevaa painiketta (Valmis). Vasemmalla oleva painike on Kumoa. m Voit myös nollata kaikki asetukset (synkronoitua sisältöä ei poisteta tai muuteta). Napauta Asetukset, napauta luettelon viimeistä kohdetta (Reset Settings) ja napauta punaista painiketta (Reset) Viimeinen painike on Kumoa. m Jos et löydä Reset Settings -valikkokohdetta, voit palauttaa iPod nanon sen alkuperäiseen tilaan ja valita haluamasi kielen. Katso iPod-ohjelmiston päivittäminen ja palauttaminen sivulla 60. Jos iPod nano ei tunnu reagoivan, ja näytön kohteiden ympärillä näkyy suorakulmio 1 VoiceOver saattaa olla päällä. Paina Koti-painiketta kolme kertaa. Jos VoiceOverin päällelaittamisominaisuus on päällä, Koti-painikkeen painaminen kolme kertaa laittaa VoiceOverin päälle tai pois päältä. 2 Jos laatikko on edelleen näkyvissä, laita se pois päältä VoiceOver-eleillä (katso VoiceOver-eleet sivulla 50). Jos iPod nano puhuu näytöllä olevan tekstin m VoiceOver on ehkä päällä, ja sen sammuttamiseksi on käytettävä VoiceOver-eleitä (katso VoiceOver-eleet sivulla 50). Jos haluat tarkistaa järjestelmävaatimukset Voidaksesi käyttää iPod nanoa tarvitset: m yhden seuraavista tietokonekokoonpanoista: • Mac, jossa on suuritehoinen USB 2.0 -portti tai USB 3.0 -portti • Windows-PC, jossa on suuritehoinen USB 2.0 -portti tai USB 2.0 -kortti m yhden seuraavista käyttöjärjestelmistä: • Mac OS X 10.6.8 tai uudempi • Windows 7, 32-bittinen versio • Windows Vista, 32-bittinen versio • Windows XP Home tai Professional, jossa on Service Pack 2 tai uudempi m iTunes 10.7 tai uudempi (voit ladata sen osoitteesta www.itunes.com/fi/downloads) Jos Windows-PC:ssä ei ole suuritehoista USB 2.0 -porttia, voit ostaa ja asentaa USB 2.0 -kortin. Lisätietoja kaapeleista ja yhteensopivista USB-korteista saat osoitteesta www.apple.com/fi/ipod. Macissa tarvitaan iPhoto 8.1 tai uudempi, jotta kaikkia iPod nanon kuvaominaisuuksia voidaan käyttää. Tämä ohjelmisto ei ole välttämätön. Macissasi on ehkä jo iPhoto, joten tarkista asia Ohjelmat-kansiosta. iPod nano voi synkronoida digitaalisia kuvia tietokoneen kovalevyn kansioista sekä Macissa että Windows-PC:ssä. Jos haluat käyttää iPod nanoa sekä Macin että Windows-PC:n kanssa m Jos käytät iPod nanoa Macin kanssa ja haluat alkaa käyttää sitä Windows-PC:n kanssa, sinun on palautettava iPod-ohjelmisto PC-asetuksiin (katso iPod-ohjelmiston päivittäminen ja palauttaminen sivulla 60).Luku 13 Vinkit ja vianmääritys 60 Tärkeää: iPod-ohjelmiston palauttaminen tyhjentää iPod nanosta kaikki tiedot – myös kappaleet. iPod nanon käytöstä Macin kanssa ei voida vaihtaa käyttöön Windows PC:n kanssa ilman, että kaikki iPod nanon tiedot tyhjennetään. iPod-ohjelmiston päivittäminen ja palauttaminen Voit päivittää tai palauttaa iPodin ohjelmiston iTunesin avulla. iPod nano kannattaa päivittää käyttämään uusinta ohjelmistoa. Voit myös palauttaa ohjelmiston, jolloin iPod nano palautuu alkuperäiseen tilaansa. • Jos valitset päivityksen, ohjelmisto päivitetään, mutta tämä ei vaikuta asetuksiin tai kappaleisiin. • Jos valitset palautuksen, kaikki iPod nanon tiedot poistetaan – mukaan lukien kappaleet, videot, tiedostot, kuvat ja muut tiedot. Kaikki iPod nanon asetukset palautetaan alkuperäisiksi. iPod-ohjelmiston päivittäminen tai palauttaminen: 1 Varmista, että sinulla on internet-yhteys ja että olet asentanut uusimman iTunesin osoitteesta www.itunes.com/fi/downloads. 2 Liitä iPod nano tietokoneeseen. 3 Valitse iTunesissa iPod nano ja osoita Yhteenveto. Versio-kohta kertoo, onko iPod nano ajan tasalla vai tarvitseeko se uudemman version ohjelmistosta. 4 Voit asentaa uusimman ohjelmistoversion osoittamalla Päivitä. 5 Tarvittaessa voit osoittaa Palauta palauttaaksesi iPod nanoon alkuperäiset asetukset (tällöin iPod nanosta poistetaan kaikki tiedot). Suorita palautus näytöllä näkyviä ohjeita seuraten. Tärkeää: iPod-ohjelmiston palauttaminen tyhjentää iPod nanosta kaikki tiedot – myös kappaleet.14 61 VAROITUS: Näiden turvallisuusohjeiden noudattamatta jättäminen saattaa aiheuttaa tulipalon, sähköiskun tai muun vamman tai vahingoittaa iPod nanoa tai muuta omaisuutta. Lue kaikki alla olevat turvallisuustiedot ennen iPod nanon käyttöä. Säilytä iPod nanon käyttöopas tallessa tulevaa käyttöä varten. Tärkeitä turvallisuustietoja Käsitteleminen Käsittele iPod nanoa varovasti. Se on valmistettu metallista, lasista ja muovista ja sen sisällä on herkkiä elektronisia osia. iPod nano saattaa vioittua, jos se putoaa, palaa tai puristuu, jos siihen tulee reikä tai jos se joutuu kosketuksiin nesteen kanssa. Älä käytä vioittunutta iPod nanoa, kuten sellaista, jonka näyttö on säröytynyt, koska se saattaa aiheuttaa vamman. Jos olet huolissasi naarmuuntumisesta, harkitse kotelon käyttöä. Korjaaminen Älä avaa iPod nanoa tai yritä korjata sitä itse. iPod nanon purkaminen saattaa vahingoittaa sinua tai iPod nanoa. Jos iPod nano vioittuu, ei toimi tai joutuu kosketuksiin nesteen kanssa, ota yhteyttä Appleen tai Applen valtuuttamaan huoltopalveluntarjoajaan. Saat lisätietoja huollon hankkimisesta osoitteesta www.apple.com/fi/support/ipod. Akku Älä yritä vaihtaa iPod nanon akkua itse, koska saatat vahingoittaa akkua, mikä puolestaan voi aiheuttaa ylikuumenemisen ja vamman. iPod nanon litiumioniakun saa vaihtaa vain Apple tai Applen valtuuttama palveluntarjoaja ja se on kierrätettävä tai hävitettävä erillään talousjätteestä. Lisätietoja akun kierrättämisestä ja vaihtamisesta, on osoitteessa www.apple.com/fi/batteries. Älä polta akkua. Häiriötekijät iPod nanon käyttäminen saattaa joissakin tilanteissa häiritä sinua ja aiheuttaa vaarallisen tilanteen. Noudata sääntöjä, jotka kieltävät kuulokkeiden käytön tai rajoittavat sitä (esim. kuulokkeiden käyttäminen polkupyörällä ajettaessa). Lataaminen Lataa iPod nano mukana tulevalla kaapelilla ja valinnaisella virtalähteellä tai muilla muiden valmistajien Made for iPod -kaapeleilla ja -virtalähteillä, jotka ovat yhteensopivia USB 2.0:n kanssa. Vioittuneiden kaapeleiden tai latureiden käyttäminen tai lataaminen kosteassa paikassa saattaa aiheuttaa sähköiskun. Kun käytät Applen Lightning-kaapelia iPod nanon lataamiseen, varmista, että virtapistoke tai virtajohto on laitettu kunnolla paikalleen virtalähteeseen ennen kuin liität sen pistorasiaan. Virtalähteet saattavat kuumentua normaalin käytön aikana, ja pitkäaikainen kosketus saattaa aiheuttaa vamman. Varmista aina, että virtalähteiden ympärillä on riittävä ilmanvaihto käytön aikana. Turvallisuus ja käsitteleminenLuku 14 Turvallisuus ja käsitteleminen 62 Kuulon heikkeneminen Kuunteleminen suurella äänenvoimakkuudella saattaa vahingoittaa kuuloasi. Kuulovaurioiden välttämiseksi älä kuuntele pitkiä aikoja suurella äänenvoimakkuudella. Taustahäly, kuten pitkäaikainen altistuminen suurelle äänenvoimakkuudelle, saattaa saada äänet kuulostamaan hiljaisemmilta kuin ne todellisuudessa ovat. Käytä laitteen kanssa vain yhteensopivia vastaanottimia, kuulokkeita, kaiuttimia ja kuulokemikrofoneja. Laita ääni päälle ja tarkista äänenvoimakkuus ennen kuin laitat mitään korvaasi. Jos haluat lisätietoja kuulon heikkenemisestä, katso www.apple.com/fi/sound/. Ohjeet iPod nanon äänenvoimakkuuden enimmäisrajan asettamiseen löytyvät kohdasta Äänenvoimakkuuden enimmäisrajan asettaminen sivulla 25. VAROITUS: Kuulovaurioiden välttämiseksi älä kuuntele pitkiä aikoja suurella äänenvoimakkuudella. Radiotaajuussäteilylle altistuminen iPod nano käyttää radiosignaaleja Bluetooth-laitteisiin yhdistämiseen. Ominaisabsorptionopeus (specific absorption rate, SAR) viittaa nopeuteen, jolla keho absorboi radiotaajuusenergiaa. SAR-rajat ovat 1,6 W/kg (tilavuudessa joka sisältää 1 gramman kudosta) maissa, jotka noudattavat Yhdysvaltain FCC:n rajaa, ja 2,0 W/kg (keskimäärin 10 grammassa kudosta) maissa, jotka noudattavat Euroopan neuvoston rajaa. Testauksen aikana iPod nanon Bluetooth-lähetinvastaanottimet asetetaan suurimmille lähetystasoilleen ja sijoitetaan paikkoihin, jotka simuloivat käyttöä kehoa vasten. Vältä koteloita, joissa on metalliosia. Radiotaajuushäiriö Noudata kylttejä ja ilmoituksia, jotka kieltävät sähkölaitteiden käytön tai rajoittavat sitä (esim. sairaaloissa tai räjäytystyömailla). Vaikka iPod nano on sunniteltu, testattu ja valmistettu olemaan radiotaajuushäiriöitä koskevien säädösten mukainen, kyseiset iPod nanosta aiheutuvat häiriöt voivat haitata muiden sähkölaitteiden toimintaa ja aiheuttaa niissä toimintahäiriön. Laita iPod nano tai Bluetooth pois päältä, kun sen käyttö on kielletty, kuten matkustaessa lentokoneella tai kun viranomaiset niin kehottavat. Lääketieteelliset laitteet iPod nano sisältää radion, joka luo sähkömagneettisia kenttiä. Nämä sähkömagneettiset kentät saattavat häiritä sydämentahdistimia ja muita lääketieteellisiä laitteita. Jos sinulla on sydämentahdistin, pidä iPod nano vähintään 15 senttimetrin etäisyydellä sydämentahdistimesta. Jos epäilet, että iPod nano häiritsee sydämentahdistintasi tai muuta lääketieteellistä laitettasi, lopeta iPod nanon käyttö ja pyydä lääkäriltä lisätietoja kyseisestä lääketieteellisestä laitteesta. Mukana tulevissa kuulokkeissa on magneetit, jotka saattavat häiritä sydämentahdistimia, defibrillaattoreita ja muita lääketieteellisiä laitteita. Pidä kuulokkeita vähintään 15 senttimetrin etäisyydellä sydämentahdistimesta tai defibrillaattorista. Sairaudet Jos sinulla on sairaus, johon epäilet iPod nanon voivan vaikuttaa (esim. kohtaukset, pyörtyminen, silmien rasitus tai päänsärky), pyydä lääkäriltä lisätietoja ennen iPod nanon käyttöä. Räjähdysalttiit ympäristöt Älä lataa tai käytä iPod nanoa räjähdysalttiilla alueella, kuten polttoaineiden tankkausalueella, tai alueilla, joissa ilmassa on kemikaaleja tai hiukkasia (kuten vilja, pöly tai metallijauheet). Noudata kaikkia kylttejä ja ohjeita. Toistuva liike Kun suoritat toistuvia toimintoja iPod nanolla, saatat kokea kipua käsissä, käsivarsissa, ranteissa, olkapäissä, niskassa tai muussa kohtaa kehoa. Jos koet kipua, lopeta iPod nanon käyttö ja pyydä neuvoa lääkäriltä.Luku 14 Turvallisuus ja käsitteleminen 63 Tärkeitä käsittelytietoja Liitinten ja porttien käyttäminen Älä koskaan pakota liitintä porttiin tai käytä liiallista voimaa painikkeen painamiseen, koska tämä saattaa aiheuttaa vahinkoa, jota takuu ei kata. Jos et saa työnnettyä liitintä porttiin kohtuullisen helposti, ne eivät todennäköisesti ole yhteensopivat. Tarkista, onko portissa esteitä, ja varmista, että liitin sopii porttiin ja on oikeassa asennossa porttiin nähden. iPod nanon käyttäminen hyväksyttävässä lämpötilassa iPod nano on suunniteltu käytettäväksi 0º ... 35º C ja säilytettäväksi -20º ... 45º C lämpötilassa. Kuuma tai kylmä saattaa väliaikaisesti lyhentää akun käyttöaikaa tai estää iPod nanoa toimimasta oikein. iPod nanon jättäminen pysäköityyn ajoneuvoon tai suoraan auringonpaisteeseen saattaa aiheuttaa näiden käyttö- ja säilytyslämpötilojen ylittymisen. Vältä rajuja lämpötilan tai ilmankosteuden muutoksia iPod nanoa käyttäessäsi, sillä iPod nanon sisään voi tällöin tiivistyä kosteutta. Kun käytät iPod nanoa tai lataat sen akkua, on normaalia, että iPod nano lämpenee. iPod nanon ulkopinta toimii jäähdytyspintana, joka siirtää lämpöä laitteen sisältä viileämpään ympäristöön. iPod nanon ulkopinnan pitäminen puhtaana Puhdista iPod nano heti, jos se joutuu kosketuksiin tahraavien aineiden, kuten musteen, väriaineen, meikin, lian, ruuan, öljyn tai voiteen kanssa. Ennen kuin puhdistat iPod nanon, irrota kaikki kaapelit ja sammuta iPod nano (pitämällä nukkumispainiketta painettuna). Käytä sitten pehmeää, hieman kosteaa, nukkaamatonta liinaa. Varo, ettei aukkoihin pääse kosteutta. Älä käytä iPod nanon puhdistamiseen ikkunanpuhdistusaineita, siivousaineita, aerosolisuihkeita, liuottimia, alkoholia, ammoniakkia tai hankausaineita. Lightning-kaapeli Lightning-kaapelin värimuutokset tavallisessa käytössä ovat normaaleja. Lika, roskat ja nesteille altistuminen saattaa aiheuttaa värimuutoksia. Jos haluat poistaa värinmuutoksen tai jos kaapeli kuumenee käytön aikana tai ei lataa tai synkronoi iPod nanoa, irrota Lightning-kaapeli tietokoneesta ja virtalähteestä ja puhdista se pehmeällä, kuivalla ja nukkaamattomalla kankaalla. Älä käytä nesteitä tai puhdistustuotteita, kun puhdistat Lightning-kaapelin liitintä. iPod nanon asianmukainen hävittäminen Tietoja iPod nanon asianmukaisesta hävittämisestä ja muista tärkeistä vaatimuksista annetaan kohdassa Tietoja hävittämisestä ja kierrättämisestä sivulla 66. 15 64 Löydät iPod nanon sarjanumeron täältä: • Kaiverrettu iPod nanon taakse. • Laita iPod nano päälle, napauta Asetukset > Yleiset > Tietoja. • Valitse iTunesissa (kun iPod nano on liitettynä tietokoneeseen) iPod nano ja osoita Yhteenveto. Katso täältä tietoja iPodiin liittyvistä ohjelmista ja palveluista. Aihe Toimi näin Huolto ja tuki, keskustelut, oppitunnit ja Applen ohjelmistolataukset Siirry osoitteeseen: www.apple.com/fi/support/ipodnano iTunesin käyttäminen Avaa iTunes ja valitse Ohje > iTunes-ohje. Jos haluat tutustua iTunesin verkko-oppitunteihin (ei saatavilla kaikkialla), vieraile osoitteessa: www.apple.com/fi/support/itunes iPhoton käyttäminen (OS X:ssä) Avaa iPhoto ja valitse Ohje > iPhoto-ohje. Uusimmat tiedot iPod nanosta Rekisteröi iPod nano. Jotta voit rekisteröidä iPod nanon, sinun on asennettava iTunes tietokoneellesi ja liitettävä iPod nano tietokoneeseen. Takuuhuollon hankkiminen Noudata ensin tämän oppaan, näytöllä näkyvien ohjeiden ja verkkoresurssien ohjeita. Siirry sitten osoitteeseen: www.apple.com/fi/support/ipodnano Lisätiedot, huolto ja tukiVaatimukset iPod nanon vaatimustiedot, sertifioinnit ja yhteensopivuusmerkinnät ovat saatavilla iPod nanossa. Katso Asetukset > Yleiset > Tietoja > Merkinnät. FCC Compliance Statement This device complies with part 15 of the FCC rules. Operation is subject to the following two conditions: (1) This device may not cause harmful interference, and (2) this device must accept any interference received, including interference that may cause undesired operation. See instructions if interference to radio or TV reception is suspected. Radio and TV Interference This computer equipment generates, uses, and can radiate radio-frequency energy. If it is not installed and used properly—that is, in strict accordance with Apple’s instructions—it may cause interference with radio and TV reception. This equipment has been tested and found to comply with the limits for a Class B digital device in accordance with the specifications in Part 15 of FCC rules. These specifications are designed to provide reasonable protection against such interference in a residential installation. However, there is no guarantee that interference will not occur in a particular installation. You can determine whether your computer system is causing interference by turning it off. If the interference stops, it was probably caused by the computer or one of the peripheral devices. If your computer system does cause interference to radio or TV reception, try to correct the interference by using one or more of the following measures: • Turn the TV or radio antenna until the interference stops. • Move the computer to one side or the other of the TV or radio. • Move the computer farther away from the TV or radio. • Plug the computer in to an outlet that is on a different circuit from the TV or radio. (That is, make certain the computer and the TV or radio are on circuits controlled by different circuit breakers or fuses.) If necessary, consult an Apple Authorized Service Provider or Apple. See the service and support information that came with your Apple product. Or, consult an experienced radio/TV technician for additional suggestions. Tärkeää: Changes or modifications to this product not authorized by Apple Inc. could void the EMC compliance and negate your authority to operate the product. This product was tested for EMC compliance under conditions that included the use of Apple peripheral devices and Apple shielded cables and connectors between system components. It is important that you use Apple peripheral devices and shielded cables and connectors between system components to reduce the possibility of causing interference to radios, TV sets, and other electronic devices. You can obtain Apple peripheral devices and the proper shielded cables and connectors through an Apple Authorized Reseller. For non-Apple peripheral devices, contact the manufacturer or dealer for assistance. Responsible party (contact for FCC matters only): Apple Inc. Corporate Compliance 1 Infinite Loop, MS 91-1EMC Cupertino, CA 95014 Industry Canada Statement This device complies with Industry Canada license-exempt RSS standard(s). Operation is subject to the following two conditions: (1) this device may not cause interference, and (2) this device must accept any interference, including interference that may cause undesired operation of the device. Cet appareil est conforme aux normes CNR exemptes de licence d’Industrie Canada. Le fonctionnement est soumis aux deux conditions suivantes : (1) cet appareil ne doit pas provoquer d’interférences et (2) cet appareil doit accepter toute interférence, y compris celles susceptibles de provoquer un fonctionnement non souhaité de l’appareil. Korea Warning Statements B급 기기(가정용 방송통신기자재) 이 기기는 가정용(B급) 전자파적합기기로서 주로 가정에서 사용하는 것을 목적으로 하며, 모든 지 역에서 사용할 수 있습니다. 방통위고시에 따른 고지사항 해당 무선설비는 운용 중 전파혼신 가능성이 있음, 이 기기는 인명안전과 관련된 서비스에 사용할 수 없습니다. 대한민국 규정 및 준수 Singapore Wireless Certification Taiwan Wireless Statements Japan VCCI Class B Statement Vaatimustenmukaisuustiedot 65Euroopan yhteisö Tämä laite on R&TTE-direktiivin mukainen. Kopio EU:n vaatimustenmukaisuusvakuutuksesta on luettavissa osoitteesta www.apple.com/euro/compliance. Akun vaihtaminen iPod nanon litiumioniakun saa vaihtaa vain Apple tai Applen valtuuttama palveluntarjoaja ja se on kierrätettävä tai hävitettävä erillään talousjätteestä. Lisätietoja akun kierrättämisestä ja vaihtamisesta löytyy osoitteesta www.apple.com/fi/batteries. Tietoja hävittämisestä ja kierrättämisestä iPod on hävitettävä asianmukaisesti paikallista lainsäädäntöä noudattaen. Koska tämä tuote sisältää akun, tuotetta ei saa hävittää kotitalousjätteen mukana. Kun iPodin käyttöikä on lopussa, tiedustele kierrätysvaihtoehdoista ottamalla yhteyttä Appleen tai paikallisiin viranomaisiin. Tietoja Applen kierrätysohjelmasta löytyy osoitteesta: www.apple.com/fi/recycling Kiina Taiwan Akkulaturin tehokkuus Euroopan unionin elektroniikan ja akkujen hävitystietoja Yllä oleva symboli kertoo, että paikallisten lakien ja säännösten mukaan tuote ja/tai sen akku on hävitettävä erillään talousjätteestä. Kun tuotteen käyttöikä on lopussa, vie se paikallisten viranomaisten osoittamaan keräyspisteeseen. Tuotteen ja/tai sen akun asianmukainen talteenotto ja kierrätys auttavat säästämään luonnonvaroja ja varmistamaan, että tuote kierrätetään tavalla, joka suojaa terveys- ja ympäristöhaitoilta. Union Européenne—informations sur l’élimination Le symbole ci-dessus signifie que, conformément aux lois et réglementations locales, vous devez jeter votre produit et/ou sa batterie séparément des ordures ménagères. Lorsque ce produit arrive en fin de vie, apportez-le à un point de collecte désigné par les autorités locales. La collecte séparée et le recyclage de votre produit et/ou de sa batterie lors de sa mise au rebut aideront à préserver les ressources naturelles et à s’assurer qu’il est recyclé de manière à protéger la santé humaine et l’environnement. Europäische Union—Informationen zur Entsorgung Das oben aufgeführte Symbol weist darauf hin, dass dieses Produkt und/oder die damit verwendete Batterie den geltenden gesetzlichen Vorschriften entsprechend und vom Hausmüll getrennt entsorgt werden muss. Geben Sie dieses Produkt zur Entsorgung bei einer offiziellen Sammelstelle ab. Durch getrenntes Sammeln und Recycling werden die Rohstoffreserven geschont und es ist sichergestellt, dass beim Recycling des Produkts und/ oder der Batterie alle Bestimmungen zum Schutz von Gesundheit und Umwelt eingehalten werden. Unione Europea—informazioni per lo smaltimento Il simbolo qui sopra significa che, in base alle leggi e alle normative locali, il prodotto e/o la sua batteria dovrebbero essere riciclati separatamente dai rifiuti domestici. Quando il prodotto diventa inutilizzabile, portalo nel punto di raccolta stabilito dalle autorità locali. La raccolta separata e il riciclaggio del prodotto e/o della sua batteria al momento dello smaltimento aiutano a conservare le risorse naturali e assicurano che il riciclaggio avvenga nel rispetto della salute umana e dell’ambiente. Europeiska unionen—Information om kassering Symbolen ovan betyder att produkten och/eller dess batteri enligt lokala lagar och bestämmelser inte får kastas tillsammans med hushållsavfallet. När produkten har tjänat ut måste den tas till en återvinningsstation som utsetts av lokala myndigheter. Genom att låta den uttjänta produkten och/eller dess batteri tas om hand för återvinning hjälper du till att spara naturresurser och skydda hälsa och miljö. Turkiye Türkiye Cumhuriyeti: EEE Yönetmeliğine Uygundur Brasil—Informações sobre descarte e reciclagem O símbolo acima indica que este produto e/ou sua bateria não devem ser descartadas no lixo doméstico. Quando decidir descartar este produto e/ou sua bateria, faça-o de acordo com as leis e diretrizes ambientais locais. Para informações sobre o programa de reciclagem da Apple, pontos de coleta e telefone de informações, visite www.apple.com/br/environment. 66 67 Apple ja ympäristö Apple tiedostaa vastuunsa tuotteidensa ja toimintojensa ympäristövaikutusten pitämisestä mahdollisimman vähäisinä. Jos haluat lisätietoja, vieraile osoitteessa www.apple.com/fi/environment.KApple Inc. © 2012 Apple Inc. Kaikki oikeudet pidätetään. Apple, Apple-logo, Finder, iLife, iMovie, iPod, iPhone, iPhoto, iPod nano, iTunes, Mac, Mac OS, OS X ja Made for iPod -logo ovat Apple Inc:n Yhdysvalloissa ja muissa maissa rekisteröityjä tavaramerkkejä. Multi-Touch ja EarPodit ovat Apple Inc:n tavaramerkkejä. iTunes Store on Apple Inc:n Yhdysvalloissa ja muissa maissa rekisteröity palvelumerkki. NIKE ja Swoosh-design ovat NIKE Inc:n ja sen tytäryhtiöiden tavaramerkkejä, joita käytetään lisenssillä. Bluetooth®-sanamerkki ja -logot ovat Bluetooth SIG, Inc:n rekisteröityjä tavaramerkkejä, ja Apple Inc. käyttää niitä lisenssillä. Kaikki muut tässä mainitut yritysten ja tuotteiden nimet ovat asianomaisten yritysten tavaramerkkejä. Muiden valmistajien tuotteiden mainitseminen on tapahtunut yksinomaan tiedonvälitystarkoituksessa eikä merkitse tukea tai suositusta. Apple ei vastaa näiden tuotteiden toiminnasta tai käytöstä. Kaikista mahdollisista sopimuksista tai takuista huolehditaan suoraan myyjien ja mahdollisten käyttäjien kesken. Tämän käyttöoppaan sisältämien tietojen oikeellisuus on pyritty varmistamaan kaikin tavoin. Apple ei vastaa paino- tai lyöntivirheistä. K019-2342/2012-09 Apple ProRes White Paper October 2012White Paper 2 Apple ProRes Contents 3 Introduction 4 Apple ProRes Family Overview 6 Properties of Digital Images Frame Size (Full-Width Versus Partial-Width) Chroma Sampling Sample Bit Depth 9 Properties of Apple ProRes Codecs Data Rate Quality Performance Apple ProRes 4444 Alpha Channel Support 18 Appendix Target Data Rates 20 GlossaryWhite Paper 3 Apple ProRes Introduction Apple ProRes is one of the most popular and commonly used codecs in professional post-production. The Apple ProRes family of video codecs has made it both possible and affordable to edit full-frame, 10-bit, 4:2:2 high-definition (HD), 2K, 4K, and 5K video sources with multistream performance in Final Cut Pro X. This white paper provides in-depth information about all five members of the Apple ProRes family, including technical specifications and performance metrics.White Paper 4 Apple ProRes All members of the Apple ProRes family provide an unparalleled combination of multistream, real-time editing performance coupled with impressive image quality at reduced storage rates. Additionally, all five codecs preserve standard-definition (SD), HD, 2K, 4K, and 5K frame sizes at full resolution. As a variable bit rate (VBR) codec technology, Apple ProRes uses fewer bits on simple frames that would not benefit from encoding at a higher data rate. All Apple ProRes codecs are frame-independent (or “intra-frame”) codecs, meaning that each frame is encoded and decoded independently of any other frame. This technique provides the greatest editing performance and flexibility. • Apple ProRes 4444: The Apple ProRes 4444 codec preserves motion image sequences originating in either 4:4:4 RGB or 4:4:4 Y’CB CR color spaces. With a remarkably low data rate (as compared to uncompressed 4:4:4 HD), Apple ProRes 4444 supports 12-bit pixel depth with an optional, mathematically lossless alpha channel for true 4:4:4:4 support. Apple ProRes 4444 preserves visual quality at the same high level as Apple ProRes 422 (HQ), but for 4:4:4 image sources, which can carry the highest possible color detail. Apple ProRes 4444 is ideal for next-generation video and the most pristine computer graphics sources for cinema-quality compositing. For projects that previously required the Animation codec, Apple ProRes 4444 is a modern replacement with real-time playback support in Final Cut Pro. Because color detail is preserved, Apple ProRes 4444 is ideal for color grading with 4:4:4 image sources. • Apple ProRes 422 (HQ): Apple ProRes 422 (HQ) offers visually lossless preservation of the highest-quality professional HD video that a (single-link) HD-SDI signal can carry. For this reason, Apple ProRes 422 (HQ) has enjoyed widespread adoption across the video post-production industry. This codec supports full-width, 4:2:2 video sources at 10-bit pixel depths, while retaining its visually lossless characteristic through many generations of decoding and reencoding. Apple ProRes 422 (HQ) can be used both as an intermediate codec to accelerate workflows for complex, compressed video sources and as an affordable, high-performance alternative to uncompressed 4:2:2 video. Apple ProRes Family OverviewWhite Paper 5 Apple ProRes • Apple ProRes 422: Apple ProRes 422 offers nearly all the benefits of its big brother, Apple ProRes 422 (HQ), but at a significantly lower data rate. It provides visually lossless coding performance for the same full-width, 10-bit, 4:2:2 sequences as Apple ProRes 422 (HQ) with even better multistream real-time editing performance. • Apple ProRes 422 (LT): Like Apple ProRes 422 (HQ) and Apple ProRes 422, the Apple ProRes 422 (LT) codec supports full-width, 10-bit video sequences, but at a target data rate even lower than that of its siblings. Apple ProRes 422 (LT) weighs in at 100 Mbps or less, depending on the particular video format. Apple ProRes 422 (LT) balances incredible image quality with small file sizes, and is perfect for digital broadcast environments where storage capacity and bandwidth are often at a premium. Apple ProRes 422 (LT) is ideal for live multicamera and on-location productions where large amounts of footage are acquired to disk. • Apple ProRes 422 (Proxy): The lowest-bandwidth member of the Apple ProRes family is Apple ProRes 422 (Proxy). This codec maintains HD data rates below 36 Mbps, yet like its higher-rate Apple ProRes 422 siblings, it supports full-frame, 10-bit, 4:2:2 video. Apple ProRes 422 (Proxy) is intended for draft-mode or preview uses where low data rates are required, yet full-resolution video is desired. It is the ideal format for use in offline editing workflows on notebook computers or other systems where storage is at a premium and you have a large quantity of source media. Today’s HD workflows demand offline video formats that support native frame size and aspect ratio. Apple ProRes 422 (Proxy) supports full 1920 x 1080 and 1280 x 720 resolutions, enabling full HD resolution while editing, and accurate representation of Final Cut Pro motion effects from the creative stages through finishing. White Paper 6 Apple ProRes The technical properties of digital images correspond to different aspects of image quality. For example, high-resolution HD images can carry more detail than their lower-resolution SD counterparts. 10-bit images can carry finer gradations of color, thereby avoiding the banding artifacts that can occur in 8-bit images. The role of a codec is to preserve image quality as much as possible at a particular reduced data rate, while delivering the fastest encoding and decoding speed. The Apple ProRes family supports the three key properties of digital images that contribute to image quality—frame size, chroma sampling, and sample bit depth— while offering industry-leading performance and quality at each supported data rate. In order to appreciate the benefits of the Apple ProRes family as a whole and to choose which family members to use in various post-production workflows, it is important to understand these three properties. Frame Size (Full-Width Versus Partial-Width) Many video camcorders encode and store video frames at less than the full HD widths of 1920 pixels or 1280 pixels, for 1080-line or 720-line HD formats, respectively. When such formats are displayed, they are upsampled horizontally to full HD widths, but they cannot carry the amount of detail possible with full-width HD formats. All Apple ProRes family members can encode full-width HD video sources (sometimes called “full-raster” video sources) to preserve the maximum possible detail an HD signal can carry. Apple ProRes codecs can also encode partial-width HD sources if desired, thereby averting potential quality and performance degradation that results from upscaling partial-width formats prior to encoding. Properties of Digital ImagesWhite Paper 7 Apple ProRes Chroma Sampling Color images require three channels of information. In computer graphics, a pixel’s color is typically defined by R, G, and B values. In traditional digital video, a pixel is represented by Y’, CB , and CR values, where Y’ is the “luma” or grayscale value and CB and CR contain the “chroma” or color-difference information. Because the eye is less sensitive to fine chroma detail, it is possible to average together and encode fewer CB and CR samples with little visible quality loss for casual viewing. This technique, known as chroma subsampling, has been used widely to reduce the data rate of video signals. However, excessive chroma subsampling can degrade quality for compositing, color correction, and other image-processing operations. The Apple ProRes family handles today’s popular chroma formats as follows: • 4:4:4 is the highest-quality format for preserving chroma detail. In 4:4:4 image sources, there is no subsampling, or averaging, of chroma information. There are three unique samples, either Y’, CB , and CR or R, G, and B, for every pixel location. Apple ProRes 4444 fully supports 4:4:4 image sources, from either RGB or Y’CB CR color spaces. The fourth “4” means that Apple ProRes 4444 can also carry a unique alpha-channel sample for every pixel location. Apple ProRes 4444 is intended to support 4:4:4:4 RGB+Alpha sources exported from computer graphics applications such as Motion, as well as 4:4:4 video sources from high-end devices such as dual-link HDCAM-SR. • 4:2:2 is considered a high-quality, professional video format in which the chroma values of Y’CB CR images are averaged together such that there is one CB and one CR sample, or one “CB /CR chroma pair,” for each Y’ (luma) sample. This minimal chroma subsampling has traditionally been considered adequate for high-quality compositing and color correction, although better results can be achieved using 4:4:4 sources. 4:2:2 sources are generated by many popular higher-end video camcorder formats, including DVCPRO HD, AVC-Intra/100, and XDCAM HD422/50. All Apple ProRes 422 family members fully support the chroma resolution inherent in 4:2:2 video formats. • 4:2:0 and 4:1:1 have the least chroma resolution of the formats mentioned here, with just one CB /CR chroma pair for every four luma samples. These formats are used in a variety of consumer and professional video camcorders. Depending on the quality of a camera’s imaging system, 4:2:0 and 4:1:1 formats can provide excellent viewing quality. However, in compositing workflows it can be difficult to avoid visible artifacts around the edges of a composited element. HD 4:2:0 formats include HDV, XDCAM HD, and AVC-Intra/50. 4:1:1 is used in DV. All Apple ProRes 422 formats can support 4:2:0 or 4:1:1 sources if the chroma is upsampled to 4:2:2 prior to encoding. 4:4:4 4:2:2 4:2:0 (interstitial siting) 4:1:1 • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • Image pixel • Chroma sampleWhite Paper 8 Apple ProRes Sample Bit Depth The number of bits used to represent each Y’, CB , or CR (or R, G, or B) image sample determines the number of possible colors that can be represented at each pixel location. Sample bit depth also determines the smoothness of subtle color shading that can be represented across an image gradient, such as a sunset sky, without visible quantization or “banding” artifacts. Traditionally, digital images have been limited to 8-bit samples. In recent years the number of professional devices and acquisition techniques supporting 10-bit and even 12-bit image samples has increased. 10-bit imagery is now often found in 4:2:2 video sources with professional digital (SDI, HD-SDI or even HDMI) outputs. 4:2:2 video sources rarely exceed 10 bits, but a growing number of 4:4:4 image sources claim 12-bit resolution, though with sensor-derived images the least significant one or two bits may have more noise than signal. 4:4:4 sources include high-end film scanners and film-like digital cameras and can include high-end computer graphics. Apple ProRes 4444 supports image sources up to 12 bits and preserves alpha sample depths up to 16 bits. All Apple ProRes 422 codecs support up to 10-bit image sources, though the best 10-bit quality will be obtained with the higher bit rate family members—Apple ProRes 422 and Apple ProRes 422 (HQ). (Note: Like Apple ProRes 4444, all Apple ProRes 422 codecs can in fact accept image samples even greater than 10 bits, although such high bit depths are rarely found among 4:2:2 or 4:2:0 video sources.)White Paper 9 Apple ProRes Every image or video codec can be characterized by how well it behaves in three critical dimensions: compression, quality, and complexity. Compression means data reduction, or how many bits are required compared to the original image. For image sequences or video streams, compression means data rate, expressed in bits/sec for transmission or bytes/hour for storage. Quality describes how closely a compressed image resembles the original. “Fidelity” would therefore be a more accurate term, but “quality” is the term widely used. Complexity relates to how many arithmetic operations must be computed to compress or decompress an image frame or sequence. For software codec implementations, the lower the complexity, the greater the number of video streams that can be decoded simultaneously in real time, resulting in higher performance within post-production applications. Every image or video codec design must make a tradeoff among these three properties. Because codecs used within professional camcorders or for professional video editing must maintain high visual quality, the tradeoff amounts to one of data rate versus performance. For example, AVCHD camcorders can produce H.264 video streams with excellent image quality at low data rates. However, the complexity of the H.264 codec is very high, resulting in lower performance for real-time video editing with multiple video streams and effects. In comparison, Apple ProRes features excellent image quality as well as low complexity, which results in better performance for real-time video editing. The following sections describe how the various Apple ProRes codecs behave and compare to one another in terms of these three important codec properties: data rate, quality, and performance. Data Rate The Apple ProRes family spans a broad range of data rates to support a variety of workflow and application purposes. This section describes how Apple ProRes data rates compare to each other and to uncompressed video. The section also illustrates how frame size and frame rate affect Apple ProRes data rates. Finally, the text includes information on the variable bit rate (VBR) nature of the Apple ProRes codec family. Properties of Apple ProRes CodecsWhite Paper 10 Apple ProRes The bar chart below shows how the data rate of each Apple ProRes format compares to uncompressed, full-width (1920 x 1080), 4:4:4 12-bit and 4:2:2 10-bit image sequences at 29.97 frames/sec. The chart shows that even the two highest-quality Apple ProRes formats—Apple ProRes 4444 and Apple ProRes 422 (HQ)—offer significantly lower data rates than their uncompressed counterparts. 0 750 1,500 2,250 3,000 Uncompressed 12-bit 4:4:4 ProRes 4444 [no alpha] Uncompressed 10-bit 4:2:2 ProRes 422 (HQ) ProRes 422 ProRes 422 (LT) ProRes 422 (Proxy) 45 147 102 220 330 2,237 Data Rates - Uncompressed and Apple ProRes at 1920 x 1080, 29.97 fps Mb/s 4:4:4 formats 4:2:2 formats 1,326 The data rates shown in the bar chart above are for “full-width” (1920 x 1080) HD frames at 29.97 frames/sec. The Apple ProRes family also supports the 720p HD format at its full width (1280 x 720). In addition to full-width HD formats, Apple ProRes codecs support three different “partial-width” HD video formats used as the recording resolutions in a number of popular HD camcorders: 1280 x 1080, 1440 x 1080, and 960 x 720. The data rate of an Apple ProRes format is determined primarily by three key factors: Apple ProRes codec type, encoded frame size, and frame rate. The chart below shows some examples of how varying any one of these factors changes an Apple ProRes format’s data rate. A table of data rates for a number of Apple ProRes formats supported for real-time editing in Final Cut Pro can be found in the appendix. 23.976 fps 29.97 fps 0 38 75 113 150 147 117 126 101 102 82 87 70 Data Rates - Apple ProRes 422 (LT) versus Apple ProRes 422 Mb/s 1440 x 1080 1920 x 1080 1440 x 1080 1920 x 1080 1440 x 1080 1920 x 1080 1440 x 1080 1920 x 1080 ProRes 422 (LT) ProRes 422White Paper 11 Apple ProRes Apple ProRes is a variable bit rate (VBR) video codec. This means that the number of bits used to encode each frame within a stream is not constant, but varies from one frame to the next. For a given video frame size and a given Apple ProRes codec type, the Apple ProRes encoder aims to achieve a “target” number of bits per frame. Multiplying this number by the frames per second of the video format being encoded results in the target data rate for a specific Apple ProRes format. Although Apple ProRes is a VBR codec, the variability is usually small. The actual data rate is usually close to the target data rate. For a given Apple ProRes format, there is also a maximum number of bits per frame that is never exceeded. This maximum is approximately 10 percent more than the target number of bits per frame. The graph below plots the actual number of bits used per frame in an example Apple ProRes video sequence. Compressed Frame Sizes - Apple ProRes 422 0 2000 4000 6000 8000 10000 Frame 0 400000 800000 Frame Size (Bytes) Max Target Sequence depicted is ASC/DCI Standard Evaluation Material (StEM) Mini-Movie at 1920 x 1080. Note that for this particular sequence of over 10,000 frames, only one frame uses the maximum number of bits and most frames are clustered within a few percent of the target. However, many frames use significantly fewer bits than the target. This is because Apple ProRes encoders only add bits to a frame if doing so will produce a better match to the original image. Beyond a certain point, simple image frames, such as an all-black frame with a few words of text, incur no quality benefit if more bits are added. Apple ProRes encoders do not waste bits on any frame if adding more will not improve the fidelity. Quality While the ability to produce high-quality output is a key attribute of image and video codecs, it is quality preservation—or fidelity—that is the actual goal of a codec. Imagery often goes through many stages of processing prior to Apple ProRes encoding, and these stages may add visible flaws, or “artifacts,” to the images. If an image sequence has visible artifacts to begin with, Apple ProRes will perfectly preserve these artifacts, which can make viewers mistakenly think such flaws are caused by the Apple ProRes codec itself. The goal of every Apple ProRes family member is to perfectly preserve the quality of the original image source, be it good or bad.White Paper 12 Apple ProRes The quality-preserving capability of the various Apple ProRes codecs can be expressed in both quantitative and qualitative terms. In the field of image and video compression, the most widely used quantitative measure of image fidelity is peak signal-to-noise ratio (PSNR). PSNR is a measure of how closely a compressed image (after being decompressed) matches the original image handed to the encoder. The higher the PSNR value, the more closely the encoded image matches the original. The graph below plots the PSNR value for each image frame in a test sequence for three different codecs: Apple ProRes 422 (HQ), Avid DNxHD, and Panasonic D5. PSNR Comparison - Apple ProRes, DNxHD, and D5 2000 4000 6000 8000 10000 Frame 40 50 60 70 80 Luma PSNR (dB) Apple ProRes 422 (HQ) (163 Mbps) DNxHD 175X (175 Mbps) D5 Measured using ASC/DCI Standard Evaluation Material (StEM) Mini-Movie at 1920 x 1080. The next graph shows the same sequence plotted for each Apple ProRes 422 codec. As the graph shows, there is a difference in PSNR between one family member and the next. These differences correspond to the comparative data rates of the Apple ProRes 422 codecs. PSNR for Apple ProRes 422 (HQ) is 15-20 dB higher than that for Apple ProRes 422 (Proxy), but the Apple ProRes 422 (HQ) stream has nearly five times the data rate of the Apple ProRes 422 (Proxy) stream. The benefit of higher fidelity comes at the cost of larger file sizes, so it is important to select the Apple ProRes family member according to your workflow requirements. PSNR Comparison - Apple ProRes 422 Family 0 2000 4000 6000 8000 10000 Frame 0 20 40 60 80 Luma PSNR (dB) ProRes 422 (HQ) ProRes 422 ProRes 422 (LT) ProRes 422 (Proxy) Measured using ASC/DCI Standard Evaluation Material (StEM) Mini-Movie at 1920 x 1080.White Paper 13 Apple ProRes In addition to indicating visual fidelity, the difference in PSNR values also denotes headroom. For example, if you were to view the original sequence used in the graph above, and then view the Apple ProRes 422 (HQ) and Apple ProRes 422 encoded versions of the same stream, all three would look visually identical. However, the higher PSNR value for Apple ProRes 422 (HQ) indicates greater quality headroom. This increased headroom means that an image sequence can be decoded and reencoded over multiple generations and still look visually identical to the original, as shown in the graph below: 20 30 40 50 60 1 3 5 7 9 Multigeneration PSNR Luma PSNR (dB) Generations ProRes 422 (HQ) ProRes 422 Because PSNR is not a perfect measure of compressed image fidelity—there is no particular PSNR number that can absolutely guarantee that a compressed image will have no visible difference from the original—it is useful to have some qualitative description of expected image quality for each Apple ProRes codec type. Note that in the table below, the qualitative description for Apple ProRes 4444 (without an alpha channel) is identical to that for Apple ProRes 422 (HQ). This is because Apple ProRes 4444, though its target bit rate is 50 percent higher than that of Apple ProRes 422 (HQ), uses extra bits to encode the greater number of chroma samples in 4:4:4 at the same high quality headroom ensured by Apple ProRes 422 (HQ) for 4:2:2 sources. Apple ProRes Codec Visible differences (1st gen.) Quality headroom ProRes 4444 Virtually never Very high, excellent for multi-gen. finishing ProRes 422 (HQ) Virtually never Very high, excellent for multi-gen. finishing ProRes 422 Very rare High, very good for most multi-gen. workflows ProRes 422 (LT) Rare Good for some multi-gen. workflows ProRes 422 (Proxy) Subtle for high-detail images OK, intended for first-gen. viewing and editingWhite Paper 14 Apple ProRes Performance The Apple ProRes family of codecs is designed for speed, and high speed of both encoding and decoding is essential to avoid workflow bottlenecks. Fast decoding is especially critical for multistream, real-time editing in Final Cut Pro. The Apple ProRes codec family performs exceptionally well in this regard. For each Apple ProRes codec type, the following chart shows the number of full-width, 1920 x 1080 HD streams that can be edited simultaneously in real time on a MacBook Pro computer. In practice of course, you may not often need to edit five, six, or more streams simultaneously, but this chart gives an idea of how much processing time will be available for real-time titling, effects, and so on, when just one, two, or three streams are being used. ProRes 422 (Proxy)* ProRes 422 (LT)* ProRes 422 ProRes 422 (HQ) 0 4 8 12 16 11 13 16 16 MacBook Pro – Final Cut Pro Multicam Streams at 1920 x 1080, 23.976 fps Number of simultaneous streams *The Final Cut Pro X multicam feature allows you to view up to a maximum of 16 angles simultaneously while switching or cutting angles in real time. Testing conducted by Apple in October 2012 using OS X Mountain Lion v10.8.2 and shipping 2.6GHz quad-core Intel Core i7-based 15-inch MacBook Pro with Retina display units configured with 512GB of flash storage and 8GB of RAM. Testing conducted with a prerelease version of Final Cut Pro X using 7-minute, 30-second 1920 x 1080p24 ASC-DCI Standard Evaluation Material multicam clips for each content type. MacBook Pro continuously monitors system thermal and power conditions, and may adjust processor speed as needed to maintain optimal system operation. Performance may vary depending on system configuration and content. ProRes 4444 (w/o alpha) 10White Paper 15 Apple ProRes Today’s Mac notebook and desktop machines rely on multicore processing, so the speed of a fast editing decoder must scale up—meaning that decoding time per frame should decrease—as the number of processing cores increases. Many industry codec implementations “hit the wall” and do not realize further performance gains as more processors are added, but Apple ProRes codecs continue to get faster as more cores are added, as the following chart shows. 12 4 2 1 0 1 5 1 0 5 20 Multiprocessor Scaling – Apple ProRes 422 (HQ) at 1920 x 1080 Decoding time (ms per frame; shorter is faster) Number of processor cores Testing conducted by Apple in October 2012 using OS X Mountain Lion v10.8.2, a prerelease version of Final Cut Pro X (10.0.6), and shipping Mac Pro 3.06GHz 12-core Intel Xeon units configured with 12GB of RAM. Performance may vary depending on system configuration, content, and performance measurement tool use. 6 Apple ProRes decoders are designed to work especially well as high-quality, high-performance editing codecs for Final Cut Pro. Not only are they fast for decoding video at full frame size and quality, but they are even faster at decoding frames at “half-size” frame (1/2 height and 1/2 width). Especially for high-resolution formats like HD and 2K, half-size images provide plenty of onscreen detail for making editing decisions. White Paper 16 Apple ProRes The chart below shows that half-size decoding is substantially faster than already-fast full-size decoding, especially for the higher-quality Apple ProRes codecs. The faster decoding speed means more CPU time is available for decoding more streams or more real-time effects. ProRes 422 (Proxy) ProRes 422 (LT) ProRes 422 ProRes 422 (HQ) ProRes 4444 (w/o alpha) 0 2 4 6 1.9 1.3 1.2 1.0 0.7 5.1 3.4 2.5 1.9 1.4 Reduced Resolution Decoding Speed at 1920 x 1080 Decoding time (ms per frame; shorter is faster) Testing conducted by Apple in October 2012 using OS X Mountain Lion v10.8.2 and shipping 2.6GHz quad-core Intel Core i7-based 15-inch MacBook Pro with Retina display units configured with 512GB of flash storage and 16GB of RAM. MacBook Pro continuously monitors system thermal and power conditions, and may adjust processor speed as needed to maintain optimal system operation. Performance may vary depending on system configuration, content, and performance measurement tool use. Full Size Half Size Although fast decoding speed is the primary factor in real-time editing performance, fast encoding speed is also important for key steps in post-production workflows. Like Apple ProRes decoders, the Apple ProRes family of encoders have all been built as efficient software implementations, and fast encoding is achieved through efficient use of multicore processors. Fast encoding speed is essential for some steps and important in virtually all others. For real-time capture and Apple ProRes encoding of baseband video signals (either analog or digital SD or HD signal sources), Apple ProRes software encoders must be fast enough to keep up with the incoming real-time video frames. An appropriate video capture card must be used for this purpose, but otherwise no specialized encoding hardware is required to achieve real-time capture of baseband video to Apple ProRes formats. For file-based transcoding of video files that have been encoded with other (non-Apple ProRes) video codecs, transcoding to Apple ProRes entails both decoding of the starting technique and reencoding to Apple ProRes. The minimum total transcoding time will therefore be the sum of the time required to decode the file and the time required to reencode it to Apple ProRes. For certain video codec formats known to be highly complex and therefore relatively slow to decode, such as JPEG-2000 and the REDCODE® RAW (R3D) native codec format, the overall transcoding time will be dominated by the decoding time. Still, fast Apple ProRes encoding helps make the total transcoding time faster.White Paper 17 Apple ProRes Fast encoding and decoding also benefits rendering and exporting. Rendering effects, as part of a creative process or the final step before output, is basically a decode of the source media and a reencode to the chosen final output format. During the rendering process, all of the decoding, blending, and compositing steps must be precomputed before encoding to the compressed format defined in your Final Cut Pro project. Although you can choose any Apple ProRes codec as a rendering format— from Apple ProRes 422 (LT) to Apple ProRes 4444—and change it at any time during post-production, Final Cut Pro X defaults to rendering in Apple ProRes 422. When rendering to Apple ProRes, the total rendering time is determined by the speed of both the decoding and encoding steps, which can be significantly quicker compared to other, more complex and slower codecs. The speed advantage of Apple ProRes is also beneficial when exporting a file at the end of a project. If you need to deliver to the web, DVD, or Blu-ray disc, you can speed up the export process by choosing to edit in Apple ProRes instead of other professional formats, including uncompressed. Apple ProRes 4444 Alpha Channel Support In addition to supporting Y’CB CR or RGB 4:4:4 pixel data, the Apple ProRes 4444 codec type supports an optional alpha channel. The sampling nomenclature for such Y’CB CR A or RGBA images is 4:4:4:4, to indicate that for each pixel location, there is an alpha— or A—value in addition to the three Y’CB CR or RGB values. An alpha value specifies the proportion of its associated RGB or Y’CB CR pixel that should be blended with the pixel at the corresponding location of a background image, creating the effect of varying transparency for use in compositing workflows. Unlike Y’CB CR or RGB pixel values, alpha values do not represent samples of a real-world image, or even samples of a computer-generated image, both of which are intended for human viewing. Alpha values are essentially numeric data that specify how to blend, or composite, a foreground image into a background image. For this reason, Apple ProRes 4444 encodes alpha values exactly rather than approximately. This kind of exact encoding is called “lossless” (or sometimes “mathematically lossless”) compression. It uses different encoding techniques from those used by the Apple ProRes codec family for RGB or Y’CB CR pixel values, where approximate encoding is acceptable as long as differences from the original are not visible to the viewer and do not affect processing. The Apple ProRes 4444 codec losslessly encodes alpha channel values of any bit depth up to and including 16 bits. In summary, the Apple ProRes 4444 codec can be considered “visually lossless” for encoding the Y’CB CR or RGB pixel values intended for viewing, but “mathematically lossless” for encoding the alpha values that specify compositing. As a result, the degree of quality or fidelity is never a question for Apple ProRes 4444 alpha channels because the decoded data always matches the original perfectly. With any kind of lossless compression, the data rate varies according to the amount of image detail being encoded. This is true of Apple ProRes 4444 lossless alpha channel compression as well. However, in practice alpha channels typically contain just the information related to object outlines, so the optional alpha channel typically adds just a few percent to the overall Apple ProRes 4444 data rate. For this reason, the presence of an alpha channel in an Apple ProRes 4444 stream typically reduces decoding and encoding performance by only about 10 percent or less.White Paper 18 Apple ProRes Appendix Target Data Rates Dimensions Frame ProRes 422 ProRes 422 ProRes 422 ProRes 422 ProRes 4444 Rate (Proxy) (LT) (HQ) (excl. alpha) Mb/s   GB/hr Mb/s   GB/hr Mb/s   GB/hr Mb/s   GB/hr Mb/s   GB/hr 720 x 486 24p 10 4 23 10 34 15 50 23 75 34 60i, 30p 12 5 29 13 42 19 63 28 94 42 720 x 576 50i, 25p 12 6 28 13 41 18 61 28 92 41 960 x 720 24p 15 7 35 16 50 23 75 34 113 51 25p 16 7 36 16 52 24 79 35 118 53 30p 19 9 44 20 63 28 94 42 141 64 50p 32 14 73 33 105 47 157 71 236 106 60p 38 17 87 39 126 57 189 85 283 127 1280 x 720 24p 18 8 41 18 59 26 88 40 132 59 25p 19 9 42 19 61 28 92 41 138 62 30p 23 10 51 23 73 33 110 49 165 74 50p 38 17 84 38 122 55 184 83 275 124 60p 45 20 101 46 147 66 220 99 330 148 1280 x 1080 24p 31 14 70 31 101 45 151 68 226 102 60i, 30p 38 17 87 39 126 57 189 85 283 127 1440 x 1080 24p 31 14 70 31 101 45 151 68 226 102 50i, 25p 32 14 73 33 105 47 157 71 236 106 60i, 30p 38 17 87 39 126 57 189 85 283 127 1920 x 1080 24p 36 16 82 37 117 53 176 79 264 119 50i, 25p 38 17 85 38 122 55 184 83 275 124 60i, 30p 45 20 102 46 147 66 220 99 330 148 50p 76 34 170 77 245 110 367 165 551 248 60p 91 41 204 92 293 132 440 198 660 297White Paper 19 Apple ProRes Target Data Rates (continued) Dimensions Frame ProRes 422 ProRes 422 ProRes 422 ProRes 422 ProRes 4444 Rate (Proxy) (LT) (HQ) (excl. alpha) Mb/s   GB/hr Mb/s   GB/hr Mb/s   GB/hr Mb/s   GB/hr Mb/s   GB/hr 2048 x 1080 24p 41 19 93 42 134 60 201 91 302 136 25p 43 19 97 154 140 63 210 94 315 142 30p 52 23 116 185 168 75 251 113 377 170 50p 86 39 194 308 280 126 419 189 629 283 60p 103 46 232 369 335 151 503 226 754 339 2048 x 1556 24p 56 25 126 57 181 81 272 122 407 183 25p 58 26 131 59 189 85 283 127 425 191 30p 70 31 157 71 226 102 340 153 509 339 50p 117 52 262 118 377 170 567 255 850 382 60p 140 63 314 141 452 203 679 306 1019 458 3840 x 2160 24p 145 65 328 148 471 212 707 318 1061 477 25p 151 68 342 154 492 221 737 332 1106 498 30p 182 82 410 185 589 265 884 398 1326 597 50p 303 136 684 308 983 442 1475 664 2212 995 60p 363 163 821 369 1178 530 1768 795 2652 1193 4096 x 2160 24p 155 70 350 157 503 226 754 339 1131 509 25p 162 73 365 164 524 236 786 354 1180 531 30p 194 87 437 197 629 283 943 424 1414 636 50p 323 145 730 328 1049 472 1573 708 2359 1062 60p 388 174 875 394 1257 566 1886 848 2828 1273 5120 x 2160 24p 194 87 437 197 629 283 943 424 1414 636 25p 202 91 456 205 655 295 983 442 1475 664 30p 243 109 546 246 786 354 1178 530 1768 795 50p 405 182 912 410 1311 590 1966 885 2949 1327 60p 485 218 1093 492 1571 707 2357 1061 3535 1591White Paper 20 Apple ProRes Copyright © 2012 Apple Inc. All rights reserved. Apple, the Apple logo, Final Cut, Final Cut Pro, Mac, MacBook, and QuickTime are trademarks of Apple Inc., registered in the U.S. and other countries. Other product and company names mentioned herein may be trademarks of their respective companies. Product specifications are subject to change without notice. 019-2509 October 2012 alpha channel:  An additional channel of information that may optionally be included with RGB and Y’CB CR images. If included with an RGB image, for each R, G, and B value that defines a pixel, there is an “A” value that specifies how the RGB pixel should be blended with a background image. Typically, one extreme value of A indicates 100% transparency and the other extreme value indicates 100% opacity. Values in between the extremes indicate the degree of opacity. Apple ProRes format: An Apple ProRes-encoded bitstream, typically in the form of a .mov file, for which the Apple ProRes codec type and video format are specified. For example, an “Apple ProRes 422 (HQ) 1920 x 1080i 29.97 format.” codec: Abbreviation for compressor/decompressor. A general term referring to both encoder and decoder. decoder: An algorithm or processing system that takes a compressed bitstream as input and delivers a sequence of images or video frames as output. For Apple ProRes, this term refers to a QuickTime decompressor component that converts an Apple ProRes-encoded .mov file to a sequence of images, for further processing or display. encoder: An algorithm or processing system that takes uncompressed images as input and delivers a compressed bitstream as output. For Apple ProRes, this term refers to a QuickTime compressor component that generates an Apple ProRes-encoded .mov file. image sequence: An ordered set of image frames that, when displayed at a specified frame rate, is perceived by the viewer as a real-time motion image sequence. If not referred to as “video,” an image sequence is often a set of RGB images (with an optional alpha channel), such as the DPX, TIFF, and OpenEXR file formats. lossless: A type of codec for which putting an image frame through encoding followed by decoding results in an image that is mathematically guaranteed to have exactly the same pixel values as the original. video: An image sequence for which the image frames typically use the Y’CB CR color space and subsampled chroma channels, usually with one of the following patterns: 4:2:2, 4:2:0, or 4:1:1. video format: A video sequence for which the frame height, frame width, and frame rate are all specified. For example, a “1920 x 1080i 29.97 video format.” visually lossless: A type of codec for which putting an image frame through encoding followed by decoding results in an image that is not mathematically lossless, but is visually indistinguishable from the original when viewed alongside the original on identical displays. Glossary OS X Lion v 10.7.3 Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 1 Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration ProfilesTable of Contents About Configuration Profiles .......................................................................................3 Creating Configuration Profiles ..................................................................................8 Deploying Configuration Profiles ...............................................................................13 Appendix A: Profile Reference .....................................................................................25 Appendix B: Service Port Reference ..........................................................................28 Appendix C: Example Profiles ......................................................................................29 Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 2About Configuration Profiles Introduction On iOS devices, preferences and preconfigured settings are managed with Mobile Device Management (MDM) technologies and configuration profiles. Beginning with OS X Lion, Apple has brought the configuration profile and MDM technologies from iOS to OS X. Configuration profiles not only allow for the same preference policies to be deployed as the Managed Preferences system, but they also bring powerful new configuration options such as directory service binding, 802.1X configuration, and certificate distribution to Mac management. OS X Management Changes OS X Lion brings with it many new opportunities in the way that organizations like schools and businesses deploy and manage OS X computers. One of the most fundamental changes is in the area of management. Changes to configuration profiles can be coordinated between an MDM server and managed OS X computers via the Apple Push Notification service (APNs), so changes to policy are quickly made on the client computers. The flexibility of many MDM solutions also allows users to enroll their own Mac into the management system. The combined use of APNs and MDM allows users or administrators to remotely lock or even wipe a lost Mac. When planning new Mac deployments, your primary policy solution should be configuration profiles. Though you may mix policies and settings from Managed Preferences and configuration profiles on OS X computers, older Mac deployments can’t use configuration profiles and are unaffected by this change. With the addition of MDM support to OS X, Apple now offers a unified system of configuration and management for all Apple devices. As developers add support for Lion to their MDM solutions, the resources needed to manage the Mac become simplified from a hardware, software, and administrative perspective. When integrated with an MDM server, configuration profiles can be wirelessly distributed to the Mac for completely hands-free management of your deployment. All users need to do is self-enroll their Mac for management with the MDM server, and the system will handle the rest. Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 3Advantages Configuration profile support in OS X allows for simplified Mac management and provides several key advantages, including: • Greater power and flexibility. Profiles offer many more options than Managed Preferences did for managing your Mac deployment. All the same Managed Preferences controls, including arbitrary application control, still work with configuration profiles. The flexibility provided by Managed Preferences is still available with configuration profiles, but configuration profiles offer additional functionality over Managed Preferences. For example, you can configure 802.1X or install certificates to the keychain on a Mac. • Enables Mobile Device Management. A large amount of iOS management with configuration profiles is done via MDM servers. OS X now supports MDM as well, providing the flexibility on a Mac that organizations expect for a mobile device. • Leverages existing file format. Configuration profiles may be new to the Mac, but they’re well understood by iOS administrators. Administrators can now apply to the Mac the expertise they’ve gained in iOS configuration profile creation. • Establishes commonality with iOS. With the move to configuration profiles, Apple now has a common configuration technology between OS X and iOS. The file format is the same between platforms, and many of the policy keys are even shared. Purpose When an organization needs a streamlined process for deploying and managing a large number of OS X computers, a powerful and flexible solution is to install one or more configuration profiles onto the computers. Configuration profiles are lists of settings that you use to quickly set up OS X computers to work with information systems. For example, you might set up a profile that configures computers to access Microsoft Exchange servers or defines how they connect to Wi-Fi and internal corporate networks. Configuration profiles also give you the ability to lock the settings. You can use configuration profiles to set up accounts such as email, calendaring, and Exchange account settings; credentials for all those accounts; and network settings, passcode policies, and device restrictions. Some examples of the types of settings that you can include in configuration profiles are: • Passcode and Security policies • Network settings including Wi-Fi, VPN, and 802.1X • Account settings including email, LDAP, calendar, and instant messaging Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 4• Credentials and keys • Login items • Dock preferences • Parental controls • Custom settings with key-value pairs for specific preference domains A complete list of the available configuration profile settings is available in Appendix A. Categories There are two basic categories of profiles that can be installed on an OS X computer: • User profiles, which contain settings for individual users or user groups, such as account names, passwords, and parental controls. • Device profiles, which contain settings for individual devices or device groups, such as directory bindings, energy saver, and restrictions. In OS X, a profile created for a device or device group is applied at the system level. A profile created for a user or user group is applied at the user level. Types There are three basic types of profiles that can be installed on an OS X computer: configuration profiles, managed profiles, and trust profiles. Configuration profiles Each user, user group, device, and device group can have a unique configuration profile with different settings. This allows organizations to quickly and easily share a basic level of settings for devices or people who need them and then further assign additional configuration profiles to customize the settings to meet the organization’s requirements. For example, to configure a teacher’s MacBook Pro, you could create a user account for the teacher, then place that user in the “teachers” and “MacBook Pro” groups. This assigns two collections of default settings— one from each group—and you can then assign additional settings that are tailored to the user. Other types of user and device groups that IT departments might find useful are “lab computers,” “field sales computers,” and “student computers.” For example, for the field sales computers group, the default settings in the profile might include a restrictions payload and a VPN payload. Because both payloads are in the same profile, users must install both. If they remove the configuration profile to avoid the restrictions, their VPN access is also removed. Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 5Managed profiles Managed profiles are configuration profiles installed on devices by an MDM server. Like other configuration profiles, they can be locked to prevent end users from removing them. When you deploy managed profiles, the primary MDM profile manages anything delivered by MDM after enrollment and contains several “rights” to the system, including: • Erase all data on this computer • Add or remove configuration profiles • Add or remove provisioning profiles • Lock screen • Query information about different settings including security, computer, network, installed applications, and installed profiles There’s no limit to the number of managed or unmanaged configuration profiles that can be installed on a device. The flexibility to install both types of profiles allows you to divide policies and settings into different profiles. For example, you may both permit end users to install multiple unlocked profiles for access to optional systems and require end users to install two locked managed profiles: one for access to the company network and another for enforcement of company security policies. The MDM server updates and removes managed profiles. Because the primary MDM profile must be unlocked, end users can opt out of MDM at any time. If an end user decides to: • Opt out of MDM altogether, removing all managed profiles and associated data, then the relationship between the MDM server and the end user’s device is terminated without any notifications to the MDM server. • Remain under management but remove one or more unlocked managed profiles (other than the primary MDM profile), then the device remains paired to the MDM server. For example, if an end user removes a profile that contains Exchange settings, the MDM server removes associated profile settings from the device such as email, contacts, and calendars. Data isn’t affected on the server. Any remaining unmanaged profiles are unaffected and the MDM server isn’t notified that a device has opted out. Trust profiles Trust profiles are profiles generated by an MDM server that contain critical information, certificates, and security keys that, when installed on managed devices, help ensure that communication between the MDM server and the managed device is secure and authentic. Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 6Structure and Format A configuration profile is an XML file that you can use to distribute configuration information to OS X computers. These XML files store keyvalue pairs in a property list (.plist) format and have a .mobileconfig suffix in their filename. Both OS X and iOS use the same file format for configuration profiles. This file, like many on OS X, contains XML information about the settings to be configured on the target devices. The data values in these configuration profiles are stored in Base64 encoding, and because these files are text files, any XML editor or text editor can read and write the .plist format. Payloads You can use configuration profiles to set up specific (single or multiple) settings for OS X computers. Each configuration profile contains one or more payloads, which are collections of a certain type of settings, such as settings for Wi-Fi or VPN. When you create a new configuration profile, you can specify settings in one or more of the profile’s payloads. Each payload setting field provides a brief description of its purpose and how it’s used. Fields that require information are indicated with a white arrow within a red circle. When viewing the contents of a configuration profile, you’ll see that the payloads are arranged into standard key-value pairs. This allows you to read the file contents easily without extensive XML knowledge. For example: PayloadType com.apple.webClip.managed For the key named “PayloadType” the value is the string “com.apple.webClip.managed.” This value indicates that the payload in this section of the configuration profile contains Web Clip information. For more detailed information about the configuration profile format, see the example in Appendix C. Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 7Creating Configuration Profiles Overview When you create a new configuration profile, you use a particular tool, discussed below, to specify settings in one or more of the profile’s payloads. When using a GUI-based tool, such as Profile Manager, to create profiles, each payload setting field provides a brief description of its purpose and how it’s used. In Profile Manager, required fields are indicated with a white arrow within a red circle. Many of the payloads allow you to specify user names and passwords; if you omit this information, the end user must enter it when the profile is installed. As a best practice, payloads that include passwords should be distributed in an encrypted format to protect their contents. Mandatory Keys A configuration profile requires a few mandatory keys. A key is a required line of code that pertains to a specific functionality. If you decide to script your own profile, you must include the following standard keys: • PayloadVersion. The PayloadVersion key describes the version of the configuration profile as a whole, not of the individual profiles within it. • PayloadUUID. The PayloadUUID key is a globally unique identifier for the profile. Although its actual content is unimportant, it must be globally unique. In OS X, you can use the command uuidgen(1) to generate UUIDs. • PayloadType. The PayloadType key supports only the value Configuration. • PayloadIdentifier. The PayloadIdentifier key determines whether a new profile should replace an existing profile or be added. Besides the standard keys, each payload type contains keys that are specific to that payload type. For more detailed information about keys and payloads, see Appendix A. General Settings In addition to these mandatory keys, the General settings payload is the only required payload in a configuration profile. This payload sets the name and identifier of the configuration profile. You should use consistent naming conventions and clear descriptions with version numbers and dates to keep configuration profiles organized. It’s important that you specify a unique identifier field for each configuration profile because any subsequent profile created with an identical identifier will replace the original. A good profile description is especially important for signed and Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 8encrypted profiles, as they rely on the certificate keys of the tool that was used to create the profile. The General settings payload is also used to specify whether end users can remove the profile after it’s installed. Multiple Payloads A configuration profile can contain multiple payloads to configure multiple services and settings. For example, you can create separate Network payloads for both Wi-Fi and Ethernet. Although it’s possible to create a single configuration profile that contains all the payloads for a device or class of devices, creating separate configuration profiles for each type of information makes updates and distribution easier. A best practice is to group profiles that contain sensitive information, such as passwords. You might, for instance, group VPN and WiFi payloads in a single configuration profile. A timesaving best practice is to create one or more configuration profile templates and save them to a file on disk. Each template profile should define organizational policies that you want to enforce and will use again when creating other profiles. Tools You can create configuration profiles with a variety of tools and methods, including: • Profile Manager, included as part of OS X Server • Mobile Device Management (MDM) solutions from third-party providers • Manually, by using a text editor or scripting solution Profile Manager Apple’s MDM solution, Profile Manager, is included with Lion Server. With this software, you can create profiles for both OS X and iOS via a simple-touse web application. Profile Manager consists of three parts that work together to let you specify how clients are configured, how to administer devices, and how to deliver the configurations to users and devices. Web-based administration tool The Profile Manager web app is where you configure settings for devices, manage enrolled devices and device groups, and execute or monitor tasks on enrolled devices. Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 9Self-service user portal Profile Manager’s user portal is an easy-to-use, secure website for distributing settings you defined with the administration tool. Users connect to the web-based portal from their OS X computer. Then, after they log in, the settings you assigned to them are available for download and installation. Users also utilize this site to enroll their OS X computers for mobile device management, if the organization is using Profile Manager as an MDM server. Mobile Device Management server Profile Manager also provides an MDM server so you can remotely manage enrolled computers running OS X computers and iOS devices. After a device is enrolled with Profile Manager, you can update the configuration over the network without user interaction, as well as execute tasks such as reporting or locking and wiping the device. Important: Before you can create configuration profiles for your devices, make sure that the Profile Manager service is enabled and configured on your server. For more information on how to set up the Profile Manager service, refer to Profile Manager Help. Third-Party MDM You can also create configuration profiles with a third-party MDM solution. After a managed device is enrolled, it can be dynamically configured with settings and policies by the MDM server. The server sends configurations through a configuration profile to the devices and they’re installed automatically. Manually Because configuration profiles are text-based XML files, you can use a standard text editor to manually write a configuration profile. This process can also be automated with a script. See Appendix C for a sample configuration profile in plain text. Important: When creating profiles manually, it’s important to remember which keys and payloads are mandatory as well as the structure, format, and content of the XML key-value pairs. Securing Configuration Profiles You can sign and encrypt configuration profiles to prevent them from being modified or viewed. You can also protect a configuration profile by locking it with a passcode so that an end user can’t remove it. Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 10Signing and Encryption The payload data on a configuration profile can contain sensitive information such as account information and passwords. Profile Manager offers built-in security features to protect the data stored on a configuration profile. A profile that’s signed can be replaced only by another profile with the same identifier that’s also signed by the same source. A profile that’s encrypted guarantees data integrity and protects sensitive policy information. You can use Profile Manager to sign configuration profiles, restricting their use to a specific device and preventing anyone else from changing or seeing the settings that the profile contains. The following security features are available when creating configuration profiles using Profile Manager: • None. This option creates a plain-text .mobileconfig file that can be installed on any device. Some content in the file is disguised to prevent easy examination of the file’s contents. • Sign Configuration Profile.This option creates a signed .mobileconfig file that can be installed on any device as long as the profile hasn’t been altered. After it’s been installed, the profile can be updated only by another profile with the same identifier that’s also signed by the same certificate. Profile Manager can sign configuration profiles so devices can verify that they haven’t been modified. This requires a code-signing certificate, which Profile Manager can generate for you. Alternatively, you can use a signing certificate with an established chain of trust. In the Profile Manager pane of the Server app, you can enable profile signing and select the installed code-signing certificate from the system keychain. You can then tell users to download the trust profile from the user portal to install the intermediate certificates to verify signed profiles. As a best practice, you should sign configuration profiles, because a signed profile provides tampering detection. Encryption All communications between an MDM server and managed devices are encrypted. Profile Manager communicates with client devices over HTTPS using either Secure Sockets Layer (SSL) or Transport Security Layer (TLS). Configuration profiles are never transmitted in the clear from the Profile Manager server. This requirement for HTTPS communications means that the client devices must trust the Certificate Authority (CA) that issued the SSL certificates. If you’re using an SSL certificate signed by a CA that’s known, then no further action is required. If you’re using a self-signed certificate for Profile Manager services, then that root CA authority must be imported into the Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 11clients before they can enroll. Profile Manager makes this process very simple. If Profile Manager detects that it’s being used with a self-signed certificate, it generates a trust profile. This profile can be downloaded from the Profile Manager administration tool, or a user can install it from the Downloads section of the My Devices user portal. For additional security, you can enable profile code signing. This feature cryptographically signs each configuration profile with a code-signing certificate so that the device can validate that it was issued by your MDM service and that it hasn’t been tampered with. As with the SSL certificate, your client devices need to trust the CA that signed the code-signing certificate. If you have purchased a code-signing certificate, then no further action is needed. If you’re using a self-signed certificate, then the users should install the Profile Manager trust profile before enrolling. Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 12Deploying Configuration Profiles Overview After policies have been defined and configuration profiles have been created to enforce them, it’s time to choose a deployment technique. There are several different ways to get configuration profiles installed on a Mac. Your organization should evaluate each of them to determine which method or combination of methods is appropriate. Deploying configuration profiles to OS X computers involves two steps: • Distributing the configuration profile, with the required root certificates and any necessary intermediate certificates, to the device • Installing the configuration profile, with the root and intermediate certificates and user identity, onto the device Distributing Profiles You can download configuration profiles (.mobileconfig files) and trust profiles from Profile Manager’s administration tool, then send them to users via email or post them to a website you’ve created. When users receive or download the file, they can install it on their OS X computer. Manually via email A more direct installation strategy is to email profiles directly to end users. This strategy is more common in smaller deployments or for distributing generalized policy settings such as Wi-Fi access points or Mobile Device Management (MDM) enrollment profiles. You can distribute configuration profiles as email attachments. The end user receives the email message on the OS X computer and then double-clicks the attachment to install the profile. When distributing profiles via email, it’s important to remember to not compress the file or change its file extension (.mobileconfig) so the OS X computer can recognize and install the file. Manually via website Because they’re file based, profiles can be made available to users for download from any web or file server. In this deployment style, the standard Access Control Lists (ACLs) for the server can be used to determine which profiles a user has access to. You can provide end users with a URL for a web page that contains a configuration profile. The end users can go to the web page on their OS X computer and download the profile. Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 13When a configuration profile is ready for posting to a website, you shouldn’t compress the .mobileconfig file or change its extension, or the OS X computer won’t recognize or install the profile. Manually via a self-service portal You can use Profile Manager’s built-in user portal to distribute configuration profiles to users for manual installation. When users log in, they see the profiles you assigned and can download each profile. On enrolled OS X computers, installation begins automatically. Users can download and install the configuration profiles with the settings and the trust profiles with the certificates from Profile Manager’s built-in user portal. The user portal ensures that users receive the configuration profiles that were assigned to them or their group. Automatically via MDM You can distribute configuration profiles to enrolled OS X computers automatically with an MDM server. For example, you can enable Profile Manager’s MDM server, which allows you to remotely install, remove, and update configuration profiles and certificates on enrolled OS X computers. This allows you to automatically distribute configuration profiles to OS X computers over the network: by email, by website, and wirelessly over the air. When an end user downloads the profile from the web or opens it as an attachment in Mail, the OS X computer recognizes the .mobileconfig extension as a profile and begins installation when the user double-clicks the attached profile. Wirelessly Configuration profiles can be distributed wirelessly to OS X computers by using a secure enrollment and configuration process enabled by the Simple Certificate Enrollment Protocol (SCEP) to distribute encrypted Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 14configuration profiles. This method requires some IT infrastructure but provides a highly scalable method for configuring OS X computers. If you decide to distribute your configuration profiles wirelessly with Overthe-Air Enrollment, you should also consider an MDM solution. Installing Profiles The most basic delivery method is to deliver configuration profile files to users, who can install them with a double click. To generate a configuration profile for manual installation using Apple’s Profile Manager, you simply configure the desired settings and then click the Download button in the profile information screen. When users install configuration profiles, they’ll be prompted to review the profile’s contents. Installation of profiles may require administrator privileges on the Mac, depending on the settings to be managed. During installation, the end user must enter necessary information (such as passwords) that wasn’t specified in the profile and other information as required by the settings you specified. The user is also asked to enter passwords necessary to use certificates included in the profile. As part of the installation process, the device retrieves Exchange policies from the server or policies from an MDM server and refreshes them. If the device or Exchange policies enforce a passcode setting, the end user must enter a passcode that complies with the policy to complete the installation. If the installation isn’t completed successfully, none of the information entered by the end user is retained. Manually via Finder Profiles can be installed manually by simply copying the profile to a location that the user has access to on the OS X computer, such as the Finder’s Desktop, and then double-clicking the profile to install it. After the profile is installed, the profile name will appear in the Profiles pane in System Preferences. The Profiles pane lists all user and device profiles installed on the system, including Remote Management and trust profiles. Users can review the details associated with each profile and add and remove profiles. Automatically via Apple Remote Desktop You may want to automatically install profiles with client management software such as Apple Remote Desktop. With built-in support for remote file copy, package installation, AppleScript, Automator Actions, and UNIX shell scripting, Apple Remote Desktop provides flexible and powerful options for installing and managing software on large numbers of OS X computers. Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 15Automatically via System Image Utility System Image Utility (SIU) includes support for configuration profile installation. Beginning with OS X, SIU has been expanded with an Automator action named “Add Configuration Profiles.” Using this action, you can include configuration profiles to be applied in both NetInstall and NetRestore deployment images. To use the Automator action, simply drag it from the SIU Library to a new or existing workflow. Then add your profiles and arrange them in the order you wish them to be installed. Pay close attention to the order of installation: Profiles such as root CA certificates typically should be installed before profiles containing payloads such as 802.1X and VPN settings. Automatically via Terminal (Command-line) Configuration profiles can be managed from the command line, or via a script, by using Terminal’s profiles command. With this tool, you can install, query, and remove both user- and system-level configuration and provisioning profiles. This tool is simple to script with standard shell scripts, Apple Remote Desktop, or as a post-flight script within an Installer Package. The profiles utility ignores the PayloadScope key that determines whether a policy should apply to the system or user domains. The profiles tool installs configuration profiles for the system if executed with root privileges. Running the tool as a normal user results in the policy settings being applied to the user domain. Important: The profiles tool is located in the /usr/bin directory and should not be moved. Moving the binary may result in unexpected behavior. To install a configuration profile called ‘testfile.mobileconfig’ into the current user: profiles -I -F /testfile.mobileconfig To remove the configuration profile ‘/profiles/testfile2.mobileconfig’ from the current user: profiles -R -F /profiles/ testfile2.mobileconfig To display information about the installed configuration profiles for the current user: profiles -L To learn more about the profiles command, launch Terminal and type man profiles at the prompt. Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 16Mobile Device Management If you require more comprehensive control and provisioning, then an MDM system may meet your organization’s needs. A variety of vendors supply MDM systems that work with OS X. Profile Manager, included with OS X Server, is used as an example in this document, but the basic process and profile payload compatibility of all MDM solutions is the same. A MDM solution allows for automated deployment of configuration profiles based on the user and device identities. This reduces the effort in deployment to simply defining the profile settings and scope. Devices may either be enrolled using an enrollment profile or by the users in a selfservice portal. After enrollment, settings may be pushed to devices, hardware and software inventory is taken, and loss-prevention techniques such as remote lock and wipe are available. MDM overview The basic workflow of MDM is simple, with options to allow users to selfenroll devices or to provide enrollment profiles. If enrollment profiles are used, then the devices aren’t associated with any particular user account. This prevents those devices from being managed with automatic push profiles that are user- or user group–based. For that reason, they’re often used for shared devices such as lab workstations or kiosks. A simplified MDM workflow The first step in the process is for a user to enroll a device. In this example, the user can simply log in to the My Devices portal of Profile Manager and click a button to enroll the Mac. Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 17After the user initiates the enrollment process, Safari will download an Over-the-Air Enrollment profile. This is automatically opened by the Profiles pane in System Preferences. After the user accepts the OTA profile, a Simple Certificate Enrollment Protocol (SCEP) transaction takes place. The SCEP process securely generates a certificate to uniquely identify the client device to the MDM service. To complete the enrollment phase, a management profile is delivered to the client. This profile places the Mac under management and immediately allows for automatic push profiles to be delivered and for remote lock and wipe. These abilities are made clear to users at the time of enrollment, and they must accept the management profile to complete the process. After the enrollment process is complete, the MDM service will determine what, if any, profiles need to be pushed automatically to OS X computers. When an applicable configuration profile is found, a push notification for the client is created and sent. When the client receives the push notification from APNs, it contacts the MDM server over SSL and checks for any updated configuration profiles to be delivered. These profiles are then downloaded and automatically applied. 1. A Configuration Profile containing Mobile Device Management server information is sent to the computer. The user is presented with information about what will be managed and/or queried by the server. 2. The user installs the profile to opt in to the computer being managed. 3. Enrollment takes place as the profile is installed. The server validates the computer and allows access. 4. The server sends a push notification prompting the computer to check in for tasks or queries. Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 185. The computer connects directly to the server over HTTPS. The server sends commands or requests information. Enrolling devices Before OS X computers can be configured and managed remotely, they must be individually enrolled for management with Profile Manager. Computer owners must install an enrollment profile to enroll the OS X computer with the server. You can allow users to enroll their OS X computers themselves with Profile Manager’s user portal. After an OS X computer is enrolled, configuration profiles you update or send to users, devices, or device groups are installed without user interaction. SCEP A key part of the enrollment process is the Simple Certificate Enrollment Protocol process. When used with a MDM system, SCEP fulfills two key roles: • It provides a conduit for certificates to be exchanged between the MDM server and the Lion client. • It provides access to a Certificate Revocation List (CRL) so that the client can validate the credentials and certificates that are used to sign configuration profiles. Important: For SCEP to function properly, the client needs to be able to access the server via HTTP on port 1640. Without this access, MDM won’t work. Manually downloading profiles Manually installed profiles provide a simple way to place policies generated by Profile Manager on an OS X computer without the need for the Apple Push Notification service or even MDM enrollment. However, any changes made to these configuration profiles after they’re installed won’t be automatically sent to the clients. Download profiles are often used for fairly static policy payloads such as the MDM trust profile or Wi-Fi access settings. Assigned by groups When creating download profiles in Profile Manager, you can assign them to devices, users, or groups of either kind. This allows you to easily define which users will have access to specific configuration profiles. Global profiles, such as a trust profile, are available to all users. Downloading profiles from the user portal Profile Manager’s user portal is an easy-to-use, secure website for distributing settings you define using the administration tool. Users Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 19connect to the web-based portal from their OS X computer. When they log in to the My Devices portal page, the settings that you assigned to them are available for download and installation on the Profiles tab. Each download profile is listed, and users can view the contents of the payload before they install them. After their choices have been made, clicking the Install button next to each profile will install it. Important: Before you can install configuration profiles on your OS X computers using Profile Manager’s user portal, you need to make sure that the Profile Manager service is enabled and configured on your server. For details on how to set up the Profile Manager service, refer to Profile Manager Help. MDM and the Apple Push Notification service When an MDM server wants to communicate with an enrolled OS X computer, a silent notification is sent to the computer via the Apple Push Notification service, prompting it to check in with the server. The process of notifying the computer doesn’t send any proprietary information to or from the Apple Push Notification service. The only task performed by the push notification is to wake the computer so it checks in with the MDM server. All configuration information, settings, and queries are sent directly from the server to the OS X computer over an encrypted SSL/TLS connection between the computer and the MDM server. MDM requests and actions are handled in the background to limit the impact on the user experience, including battery life, performance, and reliability. In order for the push notification server to recognize commands from the MDM server, a certificate must first be installed on the server. This certificate must be requested and downloaded from the Apple Push Certificates Portal. After the Apple Push Notification certificate is uploaded into the MDM server, computers can begin to be enrolled. For more information on requesting an Apple Push Notification certificate for MDM, visit www.apple.com/business/mdm. Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 20Apple Push Notification network setup When MDM servers and OS X computers are behind a firewall, you may need to do some network configuration for the MDM service to function properly. To send notifications from an MDM server to Apple Push Notification service, TCP port 2195 needs to be open. To reach the feedback service, TCP port 2196 needs to be open as well. For devices connecting to the push service over Wi-Fi, TCP port 5223 should be open. The IP address range for the push service is subject to change; the expectation is that an MDM server will connect by host name rather than by IP address. The push service uses a load-balancing scheme that yields a different IP address for the same host name. This host name is gateway.push.apple.com (and gateway.sandbox.push.apple.com for the development push notification environment). Additionally, the entire 17.0.0.0/8 address block is assigned to Apple, so firewall rules can be established to specify that range. For more information, consult your MDM vendor or view the Troubleshooting Push Notifications developer technical note TN2265 in the developer library at https://developer.apple.com/library/mac/ #technotes/tn2265/_index.html. The most flexible way to deploy settings is by automatically pushing profiles from the MDM server to the OS X computers. This allows for policies to be deployed and updated without any interaction from the user and ensures that profiles are always up to date. After an OS X computer is enrolled with your MDM service, you can automatically distribute the settings in an automatic push profile without having to manually connect each OS X computer to your MDM server. The key to automatically pushing profiles from an MDM server, such as Profile Manager, is the Apple Push Notification service. The Apple Push Notification service (APNs) is managed by Apple and allows MDM services to send messages, called push notifications, about configuration profile availability or changes to managed OS X computers and iOS devices. When setting up an instance of Profile Manager, the Server app on Lion Server guides you through the process of obtaining the certificates needed to use APNs. After the device establishes communication with APNs, it will maintain the connection to listen for push notifications. Because of this, no inbound port mapping is needed. A simplified overview of the push notification process looks like this: 1. An application that uses APNs connects to the service using its push notification service certificates. 2. After authentication, the service sends a JSON formatted property list to the APNs. The APNs will reject any notification that is larger than 256 bytes. Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 213. Using the device token in the notification payload, APNs locates and delivers the notification to the client. For OS X computers and your MDM server to communicate with APNs, they need to be able to reach the Apple network on TCP ports 5223, 2195, and 2196. Apple doesn’t publish a range of IP addresses for the service, so you should allow that traffic to reach the 17.0.0.0 network in order to provide maximum flexibility in scaling the service. The entire 17-net is safely maintained and securely controlled by Apple. Profile notification When a change is needed for the profile payload on a managed device, the MDM server will send a push notification to that particular device or group of devices. The only content in the notification payload is that the device needs to check with the MDM server for updated configuration profiles. Important: Policy information is never transmitted in a notification message, and managed devices do NOT send any data back through APNs. When the client receives the push notification it checks with Profile Manager via SSL for any updated settings and applies them. After the profiles have been updated, the MDM client will update its information with the server to indicate its new status. This process is fast, secure, and completely transparent to the user. Editing and Removing Configuration Profiles You can update a manually installed profile by distributing a new profile to the end user as long as the unique identifier matches and the new profile (if signed) is signed by the same source. When an updated profile is installed on the OS X computer, it compares the Identifier value with profiles that are already on the device. When the identifier on the new profile is unique, the profile is added to the device. When the identifier matches a profile already installed, information in the profile replaces the settings already on the device (except in the case of Exchange settings). If you use an MDM solution, such as OS X Server’s Profile Manager service, to manage configuration profiles, you can use it to update and remove profiles over the air. Editing You can use an MDM solution, such as Profile Manager, to edit existing configuration profiles. To use the updated profile to replace one that end users have already installed, you should use the same value in the Identifier field of the General settings payload. Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 22Important: Before you can update configuration profiles on your devices with Profile Manager, you need to make sure that the Profile Manager service is enabled and configured on your server and that devices have been enrolled for management with the server. For details on how to set up the Profile Manager service and enroll devices, refer to Profile Manager Help. Removing profiles Profiles can be removed from OS X computers in several different ways. Users can remove profiles themselves manually by using the Profiles pane in System Preferences or by using the profiles command the Terminal command line application. Profiles can also be removed remotely from managed devices using an MDM server, which sends commands through the Apple Push Notification service. Removing profiles from devices depends on the lock status of the profile. For unlocked profiles, the user can remove profiles manually. You can also distribute a profile that’s locked to a device, so that after it’s installed, it can be removed only by wiping the device of all data or, optionally, by entering a passcode. Locking a configuration profile is recommended to prevent end users from deleting it from a device. The following options are available for locking: • Always. This option allows the end user to remove the profile at any time. • With Authorization. This option lets you specify an authorization password that permits the removal of the profile on the device. • Never. This option allows the profile to be updated with a new version but not removed. Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 23Resources Configuration profiles reference Profile Manager Help: About configuration profiles Certificates Apple Push Certificates Portal Troubleshooting Push Notifications Mac OS X 10.7 Help: About certificates Mac OS X 10.7 Help: If your certificate isn’t being accepted Mail 10.7 Help: Trust a certificate Certificate trust policies How to request a certificate from a Microsoft Certificate Authority using the ADCertificatePayloadPlugin OS X Server Profile Manager Help OS X Server: Using the Profile Manager or Wiki service with Active Directory or third-party LDAP services OS X Server: Installing profiles that require user interaction OS X Server Help: Provide user configuration profiles OS X Server - Technical Specifications OS X Server Help: About tools for client management Well known TCP and UDP ports used by Apple software products Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 24Appendix A: Profile Reference User Profile Payload Reference The following payloads can be configured for User and User Group configuration profiles on OS X computers. General Profile distribution type Organization Description Security Passcode Allow simple value Require alphanumeric values Minimum passcode length Minimum number of complex characters Maximum passcode age (in days) Auto-lock (in minutes) Maximum number of failed attempts Email IMAP account configuration POP account configuration SMTP account configuration Exchange Exchange account configuration LDAP Contacts LDAP configuration CardDAV Contacts LDAP configuration CalDAV Calendar server account configuration Network Network Interface (Ethernet or Wi-Fi) Use as Login Window (Device Profiles) SSID (Wi-Fi) Hidden Network (Wi-Fi) Auto Join (Wi-Fi) Proxy Setup (Wi-Fi) Security Type (Wi-Fi) Network Security Settings (Protocols and Trust) Accepted EAP Types (Wi-Fi) VPN VPN proxy settings Certificate X.509 certificates SCEP SCEP server settings Web Clips Web Clip payload Security & Privacy Usage and diagnostic information optout Restrictions Preference Pane access Application launch controls Widget launch controls Media access controls iChat Jabber account settings AIM account settings Login Items Auto-open applications Auto-open items Auto-connect network mounts Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 25Mobility Mobile account creation Mobile account expiry Portable home directory sync rules Dock Dock item settings Dock appearance setting Printing Printer list configuration Print job footers Parental Controls Content filtering Time limits Custom Arbitrary application preferences Device Profile Payload Reference The following payloads can be configured for Device and Device Group configuration profiles on OS X computers. General Profile distribution type Organization Description Security Passcode Allow simple value Require alphanumeric value Minimum passcode length Minimum number of complex characters Maximum passcode age (in days) Auto-Lock (in minutes) Maximum number of failed attempts Network Network Interface (Ethernet or Wi-Fi) Use as Login Window (Device Profiles) SSID (Wi-Fi) Hidden Network (Wi-Fi) Auto Join (Wi-Fi) Proxy Setup (Wi-Fi) Security Type (Wi-Fi) Network Security Settings (Protocols and Trust) Accepted EAP Types (Wi-Fi) VPN VPN proxy settings Certificate X.509 certificates SCEP SCEP server settings Security & Privacy Usage and diagnostic information optout Restrictions Preferences pane access Application launch controls Widget launch controls Media access controls Directory Active Directory binding settings Open Directory binding settings Login Window Login panel heading Login window message Login window style Login Items Auto-open applications Auto-open items Auto-connect network mounts Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 26Mobility Mobile Account creation Mobile Account expiry Portable Home Directory sync rules Dock Dock item settings Dock appearance setting Software Update Software Update Server settings Printing Printer list configuration Print job footers Energy Saver System sleep settings Display sleep settings Scheduled sleep/wake settings Parental Control Content filtering Time limits Custom Arbitrary application preferences Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 27Appendix B: Service Port Reference Required TCP Ports for Profile Manager Service TCP Ports HTTP 80 HTTPS 443 SCEP 1640 APNs 5223, 2195, and 2196 Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 28Appendix C: Example Profiles Example Device Configuration Profile PayloadDescription Sample Device configuration profile PayloadDisplayName Settings for Example Device PayloadIdentifier com.apple.mdm.mainserver.pretendco.com. 850bb6c0-45ee-012f-27bb-482a140c4fbd.alacarte PayloadOrganization Pretendco PayloadRemovalDisallowed PayloadScope System PayloadType Configuration PayloadUUID 850bb6c0-45ee-012f-27bb-482a140c4fbd PayloadVersion 1 Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 29Example User Configuration Profile PayloadDescription Sample user configuration profile PayloadDisplayName Settings for User 01 PayloadIdentifier com.apple.mdm.mainserver.pretendco.com. 3a3b4a60-45ec-012f-27a6-482a140c4fbd.alacarte PayloadOrganization Pretendco PayloadRemovalDisallowed PayloadScope User PayloadType Configuration PayloadUUID 3a3b4a60-45ec-012f-27a6-482a140c4fbd PayloadVersion 1 Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 30Apple Inc. © 2011 Apple Inc. All rights reserved. Apple, the Apple logo, AppleCare, FileVault, Finder, FireWire, iChat, Mac, Mac OS, MacBook, and OS X are trademarks of Apple Inc., registered in the U.S. and other countries. OS X version 10.7 Lion is an Open Brand UNIX 03 Registered Product. Other company and product names mentioned herein are trademarks of their respective companies. Mention of third-party products is for informational purposes only and constitutes neither an endorsement nor a recommendation. Apple assumes no responsibility with regard to the performance or use of these products. All understandings, agreements, or warranties, if any, take place directly between the vendors and the prospective users. Every effort has been made to ensure that the information in this manual is accurate. Apple is not responsible for printing or clerical errors. 03-29-2012 Apple Technical White Paper Managing OS X with Configuration Profiles 31 Using iTunes Producer 2.8 for Free Books  Contents Introduction 4 What’s New 4 Organization of This Document 5 Getting Additional Information 5 Getting Started 6 What is iTunes Producer 2.8 for Free Books? 6 System Requirements 7 Supported Formats 8 Installing iTunes Producer 2.8 for Free Books 9 Starting iTunes Producer 2.8 for Free Books 10 Creating Your Book Package 12 Creating a Book Package from a Publication File 12 Opening an Existing Package 13 Looking Up Metadata for an Existing Book 14 Describing Your Book Package 16 Providing Book Details 16 Entering Book Information 16 Entering Book Categories 18 Entering Book Authors 19 Entering Book Related Products 21 Entering Book Target Audience 22 Providing Asset Details 24 Specifying Publication Assets 24 Specifying Cover Art Assets 26 Specifying Screenshot Assets 28 Delivering Your Book Package 30 Sending a Package to the iBookstore 30 Sending Your Log Report to Apple 32 Featured Tasks 33 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 2Can I save a preliminary version of my book package before sending it to the iBookstore? 33 What elements can I update in my book? 33 How do I remove a book from the iBookstore? 34 Why is editing disabled for my book package? 34 Can I sort information within iTunes Producer windows? 34 How can I check the history and status of packages? 35 I don't see any activities in the “Choose an Activity” window. What should I do? 35 How do I create a file in EPUB format? 35 How do I create a file in Multi-Touch format? 35 How can I adjust the rights for my book? 36 Do any languages require EPUB 3.0, iBooks 3.0 app, and iOS 6? 36 Glossary 38 Revision History 40 Index 41 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 3 ContentsThis guide describesiTunes Producer 2.8 for free books, Apple’stool for preparing and sending your publications as free downloads in the iBookstore, and the steps necessary to install and use iTunes Producer 2.8. You use iTunes Producer 2.8 to provide information about a publication, such as type, title, publisher, date, category, authors, audience, and more, and upload asset files. What’s New iTunes Producer 2.8 for free books contains the following enhancements: ● Version information. If you previously delivered a book package to the iBookstore, you can specify new information about the book in “What’s New in Version” in the Book > Info pane. ● Automatically generated Vendor IDs. iTunes Producer 2.8 for books now automatically generates a Vendor ID for your book. iTP creates an iTunes Store Package (iTP package) for your book using the Vendor ID and a .itmsp extension. To manually edit the Vendor ID, choose iTunes Producer > Preferences, click Publication, and then choose “Editable before delivery”. ● Phonetic name support. If you specify Japanese as your book language, you can now specify the Phonetic Title, Phonetic Subtitle, and Phonetic Series Name in the Book > Info pane and the Phonetic Name of the person or corporation who authored the publication in the Book > Authors pane. ● Additional target audiences. iTunes Producer 2.8 for books now includes the following target audience options: Quebec School Grade, Australian School Grade, U.K. National Curriculum, U.K. Exam Board, and Scotland Curriculum. ● Related products support. iTunes Producer 2.8 for books now includes Book > Related Products pane so you can specify detailed information about your publication’s related products. ● Preview support. Using iTunes Producer 2.8 for books you can now add an EPUB preview (.epub) or Multi-Touch preview (.ibooks) file for your publication to the Publication Preview box in the Assets > Publication pan. dummy tet to make page break dummy tet to make page break 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 4 IntroductionOrganization of This Document This guide is organized as follows: ● “Getting Started” (page 6) provides an overview of iTunes Producer 2.8 for free books, describes the system requirements and supported formats, and outlines the steps you must take to install and start using iTunes Producer 2.8. ● “Creating Your Book Package” (page 12) describes how to create a book package to submit to the iBookstore. ● “Describing Your Book Package” (page 16) explains how to prepare your book package for delivery to the iBookstore by providing details about your publication, including type, title, publisher, date, category, authors, audience, and more, and upload asset files. ● “Delivering Your Book Package” (page 30) provides details on how to deliver your book package to the iBookstore for processing and how to send Apple a log report if you encounter errors during delivery. ● “Featured Tasks” (page 33) features some of the top tasks you might perform using iTunes Producer 2.8 for free books. ● “Glossary” (page 38) defines terms you’ll encounter as you read this guide. In addition to the sections listed above, a revision history and index are provided for your reference. Getting Additional Information If you need to request technical assistance or would like to provide feedback about iTunes Producer 2.8 for free books, visit the Contact Us page in iTunes Connect at http://www.apple.com/itunes/go/itunesconnect/contactus or choose Help > Submit Feedback to send an email to your iTunes Technical Account Manager. You can also email or call the iBookstore support team Monday through Friday from 7:00 a.m. to 5:00 p.m. (Pacific time). For comprehensive support information, use the Contact Us page on iTunes Connect. AppleCare support is not available for this product. For information on how to get started as a content provider to deliver books to the iBookstore, see iBookstore: Publisher User Guide . iBookstore: Publisher User Guide also explains how to prepare and upload your books, and some guidelines on creating your book files. Note: Textbooks are not available in all markets. Introduction Organization of This Document 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 5This section provides an overview of iTunes Producer 2.8 for free books, including system requirements, supported formats, and the steps you must take to install and start using iTunes Producer 2.8. What is iTunes Producer 2.8 for Free Books? iTunes Producer 2.8 (iTP) for free books is a tool to help you prepare publication content as free downloads in the iBookstore. Using iTP, you can import your publication (book or textbook), enter book details, upload cover art and screenshots, and send your book and all your prepared files as an iTunes Store Package (iTP package) directly to Apple’s iBookstore. Note: Textbooks are not available in all markets, check the Contact Us page in iTunes Connect for up-to-date information. The following screenshot displays the Book > Info pane for the 9781402725999.itmsp book in iTP. 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 6 Getting StartedSystem Requirements iTunes Producer 2.8 for free books requires a Macintosh with an Intel Core processor, at least 512 MB RAM, and Mac OS X v10.6 or later installed. Apple recommends at least 20 GB of available space (more for larger content) and a broadband Internet connection with an upload rate of 1MB/sec or faster. The following table lists details about the servers iTunes Producer 2.8 uses to deliver content to the iBookstore. For the best upload experience, verify that all of the ports and IP addresses are accessible. Server IP Address TCP Port UDP Port itmsdav.apple.com 17.152.19.125 443 n/a contentdelivery.itunes.apple.com 17.152.19.127 443* n/a vgr101.apple.com 17.152.249.51 33001 33001-33500 vgr102.apple.com 17.152.249.52 33001 33001-33500 vgr103.apple.com 17.152.249.53 33001 33001-33500 vgr104.apple.com 17.152.249.54 33001 33001-33500 vgr105.apple.com 17.152.249.55 33001 33001-33500 vgr106.apple.com 17.152.249.56 33001 33001-33500 vgr107.apple.com 17.152.249.57 33001 33001-33500 vgr108.apple.com 17.152.249.58 33001 33001-33500 vgr301.apple.com 17.172.190.141 33001 33001-33500 vgr302.apple.com 17.172.190.142 33001 33001-33500 vgr303.apple.com 17.172.190.143 33001 33001-33500 vgr304.apple.com 17.172.190.144 33001 33001-33500 vgr305.apple.com 17.172.190.145 33001 33001-33500 vgr306.apple.com 17.172.190.146 33001 33001-33500 vgr307.apple.com 17.172.190.147 33001 33001-33500 vgr308.apple.com 17.172.190.148 33001 33001-33500 Getting Started System Requirements 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 7Server IP Address TCP Port UDP Port sgr201.apple.com 17.152.249.101 44001 44001-44500 sgr202.apple.com 17.152.249.102 44001 44001-44500 sgr203.apple.com 17.152.249.103 44001 44001-44500 sgr204.apple.com 17.152.249.104 44001 44001-44500 sgr205.apple.com 17.152.249.105 44001 44001-44500 sgr206.apple.com 17.152.249.106 44001 44001-44500 sgr207.apple.com 17.152.249.107 44001 44001-44500 sgr208.apple.com 17.152.249.108 44001 44001-44500 sgr401.apple.com 17.172.190.101 44001 44001-44500 sgr402.apple.com 17.172.190.102 44001 44001-44500 sgr403.apple.com 17.172.190.103 44001 44001-44500 sgr404.apple.com 17.172.190.104 44001 44001-44500 sgr405.apple.com 17.172.190.105 44001 44001-44500 sgr406.apple.com 17.172.190.106 44001 44001-44500 sgr407.apple.com 17.172.190.107 44001 44001-44500 sgr408.apple.com 17.172.190.108 44001 44001-44500 Notes: ● * Indicates a required port. To deliver content, you must open at least one of the ports. ● Because Apple periodically releases new versions and updates to its software, servers listed in the table might change mid-release. Supported Formats iTunes Producer 2.8 (iTP) for free bookssupports EPUB 2, EPUB 3, and Multi-Touch formats with the appropriate file extensions (.epub and .ibooks). Getting Started Supported Formats 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 8Cover art (also known as a marketing image or jacket) should be at least 1400 pixels along the smaller axis and must be a JPEG or PNG file in RGB Color mode. For an average trade paperback, this could be 1400 x 1873 minimum size, as the books are generally taller than they are wide. For best results, deliver the largest pixel dimensions possible. When possible, match cover art to the cover contained in the book file. The 2 million pixel maximum does not apply to the cover image. Screenshots should be a clear picture, made on an iPad, and be a 1024 x 768, 1024 x 748, 768 x 1024, or 768 x 1004 pixel JPEG or PNG file (for an iPad 1 or 2, double for the new iPad) with the appropriate file extensions (.jpg, .jpeg, and .png) in RGB Color mode. Optionally, you can remove the status bar. You can use your keyboard to perform many of the same actions you perform using the mouse. With full keyboard access, you use the Tab key, arrow keys, and Space bar to move to and select or enable items on the screen. Installing iTunes Producer 2.8 for Free Books You can install and run iTunes Producer 2.8 (iTP) for free books on the Mac OS X operating system. To install iTP on Mac OS X: 1. Click the iTunes Producer link in the Deliver Your Content module: iTunes Connect displays the iTunes Producer Software and Documentation page with installation and documentation downloads. 2. Click the iTunes Producer 2.8 link to download the self-extracting installation package (iTunesProducer_2.8.dmg). 3. Review the Read Before You Install iTunes Producer file. 4. Double-click the installation package (iTunesProducer.pkg) and follow the instructions that appear. Note: When installing iTP on the Mac, before you can install the software, you must log in to your computer as a member of the administrator group. 5. Read the installation introduction, and then click Continue. Getting Started Installing iTunes Producer 2.8 for Free Books 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 96. Click Install to perform the standard installation. The installation package installs files in your Applications folder. Type your administrator password and click OK, if prompted. 7. Click Close. Open the iTP application by double-clicking the iTunes Producer.app icon in the Applications folder, or the folder you specified during a custom install. You are now ready to begin using iTP. For more information, see “Starting iTunes Producer 2.8 for Free Books” (page 10) later in this section. Starting iTunes Producer 2.8 for Free Books Before you can use iTunes Producer 2.8 (iTP) for free books to prepare publication content as free downloads in the iBookstore, you must initialize iTP by providing your iTunes Connect login information at startup. 1. Double-click the iTunes Producer.app icon in the Applications folder. 2. Read the Software License Agreement, and then click Accept. iTP opens the "Welcome to iTunes Producer” window. Getting Started Starting iTunes Producer 2.8 for Free Books 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 103. Type your iTunes Connect login information (Apple ID and password) in the “Welcome to iTunes Producer” window, and then click Next. iTP verifies your iTunes Connect login information and stores your Apple ID and password for future iTP operations. Initializing iTP with your iTunes Connect login information is account-specific. If you share your machine with other users with different iTunes Connect login information, you can each have your own Apple ID and password setting for iTP. 4. Click Done. iTP displays the “Choose an Activity” window so you can begin using iTP. For more information, see “Creating Your Book Package” (page 12) later in this guide. If the “Choose an Activity” window does not display any activities, you do not have an active contract with iTunes. You must complete the contract process before you can deliver content as free downloads in the iBookstore. For more information, see the Contracts, Tax and Banking module in iTunes Connect. Notes: ● If you change your iTunes Connect password, you must use the "Welcome to iTunes Producer” window to reset your Apple ID and password in iTP. To reset your Apple ID and password, choose Window > Sign In As in iTP, and then repeat steps 2 through 4 above. ● The main iTP windows contain an active user button displaying the Apple ID for the currently logged in user. Click the button to display the "Welcome to iTunes Producer” window to change or update your Apple ID and password. ● Click to display this Using iTunes Producer 2.8 for Free Books guide. Getting Started Starting iTunes Producer 2.8 for Free Books 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 11The first step in preparing content as free downloads in the iBookstore is to create a book package containing the publication content you want to submit. You can select the publication you want to include in a book package from a publication (book or textbook) on your computer, an existing iTunes Store Package (iTP package), or by looking up the metadata from an existing iBookstore book. The following screenshot displays the iTP “Choose an Activity” window with the “New book” option selected. If you do not see any of the above activities in the iTP “Choose an Activity” window, you might not have configured iTP for book delivery. Click the active user button in the “Choose an Activity” window to display the “Welcome to iTunes Producer” window again. Creating a Book Package from a Publication File You can create your book package by choosing the publication (book or textbook) you want to submit to the iBookstore from files on your computer. To create your book package from files on your computer: 1. Click Create New Package in the “Choose an Activity” window. 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 12 Creating Your Book PackageThe “Choose an Activity” window appears automatically when you open iTunes Producer 2.8 for free books, or you can choose File > New to display the “Choose an Activity” window from within iTunes Producer 2.8 (iTP) for free books. 2. Select “New book”, and then click Next. iTP displays an untitled iTP window with the Book pane selected so you can begin describing your publication and entering information about the categories, authors, and target audience. For more information, see “Describing Your Book Package” (page 16). When you are sure the publication details are complete and correct, you can send your book package to iTunes for processing. For more information, see “Delivering Your Book Package” (page 30). Opening an Existing Package You can create your book package by opening a previously saved iTunes Store Package (iTP package), editing publication details, and updating the information you want to submit to the iBookstore. To create your book package from an existing package: 1. Click Open Package in the “Choose an Activity” window. iTP displays an Open dialog so you can select an existing iTP package. The “Choose an Activity” window appears automatically when you open iTunes Producer 2.8 for free books, or you can choose File > New to display the “Choose an Activity” window from within iTunes Producer 2.8 (iTP) for free books. 2. Select the package name containing the publication you want to include in your book package, and then click Open. iTP opens the package and displays the Book pane. If you previously delivered the book package to the iBookstore, you can specify new information about the book in “What’s New in Version”. 3. Use the Book pane to add and edit publication information (for example, title and subtitle), categories, authors, and target audience. For more information, see “Providing Book Details” (page 16). 4. Use the Assets pane to add or replace asset files (for example, .epub or .ibooks, cover art, or screenshot files). For more information, see “Providing Asset Details” (page 24). Continue using the Book and Assets panes to edit the package. For more information, see “Describing Your Book Package” (page 16). Creating Your Book Package Opening an Existing Package 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 13Note: If you previously delivered the book package to the iBookstore, you can update all information, except the book type, in the Book and Assets panes. When you are sure the publication details are complete and correct, you can send your book package to iTunes for processing. For more information, see “Delivering Your Book Package” (page 30). Looking Up Metadata for an Existing Book You can create your book package by looking up the metadata from an existing iBookstore book you previously delivered, editing publication details, and updating the assets you want to submit to the iBookstore. Create your book package using metadata from an existing book when you want to update your metadata or assets, and resend it to iTunes, even when you no longer have the original book. This feature is especially helpful for redelivering your assets, because you can recreate and resend the original book package with only the new assets included. To create your book package by looking up metadata from an existing book: 1. Click Look Up Metadata in the “Choose an Activity” window. The “Choose an Activity” window appears automatically when you open iTunes Producer 2.8 for free books, or you can choose File > New to display the “Choose an Activity” window from within iTunes Producer 2.8 (iTP) for free books. 2. Type one or more ISBN, Apple ID, or Vendor IDs, using a comma-separated list, for the book containing the content you want in the AppleID/VendorID field. Note: Currently iTunes Producer automatically generates the Vendor ID and displays the identifier in the Vendor ID field in the Book > Info pane. To be safe, you should copy the identifier and save for future reference. 3. Click Look Up. iTP authenticates the Vendor ID, searches for the associated metadata, and then displays an iTP window for each unique Vendor ID. Click Abort to stop metadata lookup. 4. Use the Book pane to add and edit publication information (for example, title and subtitle), categories, authors, and target audience. For more information, see “Providing Book Details” (page 16). 5. Use the Assets pane to add or replace asset files (for example, .epub or .ibooks, cover art, or screenshot files). For more information, see “Providing Asset Details” (page 24). Creating Your Book Package Looking Up Metadata for an Existing Book 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 14Continue using the Book and Assets panes to edit metadata. For more information, see “Describing Your Book Package” (page 16). Note: If you previously delivered the book package to the iBookstore, you can update all information, except the book type, in the Book and Assets panes. When you are sure the publication details are complete and correct, you can send your book package to iTunes for processing. For more information, see “Delivering Your Book Package” (page 30). Creating Your Book Package Looking Up Metadata for an Existing Book 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 15After you create your initial book package, but before your publication content is ready to be sent as a free download in the iBookstore, you must prepare your book package by describing the publication in detail, including title, subtitle, publisher, categories, authors, target audience, assets, and more. Providing Book Details Before sending your book package to the iBookstore, use the Book pane of iTunes Producer 2.8 (iTP) for free books to provide publication information, categories, authors, and target audience details. Entering Book Information Use the Book > Info pane to provide as much detail as possible about your publication. The information you provide represents all the book-level metadata. To provide book information details: 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 16 Describing Your Book Package1. Click Info at the bottom of the Book pane. Note: iTP automatically generates the Vendor ID. iTP creates an iTunes Store Package (iTP package) for your book using the Vendor ID and a .itmsp extension. To manually edit the Vendor ID, choose iTunes Producer > Preferences, click Publication, and then choose “Editable before delivery”. 2. Enter book information: ISBN: Type a unique, industry standard, and permanent number to identify the record for this book. The ISBN number identifies the electronic book, not the printed publication, and cannot include dashes (-) or spaces. Apple recommends using the 13-digit ISBN number. Although optional for delivering your book to the iBookstore, ISBN numbers are often required for reporting your book's sales back to the industry reporting agencies and for charting on national charts. Book Type: Choose Book or Textbook to indicate the type of publication you want to send as an iTunes Store Package (iTP package) to the iBookstore. By default, iTP specifies a book. If you choose Textbook, the publication asset you add to the Upload Publication box must be in Multi-Touch format. You can send publications of type Textbook only if thistype is defined in the terms of your contract. Currently, textbooks are only available in the U.S. market. Language: Choose a language to indicate the language in which the publication was written, for this edition. If you choose Japanese, in addition to the Title and Subtitle you can specify the Phonetic Title, Phonetic Subtitle, and Phonetic Series Name. Title: Type the full title, without the subtitle, of the publication. Subtitle: Type the full subtitle of the publication. Describing Your Book Package Providing Book Details 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 17Publisher: Type the name of the publisher that released the publication. By default, iTP uses the legal name you specified when you signed your contract in iTunes Connect. Publication Date: Type the date (YYYY-MM-DD) of the original, physical publication. This is the date users see in the iBookstore. In most cases, users want to see a list of books by a particular author sorted in chronological order—the order in which the books were written. If there is no physical edition equivalent, use the publication date of the EPUB format or Multi-Touch format file. You can specify values such as “today”, “yesterday”, and “last month”, and iTP correctly formatsthe date. If you do not provide a publication date, iTP uses the date you deliver your package as the publication date. Series Name: Type the series name, if the publication was published as part of a series. For example, Isaac Asimov's. If you do not specify a name in Series Name, you cannot specify a value for “Number in Series”. Number in Series: Type the series number for the publication, if the publication was published as part of a series. Enter a numeric value only. For example, 3 (not Book 3 or Book Three). If you specify a value for “Number in Series”, you must specify a name in Series Name. 3. Type a detailed description for the publication in Book Description. For example, the description that appears on the flap of a dust jacket or on the back cover of a publication. The description can be up to 4000 bytes, can include Rich Text formatting, and must be suitable for public display. Note that 4000 bytes is approximately 2000 characters, depending on the language. The book description requires a minimum of 50 characters. 4. Click Next or Categories at the bottom of the Book pane. For more information, see “Entering Book Categories” (page 18). Entering Book Categories Use the Book > Categories pane to add and define categoriesfor your publication. The information you provide represents all the book-level metadata. To provide book category details: Describing Your Book Package Providing Book Details 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 181. Click Categories at the bottom of the Book pane. 2. Click Add Category to add a new category for your publication. To remove a previously added category, select the category and then click Remove Category. Use the search field to filter categories in the table by Categories. 3. Choose the subject that describesthe general content of the publication from the Category pop-up menu, and then choose a subheading to provide a specific subject category from the second pop-up menu. 4. Click Primary to indicate that the category is a primary category. You must specify at least one category as primary. If you add more than one of the same category, you must specify which category is primary. 5. Repeat steps 2 through 4 for each category you want to add to your publication. To reorder categories, select a category and drag and drop to the desired position in the box. 6. Click Next or Authors at the bottom of the Book pane. For more information, see “Entering Book Authors” (page 19). Entering Book Authors Use the Book > Authors pane to provide as much detail as possible about the authors of your publication. The information you provide represents all the book-level metadata. To provide book author details: Describing Your Book Package Providing Book Details 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 191. Click Authors at the bottom of the Book pane. 2. Click Add Author, and then choose the role the author played in the creation of the publication from the Role pop-up menu. For example, “Author”, “Illustrated by”, or “Edited by”. To remove a previously added author, select the author and then click Remove Author. Use the search field to filter authors in the table by Role and Name information. 3. Type the name of the person or corporation who authored the publication in Name, in normal order. For example, Jules Verne or The Historical Society of Sonoma County. If you specified Japanese asthe language in the Book > Info pane, you must also type the Phonetic Name of the person or corporation who authored the publication, in normal order. 4. Type the name of the person or corporation who authored the publication in “Sort name”, in inverted order, with a comma between the last and first namesfor alphabeticalsorting in the Store and in the user's bookshelf. For example, Verne, Jules or Historical Society of Sonoma County, The. 5. Click Primary to indicate that the author is a primary role author. You must specify at least one primary role author. 6. Repeat steps 2 through 5 for each author you want to add to your publication. If an author has more than one role, add a separate entry for each role. To reorder authors, select the author and drag and drop to the desired position in the box. Describing Your Book Package Providing Book Details 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 207. Click Next or Related Products at the bottom of the Book pane. For more information, see “Entering Book Related Products” (page 21). Entering Book Related Products Use the Book > Related Products pane to provide as much detail as possible about your publication’s related products. The information you provide represents all the book-level metadata. To provide book related product details: 1. Click Related Products at the bottom of the Book pane. 2. Click Add Related Product, and then choose a relationship to indicate how the product is related to the publication from the Relation pop-up menu. For example, “Is part of” or “Is special edition of”. Related products can be the same product in an alternative format. For example, a 2010 travel guide that replaces a 2009 travel guide. To remove a previously added related product, select the related product and then click Remove Related Product. Use the search field to filter related products in the table by Relation and Identifiers information. 3. Type an ISBN-13 identifier for the related products in the ISBN-13 field. Describing Your Book Package Providing Book Details 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 21You can add a related product by identifier without specifying additional information. Each identifier can only occur once. If you provide only one identifier, Apple recommends using the ISBN-13 number. Apple recommends using identifiers that are different versions of the publication, instead of using identifiers of similar publications. To remove a previously added identifier, select the identifier in the ISBN-13 field and press the Delete key. 4. Type an ISBN-10 identifier for the related products in the ISBN-10 field. You can add a related product by identifier without specifying additional information. Each identifier can only occur once. If you provide only one identifier, Apple recommends using the ISBN-13 number. Apple recommends using identifiers that are different versions of the publication, instead of using identifiers of similar publications. To remove a previously added identifier, select the identifier in the ISBN-10 field and press the Delete key. 5. Repeat steps 2 through 4 for each related product you want to add to your publication. To reorder related products, select the related product and drag and drop to the desired position in the box. 6. Click Next or Target Audience at the bottom of the Book pane. For more information, see “Entering Book Target Audience” (page 22). Entering Book Target Audience Use the Book > Target Audience pane to indicate the intended audience for your publication. If your publication applies to more than one target audience, you can specify multiple audiences. The information you provide represents all the book-level metadata. Because there are a number of different dimensions by which you might differentiate target audiences (for example, by age orschool grade), iTunes Producer 2.8 (iTP) for free bookssupports various criteria forspecifying a target audience. Depending on the criteria, you can specify a single value, a range of values with a minimum and maximum, or open ranges (for example, “13 and up”). Ranges are inclusive on both ends. The only valid target audience values (interest age) are: 0-2 3-5 6-8 9-12 13 and Up To provide book target audience details: Describing Your Book Package Providing Book Details 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 221. Click Target Audience at the bottom of the Book pane. 2. Click Add Criteria to add a new target audience criteria for your publication, and then choose U.S. School Grade, Canadian School Grade, Quebec School Grade, Australian School Grade, U.K. National Curriculum, U.K. Exam Board, Scotland Curriculum, or Interest Age (In Years) from the Target Audience Criteria pop-up menu. To remove a previously added criteria, select the criteria and then click Remove Criteria. Use the search field to filter target audiences in the table by Target Audience Criteria or Target Audience information. 3. Do one of the following: ● For U.S. School Grade, Canadian School Grade, Quebec School Grade, Australian School Grade, U.K. National Curriculum, or Scotland Curriculum, click Single Grade or Grade Range and then choose a grade level from the pop-up menus to define your target audience. For Grade Range, you can select either a minimum grade level, a maximum grade level, or both. Use the school grade criteria to target a publication at a specific grade range in the specified school system. ● For U.K. Exam Board, choose a single target audience. For example, Scottish Qualifications Authority. ● For Interest Age (In Years), choose an age range from the pop-up menu to define your target audience range. Use the Interest Age (In Years) criteria to target a publication by the age group for which the material is likely to be interesting. 4. Repeat steps 2 through 3 for each target audience criteria you want to add to your publication. Describing Your Book Package Providing Book Details 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 23You can add each target audience criteria only once. 5. Click Next. iTunes Producer 2.8 (iTP) for free books displays the Assets pane so you can add or replace asset files (for example, .epub or .ibooks, cover art, or screenshot files). For more information, see “Providing Asset Details” (page 24). Providing Asset Details Before sending your book package to the iBookstore, use the Assets pane of iTunes Producer 2.8 (iTP) for free books to add or replace asset files (for example, .epub or .ibooks, preview, cover art, or screenshot files). Depending on your providersettings, assets are required when sending the initial version of your book package to the iBookstore. Specifying Publication Assets Use the Assets > Publication pane to specify the publication assets (for example, .epub or .ibooks and preview) for your book. The information you provide represents all the book-level metadata. To specify publication assets: Describing Your Book Package Providing Asset Details 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 241. Click Publication at the bottom of the the Assets pane. 2. Drag the publication’s EPUB format (.epub) or Multi-Touch format (.ibooks) file to the Publication box, or click Choose and select a file in EPUB or Multi-Touch format. For books, the file must be in EPUB or Multi-Touch format. For textbooks, the file must be in Multi-Touch format. To replace a previously added file, drag a new file to the Publication box or click Choose to select a new file, or choose Edit > Delete to delete the file and then add a new file. 3. Drag an EPUB preview (.epub) or Multi-Touch format preview (.ibooks) file for the publication to the Publication Preview box, or click Choose and select a preview file in EPUB or Multi-Touch format. You must submit a preview file for all Read Aloud EPUB files and all publications in Multi-Touch format. The preview file format must match your publication file format. If your publication contains pictures or other non-text media, you might want to create a custom preview file to ensure the preview includes everything you want. iTP warns you if your preview file is the same as, or larger than, your full publication file. For EPUB format, if you do not add an EPUB preview file, the iBookstore automatically creates a preview. What the preview contains depends on the type of book (for example, the first chapter of your publication, 5% of the total word count, a percentage of the total page count, and so on). If you do not want the iBookstore to cut the preview automatically, you can create a separate, custom .epub file and deliver it for use as the preview in the iBookstore. For Multi-Touch books, if you do not add a Multi-Touch preview file, the iBookstore does not automatically create a preview. You can continue to deliver your publication, but you cannotsell your Multi-Touch format publication until you add a preview file. Describing Your Book Package Providing Asset Details 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 25To replace a previously added file, drag a new file to the Publication Preview box or click Choose to select a new file, or choose Edit > Delete to delete the file and then add a new file. 4. Click Next or Cover Art at the bottom of the Assets pane. For more information, see “Specifying Cover Art Assets” (page 26). To validate and repair an EPUB file or preview file before delivering your book package for processing, select the file in the Publication box or Publication Preview box and then choose File > Repair EPUB. iTP attempts to repair the file and: ● If the repair is successful, iTP replaces the original file in the iTunes Store Package (iTP package) with the repaired file for delivery. ● If the repair fails, iTP displays an error message indicating the repair was unsuccessful. If you do not repair an invalid EPUB file or preview file before delivery, iTP reports the error in the Delivery pane and displays the Repair button in the Assets > Publication pane. Click the Repair button to validate and repair the EPUB file. You cannot deliver your book package for processing with an invalid EPUB file. Note: Apple recommends delivering files less than 200 MB as users can run into trouble downloading files greater than 200 MB, 2 GB is the file limit. In addition, in many markets, 20 MB is the file limit for cellular networks. Specifying Cover Art Assets Use the Assets > Cover Art pane to specify the cover art asset for your publication. The information you provide represents all the book-level metadata. To specify cover art assets: Describing Your Book Package Providing Asset Details 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 261. Click Cover Art at the bottom of the the Assets pane. 2. Drag the publication’s cover art to the Cover Art box, or click Choose and select a cover art file. Cover art (also known as a marketing image or jacket) should be at least 1400 pixels along the smaller axis and must be a JPEG or PNG file in RGB Color mode. For an average trade paperback, this could be 1400 x 1873 minimum size, asthe books are generally taller than they are wide. For best results, deliver the largest pixel dimensions possible. When possible, match cover art to the cover contained in the book file. The 2 million pixel maximum does not apply to the cover image. Do not scale up artwork if it is smaller than the required size. If you are scanning your cover art be sure to scan at the highest resolution, or at least 1400 pixels along the smaller axis. Cover art must be at least 72 dots per inch (dpi). Do not submit art that contains an embedded color profile, back cover, or thumbnail art. To replace a previously added file, drag a new file to the Upload Cover Art box or click Choose to select a new file, or choose Edit > Delete to delete the file and then add a new file. 3. Click Next or Screenshots at the bottom of the Assets pane. For more information,see “Specifying Screenshot Assets” (page 28). Describing Your Book Package Providing Asset Details 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 27Specifying Screenshot Assets Use the Assets > Screenshots pane to specify the screenshot assetsfor your publication and show your customers more about your visually-oriented publications(for example, fixed layout, read along, interactive, or Multi-Touch format). The information you provide represents all the book-level metadata. To specify screenshot assets: 1. Click Screenshots at the bottom of the the Assets pane. 2. Click Add Screenshot to add a new screenshot asset for your publication. To remove a previously added screenshot, select the screenshot and then click Remove Screenshot. 3. Drag a screenshot to the Upload Screenshot box, or click Choose and select a screenshot file. Screenshots should be a clear picture, made on an iPad, and be a 1024 x 768, 1024 x 748, 768 x 1024, or 768 x 1004 pixel JPEG or PNG file (for an iPad 1 or 2, double for the new iPad) with the appropriate file extensions (.jpg, .jpeg, and .png) in RGB Color mode. Optionally, you can remove the status bar. To replace a previously added file, drag a new file to the Upload Screenshot box or click Choose to select a new file, or choose Edit > Delete to delete the file and then add a new file. 4. Repeat steps 2 through 3 for each screenshot you want to add to your publication. You can add up to five screenshots for your publication. Describing Your Book Package Providing Asset Details 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 28To reorder screenshots, select the screenshot and drag and drop to the desired position in the box or click the up and down arrows to reorder screenshots. 5. Click Next at the bottom of the Assets pane. For more information,see “Delivering Your Book Package” (page 30). Describing Your Book Package Providing Asset Details 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 29The final step in preparing content as free downloads in the iBookstore is to deliver your book package to iTunes for processing. Once you have created your book package and specified all your publication details, you can deliver your book and all your prepared files as an iTunes Store Package (iTP package) directly to Apple’s iBookstore. This section describes how to send your iTP package to iTunes for processing and how to send Apple a log report if you encounter errors during delivery. Sending a Package to the iBookstore When you are sure publication details are complete and correct, including all asset files, you can send your book and all your prepared files as an iTunes Store Package (iTP package) to iTunes for processing. To deliver a package: 1. Click the Delivery pane for your book in the iTunes Producer 2.8 (iTP) for free books window. iTP processes all the publication details and displays any warnings or errors. 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 30 Delivering Your Book Package2. Fix any delivery warnings or errors. Double-click on a warning or error to have iTP jump to the exact location of the problem. For more information about errors, see the Contact Us page in iTunes Connect at http://www.apple.com/itunes/go/itunesconnect/contactus. Click Activity to display the Background Activity window and view delivery status information for all packages you are currently sending, including pending messages, time remaining, warning and error messages, and so on. 3. Click Deliver. iTP packages all your publication details and prepared files into an iTP package and sends it to the iBookstore. You can also choose File > “Save and Deliver” to save and package all your publication details and prepared files into an iTP package and send it to the iBookstore. Or, to send multiple packages at once, choose File > “Save and Deliver All”. iTP saves and packages all your publication details and prepared files, for all open iTP windows, into iTP packages and sends them to the iBookstore. For more information about delivery errors and answers to common questions, click Error Information to display the iTunes Connect - Frequently Asked Questions page. Notes: ● Until Apple hasimported all your metadata, you can continue to update books and resend packages. After Apple imports all your metadata, you can still update your cover art and EPUB information by editing and resending your package to the iBookstore. ● For information on how to create a file in EPUB format, see “How do I create a file in EPUB format?” (page 35). ● For information on how to create a file in Multi-Touch format, see “How do I create a file in Multi-Touch format?” (page 35). ● If you do not repair an invalid EPUB file before delivery, iTP reports the error in the Delivery pane and displays the Repair button in the Assets > Publication pane. Click the Repair button to validate and repair the EPUB file. You cannot deliver your book to iTunes for processing with an invalid EPUB file. ● iTP plays an alert sound and displays a green checkmark when the package delivery is complete. If iTP encounters an error during delivery, iTP plays an error sound and bounces the iTP icon in the Dock. ● To modify your delivery settings, choose iTunes Producer > Preferences, click Advanced, and then deselect Signiant, Aspera, or DAV. You should only change these settings with the advice of your Technical Account Manager. For questions, visit the Contact Us page in iTunes Connect at http://www.apple.com/itunes/go/itunesconnect/contactus. Delivering Your Book Package Sending a Package to the iBookstore 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 31Sending Your Log Report to Apple If you encounter an error while delivering your book package to Apple, iTunes Producer 2.8 for free books creates a log report for you to send to Apple to help with troubleshooting your delivery issues. Apple recommends you attempt to validate and repair an EPUB file before delivering your book package for processing or submitting errors. If you do not repair an invalid EPUB file before delivery, iTP reports the error in the Delivery pane and displays the Repair button in the Assets > Publication pane. Click the Repair button to validate and repair the EPUB file. You cannot deliver your book package to iTunes for processing with an invalid EPUB file. To send the log report: 1. Click “Send to Apple” or in the Delivery pane. 2. Review the details of the error log and, optionally, add notes and comments before sending. 3. Click “Send to Apple” to deliver the error log to the iBookstore support team. Delivering Your Book Package Sending Your Log Report to Apple 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 32This section features some of the top tasks you might perform using iTunes Producer 2.8 for free books. Can Isave a preliminary version of my book package before sending it to the iBookstore? If you’re not ready to send your book package to the iBookstore and want to finish later, you can save a preliminary version. To save your book package: ● Choose File > Save for your book in the iTunes Producer 2.8 (iTP) for free books window. Before you can save your book package, you must first specify a publication title. iTP saves your book and all your prepared files as an iTunes Store Package (iTP package) using the ISBN or Vendor ID as the name and the .itmsp extension. To reopen a saved book, open iTP, Click Open Package, and then double-click the book name. By default, iTP saves books in the Music > iTunes Producer > Playlists folder. Note: By default, iTP automatically saves your book as Untitled .itmsp, VendorID.itmsp, or title .itmsp every 15 seconds. To turn off autosaving or change the default autosave time, choose iTunes Producer > Preferences, click General, and then deselect Autosave or change the seconds. What elements can I update in my book? You can update all publication details, except the book type, for a book package you previously delivered to the iBookstore. 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 33 Featured TasksHow do I remove a book from the iBookstore? If you need to remove a book after you deliver it to the iBookstore, log in to iTunes Connect, click Manage Your Content, and then search for the book. After inspecting the book, you can remove the book from sale by clicking Edit in the far right column in the Rights & Pricing module and removing the clearances. Removing clearances removes the book from all Stores in all countries. For more information, see iBookstore: Publisher User Guide available for download from iTunes Connect. To remove a book from the iBookstore, you can also deselect “Cleared for sale” in the Book > Rights & Pricing pane for all countries and redeliver your book. Why is editing disabled for my book package? After you deliver your book package to the iBookstore, iTunes Producer 2.8 for free books disables editing for fields you can no longer update. To turn on editing: ● Choose File > Enable Editing for your book in the iTunes Producer 2.8 for free books window. Apple does not recommend enabling editing. If you enable editing and make updates to your book package, you might not be able to deliver your book package to the iBookstore. Use the enable editing feature when you are instructed to do so by your iTunes Technical Account Manager (for example, when you've delivered a partial book). Can I sort information within iTunes Producer windows? Many panes in iTunes Producer 2.8 (iTP) for free books display information in lists, allowing you to sort the information by column heading. For example, in the Book > Authors pane, you can sort authors by role or name. To change the order in which iTP displays authors in the list and sort authors by name, click the Name column heading. To reverse the sort order, click the column heading again. iTP indicates the current sort order by highlighting the column and displaying in the column heading. You can rearrange the order of the columns by dragging the column headers to the left or right. To adjust the width of the columns, drag the separator lines between the column headers. Featured Tasks How do I remove a book from the iBookstore? 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 34How can I check the history and status of packages? You can check the history and status of packages before and after you deliver them to the iBookstore. To check the history before delivery: ● Choose File > Package History for your publication in the iTunes Producer 2.8 for free books window, type your ISBN/Vendor ID, and then click Search. To check the status after delivery: ● Choose Window > Lookup Statusin the iTunes Producer 2.8 for free books window, type your ISBN/Vendor ID, and then click Search. iTunes Producer 2.8 for free books displays the current state and date created for the package. I don't see any activities in the “Choose an Activity” window. What should I do? If the “Choose an Activity” window does not display any activities, you do not have an active contract with iTunes. You must complete the contract process before you can deliver content as free downloads in the iBookstore. For more information, see the Contracts, Tax and Banking module in iTunes Connect. How do I create a file in EPUB format? You can use Pagesto create a file in EPUB format. For more information,see the Knowledge Base article Creating ePub files with Pages at http://support.apple.com/kb/HT4168. You can also use an Apple-approved conversion house. For more information, see the Deliver Your Content module in iTunes Connect. How do I create a file in Multi-Touch format? You can use iBooks Author (available in the Mac App Store at http://itunes.apple.com/us/app/ibooks-author/id490152466?ls=1&mt=12) to create a file in Multi-Touch format. For more information, see the Deliver Your Content module in iTunes Connect. Featured Tasks How can I check the history and status of packages? 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 35How can I adjust the rights for my book? By default, your free book is available in all iBookstore markets. If you do not have the rights to distribute the book in all countries, you can use the Manage Your Books module in iTunes Connect to adjust your rights and clearances. Do any languages require EPUB 3.0, iBooks 3.0 app, and iOS 6? Yes. The following table is a list of the languagesthat require EPUB 3.0, iBooks 3.0 app, and iOS 6 to be supported by iBookstore as the primary language. Language Arabic Burmese Chinese Dari Hebrew Japanese Khmer Kurdish Lao Malay Pashto Persian Punjabi Sindhi Tajik Urdu Uyghur Featured Tasks How can I adjust the rights for my book? 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 36Language Uzbek Featured Tasks Do any languages require EPUB 3.0, iBooks 3.0 app, and iOS 6? 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 37The glossary defines terms you’ll encounter as you read this guide. authors A group of elements that describes a personal or corporate contributor to the publication you are sending in the book package to the iBookstore. checksum A redundancy check used to guarantee that the asset files Apple receives are correct and complete. All content files you deliver to Apple must include an industry-standard MD5 digest checksum. iTunes Producer 2.8 for free books automatically generates these checksums for you. Once a book package is received, the MD5 digest checksum contained in the metadata file (one for each file you send) is compared against the actual file received by Apple. If any differences are detected between the checksum calculated before delivery, and the checksums calculated during delivery, iTunes Producer 2.8 rejects the entire package. DRM free Digital Rights Management (DRM) free content in the iBookstore that has no usage restrictions. EPUB format An electronic publication file format (EPUB). A digital version of a printed publication, created according to the EPUB format. The EPUB format is a free, open eBook standard developed and maintained by the International Digital Publishing Forum (IDPF), a nonprofit standards organization. ISBN-10 The International Standard Book Number (ISBN) is a 10-digit number that is typically used for older physical titles. The ISBN identifies one title or edition of a title from one specific publisher and is unique to that edition. An EPUB file is considered an “edition” and must have a unique ISBN number. For more information on ISBNs, visit www.bowker.com. ISBN-13 The International Standard Book Number (ISBN) is a 13-digit number that uniquely identifies books and book-like products published internationally. The ISBN identifies one title or edition of a title from one specific publisher and is unique to that edition. An EPUB file is considered an “edition” and must have a unique ISBN number. For more information on ISBNs, visit www.bowker.com. iTunes Connect A suite of web-based tools you can use to sign up to become a book provider, to download iTunes Producer 2.8 for free books, and to manage your content; including searching and inspecting. iTunes Producer file A tab-delimited file (encoded in UTF-16 format) or spreadsheet file used to import publication details. iTunes Store Package An iTunes Producer generated file with the .itmsp file extension. iTunes Producer 2.8 for free books generates a package file from your EPUB or Multi-Touch, cover art, screenshots, publication information, and so on. 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 38 Glossarymetadata Supplemental information about a media file type. For example, a file can contain information such as the name of the person that created the file, the length of the file, the title of the file, description, and so on. Multi-Touch format A file format created for Multi-Touch books and Multi-Touch textbooks on the iPad. Books you create in Multi-Touch format (.ibooks) using iBooks Author support rich typography, precise layout, and new interactive objects such as image galleries, quizzes, and slideshows. See also textbook. related products A group of elements that describes a product with a specific relationship (for example, “Is special edition of”) to the publication you are sending in the book package to the iBookstore. You specify related products so iTunes Producer 2.8 for books can collect information about other publicationsrelated to the current publication. For example, other publications in the same series or other versions of the same publication (trade paperback, mass market paperback, hardcover). iTunes Producer 2.8 for books uses this information when users search the iBookstore. textbook An instructional material specifically intended for K-12 and higher education studentsfor the study of a particular subject. You must deliver all textbooks in the Multi-Touch format. Currently, textbooks are only available in the U.S. market. See also Multi-Touch format. scale up Increasing the size of an image without re-scanning or re-importing the original art. Vendor ID A unique numerical identifier, between 6 and 32 characters, you can use to look up your book in iTunes Producer and iTunes Connect. By default, iTunes Producer automatically generates the Vendor ID. Glossary 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 39This table describes the changes to Using iTunes Producer 2.8 for Free Books. Date Notes This 2.8 release includesthe following updatesto iTunes Producer: version information; automatically generated Vendor IDs; phonetic name support; additional target audiences; related products support; preview support; plus additional enhancements and bug fixes. 2012-10-10 This 2.7.1 release includes the following updates to iTunes Producer for free books: localized user interface; plus additional enhancements and bug fixes. 2012-06-26 This 2.7 release includesthe following updatesto iTunes Producer for free books: enhancements and bug fixes. 2012-06-12 This 2.6 release includesthe following updatesto iTunes Producer for free books: send to Apple update; enhanced search; plus additional enhancements and bug fixes. 2012-03-13 Apple introduces iTunes Producer 2.5.1 for free books, a tool to help you deliver your books as free downloads in the iBookstore. You use iTunes Producer 2.5.1 for free books to provide information about a publication, such as title, publisher, date, and so on, and upload asset files. iBooks Author is a trademark of Apple Inc. 2012-01-19 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 40 Revision HistoryA activities, none 35 assets cover art 26 cover art file 27 details 24 EPUB format file 25 EPUB preview file 25 files 24, 26, 28 Multi-Touch format file 25 Multi-Touch format preview file 25 publication 24 screenshots 28 screenshots file 28 specifying 24, 26, 28 authors definition 38 for book 19, 20 inverted name 20 name 20 primary 20 B book, manage rights 36 book authors 19, 20 categories 18, 19 cover art 27 creating 12 creating from existing package 13 creating from metadata 14 creating new 12 delivering to iBookstore 30 describing entire book 16 description 18 details 16 editable elements 33 editing disabled 34 EPUB format file 25 EPUB preview file 25 information 16 ISBN number 17 language 17 main subject 19 Multi-Touch format file 25 Multi-Touch format preview file 25 number in series 18 publication date 18 publisher 18 related products 21 removing from iBookstore 34 saving 33 screenshots 28 sending to iBookstore 30 series name 18 subjects 19 subtitle 17 target audience 22, 23 title 17 type 17 C categories, for book 18, 19 checksum, definition 38 columns, sorting 34 cover art 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 41 Indexfor book 27 supported 8 creating book package 12 D date, publication 18 deleting book, from iBookstore 34 delivering book 30 description, book 18 disabled editing 34 DRM free, definition 38 E elements, editable in book 33 EPUB file creating 35 error correction 26, 31, 32 for book 25 validation 26, 31, 32 EPUB format, definition 38 EPUB preview file for book 25 F file formats 8 filtering 19, 20, 21, 23 format creating EPUB 35 creating Multi-Touch 35 formats, supported 8 H help 5 I iBookstore delivering book 30 removing book 34 sending book 30 identifier ISBN number 17 ISBN-10 number 22 ISBN-13 number 21 related products 21, 22 installing iTunes Producer 9 IP addresses 7 ISBN, number for book 17 ISBN-10 definition 38 identifier 22 ISBN-13 definition 38 identifier 21 iTunes Connect, definition 38 iTunes Producer file, definition 38 iTunes Producer contacting 5 getting started 6, 10 help 5 installing 9 introduction 4, 6 overview 6 starting 10 support 5 iTunes Store Package, definition 38 L language book 17 requirements 36 log report 32 M main subject, book 19 Index 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 42metadata creating book 14 definition 39 Multi-Touch format preview, for book 25 Multi-Touch format creating 35 definition 39 for book 25 N name authors 20 authors, inverted 20 number in series, book 18 P package creating book from existing 13 history 35 status 35 Phonetic naming support 4 ports 7 preview support 4 primary author role 20 products, related to book 21 publication date, for book 18 publisher, for book 18 R related products support 4 related products definition 39 for book 21 identifier 21, 22 identifier type 21, 22 ISBN-10 number 22 ISBN-13 number 21 type 21, 22 removing book, from iBookstore 34 report log 32 requirements, system 7 rights, mangage for books 36 S saving book versions 33 scale up, definition 39 screenshots for book 28 supported 8 searching 19, 20, 21, 23 series name, for book 18 servers 7 sort, columns 34 specifications 8 status, package 35 subjects book 19 for book 19 subtitle, for book 17 support 5 supported formats 8 system requirements 7 T target audience, for book 23 target audience for book 22 new 4 textbook, definition 39 title, for book 17 type book 17 related products 21, 22 textbook 17 Index 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 43V Vendor ID definition 39 new 4 version information 4 Index 2012-10-10 | © 2012 Apple Inc. All Rights Reserved. 44Apple Inc. © 2012 Apple Inc. All rights reserved. No part of this publication may be reproduced, stored in a retrievalsystem, or transmitted, in any form or by any means, mechanical, electronic, photocopying, recording, or otherwise, without prior written permission of Apple Inc., with the following exceptions: Any person is hereby authorized to store documentation on a single computer for personal use only and to print copies of documentation for personal use provided that the documentation contains Apple’s copyright notice. No licenses, express or implied, are granted with respect to any of the technology described in this document. Apple retains all intellectual property rights associated with the technology described in this document. This document is intended to assist application developers to develop applications only for Apple-labeled computers. Apple Inc. 1 Infinite Loop Cupertino, CA 95014 408-996-1010 Apple, the Apple logo, iBook, iBooks, iPad, iTunes, Mac, Mac OS, Macintosh, OS X, and Pages are trademarks of Apple Inc., registered in the U.S. and other countries. Multi-Touch is a trademark of Apple Inc. iTunes Store is a service mark of Apple Inc., registered in the U.S. and other countries. App Store, iBookstore, and Mac App Store are service marks of Apple Inc. Intel and Intel Core are registered trademarks of Intel Corporation or its subsidiaries in the United States and other countries. iOS is a trademark or registered trademark of Cisco in the U.S. and other countries and is used under license. Even though Apple has reviewed this document, APPLE MAKES NO WARRANTY OR REPRESENTATION, EITHER EXPRESS OR IMPLIED, WITH RESPECT TO THIS DOCUMENT, ITS QUALITY, ACCURACY, MERCHANTABILITY, OR FITNESS FOR A PARTICULAR PURPOSE.ASARESULT, THISDOCUMENT IS PROVIDED “AS IS,” AND YOU, THE READER, ARE ASSUMING THE ENTIRE RISK AS TO ITS QUALITY AND ACCURACY. IN NO EVENT WILL APPLE BE LIABLE FOR DIRECT, INDIRECT, SPECIAL, INCIDENTAL,OR CONSEQUENTIAL DAMAGES RESULTING FROM ANY DEFECT OR INACCURACY IN THIS DOCUMENT, even if advised of the possibility of such damages. THE WARRANTY AND REMEDIES SET FORTH ABOVE ARE EXCLUSIVE AND IN LIEU OF ALL OTHERS, ORAL OR WRITTEN, EXPRESS OR IMPLIED. No Apple dealer, agent, or employee is authorized to make any modification, extension, or addition to this warranty. Some states do not allow the exclusion or limitation of implied warranties or liability for incidental or consequential damages, so the above limitation or exclusion may not apply to you. This warranty gives you specific legal rights, and you may also have other rights which vary from state to state. iPad Manual do Usuário Para o software iOS 5.1Conteúdo 9 Capítulo 1: Visão Geral 9 Visão Geral 10 Botões 12 Bandeja do cartão Micro-SIM 12 Tela de Início 16 Como utilizar a tela Multi-Touch 19 Capítulo 2: Introdução 19 Requisitos 19 Como configurar o iPad 19 Como configurar contas de e-mail e outras contas 20 Como gerenciar o conteúdo no iPad 20 Como usar o iCloud 22 Como sincronizar com o iTunes 23 Como conectar o iPad ao computador 23 Como visualizar o manual do usuário o iPad 23 Bateria 25 Como usar e limpar o iPad 26 Capítulo 3: Noções básicas 26 Como usar os aplicativos 28 Como personalizar a tela de Início 29 Como digitar 34 Como buscar 35 Impressão 37 Compartilhamento de Arquivos 37 Notificações 38 Twitter 39 Como usar o AirPlay 39 Como usar os dispositivos Bluetooth 40 Recursos de segurança 42 Capítulo 4: Safari 42 Como visualizar páginas da web 43 Links 43 Lista de Leitura 43 Leitor 44 Como digitar texto e preencher formulários 44 Como buscar 44 Favoritos e histórico 44 Como imprimir páginas web, PDFs e outros documentos 45 Web clips 246 Capítulo 5: Mail 46 Como verificar e ler e-mails 47 Como trabalhar com diversas contas 47 Como enviar um e-mail 48 Como usar links e dados detectados 48 Como visualizar os anexos 49 Como imprimir mensagens e anexos 49 Como organizar os e-mails 50 Como buscar e-mails 50 Contas e ajustes do Mail 52 Capítulo 6: Mensagens 52 Como enviar e receber mensagens 54 Como enviar mensagens a um grupo 54 Como enviar fotos, vídeos e muito mais 54 Como editar conversas 54 Como buscar mensagens 55 Capítulo 7: Câmera 55 Sobre a Câmera 55 Como tirar fotos e gravar vídeos 56 Como visualizar, compartilhar e imprimir 57 Como editar fotos 57 Como recortar vídeos 57 Como enviar fotos e vídeos ao seu computador 57 Compartilhar Fotos 59 Capítulo 8: FaceTime 59 Sobre o FaceTime 59 Como realizar uma videoconferência do FaceTime 60 Durante uma ligação do FaceTime 61 Capítulo 9: Photo Booth 61 Sobre o Photo Booth 61 Como selecionar um efeito 61 Como tirar uma foto 62 Como visualizar e compartilhar fotos 62 Como carregar fotos no seu computador 63 Capítulo 10: Fotos 63 Como visualizar fotos e vídeos 64 Como visualizar apresentações de slides 64 Como organizar fotos e vídeos 64 Como compartilhar fotos e vídeos 65 Como imprimir fotos 65 Utilização de Porta-Retrato 65 Como importar fotos e vídeos 67 Capítulo 11: Vídeos 67 Sobre os Vídeos 67 Como reproduzir vídeos 68 Como assistir filmes alugados Conteúdo 369 Como assistir vídeos em uma TV 70 Como apagar vídeos do iPad 70 Como usar o Compartilhamento Familiar 71 Capítulo 12: YouTube 71 Sobre o YouTube 71 Como navegar e buscar vídeos 72 Como reproduzir vídeos 73 Como acompanhar os vídeos que você gosta 73 Como compartilhar vídeos, comentários e avaliações 73 Como assistir ao YouTube em uma TV 74 Capítulo 13: Calendário 74 Sobre o Calendário 74 Como visualizar os calendários 75 Como adicionar eventos 75 Como responder a convites 76 Como buscar nos calendários 76 Como assinar calendários 76 Como importar eventos do calendário a partir do Mail 76 Como sincronizar calendários 76 Contas e ajustes de calendário 78 Capítulo 14: Contatos 78 Sobre os Contatos 78 Como sincronizar contatos 79 Como buscar contatos 79 Como adicionar e editar contatos 80 Contas e ajustes de contatos 81 Capítulo 15: Notas 81 Sobre as Notas 81 Como escrever e ler notas 82 Como buscar notas 82 Como imprimir notas ou enviá-las por e-mail 83 Capítulo 16: Lembretes 83 Sobre os Lembretes 83 Como definir um lembrete 84 Como gerenciar lembretes na visualização por lista 84 Como gerenciar lembretes na visualização por data 85 Como gerenciar lembretes concluídos 85 Como buscar lembretes 86 Capítulo 17: Mapas 86 Como encontrar localizações 87 Como obter itinerários 88 Como obter e compartilhar informações sobre uma localização 88 Como mostrar as condições do trânsito 89 Visualizações de Mapas 4 Conteúdo90 Capítulo 18: Música 90 Como adicionar músicas e áudio 90 Como reproduzir músicas e outros tipos de áudio 92 Como visualizar as faixas de um álbum 92 Como buscar conteúdo de áudio 92 iTunes Match 93 Genius 93 Listas de reprodução 94 Compartilhamento Familiar 95 Capítulo 19: iTunes Store 95 Sobre a iTunes Store 95 Como buscar músicas, vídeos e muito mais 96 Como comprar músicas, audiolivros e toques 96 Como comprar e alugar vídeos 97 Como seguir artistas e amigos 97 Como transmitir ou transferir podcasts 97 Como verificar o estado de uma transferência 98 Como visualizar as informações de uma conta 98 Como verificar transferências 99 Capítulo 20: App Store 99 Sobre a App Store 99 Como buscar e transferir aplicativos 100 Como apagar aplicativos 100 Ajustes da Loja 102 Capítulo 21: Banca 102 Sobre a Banca 103 Como ler as edições mais recentes 104 Capítulo 22: iBooks 104 Sobre o iBooks 104 Como usar a iBookstore 104 Como sincronizar livros e PDFs 105 Como ler livros 107 Como alterar a aparência de um livro 107 Como estudar notas e listas de vocabulário 108 Como interagir com multimídia 108 Como imprimir ou enviar um PDF por e-mail 108 Como organizar a estante de livros 110 Capítulo 23: Game Center 110 Sobre o Game Center 110 Como iniciar uma sessão no Game Center 111 Como comprar e transferir jogos 111 Como jogar 111 Como jogar com amigos 112 Ajustes do Game Center Conteúdo 5113 Capítulo 24: Acessibilidade 113 Recursos de Acesso Universal 113 Sobre o VoiceOver 123 Clique Triplo em Início 124 Zoom 124 Texto Grande 124 Branco sobre Preto 124 Falar Seleção 125 Falar texto automático 125 Áudio Mono 125 AssistiveTouch 126 Acesso Universal no OS X 126 Tamanho mínimo da fonte nas mensagens do Mail 126 Teclados com formato panorâmico 126 Legendas ocultas 127 Capítulo 25: Ajustes 127 Modo Avião 127 Wi-Fi 128 Notificações 129 Serviços de Localização 129 Dados do Celular 130 VPN 130 Acesso Pessoal 131 Brilho e Imagem de Fundo 131 Moldura 131 Geral 137 Ajustes de aplicativos 138 Apêndice A: O iPad nos negócios 138 O iPad na empresa 138 Como usar os perfis de configuração 138 Como Configurar contas do Microsoft Exchange 139 Acesso VPN 139 Contas LDAP e CardDAV 140 Apêndice B: Teclados internacionais 140 Como adicionar e remover teclados 140 Como alternar teclados 140 Chinês 142 Japonês 142 Como digitar caracteres emoji 142 Como usar a lista de candidatos 142 Como usar atalhos 143 Vietnamita 6 Conteúdo144 Apêndice C: Suporte e outras informações 144 Site de suporte do iPad 144 Se aparecer a imagem de bateria baixa ou a mensagem “Não Está Carregando” 144 O iPad não responda 145 Como reiniciar e redefinir o iPad 145 A mensagem “Este acessório não é compatível com o iPad” aparece 145 Um aplicativo não preenche a tela 145 Se o teclado da tela não aparecer 145 Como fazer um backup do iPad 147 Como atualizar e restaurar o software do iPad 148 Não é possível enviar ou receber e-mails 149 Som, música e vídeo 150 iTunes Store e App Store 150 Informações sobre segurança, serviços e suporte 151 Informações sobre descarte e reciclagem 151 A Apple e o meio ambiente 151 Temperatura de funcionamento do iPad Conteúdo 7Visão Geral 1 Leia este capítulo para obter informações sobre os recursos do iPad sobre como usar os controles e outros temas. Visão Geral Tela Multi-Touch Tela Multi-Touch Câmera frontal Câmera frontal Início Início Ícones de aplicativos Ícones de aplicativos Barra de estado Barra de estado Alto-falante Alto-falante Conector Dock Conector Dock Microfone Microfone Entrada para fone de ouvido Entrada para fone de ouvido Bandeja micro SIM (em alguns modelos) Bandeja micro SIM (em alguns modelos) Repouso/ Despertar Repouso/ Despertar Câmera traseira Câmera traseira Botões de volume Botões de volume Botão lateral Botão lateral Os recursos do seuiPad e a tela Início podem ter uma aparência diferente, dependendo do modelo de iPad que você tem. 9 Acessórios Os seguintes acessórios estão incluídos no iPad: Adaptador de Cabo de Conector Dock a USB alimentação USB 10W Adaptador de alimentação USB 10W Item O que você pode fazer com ele Adaptador de alimentação USB de 10 W Use o adaptador de alimentação USB de 10 W fornecer energia ao iPad e carregar a bateria. Cabo de Conector Dock a USB Use este cabo para conectar o iPad ao adaptador de alimentação USB de 10 W para carregar ou ao seu computador para sincronizar. Use o cabo com o Dock opcional do iPad ou conecte-o diretamente ao iPad. Botões Alguns botões facilitam o bloqueio do iPad e o ajuste do volume. Botão Repouso/Despertar Você pode bloquear o iPad colocando-o no modo de repouso quando não o estiver usando. Quando você bloqueia o iPad, não acontece nada ao tocar a tela, mas a música continua tocando e você pode usar os botões de volume. Botão Repouso/ Despertar Botão Repouso/ Despertar Bloquear o iPad Pressione o botão Repouso/Despertar. Desbloquear o iPad Pressione o botão Início ou o botão Repouso/Despertar e depois arraste o controle deslizante. Desligar o iPad Mantenha pressionado o botão Repouso/Despertar por alguns segundos até que o controle deslizante vermelho apareça, depois arraste o controle. Ligar o iPad Mantenha pressionado o botão Repouso/Despertar até que apareça o logotipo da Apple. Se você não tocar na tela por um ou dois minutos, o iPad se bloqueia automaticamente. Você pode alterar quanto tempo leva até que a tela seja bloqueada, ou definir um código para desbloquear o iPad. Para definir o tempo de Bloqueio Automático: Em Ajustes, abra Geral > Bloqueio Automático, depois defina um tempo para que o iPad se bloqueie automaticamente. Para definir um código: Em Ajustes, abra Geral > Bloqueio por Código, em seguida, toque em Ativar ou Desativar. 10 Capítulo 1 Visão GeralUse uma Smart Cover do iPad, disponível separadamente, com um iPad 2 ou modelos posteriores para desbloquear automaticamente o iPad quando abrir a capa e bloquear o iPad quando fechá- la. Para usar uma Smart Cover do iPad: Em Ajustes, abra Geral > Bloq./Desb. via Capa do iPad e depois toque em Ativar. Botão Início O botão Início permite voltar à tela Início a qualquer momento. Ele também oferece outros atalhos convenientes. Para ir à tela Início: Pressione o botão Início . Na tela Início, toque em um aplicativo para abri-lo. Consulte “Como abrir e alternar aplicativos” na página 26. Exibir a barra de multitarefas para ver os aplicativos usados recentemente Quando o iPad estiver desbloqueado, pressione duas vezes o botão Início . Exibir os controles de reprodução de áudio Quando o iPad estiver bloqueado: Pressione duas vezes o botão Início . Consulte “Como reproduzir músicas e outros tipos de áudio” na página 90. Quando estiver usando outro aplicativo: Clique duas vezes no botão Início e, em seguida, passe o dedo na barra multitarefa, da esquerda para a direita. Botões de volume Use os botões de volume para ajustar o volume das músicas e de outras mídias, e dos avisos e efeitos sonoros. Botões de volume Botões de volume Botão lateral Botão lateral Para aumentar o volume Pressione o botão Aumentar Volume. Para diminuir o volume Pressione o botão Diminuir Volume. Para definir um limite de volume Em Ajustes, vá para Música > Limite do Volume. Para silenciar o som Mantenha pressionado o botão Diminuir Volume. ADVERTÊNCIA: Para obter informações importantes sobre como evitar a perda de audição, consulte o Manual de Informações Importantes do Produto iPad no site support.apple.com/br/ manuals/ipad. Interruptor Lateral Você pode utilizar o Interruptor Lateral para desativar os alertas de áudio e as notificações. Você também pode usá-lo para bloquear a rotação da tela e evitar que a tela do iPad alterne entre o modo horizontal e vertical. Capítulo 1 Visão Geral 11Silenciar as notificações e outros efeitos sonoros Deslize o interruptor lateral para baixo para silenciar as notificações, alertas e efeitos sonoros. Este interruptor não silencia a reprodução de áudio, como músicas, podcasts, filmes e programas de TV. Consulte “Interruptor Lateral” na página 135. Bloquear a rotação da tela Em Ajustes, escolha Geral > Usar Interruptor Lateral para e, em seguida, toque em Bloquear Rotação. Consulte “Interruptor Lateral” na página 135. Bandeja do cartão Micro-SIM O cartão micro-SIM em alguns modelos 4G e 3G é usado para dados de celular. Se o seu cartão micro-SIM não tiver sido pré-instalado ou se você mudar de provedor de dados de celular, talvez tenha que instalar ou substituir o cartão micro-SIM. Cartão micro SIM Cartão micro SIM Bandeja do SIM Bandeja do SIM Ferramenta para ejetar o SIM Ferramenta para ejetar o SIM Para abrir a bandeja do SIM: Introduza a ponta da ferramenta de ejeção do SIM no orifício da bandeja do SIM. Pressione com firmeza, empurrando para dentro até que a bandeja salte para fora. Puxe a bandeja do SIM para instalar ou substituir o cartão micro-SIM. Se você não tiver uma ferramenta de ejeção do SIM, talvez você possa usar a ponta de um clipe de papel pequeno. Para obter mais informações, consulte “Dados do Celular” na página 129. Tela de Início Pressione o botão Início a qualquer momento para ir à tela Início, a qual mostra os aplicativos do iPad. Toque em qualquer ícone para abrir o aplicativo. Consulte “Como usar os aplicativos” na página 26. Ícones de estado Os ícones da barra de estado situada na parte superior da tela fornecem informações sobre o iPad: Ícone de estado O que significa Modo Avião Mostra que o modo avião está ativado—você não pode acessar a Internet, ou utilizar dispositivos Bluetooth®. Os recursos que não usam uma conexão sem fio estão disponíveis. Consulte “Modo Avião” na página 127. LTE Mostra que a rede 4G LTE da sua operadora (iPad Wi-Fi + 4G) está disponível e que você pode se conectar à Internet via 4G LTE. 4G Mostra que a rede 4G da sua operadora (em alguns modelos do iPad Wi-Fi + 4G) está disponível e que você pode conectar-se à Internet via 4G. 12 Capítulo 1 Visão GeralÍcone de estado O que significa 3G Mostra que a rede 3G da sua operadora (modelos 4G ou 3G) está disponível e que você pode se conectar à Internet via 3G. EDGE Mostra que a rede EDGE da sua operadora (em alguns modelos 4G ou 3G) está disponível e que você pode conectar-se à Internet via EDGE. GPRS Mostra que a rede GPRS da sua operadora (em alguns modelos 4G ou 3G) está disponível e que você pode conectar-se à Internet via GPRS. Wi-Fi Mostra que o iPad possui uma conexão à Internet via WiFi. Quanto mais barras, melhor a conexão. Consulte “Como conectar-se a uma rede Wi-Fi” na página 127. Acesso Pessoal Mostra que o iPad está fornecendo um Acesso Pessoal a outro iPad, iPhone ou iPod touch. Consulte “Acesso Pessoal” na página 130. Sincronização Mostra que o iPad está sincronizando com o iTunes. Consulte “Como sincronizar com o iTunes” na página 22. Atividade Mostra a rede e outras atividades. Alguns aplicativos de outros fabricantes também usam esse ícone para mostrar um processo ativo. VPN Mostra que você está conectado a uma rede usando VPN. Consulte “VPN” na página 130. Cadeado Mostra que o iPad está bloqueado. Consulte “Botão Repouso/Despertar” na página 10. Bloqueio de orientação da tela Mostra que a orientação da tela está bloqueada. Consulte “Visualização na vertical ou horizontal” na página 16. Serviços de Localização Mostra que um item está usando os Serviços de Localização. Consulte “Serviços de Localização” na página 129. Reprodução Mostra que uma música, audiolivro ou podcast está sendo reproduzido. Consulte “Como reproduzir músicas e outros tipos de áudio” na página 90. Bluetooth Ícone branco: O Bluetooth está ativado e emparelhado com um dispositivo, como um headset ou teclado. Ícone cinza: O Bluetooth está ativado e emparelhado com um dispositivo, mas o dispositivo está fora de alcance ou desativado. Sem ícone: O Bluetooth está desativado ou não está emparelhado. Consulte “Como usar os dispositivos Bluetooth” na página 39. Bateria Mostra o nível da bateria ou o estado da carga. Consulte “Como carregar a bateria” na página 23. Aplicativos do iPad O iPad contém os seguintes aplicativos: Capítulo 1 Visão Geral 13Safari Navegue por sites na Internet. Gire o iPad de lado para visualizar em formato panorâmico. Toque duas vezes para ampliar ou reduzir—o Safari ajusta automaticamente a coluna da página web na tela. Abra várias páginas usando abas. Sincronize favoritos com o Safari ou com o Microsoft Internet Explorer em seu computador. Adicione web clipes do Safari à tela Início para acesso rá- pido aos sites favoritos. Salve imagens de sites na sua Fototeca. Imprima as páginas web usando o AirPrint. Consulte Capítulo 4,“Safari,” na página 42. Mail Envie e receba o correio usando vários dos serviços de e-mails mais populares, Microsoft Exchange ou serviços de correio POP3 e IMAP padrão da indústria. Envie e salve fotos. Visualize arquivos PDF e outros anexos, ou abra-os em outros aplicativos. Imprima mensagens e anexos usando o AirPrint. Consulte Capítulo 5,“Mail,” na página 46. Fotos Organize as suas fotos e vídeos favoritos em álbuns. Assista uma apresentação de slides. Amplie para obter uma visão mais de perto. Edite fotos e imprima-as usando o AirPrint. Utilize o recurso Compartilhar Fotos para enviar fotos que você tirou no iPad aos seus dispositivos. Consulte Capítulo 10,“Fotos,” na página 63. Música Sincronize com sua biblioteca do iTunes e ouça suas músicas, audiolivros e podcasts no iPad. Crie e gerencie listas ou use o Genius para criar listas para você. Escute Seleções do Genius a partir de músicas da sua biblioteca. Use o Compartilhamento Familiar para reproduzir música do seu computador. Transmita a sua música ou vídeos sem fio para um Apple TV ou sistema de áudio compatível usando o AirPlay. Consulte Capítulo 18,“Música,” na página 90. Mensagens Envie mensagens através de Wi-Fi a outros usuários do iOS 5 e inclua fotos, vídeos e outras informações. Suas mensagens são criptografadas. Consulte Capítulo 6,“Mensagens,” na página 52. Calendário Mantenha o seu calendário atual no iPad ou sincronize-o com o seu calendário do Mac OS X ou Windows. Inscreva-se em calendários de terceiros. Sincronize pela Internet com os servidores do Microsoft Exchange ou CalDAV. Consulte Capítulo 13,“Calendário,” na página 74. Notas Faça notas breves - listas de compras, ideias brilhantes. Envie-as por e-mail. Sincronize as notas com o Mail, com o Microsoft Outlook ou com o Outlook Express. Consulte Capítulo 15,“Notas,” na página 81. 14 Capítulo 1 Visão GeralLembretes Organize sua vida com datas limites e listas. Os Lembretes funcionam com o iCal e o Microsoft Outlook no seu computador. É possível manter os lembretes atualizados em todos os dispositivos usando o iCloud ou uma conta do Microsoft Exchange. Consulte Capítulo 16,“Lembretes,” na página 83. Mapas Veja uma visualização padrão, de satélite, de terreno ou híbrida de locais ao redor do mundo. Amplie para dar uma olhada mais de perto ou verifique a Vista da Rua do Google. Encontre a sua localização atual. Obtenha itinerários detalhados para dirigir, itinerários para ir a pé, informações sobre transporte público e veja as condições atuais de tráfego nas autoestradas. Para buscar empresas na área: Consulte Capítulo 17,“Mapas,” na página 86. YouTube Reproduza vídeos da coleção on-line do YouTube. Procure qualquer vídeo ou navegue pelos ví- deos mais visualizados, mais recentemente atualizados e melhor classificados. Configure e inicie a sessão na sua conta do YouTube e depois classifique vídeos, sincronize seus favoritos, mostre assinaturas e muito mais. Consulte Capítulo 12,“YouTube,” na página 71. Vídeos Reproduza filmes, programas de TV, podcasts e vídeos da biblioteca do seu iTunes ou da sua coleção de filme. Compre ou alugue filmes no iPad usando a iTunes Store. Transfira podcasts de vídeo. Consulte Capítulo 11,“Vídeos,” na página 67. Contatos Organize sua agenda no iPad e mantenha-a atualizada em todos os seus dispositivos iOS com o iCloud. Consulte Capítulo 14,“Contatos,” na página 78. Game Center Descubra novos jogos e compartilhe suas experiências com eles com seus amigos. Convide um amigo ou comece uma partida com outro oponente. Consulte a classificação dos jogadores nos placares. Ganhe pontos extras para cada proeza do jogo. Consulte Capítulo 23,“Game Center,” na página 110. iTunes Store Busque músicas, audiolivros, programas de TV, vídeos de música e filmes na iTunes Store. Explore, visualize, compre e transfira novos lançamentos, itens mais vendidos e muito mais. Compre ou alugue filmes e compre programas de TV para assistir no iPad. Transfira podcasts. Leia opiniões ou escreva suas próprias opiniões sobre seus itens favoritos da loja. Consulte Capítulo 19,“iTunes Store,” na página 95. App Store Busque na App Store aplicativos para comprar ou transferir. Leia ou escreva suas próprias opini- ões sobre seus aplicativos favoritos. Transfira e instale o aplicativo na sua tela de Início. Consulte Capítulo 20,“App Store,” na página 99. Banca Mantenha todas as assinaturas dos seus aplicativos em um lugar cômodo. A Banca transfere automaticamente qualquer novidade de cada uma das assinaturas dos seus aplicativos. Tudo acontece em segundo plano, assim você nunca tem que interromper o que está fazendo. Consulte Capítulo 21,“Banca,” na página 102. FaceTime Realize videoconferências para outros usuários do FaceTime através de Wi-Fi. Use a câmera frontal para conversar cara a cara ou a câmera posterior para compartilhar o que você está vendo. Consulte Capítulo 8,“FaceTime,” na página 59. Capítulo 1 Visão Geral 15Câmera Tire fotos e grave vídeos em alta definição. Veja-os no iPad, envie-os por e-mail ou carregue-os no seu computador, ou Internet. Toque para definir a exposição. Recorte e salve videoclipes. Envie vídeos diretamente ao YouTube. Consulte Capítulo 7,“Câmera,” na página 55. Photo Booth Use a câmera frontal ou posterior para tirar uma instantânea. Adicione um efeito especial, como um giro ou estiramento, antes de tirar uma instantânea. As instantâneas são salvas em um álbum no aplicativo de Fotos. Consulte Capítulo 9,“Photo Booth,” na página 61. Ajustes Personalize os ajustes do iPad em um lugar prático — rede, correio, web, música, vídeo, fotos e outros. Configure a moldura, contas de correio, contatos e calendários. Gerencie a sua conta de dados celular. Defina um bloqueio automático e um código de segurança. Consulte Capítulo 25,“Ajustes,” na página 127. Nota: A funcionalidade e disponibilidade dos aplicativos pode variar dependendo de onde você comprou e vai utilizar oiPad. Visualização na vertical ou horizontal Você pode visualizar os aplicativos integrados ao iPad tanto na orientação vertical como na horizontal. Gire o iPad e a tela gira também, ajustando-se automaticamente para se ajustar à nova orientação. Talvez você prefira a orientação paisagem para visualizar as páginas da web no Safari, por exemplo, ou ao digitar texto. As páginas da web são automaticamente dimensionadas para a tela maior, deixando o texto e as imagens maiores. O teclado na tela também se torna maior, o que pode ajudar a aumentar sua velocidade e precisão de digitação. Bloqueie a orientação da tela se desejar impedir que ela gire. Para bloquear a tela do na orientação vertical ou horizontal: Clique duas vezes no botão Início para visualizar a barra de estado multitarefas e, em seguida, passe o dedo da esquerda para a direita. Toque em para bloquear a orientação da tela. Você também pode configurar o Interruptor Lateral para bloquear a orientação da tela em vez de silenciar os efeitos sonoros e notificações. Em Ajustes, escolha Geral > Usar Interruptor Lateral para e, em seguida, toque em Bloquear Rotação. Consulte “Interruptor Lateral” na página 135. Como utilizar a tela Multi-Touch Os controles da tela Multi-Touch mudam, dependendo da tarefa que você está executando. Para controlar o iPad, junte, passe, deslize, toque e realize o toque-duplo usando seus dedos. 16 Capítulo 1 Visão GeralComo utilizar os gestos multitarefa Você pode utilizar os gestos multitarefa no iPad para retornar à tela de Início, mostrar a barra multitarefas ou alternar para outro aplicativo. Para voltar à tela Início: Junte quatro ou cinco dedos. Mostrar a barra multitarefa: Passe quatro ou cinco dedos para cima. Alternar entre aplicativos: Passe quatro ou cinco dedos para a esquerda ou para a direita. Para ativar ou desativar os gestos multitarefa: Em Ajustes, abra Geral > Gestos Multitarefa, em seguida, toque em Ativar ou Desativar. Como ampliar ou reduzir Enquanto estiver vendo fotos, páginas web, e-mail ou mapas, você pode usar o zoom para ampliar ou reduzir. Junte ou separe dois dedos. Em fotos e páginas da web, você pode tocar duas vezes rapidamente para ampliar e depois tocar duas vezes novamente para reduzir. Em mapas, toque duas vezes para ampliar e toque uma vez com dois dedos para reduzir. O zoom também é um recurso de acessibilidade que permite ampliar a tela de qualquer aplicativo que você estiver utilizando e o ajuda a ver o que há nessa tela. Consulte “Zoom” na página 124. Como ajustar o brilho Para ajustar o brilho da tela, clique duas vezes no botão Início para visualizar a barra multitarefas. Passe o dedo da esquerda para a direita e, em seguida, arraste o controle de brilho. Brilho Brilho Use a opção Brilho Automático para ajustar automaticamente o brilho da tela. Nos Ajustes, vá em Brilho e Imagem de Fundo. Consulte “Brilho e Imagem de Fundo” na página 131. Como usar o teclado na tela O teclado na tela aparece automaticamente sempre que você precise digitar. Use o teclado para digitar textos, como informações de contato, e-mail e endereços da web. O teclado corrige erros de digitação, antecipa o que você está digitando e aprende à medida em que você o usa. Consulte “Como digitar” na página 29. Capítulo 1 Visão Geral 17Como usar listas Algumas listas possuem um índice na parte lateral, o qual ajuda você a navegar rapidamente. Para buscar itens em uma lista indexada: Toque em uma letra para ir para os itens que começam por essa letra. Arraste o seu dedo ao longo do índice para rolar rapidamente pela lista. Para escolher um item: Toque em um item da lista. Dependendo da lista, ao tocar em um item você pode realizar coisas diferentes—por exemplo, pode abrir uma nova lista, reproduzir uma música, abrir uma mensagem de e-mail ou mostrar a informação de contato de alguém para que você possa ligar para aquela pessoa. Para retornar para uma lista anterior: Toque no botão Voltar no canto superior esquerdo. 18 Capítulo 1 Visão GeralIntrodução 2 Leia este capítulo para saber como configurar o iPad, configurar contas de correio, usar o iCloud, e muito mais. Requisitos ADVERTÊNCIA: Para evitar danos, leia todas as instruções de funcionamento deste manual e as informações de segurança do Manual de Informações Importantes do Produto iPad em support.apple.com/pt_BR/manuals/ipad antes de usar o iPad. · Para usar o iPad, você precisa de:  Um ID da Apple para alguns recursos, incluindo o iCloud, a App Store e a iTunes Store, e compras on-line  Uma conexão à Internet (recomenda-se banda larga) Para usar o iPad com o seu computador, você precisa de:  Um Mac ou PC com uma porta USB 2.0 e um dos seguintes sistemas operacionais:  Mac OS X versão 10.5.8 ou posterior  Windows 7, Windows Vista, ou Windows XP Home ou Profissional com Service Pack 3 ou posterior  iTunes 10.6 ou posterior, disponível no site www.itunes.com/br/download. Como configurar o iPad Para configurar o iPad, ligue-o e siga o Assistente de Configuração. As instruções da tela do Assistente de Configuração lhe ajuda durante o processo de configuração, incluindo a conexão a uma rede Wi-Fi, a criação de um ID Apple, a configuração do iCloud, a ativação de recursos recomendados, como os Serviços de Localização e Buscar iPad. Durante a configuração, você pode copiar seus aplicativos, ajustes e conteúdo de outro iPad restaurando de um backup do iCloud ou do iTunes. Consulte “Como fazer um backup do iPad” na página 145. Como configurar contas de e-mail e outras contas O iPad funciona com o iCloud, com o Microsoft Exchange e com muitos serviços mais populares de e-mail, contatos e calendários baseados na Internet. Se você ainda não tem uma conta de e-mail, obtenha uma conta gratuita do iCloud ao configurar o iPad pela primeira vez, ou posteriormente em Ajustes > iCloud. Consulte “Como usar o iCloud” na página 20. Para configurar uma conta do iCloud: Vá em Ajustes > iCloud. Para configurar outra conta: Abra Ajustes > Mail, Contatos, Calendários. 19Você pode adicionar contatos usando uma conta LDAP ou CardDAV, caso sua empresa ou organização seja compatível com elas. Consulte “Como sincronizar contatos” na página 78. Para obter mais informações sobre como configurar uma conta Microsoft Exchange em um ambiente empresarial, consulte “Como Configurar contas do Microsoft Exchange” na página 138. Como gerenciar o conteúdo no iPad Você pode transferir informações e arquivos entre o iPad seus dispositivos iOS e computadores usando o iCloud ou o iTunes.  O iCloud armazena conteúdo, tal como músicas, fotos e mais, e os envia por conexão sem fio aos seus dispositivos iOS e computadores, mantendo todos atualizados. Consulte “Como usar o iCloud”, abaixo.  O iTunes sincroniza músicas, vídeos, fotos e mais entre o computador e o iPad. As alterações feitas em um dispositivo são copiadas para o outro ao sincronizar. Você também pode usar o iTunes para copiar um arquivo para o iPad e usá-lo com um aplicativo, ou copiar um documento criado no iPad para o computador. Consulte “Como sincronizar com o iTunes” na página 22. Você pode usar o iCloud ou o iTunes (ou ambos), dependendo das suas necessidades. Por exemplo, você pode usar o serviço Compartilhar Fotos do iCloud para enviar automaticamente as fotos tiradas com o iPad a todos os seus dispositivos, e pode usar o iTunes para sincronizar álbuns de fotos do computador com o iPad. Nota: Não sincronize os itens no painel de Informações do iTunes (como contatos, calendários e notas). Ao invés disso, use o iCloud para manter as informações atualizadas nos dispositivos. Caso contrário, podem surgir dados duplicados no iPad. Como usar o iCloud O iCloud armazena conteúdo, incluindo músicas, fotos, contatos, calendários e documentos compatíveis. O conteúdo armazenado no iCloud é enviado através de uma conexão sem fio aos seus outros dispositivos iOS e computadores configurados com a mesma conta do iCloud. O iCloud está disponível nos dispositivos iOS 5, em Macs que usam o OS X Lion v10.7.2 ou posterior e em PCs com o Painel de Controle iCloud para Windows (requer o Windows Vista Service Pack 2 ou o Windows 7). Os recursos do iCloud incluem:  iTunes na Nuvem - transfira gratuitamente músicas e programas de TV comprados anteriores do iTunes para iPad, sempre que quiser.  Aplicativos e Livros - transfira compras anteriores da App Store e da iBookstore gratuitamente, sempre que quiser.  Compartilhar Fotos - as fotos que você tirou com um dispositivo aparecem automaticamente em todos os seus dispositivos. Consulte “Compartilhar Fotos” na página 57.  Documentos na Nuvem - para os aplicativos nos quais o iCloud está ativado, mantenha dados de aplicativos e documentos atualizados em todos os seus dispositivos.  Mail, Contatos e Calendários - mantenha todos os seus contatos, calendários, notas e lembretes atualizados em todos os seus dispositivos.  Backup faça um backup automático do iPad no iCloud quando estiver conectado a uma fonte de alimentação e a uma rede Wi-Fi. Consulte “Como fazer um backup com o iCloud” na página 146. 20 Capítulo 2 Introdução Buscar meu iPad - localize o seuiPad em um mapa, exiba uma mensagem, reproduza um som, bloqueie a tela ou apague os dados remotamente. Consulte “Buscar seu iPad” na página 41.  Buscar meus Amigos - Acompanhe seus parentes e amigos (quando estiverem conectados a uma rede Wi-Fi ou celular) usando o aplicativo Buscar Amigos. Transfira o aplicativo gratuito na App Store.  iTunes Match - com uma assinatura do iTunes Match, todas as suas músicas, inclusive as músicas que você importou de CDs ou comprou em outro lugar que não seja o iTunes, aparecem em todos os seus dispositivos e podem ser transferidas e reproduzidas. Consulte “iTunes Match” na página 92. Com o iCloud, você ganha uma conta de e-mail gratuita e 5 GB de armazenamento para seus emails, documentos e backups. Os itens comprados, como músicas, aplicativos, programas de TV e livros, assim como as fotos compartilhadas, não contam na contabilização do espaço livre. Nota: A disponibilidade e os recursos do iCloud podem variar de acordo com a região. Para obter mais informações sobre o iCloud, visite o site www.apple.com/br/icloud. Para criar ou iniciar uma sessão numa conta do iCloud: Vá em Ajustes > iCloud. Se você possui uma assinatura do MobileMe, poderá movê-la para o iCloud a partir de um Mac ou PC no site www.me.com/move até o dia 30 de junho de 2012. Ativar ou desativar os serviços do iCloud Vá em Ajustes > iCloud. Ativar os backups do iCloud Vá em Ajustes > iCloud > Armazenamento e Backup Buscar seu iPad Visite o site www.icloud.com, inicie a sessão com o seu ID Apple e depois escolha Buscar meu iPad. Importante: No seu iPad, o recurso Buscar meu iPad precisa estar ativado em Ajustes > iCloud para que o iPad possa ser localizado. Comprar mais armazenamento no iCloud Vá em Ajustes > iCloud > Armazenamento e Backup e toque em Comprar Mais Espaço. Para obter informações sobre como comprar espaço de armazenamento no iCloud, visite o site help.apple.com/icloud. Visualizar e transferir compras anteriores na iTunes Store Abra a iTunes Store e depois toque em Comprados . Visualizar e transferir compras anteriores na App Store Abra a App Store e depois toque em Comprados . Visualizar e transferir compras anteriores na iBookstore Abra o iBooks, toque em Loja e depois em Comprados . Ativar ou desativar o serviço Compartilhar Fotos Abra Ajustes > iCloud > Compartilhar Fotos. Ativar Transferências Automáticas de músicas, aplicativos ou livros Vá em Ajustes > Loja. Para obter mais informações sobre o iCloud, visite o site www.apple.com/br/icloud. Para obter informações de suporte, visite www.apple.com/br/support/icloud. Capítulo 2 Introdução 21Como sincronizar com o iTunes A sincronização com o iTunes copia as informações de um computador para o iPad e vice-versa. Para sincronizar, conecte o iPad ao computador usando o Cabo de Conector Dock a USB ou configure a sincronização sem fio via Wi-Fi no iTunes. O iTunes pode ser configurado para sincronizar músicas, fotos, vídeos, podcasts, aplicativos e muito mais. Para obter informações detalhadas sobre como sincronizar o iPad com um computador, abra o iTunes e selecione Ajuda iTunes no menu Ajuda. Para configurar a sincronização sem fio do iTunes: Conecte o iPad ao computador usando o Cabo de Conector Dock a USB. No iTunes, ative a opção "Sincronizar via conexão Wi-Fi", no painel de Resumo do dispositivo. Quando a sincronização por Wi-Fi está ativada, o iPad sincroniza automaticamente todos os dias. O iPad deve estar conectado a uma fonte de alimentação, o iPad e o computador devem estar conectados à mesma rede sem fio e o iTunes deve estar aberto no computador. Para obter mais informações, consulte “Sincronização via Wi-Fi com o iTunes”. Dicas para sincronizar com o iTunes  Se estiver usando o iCloud para armazenar seus contatos, calendários, favoritos e notas, não sincronize-os com seu iPad usando o iTunes.  As compras realizadas na iTunes Store ou na App Store no iPad também são sincronizadas com a sua biblioteca do iTunes. Você também pode comprar ou transferir conteúdo e aplicativos da iTunes Store para o seu computador e depois sincronizá-los com o iPad.  No painel de Resumo do dispositivo, é possível fazer com que o iTunes sincronize automaticamente com o iPad sempre que estiver conectado ao computador. Para cancelar esse ajuste temporariamente, mantenha pressionadas as teclas Comando e Opção (Mac) ou Shift e Control (PC) até que o iPad apareça na barra lateral.  No painel de Resumo do dispositivo, selecione “Criptografar backup” se quiser criptografar as informações que são armazenadas no seu computador quando o iTunes fizer um backup. Os backups criptografados são indicados pelo ícone do cadeado e você precisa de uma senha para restaurar o backup. Se essa opção não for selecionada, as senhas (como as de contas de e-mail) não serão incluídas no backup e precisarão ser digitadas novamente se você usar o backup para restaurar o iPad.  No painel de Informações do dispositivo, quando você sincronizar contas de e-mail, apenas os ajustes serão transferidos do computador para o iPad. As alterações realizadas em uma conta de correio no iPad não afetam a conta no seu computador.  No painel de Informações do dispositivo, clique em Avançado para selecionar opções que permitem substituir as informações no iPad pelas informações do computador durante a próxima sincronização.  Se você ouvir parte de um podcast ou audiolivro, o ponto em que parou será incluído se o conteúdo for sincronizado com o iTunes. Se você começar a ouvir no iPad, poderá continuar de onde parou usando o iTunes no seu computador ou vice-versa.  No painel de Fotos do dispositivo, você pode sincronizar fotos e vídeos de uma pasta no computador. 22 Capítulo 2 IntroduçãoComo conectar o iPad ao computador Utilize o Cabo de Conector Dock para USB para conectar o iPad ao seu computador. A conexão do iPad ao computador também permite sincronizar informações, músicas e outros conteúdos com o iTunes. Você também pode sincronizar o iTunes sem fio. Consulte “Como sincronizar com o iTunes”. A menos que o iPad esteja sincronizando com o computador, você pode desconectá-lo a qualquer momento. Se você desconectar enquanto uma sincronização estiver em andamento, talvez alguns dados não sejam sincronizados até a próxima vez que você conectar o iPad ao seu computador. Para cancelar uma sincronização: Arraste o controle deslizante do iPad. Como visualizar o manual do usuário o iPad Você pode visualizar o Manual do Usuário do iPad no iPad utilizando o Safari, ou você pode instalar o aplicativo iBooks gratuitamente e transferir o manual da iBookstore. Para visualizar o Manual do Usuário no Safari: No Safari, toque em , depois toque no favorito Manual do Usuário do iPad. Ou visite help.apple.com/ipad. Para adicionar um ícone para o manual do usuário na tela Início: Toque em e depois toque em "Adicionar à Tela de Início". Para visualizar o Manual do Usuário no iBooks: Se você ainda não instalou o iBooks, abra a App Store, busque "iBooks" e instale-o. Abra o iBooks e toque em Loja. Busque “Manual do Usuário do iPad” e, em seguida, selecione e transfira o manual. Bateria O iPad possui uma bateria interna recarregável. Para obter mais informações sobre as baterias do iPad, visite o site www.apple.com/br/batteries/ipad.html. Como carregar a bateria ADVERTÊNCIA: Para obter informações de segurança importantes sobre o carregamento do iPad, consulte o Manual de Informações Importantes do Produto iPad no site support.apple.com/ pt_BR/manuals/ipad. O ícone da bateria no canto superior direito da barra de estado mostra o nível de bateria ou o estado do carregamento. Não está Carregando Carregando carregando Não está carregando Carregado Carregado Capítulo 2 Introdução 23Para carregar a bateria: A melhor maneira de carregar a bateria do iPad é conectar o iPad a uma tomada elétrica usando o Cabo Conector Dock para USB e o adaptador de alimentação USB de 10 W. Quando você conecta o iPad a uma porta USB 2.0 em um Mac com o Cabo Conector Dock para USB, talvez o iPad carregue lentamente enquanto sincroniza. Importante: A bateria do iPad pode se consumir em lugar de carregar se o iPad for conectado a um PC, a um computador desligado ou em modo Repouso ou Espera, a um hub USB, ou à porta USB em um teclado. Se o seu Mac ou PC não fornecerem energia suficiente para carregar o seu iPad, a mensagem "Não Está Carregando" aparecerá na barra de estado. Para carregar o iPad, desconecte-o do seu computador e conecte-o em uma tomada usando o Cabo Conector Dock para USB e o Adaptador de Alimentação USB de 10 W. Importante: Se a carga da bateria do iPad estiver muito baixa, ele pode exibir uma das seguintes imagens, indicando que o iPad precisa ser carregado por até vinte minutos antes que você possa usá-lo. Se a carga da bateria do iPad estiver extremamente baixa, a tela poderá ficar em branco por até dois minutos antes que uma das imagens indicando pouca bateria apareça. ouou Como maximizar a autonomia da bateria O iPad utiliza uma bateria de íon-lítio. Para obter informações sobre como maximizar a vida útil da bateria do seu iPad, visite o site www.apple.com/br/batteries/ipad.html. Como trocar a bateria A bateria do iPad não pode ser substituída pelo usuário; ela só pode ser substituída por um Fornecedor de Serviço Autorizado Apple (AASP). As baterias recarregáveis possuem um número limitado de ciclos de carregamento e talvez necessitem ser trocadas com o passar do tempo. Os AASPs também reciclam as baterias do iPad de acordo com leis e normas locais. Para obter mais informações, visite www.apple.com/br/batteries/replacements.html. 24 Capítulo 2 IntroduçãoComo usar e limpar o iPad É importante encontrar uma postura confortável para usar o iPad e fazer intervalos frequentes. Use o seu colo, uma mesa, um estojo ou o acessório dock para sustentar o iPad durante o uso. Manipule o seu iPad com cuidado para conservar seu aspecto. Se estiver preocupado com arranhões ou desgaste da tela, você pode usar um estojo ou uma capa, vendidos separadamente. Para limpar o iPad, desconecte todos os cabos e desligue o iPad (mantenha pressionado o botão Repouso/Despertar e depois deslize o controle da tela). Use um pano macio, levemente umedecido e sem fiapos. Evite a entrada de umidade nas aberturas. Não utilize limpadores de vidro, produtos de limpeza caseiros, aerossóis, solventes, álcool, amônia ou abrasivos para limpar o iPad. A tela do iPad possui um revestimento oleofóbico; limpe a tela simplesmente com um pano macio que não solte fiapos para remover o óleo deixado pelas suas mãos. A capacidade deste revestimento de repelir óleo diminui com o uso ao longo do tempo; esfregar a tela com material abrasivo diminuirá ainda mais o seu efeito e poderá arranhar sua tela. Para obter mais informações sobre como utilizar o iPad, consulte o Manual de Informações Importantes do Produto iPad em support.apple.com/pt_BR/manuals/ipad. Capítulo 2 Introdução 25Noções básicas 3 Leia este capítulo para aprender como usar os aplicativos no iPad. Você também aprenderá como buscar, imprimir, compartilhar arquivos e mais. Como usar os aplicativos A tela Multi-Touch de alta resolução e os simples gestos dos dedos facilitam a utilização dos aplicativos do iPad. Abra um aplicativo tocando no seu ícone. Você pode alternar entre aplicativos, reorganizar aplicativos e organizá-los em pastas. Como abrir e alternar aplicativos Para abrir um aplicativo: Toque no seu ícone na tela de Início. Para voltar à tela Início: Pressione o botão Início ou junte quatro ou cinco dedos na tela. O multi-tarefas permite que certos aplicativos sejam executados no fundo, para que você possa alternar rapidamente entre os aplicativos que estiver usando. Para visualizar os aplicativos utilizados mais recentemente: Pressione duas vezes o botão Início . Os aplicativos usados mais recentemente aparecem na barra multitarefa da parte inferior da tela. Passe o dedo para a esquerda para ver mais aplicativos. Para forçar o encerramento de um aplicativo: Toque e mantenha pressionado o ícone do aplicativo até que ele comece a tremer e; em seguida, toque em . O aplicativo será adicionado à lista de recentes novamente da próxima vez que for aberto. Para bloquear a orientação da tela ou usar os controles de música: Clique duas vezes no botão Início e, em seguida, passe o dedo ao longo da parte inferior da tela, da esquerda para a direita. 26O bloqueio de orientação da tela, o controle de brilho e os controles de música aparecem. Brilho Brilho Bloquear orientação da tela Bloquear orientação da tela Controles musicais Controles musicais Para apagar um aplicativo da tela de Início: Toque e mantenha pressionado o ícone do aplicativo até que ele tremule e um apareça. Toque em para apagar o aplicativo e, em seguida, pressione o botão Início . Importante: O apagamento de um aplicativo do iPad também apaga os documentos e os dados criados pelo aplicativo. Rolagem Arraste para cima ou para baixo para rolar. Você também pode rolar para as laterais nos aplicativos como o Safari, Fotos e Mapas. Arrastando o seu dedo para rolar não irá selecionar ou ativar nada na tela. Passe o dedo para rolar rapidamente. Você pode esperar até que a rolagem pare ou tocar em qualquer lugar da tela para para-la imediatamente. Tocar a tela para parar a rolagem não irá selecionar ou ativar nada na tela. Para rolar rapidamente para o início de uma lista, página web ou mensagem de correio, toque na barra de estado na parte superior da tela. Capítulo 3 Noções básicas 27Como personalizar a tela de Início Você pode personalizar o leiaute dos ícones dos aplicativos na tela de Início—incluindo os ícones no Dock junto aos botões da tela. Como reorganizar os ícones Você pode criar telas de Início adicionais e ordenar seus aplicativos em várias telas de Início. Para reorganizar os ícones: 1 Toque e mantenha pressionado qualquer ícone da tela de Início até que ele comece a tremer. 2 Arraste os aplicativos para organizá-los. 3 Pressione o botão Início para salvar sua organização. Mover um ícone para outra tela Enquanto você organiza os ícones, arraste um ícone para o canto direito da tela até que apareça uma nova tela. Você pode retornar à tela anterior e arrastar mais ícones para a nova tela. Criar telas de Início adicionais Enquanto organiza os ícones, passe para a tela Início mais à direita e, em seguida, arraste um ícone para a extremidade direita da tela. Você pode criar até onze telas de Início. O pontos acima do Dock mostram o número de telas que você possui e indica qual tela você está visualizando. Ir para uma tela de Início diferente Passe o dedo para a direita ou esquerda, ou toque à esquerda ou à direita da linha de pontos. Para ir para a primeira tela de Início Pressione o botão Início . Redefinir a tela de Início para o leiaute original Em Ajustes, escolha Geral > Redefinir e depois toque em Redefinir Leiaute de Tela de Início. A redefinição da tela Início remove quaisquer pastas que você tenha criado e aplica a imagem de fundo padrão. Quando você conecta o iPad ao seu computador usando o Cabo de Conector Dock a USB, você pode reordenar os ícones da tela Início, assim como a ordem das telas, no iTunes. Selecione iPad na barra lateral do iTunes e depois clique na aba Aplicativos. Como organizar com pastas Você pode utilizar pastas para organizar os ícones na tela de Início. Você pode colocar até 20 ícones em uma pasta. O iPad nomeia automaticamente uma pasta quando ela é criada, com base nos ícones que você usou para criá-la. Entretanto, você pode alterar o nome. Reorganize as pastas arrastando-as na tela de Início ou movendo-as para uma nova tela de Início ou para o Dock. Para criar uma pasta: Toque e mantenha pressionado um ícone até que os ícones da tela Início comecem a tremular e, em seguida, arraste o ícone para dentro de outro ícone. 28 Capítulo 3 Noções básicasO iPad cria uma nova pasta que inclui os dois ícones e mostra o nome da pasta. Você pode tocar no campo do nome para digitar um nome diferente. Adicionar um ícone à uma pasta Enquanto os ícones estão tremulando, arraste o ícone para dentro de uma pasta. Remover um ícone de uma pasta Enquanto ordena ícones, toque para abrir a pasta e, em seguida, arraste o ícone para fora da pasta. Abrir uma pasta Toque em uma pasta. Você pode tocar no ícone de um aplicativo para abrir o aplicativo. Fechar uma pasta Toque fora da pasta ou pressione o botão Início. Apagar uma pasta Remova todos os ícones da pasta. A pasta é apagada automaticamente quando vazia. Renomear uma pasta Enquanto ordena ícones, toque para abrir a pasta e, em seguida, toque no nome da parte superior e utilize o teclado para digitar um novo nome. Ao terminar a organização da tela de Início, pressione o botão Início para salvar suas alterações. Vários aplicativos, como o Mail e a App Store, exibem um indicador no seu ícone da tela de Início com um número (para indicar os itens recebidos) ou um ponto de exclamação (para indicar um problema). Se o aplicativo estiver em uma pasta, o símbolo também aparece na pasta. Um indicador numerado mostra o número total de itens não atendidos, como mensagens de e-mail recebidas e aplicativos atualizados para transferir. Um símbolo de alerta indica um problema com o aplicativo. Como alterar a imagem de fundo Você pode escolher as imagens ou fotos que deseja usar como imagem de fundo para sua tela de Bloqueio e sua tela de Início. Escolha uma imagem que veio com o iPad ou uma foto do Rolo da Câmera ou de outro álbum do iPad. Para definir uma imagem de fundo: 1 Em Ajustes, selecione Brilho e Imagem de Fundo, toque na imagem das telas de Início e Bloqueio e, em seguida, toque em Imagem de Fundo ou em Fotos Salvas. 2 Toque para selecionar uma imagem ou foto. Se selecionar uma foto, arraste ou junte os dedos para posicioná-la ou redimensioná-la, até ficar como deseja. 3 Toque em Na Tela Bloqueada, Na Tela de Início ou Em Ambas Como digitar O teclado na tela aparece automaticamente sempre que você precise digitar. Use o teclado para digitar textos, como informações de contato, e-mail e endereços da web. O teclado corrige erros de digitação, antecipa o que você está digitando e aprende à medida em que você o usa. Você também pode usar um teclado Apple Wireless Keyboard para digitar. Quando você utiliza um teclado externo, o teclado na tela não aparece. Consulte “Como usar um teclado Apple Wireless Keyboard” na página 33. Capítulo 3 Noções básicas 29Digitação de texto Dependendo do aplicativo que você estiver usando, o teclado inteligente pode sugerir correções automaticamente enquanto você digita para ajudá-lo a evitar palavras com erro de digitação. Para digitar texto: Toque em um campo de texto, como em uma nota ou um novo contato, para mostrar o teclado e, em seguida, toque nas teclas do teclado. Se tocar na tecla errada, você pode deslizar o dedo para a tecla certa. A letra não é digitada até que você retire o dedo da tecla. Apagar o caractere anterior Toque em . Digitar rapidamente um ponto final e espaço Toque duas vezes na barra de espaço. Para desativar esse recurso, abra Ajustes > Geral > Teclado. Digitar em letras maiúsculas Toque na tecla Maiúsculas antes de tocar em uma letra. Ou toque e mantenha a tecla Maiúsculas pressionada e deslize para uma letra. Fixar as maiúsculas Toque duas vezes na tecla Maiúsculas . A tecla Maiúsculas fica azul e todas as letras que digitar ficarão em letras maiúsculas. Toque a tecla Maiúsculas para desativar o comando fixar maiúsculas. Para desativar esse recurso, abra Ajustes > Geral > Teclado. Digitar números, sinais de pontua- ção ou símbolos Toque na tecla Numérica . Toque na tecla Símbolo para ver símbolos e sinais de pontuação adicionais. Digitar letras com acentos ou outros caracteres alternativos Toque e mantenha pressionada a letra relacionada, depois deslize para escolher uma variante. Usar a correção automática para digitar “’ll” Digite “lll”. Por exemplo, digite “youlll” para obter “you’ll”. Definir opções de digitação Abra Ajustes > Geral > Teclado. Para ocultar o teclado na tela Toque na tecla do Teclado . Ditado Em um iPad compatível com ditado, é possível ditar texto ao invés de digitá-lo com o teclado na tela. Por exemplo, você pode ditar uma mensagem no Mail ou uma nota nas Notas. Para usar o Ditado, o iPad deve estar conectado à Internet. 30 Capítulo 3 Noções básicasPara ativar o Ditado: Vá em Ajustes > Geral > Teclado > Ditado. Toque para começar o ditado. Toque para começar o ditado. Para ditar texto: No teclado na tela, toque em e dite o texto. Quando acabar, toque em novamente. Para adicionar a uma mensagem: Toque em novamente e continue a ditar. Para inserir pontuação: Diga o sinal de pontuação. Nota: O Ditado pode não estar disponível em todos os idiomas ou regiões, e os recursos podem variar de acordo com a região. Podem ser cobradas taxas sobre dados celulares. Como editar texto A tela Multi-Touch facilita a alteração do texto digitado. Uma lente de aumento na tela ajuda a posicionar o ponto de inserção exatamente onde você precisa. Os pontos de captura permitem selecionar mais ou menos texto. Também é possível cortar, copiar e colar textos e fotos dentro de aplicativos ou entre aplicativos. Para posicionar o ponto de inserção: Toque e mantenha o dedo na tela para fazer a lente de aumento aparecer e então arraste para posicionar o ponto de inserção. Para selecionar texto: Toque no ponto de inserção para exibir os botões de seleção. Toque em Selecionar para selecionar a palavra adjacente ou toque em Selecionar Tudo para selecionar o texto inteiro. Você também pode tocar duas vezes em uma palavra para selecioná-la. Arraste os pontos de seleção para selecionar mais ou menos texto. Em documentos apenas para leitura, como páginas da web ou mensagens que você receber, toque e mantenha pressionado para selecionar uma palavra. Pontos de captura Pontos de captura Cortar ou copiar texto Selecione o texto e toque em Cortar ou Copiar. Colar texto Toque no ponto de inserção depois toque em Colar para inserir o último texto que você cortou ou copiou. Ou, selecione o texto, depois toque em Colar para substituir o texto. Desfazer a última edição Agite o iPad. Capítulo 3 Noções básicas 31Deixar o texto em negrito, itálico ou sublinhado Quando disponível, toque em e depois em B/I/U. Buscar a definição de uma palavra Toque em uma palavra para selecioná-la e, em seguida, toque em Definir. Buscar palavras alternativas Toque em uma palavra, toque em Selecionar, toque em Sugerir e, em seguida, toque em uma palavra sugerida. Justificar o texto Quando disponível, selecione o texto que você deseja justificar e, em seguida, toque na seta esquerda ou na seta direita. Leiautes de teclado No iPad, você pode digitar com um teclado dividido que está na parte inferior da tela ou desacoplado e na parte central da tela. Para usar um teclado dividido Mantenha pressionada a tecla Teclado , deslize seu dedo para Dividir e depois, solte. Para mover o teclado Toque e mantenha pressionado , deslize seu dedo para Desacoplado para mover o teclado para a parte central da tela e depois, solte. Para retornar para um teclado completo Mantenha pressionada a tecla Teclado , deslize seu dedo para Acoplar e Juntar e depois, solte. Para retornar um teclado completo para a parte inferior da tela Mantenha pressionada a tecla Teclado , deslize seu dedo para Acoplar e depois, solte. Para ativar ou desativar o Teclado Dividido Abra Ajustes > Geral > Teclado > Dividir Teclado e, em seguida, toque em Ativar ou Desativar. Você pode utilizar os Ajustes para definir os leiautes do teclado de software da tela e para quaisquer teclados de hardware. Os leiautes disponíveis dependem do idioma do teclado. Consulte Apêndice B,“Teclados internacionais,” na página 140. Para cada idioma você pode escolher diferentes leiautes para o teclado de software na tela e para os teclados de hardware externos. O leiaute do teclado de software determina o leiaute do teclado na tela do iPad . O leiaute do teclado do hardware determina o leiaute de um Teclado Apple Wireless Keyboard conectado ao iPad. Consulte “Como usar um teclado Apple Wireless Keyboard” na página 33. Selecione um leiaute de teclado de hardware ou software Abra Ajustes > Geral > Internacional > Teclados, toque em um idioma e, em seguida, escolha um leiaute de teclado de software ou hardware. Para adicionar ou remover um teclado internacional Abra Ajustes > Geral > Internacional > Teclados. Para usar um teclado internacional Mantenha pressionada a tecla do Globo do teclado na tela para mostrar uma lista de idiomas possíveis e, em seguida, deslize seu dedo para escolher um idioma. Consulte Apêndice B,“Teclados internacionais,” na página 140. 32 Capítulo 3 Noções básicasCorreção automática e verificação ortográfica Em muitos idiomas, o iPad corrige erros automaticamente ou faz sugestões conforme você digita. Quando o iPad sugere uma palavra, você pode aceitar a sugestão sem interromper a digitação. Para aceitar a sugestão: Digite um espaço, um sinal de pontuação ou toque em retorno. Para rejeitar uma sugestão: Termine de digitar a palavra como deseja e, em seguida, toque no “x” ao lado da sugestão. Sempre que você rejeitar uma sugestão para a mesma palavra, o iPad fica mais propenso a aceitar a palavra. O iPad também sublinha as palavras que você já digitou e que talvez tenham erros de ortografia. Substituir uma palavra com erro de ortografia Toque na palavra e depois toque em uma das sugestões. Se a palavra que você quer não aparecer, redigite-a. Ativar ou desativar a verificação ortográfica automática Abra Ajustes > Geral > Teclado. Adicionar uma palavra ao dicionário Abra Ajustes > Geral > Teclado. Toque em Adicionar Novo Atalho. Digite a palavra no campo Frase, mas deixe o campo Atalho em branco. Isso adiciona a palavra ao dicionário do teclado e ela não será identificada como incorreta quando você a digitar. Atalhos Os atalhos permitem digitar apenas alguns caracteres em vez de uma palavra ou frase mais longa. O texto expandido aparece quando você digita o atalho. Por exemplo, o atalho "eac" se amplia para "Estou a caminho!" Para criar um atalho: Vá em Ajustes > Geral > Teclado e toque em Adicionar Novo Atalho. Para adicionar uma palavra ou frase ao dicionário do teclado para que o iPad não tente corrigi-la ou substituí-la, deixe o campo Atalho em branco. Para editar um atalho: Abra Ajustes > Geral > Teclado e toque no atalho. Como usar um teclado Apple Wireless Keyboard Além do teclado na tela, você também pode usar um teclado Apple Wireless Keyboard com oiPad. O teclado Apple Wireless Keyboard conecta-se através do Bluetooth e, para isso, você deverá emparelhar o teclado com o iPad. Consulte “Como emparelhar dispositivos Bluetooth” na página 39. Uma vez que o teclado esteja emparelhado com o iPad, ele se conecta sempre que o teclado estiver no raio de alcance (até 10 metros). Você saberá que o teclado está conectado se o teclado da tela não aparecer quando você tocar em um campo de texto. Capítulo 3 Noções básicas 33Para alternar o idioma ao utilizar um teclado de hardware: Mantenha pressionada a tecla Comando e, em seguida, toque na barra de espaços para exibir uma lista de idiomas disponíveis. Toque na barra de espaço novamente para selecionar um idioma diferente. Para desconectar um teclado sem fio do iPad: Mantenha pressionado o botão de força do teclado até que a luz verde se apague. O iPad desconecta o teclado quando ele estiver fora de alcance. Para desemparelhar um teclado sem fio do iPad: Em Ajustes, escolha Geral > Bluetooth, toque em ao lado do nome do dispositivo e, em seguida, toque em "Esquecer este Dispositivo". É possível aplicar leiautes diferentes a um teclado sem fio. Consulte Apêndice B,“Teclados internacionais,” na página 140 e “Leiautes de teclado” na página 32. Como buscar Você pode fazer buscas em muitos aplicativos integrados do iPad incluindo o Mail, o Calendário, a Música, o iPod, o Vídeo, o Notas e os Contatos. Faça buscas em um aplicativo individual ou em todos os aplicativos de uma só vez utilizando o Spotlight. Para abrir a Busca: Na página principal da tela de Início, passe o dedo para a direita ou pressione o botão de Início . Na página de Busca, você pode pressionar o botão Início para voltar à pá- gina principal da tela Início. Para buscar no iPad: Na página de Busca, digite o texto no campo de busca. Os resultados da busca aparecem automaticamente à medida que você digita. Toque em Buscar para que o teclado desapareça e você possa ver mais resultados. Toque em um item na lista de resultados para abri-lo. Os ícones à esquerda dos resultados da busca permitem saber de qual aplicativo os resultados vieram. No topo da lista, o iPad mostra os seus resultados mais relevantes baseado em buscas anteriores. Na parte inferior da lista, os resultados de pesquisa também incluem opções de busca na web ou na Wikipédia. Aqui está uma lista dos aplicativos buscados e qual informação é buscada dentro da cada aplicativo: 34 Capítulo 3 Noções básicasAplicativo O que é buscado Contatos Nome, sobrenome e nomes de empresas Mail Campos Para, De e Assunto de todas as contas (o texto das mensagens não é buscado) Calendário Títulos de eventos, convidados, locais e notas Música Músicas (nomes das músicas, artistas e álbuns) e os títulos de podcasts, vídeos e audiolivros Notas Texto das notas Mensagens Nomes e texto de mensagens Lembretes Títulos A Busca também busca os nomes de aplicativos integrados e instalados no iPad. Se você tiver muitos aplicativos, você pode usar o Spotlight para localizá-los e abri-los. Para abrir um aplicativo da Busca: Digite o nome inteiro ou parcial do aplicativo e depois toque para abri-lo. Você pode escolher quais aplicativos são buscados e a ordem na qual eles são buscados. Em Ajustes, abra Geral > Busca do Spotlight. Impressão O iPad pode imprimir, sem fio, em impressoras compatíveis com AirPrint. Você pode imprimir a partir dos seguintes aplicativos integrados do iPad:  Mail—mensagens de e-mail e anexos visíveis  Fotos e Câmera – fotos  Safari—páginas web, arquivos PDF e anexos visíveis  iBooks—arquivos PDF  Notas – a nota exibida no momento  Mapas – o mapa visualizado na tela Outros aplicativos disponíveis na App Store também podem ser compatíveis com o AirPrint. Uma impressora compatível com o AirPrint não necessita um software de impressão; ela apenas precisa estar conectada à mesma rede Wi-Fi que o iPad. Se você não tem certeza de que sua impressora é compatível com o AirPrint, consulte sua documentação. Para obter informações sobre o AirPrint, visite o site support.apple.com/kb/ HT4356?viewlocale=pt_BR. Como imprimir um documento O AirPrint utiliza sua rede Wi-Fi para enviar trabalhos de impressão, sem fios, à sua impressora. O iPad e a impressora devem estar na mesma rede Wi-Fi. Para imprimir um documento: 1 Toque em ou (dependendo do aplicativo sendo usado) e depois toque em Imprimir. 2 Toque em Selecionar para selecionar uma impressora. Capítulo 3 Noções básicas 353 Defina as opções da impressora como a quantidade de cópias e saída frente e verso (se for compatível com a impressora). Alguns aplicativos também permitem que você defina um intervalo de páginas a serem impressas. 4 Toque em Imprimir. Se você clicar duas vezes no botão de Início durante a impressão de um documento, o aplicativo Impressão aparece como o aplicativo mais recente. Um símbolo com o ícone mostra quantos documentos estão prontos para impressão, incluindo o documento sendo impresso no momento. Ver o estado de um trabalho de impressão Clique duas vezes no botão de Início , toque no ícone Impressão e, em seguida, selecione um trabalho de impressão. Cancelar um trabalho de impressão Clique duas vezes no botão de Início , toque no ícone Impressão, selecione o trabalho de impressão e, em seguida, toque em Cancelar Impressão. 36 Capítulo 3 Noções básicasCompartilhamento de Arquivos O Compartilhamento de Arquivos permite transferir arquivos com o Cabo do Conector Dock para USB entre o iPad e o computador, usando o iTunes. É possível compartilhar arquivos criados com um aplicativo compatível salvo num formato compatível. Os aplicativos compatíveis com o compartilhamento de arquivos aparecem na lista Aplicativos de Compartilhamento de Arquivos no iTunes. Para cada aplicativo, a lista Arquivos exibe os documentos que estão no iPad. Consulte a documentação do aplicativo para saber como ele compartilha os arquivos; nem todos os aplicativos são compatíveis com este recurso. Para transferir um arquivo do iPad para o computador: No iTunes, vá até o painel de Aplicativos do dispositivo. Na seção Compartilhamento de Arquivos, selecione um aplicativo na lista. À direita, selecione o arquivo que deseja transferir e clique em "Salvar para". Para transferir um arquivo do computador para o iPad: No iTunes, vá até o painel de Aplicativos do dispositivo. Na seção Compartilhamento de Arquivos, selecione um aplicativo e clique em Adicionar. O arquivo será transferido imediatamente para o dispositivo e poderá ser usado com o aplicativo selecionado. Para apagar um arquivo do iPad: No iTunes, vá até o painel de Aplicativos do dispositivo. Selecione o arquivo na lista Arquivos da seção Compartilhamento de arquivos do painel Aplicativos e, em seguida, pressione a tecla Apagar. Notificações A Central de Notificações exibe todos os alertas em um lugar, incluindo alertas sobre:  Lembretes  Eventos do calendário  Novos e-mails  Novas mensagens  Pedidos de amizade (Game Center) Os alertas também aparecem na tela bloqueada ou rapidamente no topo da tela, se você estiver usando o iPad. Você pode ver todos os alertas atuais na Central de Notificações. Capítulo 3 Noções básicas 37Exibir a Central de Notificações Passe o dedo para baixo, a partir do topo da tela. Responder a um alerta na Central de Notificações Toque no alerta. Responder a um alerta na tela bloqueada Passe o dedo sobre o alerta, da esquerda para a direita. Remover um alerta da Central de Notificações Toque em e depois em Limpar. Definir opções de notificação Vá em Ajustes > Notificações. Twitter Inicie uma sessão na sua conta do Twitter (ou crie uma conta nova) em Ajustas para ativar os Tuítes com anexos nos seguintes aplicativos:  Câmera ou Fotos – com uma foto do seu álbum Rolo da Câmera  Safari – com uma página da web  Mapas – com uma localização  YouTube – com um vídeo Para iniciar uma sessão numa conta do Twitter (ou criar uma): 1 Em Ajustes > Twitter. 2 Digite o nome de usuário e a senha da conta existente, ou toque em Criar Nova Conta. Para adicionar outra conta, toque em Adicionar Conta. Tuitar uma foto, vídeo ou página da web Visualize o item, toque em e depois toque em Tuitar. Se não estiver aparecendo, toque na tela. Para incluir a sua localização, toque em Adicionar Localização. Os Serviços de Localização devem estar ativados. Vá em Ajustes > Serviços de Localização. Tuitar uma localização dos Mapas Toque na localização, toque em , depois toque em Compartilhar Mapa e, em seguida, toque em Tuitar. Os Serviços de Localização devem estar ativados. Vá em Ajustes > Serviços de Localização. Adicionar nomes de usuário e fotos do Twitter aos seus contatos Vá em Ajustes > Twitter e toque em Atualizar Contatos. Ativar ou desativar o Twitter nos aplicativos Fotos ou Safari Abra Ajustes > Twitter. Adicionar sua localização atual Adicionar sua localização atual Anexo Anexo Caracteres restantes disponíveis Caracteres restantes disponíveis 38 Capítulo 3 Noções básicasQuando você está escrevendo um Tuíte, o número no canto inferior direito da tela mostra o nú- mero de caracteres restantes que podem ser digitados. Observe que os anexos usam parte dos 140 caracteres de um Tuíte. Você pode instalar e usar o aplicativo do Twitter para tuitar, ver a sua linha do tempo, buscar os assuntos do momento e muito mais. Em ajustes, abra Twitter e, em seguida, toque em Instalar. Para saber como usar o aplicativo do Twitter, abra o aplicativo, toque no botão Mais (...), toque em "Contas & Configurações" e depois toque em Manual. Como usar o AirPlay Você pode transmitir música, fotos e vídeo sem fio para a sua TV de alta definição ou alto-falantes usando o AirPlay e o Apple TV. Você também pode usar o AirPlay para transmitir áudio para uma estação base Airport Express ou AirPort Extreme. Outros receptores compatíveis com AirPlay são disponibilizados por outras marcas. Visite a Apple Store on-line para obter mais informações. O iPad e o dispositivo compatível com AirPlay devem estar na mesma rede Wi-Fi. Para transmitir conteúdo para um dispositivo compatível com o AirPlay: Inicie o vídeo, a apresentação de slides ou a música, toque em e escolha o dispositivo AirPlay. Quando a transmissão começar, você poderá sair do aplicativo que está reproduzindo o conteúdo. Acessar rapidamente os controles do AirPlay Quando a tela estiver ligada, pressione duas vezes o botão Início e role para a esquerda até o final da barra de multitarefas. Alternar a reprodução de volta ao iPad Toque em e escolha iPad. Você pode espelhar a tela do iPad (iPad 2 ou posterior) em uma TV com o Apple TV. Tudo o que aparece na tela do iPad é exibido na TV. Para espelhar a tela do iPad em uma TV: Toque em na extremidade esquerda da barra de multitarefas, escolha um Apple TV e toque no botão que aparece. Uma barra azul aparecerá no topo do iPad quando esse recurso estiver ativado. Também é possível exibir a tela do iPad em uma TV usando um cabo. Consulte “Como assistir vídeos em uma TV” na página 69. Como usar os dispositivos Bluetooth Você pode usar o iPad com o teclado Apple Wireless Keyboard e com outros dispositivos Bluetooth, como fones de ouvido Bluetooth. Para obter os perfis Bluetooth compatíveis, visite o site support.apple.com/kb/HT3647?viewlocale=pt_BR. Como emparelhar dispositivos Bluetooth Primeiro você deve emparelhar um dispositivo Bluetooth (como o teclado ou os fones de ouvido) com o iPad, antes de poder usá-lo. Para emparelhar um dispositivo Bluetooth com o iPad: 1 Siga as instruções fornecidas com o dispositivo para torná-lo visível. 2 Nos Ajustes, escolha Geral > Bluetooth e ative a opção Bluetooth. 3 Selecione o dispositivo e, caso solicitado, digite o código de acesso ou o número PIN. Consulte as instruções sobre o código de acesso ou PIN que acompanham o dispositivo. Capítulo 3 Noções básicas 39Nota: Antes de emparelhar um teclado Apple Wireless Keyboard, pressione o botão de alimenta- ção para ligar o teclado. Você pode emparelhar apenas um teclado Apple Wireless Keyboard de cada vez com o iPad. Para emparelhar um teclado diferente, primeiro você deve desemparelhar o atual. Depois de emparelhar seu teclado com o iPad, o nome do produto e um ícone Bluetooth aparecem na tela. Depois de emparelhar seus fones de ouvido com o iPad, o nome do produto e um ícone de áudio Bluetooth aparecem na tela quando você estiver visualizando os controles de reprodução de áudio ou vídeo. Toque em para mudar para uma saída de áudio diferente, como o alto-falante interno. Para usar o teclado na tela novamente, desative o Bluetooth (em Ajustes > Geral > Bluetooth), ou pressione a tecla Ejetar no teclado Bluetooth. Estado do Bluetooth O ícone do Bluetooth aparece na barra de estado do iPad, situada na parte superior da tela:  (branco): O Bluetooth está ativado e emparelhado com um dispositivo.  (cinza): O Bluetooth está ativado e emparelhado com um dispositivo, mas o dispositivo está fora de alcance ou desativado.  Sem ícone Bluetooth: O Bluetooth está desativado ou não está emparelhado com um dispositivo. Como desemparelhar um dispositivo Bluetooth do iPad Se você emparelhar o iPad com um dispositivo Bluetooth e depois quiser usar outro dispositivo do mesmo tipo no lugar, você deve desemparelhar o primeiro dispositivo. Para desemparelhar um dispositivo Bluetooth: Abra Ajustes > Geral > Bluetooth e ative a opção Bluetooth. Escolha o dispositivo, depois toque em “Esquecer este Dispositivo”. Recursos de segurança Os recursos de segurança ajudam a proteger as informações do iPad, impedindo que sejam acessadas por outras pessoas. Códigos de acesso e proteção de dados Por segurança, você pode configurar um código que precisará ser digitado sempre que você ativar ou interromper o repouso do iPad. Para definir um código: Abra Ajustes > Geral > Bloqueio por Código > Ativar Código. Insira um código de 4 dígitos e, em seguida, insira-o novamente para comprová-lo. O iPad solicitará que você insira o código para desbloqueá-lo ou para exibir os ajustes de bloqueio de código. A configuração de um código ativa a proteção de dados, a qual utiliza seu código de acesso como chave para criptografar mensagens de e-mail e seus anexos armazenados no iPad. (A proteção de dados também pode ser usada por alguns aplicativos disponíveis na App Store.) Um aviso na parte inferior da tela Bloqueio por Código, em Ajustes, mostra quando a proteção de dados está ativada. Para aumentar a segurança, desative o Código Simples (um número de quatro dígitos) e utilize um código mais complexo que contenha uma combinação de números, letras, pontuação e caracteres especiais. Consulte “Bloqueio Automático” na página 133. 40 Capítulo 3 Noções básicasBuscar seu iPad O recurso Buscar iPad pode ajudá-lo a localizar um iPad perdido usando um iPhone, iPod touch ou outro iPad. Você também pode utilizar o recurso BuscariPad usando um Mac ou PC com um navegador com a sessão iniciada no site www.icloud.com ou www.me.com. O aplicativo Buscar iPad inclui:  Buscar em um mapa: Visualize a localização aproximada do seu iPad em um mapa em tela cheia.  Exibir uma Mensagem ou Reproduzir um Som: Escreve uma mensagem que aparece no seu iPad ou reproduz um som por 2 minutos.  Bloqueio de Código Remoto: Bloqueia remotamente o seu iPad e cria um código de acesso de 4 dígitos, caso você não tenha definido um anteriormente.  Limpeza Remota: Protege sua privacidade apagando todas as informações e mídia do seu iPad e restaurando o iPadaos seus ajustes originais de fábrica. Importante: Antes de poder utilizar estes recursos, você deve ativar o recurso Buscar iPad nos ajustes do iCloud ou do MobileMe no seu iPad. O recurso Buscar iPad só pode ser ativado em uma conta. Para ativar o recurso Buscar iPad usando o iCloud Abra Ajustes > iCloud e ative a opção Buscar iPad. Para ativar o recurso Buscar iPad usando o MobileMe Abra ajustes > Mail, Contatos e Calendários, toque na sua conta MobileMe e ative o recurso Buscar iPad. O recurso Buscar iPad utiliza a Wi-Fi para localizar o seu iPad. Se a Wi-Fi estiver desativada ou se o seu iPad não estiver conectado a uma rede Wi-Fi, o recurso Buscar iPad não poderá encontrá-lo. Consulte “Como usar o iCloud” na página 20. Capítulo 3 Noções básicas 41Safari 4 Como visualizar páginas da web Visualizar os favoritos ou a Lista de Leitura Visualizar os favoritos ou a Lista de Leitura Abrir uma nova página. Abrir uma nova página. Buscar na web e na página atual. Buscar na web e na página atual. Digitar um endereço da web (URL). Digitar um endereço da web (URL). Toque duas vezes em um item ou separe e junte dois dedos para ampliar ou reduzir. Toque duas vezes em um item ou separe e junte dois dedos para ampliar ou reduzir. Para visualizar uma página da web: Toque no campo de endereço (na barra de título), digite o endereço web e depois toque em Ir. Você pode visualizar páginas da web na orientação vertical ou horizontal. Apagar o texto no campo de endereço Toque em . Para rolar por uma página web Arraste para cima, para baixo ou para os lados. Rolar dentro de um quadro em uma página da web Role com dois dedos dentro do quadro. Abrir uma nova página Toque em . Você pode ter até nove páginas abertas ao mesmo tempo. 42Ir para outra página Toque em uma aba da parte superior da página. Para interromper o carregamento de uma página web Toque em no campo de endereço. Para recarregar uma página web Toque em no campo de endereço. Fechar uma página Toque em na aba da página. Proteger informações privadas e impedir que alguns sites rastreiem seu comportamento Vá em Ajustes > Safari e ative a opção Navegação Privada. Definir opções do Safari Vá em Ajustes > Safari. Links Para seguir um link em uma página da web: Toque no link. Abrir um link em uma nova aba Toque no link e mantenha-o pressionado e depois toque em “Abrir em Nova Aba”. Ver o endereço de destino de um link Mantenha o link pressionado. Dados detectados, como números de telefone e endereços de e-mail, também podem aparecer como links em páginas da web. Mantenha um link pressionado para ver as opções disponíveis. Consulte “Como usar links e dados detectados” na página 48. Lista de Leitura A Lista de Leitura permite juntar links de páginas da web para lê-las mais tarde. Para adicionar um link à página atual: Toque em , depois toque em "Adicionar à Lista de Leitura". Para adicionar um link à lista de leitura: Toque no link e mantenha-o pressionado e, em seguida, selecione "Adicionar à Lista de Leitura". Visualizar sua lista de leitura Toque em e depois em Lista de Leitura. Usar o iCloud para manter sua lista de leitura atualizada nos seus computadores e dispositivos iOS Vá em Ajustes > iCloud e ative a opção Favoritos. Consulte “Como usar o iCloud” na página 20. Leitor O Leitor exibe artigos da web de forma ordenada e sem anúncios, para que você possa ler sem distrações. Em uma página da web com um artigo, você pode usar o Leitor para visualizar apenas o artigo. Para visualizar um artigo no Leitor: Toque no botão Leitor, caso ele apareça no campo de endereço. Ajustar o tamanho da fonte Toque em . Imprimir ou compartilhar um artigo ou adicioná-lo aos favoritos, à Lista de Leitura ou à tela de Início Toque em . Retornar à visualização normal Toque em Leitor. Capítulo 4 Safari 43Como digitar texto e preencher formulários Para digitar texto: Toque num campo de texto para exibir o teclado. Mover-se para outro campo de texto Toque no campo de texto ou nos botões Seguinte ou Anterior. Enviar um formulário Toque em Ir ou em Buscar, ou no link da página, se disponível. Para obter ajuda ao preencher formulários, ative o Preenchimento Automático em Ajustes > Safari > Preenchimento Automático. Como buscar O campo de busca no canto superior direito permite buscar na web e na página ou PDF atual. Para buscar na web e na página ou PDF atual: Digite texto no campo de busca.  Para pesquisar na web: Toque em uma das sugestões que aparecem ou toque em Buscar.  Para buscar o texto na página ou PDF atual: Role até a parte inferior da página e toque na entrada abaixo de Nesta Página. A primeira ocorrência é destacada. Para encontrar ocorrências posteriores, toque em . Alterar o buscador Vá em Ajustes > Safari > Buscador. Favoritos e histórico Quando você salva um favorito, pode editar seu título. Os favoritos são salvos geralmente na parte superior dos Favoritos. Toque em Favoritos para escolher outra pasta. Adicionar uma página da web aos favoritos: Abra a página, toque em e depois em Adicionar Favorito. Para visualizar as páginas web anteriores (histórico): Toque em e depois em Histórico. Para limpar o histórico, toque em Limpar. Abrir uma página da web marcada como favorito Toque em . Mostrar a barra de favoritos Toque em no campo de endereço. Para sempre exibir a barra de favoritos, abra Ajustes > Safari, abaixo de Geral. Editar um favorito ou uma pasta de favoritos Toque em , selecione a pasta que possui o favorito ou a pasta que deseja editar e, em seguida, toque em Editar. Use o iCloud para manter os favoritos atualizados nos seus computadores e dispositivos iOS Vá em Ajustes > iCloud e ative a opção Favoritos. Consulte “Como usar o iCloud” na página 20. Sincronizar os favoritos com o navegador em seu computador Consulte “Como sincronizar com o iTunes” na página 22. Como imprimir páginas web, PDFs e outros documentos Para imprimir uma página da web, um PDF ou um documento da Visualização Rápida: Toque em e depois em Imprimir. Para obter mais informações, consulte “Como imprimir um documento” na página 35. 44 Capítulo 4 SafariWeb clips Você pode criar web clips, que aparecem como ícones na página de Início. Ao abrir um web clip, o Safari amplia automaticamente a área da página web que foi exibida no momento que você salvou o web clip. Para adicionar um web clip: Abra a página da web e toque em . Em seguida, toque em "Adicionar à Tela de Início". A não ser que a página da web possua um ícone personalizado, essa imagem também será usada no ícone do web clip na tela de Início. Os backups dos web clips são realizados pelo iCloud e pelo iTunes, mas eles não são sincronizados pelo iTunes ou pelo MobileMe. Eles também não são enviados a outros dispositivos através do iCloud. Capítulo 4 Safari 45Mail 5 Como verificar e ler e-mails No Mail, a tela Caixas de Correio fornece acesso rápido a todas as suas caixas de entrada e outras caixas de correio. Quando você abre uma caixa de correio, o Mail recupera e exibe as mensagens mais recentes. É possível definir o número de mensagens recuperadas nos ajustes do Mail. Consulte “Contas e ajustes do Mail” na página 50. Passe o dedo para revelar a lista de mensagens. Passe o dedo para revelar a lista de mensagens. Obter novas mensagens. Obter novas mensagens. Revelar a lista de mensagens No modo vertical, passe o dedo da esquerda para a direita para mostrar a lista de mensagens da caixa de correio atual. Em seguida, toque em Caixas de Correio para ir para a lista de caixas de correio. Organizar as mensagens por encadeamento Abra Ajustes > Mail, Contatos, Calendários. Se você organizar mensagens por encadeamento, as mensagens relacionadas aparecem como uma entrada única na caixa de correio. Consulte “Contas e ajustes do Mail” na página 50. Verificar se há novas mensagens Escolha uma caixa de correio ou toque em a qualquer momento. Carregar mais mensagens Role para o final da lista de mensagens e toque em Carregar Mais Mensagens. 46Ampliar parte de uma mensagem Toque duas vezes em uma área da mensagem. Toque duas vezes novamente para reduzir. Ou separe ou junte dois dedos para ampliar ou reduzir. Redimensione uma coluna de texto para que se ajuste à tela Toque duas vezes no texto. Ver todos os destinatários de uma mensagem Toque em Detalhes. Pressione o nome ou o endereço de e-mail para ver as informações de contato do destinatário. Em seguida, toque em um número de telefone ou endereço de e-mail para contatar a pessoa. Adicionar um destinatário de e-mail à sua lista de contatos Toque na mensagem e, se for necessário, toque em Detalhes para ver os destinatários. Depois toque em um nome ou endereço de e-mail e toque em Criar Novo Contato ou "Adicionar a Contato". Sinalizar ou marcar uma mensagem como não lida Abra a mensagem e, se necessário, toque em Detalhes. Em seguida, toque em Marcar. Para marcar diversas mensagens como não lidas, consulte “Como organizar os e-mails” na página 49. Abrir um convite para reunião Toque no convite. Consulte “Como responder a convites” na página 75. Como trabalhar com diversas contas Se você configurar mais de uma conta, a seção Contas na tela Caixas de Correio permitirá que você acesse essas contas. Você também pode tocar em Todas para ver todas as mensagens recebidas em uma única lista. Para obter informações sobre adicionar contas, consulte “Contas e ajustes do Mail” na página 50. Ao escrever uma nova mensagem, toque no campo “De” e selecione a conta que deseja usar para enviar a mensagem. Como enviar um e-mail Você pode enviar uma mensagem de e-mail a qualquer pessoa que possua um endereço de e-mail. Para escrever uma mensagem: Toque em . Adicionar um destinatário dos Contatos Digite um nome ou um endereço de e-mail no campo "Para" ou toque em . Reorganizar os destinatários Para mover um destinatário de um campo para outro (por exemplo, do campo "Para" para o campo "Cc"), arraste o nome do destinatário para o novo local. Deixar o texto em negrito, itálico ou sublinhado Toque no ponto de inserção para exibir os botões de seleção, depois toque em Selecionar. Arraste os pontos para selecionar o texto que deseja estilizar. Toque em e depois em B/I/U. Toque em Negrito, Itálico ou Sublinhado para aplicar o estilo. Enviar uma foto ou vídeo em uma mensagem de e-mail Em Fotos, escolha uma foto ou vídeo, toque em , depois toque em Enviar Foto por E-mail ou em Enviar Vídeo por E-mail. Você também pode copiar e colar fotos e vídeos. Para enviar várias fotos ou vídeos, toque em durante a visualização de miniaturas em um álbum. Toque para selecionar as fotos e vídeos, toque em Compartilhar e, em seguida, toque em E-mail. Capítulo 5 Mail 47Como salvar um rascunho de uma mensagem para terminá-la mais tarde Toque em Cancelar e depois toque em Salvar. A mensagem será salva na caixa Rascunhos. Toque e mantenha pressionado para acessá-la rapidamente. Responder uma mensagem Toque em e depois em Responder. As imagens ou arquivos anexos da mensagem original não são incluídos na resposta. Para incluir os anexos, encaminhe-o em vez de responder a mensagem. Citar parte da mensagem que você está respondendo ou encaminhando Toque e mantenha pressionado para selecionar o texto. Arraste os pontos de seleção para selecionar o texto que você deseja incluir na resposta e toque em . Para alterar o recuo do texto citado, toque e mantenha pressionado para selecionar o texto, depois toque em . Toque em Nível de Citação, depois toque em Aumentar ou Diminuir. Encaminhar uma mensagem Abra a mensagem e toque em e, em seguida, toque em Encaminhar. Compartilhar informações de contato Em Contatos, escolha um contato e toque em Compartilhar Contato na parte inferior da tela Informações. Como usar links e dados detectados O iPad detecta links da web, números de telefone, endereços de e-mail, datas e outros tipos de informação que você pode usar para abrir uma página da web, criar uma mensagem de e-mail pré-endereçada, criar ou adicionar informações a um contato ou realizar outras ações úteis. Os dados detectados aparecem como um texto sublinhado em azul. Toque nos dados para usar a ação padrão ou toque e mantenha pressionado para ver outras ações. Por exemplo, você pode exibir um endereço nos Mapas ou adicioná-lo aos Contatos. Como visualizar os anexos O iPad mostra os anexos de imagem nos formatos usados mais frequentemente (JPEG, GIF e TIFF) alinhados com o texto das mensagens de e-mail. O iPad pode reproduzir vários tipos de anexos de áudio, como MP3, AAC, WAV e AIFF. Você pode transferir e visualizar arquivos (como PDF, pá- ginas web, textos, documentos do Pages, Keynote, Numbers, Microsoft Word, Excel e PowerPoint) que estejam anexados às mensagens que receber. Para visualizar um arquivo anexo: Toque no anexo para abri-lo na Visualização Rápida. Talvez seja necessário aguardar enquanto o arquivo é transferido antes de visualizá-lo. Abrir um arquivo anexo Toque e mantenha pressionado o anexo e, em seguida, escolha um aplicativo para abri-lo. Se o arquivo não for compatível com nenhum aplicativo nem com a Visualização Rápida, você poderá ver o nome do arquivo, mas não poderá abri-lo. Salvar uma foto ou vídeo anexado Toque na foto ou vídeo e mantenha-o pressionado; depois, toque em Salvar a Imagem ou em Salvar Vídeo. O item será salvo no álbum Rolo da Câmera, no aplicativo Fotos. A Visualização Rápida é compatível com os seguintes tipos de documentos: .doc, .docx Microsoft Word .htm, .html página web .key Keynote 48 Capítulo 5 Mail.numbers Numbers .pages Pages .pdf Pré-Visualização, Adobe Acrobat .ppt, .pptx Microsoft PowerPoint .rtf Formato RTF .txt texto .vcf informações de contato .xls, .xlsx Microsoft Excel Como imprimir mensagens e anexos Você pode imprimir mensagens de e-mail e anexos que podem ser exibidos na Visualização Rápida. Para imprimir uma mensagem de e-mail: Toque em e depois em Imprimir. Imprimir uma imagem da mensagem Mantenha pressionada a imagem e, em seguida, toque em Salvar Imagem. Então abra o aplicativo Fotos e imprima a imagem no álbum Rolo da Câmera. Imprimir um anexo Toque no anexo para exibi-lo na Visualização Rápida, depois toque em e, em seguida, toque em Imprimir. Para obter mais informações, consulte “Impressão” na página 35. Como organizar os e-mails Você pode organizar mensagens em qualquer caixa de correio, pasta ou janela de resultados de busca. É possível apagar mensagens ou marcá-las como lidas. Você também pode mover mensagens de uma caixa de correio a outra da mesma conta ou entre diferentes contas. É possível adicionar, apagar ou renomear as caixas de correio e as pastas. Para apagar uma mensagem: Abra a mensagem e toque em . Você também pode apagar uma mensagem diretamente na lista de mensagens da caixa de correio. Para fazer isso, passe o dedo para a direita ou para a esquerda sobre o título da mensagem e depois toque em Apagar. Algumas contas de e-mail permitem arquivar as mensagens ao invés de apagá-las. Quando a mensagem é arquivada, ela é movida da Caixa de Entrada para a pasta Todos os E-mails. Ative ou desative o arquivamento em Ajustes > Mail, Contatos, Calendários. Recuperar uma mensagem As mensagens apagadas são movidas para a caixa Lixo. Para alterar por quanto tempo as mensagens são mantidas no Lixo antes de serem apagadas permanentemente, vá em Ajustes > Mail, Contatos, Calendários. Depois toque em Avançado. Apagar ou mover diversas mensagens Enquanto estiver visualizando uma lista de mensagens, toque em Editar, selecione as mensagens que deseja apagar e depois toque em Mover ou Apagar. Mover uma mensagem para outra caixa de correio ou pasta Enquanto estiver visualizando uma mensagem, toque em e depois escolha uma caixa de correio ou pasta. Adicionar uma caixa de correio Abra a lista de caixas de correio, toque em Editar e depois em Nova Caixa. Capítulo 5 Mail 49Apagar ou renomear uma caixa de correio Abra a lista de caixas de correio, toque em Editar e depois toque em uma caixa de correio. Digite um novo nome ou escolha uma nova localização para a caixa de correio. Toque em Apagar Caixa para apagar a caixa e todo o seu conteúdo. Sinalizar e marcar diversas mensagens como lidas Enquanto estiver visualizando uma lista de mensagens, toque em Editar, selecione as mensagens desejadas e depois toque em Marcar. Escolha Sinalizar ou Marcar como Lida. Como buscar e-mails Você pode buscar nos campos Para, De e Assunto e no texto das mensagens de e-mail. O Mail busca as mensagens transferidas na caixa de correio aberta no momento. Em contas de e-mail do iCloud, do Exchange e algumas contas IMAP, você pode também buscar mensagens do servidor. Para buscar mensagens de e-mail: Abra uma caixa de correio, role até o topo e digite o texto no campo Buscar. Toque em De, Para, Assunto ou Tudo para escolher os campos nos quais deseja buscar. As mensagens no servidor também serão buscadas, caso a sua conta de e-mail seja compatível com esse recurso. As mensagens do Mail também podem ser incluídas nas buscas a partir da tela Início. Consulte “Como buscar” na página 34. Contas e ajustes do Mail Contas Para configurar o Mail e sua conta de e-mail, abra os Ajustes > Mail, Contatos, Calendários. Você pode configurar:  iCloud  Microsoft Exchange  Gmail  Yahoo!  AOL  Microsoft Hotmail  MobileMe  Outros sistemas de correio POP e IMAP Alguns ajustes dependem do tipo de conta que você está configurando. Seu provedor de acesso ou o administrador de sistema podem fornecer as informações que devem ser inseridas. Para alterar os ajustes de uma conta: Abra os Ajustes > Mail, Contatos, Calendários, escolha uma conta e depois faça as alterações desejadas. 50 Capítulo 5 MailParar de usar uma conta Abra os Ajustes > Mail, Contatos, Calendários, escolha uma conta, depois desative um serviço de conta (como Mail, Calendários ou Notas). Se um serviço de conta estiver desativado, o iPad não exibirá ou sincronizará informações com o serviço de conta até que você volte a ativá-lo. Isso é bom caso você não queira receber e-mails de trabalho enquanto está de férias, por exemplo. Armazenar rascunhos, mensagens enviadas e mensagens apagadas Para contas IMAP, você pode alterar o local de armazenamento das mensagens. Vá em Ajustes > Mail, Contatos, Calendários, escolha uma conta IMAP e toque em Avançado. Escolher um local para as caixas Rascunhos, Enviadas ou Apagadas. Definir por quanto as mensagens são mantidas antes de serem apagadas permanentemente Abra os Ajustes > Mail, Contatos, Calendários, escolha uma conta e toque em Avançado. Toque em Remover e escolha uma opção: Nunca, após um dia, uma semana ou um mês. Alterar os ajustes do servidor de e-mail Abra os Ajustes > Mail, Contatos, Calendários e escolha uma conta. Peça ao administrador da sua rede ou ao seu provedor de acesso à Internet os ajustes corretos. Alterar os ajustes de SSL e senha Abra os Ajustes > Mail, Contatos, Calendários, escolha uma conta e toque em Avançado. Peça ao administrador da sua rede ou ao seu provedor de acesso à Internet os ajustes corretos. Para ativar ou desativar o arquivamento de mensagens Abra os Ajustes > Mail, Contatos, Calendários e escolha uma conta. Consulte “Como organizar os e-mails” na página 49. Apagar uma conta Abra os Ajustes > Mail, Contatos, Calendários, escolha uma conta, depois role para baixo e toque em Apagar Conta. Todos os e-mails e as informações dos contatos, calendários e favoritos sincronizadas com a conta serão removidas do iPad. Enviar mensagens assinadas e criptografadas Abra os Ajustes > Mail, Contatos, Calendários, escolha uma conta e toque em Avançado. Ative a opção S/MIME e selecione os certificados para assinar e criptografar as mensagens enviadas. Para instalar certificados, obtenha um perfil de configuração com o administrador do sistema, transfira os certificados no site do emissor usando o Safari ou receba-os como anexos do Mail. Definir ajustes do Push Abra os Ajustes > Mail, Contatos, Calendários > Obter Novos Dados. A tecnologia Push fornece novas informações quando o iPad está conectado à Internet (mas pode haver alguns atrasos). Você pode desativar o Push para suspender a entrega de e-mails e outras informações ou para economizar a bateria. Quando o Push estiver desativado, use o ajuste Obter Novos Dados para determinar a frequência de solicitação dos dados. Para manter uma melhor autonomia da bateria, não obtenha os dados com muita frequência. Ajustes do Mail Para alterar ajustes que se aplicam a todas as contas, abra Ajustes > Mail, Contatos, Calendários. Para alterar os sons que são reproduzidos quando uma mensagem é enviada ou recebida: Abra Ajustes > Sons. Capítulo 5 Mail 51Mensagens 6 Como enviar e receber mensagens Usando o aplicativo Mensagens e o serviço iMessage integrado, você pode enviar mensagens de texto por conexões de dados de celular ou Wi-Fi a outros usuários do iOS 5. As mensagens podem incluir fotos, vídeos e outras informações, permitem que você veja quando outra pessoa está digitando e permitem que outras pessoas sejam avisadas quando você tiver lido sua mensagem. Como as iMessages são exibidas em todos os dispositivos iOS 5 que iniciarem a sessão na mesma conta, você pode iniciar uma conversa em um dos seus dispositivos e continuá-la em outro. As iMessages também são criptografadas. Nota: Cobranças por dados celulares ou taxas adicionais podem ser cobradas. Para enviar uma mensagem de texto: Toque em , depois toque em e escolha um contato, digite um nome para buscar seus contatos ou digite um número de telefone ou endereço de email manualmente. Digite a mensagem e toque em Enviar. Nota: Um indicador de alerta aparecerá se a mensagem não puder ser enviada. Se o alerta aparecer no campo de endereço, certifique-se de ter digitado o nome, telefone ou e-mail de outro usuário iOS 5. Em uma conversa, toque no alerta para tentar enviar a mensagem novamente. 52As conversas são salvas na lista Mensagens. Um ponto azul indica mensagens não lidas. Toque em uma conversa para visualizá-la ou continuá-la. Em uma conversa do iMessage, as mensagens enviadas são destacadas em azul. Toque no botão de edição para editar ou encaminhar uma conversa. Toque no botão de edição para editar ou encaminhar uma conversa. Toque no botão de composição para iniciar uma nova conversa. Toque no botão de composição para iniciar uma nova conversa. Toque no botão para incluir uma foto ou um vídeo. Toque no botão para incluir uma foto ou um vídeo. Usar caracteres emoji Vá em Ajustes > Geral > Teclado > Teclados Internacionais > Adicionar Novo Teclado e toque em Emoji para disponibilizar esse teclado. Para inserir caracteres emoji em uma mensagem, toque em para exibir o teclado Emoji. Consulte “Como alternar teclados” na página 140. Ocultar teclado Toque em no canto inferior direito. Retomar uma conversa anterior Na lista Mensagens, toque na conversa, digite uma mensagem e toque em Enviar. Exibir as mensagens anteriores de uma conversa Toque na barra de estado para rolar para o topo e, em seguida, toque em Carregar Mensagens Anteriores. Receber iMessages usando outro endereço de e-mail Vá em Ajustes > Mensagens > Receber em > Adicionar Outro E-mail. Abrir um link em uma mensagem Toque no link. O link pode abrir uma página no Safari ou permitir que você adicione um número de telefone para o seu contato, por exemplo. Encaminhar uma conversa Selecione uma conversa e, em seguida, toque em . Selecione quais partes devem ser incluídas e toque em Encaminhar. Adicionar alguém a sua lista de contatos ou compartilhe um contato Toque em um número de telefone ou e-mail da lista Mensagens e, em seguida, toque em . Notificar outras pessoas ao ler as mensagens delas Abra Ajustes > Mensagens e ative a opção Recibos de Leitura. Definir outras opções do aplicativo Mensagens Vá em Ajustes > Mensagens. Gerenciar as notificações de mensagens Consulte “Notificações” na página 128. Definir o som de alerta para mensagens de texto recebidas Consulte “Sons” na página 132. Capítulo 6 Mensagens 53Como enviar mensagens a um grupo Mensagens para grupos permitem enviar uma mensagem para diversos destinatários. Para enviar mensagens a um grupo: Toque em e digite diversos destinatários. Como enviar fotos, vídeos e muito mais É possível enviar fotos, vídeos, localizações, informações de contato e gravações. Para enviar uma foto ou vídeo: Toque em . O limite de tamanho para os anexos é determinado pela sua operadora. O iPad pode comprimir anexos com fotos e vídeos, se necessário. Enviar uma localização Nos Mapas, toque no botão de uma localização, depois toque em Compartilhar Mapa e por último toque em Mensagem. Enviar informações de contato Em Contatos, escolha um contato, toque em Compartilhar Contato (abaixo de Notas) e depois toque em Mensagem. Salvar uma foto ou vídeo recebido no álbum Rolo da Câmera Toque na foto ou vídeo, toque em , depois toque em Salvar Imagem. Copiar uma foto ou vídeo Toque e mantenha pressionado o anexo e, em seguida, toque em Copiar. Salvar as informações de contato recebidas Toque no balão do contato e toque em "Criar Novo Contato" ou em "Adicionar a Contato". Como editar conversas Se quiser manter somente uma parte da conversa, você pode apagar as partes não desejadas. Você também pode apagar conversas inteiras da lista Mensagens. Para editar uma conversa: Toque em Editar, selecione as partes que deseja remover e toque em Apagar. Apagar todo o texto e os anexos sem apagar a conversa Toque em Editar e, em seguida, em Limpar. Apagar uma conversa Passe o dedo pela conversa e toque em Apagar. Como buscar mensagens Você pode buscar o conteúdo das mensagens na lista Mensagens. Para buscar uma conversa: Toque no campo de busca e, em seguida, digite o texto que está buscando. Você também pode buscar conversas na tela de Início. Consulte “Como buscar” na página 34. 54 Capítulo 6 MensagensCâmera 7 Sobre a Câmera Se possuir um iPad 2 ou posterior, você pode tirar fotos e gravar vídeos. Há uma câmera na parte traseira e uma câmera frontal para o FaceTime e autorretratos. Visualizar as fotos e vídeos que você tirou. Visualizar as fotos e vídeos que você tirou. Iniciar e parar a gravação de vídeo. Iniciar e parar a gravação de vídeo. Botão Câmera/Vídeo Botão Câmera/Vídeo Se os Serviços de Localização estiverem ativados, as fotos e vídeos incluirão dados de localização que podem ser usados por alguns aplicativos e sites de compartilhamento de fotos. Consulte “Serviços de Localização” na página 129. Nota: Se os Serviços de Localização estiverem desativados, talvez seja solicitado que você os ative quando abrir o aplicativo Câmera. Você pode usar a Câmera sem os Serviços de Localização. Como tirar fotos e gravar vídeos Para tirar uma foto: Certifique-se de que o interruptor Câmera/Vídeo está na posição , então aponte o iPad e toque em . Também é possível tirar fotos pressionando o botão Aumentar Volume. Para gravar um vídeo: Deslize o interruptor Câmera/Vídeo para a posição , então toque em para iniciar ou interromper a gravação ou pressione o botão Aumentar Volume. Ao tirar uma foto ou iniciar uma gravação de vídeo, o iPad emite um som de obturador. Você pode controlar o volume com os botões Volume ou com o Interruptor Lateral. Nota: Em alguns lugares, o som de obturador não é silenciado pelo Interruptor Lateral. 55Um retângulo aparece brevemente na área onde a câmera está focalizando e para a qual está ajustando a exposição. Quando você fotografa pessoas, o iPad (3ª geração) usa a detecção de rostos para focalizar e balancear automaticamente a exposição de até 10 rostos. Um retângulo aparece em cada rosto detectado. Ampliar ou reduzir Junte ou separe os dedos na tela (câmera posterior, apenas no modo câmera). Ativar a grade Toque em Opções. Definir a exposição Toque na pessoa ou objeto na tela. Bloquear a exposição Toque na tela e mantenha pressionado até que o retângulo pulse. Bloqueio AE aparece na tela, e a exposição permanece bloqueada até você tocar na tela novamente. Capturar a tela Pressione e solte o botão Repousar/Despertar e o botão Início ao mesmo tempo. A captura da tela será adicionada ao álbum Rolo da Câmera. Nota: Em um iPad sem uma câmera, as capturas de tela são adicionadas ao álbum Fotos Salvas. Como visualizar, compartilhar e imprimir As fotos e vídeos criados com a Câmera são salvos no álbum Rolo da Câmera. Para visualizar o álbum Rolo da Câmera: Passe o dedo da esquerda para a direita ou toque na imagem em miniatura no canto inferior esquerdo da tela. Você também pode visualizar o álbum Rolo da Câmera no aplicativo Fotos. Para tirar mais fotos ou fazer mais vídeos, toque em OK. Se o serviço Compartilhar Fotos do iCloud estiver ativado em Ajustes > iCloud, as fotos novas também aparecerão no álbum Compartilhar Fotos e serão transmitidas para os seus outros computadores e dispositivos iOS. Consulte “Como usar o iCloud” na página 20. Para obter mais informações sobre visualização e compartilhamento de fotos e vídeos, consulte “Como compartilhar fotos e vídeos” na página 64 e “Como enviar fotos e vídeos ao seu computador” na página 57. Mostrar ou ocultar os controles enquanto estiver visualizando uma foto ou vídeo em tela cheia Toque na tela. Enviar uma foto ou vídeo por email ou mensagem de texto Toque em . Tuitar uma foto Visualize a foto em tela cheia, toque em e depois toque em Tuitar. Você precisa iniciar uma sessão na sua conta do Twitter antes de poder tuitar. Vá em Ajustes > Twitter. Para incluir a sua localização, toque em Adicionar Localização. Imprimir uma foto Toque em . Consulte “Como imprimir um documento” na página 35. Apagar uma foto ou vídeo Toque em . 56 Capítulo 7 CâmeraComo editar fotos Você pode girar, melhorar, recortar e remover os olhos vermelhos de fotos. É possível melhorar a escuridão ou a claridade da foto, a saturação das cores e outras propriedades. Melhorar Recortar Recortar automaticamente Melhorar automaticamente Girar Girar Remover olhos vermelhos Remover olhos vermelhos Para editar uma foto: Enquanto estiver visualizando uma foto em tela cheia, toque em Editar e escolha uma ferramenta. Com a ferramenta de olhos vermelhos, toque em cada olho para corrigi-lo. Para recortar, arraste os cantos da grade, arraste a foto para reposicioná-la e depois toque em Recortar. Durante o recorte também é possível tocar em Restringir para definir uma taxa específica. Como recortar vídeos É possível recortar os quadros do começo e do fim de um vídeo que você acabou de gravar ou de qualquer outro vídeo no álbum Rolo da Câmera. Você pode substituir o vídeo original ou salvar a versão recortada como um novo arquivo. Para recortar um vídeo: Enquanto visualiza um vídeo, toque na tela para exibir os controles. Arraste as duas extremidades do visualizador de quadros que fica na parte superior do vídeo e toque em Recortar. Importante: Se você selecionou Recortar Original, os quadros recortados serão apagados permanentemente do vídeo original. Se você selecionou “Salvar como Novo Clipe”, um novo clipe recortado será salvo no álbum Rolo da Câmera e o vídeo original ficará inalterado. Como enviar fotos e vídeos ao seu computador Você pode enviar as fotos e vídeos criados coma Câmera a para os aplicativos de fotos do seu computador, como o iPhoto em um Mac. Para enviar fotos e vídeos ao seu computador: Conecte o iPad ao computador usando o Cabo de Conector Dock a USB.  Mac: Selecione as fotos e vídeos desejados e clique no botão Importar ou Transferir no iPhoto ou em outro aplicativo de fotos compatível em seu computador.  PC: Siga as instruções fornecidas com seu aplicativo de fotos. Se você apagar as fotos e os vídeos do iPad quando transferi-los para o seu computador, eles serão removidos do álbum Rolo da Câmera. Você pode usar o painel de ajustes de Fotos do iTunes para sincronizar fotos e vídeos com o aplicativo Fotos do iPad (os vídeos só podem ser sincronizados com um Mac). Consulte “Como sincronizar com o iTunes” na página 22. Compartilhar Fotos Com o serviço Compartilhar Fotos - um recurso do iCloud - as fotos que você tirar com o iPad são enviadas automaticamente ao iCloud e enviadas a todos os seus outros dispositivos que possuem o serviço Compartilhar Fotos ativado. As fotos enviadas ao iCloud a partir dos seus outros dispositivos e computadores são enviadas ao álbum Compartilhar Fotos do iPad. Consulte “Como usar o iCloud” na página 20. Para ativar o recurso Compartilhar Fotos: Abra Ajustes > iCloud > Compartilhar Fotos. Capítulo 7 Câmera 57As fotos novas que você tirou são enviadas ao serviço Compartilhar Fotos quando você sair do aplicativo Câmera e o iPad estiver conectado à Internet via Wi-Fi. Qualquer foto adicionada ao Rolo da Câmera - incluindo as fotos transferidas de e-mails e mensagens de texto, imagens salvas de páginas web, Photo Booth e capturas de tela - também são enviadas ao recurso Compartilhar Fotos e enviadas aos seus outros dispositivos. O recurso Compartilhar Fotos pode compartilhar até 1000 das suas fotos mais recentes com seus dispositivos iOS. Seus computadores podem guardar as fotos do recurso Compartilhar Fotos de forma permanente. Salvar fotos no iPad a partir do recurso Compartilhar Fotos No álbum Compartilhar Fotos, toque em , selecione as fotos que deseja salvar e depois toque em Salvar. Apagar uma foto do iCloud No álbum Compartilhar Fotos, selecione a foto e depois toque em . Apagar várias fotos do iCloud No álbum Compartilhar Fotos, toque em , selecione as fotos que deseja apagar e depois toque em Apagar. Nota: Para apagar fotos do recurso Compartilhar Fotos, você precisa ter o iOS 5.1 ou posterior no iPad e em todos os seus outros dispositivos iOS. Para obter informações adicionais, visite o site support.apple.com/kb/HT4486?viewlocale=pt_BR. Embora as fotos apagadas sejam removidas do serviço Compartilhar Fotos dos seus dispositivos, as fotos originais permanecem no álbum Rolo da Câmera (ou Fotos Salvas) do dispositivo no qual a foto foi tirada. 58 Capítulo 7 CâmeraFaceTime 8 Sobre o FaceTime O FaceTime permite que você faça videoconferências através de Wi-Fi. Use a câmera frontal para conversar cara a cara ou a câmera posterior para compartilhar o que você está vendo ao redor. Para usar o FaceTime, você precisa de um iPad 2 ou posterior e de uma conexão Wi-Fi com a Internet. Consulte “Rede” na página 132. A pessoa para a qual você ligar também deve ter um dispositivo iOS ou computador que funcione com o FaceTime. Nota: O FaceTime pode não estar disponível em todas as regiões. Arraste sua imagem para qualquer canto. Arraste sua imagem para qualquer canto. Alternar a câmera. Alternar a câmera. Mudo (você pode ouvir e ver; a outra pessoa pode ver, mas não pode ouvir). Mudo (você pode ouvir e ver; a outra pessoa pode ver, mas não pode ouvir). Como realizar uma videoconferência do FaceTime Para realizar uma ligação do FaceTime, escolha alguém dos seus contatos, favoritos ou da lista de ligações recentes. Quando você abrir o FaceTime, talvez seja solicitado que você inicie a sessão usando seu ID Apple ou que você crie uma nova conta. 59Para ligar para um contato: Toque em Contatos, escolha um nome, depois toque no número de telefone ou no endereço de e-mail que a pessoa usa para o FaceTime. O FaceTime deve estar ativado em Ajustes > FaceTime. Para reiniciar uma ligação recente: Toque em Recentes e, em seguida, escolha uma ligação da lista. Adicione um favorito Toque em Favoritos, depois toque em , escolha um contato e selecione o número de telefone ou endereço de e-mail que a pessoa utiliza para o FaceTime. Ligue para um favorito Toque em Favoritos e, em seguida, toque em um nome ou número da lista. Adicione um contato: Toque em Contatos e depois toque em . Para um contato fora da sua região, certifique-se de inserir o número completo, incluindo o código do país e o código de área. Defina as opções do FaceTime Abra Ajustes > FaceTime. Durante uma ligação do FaceTime Enquanto estiver falando com alguém usando o FaceTime, você pode alternar entre as câmeras, mudar a orientação do iPad, silenciar o microfone, mover sua tela imagem a imagem, abrir outro aplicativo e finalmente, finalizar a ligação. Alterne entre as câmeras frontal e posterior Toque em . Altere a orientação do iPad Gire o iPad. A imagem que seu amigo vê se altera para coincidir com a tela. Para evitar alterações de orientação indesejadas enquanto você se move, bloqueie a orientação do iPad . Consulte “Visualização na vertical ou horizontal” na página 16. Silencie a ligação Toque em . Seu amigo poderá apenas vê-lo e você poderá ver e ouvir seu amigo. Mova sua tela imagem a imagem Arraste a janela pequena para qualquer canto. Usar outro aplicativo durante uma ligação Pressione o botão Início , depois toque no ícone de um aplicativo. Você ainda poderá falar com o seu amigo, mas vocês não estarão visíveis. Para retornar a uma ligação, toque na barra verde da parte superior da tela. Finalize a ligação Toque em . 60 Capítulo 8 FaceTimePhoto Booth 9 Sobre o Photo Booth Se você tiver um iPad 2 ou posterior, é fácil tirar uma foto com o Photo Booth. Torne a sua foto mais interessante aplicando um efeito ao tirá-la. O Photo Booth funciona com ambas as câmeras frontal e posterior. Como selecionar um efeito Antes de tirar uma foto, você pode selecionar um efeito a ser aplicado Para selecionar um efeito: Toque em e toque no efeito desejado. Para distorcer uma imagem: Se você selecionar um efeito de distorção, arraste o seu dedo pela tela para alterar a distorção. Você também pode juntar, passar ou girar os dedos na imagem para alterar a distorção. Como tirar uma foto Para tirar uma foto no Photo Booth, basta direcionar o iPad e tocar. Para tirar uma foto: Direcione o iPad e toque no . 61Quando você tira uma foto, o iPad reproduz o som de um obturador. Você pode utilizar os botões de volume da lateral do iPad para controlar o volume do som do obturador. O som não será emitido se você ajustar o botão Interruptor Lateral para silencioso. Consulte “Botões” na página 10. Nota: Em algumas regiões, os efeitos de som são reproduzidos, mesmo se o botão Interruptor Lateral estiver ajustado para o modo silencioso. Para alternar entre as câmeras frontal e posterior: Toque em na parte inferior da tela. Para rever a foto que acabou de tirar: Toque na miniatura da sua última captura. Passe os dedos para a esquerda ou para a direita para visualizar mais miniaturas. Se você não estiver visualizando os controles, toque na tela para exibi-los. Para apagar uma foto: Selecione uma miniatura e, em seguida, toque em . Para gerenciar fotos: Toque em uma ou mais miniaturas. Toque no , em seguida, toque em E-mail, Copiar ou Apagar. Como visualizar e compartilhar fotos As fotos tiradas com o Photo Booth são salvas no seu álbum Rolo da Câmera no aplicativo Fotos do iPad. Para visualizar fotos no seu álbum Rolo da Câmera: Em Fotos, toque no seu álbum Rolo da Câmera. Para navegar pelas fotos, toque no botão esquerdo ou direito, ou passe os dedos para a esquerda ou para a direita. Consulte “Como visualizar fotos e vídeos” na página 63. Você pode usar o Mail para enviar um foto do Photo Booth em uma mensagem de e-mail. Para enviar uma foto por e-mail: Toque em uma miniatura para selecionar a foto ou toque novamente para selecionar mais de uma foto. Toque no e, em seguida toque no botão E-mail na parte inferior da tela. O Mail é aberto e cria ma nova mensagem com a foto anexada. Como carregar fotos no seu computador Carregue as fotos tiradas com o Photo Booth para os aplicativos de fotos do seu computador, como o iPhoto em um Mac. Para carregar as fotos para o seu computador: Conecte o iPad ao computador usando o Cabo de Conector Dock a USB.  Mac: Selecione as fotos que deseja carregar e clique no botão Importar ou Transferir no iPhoto ou em outro aplicativo de fotos compatível do seu computador.  PC: Siga as instruções fornecidas com seu aplicativo de fotos. Se você apagar as fotos do iPad quando carregá-las no seu computador, elas serão removidas do seu álbum Rolo de Câmera. Você pode usar o painel de ajustes de Fotos no iTunes para sincronizar as fotos no aplicativo Fotos do iPad. 62 Capítulo 9 Photo BoothFotos 10 Como visualizar fotos e vídeos O aplicativo Fotos permite que você visualize fotos e vídeos que você fez ou sincronizou com o iPad, no seu:  Álbum Rolo da Câmera – as fotos e vídeos que você tirar com a câmera integrada ou salvar de e-mails, mensagens de texto ou páginas web, e capturas de tela.  Álbum Compartilhar Fotos - as fotos compartilhadas do iCloud (consulte “Compartilhar Fotos” na página 57)  Último álbum importado - fotos e vídeos importados de uma câmera digital, dispositivo iOS ou cartão de memória SD (consulte “Como importar fotos e vídeos” na página 65)  Fototeca e outros álbuns sincronizados com o seu computador (consulte “Como sincronizar com o iTunes” na página 22) Nota: Em um iPad sem uma câmera, o álbum Rolo da Câmera é chamado de Fotos Salvas. Selecione uma foto para visualizá-la. Selecione uma foto para visualizá-la. Editar a foto. Editar a foto. Reproduzir uma apresentação de slides. Reproduzir uma apresentação de slides. Apagar a foto. Apagar a foto. Transmitir apresentação de slides a uma HDTV usando AirPlay. Transmitir apresentação de slides a uma HDTV usando AirPlay. Compartilhar a foto, atribuí-la a um contato, usá-la como imagem de fundo ou imprimi-la. Compartilhar a foto, atribuí-la a um contato, usá-la como imagem de fundo ou imprimi-la. Toque na tela para exibir os controles. Toque na tela para exibir os controles. Para visualizar fotos e vídeos: Toque em um dos botões da parte superior da tela. Por exemplo, toque em Álbum e, em seguida, toque em um álbum para ver suas miniaturas. Toque em uma miniatura para ver a foto ou vídeo em tela cheia. 63Você também pode juntar os dedos para abrir ou fechar um álbum, visualizar uma foto ou vídeo em tela cheia ou voltar à visualização em miniatura. Os álbuns sincronizados com o iPhoto 8.0 (iLife '09) ou versões posteriores, ou com o Aperture v3.0.2 ou versões posteriores podem ser visualizadas por eventos ou por rostos. Você também pode visualizar fotos por localização, caso as fotos tenham sido tiradas com uma câmera compatí- vel com geoposicionamento. Mostrar ou ocultar os controles Toque na foto ou vídeo em tela cheia. Ver a foto ou vídeo anterior ou seguinte Passe o dedo para a esquerda ou para a direita. Ampliar ou reduzir Toque duas vezes ou afaste e separe dois dedos na tela. Deslocar-se pela foto Arraste a foto. Reproduzir um vídeo Toque em no centro da tela. Transmitir um vídeo para uma HDTV Consulte “Como usar o AirPlay” na página 39. Editar fotos ou recortar vídeos Consulte “Como editar fotos” ou “Como recortar vídeos” na página 57. Como visualizar apresentações de slides Para visualizar uma apresentação de slides: Toque em Apresentação de Slides. Selecione as op- ções da apresentação, então toque em Iniciar Apresentação. Transmitir uma apresentação de slides para uma HDTV Consulte “Como usar o AirPlay” na página 39. Parar uma apresentação de slides Toque na tela. Definir opções adicionais Vá em Ajustes > Fotos. Como organizar fotos e vídeos Você pode criar, renomear e apagar álbuns no iPad para organizar suas fotos e vídeos. Para criar um álbum: Quando estiver visualizando os álbuns, toque em Editar e depois em Adicionar. Selecione as fotos que deseja adicionar ao novo álbum e toque em OK. Nota: Os álbuns criados no iPad não são sincronizados com o computador. Renomear um álbum Toque em Editar e selecione um álbum. Reorganizar os álbuns Toque em Editar e arraste para cima ou para baixo. Apagar um álbum Toque em Editar e depois em . Como compartilhar fotos e vídeos Para enviar uma foto ou vídeo em um e-mail, mensagem de texto ou Tuíte: Escolha uma foto ou vídeo e toque em . Se não estiver vendo , toque na tela para mostrar os controles. Você precisa iniciar uma sessão na sua conta do Twitter antes de poder tuitar. Vá em Ajustes > Twitter. O limite de tamanho para os anexos é determinado pela sua operadora. O iPad pode comprimir anexos com fotos e vídeos, se necessário. 64 Capítulo 10 FotosEnviar várias fotos ou vídeos Quando estiver visualizando as miniaturas, toque em , selecione as fotos ou vídeos e toque em Compartilhar. Copiar uma foto ou vídeo Toque em e depois em Copiar. Copiar várias fotos ou vídeos Toque em , selecione as fotos e vídeos e toque em Copiar. Colar uma foto ou vídeo em um e-mail ou mensagem de texto Toque e mantenha pressionado onde você deseja colocar a foto ou vídeo e toque em Colar. Salvar uma foto ou vídeo em uma mensagem de e-mail Toque para transferir o item (se necessário), então toque na foto ou toque e segure no vídeo, depois toque em Salvar. Salvar uma foto ou vídeo em uma mensagem de texto Toque na imagem na conversa, então toque em e depois toque em Salvar. Salvar uma imagem em uma página da web Toque na foto e mantenha-a pressionada; depois, toque em Salvar a Imagem. As fotos e vídeos recebidos ou salvos em páginas web são salvos no álbum Rolo da Câmera (ou em Fotos Salvas, em um iPad sem câmera). Como imprimir fotos Para imprimir uma foto: Toque em e depois em Imprimir. Para imprimir várias fotos: Durante a visualização de um álbum de fotos, toque em . Selecione as fotos que deseja imprimir e, em seguida, toque em Imprimir. Para obter mais informações, consulte “Impressão” na página 35. Utilização de Porta-Retrato Quando o iPad estiver bloqueado, você pode mostrar uma apresentação de slides de todas as suas fotos ou álbuns selecionados. Para iniciar o Porta-Retrato: Pressione o botão Repouso/Despertar para bloquear o iPad, pressione o botão novamente para ativar a tela e toque em . Pausar a apresentação de slides Toque na tela. Parar a apresentação de slides Coloque a apresentação de slides em pausa e depois toque em . Definir opções do Porta-retrato Vá em Ajustes > Porta-retrato. Para desativar o modo Moldura Abra Ajustes > Geral > Bloqueio por Código. Como importar fotos e vídeos Com o Kit de Conexão de Câmera para iPad (vendido separadamente), você pode importar fotos e vídeos diretamente de uma câmera digital, de outro dispositivo iOS com uma câmera ou de um cartão de memória SD. Para importar fotos: 1 Insira o Leitor de Cartão SD ou o Conector de Câmera, incluídos com o Kit de Conexão de Câmera para iPad, no conector de dock do iPad. Capítulo 10 Fotos 65 Para conectar uma câmera ou dispositivo iOS: Use o cabo USB que acompanha a câmera ou o dispositivo iOS, e conecte-o à porta USB do Conector da Câmera. Se estiver usando um dispositivo iOS, certifique-se de que esteja ligado e desbloqueado. Para conectar uma câmera, certifique-se de que a câmera esteja ligada e no modo de transferência. Para obter mais informações, consulte a documentação que acompanha a câmera.  Para usar um cartão de memória SD: Insira o cartão no slot do Leitor de Cartão SD. Não force o cartão no slot; ele se encaixa somente de uma maneira. Para obter mais informações, consulte a documentação do Kit de Conexão de Câmera para iPad. 2 Desbloqueie o iPad. 3 O aplicativo Fotos se abre e exibe as fotos e vídeos que estão disponíveis para importação. 4 Selecione as fotos e vídeos que deseja importar.  Para importar todos os itens: Toque em Importar Tudo.  Para importar apenas alguns dos itens: Toque naqueles que deseja incluir (deve aparecer um sinal em cada um deles), toque em Importar e, em seguida, selecione Importar Selecionada(s). 5 Depois que as fotos foram importadas, mantenha ou apague as fotos e vídeos do cartão, da câ- mera ou do dispositivo iOS. 6 Desconecte o Leitor de Cartão SD ou o Conector de Câmera. Para visualizar as fotos, procure no álbum Última Importação. Um novo Evento contém todas as fotos que foram selecionadas para importar. Para transferir as fotos do iPad para o seu computador, conecte o iPad ao seu computador e importe as imagens com um aplicativo de fotos como o iPhoto ou o Adobe Elements. 66 Capítulo 10 FotosVídeos 11 Sobre os Vídeos Você pode usar o iPad para visualizar filmes, vídeos musicais, podcasts de vídeo e, se houver disponibilidade na sua área, programas de TV. O iPad também suporta recursos especiais, tais como capítulos, legendas, áudio alternado e legendas ocultas. Você pode alugar ou comprar vídeos da iTunes Store e você pode usar um cabo de adaptador de vídeo para assistir vídeos em uma TV ou projetor. Se você tiver um Apple TV, você pode usar o AirPlay para assistir vídeos em um televisor. Como reproduzir vídeos Para reproduzir um vídeo: Toque em Vídeos e depois toque em uma categoria de vídeos, tal como Filmes. Toque no vídeo que deseja assistir. Se o vídeo possui capítulos, toque em capítulos e, em seguida, toque no título de um capítulo, ou toque em . Carros 2 Carros 2 © Disney/Pixar. © Disney/Pixar. Arraste para avançar ou retroceder. Arraste para avançar ou retroceder. Toque no vídeo para mostrar ou ocultar os controles. Toque no vídeo para mostrar ou ocultar os controles. Assistir ao vídeo em um televisor usando um Apple TV. Assistir ao vídeo em um televisor usando um Apple TV. Arraste para ajustar o volume. Arraste para ajustar o volume. Mostrar ou ocultar os controles de reprodução Enquanto um vídeo estiver sendo reproduzido, toque na tela. Ajustar o volume Arraste o controle deslizante de volume ou use os botões de volume na lateral do iPad ou os botões de um headset compatível. Assistir panorâmica Gire o iPad. Redimensionar um vídeo para preencher ou ajustar à tela Toque duas vezes na tela. Ou, toque em para fazer com que o vídeo preencha a tela, ou toque em para fazer com que ele se ajuste à tela. 67Pausar ou retomar a reprodução Toque em ou , ou pressione o botão central (ou botão equivalente) em um headset compatível. Recomeçar a partir do início Se o vídeo contiver capítulos, arraste o cursor de reprodução para a esquerda na barra de progressão. Se não houverem capítulos, toque em . Se menos de 5 segundos do vídeo tiverem sido reproduzidos, o vídeo anterior na biblioteca será aberto. Passar para um capítulo específico Toque em OK, toque em Capítulos, em seguida, escolha um capítulo. (Nem sempre disponível). Passar para o capítulo seguinte Toque em ou pressione duas vezes rapidamente o botão central (ou botão equivalente) em um headset compatível. (Nem sempre disponível). Passar para o capítulo anterior Toque em ou pressione três vezes rapidamente o botão central (ou botão equivalente) em um headset compatível. Se menos de 5 segundos do vídeo tiverem sido reproduzidos, o vídeo anterior na biblioteca será aberto. (Nem sempre disponível). Avançar ou retroceder Mantenha pressionado ou . Saltar para qualquer ponto de um vídeo Arraste o cursor de reprodução pela barra de progressão. Deslize seu dedo para baixo para ajustar a velocidade de progressão de rápido para lento. Parar de assistir um vídeo Toque em OK. Reproduzir um vídeo no Apple TV usando AirPlay Toque em e escolha um Apple TV. Consulte “Como assistir vídeos em uma TV” na página 69. Selecionar um idioma de áudio diferente Toque em e escolha um idioma na lista Áudio. (Nem sempre disponível). Mostrar ou ocultar as legendas Toque em e escolha um idioma ou Inativo na lista Legendas. (Nem sempre disponível). Mostrar ou ocultar as legendas ocultas Vá em Ajustes > Vídeo. (Nem sempre disponível). Como assistir filmes alugados Você pode alugar filmes em formato de definição padrão ou alta definição na iTunes Store e assisti-los no iPad. Também é possível transferir filmes alugados para oiPadou transferi-los do iTunes de seu computador para o iPad. (Os filmes alugados não estão disponíveis em todas as áreas.) Os filmes devem ter sido completamente transferidos antes de que você possa assisti-los. Você pode fazer uma pausa na transferência e continuar mais tarde. Os filmes alugados vencem após um certo número de dias e, uma vez que você comece a assisti-lo, terá um tempo limitado para terminar de assistir. Os filmes são automaticamente apagados quando expiram. Antes de alugar um filme, verifique na iTunes Store o prazo do vencimento. Para visualizar um filme alugado: Toque em Filmes, toque no vídeo que deseja assistir e, em seguida, selecione um capítulo ou toque em . Se não estiver vendo o vídeo na lista, talvez ele ainda esteja sendo transferido. Para transferir filmes alugados para o iPad: Conecte o iPad ao computador. Então selecione o iPad na barra lateral do iTunes, clique em Filmes e selecione os filmes alugados que você deseja transferir. O computador deve estar conectado à Internet. Os filmes alugados no iPad não podem ser transferidos para um computador. 68 Capítulo 11 VídeosComo assistir vídeos em uma TV Você pode transmitir vídeos sem fio para a sua TV usando o AirPlay e um Apple TV, ou conectando o iPad à TV usando um dos seguintes cabos:  Adaptador Digital AV da Apple e um cabo HDMI  Cabo AV Componente da Apple.  Cabo AV Composto da Apple.  Adaptador VGA Apple e um cabo VGA. Os cabos da Apple estão disponíveis para compra em vários países. Visite www.apple.com/br/ store ou consulte seu distribuidor Apple local. Para transmitir vídeos usando o AirPlay: Inicie a reprodução do vídeo e, em seguida, toque em e escolha seu Apple TV na lista de dispositivos AirPlay. Se não aparecer ou se você não vir o Apple TV na lista de dispositivos AirPlay, certifique-se de que ele está na mesma rede sem fio que o iPad. Para obter mais informações, consulte “Como usar o AirPlay” na página 39. Enquanto um vídeo é reproduzido, é possível sair do aplicativo Vídeo e usar outros aplicativos. Para voltar a reproduzir no iPad, toque em e escolha iPad. Para transmitir vídeos usando um cabo: Use o cabo para conectar o iPad à sua TV ou receptor AV e selecione a entrada correspondente. Conectar usando um Adaptador AV Digital da Apple Conecte o Adaptador AV Digital da Apple ao conector Dock do iPad. Use um cabo HDMI para conectar a porta HDMI do adaptador ao seu televisor ou receptor. Para manter o iPad carregado enquanto assiste vídeos, use um Cabo de Conector Dock a USB da Apple para conectar a porta de 30 pinos do adaptador ao Adaptador de Alimentação USB de 10W do iPad. Conectar usando um cabo AV Use o cabo AV Componente da Apple, o cabo AV Composto da Apple ou outro cabo autorizado que seja compatível com o iPad. Você também pode usar esses cabos com o Dock Universal da Apple para conectar o iPad à sua TV. O controle remoto do dock pode ser usado para controlar a reprodução. Conectar usando um Adaptador VGA Conecte o Adaptador VGA ao conector Dock do iPad. Conecte o Adaptador VGA com um cabo VGA a um televisor, projetor ou monitor VGA compatível. Com o iPad 2 ou posterior, quando o cabo é conectado a um televisor ou projetor, a tela do iPad é automaticamente espelhada no monitor externo com até 1080p de resolução e os vídeos são reproduzidos com uma resolução máxima de 1080p. Alguns aplicativos como o Keynote podem usar o monitor externo como um segundo monitor de vídeo. Nos modelos anteriores do iPad, somente alguns aplicativos (incluindo o YouTube, Vídeos e Fotos) usam o monitor externo. Com oiPad 2 ou posterior, você também pode espelhar a tela em uma TV sem fio usando o Espelhamento do AirPlay e o Apple TV. Consulte “Como usar o AirPlay” na página 39. Se você usar o Adaptador AV Digital da Apple ou o Cabo AV por componentes da Apple, os vídeos de alta resolução são exibidos com qualidade HD. Capítulo 11 Vídeos 69Como apagar vídeos do iPad Para economizar espaço, você pode apagar vídeos do iPad. Para apagar um vídeo: Na lista de vídeos, mantenha o toque em um filme até aparecer o botão apagar e depois toque no . Toque em Cancelar ou Início quando terminar de apagar vídeos. Quando você apaga um vídeo (que não sejam filmes alugados) do iPad, ele não é eliminado da sua biblioteca do iTunes no seu computador e você pode sincronizar o vídeo de volta para o iPad mais tarde. Se você não quiser sincronizar o vídeo de volta para o iPad, ajuste o iTunes para que ele não sincronize o vídeo. Consulte “Como sincronizar com o iTunes” na página 22. Importante: Se você apagar um filme alugado do iPad, ele será apagado permanentemente e não poderá ser transferido de volta para o seu computador. Como usar o Compartilhamento Familiar O Compartilhamento Familiar permite reproduzir músicas, filmes e programas de TV no iPad a partir da biblioteca do iTunes em seu Mac ou PC. Consulte “Compartilhamento Familiar” na página 94. 70 Capítulo 11 VídeosYouTube 12 Sobre o YouTube No YouTube você pode assistir vídeos curtos enviados por pessoas do mundo inteiro. Alguns recursos do YouTube exigem uma conta do YouTube. Para configurar uma conta, visite www.youtube.com. Para usar o YouTube, o iPad deve ter uma conexão à Internet. Consulte “Rede” na página 132. Nota: O YouTube não está disponível em todos os idiomas e localizações. Como navegar e buscar vídeos Para navegar pelos vídeos: Toque em qualquer botão de navegação da parte inferior da tela. Buscar um vídeo Toque no campo de busca, digite uma palavra ou frase e toque em Buscar. Para ver mais vídeos deste usuário do YouTube Enquanto estiver vendo a tela cheia, toque na tela para ver os controles e, em seguida, toque em . Na barra lateral, toque em “Mais De”. Você deve ter iniciado sessão em uma conta do YouTube. Para ver vídeos similares a este Na barra lateral, toque em “Relacionado(a)”. 71Como reproduzir vídeos Para assistir um vídeo: Toque em qualquer vídeo enquanto navega. A reprodução será iniciada quando uma quantidade suficiente do vídeo tiver sido transferida para o iPad. Toque em para iniciar o vídeo antes. Arraste para avançar ou retroceder. Arraste para avançar ou retroceder. Toque no vídeo para mostrar ou ocultar os controles. Toque no vídeo para mostrar ou ocultar os controles. Arraste para ajustar o volume. Arraste para ajustar o volume. Ver informações do vídeo, vídeos relacionados e comentários. Ver informações do vídeo, vídeos relacionados e comentários. Adicionar este vídeo aos favoritos do YouTube. Adicionar este vídeo aos favoritos do YouTube. Mostrar ou ocultar os controles de vídeo Toque na tela. Ajustar o volume Arraste o controle de volume ou use os botões de volume do iPad ou os botões de volume de um headset compatível. Ver em tela cheia Gire o iPad para a posição horizontal. Se você anida vir as informações do vídeo, toque em . Alternar entre a largura de preenchimento da tela e o ajuste à tela Enquanto estiver vendo em tela cheia, toque duas vezes no vídeo. Você também pode tocar em para fazer com que o vídeo preencha a tela, ou em para fazer com que ele se ajuste à tela. Caso não veja esses controles, o vídeo já se ajusta à tela perfeitamente. Pausar ou retomar a reprodução Toque em ou em . Você também pode pressionar o botão central (ou botão equivalente) em um headset compatível. Recomeçar a partir do início Toque em enquanto o vídeo está sendo reproduzido. Se menos de cinco segundos do vídeo foram assistidos, você pulará para o vídeo anterior na lista. Avançar ou retroceder Mantenha pressionado ou . Para ir para qualquer ponto Arraste o cursor de reprodução pela barra de progressão. Deslize seu dedo para baixo para ajustar a velocidade de progressão de rápido para lento. Pular para o vídeo seguinte ou anterior de uma lista Toque em para pular para o vídeo seguinte. Toque em para pular para o vídeo anterior. Se você assistiu menos de cinco segundos do vídeo, toque apenas uma vez. Parar de assistir um vídeo Toque em OK. Reproduzir um vídeo no Apple TV usando AirPlay Toque em e escolha Apple TV. Para obter informações, consulte “Como usar o AirPlay” na página 39. 72 Capítulo 12 YouTubeComo acompanhar os vídeos que você gosta Para mostrar os controles de gerenciamento de vídeos: Enquanto estiver vendo um vídeo em tela cheia, toque para mostrar os controles de reprodução e, em seguida, toque em . Adicionar um vídeo aos Favoritos Toque em Adicionar e, em seguida, selecione Favoritos. Se estiver assistindo ao vídeo, toque em . Adicionar um vídeo a uma lista de reprodução Toque em Adicionar e, em seguida, selecione a lista. Caso não veja suas listas, inicie a sessão. Para assinar vídeos deste usuário do YouTube Toque em Mais de e depois em Assinar. Você deve ter iniciado sessão em uma conta do YouTube. Apagar um favorito Toque em Favoritos e depois toque em Editar. Apagar um vídeo de uma lista ou uma lista inteira Toque em Listas e depois toque em Editar. Para marcar um vídeo Toque em . Como compartilhar vídeos, comentários e avaliações Para mostrar os controles para compartilhar, avaliar e comentar: Enquanto estiver vendo um vídeo em tela cheia, toque para mostrar o controle e, em seguida, toque em . Classificar um vídeo Toque em Gostei ou Não Gostei. Você deve ter iniciado sessão em uma conta do YouTube. Adicionar um contato Toque em Comentários e, em seguida, toque no campo comentário. Você deve ter iniciado sessão em uma conta do YouTube. Para adicionar um vídeo aos Favoritos ou a uma lista Toque em Adicionar e depois selecione Favoritos ou uma lista. Enviar um link do vídeo por e-mail Toque em Compartilhar. Para marcar um vídeo Toque no filme para exibir a barra de ferramentas e depois toque no . Enviar seu próprio vídeo ao YouTube Abra o aplicativo Fotos, selecione o vídeo e depois toque em . Como assistir ao YouTube em uma TV Se você tiver um Apple TV, você pode usar o AirPlay para assistir vídeos do YouTube em um televisor. Consulte “Como reproduzir vídeos” na página 72. Você também pode usar um cabo para conectar o iPad à sua TV ou a um projetor. Consulte “Como assistir vídeos em uma TV” na página 69. Capítulo 12 YouTube 73Calendário 13 Sobre o Calendário O Calendário torna mais fácil seguir uma agenda de horários. Você pode visualizar calendários individuais ou diversos calendários ao mesmo tempo. É possível visualizar seus eventos por dia, por mês ou em uma lista. Você pode buscar títulos, convidados, localizações e notas de eventos. Se você inseriu os aniversários dos seus contatos, poderá visualizá-los no Calendário. Você também pode criar, editar ou cancelar eventos no iPad e sincronizá-los com o seu computador. Também é possível assinar calendários do iCloud, Google, Yahoo! ou iCal. Se você tiver uma conta do Microsoft Exchange ou do iCloud, poderá receber e responder a convites para reuniões. Como visualizar os calendários Você pode visualizar calendários individualmente ou como um calendário combinado, facilitando o gerenciamento dos calendários familiares e do trabalho, ao mesmo tempo. Escolher uma visualização. Escolher uma visualização. Adicionar um evento. Adicionar um evento. Toque e arraste para ajustar. Toque e arraste para ajustar. Para alterar as visualizações: Toque em Lista, Dia, Ano ou Mês. 74Visualizar o calendário de Aniversários Toque em Calendários e depois toque em Aniversários para incluir os aniversários dos seus Contatos em seus eventos. Ver os detalhes de um evento Toque no evento. Você pode tocar nas informações do evento para obter mais detalhes. Se houver um endereço especificado para o evento, por exemplo, toque nele para abrir o aplicativo Mapas. Editar ou apagar um calendário Toque em Calendários e depois em Editar. Selecionar os calendários a serem visualizados Toque em Calendários e, em seguida, toque para selecionar os calendários que deseja visualizar. Os eventos para todos os calendários selecionados aparecem num único calendário do iPad. Como adicionar eventos Você pode adicionar e atualizar eventos diretamente no iPad. Para adicionar um evento: Toque em e digite as informações do evento e, em seguida, toque em OK. Você também pode tocar manter pressionado para adicionar um evento a um lugar vazio de um calendário. Arraste os pontos de seleção para ajustar a duração do evento. Definir um alerta Toque em um Alerta e defina um alerta de cinco minutos a até dois dias antes do evento. Definir um alerta padrão para eventos Abra Ajustes > Mail, Contatos, Calendário > Alertas Padrão Atualizar um evento Toque em Editar e altere as informações do evento. Para ajustar a hora ou duração de um evento, toque e mantenha pressionado o evento para selecioná-lo. Em seguida, arraste-o para uma nova hora ou arraste os pontos de captura para alterar sua duração. Apagar um evento Toque no evento, toque em Editar, depois role para baixo e toque em Apagar Evento. Convidar alguém para um evento Toque em Convidados para selecionar pessoas nos Contatos. Requer uma conta do iCloud, Microsoft Exchange ou CalDAV. Como responder a convites Se você possui uma conta do iCloud, do Microsoft Exchange ou uma conta CalDAV compatível, você pode receber e responder aos convites para reuniões da sua empresa. Quando você recebe um convite, a reunião aparece no seu calendário com uma linha pontilhada ao redor dela e aparece no canto inferior direito da tela. Para responder a um convite: Toque em um convite de reunião do calendário, ou toque em para exibir a tela Evento e toque em convite. Ver as informações de contato do organizador Toque em "Convite de". Ver outros convidados Toque em Convidados. Toque em um nome para ver as informações de contato da pessoa. Adicionar comentários na resposta Toque em Adicionar Comentários. Seus comentários poderão ser vistos pelo organizador, mas não pelos outros convidados. Os comentários podem não estar disponíveis, dependendo do serviço de calendário que você usa. Definir sua disponibilidade Toque em Disponibilidade e selecione Ocupado(a) ou Livre. Ocupado identifica a hora como reservada quando alguém o convida para uma reunião. Capítulo 13 Calendário 75Como buscar nos calendários Na visualização por Lista, você pode buscar nos campos de títulos, convidados, localizações e notas dos eventos nos seus calendários. O Calendário busca os eventos dos calendários que você está visualizando no momento. Para buscar eventos: Toque em Lista e digite o texto no campo de busca. Os eventos do Calendário também podem ser incluídos nas buscas a partir da tela Início. Consulte “Como buscar” na página 34. Como assinar calendários Você pode assinar calendários que usam o formato iCalendar (.ics). Muitos serviços com base em calendário são compatíveis com assinaturas de calendário, inclusive o iCloud, Yahoo!, Google e o aplicativo iCal do OS X. Os calendários assinados são somente para leitura. Você pode ler os eventos dos calendários assinados no iPad, mas não pode editá-los nem criar novos eventos. Para assinar um calendário: Abra Ajustes > Mail, Contatos, Calendários e toque em Adicionar Conta. Selecione Outra e toque em Adicionar Calendário Assinado. Você também pode assinar um calendário do iCal (ou outro calendário .ics) publicado na web. Para fazer isso, toque em um link para o calendário. Como importar eventos do calendário a partir do Mail É possível adicionar eventos a um calendário importando um arquivo de uma mensagem de email. Você pode importar qualquer arquivo de calendário .ics padrão. Para importar eventos de um arquivo de calendário: No Mail, abra a mensagem e toque no arquivo de calendário. Como sincronizar calendários Você pode sincronizar o Calendário da seguinte forma:  No iTunes: Use os painéis de ajustes para sincronizar com o iCal ou Microsoft Entourage em um Mac, ou com o Microsoft Outlook 2003, 2007 ou 2010 em um PC, quando você conectar oiPad ao seu computador.  Nos Ajustes: Ative os Calendários nas suas contas do iCloud, Microsoft Exchange, Google ou Yahoo! para sincronizar suas informações de calendário através da Internet, ou para configurar uma conta CalDAV, se ela for compatível com a sua empresa ou organização. Consulte “Como configurar contas de e-mail e outras contas” na página 19. Contas e ajustes de calendário Há vários ajustes disponíveis para o Calendário e suas contas de calendário. Abra Ajustes > Mail, Contatos, Calendários. As contas de calendário também são usadas para sincronizar Lembretes. Para adicionar uma conta CalDAV: Vá em Ajustes > Mail, Contatos, Calendários, toque em Adicionar Conta e selecione Outra. Na seção Calendários, toque em Adicionar Conta CalDAV. As opções a seguir aplicam-se a todos os seus calendários: 76 Capítulo 13 CalendárioDefinir tons de alerta do calendário Vá em Ajustes > Sons > Alertas de Calendário. Sincronizar eventos passados Vá em Ajustes > Mail, Contatos, Calendários > Sincronizar e escolha um período de tempo. Os eventos futuros sempre são sincronizados. Definir se haverá um aviso sonoro ao receber um convite de reunião Vá em Ajustes > Mail, Contatos, Calendários e toque na opção Novos Convites. Ativar a gestão de fuso horário do Calendário Vá em Ajustes > Mail, Contatos, Calendários > Gestão de Fuso Horário e, em seguida, ative Gestão de Fuso Horário. Definir um calendário padrão Vá em Ajustes > Mail, Contatos, Calendários > Calendário Padrão. Use o iCloud para manter o Calendário atualizado nos seus computadores e dispositivos iOS Vá em Ajustes > iCloud e ative a opção Calendário. Consulte “Como usar o iCloud” na página 20. Importante: Quando a Gestão de Fuso Horário está ativada, o Calendário exibe a data e hora dos eventos no fuso horário da cidade selecionada. Quando a Gestão Fuso Horário está desativada, o Calendário exibe os eventos na zona horária da sua localização atual, conforme determinado pela sua conexão à Internet. Quando estiver viajando, o iPad pode não exibir eventos ou reproduzir alertas na hora local correta. Para ajustar a hora correta manualmente, consulte “Data e Hora” na página 135. Capítulo 13 Calendário 77Contatos 14 Sobre os Contatos Os Contatos permitem acessar e editar facilmente suas listas de contato da sua conta pessoal, empresarial e organizacional. Você pode buscar por todos os seus grupos, e as informações dos Contatos são automaticamente acessadas para que o endereçamento de e-mails seja rápido e fácil. Visualizar nos Mapas. Visualizar nos Mapas. Adicionar ou alterar informações. Adicionar ou alterar informações. Buscar contatos. Buscar contatos. Como sincronizar contatos Você pode adicionar contatos das seguintes maneiras:  Use seus contatos do iCloud. Consulte “Como usar o iCloud” na página 20.  No iTunes, sincronize contatos do Google ou Yahoo! ou sincronize com aplicativos do seu computador. Consulte “Como sincronizar com o iTunes” na página 22.  Configure uma conta do Microsoft Exchange no iPad com os Contatos ativados. Consulte “Contas e ajustes de contatos” na página 80.  Configure uma conta LDAP ou CardDAV no para acessar diretórios de trabalho ou escolares. Consulte “Contas e ajustes de contatos” na página 80.  Insira contatos diretamente no iPad. Consulte “Como adicionar e editar contatos” na página 79. 78Como buscar contatos Você pode buscar títulos, nomes, sobrenomes e nomes de empresas nos seus contatos do iPad. Se você tiver uma conta do Microsoft Exchange, uma conta LDAP ou uma conta CardDAV, também poderá buscar esses contatos. Para buscar contatos: Em Contatos, toque no campo de busca e digite sua busca. Buscar em uma GAL Toque em Grupos, toque em Diretórios na parte inferior da lista e, em seguida, digite sua busca. Buscar em um servidor LDAP Toque em Grupos, toque o nome de servidor LDAP e, em seguida, digite sua busca. Buscar um servidor CardDAV Toque em Grupos, toque no grupo CardDAV que permite buscas na parte inferior da lista e, em seguida, digite sua busca. Salvar informações de contato de um servidor GAL, LDAP ou CardDAV Busque o contato que você deseja adicionar e toque em Adicionar Contato. Os contatos também podem ser encontrados nas buscas a partir da tela de Início. Consulte “Como buscar” na página 34. Como adicionar e editar contatos Para adicionar um contato ao iPad: Toque em Contatos e depois em . Se não estiver visível, certifique-se de que você não está visualizando uma listas de contatos LDAP, CalDAV ou GAL; não é possível adicionar contatos a essas listas. Para editar informações do contato: Escolha um contato e toque em Editar. Adicionar um novo campo Toque em Adicionar Campo. Adicionar o nome de usuário de um contato no Twitter Toque em Adicionar Campo e, em seguida, toque em Twitter. Alterar a etiqueta de um campo Toque na etiqueta e escolha uma diferente. Para adicionar uma etiqueta nova, role até a parte inferior da lista e toque em Adicionar Etiqueta Personalizada. Alterar o toque ou o som de mensagem do contato Toque no campo toque ou som de mensagem e escolha um som novo em Ajustes > Sons. Apagar um item Toque em e depois em Apagar. Atribuir uma foto a um contato No modo Editar e toque em Adicionar Foto, ou toque na foto existente. Você pode escolher tirar uma foto com a câmera ou usar uma foto existente. Para importar fotos do perfil do Twitter dos seus contatos, vá em Ajustes > Twitter. Inicie uma sessão na sua conta do Twitter e toque em Atualizar Contatos. Para apagar um contato: Nos Contatos, escolha um contato, depois toque em Editar. Role para baixo e toque em Apagar Contato. Capítulo 14 Contatos 79Contas e ajustes de contatos É possível adicionar contas de Contatos e ajustar como os nomes são ordenados e exibidos. Para adicionar uma conta de Contatos: Abra Ajustes > Mail, Contatos, Calendários e toque em Adicionar Conta. Para alterar os ajustes dos Contatos, abra Ajustes > Mail, Contatos, Calendários e para definir essas opções: Definir como os contatos são ordenados Toque em Ordenar por e escolha se deseja exibir por nome ou sobrenome. Definir como os contatos são exibidos Toque em Exibir por e escolha se deseja exibir por nome ou sobrenome. Como definir o cartão Meus Dados Toque em Meus Dados e selecione o cartão com seu nome e suas informa- ções na lista. O cartão Meus Dados é usado pelo Safari e por outros aplicativos. Definir a conta de Contatos Toque em Conta Padrão e selecione uma conta. Os novos contatos criados sem especificar uma outra conta serão armazenados aqui. Usar o iCloud para manter os Contatos atualizados nos seus computadores e dispositivos iOS Vá em Ajustes > iCloud e ative a opção Contatos. Consulte “Como usar o iCloud” na página 20. 80 Capítulo 14 ContatosNotas 15 Sobre as Notas Com sua ampla tela e teclado na tela, o iPad torna fácil tomar notas. O iCloud faz com que as notas digitadas no iPad estejam disponíveis em seus outros dispositivos. Você pode ler e escrever notas na vertical ou na horizontal. Na vertical, toque em Notas para visualizar uma lista das suas notas. Na horizontal, a lista de notas aparece na esquerda, e a nota atual é circundada em vermelho. Como escrever e ler notas As notas são listadas pela última data modificada, com a nota mais recente no topo. A lista mostra as primeiras palavras de cada nota. Toque em uma nota da lista para lê-la ou editá-la. Para adicionar uma nota: Toque em , digite a nota e toque em OK. Enviar a nota por e-mail ou imprimi-la. Enviar a nota por e-mail ou imprimi-la. Apagar a nota. Apagar a nota. Toque em uma nota para visualizá-la. Toque em uma nota para visualizá-la. Adicionar uma nota. Adicionar uma nota. Visualizar a nota anterior ou seguinte. Visualizar a nota anterior ou seguinte. Para ler uma nota: Toque na nota da lista ou toque em ou para ver a próxima nota ou a nota anterior. Editar uma nota Toque em qualquer lugar da nota para exibir o teclado. Edite a nota, depois toque em OK. Alterar a fonte Vá em Ajustes > Notas. Apagar uma nota Toque em na parte inferior da nota. 81Usar o iCloud para manter suas notas atualizadas nos seus dispositivos iOS e computadores Mac Vá em Ajustes > iCloud e ative as Notas (estão ativadas por padrão). Consulte “Como usar o iCloud” na página 20. Como buscar notas Você pode buscar pelo texto das notas para encontrar uma nota em particular. Para buscar notas: Digite texto no campo de busca que aparece na parte superior da lista de notas. Na orientação vertical, toque em Notas para exibir a lista das notas. Os resultados da busca aparecem à medida que você digita. Toque no botão do teclado para que o teclado desapareça e você possa ver mais resultados. Para visualizar uma nota, toque nela na lista de resultados da busca. Como imprimir notas ou enviá-las por e-mail Para imprimir ou enviar uma nota por e-mail: Toque na nota e, em seguida, toque em . Para enviar uma nota por e-mail, o iPad deve ter um e-mail configurado. Consulte “Como enviar um e-mail” na página 47. 82 Capítulo 15 NotasLembretes 16 Sobre os Lembretes Os Lembretes permitem organizar sua vida com datas limites e listas. Os Lembretes trabalham com suas contas de calendário, então as alterações feitas são atualizadas automaticamente em todos os seus computadores e dispositivos iOS. Marcar itens como concluídos. Marcar itens como concluídos. Adicionar um lembrete. Adicionar um lembrete. Alterar a visualização. Alterar a visualização. Para alternar entre as visualizações por lista e por data: No topo da tela, toque em Lista ou Data. Como definir um lembrete Para adicionar um lembrete: Nos Lembretes, toque em , digite uma descrição e toque em OK. Depois de adicionar um lembrete, você pode fazer mais ajustes mais detalhados: 83Definir o dia ou a hora de um lembrete Toque no lembrete e depois toque em Lembre-me. Ative a opção "Em um Dia" e defina a data e a hora em que deseja ser lembrado. Os lembretes que estão na data limite são exibidos na Central de Notificações. Adicionar notas a um lembrete Toque no lembrete e depois toque em Mostrar Mais. Toque em Notas. Mover um lembrete para outra lista Toque no lembrete e depois toque em Mostrar Mais. Toque em Lista e escolha uma nova lista. Para criar ou editar listas, consulte “Como gerenciar lembretes na visualiza- ção por lista” na página 84. Apagar um lembrete Toque em um lembrete, toque em Mostrar Mais e depois toque em Apagar. Editar um lembrete Toque em um lembrete e depois toque em seu nome. Marcar um lembrete como concluído Toque na caixa ao lado do lembrete, para que uma marca apareça. Os lembretes concluídos são mostrados na lista Concluídos. Consulte “Como gerenciar lembretes concluídos” na página 85. Definir o som reproduzido pelos lembretes Abra Ajustes > Sons. Use o iCloud para manter os Lembretes atualizados nos seus computadores e dispositivos iOS Abra Ajustes > iCloud e ative a opção Lembretes. Consulte “Como usar o iCloud” na página 20. Como gerenciar lembretes na visualização por lista Lembretes organizados em listas ajudam a distinguir entre tarefas de trabalho, pessoais ou diversas. O aplicativo Lembretes vem com uma lista para lembretes ativos e uma lista integrada de itens concluídos. Você pode adicionar outras listas por conta própria. Para criar uma lista: No topo da tela, toque em Lista e depois em Editar. Alternar entre listas Na visualização por lista, toque na lista que deseja visualizar. Visualizar os itens concluídos Na visualização por lista, toque em Concluídos. Alterar a ordem das listas Na visualização por lista, toque em Editar. Arraste ao lado de uma lista para alterar a ordem. Você não pode mover uma lista para outra conta, e não é possível alterar a ordem dos lembretes em uma lista. Apagar uma lista Na visualização por lista, toque em Editar. Toque em para cada lista que você deseja apagar. Quando uma lista é apagada, todos os itens contidos nela também são apagados. Alterar o nome da lista Na visualização por lista, toque em Editar. Toque no nome que você deseja alterar, depois digite o novo nome. Toque em OK. Definir a lista padrão para novos lembretes Vá em Ajustes > Mail, Contatos, Calendários e, na seção Lembretes, toque em Lista Padrão. Como gerenciar lembretes na visualização por data A visualização por data é usada para visualizar e gerenciar lembretes com uma data limite. Para visualizar os lembretes em uma data: No topo da tela, toque em Data para visualizar os lembretes de hoje e os itens incompletos de dias anteriores. 84 Capítulo 16 LembretesComo gerenciar lembretes concluídos O aplicativo Lembretes registra os itens marcados como concluídos. Você pode visualizá-los por lista ou por data ou também na lista concluídos. Para visualizar os itens concluídos: Toque no botão Lista da parte superior da tela e, em seguida, toque em Concluídos. Marcar um item como não concluído Toque para remover a marca de seleção. O item volta automaticamente para sua lista original. Sincronizar lembretes anteriores Abra Ajustes > Mail, Contatos, Calendários. Em seguida, abaixo de Lembretes, toque em Sincronizar. Esse ajuste aplica-se a todas as suas contas de lembretes. Para obter melhor desempenho, não sincronize mais itens anteriores do que o necessário. Como buscar lembretes Para buscar lembretes: Toque no campo de busca e, em seguida, digite uma frase de busca. Os lembretes podem ser buscados pelo nome. Você também pode buscar lembretes na tela de Início. Consulte “Busca do Spotlight” na página 133. Capítulo 16 Lembretes 85Mapas 17 Como encontrar localizações ADVERTÊNCIA: Para obter informações importantes sobre a segurança na direção e navega- ção, consulte o Manual de Informações Importantes do Produto no site support.apple.com/br/ manuals/ipad. Mais informações Mais informações Toque duas vezes para ampliar; toque com dois dedos para reduzir. Ou separe e junte dois dedos para ampliar ou reduzir. Toque duas vezes para ampliar; toque com dois dedos para reduzir. Ou separe e junte dois dedos para ampliar ou reduzir. Definir opções como mostrar o trânsito ou a visualização por satélite. Definir opções como mostrar o trânsito ou a visualização por satélite. © 2012 Google. Dados dos mapas © 2012 Google. © 2012 Google. Dados dos mapas © 2012 Google. Obter itinerários para carro, transporte público ou a pé. Obter itinerários para carro, transporte público ou a pé. Fazer uma busca. Fazer uma busca. Exibir a localização de uma empresa ou uma pessoa na sua lista de contatos. Exibir a localização de uma empresa ou uma pessoa na sua lista de contatos. Mostrar sua localização atual. Mostrar sua localização atual. Para encontrar uma localização: Toque em Buscar e, em seguida, toque no campo de busca para que o teclado apareça. Digite um endereço ou outro dado e toque em Buscar. Você pode buscar informações como:  Um cruzamento ("rua augusta e alameda santos")  Uma área ("vila madalena")  Um ponto de referência ("parque do ibirapuera")  Um CEP  Uma empresa ("cinema", "restaurantes são paulo") Também é possível tocar em para encontrar a localização de um contato. 86Ver o nome ou a descrição de uma localização Toque no alfinete. Ver uma lista de empresas encontradas na busca Toque em . Toque em uma empresa para ver a sua localização. Buscar a sua localização atual Toque em . Sua localização atual é mostrada por um marcador azul. Se a sua localização não puder ser determinada com precisão, um círculo também aparecerá ao redor do marcador. Quanto menor o círculo, maior a precisão. Usar a bússola digital Toque em novamente. O ícone se altera para e uma bússola pequena aparece na tela. Marcar uma localização Toque no mapa e mantenha pressionado até que o alfinete apareça. Importante: Mapas, itinerários e aplicativos baseados em localização dependem dos serviços de dados. Os serviços de dados estão sujeitos a alterações e talvez não estejam disponíveis em todas as regiões. Isso pode fazer com que os mapas, itinerários ou informações baseadas em localiza- ção talvez não estejam disponíveis, sejam imprecisas ou incompletas. Compare as informações fornecidas pelo iPad com as redondezas e consulte a sinalização viária para solucionar qualquer discrepância. Se os Serviços de Localização estiverem desativados quando você abrir os Mapas pela primeira vez, a ativação dos serviços será solicitada. Você pode usar os Mapas sem os Serviços de Localização. Consulte “Serviços de Localização” na página 129. Como obter itinerários Para obter itinerários: 1 Toque em Itinerários. 2 Digite a localização inicial e a localização final. Toque em em qualquer campo para selecionar uma localização nos Favoritos (incluindo sua localização atual e o alfinete fixo), uma localização recente ou um contato. 3 Toque em Rota, depois selecione o itinerário de carro ( ), de transporte público ( ) ou a pé ( ). 4 Execute uma das seguintes ações:  Para visualizar os itinerários passo a passo, toque em Iniciar e, em seguida, toque em para ver o próximo trecho da viagem.  Para visualizar todos os itinerários de uma lista, toque em Iniciar e, em seguida, toque em . Toque em qualquer item da lista para ver um mapa mostrando aquele trecho da viagem. 5 Se aparecerem várias rotas, toque naquela que você deseja usar. Se for usar o transporte público, toque em para definir a hora de saída ou de chegada e para selecionar os horários da viagem. Toque no ícone de uma parada para ver a hora de saída daquele ônibus ou trem, para obter um link para o site do fornecedor do transporte ou para obter informações de contato (quando disponível). Obter itinerários a partir de uma localização no mapa Toque no alfinete, toque em e depois toque em Itinerários Até Aqui ou em Itinerários Daqui. Adicionar uma localização aos favoritos Toque em Adicionar a Favoritos. Capítulo 17 Mapas 87Como obter e compartilhar informações sobre uma localização Fazer uma ligação do FaceTime (quando disponível). Fazer uma ligação do FaceTime (quando disponível). Visitar o site. Visitar o site. © 2012 Google. Dados dos mapas © 2012 Google. © 2012 Google. Dados dos mapas © 2012 Google. Para obter ou compartilhar informações sobre uma localização: Toque no alfinete, depois toque em . Adicionar uma empresa aos contatos Toque em Adicionar aos Contatos. Compartilhar a localização por e-mail, mensagem de texto ou Twitter Toque em Compartilhar Mapa. Você precisa iniciar uma sessão na sua conta do Twitter antes de poder tuitar. Vá em Ajustes > Twitter. Como mostrar as condições do trânsito É possível exibir as condições do trânsito nas principais ruas e estradas do mapa. Para mostrar as condições do trânsito: Toque ou arraste o canto inferior direito da tela, depois ative o Tráfego. As ruas e rodovias são codificadas com cores para indicar o fluxo do trânsito:  Cinza – não há dados disponíveis  Verde – o trânsito flui de acordo com o limite de velocidade  Amarelo – mais lento que o limite de velocidade  Vermelho – muitas paradas As condições do trânsito não estão disponíveis em todas as áreas. 88 Capítulo 17 MapasVisualizações de Mapas © 2012 Google. Dados dos mapas © 2012 Google. © 2012 Google. Dados dos mapas © 2012 Google. Para ativar a visualização padrão, por satélite, híbrida ou por terreno: Toque ou arraste o canto inferior direito da tela, depois selecione a visualização que deseja. Para ativar a "Vista da rua" do Google em uma localização: Toque em . Passe o dedo para a esquerda ou para a direita para mover a visualização panorâmica de 360° (o destaque mostra a visualização atual). Toque em uma seta para deslocar-se pela rua. Para retornar à visualização do mapa, toque na miniatura do mapa. Toque para retornar à visualização do mapa Toque para retornar à visualização do mapa © 2012 Google. © 2012 Google. A Vista da Rua pode não estar disponível em todas as regiões. Capítulo 17 Mapas 89Música 18 Como adicionar músicas e áudio Para obter músicas e outros conteúdos de áudio no iPad:  Compre e transfira conteúdo da iTunes Store para o iPad. Em Música, toque em Loja quando estiver navegando. Consulte Capítulo 19,“iTunes Store,” na página 95.  Use as Transferências Automáticas para transferir automaticamente as músicas novas compradas em outros computadores e dispositivos iOS. Consulte “Como usar o iCloud” na página 20.  Sincronize com o iTunes no seu computador. Você pode sincronizar todas as suas mídias ou músicas selecionadas e outros itens. Consulte “Como sincronizar com o iTunes” na página 22.  Use o iTunes Match para armazenar sua biblioteca musical no iCloud e acessá-la em todos os seus dispositivos iOS e computadores. Consulte “iTunes Match” na página 92. Como reproduzir músicas e outros tipos de áudio ADVERTÊNCIA: Para obter informações importantes sobre como evitar perda de audição, consulte o Manual de Informações Importantes do Produto em support.apple.com/pt_BR/manuals/ipad. Você pode ouvir áudio do alto-falante integrado, dos fones de ouvido conectados à porta de fones de ouvido ou através de fones de ouvido estéreo Bluetooth emparelhados com o iPad. Quando os fones de ouvido estão conectados ou emparelhados, nenhum som é emitido do atofalante. Para navegar por sua coleção: Toque em um dos botões da parte inferior da tela. Você pode navegar por lista, música, artista ou álbum. Toque em Mais para navegar por gênero ou compositor ou para ver seus podcasts. Para reproduzir uma música ou outro item: Toque no item. Utilize os controles da parte superior da tela para controlar a reprodução. 90Para visualizar a tela Reproduzindo Agora: Toque na miniatura da capa do álbum na parte superior da tela. Arraste para avançar ou retroceder. Arraste para avançar ou retroceder. Ajustar o volume. Ajustar o volume. Voltar Voltar Navegar pelas músicas. Navegar pelas músicas. Lista de faixas Lista de faixas Alternar entre a música em reprodução e a biblioteca. Alternar entre a música em reprodução e a biblioteca. Criar uma lista do Genius. Criar uma lista do Genius. Reproduzir/Pausa Reproduzir/Pausa Repetir Repetir Aleatório Aleatório AirPlay AirPlay Repetir músicas Toque em . = repetir as músicas do álbum ou da lista atual. = repetir apenas a música atual. = sem repetição. Reproduzir músicas aleatoriamente Toque em . = as músicas são reproduzidas de forma aleatória. = as músicas são reproduzidas em ordem. Saltar para qualquer ponto de uma música Arraste o cursor de reprodução pela barra de progressão. Deslize o dedo para baixo para diminuir a velocidade da progressão. Ajustar a velocidade da reprodução do podcast Toque em . Toque novamente para alterar a velocidade. = reproduzir com o dobro de velocidade. = reproduzir na metade da velocidade. = reproduzir na velocidade normal. Repetir os últimos 30 segundos do podcast Toque em . Navegar pelas músicas de uma lista usando as capas Na tela Reproduzindo Agora, passe o dedo da esquerda para a direita. As música começam a ser tocadas automaticamente. Usar o Ping Consulte “Como seguir artistas e amigos” na página 97. Reproduzir música nos alto-falantes do AirPlay ou no Apple TV Toque em . Consulte “Como usar o AirPlay” na página 39. Definir opções do aplicativo Música Vá em Ajustes > Música. Capítulo 18 Música 91Ao usar outro aplicativo, você pode exibir os controles de reprodução de áudio clicando duas vezes no botão Início e passando o dedo da esquerda para a direita na parte inferior da tela. Os controles operam o aplicativo que está reproduzindo no momento ou, se a música estiver em pausa, o último aplicativo a reproduzir. O ícone do aplicativo aparece à direita. Toque nele para abrir o aplicativo. Para exibir os controles de reprodução de áudio quando a tela estiver bloqueada, pressione duas vezes o botão Início . Como visualizar as faixas de um álbum Para visualizar todas as faixas do álbum que contém a música atual: Na tela Reproduzindo Agora, toque em . (Toque na tela primeiro se os controles não estiverem sendo exibidos.) Toque em uma faixa para reproduzi-la. Toque em novamente para voltar à tela Reproduzindo Agora. Na visualização da lista de faixas, você pode atribuir classificações às músicas. As classificações podem ser usadas para criar listas inteligentes no iTunes. Como buscar conteúdo de áudio Você pode buscar títulos, artistas, álbuns, compositores de músicas, podcasts e outros conteúdos de áudio no iPad. Para buscar músicas: Ao navegar, digite o texto no campo de busca do canto inferior direito da tela. Você também pode buscar conteúdo de áudio na tela de Início. Consulte “Como buscar” na página 34. iTunes Match O iTunes Match armazena sua biblioteca musical no iCloud – inclusive as músicas importadas de CDs – e permite desfrutar da sua coleção em qualquer lugar, a qualquer momento no seu iPad e em outros dispositivos iOS e computadores. O iTunes Match está disponível como uma assinatura paga. Nota: O iTunes Match não está disponível em todas as regiões. Talvez sejam aplicadas taxas de dados celulares se a opção Ajustes > Música > Rede Celular (Dados) estiver ativada. Para assinar o iTunes Match: No iTunes do computador, vá à Loja > Ativar o iTunes Match, depois clique no botão Assinar. Depois de assinar, o iTunes adiciona suas músicas, listas e Seleções Genius ao iCloud. Suas músicas que coincidirem com as músicas que já estão na iTunes Store serão disponibilizadas automaticamente no iCloud. As músicas restantes serão enviadas. Você pode transferir e reproduzir as músicas do iTunes Match na qualidade iTunes Plus (formato AAC 256 kbps sem proteção DRM), mesmo que o seu arquivo original tivesse uma qualidade inferior. Para obter mais informações, consulte www.apple.com/br/icloud/features. Ativar o iTunes Match Vá em Ajustes > Música. A ativação do iTunes Match remove as músicas sincronizadas do iPad e desativa as Seleções Genius e as Listas Genius. 92 Capítulo 18 MúsicaGenius As listas Genius são coleções de músicas da sua biblioteca que combinam perfeitamente entre si. Você pode criar listas Genius no iTunes e sincronizá-las com o iPad. Também é possível criar e salvar listas Genius diretamente no iPad. As Seleções Genius reúnem músicas do mesmo estilo, e são recriadas sempre que você ouve a seleção. Para usar o Genius no iPad, primeiro ative o Genius no iTunes, depois sincronize o iPad com o iTunes. As Seleções Genius são sincronizadas automaticamente, a não ser que você gerencie manualmente suas músicas e escolha quais seleções deseja sincronizar com o iTunes. O Genius é um serviço gratuito, mas requer um ID Apple. Quando você sincronizar uma Seleção Genius, talvez o iTunes selecione e sincronize músicas da sua biblioteca que você não tenha escolhido especificamente para sincronizar. Para reproduzir uma Seleção Genius: Toque em Listas e depois toque em uma das Seleções Genius da parte superior das listas. Para criar uma lista Genius: Reproduza uma música e, em seguida, toque em na parte superior da tela. A Lista Genius é adicionada a suas listas, seguindo as Seleções Genius. Salvar uma lista Genius Visualizar suas Listas, toque em Lista Genius e depois toque em Salvar. A lista será renomeada com o título da música que você escolheu. Atualizar uma lista Genius Na lista, toque em Atualizar. Criar uma lista Genius usando uma música diferente Reproduza uma música e, em seguida, toque em . Apagar uma lista Genius salva Toque na lista e, em seguida, toque em . As listas do Genius criadas no iPad são copiadas para o computador sempre que ocorre uma sincronização com o iTunes. Nota: Quando uma lista Genius for sincronizada com o iTunes, você não poderá apagá-la diretamente no iPad. Use o iTunes para editar o nome da lista, interromper a sincronização ou apagar a lista. Listas de reprodução Você pode criar e editar suas próprias listas de reprodução no iPad, ou editar as listas de reprodu- ção sincronizadas com o iTunes do computador. Para criar uma lista: Visualize as Listas e toque em Nova, próximo ao topo da tela. Digite e salve um título, selecione músicas e vídeos para incluir e depois toque em OK. Ao criar uma lista e sincronizar o iPad com o seu computador, a lista é sincronizada com a sua biblioteca iTunes. Para editar uma lista: Visualize as Listas e selecione a lista. Toque em Editar, depois: Para adicionar mais músicas: Toque em Adicionar Músicas. Para apagar uma música: Toque em . Ao apagar uma música da lista, ela não é removida do iPad. Para mover uma música para outra posição na lista: Arraste . Capítulo 18 Música 93Suas edições são copiadas para a lista na sua biblioteca do iTunes na próxima vez que você sincronizar o iPad com o seu computador, ou sem fio através do iCloud, caso você tenha assinado o iTunes Match. Apagar uma lista Nas Listas, toque e mantenha pressionada a lista e, em seguida, toque em . Apagar uma música do iPad Em Músicas, passe o dedo pela música e toque em Apagar. A música será removida do iPad, mas não da biblioteca do iTunes no seu Mac ou PC. Compartilhamento Familiar O Compartilhamento Familiar permite reproduzir músicas, filmes e programas de TV no iPad a partir da biblioteca do iTunes no Mac ou PC. O iPad e o computador precisam estar na mesma rede Wi-Fi. No seu computador, o iTunes deve estar aberto, com o Compartilhamento Familiar ativado e conectado com o mesmo ID Apple que o Compartilhamento Familiar no iPad. Nota: O Compartilhamento Familiar requer o iTunes 10,2 ou posterior, disponível no site www.itunes.com/br/download Conteúdo de bônus, como folhetos digitais e iTunes Extras, não podem ser compartilhados. Como reproduzir músicas da biblioteca do iTunes do seu computador no iPad: 1 No iTunes do computador, abra Avançado > Ativar Compartilhamento Familiar. 2 Inicie a sessão e clique em Criar Compartilhamento Familiar. 3 No iPad, vá em Ajustes > Música e inicie uma sessão no Compartilhamento Familiar usando o mesmo ID Apple e a mesma senha. 4 No aplicativo Música, toque em Mais, depois toque em Compartilhado e escolha a biblioteca do computador. Retornar ao conteúdo do iPad Toque em Compartilhado e escolha Meu iPad. 94 Capítulo 18 MúsicaiTunes Store 19 Sobre a iTunes Store Use a iTunes Store para adicionar conteúdo ao iPad. Você pode navegar e comprar músicas, programas de TV, audiolivros e tons de alerta. Também é possível comprar e alugar filmes ou transferir e reproduzir podcasts ou coleções do iTunes U. Você precisa de um ID Apple para poder comprar conteúdo. Consulte “Ajustes da Loja” na página 100. Nota: Talvez a iTunes Store não esteja disponível em todas as regiões e o conteúdo da iTunes Store pode variar, dependendo da região. Os recursos estão sujeitos a alterações. Para acessar a iTunes Store, o iPad deve possuir conexão à Internet. Consulte “Rede” na página 132. Como buscar músicas, vídeos e muito mais Escolher uma categoria. Escolher uma categoria. Para explorar o conteúdo: Toque em uma das categorias de conteúdo, como Música ou Vídeos. 95Buscar conteúdo Toque no campo de busca e digite uma ou mais palavras, depois toque em Buscar. Comprar, opinar ou avisar um amigo sobre um item Toque em um item de uma lista para ver mais detalhes em sua tela Informações. Explorar artistas e recomendações de amigos Toque em Ping. Consulte “Como seguir artistas e amigos” na página 97. Como comprar músicas, audiolivros e toques Quando encontrar uma música, um álbum, um tom ou um audiolivro que você gosta na iTunes Store, poderá comprá-los e transferi-los. É possível ouvir uma amostra de um item antes de comprá-lo para ter certeza de que é o item desejado. Para ouvir uma amostra de uma música, tom ou audiolivro: Toque no item e siga as instruções na tela. Resgatar um código ou um cartão de presente Toque em Música, depois toque em Resgatar na parte inferior da tela e siga as instruções. Enquanto você estiver com a sessão iniciada, seu crédito restante aparece com as informações do seu ID Apple na parte inferior da maioria das telas da iTunes Store. Completar um álbum Durante a visualização de qualquer álbum, toque no preço com desconto para as músicas restantes abaixo de Completar Meu Álbum (não disponível em todas as regiões). Para ver ofertas para completar outros álbuns, toque em Música e, em seguida, toque em Ofertas para Completar Meu Álbum. Transferir aplicativos comprados anteriormente Toque em Comprados. Você também pode transferir um item enquanto navega; basta tocar em Transferir onde geralmente encontra-se o preço. Transferir automaticamente os itens comprados em outros computadores e dispositivos iOS Vá em Ajustes > Loja e ative os tipos de compras que você deseja transferir automaticamente. Como comprar e alugar vídeos A iTunes Store permite comprar e transferir filmes, programas de TV e videoclipes. Alguns filmes também podem ser alugados por um período de tempo limitado. O conteúdo de vídeo pode estar disponível nos formatos de definição padrão (SD), alta definição (HD) ou ambos. Para comprar ou alugar um vídeo: Toque em Comprar ou Alugar. Assim que você compra um item, ele começa a ser transferido e aparece na tela Transferências. Consulte “Como verificar o estado de uma transferência” na página 97. Pré-visualizar um vídeo Toque em Pré-visualizar. Visualizar uma prévia em um televisor usando o AirPlay e o Apple TV Quando a pré-visualização iniciar, toque em e escolha Apple TV. Consulte “Como usar o AirPlay” na página 39. 96 Capítulo 19 iTunes StoreComo seguir artistas e amigos Use o Ping para se conectar com os fãs de música mais apaixonados do mundo. Siga seus artistas favoritos para descobrir sobre novos lançamentos, shows e tours agendados. Sinta-se nos bastidores dos shows vendo suas fotos e vídeos e sabendo mais sobre suas influências musicais. Leia os comentários de seus amigos sobre as músicas que eles estão ouvindo, veja o que eles estão comprando e fique por dentro dos shows que eles pretendem assistir. Além disso, expresse seus gostos musicais e publique comentários para os seus próprios seguidores. Para criar e explorar as conexões musicais, é preciso criar um perfil do Ping. Para criar seu perfil do Ping: Abra o aplicativo iTunes em seu Mac ou PC, clique em Ping e siga as instruções da tela. Seguir um artista Toque em Seguir na página do perfil do artista. Seguir um amigo Toque em People, insira o nome do seu amigo no campo de busca e, em seguida toque em Follow. Quando você segue uma pessoa, ela não segue você automaticamente. No seu perfil, você pode optar por aprovar ou recusar pedidos para ser seguido quando eles chegarem, ou simplesmente aceitar todos os novos seguidores sem aprovação (o padrão). Compartilhar seus pensamentos Conforme você navega pelos álbuns e músicas, toque em Post para comentar uma obra musical ou toque em Like para dizer que você gosta. Seus amigos verão seus pensamentos no documento Ping Activity. Compartilhar planos para assistir a shows Toque em Concerts na página do seu perfil para ver os futuros shows dos artistas que você segue e ver quais dos seus amigos irão a um show. Toque em Tickets para comprar o seu ingresso ou toque em I’m Going para que outras pessoas saibam que você vai também. (Não disponível em todas as regiões.) Como transmitir ou transferir podcasts Você pode ouvir podcasts de áudio ou assistir a podcasts de vídeo transmitidos pela Internet na iTunes Store. Você pode também transferir podcasts de áudio e vídeo. Para transmitir um podcast: Toque em Podcasts para navegar pelos podcasts da iTunes Store. Os podcasts de vídeo são marcados com um ícone de vídeo . Transferir um podcast Toque no botão Grátis e toque em Transferir. Os podcasts transferidos aparecem na lista Podcasts. Ouvir ou assistir a um podcast transferido Em Música, toque em Podcasts e depois toque no podcast. Os podcasts de vídeo também aparecem em sua lista de vídeos. Como verificar o estado de uma transferência Você pode verificar a tela Transferências para ver o estado das transferências programadas e em andamento, inclusive o estado das compras que você tenha reservado. Para ver o estado dos itens que estão sendo transferidos: Toque em Transferências. Os itens reservados não são transferidos automaticamente quando são lançados. Volte à tela Transferências para iniciar a transferência. Transferir um item reservado Toque no item, depois toque em . Capítulo 19 iTunes Store 97Se a transferência for interrompida, ela começará novamente assim que houver uma conexão à Internet. Ou, se você abrir o iTunes no computador, ele terminará a transferência na sua biblioteca do iTunes (se o computador estiver conectado à Internet e você tiver iniciado a sessão usando o mesmo ID Apple). Como visualizar as informações de uma conta Para visualizar as informações da iTunes Store para o seu ID Apple no iPad, toque no seu ID Apple (na parte inferior da maioria das telas da iTunes Store). Ou vá em Ajustes > Loja e toque em Ver ID Apple. Você precisa iniciar uma sessão para ver as informações da sua conta. Consulte “Ajustes da Loja” na página 100. Como verificar transferências Você pode usar o iTunes em seu computador para verificar se todas as músicas, vídeos, aplicativos e outros itens comprados na iTunes Store ou App Store estão na biblioteca do iTunes. Talvez você queira realizar esta verificação se uma transferência tiver sido interrompida. Para verificar suas transferências: No iTunes do computador, abra Loja > Buscar Transferências Disponíveis. Para ver todas as suas compras, inicie a sessão usando o seu ID Apple, vá à Loja > Visualizar Minha Conta e clique em Histórico de Compras. 98 Capítulo 19 iTunes StoreApp Store 20 Sobre a App Store Você pode buscar, navegar, opinar, adquirir e transferir aplicativos da App Store diretamente para o iPad. Nota: Talvez a App Store não esteja disponível em todos os países ou regiões, e o conteúdo da App Store pode variar de acordo com os países ou regiões. Os recursos estão sujeitos a alterações. Para navegar na App Store, o iPad precisa estar conectado à Internet. Consulte “Rede” na pá- gina 132. Para comprar aplicativos você precisa de um ID Apple. Consulte “Ajustes da Loja” na página 100. Buscar atualizações de aplicativos. Buscar atualizações de aplicativos. Como buscar e transferir aplicativos Navegue pelas seleções em destaque para ver os aplicativos novos, notáveis ou recomendados ou navegue pelo Top 25 para ver os aplicativos mais populares. Se estiver buscando um aplicativo específico, use Buscar. Para navegar na App Store: Toque em Em Desataque, Categorias ou Mais Vendidos. 99Navegar usando o Genius Toque em Genius para ver uma lista de aplicativos recomendados com base na sua coleção atual de aplicativos. Para ativar o Genius, siga as instruções da tela. O Genius é um serviço gratuito, mas você precisa de um ID Apple. Buscar aplicativos Toque em Buscar, toque no campo de busca e digite uma ou mais palavras, depois toque em Buscar. Enviar um link a uma página de informações do aplicativo no iTunes por e-mail Toque em “Contar para Amigo”. Enviar um aplicativo de presente a alguém Toque em “Presentear este Aplicativo” e depois siga as instruções na tela. Comunicar um problema Toque em “Comunicar um problema”. Selecione um problema da lista ou digite comentários opcionais, depois toque em Comunicar. Adquirir e transferir um aplicativo Toque no preço (ou toque em "Grátis"), depois toque em "Comprar Agora". Se você já comprou o aplicativo, “Instalar” aparece em vez do preço na tela Informações. Você não será cobrado para transferir novamente. Resgatar um código ou um cartão de presente Toque em Resgatar próximo à parte inferior da tela Em Destaque e, em seguida, siga as instruções da tela. Ver o estado das transferências Depois que começar a transferir um aplicativo, o ícone do aplicativo aparecerá na tela Início e mostra um indicador de progresso. Transfira aplicativos comprados anteriormente Toque em Comprados, encontre o aplicativo na lista e, em seguida, toque em Transferir. Você também pode transferir um item enquanto navega; basta tocar em Transferir onde geralmente encontra-se o preço. Transferir automaticamente os itens comprados em outros computadores e dispositivos iOS Vá em Ajustes > Loja e ative os tipos de compras que você deseja transferir automaticamente. Como apagar aplicativos Você pode apagar aplicativos que instalou da App Store. Se um aplicativo for apagado, os dados associados a ele também serão apagados. Para apagar um aplicativo da App Store: Toque e segure o ícone do aplicativo da tela Início até que os ícones comecem a tremer e toque em . Pressione o botão Início quando tiver terminado de apagar os aplicativos. Para obter informações sobre como redefinir o iPad para apagar todos os aplicativos e todos os seus dados e ajustes, consulte “Redefinir” na página 136. Ajustes da Loja Use os ajustes da Loja para iniciar uma sessão usando um ID Apple, criar um novo ID Apple ou editar um existente. Se você possui mais de um ID Apple, pode usar os ajustes da Loja para finalizar a sessão e iniciar a sessão usando outro ID Apple. Para obter os termos e condições da iTunes Store, visite www.apple.com/legal/itunes/ww/. Para iniciar a sessão usando um ID Apple: Abra Ajustes > Loja, toque em Iniciar Sessão, em seguida toque em Usar ID Apple Existente e insira o seu ID e senha da Apple. 100 Capítulo 20 App StoreVisualizar e editar as informações da sua conta Abra Ajustes > Loja, toque no seu ID Apple e toque em Ver ID Apple. Toque em um item para editá-lo. Para alterar a sua senha, toque no campo ID Apple. Iniciar a sessão usando um ID Apple diferente Abra Ajustes > Loja, toque no nome da sua conta e depois em Finalizar Sessão. Criar um novo ID Apple Abra Ajustes > Loja, toque em Iniciar Sessão e, em seguida, toque em Criar Novo ID Apple e siga as instruções na tela. Transferir automaticamente os itens comprados Abra Ajustes > loja, e ative os tipos de compras, como Músicas ou Livros, que você deseja transferir automaticamente para o iPad. Também é possível desativar a atualização automática dos aplicativos da Banca. Transferir os itens comprados usando a rede celular Vá em Ajustes > Loja e, em seguida, ative ou desative a opção Rede Celular (Dados). A transferência de compras pela rede celular pode resultar em cobranças da operadora. Os aplicativos da Banca são atualizados apenas quando o iPad está conectado a uma rede Wi-Fi. Consulte Capítulo 21,“Banca,” na página 102. Capítulo 20 App Store 101Banca 21 Sobre a Banca A Banca organiza suas assinaturas de revistas e jornais em uma estante que permite acessar as publicações rapidamente e facilmente. Os aplicativos da Banca aparecem na estante e, conforme novas edições são disponibilizadas, um indicador avisa quando estão prontas para a leitura. As novas edições são enviadas ao iPad automaticamente. Toque em uma publicação e mantenha-a pressionada para reorganizar. Toque em uma publicação e mantenha-a pressionada para reorganizar. Para encontrar aplicativos da Banca: Toque em Banca para exibir a estante, depois toque em Loja. Quando você compra um aplicativo da Banca, ele é adicionado à estante para facilitar o acesso. Depois que o aplicativo for transferido, abra-o para visualizar as edições e as opções de assinatura. As assinaturas são compradas dentro dos aplicativos e são cobradas na sua conta de ID Apple. Consulte “Ajustes da Loja” na página 100. Os preços variam, e os aplicativos da Banca podem não estar disponíveis em todas as regiões ou países. 102Como ler as edições mais recentes Quando uma revista ou um jornal lançar uma nova edição, a Banca a transferirá automaticamente quando houver uma conexão Wi-Fi e exibirá um indicador no ícone do aplicativo para lhe notificar. Para começar a ler, abra a Banca e procure os aplicativos que tenham um indicador "Novo". Cada aplicativo gerencia as edição da sua própria maneira. Para obter informações sobre como apagar, buscar ou trabalhar com edições específicas, consulte as informações de ajuda do aplicativo ou sua descrição na App Store. Você não pode remover um aplicativo da Banca da estante, nem pode colocar outros tipos de aplicativos nela. Para desativar as transferências automáticas: Abra Ajustes > Loja e desative as transferências automáticas da publicação. Capítulo 21 Banca 103iBooks 22 Sobre o iBooks O iBooks é uma ótima maneira de ler e comprar livros. Transfira gratuitamente o aplicativo iBooks na App Store e adquira clássicos e sucessos de venda na loja iBookstore. Depois de transferir um livro, ele aparecerá na estante de livros. Para transferir o aplicativo iBooks e usar a iBookstore, você precisa de uma conexão à Internet e de um ID Apple. Se você não tiver um ID Apple ou se quiser fazer compras com um ID Apple diferente, abra Ajustes > Loja. Consulte “Ajustes da Loja” na página 100. Nota: O aplicativo iBooks e a iBookstore não estão disponíveis em todos os idiomas ou regiões. Como usar a iBookstore No aplicativo iBooks, toque em Loja para abrir a iBookstore. A partir dela, você pode navegar pelos livros em destaque ou pelos livros mais vendidos e buscar livros por autor ou assunto. Quando encontrar um livro que goste, você poderá comprá-lo e transferi-lo. Nota: Talvez alguns recursos da iBookstore não estejam disponíveis em todas as localizações. Para comprar um livro: Encontre um livro que você deseja, toque no preço e, em seguida, toque em Comprar Livro ou em Obter Livro, caso seja gratuito. Obter informações sobre um livro Antes de comprar um livro, você pode ler um resumo do livro, ler opiniões e transferir uma amostra do livro. Depois de comprar um livro, você pode escrever sua opinião. Transferir itens comprados anteriormente Toque em Comprados, ou toque em Transferir onde geralmente encontrase o preço. Transferir automaticamente os itens comprados em outros computadores ou dispositivos iOS Vá em Ajustes > Loja e ative os tipos de compras que você deseja transferir automaticamente. Como sincronizar livros e PDFs Use o iTunes para sincronizar seus livros e PDFs entre o iPad e o seu computador e para comprar livros na iTunes Store. Quando o iPad estiver conectado ao computador, o painel Livros permite selecionar quais itens sincronizar. Você também pode adicionar livros ePub sem proteção DRM e PDFs à sua biblioteca do iTunes. Livros no formato PDF e ePub estão disponíveis na web. 104Para sincronizar um livro ou um PDF com o iPad: No iTunes, escolha Arquivo > Adicionar à Biblioteca e selecione um arquivo .pdf, .epub ou .ibooks. Conecte o iPad ao computador e sincronize. Para adicionar um livro ao iBooks sem sincronizar, envie o arquivo por e-mail a você mesmo em seu computador. Abra o e-mail no iPad e, em seguida, mantenha o toque sobre o arquivo anexado e escolha "Abrir no iBooks" no menu que aparecerá. Como ler livros Ler um livro é fácil. Na estante, toque no livro que deseja ler. Se não estiver vendo o livro que procura, toque em Coleções para ver outras coleções. Adicionar um favorito. Adicionar um favorito. Toque duas vezes para ampliar. Toque duas vezes para ampliar. Ir a uma página diferente. Ir a uma página diferente. Para ler um livro enquanto estiver deitado: Use o bloqueio de orientação para impedir que a tela do iPad gire quando você girá-lo. Consulte “Visualização na vertical ou horizontal” na página 16. Cada livro possui um conjunto de recursos específico, com base no seu conteúdo e formato. Talvez algumas das capacidades descritas abaixo não estejam disponíveis no livro que você está lendo. Por exemplo, a impressão está disponível somente nos PDFs e, se um livro não incluir uma narração gravada, você não verá o ícone de leitura em voz alta. Mostrar os controles Toque próximo ao centro da página. Vire a página Toque próximo da margem direita ou esquerda da página ou passe o dedo para a esquerda ou para a direita. Para alterar a direção em que a página vira quando você toca na margem esquerda, abra Ajustes > iBooks > Tocar Margem Esquerda. Visualizar o índice Toque em . Em alguns livros, você também pode juntar os dedos para ver o índice. Adicionar ou remover um favorito Toque em . Você pode ter vários favoritos. Para remover um favorito, toque nele. Você não precisa adicionar um favorito ao fechar um livro, já que o iBooks lembra onde você parou. Capítulo 22 iBooks 105Adicionar ou remover texto destacado Toque duas vezes em uma palavra, use os pontos de captura para ajustar a seleção e, em seguida, toque em Destacar e escolha uma cor. Para remover um texto destacado, toque no texto destacado e, em seguida, toque em . Para sublinhar palavras, toque em . Para alterar a cor, toque no texto destacado e, em seguida, selecione uma cor do menu. Adicionar, remover ou editar uma nota Toque duas vezes numa palavra, depois toque em Nota. Quando terminar de escrever a nota, toque em outro lugar na página para fechá-la. Para visualizar uma nota, toque no indicador na margem próxima ao texto destacado. Para remover uma nota, apague o texto dela. Para remover uma nota e seu destacado, toque no texto destacado e, em seguida, toque em . Para alterar a cor, toque no texto destacado e, em seguida, selecione uma cor do menu. Para adicionar uma nota a um texto destacado, toque no texto destacado e depois toque em . Ver todos os seus favoritos Toque em e, em seguida, escolha um favorito da lista. Ver todas as notas Dependendo do livro, toque em e depois toque em Notas, ou toque em . Consulte “Como estudar notas e listas de vocabulário” na página 107. Aumentar uma imagem Toque duas vezes na imagem para ampliá-la ou, em alguns livros, junte ou separe os dedos para aumentar e diminuir a imagem. Para ir a determinada página: Use os controles de navegação da página, na parte inferior da tela. Ou toque em e digite um número de página e, em seguida, toque no número da página nos resultados da busca. Buscar em um livro Toque em . Para buscar na web, toque em Buscar na Web ou em Buscar na Wikipédia. O Safari abre e exibe os resultados. Buscar outras ocorrências de uma palavra ou frase Toque duas vezes em uma palavra, use os pontos de captura para ajustar a seleção e, em seguida, toque em Buscar no menu que aparece. Procurar a definição de uma palavra Toque duas vezes em uma palavra, use os pontos de captura para ajustar a seleção e, em seguida, toque em Definir no menu que aparece. As definições não estão disponíveis em todos os idiomas. Ouvir um livro Toque em . Este recurso não está disponível para todos os livros. Se você tem uma deficiência visual, é possível fazer com que o VoiceOver fale o texto de quase qualquer livro. Consulte “Sobre o VoiceOver” na página 113. O iBooks guarda suas coleções, favoritos, notas e informações da página atual usando seu ID Apple, para que você possa ler livros facilmente em todos os seus dispositivos iOS. O iBooks salva as informações de todos os seus livros quando você abre ou encerra o aplicativo. As informações de livros individuais também são salvas quando você abre ou fecha o livro. Para ativar ou desativar a sincronização: Abra Ajustes > iBooks. Alguns livros podem acessar vídeos ou áudio que estão armazenados na web. Para ativar ou desativar o acesso a vídeo e áudio: Toque em Ajustes > iBooks > Áudio e Vídeo On-Line. Nota: Se o iPad possuir uma conexão de dados de celular, talvez a reprodução desses arquivos incorra em cobranças da operadora. 106 Capítulo 22 iBooksComo alterar a aparência de um livro Alguns livros permitem que você altere o tamanho da letra, a fonte e a cor da página. Para alterar o brilho: Toque no centro de uma página para mostrar os controles e depois toque em . Caso não veja , toque em primeiro. Alterar o tamanho das letras ou a fonte Toque no centro de uma página para mostrar os controles e depois toque em . Toque em Fontes para selecionar um tipo de letra. Nem todos os livros são compatíveis com a alteração da fonte. Alguns livros permitirão que você altere o tamanho da letra somente quando o iPad estiver na orientação vertical. Alterar a cor da página e do texto Toque no centro de uma página para mostrar os controles, toque em e, em seguida, toque em Tema. Esse ajuste aplica-se a todos os livros que são compatíveis. Usar a tela inteira para exibir um livro Toque no centro de uma página para mostrar os controles, toque em , toque em Tema e por fim ative o recurso Tela Cheia. Alguns livros preenchem a tela automaticamente. Ativar ou desativar a justificação e a hifenação Abra Ajustes > iBooks. Alguns livros e PDFs não podem ser justificados ou ter palavras separadas por hífen. Como estudar notas e listas de vocabulário Em livros compatíveis, você pode usar a visualização por notas para revisar todos os seus destaques e notas como cartões. Para localizar suas notas rapidamente, visualize-as por capítulo ou busque seu conteúdo. Para visualizar suas notas: Toque em . Visualizar as notas por capítulo Os avisos na lista de capítulos indicam o número de notas e destaques que você adicionou a cada capítulo. Se não estiver vendo a lista de capítulos, toque no botão Capítulo. Toque em um capítulo para ver suas notas. Toque em um item na lista para ver a nota ou o texto destacado em contexto. Buscar em todas as notas Na visualização por notas, digite uma palavra ou frase no campo de busca. Se não estiver vendo o campo de busca, toque no botão Capítulos. Os capí- tulos com notas e destaques correspondentes são exibidos. Toque em um capítulo para ver suas notas. Revisar notas e vocabulário como cartões de estudo Toque em Cartões de Estudo. A parte frontal de cada cartão mostra o texto que você destacou. Passe o dedo para navegar entre os cartões. Se um cartão tiver notas, conforme indicado por , toque no cartão para virá-lo. Toque em para selecionar quais destaques são exibidos ou para embaralhar os cartões. Se o capítulo incluir uma lista de vocabulário, você também pode incluí-la nos cartões. Enviar as notas por e-mail Quando estiver visualizando as notas, toque em . Selecione as notas que deseja compartilhar e, em seguida, toque em E-mail. Apagar notas Quando estiver visualizando as notas, toque em . Selecione as notas que deseja apagar e, em seguida, toque em Apagar. Capítulo 22 iBooks 107Como interagir com multimídia Alguns livros possuem elementos interativos, como filmes, diagramas, apresentações, galerias, objetos 3D e análises de capítulos. Para interagir com um objeto multimídia, toque nele, passe o dedo sobre ele ou aproxime e afaste os dedos sobre ele. Por exemplo, com apresentações você pode tocar em para iniciá-las, e depois tocar para ver cada tela. Para visualizar um elemento em tela cheia, afaste dois dedos. Ao terminar, aproxime os dedos para fechá-lo. Como imprimir ou enviar um PDF por e-mail Você pode usar o iBooks para enviar uma cópia de um PDF via e-mail ou imprimir todo ou uma porção do PDF em uma impressora compatível. É possível enviar PDFs por e-mail ou imprimi-los, mas não os livros. Para enviar uma PDF por e-mail: Abra o PDF, em seguida toque em e escolha Enviar por E-mail. Uma mensagem é exibida com o PDF anexado. Quando tiver terminado a mensagem, toque em Enviar. Imprimir um PDF Abra o PDF, em seguida toque em e escolha Imprimir. Selecione uma impressora, o intervalo de páginas e a quantidade de cópias e, em seguida, toque em Imprimir. Consulte “Impressão” na página 35. Como organizar a estante de livros Use a estante de livros para navegar por seus livros e PDFs. Você também pode organizar os itens em coleções. Toque em um livro e mantenha-o pressionado para reorganizar. Toque em um livro e mantenha-o pressionado para reorganizar. Disponível na iBookstore. A disponibilidade dos títulos está sujeita a alterações. Disponível na iBookstore. A disponibilidade dos títulos está sujeita a alterações. Para mover um livro ou PDF para uma coleção: Vá à estante de livros e toque em Editar. Selecione os itens que deseja mover, em seguida toque em Mover e selecione uma coleção. Quando você adiciona um livro ou PDF à estante de livros, ele aparece na coleção Livros ou PDF. A partir daí, você pode movê-lo para uma coleção diferente. Talvez você deseje criar coleções para o trabalho ou para a escola, ou para leitura de referência ou lazer. 108 Capítulo 22 iBooksVisualizar uma coleção Toque em Coleções e, em seguida, escolha uma nova coleção na lista que aparece. Gerenciar coleções Toque em Coleções para exibir a lista de coleções. Para editar o nome de uma coleção, toque em Editar. Você não pode editar ou remover as coleções integradas de Livros e PDF. Ordenar a estante Toque em e selecione um método de ordenação na parte inferior da tela. Apagar um item da estante Toque em Editar, depois toque em cada livro ou PDF que você deseja apagar para que uma marca de seleção apareça. Toque em Apagar. Quando terminar de apagar, toque em OK. Se você apagar um livro que comprou, poderá transferi-lo novamente a partir das Compras na iBookstore. Buscar um livro Vá para a estante de livros. Toque na barra de estado para rolar até a parte superior da tela, depois toque em . A busca é feita pelo título do livro e pelo nome do autor. Capítulo 22 iBooks 109Game Center 23 Sobre o Game Center Descubra novos jogos e compartilhe suas experiências com seus amigos do mundo inteiro no Game Center. Convide seus amigos para jogar ou use a autosseleção para encontrar outros oponentes do mesmo nível. Atinja objetivos específicos nos jogos para ganhar pontos bônus, veja o que seus amigos conquistaram e confira os placares para ver quem são os melhores jogadores. Nota: O Game Center pode não estar disponível em todas as regiões, e a disponibilidade dos jogos pode variar. Você precisa de uma conexão à Internet e de um ID Apple para usar o Game Center. Se você possui uma conta do iCloud, você pode usar esse ID Apple com o Game Center. Se você não possui um ID Apple, ou se você deseja ter um ID reservado para jogar, você pode criar um no Game Center, conforme descrito abaixo. Declarar seu estado, alterar sua foto ou finalizar a sessão. Declarar seu estado, alterar sua foto ou finalizar a sessão. Convidar amigos para jogar. Convidar amigos para jogar. Escolher um jogo. Escolher um jogo. Responder a um pedido de amizade. Responder a um pedido de amizade. Como iniciar uma sessão no Game Center Para iniciar a sessão: Abra o Game Center. Se estiver vendo o seu apelido e a sua foto na parte superior da tela Eu, você já iniciou a sessão. Caso contrário, digite seu ID Apple e sua senha e toque em Iniciar Sessão. Ou toque em Criar Nova Conta para criar um novo ID Apple. 110Adicione uma foto Toque na foto ao lado do seu nome. Declare o seu estado Toque em Eu, toque na barra de estado e digite o seu estado. Visualize as informações da sua conta Toque em Eu, depois toque na faixa com o nome da conta e selecione Ver Conta. Finalize a sessão Toque em Eu, depois toque na faixa com o nome da conta e toque em Finalizar. Não é necessário finalizar a sessão sempre que você encerrar o Game Center. Como comprar e transferir jogos Os jogos para o Game Center estão disponíveis na App Store. Para comprar e transferir um jogo: Toque em Jogos, depois toque em um jogo recomendado ou toque em Buscar Jogos do Game Center. A seção do Game Center da loja App Store mostra os jogos que funcionam com o Game Center. Você pode navegar essa seção e comprar e transferir jogos a partir dela. Consulte Capítulo 20,“App Store,” na página 99. Comprar um jogo que o seu amigo já tem Toque em Amigos, depois toque no nome do amigo desejado. Toque em um jogo na lista de jogos do seu amigo e, em seguida, toque no preço do jogo. Como jogar Para jogar: Toque em Jogos, escolha um jogo e toque em Jogar. Ver uma lista com as melhores pontuações Toque em Jogos, escolha o jogo e toque em Placar. Ver as proezas que você pode tentar Toque em Jogos, escolha um jogo e toque em Proezas. Retornar ao Game Center após jogar Pressione o botão de Início e toque em Game Center na tela de Início. Como jogar com amigos O Game Center coloca você em contato com jogadores do mundo inteiro. Para adicionar amigos ao Game Center, faça um pedido ou aceite um pedido de outro jogador. Para convidar amigos para um jogo em grupo: Toque em Amigos, escolha um amigo, escolha um jogo e toque em Jogar. Se o jogo permitir ou precisar de jogadores adicionais, você pode escolher jogadores adicionais para convidar. Em seguida, toque em Seguinte. Envie o seu convite e aguarde até as pessoas aceitarem. Quando todos estiverem prontos, inicie o jogo. Se o amigo não estiver disponível ou não responder ao seu convite, você pode tocar em Autosseleção para que o Game Center procure outro jogador para você, ou pode tocar em Convidar para tentar convidar um outro amigo. Capítulo 23 Game Center 111Enviar um pedido de amizade Toque em Amigos ou Pedidos, toque em Adicionar Amigos e digite o endereço de e-mail do amigo ou seu apelido no Game Center. Para ver seus contatos, toque em . Para adicionar diversos amigos no mesmo pedido, digite Retorno após cada endereço. Responder a um pedido de amizade Toque em Pedidos, depois toque no pedido e escolha Aceitar ou Ignorar. Para relatar um problema com o pedido, deslize a tela e toque em "Comunicar Problema". Ver os jogos e pontuações de um amigo Toque em Amigos, toque no nome do amigo, e depois toque em Jogos ou Pontos. Buscar alguém na sua lista de amizades Toque na barra de estado para rolar para o topo da tela, depois toque no campo de busca e comece a digitar. Impedir convites para jogos Desative a opção "Permitir convites para jogos" nos ajustes da sua conta do Game Center. Consulte “Ajustes do Game Center” na página 112. Manter o seu endereço de e-mail privado Desative a opção "Encontrar-me pelo e-mail" nos ajustes da sua conta do Game Center. Consulte “Ajustes do Game Center” na página 112. Desativar todas as atividades multijogador Vá em Ajustes > Geral > Restrições > Game Center e desative a opção Jogos em Grupo. Não permitir pedidos de amizade Vá em Ajustes > Geral > Restrições > Game Center e desative a opção Adicionar Amigos. Ver uma lista com os amigos de um amigo Toque em Amigos, toque no nome do amigo e depois toque em Amigos, abaixo da imagem da pessoa. Remover um amigo Toque em Amigos, toque em um nome e depois em Desfazer Amizade. Denunciar comportamento ofensivo ou inapropriado Toque em Amigos, toque no nome da pessoa e depois toque em "Comunicar Problema". Ajustes do Game Center Alguns ajustes do Game Center estão associados ao ID Apple que você usa para iniciar a sessão. Outros estão no aplicativo Ajustes do iPad. Para alterar os ajustes do Game Center para o seu ID Apple: Inicie uma sessão usando o seu ID Apple, toque em Eu, toque na faixa com o nome da conta e então escolha Ver Conta. Para especificar quais notificações do Game Center você deseja receber: Vá em Ajustes > Notificações > Game Center. Se o Game Center não estiver aparecendo, ative as notificações. Para alterar as restrições que afetam o Game Center: Vá em Ajustes > Geral > Restrições > Game Center. 112 Capítulo 23 Game CenterAcessibilidade 24 Recursos de Acesso Universal o iPad incorpora diversos recursos de acessibilidade, incluindo:  Leitor de tela do VoiceOver  Ampliação de zoom  Texto Grande  Branco sobre Preto  Falar Seleção  Falar texto automático  Áudio Mono e balanço  AssistiveTouch  Suporte para terminais braille  Reprodução de conteúdo com legendas ocultas Os recursos Zoom, Branco sobre Preto e Áudio Mono funcionam com todos os aplicativos. O Texto Grande funciona com o Mail e Notas. O VoiceOver funciona com os aplicativos integrados do iPad e com alguns aplicativos de outros fabricantes que você pode transferir da App Store. A legenda oculta funciona com vídeos e podcasts que sejam compatíveis. Para obter mais informações sobre os recursos de acessibilidade do iPad, visite o site www.apple.com/br/accessibility. Você pode ativar ou desativar recursos de acessibilidade individuais nos ajustes de Acessibilidade do iPad. Também é possível ativar e desativar alguns recursos no iTunes ao conectar o iPad ao seu computador. Para ativar os recursos de acessibilidade usando o iPad: Vá em Ajustes > Geral > Acessibilidade. Para ativar os recursos de acessibilidade usando o iTunes: Conecte o iPad ao computador e selecione iPad na lista de dispositivos do iTunes. Clique em Resumo e depois em Configurar o Acesso Universal, na parte inferior da tela Resumo. Sobre o VoiceOver O VoiceOver descreve em voz alta o que aparece na tela. Assim, você pode usar o iPad sem ter que vê-lo. O VoiceOver descreve os elementos da tela conforme são selecionados. Ao selecionar um elemento, um retângulo preto (o cursor do VoiceOver) o envolve e o VoiceOver pronuncia o nome ou descreve o item. 113Toque na tela ou arraste os dedos para ouvir os diferentes itens da tela. Quando texto é selecionado, o VoiceOver o lê. Se a opção Falar Dicas estiver ativada, talvez o VoiceOver lhe informe o nome do item ou forneça instruções – por exemplo, "toque duas vezes para abrir". Para interagir com os itens na tela, como botões e links, use os gestos descritos em “Como usar os gestos do VoiceOver” na página 116. Quando você vai para uma tela nova, o VoiceOver reproduz um som e automaticamente seleciona e fala o primeiro elemento da (normalmente, o item do canto superior esquerdo). O VoiceOver também permite saber quando a tela muda para a orientação horizontal ou vertical e quando está bloqueada ou desbloqueada. Nota: O VoiceOver fala no idioma especificado no ajuste Internacional, que pode ser influenciado pelo ajuste Formato da Região (Ajustes > Geral > Internacional > Formato da Região). O VoiceOver está disponível em diversos idiomas, mas não em todos. Como configurar o VoiceOver Importante: O VoiceOver altera os gestos usados para controlar o iPad. Depois que o VoiceOver for ativado, você precisará usar os gestos do VoiceOver para usar o iPad – até mesmo para desativar o VoiceOver a fim de retomar o funcionamento padrão. Nota: Não é possível usar o VoiceOver e o Zoom ao mesmo tempo. Para ativar ou desativar o VoiceOver: Vá em Ajustes > Geral > Acessibilidade > VoiceOver. Você também pode definir Clique Triplo em Início para ativar ou desativar o VoiceOver. Consulte “Clique Triplo em Início” na página 123. Ativar ou desativar as dicas faladas Vá em Ajustes > Geral > Acessibilidade > VoiceOver. Quando a opção Falar Dicas está ativada, o VoiceOver pode lhe informar sobre a ação do item ou fornecer instruções – por exemplo, "toque duas vezes para abrir". Também é possível adicionar Dicas ao rotor e passar o dedo para cima ou para baixo para ajustar. Consulte “Como usar o controle do rotor do VoiceOver” na página 118. Definir a velocidade da fala do VoiceOver Em Ajustes Geral > Acessibilidade > VoiceOver e arraste o controle deslizante Velocidade da Fala. Também é possível adicionar a Velocidade da Fala ao rotor e passar o dedo para cima ou para baixo para ajustar. Consulte “Como usar o controle do rotor do VoiceOver” na página 118. Alterar a fala da digitação Abra Ajustes > Geral > Acessibilidade > VoiceOver > Falar Digitação. Usar o sistema fonético na fala da digitação Abra Ajustes > Geral > Acessibilidade > VoiceOver > Usar Sistema Fonético. O texto será lido caractere por caractere. O VoiceOver fala primeiro o nome do caractere e depois seu equivalente fonético. Por exemplo, "f" e depois "foxtrot". Alterar o tom Vá em Ajustes > Geral > Acessibilidade > VoiceOver > Alteração de Tom. O VoiceOver utiliza um tom mais alto ao digitar uma letra e um tom mais baixo para ao apagar uma letra. O VoiceOver também utiliza um tom mais alto quando fala o primeiro item de um grupo (como uma lista ou tabela) e um tom mais baixo quando fala o último item de um grupo. Defina as opções do rotor para navegação web Vá em Ajustes > Geral > Acessibilidade > VoiceOver > Rotor. Toque para selecionar as opções ou arraste um item para cima para reposicioná-lo. Alterar a pronúncia do VoiceOver Ajuste o rotor em Idioma e, em seguida, passe o dedo para cima e para baixo. A posição Idioma do rotor estará disponível quando você selecionar mais de uma pronúncia. Selecionar as pronúncias disponí- veis no rotor de idioma Abra Ajustes > Geral > Acessibilidade > VoiceOver > Rotor de Idioma. Para alterar a posição do idioma na lista, arraste para cima ou para baixo. 114 Capítulo 24 AcessibilidadeAltere o idioma do iPad Abra Ajustes > Geral > Internacional > Idioma. Alguns idiomas podem ser afetados pelo ajuste regional em Ajustes > Geral > Internacional > Formato da Região. Ignorar imagens ao navegar Abra Ajustes > Geral > Acessibilidade > VoiceOver > Navegar Imagens. Você pode optar entre ignorar todas as imagens ou apenas as que não tiverem descrição. Falar as notificações ao desbloquear o iPad Abra Ajustes > Geral > Acessibilidade > VoiceOver > Falar Notificações. Se a opção estiver desativada, o iPad falará apenas a hora quando for desbloqueado. Como usar o VoiceOver Para selecionar itens na tela: Arraste o dedo sobre a tela. O VoiceOver identifica cada elemento que você toca. Você pode mover sistematicamente de um elemento para o outro passando um único dedo para a esquerda ou para a direita. Os elementos são selecionados da esquerda para a direita, de cima para baixo. Passar o dedo para a direita vai para o elemento seguinte e passar o dedo para a esquerda volta para o elemento anterior. Ativar a navegação vertical Adicione Navegação Vertical ao rotor, use o rotor para selecioná-la e passe o dedo para cima ou para baixo para se deslocar para o item acima ou abaixo. Consulte “Como usar o controle do rotor do VoiceOver” na página 118. Selecionar o primeiro ou o último elemento na tela Passe quatro dedos para cima ou para baixo. Desbloquear o iPad Selecione o botão Desbloquear e toque duas vezes na tela. Selecionar um item pelo nome Toque três vezes com dois dedos em qualquer lugar da tela para abrir o Seletor de Itens. Então digite um nome no campo de busca ou passe o dedo para a esquerda ou para a direita. Navegue pela lista alfabeticamente ou toque no índice da tabela (à direita da lista) e passe o dedo para cima ou para baixo para avançar rapidamente pela lista de itens. Alterar o nome de um item na tela para encontrá-lo com mais facilidade Toque em qualquer lugar da tela com dois dedos e mantenha-os pressionados. Para falar o texto do elemento selecionado: Passe um dedo para cima ou para baixo para ler a palavra ou caractere seguinte ou anterior (gire o controle do rotor para escolher entre caracteres ou palavras). É possível incluir a ortografia fonética. Consulte “Como configurar o VoiceOver” na página 114. Parar de falar um item Toque uma vez com dois dedos. Toque com os dois dedos novamente para retomar a fala. A função de fala automática é retomada quando você selecionar outro item. Alterar o volume da fala Use os botões de volume do iPad ou adicione o volume ao rotor e passe o dedo para cima ou para baixo para ajustar. Consulte “Como usar o controle do rotor do VoiceOver” na página 118. Silenciar o VoiceOver Toque duas vezes com três dedos. Toque duas vezes novamente com três dedos para reativar a fala. Para desativar somente os sons do VoiceOver, coloque o interruptor lateral em Silencioso. Se um teclado externo estiver conectado, você também poderá pressionar a tecla Controle do teclado para silenciar ou reativar o som do VoiceOver. Alterar a voz de leitura Abra Ajustes > Geral > Acessibilidade > VoiceOver > Usar Voz Compacta Capítulo 24 Acessibilidade 115Falar a tela inteira desde a parte superior Passe dois dedos para cima. Falar do item atual até a parte de baixo da tela Passe dois dedos para baixo. Falar as informações de estado do iPad Toque no topo da tela para ouvir informações como a hora, a duração da bateria, a força do sinal Wi-Fi e mais. Para "tocar" no item selecionado quando o VoiceOver está ativado: Toque duas vezes em qualquer lugar da tela. "Tocar duas vezes" no item selecionado quando o VoiceOver está ativado Toque três vezes em qualquer lugar da tela. Ajustar um controle Com um único dedo, arraste para cima para aumentar o ajuste ou arraste para baixo para diminuí-lo. Rolar uma lista ou área da tela Passe três dedos para cima ou para baixo. Passe o dedo para avançar página pela lista ou tela, ou passe o dedo para cima para retroceder página. Se estiver passando por uma lista, o VoiceOver pronunciará o intervalo de itens exibidos (por exemplo, "mostrando linhas 5 a 10"). Você também pode rolar continuamente por uma lista, em vez de passar por ela. Toque duas vezes e mantenha o elemento pressionado. Quando escutar uma série de sons, você pode mover o seu dedo para cima ou para baixo para rolar a lista. A rolagem contínua se interromperá quando você levantar o dedo. Usar um índice de lista Algumas listas possuem um índice alfabético do lado direito. O índice não pode ser selecionado passando o dedo entre os elementos; você deve tocar o índice diretamente para selecioná-lo. Com o índice selecionado, passe o dedo para cima ou para baixo para mover-se pelo índice. Você também pode tocar duas vezes e, em seguida, deslizar o seu dedo para cima ou para baixo. Reordenar uma lista Algumas listas, como Rotor e Rotor de Idioma nos ajustes de Acessibilidade podem ser reordenados. Selecione à direita de um item, toque duas vezes e segure até ouvir um som e, em seguida, arraste para cima ou para baixo. O VoiceOver fala o item que você moveu para cima ou para baixo, dependendo da direção para onde está arrastando. Reordenar a tela de início Na tela de início, selecione o ícone que deseja mover. Toque duas vezes, mantenha e depois arraste o ícone. O VoiceOver fala a posição da linha e da coluna enquanto você arrasta o ícone. Solte o ícone quando ele estiver no local desejado. Você pode arrastar ícones adicionais. Arraste um item para a extremidade esquerda ou direita da tela para movê-lo para outra página da tela Início. Quando terminar, pressione o botão Início . Ativar ou desativar a cortina de tela Toque três vezes com três dedos. Quando a cortina de tela está ativada, o conteúdo da tela fica ativo mesmo quando a tela é desligada. Desbloquear o iPad Selecione o controle Desbloquear e toque duas vezes na tela. Como usar os gestos do VoiceOver Quando o VoiceOver está ativado, os gestos da tela sensível ao toque possuem efeitos diferentes. Estes gestos e alguns gestos adicionais permitem que você se mova pela tela e controle os elementos individuais quando estes são selecionados. Os gestos do VoiceOver incluem os gestos de tocar ou passar dois ou três dedos. Para obter melhores resultados ao usar os gestos com dois e três dedos, relaxe e deixe que seus dedos toquem a tela com algum espaço entre eles. 116 Capítulo 24 AcessibilidadeTocando duas vezes e mantendo o seu dedo na tela, você pode utilizar os gestos padrão quando o VoiceOver estiver ativado. Uma série de tons indica que os gestos normais estão em vigor. Eles permanecem efetivos até que você levante o seu dedo. Depois disso, os gestos do VoiceOver são retomados. Você pode utilizar técnicas diferentes para utilizar os gestos do VoiceOver. Você pode, por exemplo, tocar com dois dedos utilizando dois dedos de uma só mão ou um dedo de cada mão. Você também pode usar os polegares. Muitos usuários acham que o gesto do toque dividido é especialmente eficaz: em vez de selecionar um item e tocá-lo duas vezes, você pode tocar e manter pressionado um item com um dedo e, em seguida, tocar a tela com outro dedo. Tente utilizar técnicas diferentes para descobrir o que funciona melhor para você. Se os seus gestos não funcionarem, tente usar movimentos mais rápidos, especialmente para os gestos de toque duplo e de passar o dedo. Para passar o dedo, tente roçar a tela rapidamente com o seu dedo ou dedos. Quando o VoiceOver estiver ativado, o botão Praticar do VoiceOver aparece, dando a oportunidade de praticar os gestos do VoiceOver antes de executá-los. Para praticar os gestos: Vá em Ajustes > Geral > Acessibilidade > VoiceOver e toque em Treino do VoiceOver. Quando acabar de praticar, pressione OK. Se não estiver conseguindo ver o botão Treino do VoiceOver, verifique se o VoiceOver está ligado. Veja abaixo um resumo dos gestos principais do VoiceOver: Navegação e leitura  Tocar: Falar o item.  Passar o dedo para a esquerda ou para a direita: Selecionar o item seguinte ou anterior.  Passar o dedo para cima ou para baixo: Depende do ajuste Controle do Rotor. Consulte “Como usar o controle do rotor do VoiceOver” na página 118.  Tocar com dois dedos: Parar de falar o item atual.  Passar dois dedos para cima: Ler tudo, começando no topo da tela.  Passar dois dedos para baixo: Ler tudo, começando na posição atual.  "Exploração" com dois dedos: Mova dois dedos para trás e para frente três vezes rapidamente (fazendo um "z") para ignorar um aviso ou voltar para a tela anterior.  Tocar com dois dedos: Abrir o Seletor de Itens.  Passar três dedos para cima ou para baixo: Rolar uma página de cada vez.  Passar três dedos para a esquerda ou para a direita: Ir para a página seguinte ou anterior (como a tela de Início, Bolsa ou Safari).  Tocar com três dedos: Falar informações adicionais, como a posição em uma lista ou se o texto está selecionado ou não.  Tocar com quatro dedos no topo da tela: Selecionar o primeiro item da página.  Tocar com quatro dedos na parte inferior da tela: Selecionar o último item da página. Ativação  Tocar duas vezes: Ativar o item selecionado.  Tocar três vezes: Tocar em um item duas vezes.  Toque dividido: Uma alternativa para selecionar um item e tocar duas vezes. Toque num item com um dedo e, em seguida, toque na tela com outro para ativar um item.  Tocar num item com um dedo e tocar na tela com outro dedo ("toque dividido"): Ativar o item.  Tocar duas vezes e segurar (1 segundo) + gesto padrão: Usar um gesto padrão. Capítulo 24 Acessibilidade 117O gesto de tocar duas vezes e segurar faz com que o iPad interprete o gesto subsequente como um gesto padrão. Você pode, por exemplo, dar um toque duplo e segurar; então, sem levantar o dedo, pode arrastá-lo para deslizar um controle.  Tocar duas vezes com dois dedos: Reproduzir ou pausar nos aplicativos Música, Vídeos, YouTube, Gravador ou Fotos. Tirar uma foto (Câmera). Iniciar ou pausar a gravação da Câmera ou do Gravador. Iniciar ou parar o cronômetro.  Tocar duas com dois dedos vezes e manter o elemento pressionado: Abrir o rotulador de elementos.  Tocar três vezes com dois dedos: Abrir o Seletor de Itens.  Tocar duas vezes com três dedos: Silenciar ou reativar o som do VoiceOver.  Tocar três vezes com três dedos: Ativar ou desativar a cortina de tela. Como usar o controle do rotor do VoiceOver O controle do rotor é um seletor virtual que você pode usar para alterar os resultados dos gestos de passar os dedos para cima e para baixo quando o VoiceOver está ativado. Para usar o rotor: Gire dois dedos na tela do iPad ao redor de um ponto entre eles. Para alterar as opções incluídas com o rotor: Vá em Ajustes > Geral > Acessibilidade > VoiceOver > Rotor e selecione as opções que você deseja ao usar o rotor. O efeito do rotor dependerá do que você está fazendo. Quando você estiver lendo texto em um e-mail, poderá utilizar o rotor para alternar entre ouvir o texto falado palavra por palavra, caractere por caractere ou linha por linha quando passar o dedo para cima ou para baixo. Quando você estiver navegando por uma página web, você pode utilizar o ajuste do rotor para escutar todo o texto (palavra por palavra ou caractere por caractere), ou ir de um elemento para outro de um certo tipo, como cabeçalhos ou links. Leitura de texto Selecione e escute o texto por:  Caractere, palavra ou linha Fala Ajuste a fala do VoiceOver por:  Volume ou velocidade  Usar a digitação em voz alta, a alteração de tom ou o sistema fonético (usando o teclado Apple Wireless Keyboard) Consulte “Como controlar o VoiceOver usando um teclado Apple Wireless Keyboard” na página 121. Navegação Selecione e escute o texto por:  Caractere, palavra ou linha  Título  Link, link visitado, link não visitado ou link na página  Controle de formulário  Tabela ou linha (ao navegar em uma tabela) 118 Capítulo 24 Acessibilidade Lista  Ponto de referência  Imagem  Texto estático  Itens do mesmo tipo  Botões  Campos de texto  Campos de busca  Contêineres (regiões da tela como o dock) Ampliar ou reduzir Digitação de texto Mova o ponto de inserção e escute o texto por:  Caractere, palavra ou linha Selecionar a função editar Selecionar o idioma Como usar um controle Selecione e escute os valores por:  Caractere, palavra ou linha Ajuste o valor do objeto de controle Como digitar e editar texto com o VoiceOver Ao selecionar um campo de texto com o VoiceOver, você pode usar o teclado da tela ou um teclado externo conectado ao iPad para digitar o texto. Você pode usar os recursos de edição do iPad para cortar, copiar ou colar no campo de texto. Existem duas maneiras de digitar o texto no VoiceOver – a digitação padrão e a digitação profissional. Na digitação padrão, você seleciona uma tecla, em seguida, toca duas vezes na tela para digitar o caractere. Na digitação profissional, você toca para selecionar uma tecla e o caractere é digitado automaticamente quando seu dedo é levantado. A digitação profissional pode ser mais rápida, mas pode exigir mais prática que a digitação padrão. O VoiceOver também permite usar os recursos de edição do iPad para cortar, copiar ou colar em um campo de texto. Para digitar texto: Selecione um campo de texto editável, toque duas vezes para exibir o ponto de inserção e o teclado na tela e digite.  Digitação padrão: Selecione uma tecla no teclado passando o dedo para a esquerda ou para a direita; em seguida, toque duas vezes para digitar o caractere. Ou mova seu dedo pelo teclado para selecionar uma tecla e, enquanto mantém a tecla pressionada com um dedo, toque na tela com outro dedo para digitar o caractere. O VoiceOver fala a tecla quando ela for selecionada e novamente quando o caractere for inserido.  Digitação profissional: Toque numa tecla do teclado para selecioná-la e depois levante o dedo para digitar o caractere. Se você tocar na tecla errada, mova o dedo no teclado até selecionar a tecla desejada. O VoiceOver fala o caractere para cada tecla tocada, mas não insere um caractere até que você levante o seu dedo. Capítulo 24 Acessibilidade 119Nota: A digitação profissional funciona apenas em teclas que realmente inserem textos. Use a digitação padrão em outras teclas como Maiúsculas, Apagar e Retorno. Para mover o ponto de inserção: Passe o dedo para cima ou para baixo para mover o ponto de inserção para frente ou para trás no texto. Utilize o rotor para escolher se você deseja mover o ponto de inserção por caractere, por palavra ou por linha. O VoiceOver emite um som quando o ponto de inserção se move e fala o caractere, palavra ou linha sobre o qual o ponto de inserção passou. Quando estiver avançando por palavras, o ponto de inserção é colocado no fim da cada palavra, antes do espaço ou pontuação que a segue. Quando estiver retrocedendo, o ponto de inserção é colocado no fim da palavra anterior, antes do espaço ou pontuação que a segue. Para mover o ponto de inserção, cole a pontuação no fim de uma palavra ou de um sentença e utilize o rotor para retornar ao modo de caractere. Ao mover o ponto de inserção por linha, o VoiceOver fala cada linha enquanto você se move por elas. Ao mover para a frente, o ponto de inserção é colocado no começo da próxima linha (exceto quando você alcança a última linha de um parágrafo, quando o ponto de inserção é movido para o final da linha falada recentemente). Ao mover para trás, o ponto de inserção é colocado no começo da linha falada. Para escolher entre digitação padrão ou profissional: Com VoiceOver ativado e uma tecla selecionada no teclado, utilize o rotor para selecionar o Modo de Digitação e, em seguida, passe o dedo para cima ou para baixo. Para apagar um caractere: Selecione e, em seguida, toque duas vezes ou toque dividido. Você deve fazer isso mesmo na digitação profissional. Para apagar múltiplos caracteres, toque e mantenha pressionada a tecla Apagar, depois toque uma vez na tela com outro dedo para cada caractere que você deseja apagar. O VoiceOver fala o caractere conforme ele é apagado. Se a opção Usar altera- ção de tom estiver ativada, o VoiceOver fala os caracteres apagados em um tom inferior. Selecionar texto Ajuste o rotor para Editar, passe o dedo para cima e para baixo para escolher Selecionar ou Selecionar Tudo e, em seguida, toque duas vezes. Se você escolher Selecionar, a palavra que estiver mais próxima ao ponto de inserção será selecionada quando você tocar duas vezes. Se você escolher Selecionar Tudo, o texto inteiro será selecionado. Separe ou junte os dedos para aumentar ou diminuir a seleção. Cortar, copiar ou colar Certifique-se de que o rotor está ajustado em edição. Com o texto selecionado, passe o dedo para cima ou para baixo para escolher Cortar, Copiar ou Colar e, em seguida, toque duas vezes. Desfazer Agite o iPad, passe o dedo para a esquerda ou para a direita para escolher a ação a ser desfeita e, em seguida, toque duas vezes. Digitar um caractere acentuado No modo de digitação padrão, selecione o caractere simples, em seguida, toque duas vezes e mantenha pressionado até ouvir um som indicando que os caracteres alternativos apareceram. Arraste para a esquerda ou para a direita para selecionar e ouvir as opções. Solte o dedo para inserir a sele- ção atual. Alterar o idioma em que você está digitando Ajuste o rotor em Idioma, em seguida, passe o dedo para cima e para baixo. Escolha "idioma padrão" para utilizar o idioma especificado no ajuste Internacional. O Rotor de Idioma só aparece se você selecionar mais de um idioma no ajuste do Rotor de Idioma do VoiceOver. Consulte “Como configurar o VoiceOver” na página 114. Como usar o VoiceOver com o Safari Quando você busca a web no Safari com o VoiceOver ativado, os itens do rotor dos Resultados da Busca permitem que você ouça a lista de frases sugeridas. 120 Capítulo 24 AcessibilidadePara buscar na web: Selecione o campo de busca, digite o termo e selecione Resultados da Busca usando o rotor. Passe o dedo para a esquerda ou para a direita para mover a lista para cima ou para baixo e, em seguida, toque duas vezes na tela para buscar a frase na web. Como usar o VoiceOver com os Mapas Você pode usar o VoiceOver para ampliar ou reduzir, selecionar alfinetes e obter informações sobre localizações. Para ampliar ou reduzir: Selecione o mapa, use o rotor para escolher o modo de zoom e, em seguida, passe o dedo para cima ou para baixo para ampliar ou reduzir. Para selecionar um alfinete: Toque em um alfinete ou passe o dedo para a esquerda ou para a direita para mover de um item a outro. Para obter informações sobre uma localização: Com um alfinete selecionado, toque duas vezes para exibir a sinalização de informação. Passe o dedo para a esquerda ou para a direita para selecionar o botão Mais Informações e, em seguida, toque duas vezes para exibir a página de informações. Como controlar o VoiceOver usando um teclado Apple Wireless Keyboard É possível controlar o VoiceOver no iPad com um teclado Apple Wireless Keyboard. Consulte “Como usar os dispositivos Bluetooth” na página 39. Você pode usar comandos de teclado do VoiceOver para navegar na tela, selecionar itens, ler o conteúdo da tela, ajustar o rotor e realizar outras ações do VoiceOver. Todos os comandos de teclado (exceto um) incluem Controle + Opção, abreviado na tabela abaixo como "VO". A Ajuda do VoiceOver fala as teclas ou os comandos do teclado conforme você os digita. Você pode usar a Ajuda VoiceOver para aprender o leiaute do teclado e as ações associadas com as combinações de tecla. Comandos de teclado do VoiceOver VO = Controle + Opção Ler tudo, começando da posição atual VO + A Ler a partir do início VO + B Mover para a barra de estado VO + M Pressionar o botão Início VO + H Selecionar o item seguinte ou anterior VO + Seta Direita ou VO + Seta Esquerda Tocar em um item VO + Barra de espaço Tocar duas vezes com dois dedos VO + "-" Selecionar o item de rotor seguinte ou anterior VO + Seta Acima ou VO + Seta Abaixo Selecionar o item de rotor de fala seguinte ou anterior VO + Comando + Seta Esquerda ou VO + Comando + Seta Direita Ajustar o item de rotor de fala VO + Comando + Seta Acima ou VO + Comando + Seta Abaixo Silenciar ou reativar o som do VoiceOver VO + S Ativar ou desativar a cortina de tela VO + Maiúsculas + S Capítulo 24 Acessibilidade 121Ativar a Ajuda do VoiceOver VO + K Voltar à tela anterior ou desativar a Ajuda do VoiceOver Esc Navegação Rápida Ative a Navegação Rápida para controlar o VoiceOver com as teclas de seta. A Navegação Rápida está desativada por padrão. Ativar ou desativar a Navegação Rápida Seta Esquerda + Seta Direita Selecionar o item seguinte ou anterior Seta Direita ou Seta Esquerda Selecionar o item seguinte ou anterior especificado pelo ajuste do rotor Seta Acima ou Seta Abaixo Selecionar o primeiro ou o último item Controle + Seta Acima ou Controle + Seta Abaixo "Tocar" em um item Seta Acima + Seta Abaixo Rolar para cima, para baixo, para a esquerda ou para a direita Opção + Seta Acima, Opção + Seta Abaixo, Opção + Seta Esquerda ou Opção + Seta Direita Alterar o rotor Seta Acima + Seta Esquerda ou Seta Acima + Seta Direita Navegação Rápida com uma letra para a web Ao visualizar uma página da web com a Navegação Rápida ativada, é possível usar as teclas a seguir para navegar pela página rapidamente. Quando você digita uma tecla, a página desloca-se para o próximo item do tipo indicado. Mantenha a tecla Maiúsculas pressionada enquanto você digita a letra para voltar ao item anterior. H Título L Link R Campo de texto B Botão C Controle de formulário I Imagem T Tabela S Texto estático W Ponto de referência ARIA X Lista M Elemento do mesmo tipo 1 Título nível 1 2 Título nível 2 3 Título nível 3 4 Título nível 4 5 Título nível 5 6 Título nível 6 122 Capítulo 24 AcessibilidadeComo usar um terminal braille com o VoiceOver Você pode usar um terminal braille Bluetooth atualizável para ler a saída do VoiceOver em braille, e pode usar teclas de entrada e outros controles para controlar o iPad quando o VoiceOver estiver ativado. O iPad funciona com muitos terminais braille. Para obter uma lista dos terminais braille compatíveis, acesse www.apple.com/br/accessibility/iphone/braille-display.html. Para configurar um terminal braille: Ligue a tela e vá em Ajustes > Geral > Bluetooth e ative o Bluetooth. Depois abra Ajustes > Geral > Acessibilidade > VoiceOver > Braille e escolha o terminal. Ativar ou desativar o braille abreviado Vá em Ajustes > Geral > Acessibilidade > VoiceOver > Braille. Ativar ou desativar o braille de oito pontos Vá em Ajustes > Geral > Acessibilidade > VoiceOver > Braille. Para obter informações sobre os comandos braille mais comuns da navegação do VoiceOver e informações específicas sobre determinados terminais, visite o site support.apple.com/kb/ HT4400?viewlocale=pt_BR. O terminal braille usa o idioma definido para o Controle por Voz. Esse é o idioma definido normalmente para o iPad em Ajustes > Internacional > Idioma. Você pode usar o ajuste de idioma do VoiceOver para ajustar um idioma diferente para o VoiceOver e para os terminais em braille. Para definir o idioma do VoiceOver: Vá em Ajustes > Geral > Internacional > Controle por Voz e selecione o idioma. Se você alterar o idioma do iPad, talvez seja necessário redefinir o idioma do VoiceOver e do terminal braille. É possível definir a célula mais à esquerda e mais à direita do seu terminal braille para fornecer o estado do sistema e outras informações:  O Histórico de Avisos contém um mensagem não lida  A mensagem atual do Histórico de Avisos não foi lida  A fala do VoiceOver está silenciada  A bateria do iPad está baixa (carga inferior a 20%)  O iPad está na orientação horizontal  A tela está desligada  A linha atual contém texto adicional à esquerda  A linha atual contém texto adicional à direita Para definir a célula mais à esquerda ou mais à direita para exibir as informações de estado: Abra Ajustes > Geral > Acessibilidade > VoiceOver > Braille > Célula de Estado e depois toque em Esquerda ou Direita. Para ver uma descrição expandida da célula de estado: No terminal braille, pressione o botão do roteador da célula de estado. Clique Triplo em Início O Clique Triplo em Início é uma forma fácil de ativar ou desativar alguns recursos de acessibilidade, pressionando o botão Início rapidamente três vezes. Você pode ajustar o Clique Triplo em Início para ativar ou desativar o VoiceOver, ativar ou desativar Branco sobre Preto ou perguntar se gostaria de clicar três vezes no botão Início para:  Ativar ou desativar o VoiceOver  Ativar ou desativar o recurso Branco sobre Preto Capítulo 24 Acessibilidade 123 Ativar ou desativar o Zoom  Ativar ou desativar o recurso AssistiveTouch Normalmente, o Clique Triplo em Início está desativado. Para definir a função do Clique Triplo em Início: Abra Ajustes > Geral > Acessibilidade > Clique Triplo em Início e escolha o recurso desejado. Zoom O recurso de acessibilidade Zoom permite aumentar toda a tela para ajudá-lo a ver o que há na tela. Para ativar ou desativar o zoom: Vá em Ajustes > Geral > Acessibilidade > Zoom. Ou use o Clique Triplo em Início. Consulte “Clique Triplo em Início” na página 123. Ampliar ou reduzir Toque duas vezes na tela com três dedos. Por padrão, a tela é ampliada em 200 por cento. Se você alterar a ampliação manualmente (usando o gesto de tocar e arrastar descrito abaixo), o iPad retornará automaticamente à ampliação manual quando você ampliar tocando duas vezes com três dedos. Aumentar a ampliação Com três dedos, toque e arraste na direção da parte superior da tela (para aumentar a ampliação) ou na direção da parte inferior da tela (para diminuir a ampliação). O gesto de tocar e arrastar é semelhante a um toque duplo, exceto pelo fato de que você não levanta os dedos no segundo toque; em vez disso, você arrasta os dedos na tela. Quando você começar a arrastar, poderá arrastar com um único dedo. Mover-se pela tela Quando a tela estiver ampliada, arraste ou passe três dedos. Quando você começar a arrastar, poderá arrastar com um único dedo para poder ver melhor as informações da tela. Mantenha um único dedo pressionado perto da borda da tela para passar para esse lado da imagem da tela. Mova o dedo mais perto da borda para deslocar-se mais rapidamente. Quando você abre uma nova janela, o Zoom sempre vai para o meio da parte superior da tela. Ao usar o Zoom com um teclado Apple Wireless Keyboard, a imagem da tela segue o ponto de inserção, mantendo-o no centro a exibição. Consulte “Como usar um teclado Apple Wireless Keyboard” na página 33. Texto Grande O Texto Grande permite aumentar o tamanho do texto no Mail e Notas. Você pode escolher textos de 20, 24, 32, 40, 48 ou 56 pontos. Para definir o tamanho do texto: Vá em Ajustes > Geral > Acessibilidade > Texto Grande. Branco sobre Preto Utilize a função Branco sobre Preto para inverter as cores da tela do iPad, o que pode facilitar a leitura. Quando a função Branco sobre Preto estiver ativada, a tela fica semelhante a um negativo de foto. Para inverter as cores da tela: Vá em Ajustes > Geral > Acessibilidade > Branco sobre Preto. Falar Seleção Mesmo com o VoiceOver desativado, é possível fazer com que o iPad leia em voz alta qualquer texto selecionado. 124 Capítulo 24 AcessibilidadePara ativar o recurso Falar Seleção e ajustar a velocidade da fala: Vá em Ajustes > Geral > Acessibilidade > Falar Seleção. Fazer com que o texto seja lido para você Selecione o texto e toque em Falar. Falar texto automático O recurso “Falar texto automático” pronuncia as correções e as sugestões de texto que o iPad faz quando você está digitando. Para ativar ou desativar o recurso "Falar texto automático": Vá em Ajustes > Geral > Acessibilidade > Falar texto automático. O recurso "Falar texto automático" também funciona com o VoiceOver ou o Zoom. Áudio Mono O recurso de Áudio Mono combina o som dos canais esquerdo e direito em um sinal mono reproduzido dos dois lados. Isso permite que usuários com deficiências auditivas em um ouvido possam ouvir o sinal de som inteiro com o outro ouvido. Para ativar ou desativar o Áudio Mono: Vá em Ajustes > Geral > Acessibilidade > Áudio Mono. AssistiveTouch O AssistiveTouch ajuda a usar o iPad, caso você tenha dificuldades para tocar na tela ou para pressionar os botões. Você pode usar um acessório adaptado compatível (como um joystick) em conjunto com o AssistiveTouch para controlar o iPad. Também é possível usar o AssistiveTouch sem acessórios para fazer gestos difíceis. Para ativar o AssistiveTouch: Vá em Ajustes > Geral > Acessibilidade > AssistiveTouch. É possí- vel definir que o Clique Triplo em Início ative ou desative o AssistiveTouch. Para fazer isso, vá em Ajustes > Geral > Acessibilidade > Clique Triplo em Início. Ajustar a velocidade do rastreamento Vá em Ajustes > Geral > Acessibilidade > AssistiveTouch > Velocidade do rastreamento. Mostrar ou ocultar o menu do AssistiveTouch Clique no botão secundário do seu acessório. Ocultar o botão do menu Abra Ajustes > Geral > Acessibilidade > AssistiveTouch > Mostrar Menu. Arrastar 2, 3, 4 ou 5 dedos Toque no botão do menu, toque em Gestos e depois no número de dígitos exigidos pelo gesto. Quando os círculos correspondentes aparecerem na tela, arraste na direção exigida pelo gesto. Ao terminar, toque no botão do menu. Fazer um gesto de juntar os dedos Toque no botão do menu, toque em Favoritos e depois toque em Zoom. Quando os círculos de zoom aparecerem, toque em qualquer lugar da tela para movê-los e arraste-os para dentro ou para fora para ampliar ou reduzir. Ao terminar, toque no botão do menu. Criar seu próprio gesto Toque no botão do menu, toque em Favoritos e depois toque em um gesto vazio. Você também pode ir em Ajustes > Geral > Acessibilidade > AssistiveTouch > Criar Novo Gesto. Bloquear ou girar a tela, ajustar o volume do iPad, alternar o Interruptor Lateral ou simular que está agitando o iPad Toque no botão do menu e depois toque em Dispositivo. Capítulo 24 Acessibilidade 125Simular um toque no botão Início Toque no botão do menu e depois toque em Início. Mover o botão do menu Arraste-o para qualquer local na tela. Sair de um menu sem fazer um gesto Toque em qualquer lugar fora do menu. Acesso Universal no OS X Aproveite os recursos do Acesso Universal no OS X quando usar o iTunes para sincronizar informações e conteúdo da sua biblioteca do iTunes para o iPad. No Finder, escolha Ajuda > Central de Ajuda e busque "acesso universal". Para obter mais informações sobre os recursos de acessibilidade do iPad e do OS X, visite o site www.apple.com/br/accessibility. Tamanho mínimo da fonte nas mensagens do Mail Ajuste o tamanho mínimo de fonte para o texto das mensagens do Mail para Grande, Extra Grande ou Gigante para aumentar a legibilidade. Para definir o tamanho mínimo da fonte nas mensagens do Mail: Abra Ajustes > Mail, Contatos, Calendários > Tamanho de Fonte. O ajuste Texto Grande substitui o tamanho mínimo da fonte. Teclados com formato panorâmico Todos os aplicativos integrados ao iPad mostram um teclado maior na tela quando você gira o iPad para o modo horizontal. Você também pode digitar usando um teclado Apple Wireless Keyboard. Legendas ocultas Para ativar as legendas ocultas em vídeos: Abra Ajustes > Vídeo > Legendas Ocultas. Nem todos os vídeos contêm legendas ocultas. 126 Capítulo 24 AcessibilidadeAjustes 25 Modo Avião O modo Avião desativa os recursos sem fio do iPad para reduzir possíveis interferências no funcionamento de aeronaves e outros equipamentos elétricos. Para ativar o modo avião: Toque em Ajustes e ative o modo avião. Quando o modo avião está ativado, aparece na barra de estado no topo da tela, e o iPad não emite nenhum sinal de Wi-Fi, celular (modelos 4G ou 3G) ou Bluetooth. Não será possível usar aplicativos ou recursos que dependem dessas conexões. Se isso for permitido pela tripulação da aeronave e pelas leis e normais aplicáveis, você poderá continuar a ouvir música, assistir vídeos, explorar e-mails, calendários e outros dados recebidos anteriormente, e usar aplicativos que não exigem uma conexão à Internet. Se houver Wi-FI disponível e isso permitido pela tripulação da aeronave e pelas leis e normais aplicáveis, vá em Ajustes > Wi-FI e ative o recurso. Da mesma forma, você pode ativar o Bluetooth em Ajustes > Geral > Bluetooth. Wi-Fi Como conectar-se a uma rede Wi-Fi Os ajustes de Wi-Fi determinam se o iPad usa redes Wi-Fi locais para conectar-se à Internet. Quando o iPad estiver conectado a uma rede Wi-Fi, o ícone Wi-Fi da barra de estado da parte superior da tela mostrará a intensidade do sinal. Quanto mais barras você vir, mais forte o sinal. Uma vez que você conecte a uma rede Wi-Fi, o iPad conectará a ela automaticamente sempre que a rede estiver no raio de alcance. Se houver mais de uma rede usada anteriormente dentro do raio de alcance, o iPad conectará à rede usada por último. Se não houver nenhuma rede Wi-Fi disponível, o iPad (modelos 4G ou 3G) conecta-se através da sua rede celular, se for possível. Você também pode usar o iPad para configurar uma nova estação base AirPort que fornece serviços Wi-Fi ao lar ou ao escritório. Consulte “Como configurar uma estação base AirPort” na página 128. Para ativar ou desativar as conexões Wi-Fi: Vá em Ajustes > Wi-Fi. 127Configurar o iPad para perguntar se você deseja conectar-se a uma nova rede Abra Ajustes > Wi-Fi e ative ou desative a opção "Solicitar Conexão". Se a opção "Solicitar Conexão" estiver desativada, você deve conectar-se manualmente a uma rede para conectar-se à Internet, quando uma rede usada anteriormente não estiver disponível. Esquecer uma rede para que o iPad não se conecte a ela Abra Ajustes > Wi-Fi e toque em ao lado de uma rede à qual você tenha se conectado antes. Depois toque em "Esquecer esta Rede". Conectar a uma rede Wi-Fi fechada Para conectar-se a uma rede Wi-Fi que não é mostrada na lista de redes detectadas, escolha Ajustes > Wi-Fi > Outra e digite o nome da rede. Você precisa saber de antemão o nome da rede, a senha e o tipo de segurança para conectar-se a uma rede fechada. Configurar os ajustes para conectar a uma rede Wi-Fi Escolha Ajustes > Wi-Fi e, em seguida, toque em ao lado de uma rede. Você pode ajustar um proxy de HTTP, definir ajustes de rede estática, ativar o BootP ou renovar os ajustes de um servidor DHCP. Como configurar uma estação base AirPort A estação base AirPort fornece uma conexão Wi-Fi para a rede da sua casa, escola ou pequena empresa. Você pode usar o iPad para configurar uma nova estação base AirPort Express, AirPort Extreme ou Time Capsule. Para usar o Assistente de Configuração AirPort: Vá em Ajustes > Wi-Fi. Abaixo do título "Configurar uma Estação Base AirPort", toque no nome da estação base que você deseja configurar. Depois siga as instruções na tela. Algumas estações base AirPort mais antigas não podem ser configuradas por dispositivos iOS. Para obter instruções de configuração, consulte a documentação fornecida com a estação base. Se a estação base que você deseja configurar não estiver listada, certifique-se de que ela está ligada, de que você está dentro do alcance e de que ela já não foi configurada. Você só pode configurar estações base que são novas ou que foram redefinidas. Se a sua estação base AirPort já estiver configurada, o aplicativo Utilitário AirPort da App Store permite alterar seus ajustes da estação base e monitorar seu estado. Notificações As notificações push aparecem na Central de Notificações e lhe alertam sobre novas informações, mesmo quando o aplicativo não está sendo executado. Dependendo do aplicativo, as notificações diferem, mas podem incluir alertas de texto ou de som e um identificador numerado no ícone do aplicativo na tela Início. Você pode desativar as notificações se não quiser ser notificado, e também pode alterar a ordem em que as notificações aparecem. Para ativar ou desativar as notificações: Vá em Ajustes > Notificações. Toque em um item na lista e ative ou desative as notificações do item. Os aplicativos que tiverem as notificações desativadas serão mostrados na lista Fora da Central de Notificações. 128 Capítulo 25 AjustesAlterar o número de notificações recentes mostrado Abra Ajustes > Notificações e escolha um item da lista Dentro da Central de Notificações. Toque em Mostrar para selecionar quantas notificações desse tipo devem aparecer na Central de Notificações. Alterar os estilos dos alertas Abra Ajustes > Notificações e escolha um item da lista Dentro da Central de Notificações. Escolha um estilo de alerta ou selecione Nenhum para desativar os alertas e avisos. As notificações ainda aparecerão na Central de Notificações. Alterar a ordem das notificações Toque em Ajustes > Notificações e depois toque em Editar. Arraste as notificações para reordená-las. Para desativar uma notificação, arraste-a para a lista Fora da Central de Notificações. Exibir indicadores numerados nos aplicativos com notificações Abra Ajustes > Notificações e escolha um item da lista Dentro da Central de Notificações. Ative a opção Avisos nos Aplicativos. Impedir a exibição de alertas quando o iPad estiver bloqueado Toque em Ajustes > Notificações e escolha um aplicativo da lista Dentro da Central de Notificações. Desative a opção "Ver na Tela Bloqueada" para ocultar os alertas do aplicativo quando o iPad estiver bloqueado. Alguns aplicativos possuem opções adicionais. Por exemplo, o aplicativo Mensagens permite especificar quantas vezes o alerta deve ser repetido e se a pré-visualização da mensagem deve ser incluída na notificação. Serviços de Localização Os Serviços de Localização permitem que aplicativos como Lembretes, Mapas, Câmera e aplicativos de localização de terceiros obtenham e usem dados que mostram a sua localização. Sua localização aproximada é determinada usando as informações disponíveis nos dados da rede celular (modelos 4G ou 3G), e das redes Wi-Fi (caso o Wi-Fi esteja ativado). Para conservar a vida útil da bateria, desative os Serviços de Localização quando não os estiver usando. Quando um aplicativo estiver usando os Serviços de Localização, aparecerá na barra de estado. Cada aplicativo e serviço de sistema que utiliza os Serviços de Localização aparece na tela de ajustes dos Serviços de Localização, mostrando se esses serviços estão ativados ou não para esse aplicativo ou serviço. Você pode desativar os Serviços de Localização de alguns aplicativos e serviços, se não deseja usar esse recurso. Se os Serviços de Localização forem desativados, será solicitado que você os reative na próxima vez em que um aplicativo ou serviço tentar utilizá-lo. Os dados de localização coletados pela Apple não podem lhe identificar pessoalmente. Se você tem aplicativos de outras marcas no iPad que usam Serviços de Localização, reveja os termos e a política de privacidade desses aplicativos de outras marcas para entender como os dados de localização são usados. Para ativar ou desativar os Serviços de Localização: Vá em Ajustes > Serviços de Localização. Dados do Celular Use os ajustes de Dados do Celular (em modelos compatíveis com conexões celulares) para ativar o serviço de dados de celular, ativar ou desativar o uso celular ou adicionar um PIN (Personal Identification Number) para bloquear o cartão micro-SIM. Com algumas operadoras também é possível alterar o plano de dados. Para ativar, visualizar ou alterar sua conta de dados de celular: Abra Ajustes > Dados do Celular e toque em Ver Conta. Siga as instruções da tela. Capítulo 25 Ajustes 129Para ativar ou desativar os Dados do Celular Abra Ajustes > Dados do Celular. Se os Dados do Celular estiverem desativados, todos os serviços de dados usarão apenas Wi-Fi, incluindo e-mails, navegação na web, notificações push e outros serviços. Se os Dados do Celular estiverem ativados, a operadora pode cobrar taxas. Por exemplo, a utilização de certos recursos e serviços, como Mensagens e transferências de dados, pode resultar em cobranças em seu plano de dados. Ativar ou desativar o Roaming de Dados Abra Ajustes > Dados do Celular. A desativação do Roaming de Dados evita as taxas da operadora que podem surgir ao usar uma rede fornecida por uma operadora diferente. VPN Redes VPNs usadas dentro de empresas permitem a comunicação de informações privadas de forma segura através de uma rede não privada. Talvez você precise configurar a rede VPN, por exemplo, para acessar o seu e-mail de trabalho. Esse ajuste aparece quando você tem a VPN configurada no iPad, e permite que você ative ou desative a VPN. Consulte “Rede” na página 132. Acesso Pessoal Com os modelos iPad Wi-Fi + 4G, você pode usar o Acesso Pessoal para compartilhar uma conexão à Internet com um computador ou com outro dispositivo (como um iPod touch, iPad ou outro iPhone) que esteja conectado ao seu iPad via Wi-Fi. Também é possível usar o Acesso Pessoal para compartilhar uma conexão à Internet com um computador que esteja conectado ao iPad via Bluetooth ou USB. O Acesso Pessoal funciona somente se o iPad estiver conectado à Internet através da rede de dados celular. Nota: Esse recurso pode não estar disponível em todas as regiões. Taxas adicionais podem ser cobradas. Entre em contato com sua operadora para obter mais informações. Para compartilhar uma conexão à Internet: Vá em Ajustes > Geral > Rede e toque em Configurar Acesso Pessoal (se estiver visível) para configurar o serviço com a sua operadora. Após ativar o Acesso Pessoal, outros dispositivos poderão conectar das seguintes maneiras:  Wi-Fi: No dispositivo, escolha seu iPad na lista de redes Wi-Fi disponíveis.  USB: Conecte o computador ao iPad usando o Cabo de Conector Dock a USB. Nas preferências de Rede do computador, escolha o iPad e configure os ajustes da rede.  Bluetooth: No iPad, vá em Ajustes > Geral > Bluetooth e ative o Bluetooth. Para emparelhar e conectar o iPad ao dispositivo, consulte a documentação fornecida com o computador. Quando um dispositivo está conectado, uma faixa azul aparece na parte superior da tela do iPad. O Acesso Pessoal permanece ativado enquanto você está conectado via USB, mesmo se você não estiver usando ativamente a conexão à Internet. Nota: O ícone do Acesso Pessoal aparece na barra de estado dos dispositivos iOS que estão usando o Acesso Pessoal. Alterar a senha Wi-Fi do iPad Vá em Ajustes > Acesso Pessoal > Senha Wi-Fi e, em seguida, digite uma senha com pelo menos 8 caracteres. Monitorar o uso da rede de dados celular Abra Ajustes > Geral > Uso > Uso da Rede Celular. 130 Capítulo 25 AjustesBrilho e Imagem de Fundo Use os ajustes de Brilho para configurar a tela a um nível confortável. Para ajustar o brilho da tela: Vá em Ajustes > Brilho e Imagem de Fundo e arraste o controle deslizante. Definir se o iPad deve ajustar o brilho da tela automaticamente Abra Ajustes > Brilho e Imagem de Fundo e ative ou desative a opção Brilho Automático. Se o Brilho Automático estiver ativado, o iPad ajustará o brilho da tela para as condições de luminosidade atuais usando o sensor de luz ambiente integrado. Os ajustes da imagem de fundo permitem definir uma imagem ou foto como imagem de fundo para a tela Bloqueio ou tela de Início. Consulte “Como alterar a imagem de fundo” na página 29. Moldura O modo Moldura transforma o iPad em um porta-retrato animado. Escolha qual transição deve ser usada, a duração de cada foto e qual álbum deve ser exibido. Escolha se deseja ampliar os rostos e se deseja misturar as fotos. Para iniciar o modo Moldura: Toque em na tela de Bloqueio. Remover o botão Moldura da tela bloqueada Abra Ajustes > Geral > Bloqueio por Código. Geral Os ajustes gerais incluem rede, compartilhamento, segurança e outros ajustes do iOS. Você também pode encontrar informações sobre o iPad e redefinir vários ajustes do iPad. Sobre Abra Ajustes > Geral > Sobre para obter informações sobre o seu iPad, incluindo o espaço de armazenamento disponível, números de série, endereços de rede e informações legais e normativas. Você também pode visualizar e desativar as informações de diagnóstico que são enviadas à Apple. Para alterar o nome do seu iPad. Abra Ajustes > Geral > Sobre e toque em Nome. O nome do dispositivo aparece na barra lateral quando o iPad está conectado ao iTunes e é usado pelo iCloud. Atualização de Software A Atualização de Software permite transferir e instalar atualizações do iOS disponibilizadas pela Apple. Para atualizar o iOS para a versão mais recente: Vá em Ajustes > Geral > Atualização de Software. Se houver uma versão mais nova do iOS disponível, siga as instruções na tela para transferir e instalar a atualização. Nota: Certifique-se de que o iPad está conectado a uma fonte de alimentação para garantir o sucesso da instalação, que pode levar alguns minutos. Uso Você pode visualizar o espaço de armazenamento disponível, exibir a carga restante da bateria e, nos modelos 4G ou 3G, o uso do celular. Capítulo 25 Ajustes 131Para visualizar o armazenamento disponível: Abra Ajustes > Geral > Uso. Gerenciar o armazenamento do iCloud Abra Ajustes > Geral > Uso > Gerenciar Armazenamento. Você pode visualizar ou apagar backups e pode desativar o backup do Rolo da Câmera. Também é possível comprar armazenamento adicional do iCloud. Visualizar o armazenamento de aplicativos Abra Ajustes > Geral > Uso. O armazenamento total de cada aplicativo instalado é mostrado. Para obter mais detalhes, toque no nome do aplicativo. Ver a utilização da rede celular Abra Ajustes > Geral > Uso > Uso da Rede Celular. Disponível no modelos 4G ou 3G. Redefinir as estatísticas de uso Vá em Ajustes > Geral > Uso > Uso da Rede Celular, depois toque em Redefinir Estatísticas para limpar as estatísticas de dados e de tempo. Mostrar a porcentagem da bateria Abra Ajustes > Geral > Uso e ative a opção Nível da Bateria. Sons Você pode definir o iPad para reproduzir um som sempre que você receber novas mensagens, e-mails ou lembretes. Sons também podem ser reproduzidos para compromissos, e-mails, cliques do teclado e quando o iPad for bloqueado. Para ajustar o volume dos alertas: Abra Ajustes > Geral > Sons e arraste o controle deslizante. Ou, se a opção "Ajustar com Botões" estiver ativada, use os botões de volume na lateral do iPad. Nota: Em alguns países ou regiões, os efeitos de som da Câmera são reproduzidos, mesmo se oiPad estiver ajustado no modo silencioso. Permitir que os botões de volume alterem o volume dos alertas Abra Ajustes > Geral > Sons e ative a opção "Ajustar com Botões". Alterar os sons de alertas e outros sons Abra Ajustes > Geral > Sons e selecione os tons para os itens na lista. Alterar o volume dos outros sons Use os botões de volume da lateral do iPad. Rede Use os ajustes Rede para configurar uma conexão VPN (rede virtual privada) e para acessar os ajustes Wi-Fi. Para adicionar uma nova configura- ção de VPN Abra Ajustes > Geral > Rede > VPN > Adicionar Configuração. Pergunte ao administrador da sua rede quais ajustes devem ser usados. Na maioria dos casos, se você tem uma rede VPN configurada no seu computador, você pode usar os mesmos ajustes de VPN para o iPad. Consulte “VPN” na página 130. Para obter mais informações sobre os ajustes de Wi-Fi, consulte “Wi-Fi” na página 127. Bluetooth O iPad pode se conectar a dispositivos Bluetooth sem fios, tais como fones de ouvido. Você também pode conectar o Teclado Apple Wireless Keyboard usando Bluetooth. Consulte “Como usar um teclado Apple Wireless Keyboard” na página 33. Para ativar ou desativar o Bluetooth: Abra Ajustes > Geral > Bluetooth. Conectar-se a um dispositivo Bluetooth Toque no dispositivo na lista Dispositivos e siga as instruções na tela para conectá-lo. Consulte a documentação que acompanha o dispositivo para obter instruções sobre o emparelhamento Bluetooth. 132 Capítulo 25 AjustesSincronização via Wi-Fi com o iTunes Você pode sincronizar o iPad com o iTunes em um computador que esteja conectado à mesma rede Wi-Fi. Para ativar a sincronização via Wi-Fi com o iTunes: Conecte o iPad ao computador usando o Cabo de Conector Dock a USB. No iTunes, ative a opção "Sincronizar via conexão Wi-Fi", no painel de Resumo do dispositivo. Consulte “Como sincronizar com o iTunes” na página 22. Depois que a Sincronização via Wi-Fi for configurada, o iPad sincronizará com o iTunes automaticamente, uma vez ao dia, quando estiver conectado a uma fonte de alimentação e:  O iPad e o computador estiverem conectados à mesma rede Wi-Fi.  O iTunes e o computador estiverem em execução. Para consultar o estado da Sincronização Wi-Fi Abra Ajustes > Geral > Sincronização via Wi-Fi com iTunes. Sincronizar imediatamente com o iTunes Vá em Ajustes > Geral > Sincronização via Wi-Fi com iTunes e toque em Sincronizar Agora. Busca do Spotlight O ajuste Busca do Spotlight permite especificar as áreas de conteúdo pesquisadas pela Busca e reorganizar a ordem dos resultados. Para definir quais áreas de conteúdo são pesquisadas pela Busca: Vá em Ajustes > Geral > Busca do Spotlight e selecione os itens a serem buscados. Definir a ordem das categorias dos resultado da busca Vá em Ajustes > Geral > Busca do Spotlight. Toque em ao lado de um item e arraste para mover o item na lista. Bloqueio Automático O bloqueio do iPad desativa a tela, economiza bateria e impede o uso acidental do iPad. Para definir a quantidade de tempo antes que o iPad seja bloqueado: Vá em Ajustes > Geral> Bloqueio Automático e escolha um tempo. Se você estiver ouvindo música enquanto a tela estiver bloqueada, use os botões de volume para ajustar o volume. Bloqueio por Código Por padrão, o iPad não pede que você digite um código para desbloqueá-lo. A definição de um código possibilita a proteção de dados. Consulte “Recursos de segurança” na página 40. Para definir um código: Abra Ajustes > Geral > Bloqueio por Código para definir um código de 4 dígitos. Se você esquecer o código, terá que restaurar o software do iPad. Consulte “Como atualizar o iPad” na página 147. Capítulo 25 Ajustes 133Desativar o bloqueio por código ou alterar o código Abra Ajustes > Geral > Bloqueio por Código. Definir a quantidade de tempo antes de que o código seja pedido Vá em Ajustes > Geral > Bloqueio por Código e digite o código. Toque em Exigir Código e, em seguida, selecione quanto tempo o iPad terá que esperar após ter sido bloqueado antes de solicitar o código para poder ser desbloqueado novamente. Ativar ou desativar o Código Simples Abra Ajustes > Geral > Bloqueio por Código. Um código simples é um número de quatro dígitos. Para aumentar a segurança, desative o Código Simples e use um código mais longo com uma combinação de números, letras, pontuação e caracteres especiais. Apagar os dados após dez tentativas incorretas para digitar o código Abra Ajustes > Geral > Bloqueio por Código e toque em Eliminar Dados. Após dez tentativas incorretas, todos os ajustes serão redefinidos e todas as suas informações e mídias serão apagadas quando o código de criptografia dos dados for removido. Para ativar ou desativar a Moldura Abra Ajustes > Geral > Bloqueio por Código. Consulte “Moldura” na página 131. Bloqueio/Desbloqueio da capa do iPad Você pode bloquear ou desbloquear automaticamente o iPad 2 ou posterior usando uma Smart Cover do iPad (disponível separadamente). Quando este recurso está ativado, o iPad se bloqueia e entra em repouso automaticamente quando você fecha a capa e interrompe o repouso quando você a abre. Esse ajuste aparece quando há uma Smart Cover do iPad anexada. Restrições Você pode definir restrições para o uso de determinados aplicativos e para o conteúdo comprado. Por exemplo, os pais podem restringir a reprodução de músicas explícitas ou desativar as compras dentro de aplicativos. Para ativar as restrições: Abra Ajustes > Geral > Restrições e toque em Ativar Restrições. Importante: Se você esquecer o código das restrições, terá que restaurar o software do iPad. Consulte “Como restaurar o iPad” na página 147. Você pode definir as seguintes restrições: Safari O Safari será desativado e o seu ícone será removido da tela de Início. Você não poderá usar o Safari para navegar na web ou acessar web clips. YouTube O YouTube será desativado e o seu ícone será removido da tela de Início. Câmera A Câmera será desativada e seu ícone será removido da tela de Início. Você não poderá tirar fotos. FaceTime Você não poderá fazer ou receber videoconferências do FaceTime. O ícone do FaceTime é removido da tela Início. iTunes A iTunes Store será desativada e seu ícone será removido da tela de Início. Você não poderá pré- visualizar, comprar ou transferir conteúdo. Ping Você não poderá acessar o Ping ou os seus recursos. Instalar Aplicativos A App Store será desativada e o seu ícone será removido da tela de Início. Você não poderá instalar aplicativos no iPad. 134 Capítulo 25 AjustesApagar Aplicativos Você não poderá apagar aplicativos do iPad. não aparecerá nos ícones dos aplicativos quando você estiver personalizando a tela de Início. Ditado Você não poderá ditar texto. Linguagem Explícita O iPad tentará substituir as palavras explícitas ditadas por asteriscos. Localização Desativar os Serviços de Localização em aplicativos individuais. Também é possível bloquear alterações nos ajustes dos Serviços de Localização, incluindo a autorização de aplicativos adicionais para usar os serviços. Contas Os ajustes Mail, Contatos e Calendário são bloqueados e você não pode adicionar, modificar ou apagar contas. Definir restrições de conteúdo Toque em Classificações Para e selecione um país na lista. Você poderá então definir restrições usando o sistema de classificação de um país para músicas, podcasts, filmes, programas de TV e aplicativos. Conteúdos que não corresponderem à classificação selecionada não aparecerão no iPad. Compras em Aplicativos As compras em aplicativos serão desativadas. Quando ativado, este recurso permite comprar conteúdo adicional ou funcionalidade dentro de aplicativos transferidos da App Store. Exigir Senha Após o período especificado, será necessário digitar seu ID Apple para fazer compras em aplicativos. Jogos em Grupo Quando a opção Jogos em Grupo está desativada, você não pode convidar ninguém para uma partida, nem enviar e receber convites para jogar ou adicionar amigos no Game Center. Adicionar Amigos Quando a opção Adicionar Amigos está desativada, você não pode fazer ou receber solicitações de amizade no Game Center. Se a opção Jogos em Grupo está ativada, você pode continuar jogando com os amigos existentes. Interruptor Lateral Você pode usar o Interruptor Lateral para bloquear a orientação da tela ou para silenciar as notificações e efeitos sonoros. Para bloquear a tela do na orientação vertical ou horizontal: Abra Ajustes > Geral > Usar Interruptor Lateral… e, em seguida, toque em Bloquear Rotação. Para silenciar as notificações e outros efeitos sonoros: Abra Ajustes > Geral > Usar Interruptor Lateral… e, em seguida, toque em Mudo. O Interruptor Lateral não silencia a reprodução de áudio ou de vídeo. Use os botões de volume na lateral para silenciar esses sons. Gestos Multitarefa Os Gestos Multitarefa permitem que você alterne rapidamente entre os aplicativos, revele a barra de multitarefa e abra a tela de Início. Consulte “Como utilizar os gestos multitarefa” na página 17. Data e Hora Estes ajustes se aplicam à hora mostrada na barra de estado na parte superior da tela, relógios internacionais e calendários. Para definir se o iPad deve mostrar o padrão 12h ou 24h: Abra Ajustes > Geral > Data e Hora. (Talvez o Relógio de 24 horas não esteja disponível em todos os países ou regiões). Capítulo 25 Ajustes 135Para definir se o iPad deve atualizar a data e a hora automaticamente: Abra Ajustes > Geral > Data e Hora. Se o iPad estiver definido para atualizar a hora automaticamente, ele determinará seu fuso horário baseado na sua conexão à Internet e o atualizará para o fuso horário no qual você se encontra. Se você estiver viajando, talvez o iPad não possa definir a hora local automaticamente. Definir a data e a hora manualmente Vá em Ajustes > Geral > Data e Hora e desative a opção Automaticamente. Toque em Fuso Horário para definir o fuso horário em que você se encontra. Toque em “Data e Hora” e, em seguida, toque em “Definir Data e Hora” e digite a data e a hora. Teclado Você pode ativar ou desativar teclados para escrever em idiomas diferentes, além de recursos de digitação como a verificação ortográfica. Para obter mais informações sobre as opções de teclado, consulte “Como digitar” na página 29. Para redefinir o dicionário do teclado, consulte “Redefinir” na página 136 Para obter informações sobre como usar os teclados internacionais, consulte Apêndice B,“Teclados internacionais,” na página 140. Internacional Use o ajuste Internacional para definir o idioma do iPad, para ativar ou desativar teclados em idiomas diferentes e para definir os formatos de data, hora e número de telefone do seu país ou região. Para definir o idioma do iPad: Abra Ajustes > Geral > Internacional > Idioma, escolha o idioma que deseja utilizar e toque em OK. Definir o formato do calendário Abra Ajustes > Geral > Internacional > Calendário e escolha o formato. Ajustar os formatos de data, hora e número de telefone Abra Ajustes > Geral > Internacional > Formato da Região e escolha a sua região. O Formato da Região também determina o idioma usado nos dias e meses que aparecem nos aplicativos. Acessibilidade Para ativar os recursos de acessibilidade, selecione Acessibilidade e escolha os recursos que deseja. Consulte Capítulo 24,“Acessibilidade,” na página 113. Perfis Esse ajuste aparecerá se você instalar um ou mais perfis no iPad. Toque em Perfis para ver as informações sobre os perfis que você instalar. Para obter mais informações sobre os perfis, consulte Apêndice A,“O iPad nos negócios,” na página 138. Redefinir Você pode redefinir o dicionário do teclado, os ajustes de rede, o leiaute da tela inicial e os avisos de localização. Também é possível apagar todo o conteúdo e todos os ajustes. Para apagar todo o conteúdo e todos os ajustes: Abra Ajustes > Geral > Redefinir e toque em Apagar Todo o Conteúdo e Ajustes. Após confirmar que você deseja redefinir o iPad, todo o conteúdo, suas informações pessoais e ajustes são removidos. Ele não pode ser usado até ser configurado novamente. 136 Capítulo 25 AjustesRedefinir todos os ajustes Vá em Ajustes > Geral > Redefinir e toque em Redefinir Todos os Ajustes. Todas as suas preferências e ajustes serão redefinidos. Redefinir os ajustes de rede Vá em Ajustes > Geral > Redefinir e toque em Redefinir Ajustes de Rede. Quando você redefine os ajustes de rede, sua lista de redes usadas anteriormente e os ajustes de VPN não instalados por um perfil de configura- ção serão removidos. A rede Wi-Fi será desativada e ativada novamente, desconectando-o de qualquer rede. Os ajustes Wi-Fi e "Solicitar Conexão" permanecem ativados. Para remover os ajustes de VPN instalados por um perfil de configuração, vá em Ajustes > Geral > Perfil, então selecione o perfil e toque em Remover. Isso também removerá outros ajustes e contas fornecidos pelo perfil. Redefinir o dicionário do teclado Vá em Ajustes > Geral > Redefinir e toque em Redefinir Dicionário do Teclado. Para adicionar palavras ao dicionário do teclado, rejeite as palavras que o iPad sugere enquanto você digita. Toque em uma palavra para rejeitar a correção e adicionar a palavra ao dicionário do teclado. A redefinição do dicionário do teclado apaga todas as palavras que você adicionou. Redefinir o leiaute da tela de Início Vá em Ajustes > Geral > Redefinir e toque em Redefinir Leiaute da Tela de Início. Redefinir os avisos de localização Vá em Ajustes > Geral > Redefinir e toque em Redefinir Avisos de Localização. Os avisos de localização são solicitações feitas pelos aplicativos que usam os Serviços de Localização. O iPad mostra um aviso de localização para um aplicativo na primeira vez em que esse aplicativo faz uma solicitação para usar os Serviços de Localização. Se você tocar em Cancelar como resposta, a solicitação não será mostrada novamente. Para redefinir os avisos de localização para obter uma solicitação para cada aplicativo, toque em Redefinir Avisos de Localização. Ajustes de aplicativos Consulte outros capítulos para obter informações sobre ajustes de aplicativos. Por exemplo, para saber mais sobre os ajustes do Safari, consulte Capítulo 4,“Safari,” na página 42. Capítulo 25 Ajustes 137O iPad nos negócios A Apêndice O iPad na empresa Tendo o suporte para acessar com segurança as redes e diretórios corporativos e o Microsoft Exchange, o iPad está pronto para ir trabalhar. Para obter informações detalhadas sobre como usar o iPad nos negócios visite o site www.apple.com/br/ipad/business. Como usar os perfis de configuração Se você está em um ambiente empresarial, talvez você possa configurar contas e outros itens no iPad instalando um perfil de configuração. Os perfis de configuração permitem que seu administrador configure o seu iPad para usar os sistemas de informação na sua empresa, escola ou organização. Por exemplo, um perfil de configuração poderia configurar seu iPad para acessar os servidores Microsoft Exchange no trabalho, de forma que o iPad possa acessar seu e-mail, calendários e contatos do Exchange. Um perfil de configuração pode configurar muitos ajustes diferentes no iPad. Por exemplo, um perfil de configuração pode configurar sua conta Microsoft Exchange, sua conta VPN e certificar o acesso seguro à rede e às informações da sua empresa. Um perfil de configuração também pode ativar o Bloqueio por Código, que requer que você crie e digite um código para poder usar o iPad. Seu administrador pode distribuir perfis de configuração por e-mail, colocando-os em uma página web segura, ou instalando-os diretamente no iPad para você. O seu administrador pode pedir que você instale um perfil que vincule o seu iPad a um servidor de gerenciamento de dispositivo mó- vel, o que permite que o seu administrador configure os seus ajustes remotamente. Para instalar perfis de configuração: No iPad, abra uma mensagem de e-mail ou transfira os perfis de configuração do site que o seu administrador fornecer. Quando você abre o perfil de configuração, a instalação começa. Importante: Talvez seja perguntado a você se o perfil de configuração é confiável. Se tiver dúvidas, pergunte ao seu administrador antes de instalar o perfil de configuração. Você não pode alterar os ajustes de um perfil de configuração. Se deseja alterar os ajustes, você deve primeiro remover o perfil de configuração ou instalar um perfil de configuração novo junto com os novos ajustes. Para remover um perfil de configuração: Em Ajustes > Geral > Perfil e, em seguida, selecione o perfil de configuração e toque em Remover. A remoção de um perfil de configuração apaga os ajustes e outras informações instaladas pelo perfil. Como Configurar contas do Microsoft Exchange O Microsoft Exchange fornece informações de e-mail, de contato, de tarefas e de calendário que podem ser automaticamente sincronizadas sem fio para o iPad. Você pode configurar uma conta Exchange diretamente no iPad. 138Para configurar uma conta no iPad: Abra Ajustes > Mail, Contatos, Calendários. Toque em Adicionar Conta e, em seguida, toque Microsoft Exchange. Seu provedor de acesso ou administrador pode lhe fornecer os ajustes de conta necessários. Acesso VPN A VPN (rede privada virtual) fornece acesso seguro via Internet à redes privadas, como redes da sua empresa ou escola. Utilize os ajustes de Rede no iPad para configurar e ativar a VPN. Pergunte ao seu administrador quais ajustes deve usar. A VPN também pode ser automaticamente configurada por um perfil de configuração. Quando a VPN é configurada por um perfil de configuração, o iPad pode ativar a VPN automaticamente sempre que necessário. Para obter mais informações, contate seu administrador. Contas LDAP e CardDAV Quando você configura uma conta LDAP, você pode visualizar e buscar contatos no servidor LDAP de sua empresa ou organização. O servidor aparece como um novo grupo de Contatos. Como os contatos LDAP não são transferidos para o iPad, você deve ter uma conexão à Internet para visualizá-los. Consulte seu administrador para obter os ajustes e os outros requisitos da conta (como VPN). Ao configurar uma conta CardDAV, os contatos da sua conta são sincronizados com o iPad através da tecnologia over the air. Você também pode buscar contatos do servidor CardDAV da sua organização ou empresa. Para configurar uma conta LDAP ou CardDAV: Abra Ajustes > Mail, Contatos, Calendários e toque em Adicionar Conta. Toque em Outra. Seu provedor de acesso ou administrador pode lhe fornecer os ajustes de conta necessários. Apêndice A O iPad nos negócios 139Teclados internacionais B Apêndice Os teclados internacionais permitem digitar o texto em vários idiomas diferentes, incluindo idiomas asiáticos e idiomas escritos da direita para a esquerda. Como adicionar e remover teclados Para digitar texto em idiomas diferentes no iPad, você usa teclados diferentes. Por padrão, somente o teclado do idioma que você definiu está disponível. Para disponibilizar os teclados em outros idiomas, use os ajustes de Teclado. Para obter uma lista dos teclados compatíveis com o iPad, visite o site www.apple.com/br/ipad/specs. Para adicionar um teclado: Abra Ajustes > Geral > Internacional > Teclados > Adicionar Novo Teclado e escolha um teclado na lista. Repita o processo para adicionar mais teclados. Para remover um teclado: Vá em Ajustes > Geral > Internacional > Teclados e toque em Editar. Toque em ao lado do teclado que você deseja remover e depois toque em Apagar. Para editar a lista de teclados: Vá em Ajustes > Geral > Internacional > Teclados. Toque em Editar e arraste ao lado do teclado para um novo lugar na lista. Como alternar teclados Para digitar em um idioma diferente, alterne os teclados. Para alternar teclados durante a digitação: Toque na tecla do Globo e mantenha-a pressionada para mostrar os teclados ativados. Para selecionar um teclado da lista, deslize o dedo para o nome do teclado e solte. A tecla do Globo aparece quando você ativar mais de um teclado. Você também pode tocar em . Ao tocar em , o nome do teclado ativado recentemente aparece rapidamente. Continue tocando para acessar outros teclados ativados. Vários teclados fornecem letras, números e símbolos que não estão visíveis no teclado. Para digitar letras com acentos ou outros caracteres alternativos: Toque e mantenha pressionada a letra, número ou símbolo relacionado, depois deslize para escolher uma variante. Em um teclado tailandês, por exemplo, você pode escolher os números nativos tocando e mantendo pressionado o número arábico relacionado. Chinês Você pode usar os teclados para digitar em chinês de vários formas diferentes, incluindo Pinyin, Cangjie, Wubi Hua e Zhuyin. Você também pode usar o dedo para escrever caracteres chineses na tela. Como digitar usando Pinyin Use o teclado QWERTY para digitar Pinyin Simplificado ou Tradicional. Conforme você digita, aparecem caracteres sugeridos. Toque em uma sugestão para selecioná-la e continue digitando em Pinyin para ver mais opções. 140Se você continuar digitando em Pinyin sem espaços, aparecem sugestões de frases. Como digitar usando Cangjie Construa caracteres chineses a partir das teclas Cangjie componentes. Conforme você digita, aparecem caracteres sugeridos. Toque num caractere para selecioná-lo ou continue digitando até cinco componentes para ver mais opções. Como digitar usando traços (Wubihua) Use o teclado para construir caracteres chineses usando até cinco traços na sequência correta: horizontal, vertical, caindo para a esquerda, caindo para a direita e gancho. Por exemplo, o caractere chinês 圈 (círculo) deve começar com o traço vertical 丨. Conforme digita, os caracteres chineses sugeridos aparecem (os caracteres mais comumente utilizados aparecem primeiro). Toque em um caractere para selecioná-lo. Se não souber qual é o traço correto, digite um asterisco (*). Para ver mais opções de caracteres, digite outro traço ou role pela lista de caracteres. Toque na tecla correspondente (匹配) para mostrar apenas os caracteres que coincidem exatamente com o que você digitou. Como digitar usando Zhuyin Use o teclado para digitar as letras Zhuyin. Conforme você digita, aparecem caracteres sugeridos em chinês. Toque em uma sugestão para selecioná-la ou continue digitando letras Zhuyin para ver mais opções. Depois de digitar uma letra inicial, o teclado é alterado para mostrar mais letras. Se você continuar digitando em Zhuyin sem espaços, aparecem sugestões de frases. Como desenhar caracteres em chinês Quando os formatos manuscritos de chinês tradicional ou simplificado estão ativados, você pode desenhar ou escrever caracteres em chinês com o dedo, direto na tela. Conforme você escreve os traços, o iPad os reconhece e mostra caracteres coincidentes em uma lista, com o mais parecido primeiro. Ao escolher um caractere, é provável que caracteres seguintes relacionados apareçam na lista como escolhas adicionais. Touchpad Touchpad Apêndice B Teclados internacionais 141Alguns caracteres complexos, como 鱲 (parte do nome do Aeroporto Internacional de Hong Kong), 𨋢 (elevador) e 㗎 (partícula usada em cantonês) podem ser digitados com dois ou mais caracteres componentes em sequência. Toque no caractere para substituir os caracteres digitados. Os caracteres romanos também são reconhecidos. Como converter entre chinês simplificado e tradicional Selecione o caractere ou caracteres que deseja converter e, em seguida, toque em Substituir. Japonês Você pode digitar em japonês usando os teclados Kana ou Romaji. Você também pode digitar Facemarks. Como digitar em japonês kana Use o teclado Kana para selecionar as sílabas. Para obter mais opções de sílabas, toque na tecla da seta e selecione outra sílaba ou palavra da janela. Como digitar em japonês romaji Use o teclado Romaji para digitar sílabas. Opções alternativas aparecem na parte superior do teclado; toque em uma para digitá-la. Para obter mais opções de sílabas, toque na tecla da seta e selecione outra sílaba ou palavra da janela. Como digitar facemarks ou emoticons Usando o teclado japonês Kana, toque na tecla ^_^. Usando o teclado japonês Romaji (leiaute Japonês QWERTY), toque na tecla Numérica e, em seguida, toque na tecla ^_^. Usando os teclados chineses Pinyin (simplificado ou tradicional) ou Zhuyin (tradicional), toque na tecla Símbolos e, em seguida, toque na tecla ^_^. Como digitar caracteres emoji Use o teclado Emoji para adicionar caracteres com imagens. Você também pode digitar caracteres emoji usando um teclado japonês. Por exemplo, digite はーと para obter ♥. Como usar a lista de candidatos Conforme você digita nos teclados em chinês, japonês ou árabe, caracteres sugeridos ou candidatos aparecem no topo do teclado. Toque em um candidato para inseri-lo ou passe o dedo para a esquerda para ver mais candidatos. Para usar a lista de candidatos estendida: Toque na seta para cima à direita para visualizar a lista completa de candidatos. Passe o dedo para cima ou para baixo para rolar pela lista. Toque na seta para baixo para voltar à lista curta. Como usar atalhos Quando estiver usando certos teclados chineses ou japoneses, você pode criar atalhos para palavras. O atalho será adicionado ao dicionário pessoal. Quando você digita um atalho usando um teclado compatível, a palavra associada é substituída pelo atalho. Atalhos estão disponíveis para os seguintes teclados:  Chinês - Simplificado (Pinyin) 142 Apêndice B Teclados internacionais Chinês - Tradicional (Pinyin)  Chinês - Tradicional (Zhuyin)  Japonês (Romaji)  Japonês (50 teclas) Para ativar ou desativar os atalhos: Vá em Ajustes > Geral > Teclado > Atalhos. Vietnamita Toque e mantenha pressionado um caractere para ver os pontos diacríticos disponíveis e, em seguida, deslize para selecionar o que deseja. Você pode também digitar as seguintes sequências de teclas para inserir caracteres com pontos diacríticos:  aa—â (a circunflexo)  aw—ă (a caron)  ee—ê (e circunflexo)  oo—ô (o circunflexo)  ow—ơ (o gancho)  w—ư (u gancho)  dd—đ (d traço)  as—á (a agudo)  af—à (a craseado)  ar—ả (a ponto de interrogação)  ax—ã (a til)  aj—ạ (a ponto inferior) Apêndice B Teclados internacionais 143Suporte e outras informações C Apêndice Site de suporte do iPad Abrangentes informações de suporte on-line estão disponíveis no site www.apple.com/br/ support/ipad. Você também pode usar a Linha Expressa para obter suporte personalizado (não disponível em todas as regiões). Consulte expresslane.apple.com. Se aparecer a imagem de bateria baixa ou a mensagem “Não Está Carregando” O iPad está com pouca bateria e precisa ser carregado por até vinte minutos antes que possa ser usado. Para obter informações sobre como carregar o iPad, consulte “Como carregar a bateria” na página 23. ouou  Ao carregar, certifique-se que esteja usando o adaptador de alimentação USB de 10 W que acompanha o seu iPad ou a porta USB em um Mac recente. A forma mais rápida de carregar é usando o adaptador de alimentação. Consulte “Como carregar a bateria” na página 23.  Para carregar mais depressa, desligue o iPad .  O iPad pode não carregar se estiver conectado à porta USB de um Mac mais antigo, um PC, um teclado ou um hub USB. Se o seu Mac ou PC não fornecerem energia suficiente para carregar o seu iPad, uma mensagem Não está carregando aparecerá na barra de estado. Para carregar o iPad, desconecte-o do seu computador e conecte-o em uma tomada usando o Cabo Conector Dock para USB e o Adaptador de Alimentação USB de 10 W. O iPad não responda  O iPad pode estar com pouca energia. Conecte o iPad ao adaptador de alimentação USB de 10 W para carregar. Consulte “Como carregar a bateria” na página 23.  Mantenha o botão Repouso/Despertar pressionado por alguns segundos até que um controle deslizante vermelho apareça e, em seguida, mantenha o botão Início pressionado para forçar o fechamento do aplicativo .  Se isso não funcionar, desligue o iPad e volte a ligá-lo. Mantenha pressionado o botão Repousar/Despertar até que o controle deslizante vermelho apareça, depois arraste o controle. Depois mantenha pressionado o botão Repouso/Despertar até que o logotipo da Apple apareça. 144 Se isso não funcionar, redefina o iPad. Mantenha pressionados os botões Repouso/Despertar e Início por pelo menos dez segundos até que apareça o logotipo da Apple.  Se a tela não girar quando você virar o iPad, segure o iPad na posição vertical e certifique-se de que o bloqueio de rotação da tela não esteja ativado. Como reiniciar e redefinir o iPad Se algo não estiver funcionando bem, tente reiniciar o iPad, forçar o encerramento de um aplicativo ou redefinir o iPad. Para reiniciar o iPad: Mantenha pressionado o botão Repouso/Despertar até que apareça o controle deslizante vermelho. Deslize o dedo pelo controle para desligar o iPad. Para ligar novamente o iPad mantenha pressionado o botão Repouso/Despertar até que o logotipo da Apple apareça. Para forçar o encerramento de um aplicativo: Mantenha pressionado o botão Ativar/Desativar da parte superior do iPad por alguns segundos até que um controle deslizante vermelho apareça e, em seguida, mantenha pressionado o botão Início até que o aplicativo seja fechado. Se não conseguir desligar o iPad ou se o problema continuar, talvez você precise redefinir o iPad. A redefinição só deve ser feita se desligar e ligar novamente o iPad não tenha solucionado o problema. Para redefinir o iPad: Mantenha o botão Repouso/Despertar e Início pressionados ao mesmo tempo por pelo menos dez segundos, até que o logotipo da Apple apareça. A mensagem “Este acessório não é compatível com o iPad” aparece Talvez o acessório conectado não funcione com o iPad. Certifique-se de que o Cabo de Conector Dock a USB está livre de detritos e consulte a documentação fornecida com o acessório. Um aplicativo não preenche a tela Muitos aplicativos para o iPhone e iPod touch podem ser usados com o iPad, mas talvez não utilizem a tela grande. Neste caso, toque em para ampliar o aplicativo. Toque em para retornar ao tamanho original. Consulte a App Store para ver se há uma versão do aplicativo otimizada para o iPad ou uma versão universal otimizada para iPhone, iPod touch e iPad. Se o teclado da tela não aparecer Se o iPad estiver emparelhado com um teclado Bluetooth, o teclado na tela não aparece. Para fazer que o teclado na tela apareça, pressione a tecla Ejetar em um teclado Bluetooth. Você também pode fazer que apareça o teclado na tela movendo o teclado Bluetooth para fora do alcance ou desligando-o. Como fazer um backup do iPad Você pode usar o iCloud ou o iTunes para fazer um backup automático do iPad. Se você optar pelo backup automático do iCloud, não será possível usar o iTunes para fazer um backup automático no seu computador, mas o iTunes poderá ser usado para fazer um backup manual no seu computador. Apêndice C Suporte e outras informações 145Como fazer um backup com o iCloud O iCloud faz um backup automático do iPad diariamente usando uma conexão Wi-Fi quando ele está bloqueado e conectado a uma fonte de alimentação. A data e a hora do último backup são indicadas na parte inferior da janela de Armazenamento e Backup. O iCloud faz um backup de:  Músicas, programas de TV, aplicativos e livros comprados.  Fotos e vídeos no Rolo da Câmera  Ajustes do iPad  Dados de aplicativos  A tela de Início e a organização dos aplicativos.  Mensagens Nota: Backups de músicas não ocorrem em todas as regiões e programas de TV não estão disponíveis em todas as regiões. Se você não ativou os backups do iCloud quando configurou o iPad pela primeira vez, é possível ativar o recurso nos ajustes do iCloud. Quando o backup do iCloud está ativado, o iPad não faz mais backups automáticos no computador ao sincronizar com o iTunes. Ativar os backups do iCloud Abra os Ajustes > iCloud e inicie uma sessão usando o seu ID Apple e a sua senha, se necessário. Vá em Armazenamento e Backup e ative o Backup do iCloud. Fazer um backup imediatamente Vá em Ajustes > iCloud > Armazenamento e Backup e toque em Efetuar Backup Agora. Gerenciar seus backups Vá em Ajustes > iCloud > Armazenamento e Backup e toque em Gerenciar Armazenamento. Toque no nome do seu iPad. Ativar ou desativar o backup do álbum Rolo da Câmera Vá em Ajustes > iCloud > Armazenamento e Backup e toque em Gerenciar Armazenamento. Toque no nome do seu iPad e ative ou desative o backup do álbum Rolo da Câmera. Visualizar os dispositivos com backups ativados Vá em Ajustes > iCloud > Armazenamento e Backup > Gerenciar Armazenamento. Interromper os backups automáticos do iCloud Vá em Ajustes > iCloud > Armazenamento e Backup e desative o Backup do iCloud. Não é feito um backup no iCloud das músicas que não foram compradas no iTunes. Você precisa usar o iTunes para fazer o backup de e restaurar tal conteúdo. Consulte “Como sincronizar com o iTunes” na página 22. Importante: Backups para músicas ou programas de TV comprados não estão disponíveis em todas as regiões. Os itens comprados anteriormente podem estar indisponíveis se não estiverem mais à venda na iTunes Store, na App Store ou na iBookstore. O conteúdo adquirido, assim como o conteúdo do recurso Compartilhar Fotos, não contam contra os 5 GB de armazenamento gratuito no iCloud. Como fazer um backup com o iTunes O iTunes cria um backup incluindo as fotos do Rolo da Câmera ou das Fotos Salvas, mensagens de texto, notas, contatos favoritos, ajustes de som e mais. Não é possível fazer backup de arquivos de mídia (como músicas e algumas fotos), mas eles podem ser restaurados por meio de sincronização com o iTunes. 146 Apêndice C Suporte e outras informaçõesQuando o iPad é conectado ao computador com o qual é sincronizado normalmente, o iTunes cria um backup sempre que você:  Sincroniza com o iTunes: O iTunes sincroniza o iPad sempre que o iPad é conectado ao computador. O iTunes não faz um backup automático de um iPad que não está configurado para sincronizar com aquele computador. Consulte “Como sincronizar com o iTunes” na página 22.  Atualiza ou restaura o iPad: O iTunes faz um backup automático do iPad antes de atualizar e restaurar. O iTunes também pode criptografar os backups do iPad para proteger seus dados. Para criptografar os backups do iPad: Selecione "Criptografar backup do iPad" na tela de Resumo do iTunes. Para restaurar os arquivos e ajustes do iPad: Conecte o iPad ao computador com o qual é sincronizado normalmente, selecione iPad na janela do iTunes e clique em Restaurar no painel Resumo. Como remover um backup do iTunes Você pode remover um iPad da lista de backups no iTunes. Você pode desejar fazer isso, por exemplo, se um backup foi criado no computador de outra pessoa. Para remover um backup: 1 No iTunes, abra as Preferências do iTunes.  Mac: Escolha iTunes > Preferências.  Windows: Escolha Editar > Preferências. 2 Clique em Dispositivos (o iPad não precisa estar conectado). 3 Selecione o backup que deseja remover e clique em Apagar Backup. 4 Clique em Apagar para confirmar que você deseja remover o backup selecionado e clique em OK. Como atualizar e restaurar o software do iPad Você pode atualizar o software do iPad nos Ajustes ou usando o iTunes. Você também pode apagar o iPad e depois usar o iCloud ou o iTunes para restaurar um backup. Os dados apagados não poderão mais ser acessados através da interface de usuário do iPad, mas não serão apagados do iPad. Para obter informações sobre como eliminar todo o conteúdo e ajustes, consulte “Redefinir” na página 136. Como atualizar o iPad Você pode atualizar o software do iPad nos Ajustes ou usando o iTunes. Para atualizar o iPad sem fio: Vá em Ajustes > Geral > Atualização de Software. O iPad verificará se há atualizações de software disponíveis. Para atualizar o software no iTunes: O iTunes verifica se há atualizações de software sempre que você sincroniza o iPad usando o iTunes. Consulte “Como sincronizar com o iTunes” na página 22. Para obter mais informações sobre atualização do software do iPad, visite o site support.apple.com/kb/HT4623?viewlocale=pt_BR. Como restaurar o iPad Você pode usar o iCloud ou o iTunes para restaurar um backup do iPad. Para restaurar um backup do iCloud: Redefina o iPad para apagar todos os ajustes e informações. Inicie uma sessão no iCloud e selecione Restaurar de um Backup no Assistente de Configuração. Consulte “Redefinir” na página 136. Apêndice C Suporte e outras informações 147Para restaurar um backup do iTunes: Conecte o iPad ao computador com o qual é sincronizado normalmente, selecione iPad na janela do iTunes e clique em Restaurar no painel Resumo. Quando o software do iPad tiver sido restaurado, você poderá configurá-lo como um novo iPad ou restaurar suas músicas, vídeos, dados de aplicativo e outros conteúdos de um backup. Para obter mais informações sobre restauração do software do iPad, visite o site support.apple.com/kb/HT1414?viewlocale=pt_BR. Não é possível enviar ou receber e-mails Se o iPad não puder enviar ou receber e-mails, tente as sugestões abaixo. Não é possível enviar e-mails  Desligue o iPad e volte a ligá-lo. Mantenha pressionado o botão Repousar/Despertar por alguns segundos até que apareça um controle deslizante vermelho, depois arraste o controle. Depois mantenha pressionado o botão Repouso/Despertar até que o logotipo da Apple apareça.  Nos Ajustes, escolha “Mail, Contatos, Calendários” e depois selecione a conta que você está tentando utilizar. Toque em Dados da Conta; em seguida, toque em SMTP sob Servidor de Correio de Saída. Você pode configurar outros servidores SMTP ou selecionar um de outra conta de correio no iPad. Entre em contato com seu provedor de serviços de Internet para obter as informações de configuração.  Em vez de sincronizar sua conta de e-mail no iTunes, configure-a diretamente no iPad. Em Ajustes > Mail, Contatos, Calendários, toque em Adicionar Conta e digite as informações de sua conta. Se o iPad não conseguir localizar os ajustes do seu provedor de serviços quando você digitar o endereço de e-mail, visite support.apple.com/kb/HT4810?viewlocale=pt_BR para obter ajuda na configuração da sua conta. Para outras informações sobre a resolução de problemas, visite o site www.apple.com/br/support/ ipad. Se você ainda não estiver conseguindo enviar e-mails, pode usar a Linha Expressa (não disponível em todos as áreas). Visite expresslane.apple.com. Não é possível receber e-mails  Desligue o iPad e volte a ligá-lo. Mantenha pressionado o botão Repousar/Despertar por alguns segundos até que apareça um controle deslizante vermelho, depois arraste o controle. Depois mantenha pressionado o botão Repouso/Despertar até que o logotipo da Apple apareça.  Se você usa um ou mais computadores para verificar a mesma conta de e-mail, pode ter sido criado um bloqueio. Para obter mais informações, visite o site support.apple.com/kb/TS2621.  Em vez de sincronizá-la do iTunes, configure sua conta de e-mail diretamente no iPad. Em Ajustes > Mail, Contatos, Calendários, toque em Adicionar Conta e depois digite as informações de sua conta. Se o iPad não conseguir localizar os ajustes do seu provedor de serviços quando você digitar o endereço de e-mail, visite support.apple.com/kb/HT4810?viewlocale=pt_BR para obter ajuda na configuração da sua conta.  Se você tiver um iPad 4G ou 3G que usa uma rede de dados de celular, desligue o Wi-Fi para que o iPad se conecte à Internet através da rede de dados de celular. Abra Ajustes > Wi-Fi e desative a opção Wi-Fi. Para outras informações sobre a resolução de problemas, visite o site www.apple.com/br/support/ ipad. Se você ainda não estiver conseguindo enviar e-mails, pode usar a Linha Expressa (não disponível em todos os países). Visite expresslane.apple.com. 148 Apêndice C Suporte e outras informaçõesSom, música e vídeo Se o iPad não possuir som ou se o vídeo não for reproduzido, tente o seguinte: Não há nenhum som  Certifique-se de que o alto-falante do iPad não esteja coberto.  Certifique-se de que o Interruptor Lateral não está na posição de silêncio. Consulte “Botões de volume” na página 11.  Se você não estiver usando um fone de ouvido, desconecte-o e, em seguida, conecte-o novamente. Certifique-se de que o conector esteja totalmente encaixado.  Certifique-se que o volume não esteja no mínimo.  A música do iPad pode estar pausada. Se você estiver usando um headset com botão de reprodução, tente pressionar o botão para retomar a reprodução. Ou, na tela Início, toque em Música e, em seguida, toque em .  Verifique se há um limite de volume definido. Em Ajustes, vá para Música > Limite do Volume.  Se você estiver usando a porta de saída de linha no Dock opcional do iPad, certifique-se de ligar o aparelho de som ou alto-falantes externos e de que estejam conectados e funcionando adequadamente. Use os controles do volume do aparelho de som ou alto-falantes externos, não os do iPad.  Se você estiver usando um aplicativo que funciona com o AirPlay, verifique se o dispositivo AirPlay para o qual você está enviando o som está ligado e o volume ativado. Se você quiser ouvir som através do alto-falante do iPad, toque em e selecione-o da lista. Se a música, vídeo ou outros itens não puderem ser reproduzidos A música, vídeo, audiolivro ou podcast podem estar codificados em um formato não compatível com o iPad. Para obter informações sobre os formatos de arquivo de áudio e vídeo compatíveis com o iPad, visite o site www.apple.com/br/ipad/specs. Se uma música ou vídeo na biblioteca do seu iTunes não for compatível com o iPad, talvez você possa convertê-la a um formato compatível com o iPad. Por exemplo, você pode usar o iTunes para Windows para converter arquivos WMA não protegidos para um formato compatível com o iPad. Para obter mais informações, abra o iTunes e escolha Ajuda > Ajuda iTunes. Sem vídeo ou som ao utilizar o AirPlay Para enviar vídeo ou áudio para um dispositivo AirPlay como um Apple TV, o iPad e o dispositivo AirPlay devem estar conectados à mesma rede sem fio. Se você não vir o botão , o iPad não está conectado à mesma rede Wi-Fi que o dispositivo AirPlay, ou que o aplicativo que você está usando não é compatível com o AirPlay.  Quando som ou vídeo está sendo enviado para um dispositivo AirPlay, o iPad não exibe o vídeo ou a reproduz o áudio. Para direcionar o conteúdo para o iPad e desconectar o iPad do dispositivo AirPlay, toque em e selecione o iPad na lista.  Alguns aplicativos reproduzem áudio somente através do AirPlay. Se o vídeo não estiver funcionando, certifique-se de que o aplicativo que você está usando é compatível com ambos, áudio e vídeo.  Se o Apple TV foi configurado para necessitar um código, você deve inseri-lo no iPad quando solicitado, para poder usar o AirPlay.  Certifique-se de que os alto-falantes no dispositivo AirPlay estão ligados e ativados. Se você estiver usando um Apple TV, certifique-se de que a origem de entrada da TV está definida para Apple TV. Certifique-se de que o controle de volume no iPad está ativado. Apêndice C Suporte e outras informações 149 Quando o iPad está transmitindo com o AirPlay, ele deve permanecer conectado à rede Wi-Fi. Se você retirar o iPad do intervalo, a reprodução é interrompida.  Dependendo da velocidade da sua rede, pode levar 30 segundos ou mais para que a reprodu- ção seja iniciada durante a utilização do AirPlay. Para obter informações sobre o AirPlay, visite o site support.apple.com/kb/ HT4437?viewlocale=pt_BR. Sem imagem no televisor ou no projetor conectado ao iPad Quando você conecta o iPad a um televisor ou projetor usando um cabo USB, o monitor anexado reflete automaticamente a tela do iPad. Alguns aplicativos podem ser compatíveis com o uso do monitor anexado como um monitor secundário. Verifique os ajustes e a documentação do aplicativo.  Para visualizar vídeos em alta definição, utilize o Adaptador AV Digital da Apple ou um cabo de vídeo componente.  Certifique-se que o cabo de vídeo esteja firmemente conectado em ambas extremidades, e que seja um cabo compatível. Se o iPad estiver conectado a uma caixa de alternagem A/V ou receptor, tente conectá-lo diretamente ao televisor ou projetor.  Certifique-se de que o seu televisor possui a entrada de vídeo correta selecionada, como HDMI ou componente de vídeo.  Se não aparecer vídeo, pressione o botão Início e desconecte e reconecte o cabo e tente novamente. iTunes Store e App Store Para usar a iTunes Store ou a App Store, o iPad deve possuir uma conexão à Internet. Consulte “Rede” na página 132. As lojas iTunes Store ou App Store não estão disponíveis Para comprar conteúdo da iTunes Store ou da App Store, você precisa de um ID Apple. Você pode configurar um ID Apple diretamente no iPad. Abra Ajustes > Loja > Criar Novo ID Apple. Você também pode configurar um ID Apple no seu computador abrindo o iTunes e selecionando Loja > Criar Conta. Nota: A iTunes Store e a App Store não estão disponíveis em alguns países. Informações sobre segurança, serviços e suporte A seguinte tabela descreve onde obter mais informações sobre segurança, software e serviços relacionados ao iPad. Para obter informações sobre Faça isto Como usar o iPad com segurança Consulte o Manual de Informações Importantes do Produto iPad no site support.apple.com/pt_BR/manuals/ ipad para obter as últimas informações sobre segurança e normas. Serviço e suporte, dicas, fóruns e transferências de software da Apple para o iPad Visite o site www.apple.com/br/support/ipad. Informações mais recentes sobre o iPad Visite o site www.apple.com/br/ipad. 150 Apêndice C Suporte e outras informaçõesPara obter informações sobre Faça isto Como gerenciar a sua conta ID Apple Visite appleid.apple.com/br. Como usar o iCloud Visite www.apple.com/br/support/icloud. Como usar o iTunes Abra o iTunes e escolha Ajuda > Ajuda iTunes. Para ver o tutorial on-line do iTunes (não disponível em todas as áreas), visite www.apple.com/br/support/itunes. Como usar o iPhoto no OS X Abra o iPhoto e escolha Ajuda > Ajuda iPhoto. Como usar a Agenda no OS X Abra a Agenda e escolha Ajuda > Ajuda Agenda. Como usar o iCal no OS X Abra o iCal e escolha Ajuda > Ajuda iCal. Microsoft Outlook, Catálogo de Endereços do Windows, Adobe Photoshop Album e Adobe Photoshop Elements Consulte a documentação que acompanha esses aplicativos. Como obter serviços da garantia Primeiramente siga os conselhos neste manual. Em seguida, visite o site www.apple.com/br/support/ipad ou consulte o Manual de Informações Importantes do Produto iPad em support.apple.com/pt_BR/manuals/ ipad. Como substituir a bateria Visite o site www.apple.com/br/batteries/replacements. html. Como usar o iPad em um ambiente empresarial Visite o site www.apple.com/br/ipad/business. Informações sobre descarte e reciclagem O seu iPad deve ser eliminado de acordo com as leis e normas locais. Como contém uma bateria, o iPad deve ser eliminado separadamente do lixo doméstico. Quando o seu iPad atingir o final de sua vida útil, contate a Apple ou as autoridades locais para obter informações sobre as opções de reciclagem. Para obter informações sobre o programa de reciclagem da Apple, visite o site: www.apple.com/ br/recycling. A Apple e o meio ambiente Na Apple, reconhecimentos nossa responsabilidade em minimizar os impactos ambientais de nossas operações e produtos. Para obter mais informações, visite o site www.apple.com/br/ environment. Temperatura de funcionamento do iPad Se a temperatura interna do iPad exceder as temperaturas normais de funcionamento, o seguinte pode ocorrer enquanto o aparelho tenta regular a temperatura:  O iPad para de carregar a bateria.  A tela escurece.  Uma tela de aviso de temperatura aparece. Importante: Você não pode usar o iPad enquanto a tela de aviso de temperatura estiver sendo exibida. Se o iPad não puder regular sua temperatura interna, ele entrará em um modo de repouso profundo até esfriar. Mova o iPad para um local mais frio e espere alguns minutos antes de tentar usar o iPad novamente. Apêndice C Suporte e outras informações 151K Apple Inc. © 2012 Apple Inc. Todos os direitos reservados. Apple, o logotipo da Apple, AirPlay, AirPort, AirPort Express, AirPort Extreme, Aperture, Apple TV, FaceTime, Finder, iBooks, iCal, iLife, iPad, iPhone, iPhoto, iPod, iPod touch, iTunes, iTunes Extras, Keynote, Mac, Mac OS, Numbers, OS X, Pages, Photo Booth, Safari, Spotlight e Time Capsule são marcas comerciais da Apple Inc., registradas nos EUA e em outros países. AirPrint, iMessage e Multi-Touch são marcas comerciais da Apple Inc. Apple Store, Genius, iCloud, iTunes Plus, iTunes Store e MobileMe são marcas de serviço da Apple Inc., registradas nos EUA e em outros países. App Store, iBookstore e iTunes Match são marcas de serviço da Apple Inc. Adobe e Photoshop são marcas de fábrica ou marcas registradas da Adobe Systems Incorporated nos EUA e/ou outros países. A logomarca e os logotipos Bluetooth® são marcas de fábrica registradas de propriedade da Bluetooth SIG, Inc. e qualquer uso dessas marcas pela Apple Inc. é feito sob licença. IOS é uma marca comercial ou registrada da Cisco nos EUA e em outros países e é utilizada sob licença. Ping é uma marca registrada da Karsten Manufacturing Corporation e é usada nos EUA sob licença. Alguns aplicativos não estão disponíveis em todas as regiões. A disponibilidade dos aplicativos está sujeita a alterações. Conteúdo disponível no iTunes. A disponibilidade do título está sujeita a alterações. Outras empresas e nomes de produtos mencionados aqui podem ser marcas de fábrica das suas respectivas empresas. A menção de produtos de terceiros possui apenas fins informativos e não representa endosso ou recomendação. A Apple não assume nenhuma responsabilidade com relação ao desempenho ou utilização desses produtos. Todos os acordos, contratos ou garantias, se houver algum, acontecem diretamente entre o fornecedor e os potenciais usuários. Todos os esforços foram feitos para garantir que as informações contidas neste manual sejam exatas. Apple não é responsável por erros de impressão ou administrativos. BR019-2266/2012-03 Logic Studio Instruments et effets Apple Inc. © 2007 Apple Inc. Tous droits réservés. En vertu de ces lois et conventions, aucune reproduction totale ni partielle du manuel n’est autorisée, sauf consentement écrit préalable d’Apple. Vos droits concernant le logiciel sont soumis aux termes de son contrat de licence. Le logo Apple est une marque d’Apple Computer Inc., déposée aux États-Unis et dans d’autres pays. En l’absence du consentement écrit d’Apple, l’utilisation à des fins commerciales de ce logo via le clavier (Option-1) pourra constituer un acte de contrefaçon et/ou de concurrence déloyale. Tout a été mis en oeuvre pour que les informations présentées dans ce manuel soient exactes. Apple Inc. n’est pas responsable des erreurs de reproduction ni d’impression. Remarque : Puisque Apple commercialise régulièrement de nouvelles versions et des mises à jour de logiciels, applications et sites web, les illustrations de ce manuel peuvent différer de celles affichées à l’écran. Apple Inc. 1 Infinite Loop Cupertino, CA 95014-2084 408-996-1010 www.apple.com Apple, le logo Apple, Bonjour, Final Cut, Final Cut Pro, FireWire, iMovie, iPod, iTunes, iTunes Music Store, Jam Pack, Logic, Mac, Mac OS, Macintosh, PowerBook, QuickTime, Soundtrack et Ultrabeat sont des marques d’Apple Inc., déposées aux États-Unis et dans d’autres pays. Apple Remote Desktop, Finder, GarageBand, MacBook et Safari sont des marques d’Apple Inc. Intel, Intel Core et Xeon sont des marques d’Intel Corp., déposées aux États-Unis et dans d’autres pays. Tous les autres noms de produits sont des marques de leurs propriétaires respectifs. Les produits commercialisés par des entreprises tiers ne sont mentionnés qu’à titre d’information, sans aucune intention de préconisation ni de recommandation. Apple ne se porte pas garant de ces produits et décline toute responsabilité quant à leur utilisation et à leur fonctionnement. 3 1 Table des matières Préface 11 Présentation des modules Logic Studio 11 Effets et instruments Logic Pro 14 Effets Soundtrack Pro 15 Effets WaveBurner 17 Effets et instruments MainStage Chapitre 1 19 Modelage d’amplificateur 19 Bass Amp 21 Guitar Amp Pro Chapitre 2 27 Retard 28 Delay Designer 47 Echo 47 Sample Delay 48 Stereo Delay 49 Tape Delay Chapitre 3 51 Distorsion 52 Bitcrusher 53 Clip Distortion 54 Distortion 55 Distortion II 56 Overdrive 57 Phase Distortion Chapitre 4 59 Dynamique 61 Adaptive Limiter 62 Compressor 66 DeEsser 68 Ducker 69 Enveloper 71 Expander 73 Limiter 74 Multipressor4 Table des matières 78 Noise Gate 80 Silver Compressor 81 Silver Gate 82 Surround Compressor Chapitre 5 85 Égalisation 87 Channel EQ 91 DJ EQ 91 Fat EQ 93 Linear Phase EQ 94 Match EQ 100 Égaliseurs monobandes 101 Silver EQ 102 Plages de fréquences utilisées avec un égaliseur Chapitre 6 103 Filtre 104 AutoFilter 108 EVOC 20 Filterbank 112 EVOC 20 TrackOscillator 123 Fuzz-Wah 125 Spectral Gate 127 Autofilter Soundtrack Pro Chapitre 7 129 Image 129 Module Binaural Post-Processing 131 Direction Mixer 133 Stereo Spread Chapitre 8 135 Mesure 136 BPM Counter 136 Correlation Meter 137 Level Meter 137 MultiMeter 141 Surround MultiMeter 142 Tuner Chapitre 9 145 Modulation 146 Chorus 146 Ensemble 147 Flanger 148 Microphaser 148 Modulation Delay 150 Phaser 152 RingShifterTable des matières 5 156 Rotor Cabinet 158 Scanner Vibrato 159 Spreader 159 Tremolo Chapitre 10 161 Hauteur tonale 161 Pitch Correction 165 Pitch Shifter II 167 Vocal Transformer Chapitre 11 171 Réverbération 172 AVerb 173 EnVerb 175 GoldVerb 177 PlatinumVerb 180 SilverVerb 181 Soundtrack Pro Reverb Chapitre 12 183 Convolution Reverb : Space Designer 186 Paramètres de réponse impulsionnelle 189 Paramètres globaux 193 Paramètres Output 195 Écran Envelope and EQ 198 Paramètres Volume Envelope 199 Paramètres Filter 201 Paramètres de réponse impulsionnelle synthétisée 203 Paramètres EQ 204 Automatisation de Space Designer Chapitre 13 205 Modules spécialisés 206 Denoiser 208 Enhance Timing 209 Exciter 210 Grooveshifter 211 Speech Enhancer 212 SubBass Chapitre 14 215 Utilitaire 215 Down Mixer 216 Gain 217 I/O 218 Multichannel Gain 218 Test Oscillator6 Table des matières Chapitre 15 221 EVOC 20 PolySynth 222 Vocoder : Fondamentaux 222 Qu’est-ce qu’un vocoder? 222 Fonctionnement d’un vocoder 223 Fonctionnement d’une banque de filtres 224 Utilisation de l’EVOC 20 PolySynth 225 Paramètres EVOC 20 PolySynth 226 Paramètres de la section Synthesis 231 Paramètres de la section Sidechain Analysis 233 Paramètres Formant Filter 235 Paramètres de la section Modulation 237 Unvoiced/Voiced (U/V) Detection 239 Paramètres de la section Output 240 Schéma de principe 240 Conseils pour une meilleure intelligibilité des paroles 241 Modification des signaux d’analyse et de synthèse 241 Éviter les artefacts sonores 242 Obtenir les meilleurs signaux d’analyse et de synthèse 243 Histoire du vocoder Chapitre 16 247 EFM 1 248 Paramètres globaux 249 Modulator et Carrier 250 Paramètres FM 251 Section Output 252 Assignation de contrôleurs MIDI Chapitre 17 253 ES E Chapitre 18 255 ES M Chapitre 19 257 ES P Chapitre 20 259 ES1 259 Paramètres du module ES1 267 Liste des contrôleurs MIDI Chapitre 21 269 ES2 270 Paramètres de l’ES2 271 Paramètres globaux 275 Paramètres des oscillateurs 283 Filtres 292 Partie dynamique (amplificateur) 293 Le RouteurTable des matières 7 307 Les LFO 310 Les enveloppes (ENV 1 à ENV 3) 315 Le carré 316 L’enveloppe vectorielle 323 Processeur d’effets 324 Utilisation des contrôles et attribution de contrôleurs 325 Variations sonores aléatoires 328 Guides d’initiation 328 Atelier « son » 339 Modèles pour l’ES2 Chapitre 22 347 EVB3 348 Configuration MIDI 348 Jouer en live sur deux claviers et un pédalier 350 Division du clavier 350 Transposition (plage d’octaves) 351 MIDI Mode 352 Paramètres de l’EVB3 353 Tirettes harmoniques 354 Volume 355 Tune (Accord) 355 Scanner Vibrato 356 Percussion 358 Touches de présélection et Morphing 360 Paramètres Organ 361 Paramètres Condition 363 Paramètres Click 364 Paramètres Pitch 365 Sustain 366 Effets 373 Autres paramètres 374 Assignations des contrôleurs MIDI 375 Mode MIDI : RK 377 Mode MIDI : HS 378 Mode MIDI : NI 379 Mode MIDI : NE 381 Synthèse additive à l’aide des tirettes 382 Effet résiduel 383 Brève histoire de l’orgue Hammond 384 Génération sonore à roues phoniques 384 La cabine Leslie8 Table des matières Chapitre 23 385 EVD6 385 À propos de l’EVD6 386 Paramètres de l’EVD6 404 Contrôler l’EVD6 via MIDI 405 Brève histoire du Clavinet Chapitre 24 407 EVP88 407 À propos de l’EVP88 408 Paramètres de l’EVP88 415 Modèles de pianos électriques émulés 419 EVP88 et MIDI Chapitre 25 421 EXS24 mkII 422 À propos des instruments échantillonnés 424 Chargement d’instruments échantillonnés 426 Utilisation des réglages d’un instrument échantillonné 427 Gestion des instruments échantillonnés 428 Recherche d’instruments échantillonnés 429 Importation d’instruments échantillonnés 438 Fenêtre Parameters 457 wÉditeur d’instruments 479 Réglage des préférences du Sampler 482 Configuration de la mémoire virtuelle 483 Utilisation de VSL Performance Tool Chapitre 26 485 External Instrument 485 Paramètres du module External Instrument 486 Utilisation du module External Instrument Chapitre 27 487 KlopfGeist Chapitre 28 489 Sculpture 490 Cœur du moteur de synthèse de Sculpture 491 La corde en tant qu’élément de synthèse 493 Paramètres de Sculpture 494 Paramètres globaux 496 Paramètres de corde et d’objet 507 Paramètres de traitement 513 Post-traitement 521 Générateurs de modulation 529 Générateurs d’enveloppe 537 Fonction de morphing 546 Assignation de contrôleurs MIDI 547 Programmation : guide de démarrage rapideTable des matières 9 548 Différentes approches de la programmation 548 Principes 549 Moteur de synthèse 553 Création de sons de base 564 Modulations 565 Programmation : étude détaillée 565 Programmation de sons de basse électrique avec Sculpture 585 Sons synthétisés Chapitre 29 593 Ultrabeat 594 La structure d’Ultrabeat 595 Présentation d’Ultrabeat 596 Chargement et enregistrement de sons 596 La section d’assignation 603 Section Synthesizer 623 Modulation 632 Le séquenceur pas à pas 646 Création de sons de batterie dans Ultrabeat Chapitre 30 661 Instruments GarageBand 662 Paramètres d’instruments GarageBand Annexe 667 Notions élémentaires sur les synthétiseurs 667 Synthétiseur analogique et synthèse soustractive 668 Définition de la synthèse 669 Synthèse soustractive Glossaire 675 Index 699 11 Préface Présentation des modules Logic Studio La suite d’applications musicales et audio de Logic Studio comporte un ensemble complet de modules puissants. Il s’agit de synthétiseurs innovants, de modules d’effets haute qualité, d’un échantillonneur puissant et de recréation authentique d’instruments « vintage ». Ce manuel va vous présenter chacun des effets et des instruments ainsi que leurs paramètres. Tous les paramètres des modules sont abordés en détail. Les chapitres relatifs aux instruments comprennent des didacticiels qui vous permettront de tirer le meilleur parti de vos nouveaux instruments. Vous utiliserez plus facilement les modules si vous connaissez bien les fonctions de base de chacune des applications de Logic Studio. Des informations sur celles-ci figurent dans les manuels d’utilisateur respectifs. Ce manuel traite de tous les modules disponibles dans les applications Logic Studio. Ils ne sont cependant pas tous disponibles dans toutes les applications. Reportez-vous aux tableaux ci-après afin de savoir quels modules sont disponibles dans chaque application. Effets et instruments Logic Pro Les tableaux suivants indiquent les effets et les instruments inclus dans Logic Pro. Catégorie d’effet Effets inclus Modelage d’amplificateur  Bass Amp (p. 19)  Guitar Amp Pro (p. 21) Retard  Delay Designer (p. 28)  Echo (p. 47)  Sample Delay (p. 47)  Stereo Delay (p. 48)  Tape Delay (p. 49) Distorsion  Bitcrusher (p. 52)  Clip Distortion (p. 53)  Distortion (p. 54)  Distortion II (p. 55)  Overdrive (p. 56)  Phase Distortion (p. 57)12 Préface Présentation des modules Logic Studio Dynamique  Adaptive Limiter (p. 61)  Compressor (p. 62)  DeEsser (p. 66)  Ducker (p. 68)  Enveloper (p. 69)  Expander (p. 71)  Limiter (p. 73)  Multipressor (p. 74)  Noise Gate (p. 78)  Silver Compressor (p. 80)  Silver Gate (p. 81)  Surround Compressor (p. 82) Égaliseur  Channel EQ (p. 87)  DJ EQ (p. 91)  Fat EQ (p. 91)  Linear Phase EQ (p. 93)  Match EQ (p. 94)  Égaliseurs monobandes (p. 100)  Silver EQ (p. 101) Filtre  AutoFilter (p. 104)  EVOC 20 Filterbank (p. 108)  EVOC 20 TrackOscillator (p. 112)  Fuzz-Wah (p. 123)  Spectral Gate (p. 125) Image  Module Binaural Post-Processing (p. 129)  Direction Mixer (p. 131)  Stereo Spread (p. 133) Mesure  BPM Counter (p. 136)  Correlation Meter (p. 136)  Level Meter (p. 137)  MultiMeter (p. 137)  Surround MultiMeter (p. 141)  Tuner (p. 142) Modulation  Chorus (p. 146)  Ensemble (p. 146)  Flanger (p. 147)  Microphaser (p. 148)  Modulation Delay (p. 148)  Phaser (p. 150)  RingShifter (p. 152)  Rotor Cabinet (p. 156)  Scanner Vibrato (p. 158)  Spreader (p. 159)  Tremolo (p. 159) Hauteur tonale  Pitch Correction (p. 161)  Pitch Shifter II (p. 165)  Vocal Transformer (p. 167) Catégorie d’effet Effets inclusPréface Présentation des modules Logic Studio 13 Le tableau suivant présente les instruments inclus dans Logic Pro. Réverbération  AVerb (p. 172)  EnVerb (p. 173)  GoldVerb (p. 175)  PlatinumVerb (p. 177)  SilverVerb (p. 180)  Convolution Reverb : Space Designer (p. 183) Spécialisé  Denoiser (p. 206)  Enhance Timing (p. 208)  Exciter (p. 209)  Grooveshifter (p. 210)  Speech Enhancer (p. 211)  SubBass (p. 212) Utilitaire  Down Mixer (p. 215)  Gain (p. 216)  I/O (p. 217)  Test Oscillator (p. 218) Catégorie d’effet Effets inclus Catégorie d’instrument Instruments inclus Synthétiseur  EFM 1 (p. 247)  ES E (p. 253)  ES M (p. 255)  ES P (p. 257)  ES1 (p. 259)  ES2 (p. 269)  KlopfGeist (p. 487)  Sculpture (p. 489) Synthétiseur de batterie Ultrabeat (p. 593) Logiciel échantillonneur EXS24 mkII (p. 421) Synthétiseur vocodeur EVOC 20 PolySynth (p. 221) Instruments vintage  EVB3 (p. 347)  EVD6 (p. 385)  EVP88 (p. 407) Utilitaire External Instrument (p. 485) Instruments GarageBand Analogique de base, Mono analogique, Nappe analogique, Tourbillon analogique, Synchro analogique, Basse, Numérique de base, Mono numérique, Digital Stepper, Batteries, Clavicorde électrique, Piano électrique, Guitare, Cors, Hybride de base, Métamorphose hybride, Piano, Effets sonores, Cordes, Orgue à roues phoniques, Percussion syntonisée, Voix, Instruments à vent (voir « Instruments GarageBand » à la page 661) 14 Préface Présentation des modules Logic Studio Effets Soundtrack Pro Le tableau suivant présente les effets inclus dans Soundtrack Pro. Remarque : les effets inclus dans Soundtrack Pro ne comprennent les paramètres avancés décrits dans ce document. Catégorie d’effet Effets inclus Retard  Stereo Delay (p. 48)  Tape Delay (p. 49) Distorsion  Bitcrusher (p. 52)  Clip Distortion (p. 53)  Distortion (p. 54)  Distortion II (p. 55)  Overdrive (p. 56)  Phase Distortion (p. 57) Dynamique  Adaptive Limiter (p. 61)  Compressor (p. 62)  DeEsser (p. 66)  Enveloper (p. 69)  Expander (p. 71)  Limiter (p. 73)  Multipressor (p. 74)  Noise Gate (p. 78)  Surround Compressor (p. 82) Égaliseur  Channel EQ (p. 87)  Fat EQ (p. 91)  Linear Phase EQ (p. 93)  Match EQ (p. 94)  Égaliseurs monobandes (p. 100) Filtre  AutoFilter (p. 104)  Spectral Gate (p. 125) Image  Direction Mixer (p. 131)  Stereo Spread (p. 133) Mesure  Correlation Meter (p. 136)  MultiMeter (p. 137)  Surround MultiMeter (p. 141)  Tuner (p. 142) Modulation  Chorus (p. 146)  Ensemble (p. 146)  Flanger (p. 147)  Modulation Delay (p. 148)  Phaser (p. 150)  RingShifter (p. 152)  Scanner Vibrato (p. 158)  Tremolo (p. 159) Hauteur tonale  Pitch Shifter II (p. 165)  Vocal Transformer (p. 167)Préface Présentation des modules Logic Studio 15 Effets WaveBurner Le tableau suivant présente les effets inclus dans WaveBurner. Remarque : WaveBurner ne fournit pas de tempo de projet. Par conséquent, il ne prend pas en charge les paramètres d’effets qui reposent sur un tempo (tel que sync). Réverbération  PlatinumVerb (p. 177)  Soundtrack Pro Reverb (p. 181)  Convolution Reverb : Space Designer (p. 183) Spécialisé  Denoiser (p. 206)  Exciter (p. 209)  SubBass (p. 212) Utilitaire  Gain (p. 216)  Multichannel Gain (p. 218)  Test Oscillator (p. 218) Catégorie d’effet Effets inclus Catégorie d’effet Effets inclus Modelage d’amplificateur  Bass Amp (p. 19)  Guitar Amp Pro (p. 21) Retard  Delay Designer (p. 28)  Sample Delay (p. 47)  Stereo Delay (p. 48)  Tape Delay (p. 49) Distorsion  Bitcrusher (p. 52)  Clip Distortion (p. 53)  Distortion (p. 54)  Distortion II (p. 55)  Overdrive (p. 56)  Phase Distortion (p. 57) Dynamique  Adaptive Limiter (p. 61)  Compressor (p. 62)  DeEsser (p. 66)  Enveloper (p. 69)  Expander (p. 71)  Limiter (p. 73)  Multipressor (p. 74)  Noise Gate (p. 78)  Silver Compressor (p. 80)  Silver Gate (p. 81) Égaliseur  Channel EQ (p. 87)  DJ EQ (p. 91)  Fat EQ (p. 91)  Linear Phase EQ (p. 93)  Match EQ (p. 94)  Égaliseurs monobandes (p. 100)  Silver EQ (p. 101)16 Préface Présentation des modules Logic Studio Filtre  AutoFilter (p. 104)  EVOC 20 Filterbank (p. 108)  Fuzz-Wah (p. 123)  Spectral Gate (p. 125) Image  Direction Mixer (p. 131)  Stereo Spread (p. 133) Mesure  BPM Counter (p. 136)  Correlation Meter (p. 136)  Level Meter (p. 137)  MultiMeter (p. 137)  Tuner (p. 142) Modulation  Chorus (p. 146)  Ensemble (p. 146)  Flanger (p. 147)  Microphaser (p. 148)  Modulation Delay (p. 148)  Phaser (p. 150)  RingShifter (p. 152)  Rotor Cabinet (p. 156)  Scanner Vibrato (p. 158)  Spreader (p. 159)  Tremolo (p. 159) Hauteur tonale  Pitch Correction (p. 161)  Pitch Shifter II (p. 165)  Vocal Transformer (p. 167) Réverbération  AVerb (p. 172)  EnVerb (p. 173)  GoldVerb (p. 175)  PlatinumVerb (p. 177)  SilverVerb (p. 180)  Convolution Reverb : Space Designer (p. 183) Spécialisé  Denoiser (p. 206)  Exciter (p. 209)  Speech Enhancer (p. 211)  SubBass (p. 212) Utilitaire Gain (p. 216) Catégorie d’effet Effets inclusPréface Présentation des modules Logic Studio 17 Effets et instruments MainStage Les tableaux suivants indiquent les effets et les instruments inclus dans MainStage. Remarque : MainStage est une application en temps réel et n’inclut donc pas de modules d’effet introduisant un temps de latence significatif. Même chose pour l’éditeur d’instrument de l’EXS24 mkII. Catégorie d’effet Effets inclus Modelage d’amplificateur  Bass Amp (p. 19)  Guitar Amp Pro (p. 21) Retard  Delay Designer (p. 28)  Echo (p. 47)  Sample Delay (p. 47)  Stereo Delay (p. 48)  Tape Delay (p. 49) Distorsion  Bitcrusher (p. 52)  Clip Distortion (p. 53)  Distortion (p. 54)  Distortion II (p. 55)  Overdrive (p. 56)  Phase Distortion (p. 57) Dynamique  Compressor (p. 62)  DeEsser (p. 66)  Ducker (p. 68)  Enveloper (p. 69)  Expander (p. 71)  Limiter (p. 73)  Multipressor (p. 74)  Noise Gate (p. 78)  Silver Compressor (p. 80)  Silver Gate (p. 81) Égaliseur  Channel EQ (p. 87)  DJ EQ (p. 91)  Fat EQ (p. 91)  Égaliseurs monobandes (p. 100)  Silver EQ (p. 101) Filtre  AutoFilter (p. 104)  EVOC 20 Filterbank (p. 108)  EVOC 20 TrackOscillator (p. 112)  Fuzz-Wah (p. 123) Image  Direction Mixer (p. 131)  Stereo Spread (p. 133) Mesure  BPM Counter (p. 136)  Correlation Meter (p. 136)  Level Meter (p. 137)  MultiMeter (p. 137)  Tuner (p. 142)18 Préface Présentation des modules Logic Studio Le tableau suivant présente les instruments inclus dans MainStage. Modulation  Chorus (p. 146)  Ensemble (p. 146)  Flanger (p. 147)  Microphaser (p. 148)  Modulation Delay (p. 148)  Phaser (p. 150)  RingShifter (p. 152)  Rotor Cabinet (p. 156)  Scanner Vibrato (p. 158)  Spreader (p. 159)  Tremolo (p. 159) Hauteur tonale Pitch Shifter II (p. 165) Réverbération  AVerb (p. 172)  EnVerb (p. 173)  GoldVerb (p. 175)  PlatinumVerb (p. 177)  SilverVerb (p. 180)  Convolution Reverb : Space Designer (p. 183) Spécialisé  Exciter (p. 209)  SubBass (p. 212) Utilitaire  Gain (p. 216)  Test Oscillator (p. 218) Catégorie d’effet Effets inclus Catégorie d’instrument Instruments inclus Synthétiseur  EFM 1 (p. 247)  ES E (p. 253)  ES M (p. 255)  ES P (p. 257)  ES1 (p. 259)  ES2 (p. 269)  KlopfGeist (p. 487)  Sculpture (p. 489) Synthétiseur de batterie Ultrabeat (p. 593) Logiciel échantillonneur EXS24 mkII (p. 421) Synthétiseur vocodeur EVOC 20 PolySynth (p. 221) Instruments vintage  EVB3 (p. 347)  EVD6 (p. 385)  EVP88 (p. 407) Instruments GarageBand Analogique de base, Mono analogique, Nappe analogique, Tourbillon analogique, Synchro analogique, Basse, Numérique de base, Mono numérique, Digital Stepper, Batteries, Clavicorde électrique, Piano électrique, Guitare, Cors, Hybride de base, Métamorphose hybride, Piano, Effets sonores, Cordes, Orgue à roues phoniques, Percussion syntonisée, Voix, Instruments à vent (voir « Instruments GarageBand » à la page 661) 1 19 1 Modelage d’amplificateur Vous pouvez ajouter le son d’une guitare et d’un amplificateur de basse à vos enregistrements audio et instruments logiciels. À l’aide d’une méthode appelée Modélisation de composants, vous pouvez émuler le son et les fonctionnalités des amplificateurs d’instruments sous forme d’effets, en particulier pour les guitares et les basses électriques. Ces effets recréent le son des amplificateurs à tube comme des amplificateurs à semi-conducteurs et proposent un ensemble très complet de commandes, notamment de réglage du pré-gain et de la tonalité des graves, médiums et aigus, ainsi que du niveau de sortie. Ils permettent de sélectionner un des nombreux modèles d’amplificateurs habituels fournis. Les sections suivantes décrivent les différents modules fournis avec Logic Studio.  « Bass Amp » à la page 19  « Guitar Amp Pro » à la page 21 Bass Amp Le module Bass Amp (Ampli de basse) simule le son de plusieurs amplificateurs de basse renommés. Vous pouvez traiter les signaux de guitare basse directement dans Logic Pro et reproduire le son des amplis de basse de haute qualité. Vous pouvez également utiliser Bass Amp pour la conception sonore expérimentale. Vous pouvez utiliser librement le module sur d’autres instruments, en fonction de vos besoins, en appliquant le caractère sonore d’un ampli de basse à une partie vocale ou de percussions, par exemple. 20 Chapitre 1 Modelage d’amplificateur Paramètres du module Bass Amp  Menu local Model : sélectionnez l’un des neuf modèles d’amplis proposés. Les modèles suivants sont disponibles : Model Description American Basic Modèle d’amplificateur de basses américain des années 70 équipé de huit haut-parleurs de 10 pouces. Bien adapté aux enregistrements blues et rock. American Deep Dérivé du modèle American Basic avec une forte accentuation des fréquences médium les plus faibles (à partir de 500 Hz). Bien adapté aux enregistrements reggae et pop. American Scoop Dérivé du modèle American Basic alliant les caractéristiques de fréquence d’American Deep et American Bright, avec accentuation des fréquences médium faibles (à partir de 500 Hz) et des médiums forts (à partir de 4,5 kHz). Bien adapté aux enregistrements funk et fusion. American Bright Dérivé du modèle American Basic accentuant fortement les fréquences des médiums les plus forts (au-delà de 4,5 kHz). New American Basic Modèle d’ampli de basse américain des années 80, bien adapté aux enregistrements blues et rock. New American Bright Dérivé du New American Basic, ce modèle accentue fortement la plage de fréquence au-delà de 2 kHz. Bien adapté aux enregistrements rock et heavy metal. Top Class DI Warm Simulation DI réputée, bien adaptée aux enregistrements reggae et pop. Les médiums de la plage de fréquences large entre 500 et 5 000 Hz sont réduits. Top Class DI Deep Basé sur l’amplificateur Top Class DI Warm, ce modèle convient bien au funk et à la fusion. Sa plage de fréquences médium est la plus forte autour de 700 Hz. Top Class DI Mid Basé sur l’amplificateur Top Class DI Warm, ce modèle comporte une plage de fréquences plus ou moins linéaire n’accentuant aucune fréquence. Il est adapté aux enregistrements blues, rock et jazz. Chapitre 1 Modelage d’amplificateur 21  Curseur Pre Gain : détermine le niveau de préamplification du signal d’entrée.  Curseurs Bass, Mid et Treble : ajustent respectivement les niveaux de graves, de médiums et d’aigus.  Curseur Mid Frequency : détermine la fréquence centrale de la bande moyenne (comprise entre 200 Hz et 3 000 Hz).  Curseur Output Level : détermine le niveau de sortie final de Bass Amp. Guitar Amp Pro Le module Guitar Amp Pro peut émuler le son d’une grande variété d’amplis de guitare et d’enceintes/haut-parleurs utilisés avec ces derniers. Vous pouvez traiter les signaux de guitare directement dans Logic Pro, ce qui vous permet de reproduire le son des systèmes d’amplification de guitare de haute qualité. Guitar Amp Pro peut aussi être utilisé pour le traitement et la conception sonores expérimentaux. Vous pouvez utiliser librement le module sur d’autres instruments, en fonction de vos besoins, pour appliquer le caractère sonore d’un amplificateur de guitare à une partie de trompette ou vocale, par exemple. Guitar Amp Pro comporte une grande variété de modèles d’amplificateurs, de haut-parleurs et d’égaliseurs que vous pouvez combiner librement. Les égaliseurs sont équipés des commandes de graves, de médiums et d’aigus habituels des amplis de guitare. Pour les microphones, vous avez le choix entre deux types et positions de micros différents. Pour arrondir le complément des paramètres, Guitar Amp Pro intègre aussi des effets de guitare classique comme, par exemple, la réverbération, le vibrato et le trémolo. La fenêtre Guitar Amp Pro se compose de quatre sections principales. Section Amp Section Effects Section Microphone Position Section Microphone Type22 Chapitre 1 Modelage d’amplificateur  La section Amp contient les paramètres permettant de sélectionner le modèle d’ampli (Amp), de haut-parleurs (Speaker) et d’égaliseur (EQ), ainsi qu’un ensemble de commandes de tonalité, de gain et de niveau.  La section Effects (FX) contient les commandes relatives aux effets de guitare intégrés. En dessous se trouve la commande de sortie finale.  La section Microphone Position permet de définir la position du micro sur le haut-parleur.  La section Microphone Type permet de sélectionner le type de micro pour la capture du son de l’ampli. Section Amp  Menu local Amp : sélectionnez le modèle d’ampli souhaité. Les modèles suivants sont disponibles : Model Description UK Combo 30W Son neutre convenant bien aux parties rythmiques au son clair ou un mordant. UK Top 50W Assez agressif dans les hautes fréquences, ce modèle convient bien aux sons rock classiques. US Combo 40W Son net convenant bien aux musiques de style funk et jazz. US Hot Combo 40W Accentue les hauts-médiums, ce qui en fait le modèle idéal pour les solos. US Hot Top 100W Produit des sons très gras, même avec des réglages Master bas qui donnent des sons larges avec beaucoup de punch. Custom 50W Convient bien aux sons lead assez doux avec un paramètre Presence réglé sur 0. British Clean Simule les combos anglais classiques travaillant en classe A utilisés en rock depuis les années 1960 sans avoir subi de modifications importantes. Ce modèle convient très bien aux parties rythmiques claires ou mordantes. British Gain Reproduit le son d’une tête à lampes anglaise, synonyme d’un son typé rock, pour des rythmiques puissantes et des parties lead avec un riche sustain. American Clean Reproduit le son plein des combos à lampes, utilisés pour produire des sons clairs et mordants. American Gain Reproduit le son d’une tête d’amplification moderne réglée sur un gain élevé convenant bien aux parties lead rythmiques avec beaucoup de distorsion. Clean Tube Amp Reproduit le son d’un modèle à lampes réglé sur un gain faible. La distorsion n’apparaît que lorsque vous utilisez des niveaux d’entrée ou de réglages de Gain/Master très élevés.Chapitre 1 Modelage d’amplificateur 23  Menu local Speaker : sélectionnez un des 15 modèles de haut-parleurs. Les modèles suivants sont disponibles :  Menu local EQ : sélectionnez un des quatre modèles d’égaliseurs. Les modèles suivants sont disponibles : British 1, British 2, American et Modern EQ.  Bouton Amp–Speaker Link : lie les menus Amp et Speaker afin de charger automatiquement le haut-parleur associé à l’ampli choisi dans la section Model.  Bouton Amp–EQ Link : lie les menus Amp et EQ afin de charger automatiquement le modèle d’égaliseur associé à l’ampli choisi dans la section Model. Chaque modèle d’ampli est associé à un modèle de haut-parleur et d’égaliseur. C’est la combinaison d’un amplificateur, d’un haut-parleur et d’un égaliseur qui permet de recréer un son de guitare connu. Vous pouvez toutefois combiner librement les modèles de haut-parleurs ou d’égaliseurs avec n’importe quel amplificateur en désactivant ces deux boutons de lien. Type de haut-parleurs Description UK 1x12 open back Enceinte classique, ouverte et équipée d’un haut-parleur de 12". Son neutre, bien équilibré, assez polyvalent. UK 2x12 open back Enceinte classique ouverte, équipée de deux haut-parleurs de 12". Son neutre, bien équilibré, assez polyvalent. UK 2x12 closed Beaucoup de résonance dans les basses fréquences, convient donc bien aux combos : possibilité de sons plus mordants avec des réglages de commande de Bass (Graves) bas. UK 4x12 closed slanted Lorsqu’il est utilisé en combinaison avec des micros décentrés, vous obtenez une plage de médium intéressante. Il est le complément idéal des amplis à gain élevé. US 1x10 open back Peu de résonance dans les basses fréquences. Convient bien à l’harmonica (blues). US 1x12 open back 1 Enceinte ouverte d’un combo américain, son lead, un seul haut-parleur de 12". US 1x12 open back 2 Enceinte ouverte d’un combo américain pour son clair/légèrement saturé, un seul haut parleur de 12". US 1x12 open back 3 Enceinte ouverte d’un autre combo américain pour son clair/légèrement saturé, un seul haut-parleur de 12". US broad range Simulation d’une enceinte souvent utilisée sur un piano électrique classique. Analog simulation Simulation du circuit de charge du haut-parleur interne d’un célèbre préamplificateur anglais de 19". UK 1x12 Amplificateur à lampes clos, anglais, classe A, un seul haut-parleur de 12". UK 4x12 Enceinte close classique, équipée de quatre haut-parleurs de 12" (série noire), convient au rock. US 1x12 open back Enceinte ouverte d’un combo américain, son lead, un seul haut-parleur 12". US 1x12 bass reflex Enceinte close, de type « bass reflex », un seul haut-parleur de 12". DI Box Cette option permet de contourner la section de simulation de haut-parleur.24 Chapitre 1 Modelage d’amplificateur  Potentiomètre Gain : détermine la quantité de préamplification appliquée au signal d’entrée. Cette commande a un effet qui varie selon le modèle d’amplificateur sélectionné. Par exemple, lorsque vous utilisez le modèle d’amplificateur British Clean, le réglage de gain maximum produit un son saturé puissant. Par contre, lorsque vous utilisez les amplificateurs British Gain ou Modern Gain, les mêmes réglages de gain produisent de très fortes distorsions qui conviennent aux solos.  Potentiomètres Bass, Mids et Treble : ajustent les plages de fréquences des modèles d’égaliseur de la même façon que les potentiomètres de tonalité des amplificateurs matériels de guitare.  Potentiomètre Presence : ajuste la plage des hautes fréquences. Le paramètre Presence n’affecte que l’étage de sortie (Master) de Guitar Amp Pro.  Potentiomètre Master : détermine le volume de sortie de l’ampli (en direction du haut-parleur). En général, sur les amplificateurs à lampes, l’augmentation du niveau de Master produit un son plus compressé et plus saturé, ce qui donne un signal plus déformé et plus puissant (fort). Les réglages élevés peuvent produire une sortie extrêmement forte. Dans Guitar Amp Pro, le paramètre Master modifie le caractère sonique, tandis que le niveau de sortie final se définit à l’aide du paramètre Output sous la section FX (pour plus d’informations, voir plus bas). Section Effects La section Effects contient les effets Reverb, Tremolo et Vibrato. Vous avez le choix entre Tremolo (qui module l’amplitude ou le volume du son) ou Vibrato (qui module la hauteur tonale) et pouvez utiliser la Reverb avec l’un ou l’autre, ou séparément. Pour pouvoir utiliser ou ajuster un effet, vous devez l’activer en cliquant sur son bouton On (pourvu d’une icône de mise sous tension). Le bouton On s’allume lorsque l’effet est activé. Les boutons FX et Reverb On se trouvent à gauche des commandes des différents effets. Remarque : la section Effects se trouve devant la commande Master dans le flux de signaux ; elle reçoit donc le signal préamplifié (en amont du Master). Paramètres FX  Menu local FX : sélectionnez Tremolo ou Vibrato dans le menu.  Potentiomètre Depth : détermine l’intensité de la modulation.  Potentiomètre Speed : détermine la vitesse de modulation (en Hz). Les réglages bas produisent un son doux et flottant alors que les réglages plus élevés produisent un effet de rotor.  Bouton Sync : lorsqu’il est activé, la vitesse est synchronisée avec le tempo du projet. Si la synchronisation est activée, en ajustant le paramètre Speed, vous pouvez sélectionner différentes valeurs de notes de musique. Réglez le paramètre Speed sur la valeur souhaitée et, quel que soit l’effet que vous avez sélectionné, il sera parfaitement synchronisé avec le tempo du projet.Chapitre 1 Modelage d’amplificateur 25 Paramètres Reverb  Menu local Reverb : sélectionnez un des trois types de réverbération à ressort.  Potentiomètre Level : détermine la quantité de réverbération appliquée au signal préamplifié de l’amplificateur. Sections Microphone Position et Microphone Type Après avoir sélectionné un haut-parleur dans le menu Speaker, vous pouvez sélectionner le type de micro à émuler et son emplacement par rapport au haut-parleur. Paramètres Microphone Position  Bouton Centered : place le micro au centre du cône du haut-parleur, c’est-à-dire dans l’axe. Cette position produit un son plein et plus puissant qui convient aux sons de guitare blues ou jazz.  Bouton Off-Center : place le micro au bord du haut-parleur, c’est-à-dire de hors de l’axe. Cette position produit un son plus clair et plus précis, mais aussi plus mince qui convient aux sons de guitare rock ou rhythm and blues tranchants. Lorsque vous sélectionnez l’un de ces deux boutons, l’écran de haut-parleur graphique reflète le réglage en vigueur. Paramètres Microphone Type  Bouton Condenser : émule le son d’un micro électrostatique de studio. Le son des micros électrostatiques est fin, transparent et bien équilibré.  Bouton Dynamic : émule le son d’un micro cardioïde dynamique. Ce type de micro a un son plus clair et plus tranchant que les modèles électrostatiques. Par contre, les médiums inférieurs sont moins prononcés, ce qui fait que ce modèle convient mieux à l’enregistrement de guitares rock. Remarque : dans la pratique, il peut s’avérer très intéressant de combiner les deux types de micros. Dupliquez la piste de guitare et ajoutez Guitar Amp Pro comme effet d’insertion sur les deux pistes. Sélectionnez des micros différents dans les deux exemples Guitar Amp Pro tout en conservant des réglages identiques pour tous les autres paramètres puis mixez les niveaux de signal des pistes. Vous pouvez, bien entendu, faire varier les autres paramètres, si vous le souhaitez. Output En dessous de la section Effects se trouve le curseur Output, qui sert de commande de niveau final pour la sortie de Guitar Amp Pro. Vous pouvez vous représenter le paramètre Output comme une commande de volume située en aval de l’enceinte et qui est utilisée pour régler le niveau qui est envoyé vers les baies de modules suivants dans le canal ou dans la sortie du canal. Remarque : ce paramètre est distinct de la commande Master pour deux raisons : pour la conception sonore et pour contrôler le niveau de la section Amp.2 27 2 Retard Les effets Delay (de retard) enregistrent le signal d’entrée et le conservent un court instant avant de l’envoyer à l’entrée ou à la sortie de l’effet. La plupart des retards vous permettent de renvoyer le pourcentage de signal retardé à l’entrée et de créer ainsi un effet d’écho répétitif. Chaque répétition ultérieure est légèrement plus faible que la précédente. Le temps de retard peut être synchronisé avec le tempo du projet, via la mise en correspondance de la résolution de grille du projet, généralement en valeur de notes ou en millisecondes. Vous pouvez utiliser les retards pour effectuer les opérations suivantes :  doubler des sons isolés afin d’obtenir l’effet d’une même mélodie jouée par un groupe d’instruments ;  créer des effets d’écho et diffuser le son dans un espace indéfini ;  améliorer la position stéréo des pistes d’un mixage. Les effets de retard sont généralement utilisés comme insertion de canal ou effets de bus. Il est plus rare d’en faire usage sur l’ensemble d’un mixage (dans un canal de sortie), à moins que vous ne cherchiez à rendre un effet spécial, un peu « inquiétant ». Le présent chapitre décrit les effets de retard proposés par Logic Studio :  Delay Designer (reportez-vous à la rubrique ci-dessous)  Echo (reportez-vous à la rubrique « Echo » à la page 47)  Sample Delay (reportez-vous à la rubrique « Sample Delay » à la page 47)  Stereo Delay (reportez-vous à la rubrique « Stereo Delay » à la page 48)  Tape Delay (reportez-vous à la rubrique « Tape Delay » à la page 49)28 Chapitre 2 Retard Delay Designer L’effet Delay Designer est un effet de retard multi-tap. Chaque tap correspond à un retard indépendant. Contrairement aux effets de retard simples qui ne proposent qu’un ou deux taps, l’effet Delay Designer propose jusqu’à 26 taps isolés ! En d’autres termes, l’effet Delay Designer peut être défini comme 26 processeurs de retard distincts regroupés en un seul effet. Il permet de contrôler les aspects suivants de chaque tap :  Niveau et balance  Filtres passe-haut et passe-bas  Transposition de tonalité (vers le haut ou vers le bas) sur deux octaves Il existe également d’autres paramètres relatifs aux effets, tels que la synchronisation, la quantification et le retour. Comme son nom l’indique (concepteur de retard en anglais), l’effet Delay Designer offre un potentiel de création de son très intéressant. Il permet notamment de créer des effets d’échos de base, via un séquenceur audio. Vous pouvez créer des rythmes flexibles, évolutifs et complexes en synchronisant le positionnement des taps, ainsi qu’en transposant et en filtrant judicieusement la hauteur tonale. Vous pouvez également configurer plusieurs taps en tant que « répétitions » d’autres taps, tout comme vous utiliseriez le contrôle de retour d’un retard simple, mais en contrôlant les répétitions une à une. Vous pouvez utiliser l’effet Delay Designer sur les canaux dotés d’entrées et/ou de sorties mono, stéréo ou Surround. Pour plus de détails sur les canaux Surround, reportez-vous à la rubrique « Utilisation de Delay Designer en Surround ». L’interface de l’effet Delay Designer se compose de cinq parties principales : Écran Tap Barre des paramètres de tap Section Sync Tap pads Section MasterChapitre 2 Retard 29  Écran Tap : cet écran d’affichage bleu propose une représentation graphique de tous les taps (points de lecture). Cette zone vous permet de visualiser et modifier les paramètres de chaque tap. Pour plus d’informations, reportez-vous à la rubrique « Écran Tap » de ce chapitre.  Barre des paramètres de tap : affiche une présentation numérique des réglages du paramètre indiqué pour le tap sélectionné. Cette zone vous permet de visualiser et modifier les paramètres de chaque tap. Reportez-vous à la rubrique « Barre des paramètres de tap » plus avant dans ce chapitre.  Section Sync : dans cette zone, vous pouvez définir tous les paramètres de synchronisation et de quantification de Delay Designer. Reportez-vous à la rubrique « Synchronisation des taps de retard (Delay Taps) » pour en savoir plus.  Tap pads : vous pouvez utiliser ces deux pavés pour créer des taps dans Delay Designer. Reportez-vous à la rubrique « Création et suppression de taps ».  Section Master : cette zone contient les paramètres généraux de mixage et de retour. Pour en savoir davantage, consultez la section « Partie Master ». Écran Tap Cet écran vous permet de visualiser les taps et de travailler avec ces derniers. Il est composé de plusieurs parties :  Boutons View : permettent de définir les paramètres représentés dans l’écran Tap.  Autozoom : lorsque cette fonction est activée, l’écran principal est réduit, ce qui permet d’afficher tous les taps. Désactivez le zoom automatique si vous souhaitez agrandir l’écran (en faisant glisser l’écran d’aperçu verticalement) pour afficher des taps spécifiques.  Écran Overview : affiche tous les taps de l’intervalle temporel.  Boutons Toggle : cliquez sur ce bouton pour faire basculer les paramètres d’un tap. Utilisez les boutons View pour sélectionner le paramètre à utiliser. Le nom situé à gauche de la barre de basculement indique toujours le paramètre vers lequel vous basculez. Pour en savoir plus, reportez-vous à la rubrique « Utilisation des boutons Toggle pour modifier les paramètres de tap ».30 Chapitre 2 Retard  Écran principal : affiche une représentation visuelle de chaque tap sous forme d’une ligne bleue ombrée. Ils contiennent chacun une barre visible (ou un point pour la balance stéréo) qui indique la valeur du paramètre. Vous pouvez modifier les paramètres des taps directement à l’aide de la souris, dans l’écran principal. Pour plus de détails, reportez-vous à la rubrique « Modification de taps ».  Barre d’identification : inclut la lettre d’identification de chaque tap, ainsi que le poignées permettant de déplacer le tap sélectionné en avant ou en arrière dans le temps. Boutons View Les boutons de présentation déterminent le paramètre qui sera représenté dans l’écran principal.  Cutoff : lorsque vous cliquez sur ce bouton, les taps de l’écran principal affichent les fréquences de coupure des filtres passe-haut et passe-bas.  Reso : lorsque vous cliquez sur ce bouton, la valeur de résonance de filtre de chaque tap s’affiche dans l’écran principal.  Transp : cliquez sur ce bouton pour afficher la transposition de tonalité de chaque tap dans l’écran principal.  Pan : cliquez sur ce bouton pour afficher le paramètre de balance de chaque tap dans l’écran principal.  Pour les canaux mono-stéréo, chaque tap comprend une ligne représentant sa balance.  Pour les canaux stéréo-stéréo, chaque tap comprend un point représentant sa balance stéréo. Une ligne qui s’étend à l’extrémité du point indique la portée stéréo.  Pour les canaux Surround, chaque tap contient une ligne représentant l’angle Surround (pour plus de détails, reportez-vous à la rubrique « Utilisation de Delay Designer en Surround »).  Level : cliquez sur ce bouton pour afficher le niveau de volume relatif de chaque tap dans l’écran principal.Chapitre 2 Retard 31 Écran Overview Vous pouvez utiliser cet écran d’aperçu pour réduire, agrandir ou parcourir l’écran principal : Pour réduire ou agrandir l’écran principal, effectuez l’une des opérations suivantes : m Cliquez sur le rectangle en surbrillance dans l’écran d’aperçu et, tout en maintenant la touche enfoncée, faites-le glisser vers le haut ou vers le bas. m Cliquez sur les barres en surbrillance à gauche ou à droite du rectangle et, tout en maintenant la touche enfoncée, faites-les glisser vers la gauche ou vers la droite. Remarque : le bouton Autozoom doit être désactivé pour que cette option fonctionne. Lorsque vous zoomez sur un petit groupe de taps, l’écran d’aperçu continue d’afficher tous les taps. La zone affichée dans l’écran Tap est indiquée par le rectangle en surbrillance. Pour vous déplacer entre les différentes rubriques de l’écran Tap, procédez comme suit : m Cliquez sur le rectangle en surbrillance et, tout en maintenant le bouton enfoncé, faites-le glisser vers la gauche ou vers la droite. La présentation sur laquelle vous appliquez le zoom dans l’écran principal est mise à jour à mesure que vous faites glisser le rectangle.32 Chapitre 2 Retard Création et suppression de taps Vous pouvez créer des taps de trois façons : à l’aide de la barre d’identification, en utilisant les tap pads ou en copiant les taps existants. Pour créer des taps à l’aide de la barre d’identification, procédez comme suit : m Cliquez sur l’emplacement souhaité. Pour créer des taps à l’aide des tap pads, procédez comme suit : 1 Cliquez sur le pad Start du haut. Remarque : à chaque fois que vous cliquez sur le pad Start, tous les taps existants sont automatiquement effacés. Aussi, lorsque vous avez créé les taps initiaux, cliquez dans la barre d’identification pour en créer de nouveaux. Le pad supérieur devient alors Tap et une barre d’enregistrement de tap rouge apparaît dans la bande située sous les boutons d’affichage. 2 Cliquez sur le bouton Tap pour enregistrer de nouveaux taps à la volée. De nouveaux taps sont créés simultanément à chaque clic, en fonction du rythme donné. 3 Pour terminer la création de taps, cliquez sur le bouton Last tap. Cela permet d’ajouter le tap final, de mettre fin à l’enregistrement de taps et d’attribuer au dernier la valeur de feedback tap (pour plus d’informations sur le feedback tap ou tap de retour, reportez-vous à la rubrique « Partie Master »). Remarque : si vous ne cliquez pas sur le bouton Dernier tap, l’enregistrement des taps prend fin automatiquement soit après dix secondes, soit après la création du vingt-sixième tap, selon le cas.Chapitre 2 Retard 33 Pour copier des taps dans la barre d’identification, procédez comme suit : m Faites glisser un ou plusieurs taps à l’emplacement souhaité. Le temps de retard des taps copiés est défini par rapport à la position cible. Conseils de création de tap Le moyen le plus rapide de créer plusieurs taps en même temps est d’utiliser tap pads. Si vous envisagez un rythme spécifique, il vous sera peut-être plus facile de taper votre rythme sur un périphérique spécial plutôt qu’avec la souris. Si vous disposez d’un contrôleur MIDI, vous pouvez attribuer les Tap pads à des touches de votre matériel. Consultez le manuel « Prise en charge des surfaces de contrôle » pour plus d’informations. À chaque fois que vous cliquez sur le pad Start tap, tous les taps existants sont automatiquement effacés. Aussi, lorsque vous avez créé les taps initiaux, cliquez dans la barre d’identification pour en créer de nouveaux. Lorsque vous avez créé un tap, vous pouvez ajuster sa position librement. Pour en savoir davantage, consultez la section « Déplacement de taps ». Identification des taps Les taps sont associés à des lettres en fonction de leur ordre de création. Le premier tap créé prend la valeur Tap A, le second prend la valeur Tap B, etc. Une fois attribuée, chaque tap est toujours identifié par la même lettre, même si les taps sont ensuite déplacés et suivent donc un autre ordre. Par exemple, si vous créez initialement trois taps, ils seront appelés Tap A, Tap B et Tap C. Si par la suite, vous modifiez le temps de retard du tap B de sorte qu’il soit placé avant le tap A, ce dernier s’appellera toujours Tap A. La barre d’identification indique la lettre de chaque tap visible. Le champ Tap delay de la barre de paramètres du tap affiche la lettre associée au tap sélectionné ou au tap en cours de modification lorsque plusieurs taps sont sélectionnés (pour plus de détails, reportez-vous à la rubrique « Sélection de taps »).34 Chapitre 2 Retard Suppression de taps Pour supprimer un tap, il suffit de le sélectionner et d’appuyer sur la touche Supprimer ou sur la touche Retour arrière. Vous pouvez également cliquer sur un tap et maintenir le bouton de la souris enfoncé pour le faire glisser sous l’écran Tap. Ces méthodes s’appliquent également lorsque plusieurs taps sont sélectionnés. Enfin, vous pouvez cliquer sur n’importe quel tap de l’interface de l’effet Delay Designer avec le bouton droit de la souris ou en maintenant la touche Contrôle enfoncée, puis sélectionner la commande Delete all taps à partir du menu contextuel afin de supprimer tous les taps. Sélection de taps Il doit toujours y avoir au moins un tap sélectionné. Vous pouvez facilement distinguer les taps sélectionnés par leur couleur : les icônes de la barre d’édition et les lettres de la barre d’identification sont blanches. Pour choisir un tap, effectuez l’une des opérations suivantes : m Cliquez sur un tap dans l’écran principal. m Cliquez sur la lettre correspondant au tap souhaité dans la barre d’identification.Chapitre 2 Retard 35 m Cliquez sur la flèche vers le bas dans le champ Tap de la barre de paramètres de tap (Tap parameter) et choisissez la lettre correspondant au tap souhaité dans le menu. Vous pouvez sélectionner le tap précédent ou suivant en cliquant sur les flèches situées à gauche du nom du tap. Pour sélectionner plusieurs taps, effectuez l’une des opérations suivantes : m Cliquez dans l’arrière-plan de l’écran principal et faites glisser le curseur pour étirer plusieurs taps. m Cliquez sur des taps spécifiques de l’écran Tap en appuyant sur la touche Maj pour sélectionner plusieurs taps non adjacents. Déplacement de taps Vous pouvez déplacer un tap vers un point antérieur ou postérieur dans le temps. Remarque : lorsque vous déplacez un tap, vous modifiez son temps de retard réel. Pour déplacer un tap, procédez comme suit : m Sélectionnez le tap dans la barre d’identification et faites-le glisser vers la gauche (en arrière dans le temps) ou vers la droite (en avant dans le temps). Remarque : le fait de modifier le paramètre du temps de retard dans le champ Tap delay de la barre des paramètres de tap déplace également le tap dans le temps. Pour en savoir plus sur le champ Tap delay et sur la modification des taps, reportezvous aux rubriques « Barre des paramètres de tap » et « Modification de taps ». Barre des paramètres de tap La barre des paramètres de tap affiche les valeurs numériques actuelles pour chaque paramètre du tap sélectionné. Dans cette zone, vous pouvez directement modifier ces paramètres.36 Chapitre 2 Retard Les paramètres affichés sont les suivants :  Bouton Filter On/Off : active ou désactive les filtres passe-haut et passe-bas du tap sélectionné.  HP – Cutoff– LP : permet de visualiser et de définir les fréquences de coupure (en hertz) des filtres passe-haut (HP) et passe-bas (LP).  Slope : détermine la raideur des filtres passe-haut et passe-bas. Cliquez sur 6 dB pour obtenir une pente de filtre moins raide ou sur 12 dB pour une pente plus raide avec un effet de filtre plus prononcé. Il n’est pas possible de définir les filtres passe-haut et passe-bas séparément.  Reso : définit le taux de résonance de filtre pour les deux filtres.  Champ Tap Delay : ce champ affiche à la fois le numéro (en haut), le nom et la durée de retard (en bas) du tap sélectionné.  Touche Pitch On/Off : active ou désactive la transposition de tonalité pour le tap sélectionné.  Transpose : utilisez le premier champ pour définir le nombre de demi-tons de transposition et le second champ pour ajuster chaque unité en centièmes de demi-tons (1/100 de demi-ton).  Flip : intervertit les côtés gauche et droit de l’image stéréo ou Surround. En d’autres termes, si vous cliquez sur ce bouton, vous inversez la position du tap de gauche à droite et inversement. Par exemple, si un tap est défini à 55 pour cent sur la gauche, le fait de cliquer sur le bouton le fera passer à 55 pour cent sur la droite.  Pan : ce paramètre contrôle la balance des signaux d’entrée mono, la balance stéréo des signaux d’entrée stéréo et l’angle Surround pour les configurations de type Surround. Il affiche un pourcentage compris entre 100 pour cent (entièrement à gauche) et 100 pour cent (entièrement à droite), qui représente la balance du tap. Une valeur de 0 pour cent représente une balance au centre. Dans un environnement Surround, une balance Surround remplace la représentation en pourcentage. Reportez-vous à la rubrique « Utilisation de Delay Designer en Surround » pour en savoir plus.  Spread : lorsque vous utilisez le stéréo-stéréo ou stéréo-Surround du Delay Designer, ce paramètre permet de définir la largeur Stereo spread pour le tap sélectionné.  Mute : permet d’activer ou de désactiver le son sur le tap sélectionné.  Level : détermine le niveau de sortie pour le tap sélectionné. Modification de taps Vous pouvez modifier des taps de manière graphique, à l’aide de l’écran Tap principal ou de manière numérique, à l’aide de la barre des paramètres de tap. Dans tous les cas, les modifications de taps seront reflétées aussi bien de manière graphique que numérique. Chapitre 2 Retard 37 Modification de taps dans la barre des paramètres de tap Vous pouvez modifier tous les paramètres de la barre des paramètres de tap d’un simple clic ou par glissement. Pour modifier un paramètre, procédez comme suit : m Cliquez sur un bouton ou sur une flèche vers le haut ou le bas pour activer/désactiver ou modifier la valeur d’un paramètre. m Cliquez sur une valeur de paramètre et faites-la glisser verticalement pour la modifier. Si vous avez sélectionné plusieurs taps dans l’écran Tap, les valeurs de tous ces taps seront augmentées ou réduites. Ces modifications sont liées aux autres taps. Pour rétablir la valeur par défaut d’un paramètre, cliquez dessus tout en appuyant sur la touche Option. Si plusieurs taps sont sélectionnés, lorsque vous cliquez sur un paramètre en appuyant sur la touche Option, vous en rétablissez la valeur par défaut pour tous les taps sélectionnés. Modification de paramètres dans l’écran Tap Display Vous pouvez modifier de manière graphique tout paramètre de tap représenté par une ligne verticale dans l’écran principal Tap. Pour modifier un paramètre de tap dans l’écran Tap, procédez comme suit : 1 Cliquez sur le bouton d’affichage du paramètre que vous souhaitez modifier. 2 Cliquez sur la ligne en surbrillance du tap que vous souhaitez modifier et faites-la glisser verticalement (ou cliquez sur l’un des taps sélectionnés, s’il y en a plusieurs). Si vous avez sélectionné plusieurs taps, les valeurs de tous les taps sélectionnés seront augmentées ou réduites en fonction des autres taps. 38 Chapitre 2 Retard Vous pouvez également définir la valeur de plusieurs taps en les faisant glisser horizontalement ou verticalement dans l’écran Tap tout en maintenant la touche Commande enfoncée. À mesure que vous faites glisser les taps, la valeur du paramètre change pour correspondre à la position de la souris. En d’autres termes, le fait de faire glisser plusieurs taps tout en maintenant la touche Commande enfoncée permet d’« esquisser » des valeurs, à l’image de l’outil Pencil qui permet d’esquisser des contrôleurs dans l’Hyper Editor. Vous pouvez également maintenir la touche Commande enfoncée et cliquer sur l’écran Tap avant de faire glisser les taps. Vous obtiendrez ainsi une ligne dessinée derrière le pointeur. Les valeurs des taps seront alignées sur la ligne lorsque vous relâcherez le bouton de la souris. En cliquant sur un tap tout en appuyant sur la touche Option, vous rétablissez la valeur par défaut du paramètre sélectionné. Si plusieurs taps sont sélectionnés, vous rétablissez la valeur par défaut du paramètre pour tous ces taps.Chapitre 2 Retard 39 Modification des paramètres Filter Cutoff dans l’écran Tap Si les techniques ci-dessus s’appliquent à la plupart des paramètres réglables de manière graphique, les paramètres Cutoff et Pan fonctionnent un peu différemment. Dans la présentation Cutoff, chaque tap indique en fait deux paramètres : la fréquence de coupure du filtre passe-haut et celle du filtre passe-bas. Vous pouvez régler les valeurs Cutoff séparément en cliquant sur la ligne de fréquence souhaitée (la ligne du haut représente le filtre passe-haut, celle du bas le filtre passe-bas) et en la faisant glisser. Vous pouvez également régler les deux fréquences de coupure simultanément en cliquant entre les deux puis en faisant glisser. Lorsque la valeur de la fréquence Cutoff du filtre passe-haut est inférieure à celle du filtre passe-bas, une seule ligne s’affiche. Elle représente la bande de fréquence qui passe dans les filtres (cela signifie que les filtres jouent le rôle de filtre passe-bande). Dans une telle configuration, les deux filtres fonctionnent en série, c’est-à-dire que le tap passe d’abord par un filtre, puis par l’autre. Si la valeur de la fréquence Cutoff du filtre passe-haut est supérieure à celle du filtre passe-bas, le filtrage passe alors d’un fonctionnement en série à un fonctionnement parallèle, ce qui signifie que le tap passe par les deux filtres en même temps. Dans ce cas, l’intervalle entre les deux fréquences Cutoff représente la bande de fréquence qui est rejetée (c’est-à-dire que les filtres jouent le rôle d’un filtre d’élimination de bande).40 Chapitre 2 Retard Modification du paramètre Pan dans l’écran Tap La représentation du paramètre Pan dans l’écran qui lui est consacré est entièrement liée à la configuration du canal d’entrée de Delay Designer. Dans une configuration entrée mono/sortie stéréo, tous les taps sont au centre, au départ. Pour modifier la balance, faites glisser verticalement le curseur depuis le centre du tap vers la direction souhaitée pour le(s) tap(s). Une ligne blanche s’étire alors depuis le centre vers la direction souhaitée et reflète la balance du tap (ou des taps, suivant le cas). Les lignes situées au-dessus du centre indiquent une balance à gauche et les lignes en dessous, une balance à droite. Dans une configuration entrée stéréo/sortie stéréo, le paramètre Pan ajuste la balance stéréo et non la position du tap dans le champ stéréo. Il prend la forme d’un point de balance stéréo sur le tap représentant sa balance stéréo. Pour effectuer un réglage, faites glisser le point de balance stéréo vers le haut ou le bas du tap.Chapitre 2 Retard 41 Par défaut, le Stereo Spread est défini à 100 pour cent. Pour le modifier, faites-le glisser. Vous pouvez ainsi modifier la largeur de la ligne (qui s’étend au-delà du point). Vérifiez le paramètre Spread dans la barre des paramètres de tap pour visualiser le pourcentage sous forme numérique. Dans une configuration Surround, la ligne en surbrillance représente l’angle Surround. Pour en savoir plus, reportez-vous à la rubrique « Utilisation de Delay Designer en Surround ». Utilisation des boutons Toggle pour modifier les paramètres de tap La barre d’édition comprend un bouton par tap. Ils permettent d’activer et de désactiver plus rapidement des paramètres de façon visuelle. Le paramètre basculé par le bouton est fonction de la sélection du bouton de présentation View :  Présentation Cutoff : les boutons Toggle activent ou désactivent le filtre.  Présentation Reso : les boutons Toggle permettent de faire passer le slope de filtre de 6 à 12 dB.  Présentation Pitch : les boutons Toggle permettent d’activer ou de désactiver la transposition de tonalité.  Présentation Pan : les boutons Toggle permettent de passer d’un mode Flip à l’autre.  Présentation Level : les boutons Toggle permettent d’activer ou de désactiver le son du tap. Vous pouvez activer ou désactiver le son à tout moment, indépendamment de la présentation active en cliquant sur un bouton Toggle tout en maintenant les touches Commande et Option enfoncées. Lorsque vous relâchez les touches Option et Commande, les boutons reprennent leur fonction standard (mode View actif). 42 Chapitre 2 Retard Remarque : la première fois que vous modifiez un paramètre de filtre ou de transposition de tonalité, le module interne associé s’active automatiquement. Cela vous évite d’avoir à l’activer manuellement avant de le modifier. Toutefois, si vous le désactivez manuellement, vous devrez le réactiver manuellement. Modification des paramètres de tap avec le menu contextuel Cliquez avec le bouton droit de la souris ou en maintenant la touche Contrôle enfoncée pour ouvrir un menu contextuel contenant les commandes suivantes :  Copy sound parameters : copie tous les paramètres des taps sélectionnés dans le Presse-papiers, à l’exception du temps de retard (delay time).  Paste sound parameters : colle tous les paramètres du Presse-papiers dans le ou les tap(s) sélectionné(s). Si le Presse-papiers contient plus de taps que de taps sélectionnés dans l’écran principal Tap, les taps superflus sont ignorés.  Reset sound parameters to default values : rétablit la valeur par défaut de tous les paramètres des taps sélectionnés, à l’exception du temps de retard (delay time).  Delete all taps : supprime tous les taps. Conseils relatifs à la modification de paramètres En règle générale, les opérations de modification à l’aide de la barre des paramètres de tap sont rapides et précises quand il s’agit de modifier les paramètres d’un tap à la fois. Tous les paramètres du tap sélectionné sont disponibles, ce qui évite de passer d’une présentation à l’autre et d’estimer les valeurs avec les lignes verticales. Si vous souhaitez modifier les paramètres d’un tap par rapport à d’autres taps, utilisez l’écran Tap. De même, si vous souhaitez modifier plusieurs taps à la fois, vous pouvez utiliser l’écran Tap pour les sélectionner et modifier en même temps. Pensez à faire glisser le curseur en maintenant la touche Commande enfoncée pour « esquisser » différentes valeurs pour plusieurs taps. Synchronisation des taps de retard (Delay Taps) Delay Designer peut se synchroniser au tempo du projet ou s’exécuter séparément. En mode synchronisé (mode Sync), les taps « s’accrochent » à une grille de positions musicales adéquates, en fonction des longueurs de note. Dans ce mode, vous pouvez également définir une valeur Swing, ce qui permet de faire varier la synchronisation précise de la grille, afin d’obtenir un effet plus « fluide » et moins « mécanique » pour chaque tap. Si vous n’êtes pas en mode Sync, les taps ne s’accrochent à aucune grille et vous ne pouvez pas appliquer la valeur Swing.Chapitre 2 Retard 43 Activation du mode Sync Le mode Sync s’active ou se désactive en cliquant sur le bouton Sync dans la rubrique Sync. Lorsqu’il est activé, le bouton Sync est entouré d’un cercle orange et une grille correspondant à la valeur du paramètre Grille sélectionné s’affiche dans la barre d’identification. Une fois le mode Sync activé, tous les taps se déplacent vers la valeur de temps de retard la plus proche dans la grille. Si par la suite vous créez ou déplacez des taps, ils se déplaceront toujours par graduation en fonction du réglage de la grille, ou seront créés sur une position « accrochée » de la grille. Réglage de la résolution de la grille Le menu Grid propose plusieurs résolutions de grille, qui correspondent à des longueurs de notes. La résolution de grille ainsi que le tempo du projet déterminent la longueur de chaque graduation de grille. Pour définir la résolution de la grille, procédez comme suit : m Cliquez sur le champ Grid et choisissez la résolution souhaitée dans le menu local. Lorsque vous modifiez des résolutions de grille, vous pouvez constater que les graduations figurant dans la barre d’identification varient en conséquence. Cela détermine également une limite d’« étape » pour tous les taps. Exemple : le tempo du projet est défini sur 120 pulsations minute, et le paramètre Grid de Delay Designer est défini sur des notes de 1/16. Pour ce tempo et cette résolution, chaque graduation correspond à 125 millisecondes. Si le Tap A est défini sur 380 ms, l’activation du mode Sync le fait immédiatement passer à 375 ms. Si, par la suite, vous avancez le Tap A dans le temps, il passera à 500 ms, 625 ms, 750 ms, etc. Avec une résolution de 1/8, les étapes sont séparées de 250 millisecondes. Ainsi, le Tap A passe automatiquement à la division la plus proche (500 ms) et peut être déplacé à 750 ms, 1000 ms, 1250 ms, etc.44 Chapitre 2 Retard Réglage de la valeur Swing La valeur Swing définit la proximité entre la position de grille absolue et chaque graduation de la grille secondaire. Si elle est réglée sur 50 pour cent, chaque graduation de grille a la même valeur. Avec un réglage inférieur à 50 pour cent, chaque graduation de la grille secondaire est plus courte. Si le réglage est supérieur à 50 pour cent, ces graduations sont plus longues. Pour régler la valeur Swing, procédez comme suit : m Cliquez sur le champ Swing et faites glisser le curseur vers le haut ou le bas pour augmenter ou réduire la valeur Swing. Si vous déplacez légèrement la position de grille de chaque graduation secondaire (valeurs comprises entre 45 et 55 pour cent), la fonction Swing crée un effet rythmique moins rigide. Vous obtenez ainsi un effet très « naturel », mais la fonction Swing ne se réduit pas à cet aspect. Les réglages de Swing très hauts sont beaucoup moins subtils puisqu’ils placent chaque graduation secondaire juste après la suivante. Vous pouvez utiliser cette fonctionnalité pour créer des rythmes doubles élaborés et intéressants avec certains taps, tout en conservant la grille pour verrouiller les autres taps dans une synchronisation plus stricte sur le tempo du projet. Enregistrement des réglages de synchronisation Lorsque vous enregistrez un réglage de Delay Designer, l’état du mode Sync, la grille ainsi que les valeurs Swing sont tous enregistrés. Lorsque vous enregistrez un réglage et que le mode Sync est activé, la position de grille de chaque tap est également enregistrée. Cela permet de garantir qu’avec un réglage chargé dans un projet avec un autre tempo (différent de celui avec lequel le réglage a été créé), tous les taps conservent leur position relative et leur rythme dans le nouveau tempo. Il faut toutefois garder à l’esprit que le temps de retard dans Delay Designer est de 10 secondes au maximum. Cela signifie que si vous chargez un réglage dans un projet dont le tempo est plus lent que le tempo auquel il a été créé, certains taps risquent de dépasser la limite de 10 secondes. Si tel est le cas, les taps en question ne seront pas joués mais conservés dans le réglage.Chapitre 2 Retard 45 Partie Master La partie Master comprend les paramètres relatifs à deux fonctions globales : delay feedback et dry/wet mix. Utilisation du feedback Pour les retards simples, le feedback est le seul moyen de répéter un retard. Delay Designer proposant 26 taps, vous pouvez les utiliser pour créer des répétitions sans avoir besoin de commandes discrètes de feedback pour chaque tap. Le paramètre de retour global de Delay Designer vous permet de renvoyer la sortie d’un tap via l’entrée de l’effet et de créer un rythme ou motif qui se suffit à lui-même. On l’appelle feedback tap (tap de retour). Pour activer ou désactiver le feedback, procédez comme suit : m Cliquez sur le bouton Feedback. Quand il est activé, il s’allume. La piste orange autour du potentiomètre Feedback Level indique le niveau de feedback actuel. Remarque : si le retour est activé et que vous commencez à créer des taps à l’aide des Tap pads, il est automatiquement désactivé. Une fois terminé, le feedback est réactivé lorsque vous cliquez sur le bouton Last Tap. Pour définir le tap de feedback, procédez comme suit : m Cliquez sur le champ Feedback Tap et sélectionnez le tap de votre choix dans le menu local. Vous pouvez modifier le niveau de sortie du feedback tap dans l’entrée de Delay Designer entre 0 pour cent (aucun feedback) et 100 pour cent (le feedback tap fait l’objet d’un retour sur l’intégralité du volume). Pour définir le feedback level du feedback tap, effectuez l’une des opérations suivantes : m Cliquez sur le potentiomètre Feedback Level et faites-le glisser. m Cliquez sur le champ Feedback Level et faites-le glisser.46 Chapitre 2 Retard Curseurs Mix Utilisez les curseurs de mixage pour régler le niveau du signal d’entrée sec et du signal mouillé (post-traitement). Utilisation de Delay Designer en Surround Delay Designer est tout particulièrement conçu pour être utilisé dans des configurations Surround. Avec 26 taps, vous pouvez utiliser les taps de delay dans le champ Surround pour obtenir des effets de rythme tout à fait étonnants ! Lors de l’utilisation de Delay Designer dans une configuration Surround, le pourcentage de la balance sur la barre des paramètres de tap est remplacé par une balance Surround, ce qui vous permet de définir la balance Surround de chaque tap. Les fonctions suivantes facilitent le déplacement de la balance Surround :  Maintenez la touche Commande enfoncée pour verrouiller la diversité.  Maintenez les touches Commande + Option enfoncées pour verrouiller l’angle.  Cliquez en appuyant sur la touche Option pour redéfinir l’angle et la diversité. Dans la présentation Pan de l’écran Tap, vous pouvez uniquement régler l’angle entre 0 et 360 degrés ; vous ne pouvez pas régler sa diversité. Le module Delay Designer traite toujours chaque canal d’entrée de manière individuelle.  Dans des configurations d’entrée mono/stéréo et de sortie Surround, le Delay Designer traite indépendamment les deux canaux et le panoramique Surround vous permet de placer chaque retard autour du champ Surround.  Dans des configurations d’entrée et de sortie Surround, le Delay Designer traite indépendamment chaque canal Surround et le panoramique Surround vous permet de régler la balance Surround de chaque tap dans le champ Surround. Remarque : le module Delay Designer génère des données d’automatisation distinctes pour le fonctionnement des balances stéréo et Surround. Ainsi, la présence de données d’automatisation de balance stéréo existantes n’entraînera aucun conflit lors de l’utilisation du module Designer dans des canaux Surround, et vice versa.Chapitre 2 Retard 47 Echo Cet effet d’écho simple permet de synchroniser le temps de retard avec le tempo du projet ; ainsi, vous pouvez créer rapidement des effets d’écho qui s’exécutent « en rythme » avec votre composition. Paramètres d’écho  Time : définit la résolution de grille du temps de retard au niveau des longueurs de notes, en fonction du tempo du projet. Les valeurs « T » représentent les triolets et les « . » les notes pointées.  Repeat : détermine la fréquence à laquelle l’effet de retard se répète.  Color : définit le contenu harmonique (couleur) du signal de retard.  Wet and Dry : chacune de ces options contrôle la valeur du signal original et du signal d’effet. Sample Delay Sample Delay n’est pas vraiment un effet, mais plutôt un outil : vous pouvez l’utiliser pour retarder un canal à l’aide de valeurs d’échantillons uniques. Si vous l’utilisez en association avec les fonctionnalités d’inversion de phase de l’effet, Sample Delay est parfaitement adapté à la correction des problèmes de synchronisation pouvant apparaître avec des micros multicanaux. Il peut également être utilisé dans le cadre de la création, pour émuler l’effet de séparation de canaux des micros stéréo. La version stéréo du module fournit des commandes séparées pour chaque canal. Elle offre également une option Link L & R qui déplace les deux canaux du même nombre d’échantillons. Chaque échantillon (d’une fréquence de 44,1 kHz) correspond au temps nécessaire à une onde sonore pour parcourir 7,76 millimètres. En d’autres termes : si vous retardez le canal d’un micro stéréo de 13 échantillons, vous émulez une séparation acoustique (micro) de 10 centimètres.48 Chapitre 2 Retard Stereo Delay Le fonctionnement de l’effet Stereo Delay est similaire à celui de Tape Delay (voir ci-dessous) mais vous permet en outre de régler séparément les paramètres Delay, Feedback et Mix pour le canal droit et le canal gauche. Cet effet comprend également un potentiomètre d’intercommunication pour chaque canal stéréo. Il détermine l’intensité du feedback, ou le niveau à partir duquel chaque signal est acheminé vers le canal stéréo opposé. Vous pouvez utiliser l’effet Stereo Delay librement sur les pistes ou sur les bus mono, lorsque vous souhaitez créer des retards indépendants pour chacun des canaux stéréo. Remarque : si vous utilisez cet effet sur des bandes de canal mono, la piste ou le bus sera associé à deux canaux à partir du point d’insertion (tous les logements d’insertion après le logement sélectionné seront stéréo). Cette rubrique couvre uniquement les fonctionnalités supplémentaires que présente l’effet Stereo Delay. Pour en savoir plus sur les paramètres communs avec l’effet Tape Delay, reportez-vous à la rubrique correspondante ci-dessous.  Left input et Right input : utilisez ces deux entrées pour choisir le signal d’entrée des deux canaux stéréo. Vous pouvez choisir parmi les options Off (Désactivé), Left (Gauche), Right (Droite), L+R (Gauche + Droite) et L-R (Gauche - Droite).  Bouton Feedback Phase : utilisez ce bouton pour inverser la phase du signal de feedback pour le canal correspondant.  Crossfeed Left to Right and Crossfeed Right to Left : utilisez cette option pour transférer le signal de feedback du canal de gauche vers le canal de droite et inversement.  Boutons Crossfeed Phase : utilisez ces boutons pour inverser la phase des signaux de feedback d’intercommunication.Chapitre 2 Retard 49 Tape Delay L’effet Tape Delay simule le son chaleureux des appareils à écho d’époque. Il a pour avantage de faciliter la synchronisation du temps de feedback avec le tempo de votre projet. Tape Delay comporte des filtres passe-haut et passe-bas dans sa boucle de feedback, afin de faciliter la création d’effets de « dub » (copie) authentiques. Il inclut également un LFO pour la modulation du temps de retard. Le LFO produit une onde triangulaire avec une intensité de vitesse et de modulation réglable. Vous pouvez l’utiliser pour produire des effets de chœur agréables ou originaux, même sur les longs retards.  Feedback : détermine la valeur du signal retardé et filtré qui est réacheminé vers l’entrée de l’effet Tape Delay.  Freeze : capture les répétitions de retard actuelles et les conserve jusqu’à ce que le paramètre soit désactivé.  Delay : définit le temps de retard actuel en millisecondes (si vous synchronisez le temps de retard avec le tempo du projet, ce paramètre est grisé).  Tempo : définit le temps de retard actuel en pulsations par minute (si vous synchronisez le temps de retard avec le tempo du projet, ce paramètre est grisé).  Bouton Sync : activez ce bouton pour synchroniser les répétitions du retard avec le tempo du projet (y compris les modifications de tempo).  Boutons Note : cliquez sur ces boutons pour définir la résolution de grille applicable au temps de retard, en fonction de la durée des notes.  Curseur Groove : détermine la proximité de chaque répétition de retard secondaire par rapport à la position de grille absolue (c’est-à-dire l’éloignement de chaque répétition de retard secondaire).  Distortion Level (Extended Parameter) : détermine le niveau du signal déformé (saturation de l’enregistrement).  Low Cut and High Cut : les fréquences situées en dessous de la valeur Low Cut (Passe-bas) et au-dessus de la valeur High Cut (Passe-haut) sont filtrées à partir du signal source.  LFO Speed : définit la fréquence (vitesse) du LFO.  LFO Depth : définit le taux de modulation du LFO. Dans le cas d’une valeur nulle (0), la modulation du retard est désactivée.  Flutter parameters : simule les irrégularités en termes de vitesse des mécanismes d’entraînement utilisés dans les unités de retard analogiques. Flutter Rate (taux de scintillement) ajuste la vitesse et Flutter Intensity (intensité du scintillement) détermine l’ampleur de l’effet.  Smooth : égalise le LFO et l’effet de scintillement.  Dry and Wet : chacune de ces options contrôle la valeur du signal original et du signal d’effet. Réglage du feedback Lorsque vous réglez le curseur Feedback sur la valeur la plus faible possible, l’effet Tape Delay génère un écho simple. Si vous choisissez la valeur la plus haute, les échos sont répétés à l’infini. Remarque : les niveaux du signal initial et de ses taps (répétitions d’échos) ont tendance à s’accumuler et risquent de causer des distorsions. Dans ce cas, le circuit de saturation interne intervient pour résoudre le problème. Vous pouvez l’utiliser pour garantir que les signaux de distorsion (overdrive) conservent un son satisfaisant. Réglage de la valeur Groove La valeur Groove détermine la proximité entre les répétitions de retard secondaires et la position absolue sur la grille. Un Groove de 50 pour cent signifie que chaque retard sera associé au même temps de retard. Avec un réglage inférieur à 50 pour cent, le retard secondaire est joué plus tôt. Si le réglage est supérieur à 50 pour cent, le retard secondaire intervient plus tard. Si vous souhaitez créer des valeurs de notes pointées, déplacez le curseur Groove tout à droite (à 75 pour cent) ; pour les triolets, choisissez le réglage 33,33 pour cent. Filtrage de l’effet de retard Vous pouvez ajuster le son des échos à l’aide des filtres passe-haut et passe-bas intégrés. Ces filtres se trouvent dans le circuit de retour ; par conséquent l’effet de filtre augmente en intensité à chaque répétition de retard. Si vous souhaitez obtenir une tonalité de plus en plus « floue », déplacez le curseur du filtre High Cut vers la gauche. Pour obtenir des échos encore plus « faibles », déplacez le curseur du filtre Low Cut vers la droite. Remarque : si vous ne parvenez pas à entendre l’effet souhaité, bien que votre configuration soit apparemment appropriée, assurez-vous que les commandes Dry/Wet sont toutes deux activées et vérifiez les réglages de filtre : déplacez le curseur du filtre High Cut (passe-haut) complètement à droite et le curseur du filtre Low Cut (passe-bas) complètement à gauche.3 51 3 Distorsion Vous pouvez utiliser les effets Distortion pour recréer le son de la distorsion analogique ou numérique et pour transformer radicalement votre audio. Les effets Distortion simulent la distorsion créée par les lampes à vide, les transistors ou les circuits numériques. Les lampes étaient utilisées dans les amplificateurs audio avant le développement de la technologie audio numérique et sont toujours utilisées dans certains amplis d’instruments de musique de nos jours. Lorsqu’on les pousse, ils produisent un type de distorsion que de nombreuses personnes trouvent plaisante et qui est devenue une caractéristique du son de la musique rock et pop. La distorsion de lampe analogique ajoute au signal une chaleur particulière et une vivacité. Il existe également des effets de distorsion qui génèrent intentionnellement un écrêtage (clipping) et une distorsion numérique du signal audio. Ils peuvent être utilisés pour modifier des pistes vocales, musicales et autres afin de générer un effet intense et artificiel, ou pour créer des effets sonores. Les effets de distorsion comportent des paramètres pour la tonalité (tone), qui permettent de définir la façon dont la distorsion altère le signal (souvent sous la forme d’un filtre de fréquences), et des paramètres pour le gain, qui permettent de contrôler la quantité de distorsion du niveau de sortie du signal. Les rubriques suivantes décrivent les différents effets fournis avec Logic Studio.  « Bitcrusher » à la page 52  « Clip Distortion » à la page 53  « Distortion » à la page 54  « Distortion II » à la page 55  « Overdrive » à la page 56  « Phase Distortion » à la page 57 Avertissement : lorsqu’ils sont réglés sur des niveaux de sortie élevés, les effets de distorsion peuvent endommager votre ouïe (et vos haut-parleurs). Lorsque vous ajustez les réglages d’un effet, il est recommandé de baisser le niveau de sortie de la piste et d’augmenter graduellement le niveau une fois que vous avez fini.52 Chapitre 3 Distorsion Bitcrusher L’effet Bitcrusher est un effet de distorsion numérique de basse résolution. Vous pouvez l’utiliser pour émuler le son des débuts des données audio numériques, créer du repliement artificiel en divisant la séquence d’échantillonnage ou déformer des signaux jusqu’à ce qu’ils soient méconnaissables. Paramètres de l’effet Bitcrusher  Curseur et champ Drive : détermine le gain (en décibels) à appliquer au signal d’entrée.  Curseur et champ Resolution : détermine le débit binaire (entre 1 et 24 bits).  Curseur et champ Downsampling : détermine de combien il faut réduire la fréquence d’échantillonnage. La valeur 1 x laisse le signal inchangé, la valeur 2 x divise la fréquence d’échantillonnage par deux et la valeur 10 x divise la fréquence d’échantillonnage du signal original par dix (par exemple, si vous réglez le Downsampling sur 10 x, un signal à 44,1 kHz sera échantillonné à exactement 4,41 kHz.)  Boutons Mode : cliquez sur l’un de ces boutons pour régler le mode de distorsion sur Folded, Cut ou Displaced (ces modes sont décrits dans la section qui suit).  Curseur et champ Clip Level : détermine le point en dessous du seuil normal auquel vous voulez que le signal soit écrêté.  Curseur et champ Mix (paramètre étendu) : détermine la balance entre les signaux secs et humides. Utilisation de l’effet Bitcrusher En réglant le paramètre Résolution sur une valeur inférieure au débit binaire du signal original, vous dégradez ce dernier en y introduisant de la distorsion numérique. En effet, en baissant la valeur, vous augmentez le nombre d’erreurs d’échantillonnage, ce qui génère plus de distorsion. Pour des débits binaires extrêmement bas, le niveau de distorsion peut même devenir supérieur au niveau du signal utile. Les boutons Mode déterminent si les crêtes de signal qui dépassent le niveau d’écrêtage doivent être repliées (Folded), coupées (Cut) ou déplacées (Displaced) (comme représenté dans les icônes des boutons et la forme d’onde résultante dans l’affichage). Le genre d’écrêtage qui se produit dans les systèmes numériques est généralement plus proche du mode Cut (coupées). La distorsion interne peut produire un écrêtage similaire aux types générés par les deux autres modes.Chapitre 3 Distorsion 53 Augmenter le niveau de Drive tend aussi à augmenter la quantité d’écrêtage à la sortie de l’effet Bitcrusher. Clip Distortion Clip Distortion est un effet de distorsion non linéaire qui produit un spectre imprévisible. Vous pouvez l’utiliser pour simuler des sons chauds de saturation à lampes ou une distorsion radicale. L’effet Clip Distortion propose une combinaison inhabituelle de filtres connectés en série. Le signal est d’abord amplifié selon la valeur du champ Drive, passe au travers d’un filtre passe-haut, puis est soumis à une distorsion non linéaire contrôlée par le paramètre Symétrie. Le signal passe ensuite au travers d’un filtre passe-bas. Le signal ainsi modifié est alors mixé avec le signal original, puis envoyé au travers d’un autre filtre passe-bas. Ces trois filtres ont une pente de 6 dB/octave. Cette combinaison unique de filtres permet des vides dans le spectre de fréquences qui peuvent donner de bons résultats avec ce type de distorsion non linéaire. Le graphique du circuit d’écrêtage représente visuellement tous les paramètres, à l’exception des paramètres du filtre High Shelving. Paramètres de l’effet Clip Distortion  Curseur et champ Drive : détermine le gain à appliquer au signal d’entrée. Après avoir été amplifié par la valeur du champ Drive, le signal passe au travers d’un filtre passe-haut.  Curseur et champ Tone : détermine la fréquence de coupure (en Hertz) du filtre passe-haut.  Curseur et champ Symmetry : détermine la distorsion non linéaire (asymétrique) à appliquer au signal.  Curseur et champ Clip Filter : détermine la fréquence de coupure (en Hertz) du premier filtre passe-bas au travers duquel le signal passe après la distorsion.  Curseur Mix : détermine le rapport entre le signal soumis à l’effet (humide) et le signal non soumis au filtre (sec) après le filtre d’écrêtage.  Champ et curseur circulaire Sum LPF : détermine la fréquence de coupure (en Hertz) du filtre passe-bas au travers duquel le signal mixé passe.54 Chapitre 3 Distorsion  Potentiomètre et champ High Shelving Frequency : détermine la fréquence (en Hertz) du filtre de shelving haut.  Potentiomètre et champ High Shelving Gain : détermine le gain à appliquer au signal de sortie.  Curseur et champ Input Gain (paramètre étendu) : détermine le gain à appliquer au signal d’entrée.  Curseur et champ Output Gain (paramètre étendu) : détermine le gain à appliquer au signal de sortie. Utilisation de l’effet Clip Distortion Si vous réglez le paramètre High Shelving Frequency autour des 12 kHz, vous pouvez l’utiliser comme contrôle des aigus sur une bande de canaux de mélangeur ou un amplificateur hi-fi stéréo. En revanche, contrairement à ces types de contrôles d’aigus, vous pouvez amplifier ou couper le signal de jusqu’à ±30 dB à l’aide du paramètre Gain. Distortion Cet effet Distortion simule le son sale et lo-fi généré par un transistor bipolaire. Vous pouvez l’utiliser pour simuler un instrument de musique au travers d’un amplificateur fortement poussé ou pour créer des sons déformés uniques. Paramètres de l’effet Distortion  Curseur et champ Drive : détermine la saturation à appliquer au signal.  Curseur et champ Tone : détermine la fréquence à laquelle le signal est filtré par un filtre high cut. En filtrant un signal déformé riche en harmoniques, on obtient un son plus doux légèrement moins râpeux.  Curseur et champ Output : détermine le volume de sortie. Permet de compenser les augmentations de contour provoquées par l’ajout de distorsion. Chapitre 3 Distorsion 55 Distortion II L’effet Distortion II émule l’effet de distorsion d’un orgue Hammond B3. Vous pouvez l’utiliser sur des instruments de musique pour recréer cet effet classique ou l’utiliser de façon plus créative dans le cadre de la conception sonore. Paramètres de l’effet Distortion II .  Modulateur PreGain : détermine le gain à appliquer au signal d’entrée.  Modulateur Drive : détermine la saturation à appliquer au signal.  Modulateur Tone : détermine la fréquence à laquelle le signal est filtré. En filtrant un signal déformé riche en harmoniques, on obtient un son plus doux légèrement moins râpeux.  Menu local Type : sélectionnez le type de distorsion à appliquer. Les modèles suivants sont disponibles : Growl, Bity et Nasty.  Growl : émule un amplificateur à lampe à deux niveaux semblable à celui que l’on retrouve dans le modèle Leslie 122, souvent utilisé avec un orgue Hammond B3.  Bity : émule le son d’un amplificateur de guitare blues (poussé).  Nasty : produit une distorsion dure qui convient à la création de sons très agressifs.56 Chapitre 3 Distorsion Overdrive L’effet Overdrive émule la distorsion générée par un transistor à effet de champ (FET), généralement utilisée dans les amplificateurs d’instruments et les générateurs d’effets. Lorsqu’ils sont saturés, les transistors à effet de champ génèrent une distorsion plus chaleureuse que les transistors bipolaires. Paramètres de l’effet Overdrive  Curseur et champ Drive : détermine la saturation du transistor.  Curseur et champ Tone : détermine la fréquence de coupure à laquelle le signal est filtré. En filtrant un signal déformé riche en harmoniques, on obtient un son plus doux légèrement moins râpeux.  Curseur et champ Output : détermine le volume de sortie. L’utilisation du module Overdrive tend à augmenter le niveau du signal original, mais vous pouvez compenser cela en diminuant le niveau de sortie. Chapitre 3 Distorsion 57 Phase Distortion L’effet Phase Distortion est basé sur une ligne de retard modulée, similaire à un effet de Chorus ou Flanger (pour en savoir plus sur ces effets, consultez le chapitre Modulation). En revanche, dans l’effet Phase Distortion, la durée du retard n’est pas modulée par un oscillateur basse fréquence (LFO), mais par une version à filtre passe-bas du signal d’entrée lui-même. Cela signifie que le signal module sa propre position de phase. Le signal d’entrée ne passe que par la ligne de retard et n’est affecté par aucun autre processus. Paramètres de l’effet Phase Distortion  Bouton Monitor : activez ce dernier pour n’entendre que le signal d’entrée ou désactivez-le pour entendre le signal mixé.  Champ et curseur circulaire Cutoff : détermine la fréquence de coupure du filtre passe-bas résonnant au travers duquel passe le signal d’entrée.  Champ et curseur circulaire Resonance : détermine la résonance du filtre passe-bas résonnant au travers duquel passe le signal d’entrée.  Curseur et champ Mix : ajuste le pourcentage de signal mixé soumis à l’effet par rapport au signal original.  Curseur et champ Max Modulation : détermine la durée du retard maximum.  Curseur et champ Intensity : détermine la modulation à appliquer au signal.  Menu local Phase Reverse (paramètre étendu) : choisissez On pour que les valeurs d’entrée positives réduisent la durée du retard sur le canal droit. Disponible uniquement pour les cas stéréo de l’effet Phase Distortion.Utilisation de l’effet Phase Distortion Le signal d’entrée ne passe que par la ligne de retard et n’est affecté par aucun autre processus. Le paramètre Mix mélange le signal soumis à l’effet avec le signal original. La durée du retard est modulée par un signal à chaîne latérale, en l’occurrence le signal d’entrée. Le signal d’entrée passe au travers d’un filtre passe-bas résonnant possédant une fréquence de coupure (Cutoff) dédiée et des commandes de résonance (Resonance). Vous pouvez écouter la chaîne latérale filtrée (et non le signal mixé) en actionnant le bouton Monitor. Pour définir la durée du retard maximum, utilisez le paramètre Max Modulation. La quantité de modulation elle-même est contrôlée par le champ Intensité. Sous les autres paramètres figure le paramètre Phase Reverse. Normalement, une valeur d’entrée positive donne un temps de retard plus long. En activant le paramètre Phase Reverse (Inversion de phase), les valeurs d’entrée positives engendrent une réduction du temps de retard sur le canal droit uniquement. Cette fonctionnalité est uniquement disponible dans les exemples stéréo de l’effet.4 59 4 Dynamique Vous pouvez utiliser les effets de dynamique pour contrôler le volume de vos données audio, donner plus d’intensité, de « punch », à vos pistes et projets et optimiser la qualité sonore de la lecture dans différentes situations. La plage dynamique d’un signal audio correspond à l’intervalle entre la partie la plus basse et la partie la plus forte du signal (en termes techniques, entre l’amplitude la plus faible et l’amplitude la plus élevée). Grâce aux effets de dynamique, vous pouvez ajuster la plage dynamique d’un fichier audio individuel, de plusieurs pistes ou de l’ensemble d’un projet, afin d’augmenter le volume perçu et de mettre en valeur les sons les plus importants sans pour autant rendre inaudibles les sons les plus doux. Les outils de dynamique sont les compresseurs, les limiteurs et les portes de bruit. Compresseurs Un compresseur fonctionne comme une commande de volume automatique, qui réduit ce volume dès qu’il dépasse un certain niveau, appelé seuil. Quel intérêt y a-t-il à réduire l’amplitude de la dynamique ? En coupant les sections les plus fortes du signal (appelées crêtes), le compresseur vous permet d’augmenter le niveau global de ce signal et ainsi d’amplifier le volume sonore perçu. L’intensité du son est alors renforcée, dans la mesure où les moments les plus forts prennent davantage de relief, tandis que les passages les plus doux restent audibles en arrière-plan. La compression a également pour effet de rendre le son plus vif, plus énergique, d’une part car les éléments transitoires sont mis en valeur (en fonction des réglages d’attaque et de relâchement, mais aussi parce que le volume maximal est plus rapidement atteint. Par ailleurs, la compression peut contribuer à améliorer la qualité sonore d’un projet lors de sa lecture dans différents environnements audio. Par exemple, la plage dynamique des haut-parleurs d’un téléviseur ou d’un autoradio est bien moindre que celle d’une salle de cinéma. La compression du mixage global permet d’amplifier et de clarifier le son lors d’une lecture basse fidélité.60 Chapitre 4 Dynamique Les compresseurs sont généralement utilisés sur des pistes vocales afin de mettre en valeur la voix dans le mixage global. Ils peuvent également être utilisés sur les pistes de musique et d’effets audio, mais rarement sur les pistes d’ambiance. Certains compresseurs, appelés compresseurs multibandes, sont capables de diviser le signal entrant en plusieurs bandes de fréquence, puis d’appliquer des réglages de compression différents à chacune de ces bandes. Cette démarche, généralement appliquée au mixage global du projet, permet d’obtenir un niveau optimal sans introduire d’effets de compression. Expandeurs Les expandeurs sont semblables aux compresseurs mais, lorsque le seuil fixé est atteint, ils amplifient le signal au lieu de le réduire. Leur rôle est donc de rendre le signal audio plus vivant. Limiteurs Les limiteurs (également appelés limiteurs de crête) fonctionnent de la même façon que les compresseurs, dans la mesure où ils réduisent le signal audio lorsque celui-ci atteint le seuil prédéfini. La différence est la suivante : alors qu’un compresseur réduit progressivement un signal dont le niveau est au-dessus du seuil, un limiteur ramène immédiatement un signal trop fort au niveau du seuil fixé. Le rôle principal d’un limiteur est d’éviter l’écrêtage tout en préservant le niveau maximal du signal global. Portes de bruit Les portes de bruit modifient le signal de façon contraire au traitement appliqué par les compresseurs ou les limiteurs. Alors qu’un compresseur réduit le niveau du signal lorsque celui-ci franchit le seuil prédéfini, une porte de bruit réduit le signal dès qu’il est inférieur à ce seuil. Ainsi, les sons les plus forts passent la porte sans être modifiés, alors que les sons plus faibles, tels que le bruit ambiant ou la chute d’une note tenue, sont éliminés. Les portes de bruit servent principalement à éliminer d’un signal audio les bruits parasites et les bourdonnements basse fréquence. Les sections suivantes décrivent les différents modules fournis avec Logic Studio.  « Adaptive Limiter » à la page 61  « Compressor » à la page 62  « DeEsser » à la page 66  « Ducker » à la page 68  « Enveloper » à la page 69  « Expander » à la page 71  « Limiter » à la page 73  « Multipressor » à la page 74  « Noise Gate » à la page 78  « Silver Compressor » à la page 80  « Silver Gate » à la page 81  « Surround Compressor » à la page 82Chapitre 4 Dynamique 61 Adaptive Limiter Le module Adaptive Limiter est un outil versatil qui permet de contrôler le volume sonore des signaux perçus. Il arrondit et lisse les crêtes du signal, produisant ainsi un effet similaire à celui d’un amplificateur analogique que l’on aurait poussé à l’extrême. Tout comme un amplificateur, il permet de colorer légèrement le son du signal. Vous pouvez utiliser l’Adaptive Limiter pour obtenir un gain maximal sans écrêtage (excédant 0 dBFS). L’Adaptive Limiter est généralement utilisé lors du mixage final, où il peut être placé après un compresseur (le module Multipressor, par exemple) et avant un contrôle de gain final et ce, afin de produire un mixage dont le volume sonore sera optimal. Grâce au module Adaptive Limiter, vous pouvez produire un mixage dont le volume sera plus fort que ce que vous pourriez obtenir en normalisant simplement le signal. Remarque : l’utilisation d’Adaptive Limiter ajoute un temps de latence lorsque le paramètre Lookahead est activé. Dans la plupart des cas, il est conseillé de faire appel à ce module pour le mixage et la mastérisation de pistes préalablement enregistrées, et non lors d’un enregistrement. Paramètres du module Adaptive Limiter  Potentiomètre Input Scale : permet de changer l’échelle du niveau d’entrée. Ce changement d’échelle est utile dans le cas de signaux d’entrée très forts ou au contraire très faibles, puisqu’il permet de ramener le niveau à l’intérieur de la plage dynamique la mieux adaptée au bon fonctionnement du potentiomètre Gain. En général, il ne doit jamais excéder 0 dBFS.  Potentiomètre Gain : définit l’importance du gain après le changement d’échelle du signal d’entrée.  Potentiomètre Out Ceiling : définit le niveau de sortie maximal, ou plafond, au-delà duquel le signal ne peut pas aller. 62 Chapitre 4 Dynamique Les compteurs Input (à gauche des boutons de contrôle) affichent les niveaux d’entrée en temps réel, à mesure que le fichier ou le projet est lu. Les compteurs Output affichent les niveaux de sortie, ce qui vous permet de voir les résultats du module Adaptive Limiter. Les deux champs Margin indiquent respectivement les niveaux les plus élevés d’entrée et de sortie (depuis le début de la lecture). Pour réinitialiser les champs Margin, cliquez simplement dessus. Paramètres étendus  Menu local Mode : vous permet de sélectionner le type de lissage des crêtes utilisé par l’Adaptive Limiter. Les options disponibles sont OptFit, avec laquelle la limitation du signal suit une courbe linéaire, ce qui autorise les crêtes de signal supérieures à 0 dB, et NoOver, qui évite les effets de distorsion depuis le matériel de sortie en s’assurant que le signal n’excède pas 0 dB.  Champ et curseur Lookahead : déterminent la portée de l’analyse effectuée par l’Adaptive Limiter sur le fichier à la recherche de crêtes.  Menu local Remove DC : sélectionnez On pour activer un filtre passe-haut chargé de supprimer le courant continu du signal. Ce courant continu peut être introduit par du matériel audio bas de gamme. Compressor Le module Compressor est conçu pour émuler le son et la réponse d’un compresseur (matériel) analogique professionnel. Il resserre vos données audio en réduisant les sons qui excèdent un certain niveau de seuil, atténuant ainsi la dynamique et augmentant le volume sonore global. La compression permet de mettre en valeur les moments clés d’une piste ou d’un mixage, tout en évitant que les passages les plus doux deviennent inaudibles. Avec l’égaliseur, il s’agit probablement de l’outil de traitement sonore le plus polyvalent et le plus répandu dans le domaine du mixage. Vous pouvez utiliser le module Compressor sur des pistes individuelles, y compris des pistes vocales, instrumentales et d’effets, ou bien sur l’intégralité du mixage. Dans la plupart des cas, vous devrez insérer directement le Compressor dans un canal.Chapitre 4 Dynamique 63 Paramètres du module Compressor  Curseur et champ Circuit Type : permettent de sélectionner le type de circuit émulé par le module Compressor. Les options disponibles sont Platinum, Classic A_R, Classic A_U, VCA, FET et Opto (optique).  Écran Gain Reduction : indique le degré de compression appliqué au fur et à mesure de la lecture des données audio.  Potentiomètre et champ Attack : déterminent le temps d’attaque (temps que met le compresseur à réagir lorsque le signal excède le seuil fixé).  Potentiomètre et champ Release : déterminent le temps de relâchement (temps que met le compresseur pour arrêter de réduire le signal une fois que celui-ci est repassé en dessous du seuil fixé).  Bouton Auto : lorsque ce bouton est sélectionné, le temps de relâchement s’ajuste de façon dynamique en fonction des données audio.  Écran Compression Curve : affiche la courbe de compression créée par les paramètres Ratio et Knee, avec le signal d’entrée en abscisse et le signal de sortie en ordonnée.  Curseur et champ Ratio : définissent le ratio de compression (selon lequel le signal est réduit lorsqu’il dépasse le seuil fixé).  Curseur et champ Knee : déterminent si le signal est compressé immédiatement ou de façon progressive lorsque son niveau est proche du seuil.  Définissent le point de seuil (qui détermine si le signal doit être légèrement compressé lorsque son niveau est tout juste inférieur au seuil).  Curseur et champ Compression Threshold : définissent le seuil pour le module Compressor (niveau au-delà duquel le signal est réduit).  Boutons Peak/RMS : activez l’un ou l’autre de ces boutons pour indiquer si le module Compressor doit analyser le signal à l’aide de la méthode Peak ou RMS lorsqu’il utilise le type de circuit Platinum.  Curseur et champ Gain : détermine le gain à appliquer au signal de sortie.  Menu local Gain : permet de sélectionner une valeur pour augmenter le niveau de sortie afin de compenser la baisse du volume causée par la compression. Les options possibles sont OFF, 0 dB et –12 dB.64 Chapitre 4 Dynamique  Curseur et champ Limiter Threshold : définissent le niveau de seuil du limiteur.  Bouton Limiter : active ou désactive le limiteur intégré. Paramètres étendus  Menu local Output Distortion : permet d’indiquer si l’écrêtage doit être appliqué au-dessus de 0 dB et de préciser le type d’écrêtage appliqué. Les valeurs possibles sont off, soft, hard et clip.  Curseur et champ Mix : détermine la balance entre les signaux sec et humide. Filtre d’entrée latérale  Menu local Activity : permet d’activer ou de désactiver l’entrée latérale du module Compressor ou d’indiquer si elle doit être en mode d’écoute. Les options possibles sont off, listen et on.  Menu local Mode : permet d’indiquer le type de filtre utilisé pour l’entrée latérale. Les options possibles sont BP (Band Pass, passe-bande), LP (Low Pass, passe-bas), HP (High Pass, passe-haut), ParEQ (égaliseur paramétrique) et HS (High Shelving, plateau d’aigus).  Curseur et champ Frequency : définissent la fréquence pour le filtre d’entrée latérale.  Curseur et champ Q : définissent la bande passante de la bande de fréquence affectée par le filtre d’entrée latérale.  Curseur et champ Gain : déterminent la quantité de gain appliquée au signal d’entrée latérale. Utilisation du module Compressor Les sections suivantes expliquent comment utiliser les principaux paramètres du module Compressor. Threshold et Ratio Les paramètres les plus importants du module Compressor sont Threshold et Ratio. Le paramètre Threshold correspond au niveau (en décibels) au-delà duquel le signal doit être réduit de la valeur définie par le paramètre Ratio. Étant donné que cette valeur Ratio correspond à un pourcentage du niveau global, la réduction du signal sera proportionnelle au dépassement du seuil. Par exemple, si le paramètre Threshold est défini sur –6 dB et le paramètre Ratio sur 4:1, une crête de –2 dB dans le signal (soit 4 dB de plus que le seuil fixé) est réduite de 3 dB, de sorte qu’elle se retrouve juste à 1 dB au-dessus du seuil ; en revanche, une crête de 6 dB (soit 4 dB au-dessus du seuil) sera réduite de 1 dB pour se retrouver à 2 dB au-dessus du seuil. L’échelle de dynamique est préservée mais les écarts entre les crêtes sont estompés. Chapitre 4 Dynamique 65 Attack et Release Après Threshold et Ratio, les autres paramètres les plus importants sont Attack et Release. Ils permettent de mettre en forme la réponse dynamique du module Compressor. Le paramètre Attack définit le délai qui s’écoule entre le moment où le volume des données audio dépasse le seuil fixé et celui où le module Compressor commence à réduire le signal. Pour bon nombre de sons, notamment les voix et les instrumentaux, l’attaque initiale est essentielle pour définir le son. Par conséquent, opter pour une valeur Attack plus élevée permet de s’assurer que l’attaque initiale ne sera pas modifiée. Pour maximiser le niveau d’un mixage global, attribuez une valeur plus faible au paramètre Attack afin que le module Compressor commence immédiatement à réduire le signal. De même, le paramètre Release contrôle la vitesse avec laquelle le module Compressor arrête de réduire le signal une fois qu’il repasse en dessous du seuil fixé. Si vous définissez une valeur Release plus élevée, la différence de dynamique sera plus subtile, alors qu’une valeur plus élevée est susceptible de rendre cette différence plus brusque. Un ajustement correct des paramètres Attack et Release peut permettre d’éviter le phénomène de « pompage », effet secondaire courant lié à la compression. Knee Le paramètre Knee atténue l’effet du Compressor en contrôlant si le signal est légèrement compressé lorsqu’il s’approche du seuil. Si vous attribuez au paramètre Knee une valeur proche de 0 (zéro), cela signifie que les niveaux juste en dessous du seuil ne seront pas compressés du tout (ratio 1:1), alors que les niveaux ayant atteint le seuil seront compressés en fonction de la valeur Ratio complète (4:1, 10:1 ou plus). C’est ce type de compression que les ingénieurs du son qualifient de « hard knee », car elle peut entraîner une transition brusque lorsque le signal atteint le seuil fixé. Si vous augmentez la valeur du paramètre Knee, un degré de compression est appliqué au signal à mesure qu’il se rapproche du seuil, d’où une transition bien plus subtile. On parle alors de compression « soft knee ». Le réglage du paramètre Knee permet de contrôler la forme de la compression autour du seuil, alors que les paramètres Threshold et Ratio contrôlent son intensité. Autres paramètres Puisque le module Compressor a pour rôle de réduire les niveaux, le volume global du signal de sortie se retrouve généralement plus bas que celui du signal d’entrée. Vous pouvez néanmoins ajuster ce niveau de sortie à l’aide du curseur Gain. Utilisez le paramètre Auto Gain pour compenser la réduction de gain engendrée par la compression (12 dB ou 0 dB). Auto Gain permet de définir le niveau du gain (amplification) sur une valeur égale à T—(T/R), où T correspond au seuil (Threshold) et R au ratio.66 Chapitre 4 Dynamique Le paramètre Gain Reduction Meter affiche le degré de compression appliqué pendant la lecture du signal. Il peut en effet s’avérer très pratique de regarder le niveau de compression de vos pistes et de vous assurer qu’elles ne font pas l’objet d’une compression trop importante. Lorsque vous utilisez le paramètre Platinum Circuit Type, le module Compressor peut analyser le signal à l’aide de l’une des deux méthodes suivantes : Peak ou RMS (Root Mean Square). La méthode Peak est plus précise techniquement parlant, mais la méthode RMS fournit une indication plus poussée de la façon dont les gens percevront le signal. Lorsque vous utilisez le module Compressor simplement comme un limiteur, sélectionnez le bouton Peak. Si vous compressez des pistes individuelles, en particulier des pistes musicales, sélectionnez le bouton RMS. Si vous activez simultanément les options Auto Gain et RMS, le signal risque d’être saturé. Si vous entendez la moindre distorsion, désactivez l’option Auto Gain et réglez le curseur Gain jusqu’à ce que la distorsion ait disparu. DeEsser Le module DeEsser est un compresseur spécifique de fréquences, conçu pour compresser uniquement une bande de fréquence particulière au sein d’un signal audio complexe. Il permet d’éliminer les sifflantes (également appelées « sibilance ») présentes dans le signal. L’intérêt d’utiliser le DeEsser plutôt qu’un égaliseur pour couper les hautes fréquences est que ce module compresse le signal de façon dynamique et non de façon statique. Ainsi, lorsque aucune sibilance n’est détectée dans le signal, le son ne devient pas plus sombre pour autant. Le DeEsser se caractérise par des temps d’attaque et de relâchement extrêmement rapides. Lorsque vous utilisez le DeEsser, vous pouvez définir la plage de fréquences compressée (fréquence Suppressor) indépendamment de celle analysée (fréquence Detector). Ces deux plages apparaissent alors séparément dans la fenêtre DeEsser, ce qui permet de les comparer facilement. Le module DeEsser effectue une réduction du gain sur la plage de fréquences Suppressor jusqu’à ce que la fréquence Detector repasse en dessous du seuil fixé. DeEsser n’utilise pas de réseau de séparation des fréquences (cross-over utilisant des filtres passe-haut et passe-bas). Au lieu de cela, il soustrait la bande de fréquence isolée et ne modifie donc pas la courbe de la phase.Chapitre 4 Dynamique 67 Paramètres du module DeEsser Les paramètres Detector se trouvent sur le côté gauche de la fenêtre du DeEsser, les paramètres Suppressor sur le côté droit. La partie centrale contient les écrans Detector et Suppressor, ainsi que le curseur de lissage Smoothing. Section Detector  Potentiomètre Detector Frequency : définit la plage de fréquences analysée par DeEsser.  Potentiomètre Detector Sensitivity : définit le degré de réponse au signal d’entrée. Plus le ratio est élevé, plus la réponse du Detector est importante.  Niveau de seuil au-delà duquel la fréquence Suppressor est réduite.  Menu local Monitor : permet d’indiquer si l’élément à contrôler est le signal Detector filtré (Det.), le signal Suppressor filtré (Sup.) ou le son supprimé du signal d’entrée en réponse au paramètre Sensitivity (Sens.). Sélectionnez Off pour écouter le signal de sortie DeEsser. Section Suppressor  Potentiomètre Suppressor Frequency : indique quelle bande de fréquence est réduite lorsque le signal excède le seuil de sensibilité Detector.  Potentiomètre Strength : règle l’importance de la réduction de gain autour de la fréquence Suppressor. Section centrale  Écrans de fréquence Detector et Suppressor : l’écran du haut affiche la plage de fréquences Detector, l’écran du bas la plage de fréquences Suppressor (en Hz).  Curseur Smoothing : définit la vitesse de réaction des phases de début et de fin de réduction du gain. Le curseur Smoothing contrôle à la fois le temps d’attaque et le temps de relâchement (lors de leur utilisation par les compresseurs).68 Chapitre 4 Dynamique Ducker L’atténuation (« ducking » en anglais) est une technique courante utilisée dans la diffusion radio et télé : lorsque le présentateur parle pendant la musique, le volume de celle-ci est automatiquement réduit. Une fois l’annonce terminée, la musique reprend automatiquement son niveau de volume original. Le module Ducker offre un moyen simple d’effectuer ce processus. Il permet même de réduire le niveau musical avant que le présentateur ne parle (même s’il en résulte un léger temps de latence). Paramètres du module Ducker  Intensity : définit le niveau de réduction du volume (de la piste musicale, ce qui correspond en fait au signal de sortie).  Threshold : détermine le niveau minimal qu’un signal d’entrée latérale doit atteindre avant de commencer à réduire le niveau de sortie (du mixage musical), selon la valeur définie à l’aide du curseur Intensity. Si le niveau du signal d’entrée latérale n’atteint pas le seuil fixé, le volume de la piste (du mixage musical) reste inchangé.  Attack : contrôle la vitesse avec laquelle le volume est réduit. Si vous souhaitez que le signal (du mixage musical) soit légèrement atténué, réglez ce curseur sur une valeur élevée. Cette valeur contrôle également si le volume doit être réduit avant que le signal n’atteigne le seuil fixé (plus cela se produit tôt, plus le temps de latence introduit est important). Il convient de noter que cela ne fonctionne que si le signal d’atténuation n’a pas lieu « en direct » (autrement dit, le signal doit être un enregistrement existant) : Logic Prodoit en effet analyser le niveau du signal avant de le lire, afin d’anticiper quand débute l’atténuation.  Hold : détermine le temps pendant lequel le volume de la piste (du mixage musical) est réduit. Ce contrôle évite l’effet de broutement pouvant être provoqué par un niveau d’entrée latérale évoluant rapidement. Si le niveau d’entrée latérale dépasse très légèrement le seuil, au lieu de le dépasser nettement ou de rester en deçà, configurez le paramètre Hold sur une valeur élevée afin de compenser les réductions rapides du volume. Chapitre 4 Dynamique 69  Release : contrôle la vitesse à laquelle le volume revient à son niveau d’origine. Utilisez une valeur élevée si vous souhaitez que le volume du mixage musical remonte progressivement une fois l’annonce terminée. Utilisation du module Ducker Pour des raisons techniques, le module Ducker peut uniquement être inséré dans les canaux de sortie et de bus. Pour utiliser le module Ducker : 1 Insérez le module Ducker dans une bande de canal audio ou de bus. 2 Affectez à un bus toutes les sorties de piste devant être atténuées (concernées par la réduction dynamique du volume de mixage). 3 Sélectionnez le bus qui transporte le signal d’atténuation (vocal) via le menu Side Chain du module Ducker. Remarque : contrairement à tous les autres modules à entrée latérale, l’entrée latérale du Ducker est mixée avec le signal de sortie une fois qu’elle est passée par le module. Cela permet de garantir que le signal d’entrée latérale de l’atténuation (la voix off) sera entendu en sortie. 4 Ajustez les paramètres du module Ducker. Enveloper Le module Enveloper est un outil plutôt inhabituel qui permet de mettre en forme les éléments transitoires, c’est-à-dire les phases d’attaque et de relâchement d’un signal. Vous disposez ainsi d’une fonctionnalité unique grâce à laquelle vous pouvez mettre en forme un signal sonore et ainsi obtenir des résultats impressionnants, dont aucun autre effet de dynamique n’est capable. Paramètres du module Enveloper70 Chapitre 4 Dynamique Les commandes Gain et Time situées sur la gauche s’appliquent à la phase d’attaque du signal, tandis que ces mêmes commandes disponibles à droite concernent la phase de relâchement.  Curseur et champ Threshold : fixent le seuil au-delà duquel les niveaux d’attaque et de relâchement seront modifiés.  Curseur et champ Gain (Attack) : définissent le gain pour la phase d’attaque du signal. Lorsque le curseur est placé au centre (0), le signal reste inchangé.  Potentiomètre Time (Attack) : définit la durée de la période considérée comme la phase d’attaque à partir du début du signal.  Zone Display : affiche sous forme de graphique les courbes d’attaque et de relâchement appliquées au signal.  Potentiomètre Time (Release) : définit la durée de la période considérée comme la phase de relâchement du signal.  Curseur Gain (Release) : définit le gain appliqué à la phase de relâchement du signal. Lorsque le curseur est placé au centre (0), le signal reste inchangé.  Curseur Out Level : définit le niveau du signal de sortie.  Champ et curseur Lookahead : déterminent la portée de l’analyse effectuée par le module Enveloper sur le signal. Utilisation du module Enveloper Les paramètres les plus importants du module Enveloper sont les deux curseurs Gain, situés de chaque côté de la zone d’affichage centrale et qui dirigent les phases Attack (à gauche) et Release (à droite). Si vous augmentez la valeur Gain, la phase d’attaque ou de relâchement associée est amplifiée ; si vous réduisez la valeur Gain, la phase correspondante est atténuée. Par exemple, si vous amplifiez l’attaque, un son de batterie aura davantage de « mordant » et le son des cordes pincées (ou grattées) d’une guitare sera amplifié. Si au contraire vous coupez l’attaque, le volume des signaux percussifs augmentera de façon plus douce. Vous pouvez également désactiver le son de l’attaque, afin de la rendre virtuellement inaudible. Cet effet offre un autre avantage non négligeable, celui de masquer la mauvaise synchronisation des instruments d’accompagnement. Si vous amplifiez le relâchement, les effets de réverbération appliqués à la piste concernée deviennent également beaucoup plus intenses. Inversement, si vous atténuez la phase de relâchement, les pistes jusqu’alors noyées dans la réverbération bénéficient d’un son beaucoup plus vif. Ce traitement est particulièrement utile lorsque vous travaillez avec des boucles de batterie, mais ses applications ne se limitent pas à ce seul usage. Laissez parler votre imagination !Chapitre 4 Dynamique 71 Lorsque vous utilisez le module Enveloper, définissez le paramètre Threshold sur la valeur minimale et n’y touchez plus. Ce n’est que lorsque vous déciderez de remonter de façon significative la phase de relâchement, entraînant ainsi une forte augmentation du niveau de bruit de l’enregistrement original, que vous devrez remonter légèrement le curseur Threshold. De cette façon, le champ d’action du module Enveloper est limité pour que seule la partie utile du signal soit modifiée. Une augmentation ou une réduction drastique de la phase d’attaque ou de relâchement est susceptible de modifier le niveau global du signal. Cela peut être compensé en baissant le curseur Out Level. Les paramètres Time de l’attaque et du relâchement (en dessous de la zone d’affichage) vous permettent d’accéder aux intervalles temporels interprétés par le module comme correspondant aux phases d’attaque et de relâchement. En règle générale, des valeurs d’environ 20 ms pour l’attaque et 1500 ms pour le relâchement constituent un bon point de départ. Il vous suffit ensuite de les ajuster en fonction du type de signal que vous traitez. Le curseur Lookahead vous permet de définir la portée de l’analyse effectuée par le module Enveloper sur le signal en vue d’anticiper les événements à venir. Normalement, vous n’aurez pas besoin de faire appel à cette fonctionnalité, à part peut-être pour des signaux dont les éléments transitoires seraient très sensibles. Si toutefois vous étiez amené à lever le curseur Lookahead, vous devrez probablement ajuster le temps d’attaque en conséquence. Contrairement à un compresseur ou un expandeur, le module Enveloper agit indépendamment du niveau absolu du signal d’entrée, à condition que le curseur Threshold soit réglé sur la valeur la plus basse possible. Expander Le module Expander est semblable à un compresseur, à cette différence près qu’il amplifie la plage dynamique située au-dessus du niveau de seuil (au lieu de la réduire). Vous pouvez utiliser l’Expander pour apporter plus de vie et de fraîcheur à vos données audio, en particulier en accentuant les éléments transitoires des signaux faisant l’objet d’une compression importante. 72 Chapitre 4 Dynamique Paramètres du module Expander  Curseur et champ Threshold : définissent le niveau au-dessus duquel l’Expander accroît le signal.  Curseur et champ Ratio : définissent le ratio selon lequel le signal est augmenté lorsqu’il dépasse le seuil fixé.  Potentiomètre et champ Attack : déterminent le temps que met l’expandeur à réagir lorsque le signal excède le seuil fixé.  Potentiomètre et champ Release : déterminent le temps que met l’expandeur pour arrêter d’amplifier le signal une fois que celui-ci est repassé en dessous du seuil.  Curseur et champ Knee : indiquent si le signal doit être légèrement amplifié lorsque son niveau est tout juste inférieur au seuil.  Curseur et champ Gain : définit la quantité de gain de sortie.  Bouton Auto Gain : lorsqu’il est sélectionné, le bouton Auto Gain a pour rôle de compenser l’augmentation de gain produite par l’expansion.  Écran Expansion : affiche la courbe d’expansion appliquée au signal.  Boutons Peak/RMS : activez l’un ou l’autre de ces boutons pour indiquer si le module Expander doit utiliser la méthode Peak ou RMS pour analyser le signal. Étant donné que l’Expander est un véritable expandeur vers le haut (par opposition à un expandeur vers le bas qui augmente la plage dynamique en dessous du seuil), le curseur Ratio propose une gamme de valeurs comprises entre 1:1 et 0.5:1. Lorsque vous utilisez le module Expander avec l’option Auto Gain activée, le signal sonore paraît plus doux, même si le niveau de crête reste le même ; autrement dit, l’expandeur réduit le niveau « subjectif » du son. Si vous modifiez de façon radicale la dynamique d’un signal (en optant pour des valeurs Threshold et Ratio plus élevées), vous serez peut-être contraint de réduire le niveau de sortie à l’aide du curseur Gain pour éviter toute distorsion. Dans la plupart des cas, l’option Auto Gain ajuste le signal au niveau approprié.Chapitre 4 Dynamique 73 Limiter Le fonctionnement du module Limiter est très semblable à celui d’un compresseur, à cette différence fondamentale près : alors qu’un compresseur réduit progressivement le signal lorsque celui-ci excède le seuil fixé, un limiteur ramène toute crête trop élevée au niveau du seuil fixé, limitant ainsi de façon effective le signal à ce niveau. Le module Limiter est principalement utilisé comme outil de mastérisation. Paramètres du module Limiter  Compteur Gain Reduction : affiche l’importance de la limitation lors de la lecture du signal.  Curseur et champ Gain : détermine le gain à appliquer au signal d’entrée.  Champ et curseur Lookahead : déterminent la portée (en millisecondes) de l’analyse effectuée par le Limiter sur le signal audio.  Curseur et champ Release : déterminent le délai qui s’écoule entre le moment où le signal repasse en dessous du seuil et celui où le module Limiter arrête d’appliquer une limitation.  Potentiomètre et champ Output Level : définissent le niveau de sortie du signal.  Bouton Softknee : lorsque ce bouton est sélectionné, le signal n’est limité qu’à partir du moment où il atteint le seuil. Une fois le bouton activé, la transition vers la limitation intégrale n’est pas linéaire, produisant ainsi un effet plus doux, moins brusque, et réduisant les effets de distorsion qu’une limitation extrême est susceptible de générer. Le paramètre Lookahead permet au module Limiter d’anticiper les données audio, de façon à pouvoir réagir rapidement aux volumes de crêtes en ajustant la réduction appliquée. L’utilisation de ce paramètre provoque un temps de latence, mais celui-ci n’est pas perceptible lorsque vous employez le module Limiter comme outil de mastérisation sur des données préalablement enregistrées. Attribuez des valeurs plus élevées au paramètre Lookahead si vous souhaitez que l’effet de limitation soit appliqué avant que le niveau maximal soit atteint, créant ainsi une transition plus subtile.74 Chapitre 4 Dynamique Généralement, le module Limiter est le dernier outil à appliquer dans la chaîne de mastérisation d’un signal. Dans ce cas, il est utilisé pour augmenter le volume global du signal, de façon à ce qu’il atteigne le seuil de 0 dB mais ne le dépasse pas. Le module Limiter est conçu de telle sorte que, si les options Gain et Output Level sont toutes les deux définies sur 0 dB, il ne produit aucun effet (sur un signal normalisé). Si le signal doit être écrêté (ligne de gain rouge), le Limiter utilise ses réglages de base et réduit le niveau avant que l’écrêtage puisse se produire (en revanche, le Limiter ne peut pas « réparer » des données audio écrêtées lors de l’enregistrement). Multipressor Le module Multipressor (contraction de l’anglais « multi-band compressor » ou compresseur multibande) est un outil extrêmement polyvalent utilisé dans le domaine de la mastérisation audio. Il divise le signal entrant en différentes bandes de fréquence (entre une et quatre) et vous permet d’appliquer une compression à chacune de ces bandes de façon individuelle. Une fois la compression appliquée, les bandes sont regroupées en un signal de sortie unique. La compression séparée de différentes bandes de fréquence présente l’avantage suivant : vous pouvez appliquer une compression plus importante aux bandes qui le nécessitent, sans pour autant produire l’effet de « pompage » souvent lié aux compressions importantes. Grâce au Multipressor, vous pouvez appliquer des ratios de compression plus importants sur des bandes de fréquence spécifiques et obtenir ainsi un volume moyen plus élevé sans causer d’effets secondaires audibles. Une hausse du volume global peut entraîner une augmentation spectaculaire du bruit de fond existant. Chaque bande de fréquence fait l’objet d’une expansion vers le bas, qui vous permet de réduire ce bruit, voire même de le supprimer. L’expansion vers le bas vient en fait compléter le travail de la compression : alors que le compresseur réduit la plage dynamique des niveaux de volume les plus élevés, l’expandeur vers le bas accroît la plage dynamique des niveaux de volume les plus faibles. Avec l’expansion vers le bas, le niveau du signal est réduit lorsqu’il passe en dessous du seuil fixé. Cette fonctionnalité est semblable à une porte de bruit, mais au lieu de couper simplement le son, elle atténue progressivement le volume au moyen d’un ratio ajustable.Chapitre 4 Dynamique 75 Paramètres du module Multipressor Les paramètres présents dans la fenêtre Multipressor sont répartis en trois catégories principales : la section de l’écran graphique située sur la partie supérieure, l’ensemble de contrôles de chaque bande de fréquence sur la partie inférieure, et les paramètres de sortie situés à droite. Section de l’écran graphique  Écran Graphic : chaque bande de fréquence est représentée sous forme de graphique. L’importance du changement de gain à partir de 0 dB est illustrée sur le graphique par les barres bleues. Le numéro des bandes actives apparaît au centre de cette zone. Vous pouvez ajuster chaque bande de fréquence individuellement des façons suivantes :  Faites glisser la barre horizontale vers le haut ou vers le bas pour ajuster la compensation de gain de la bande concernée.  Faites glisser les bordures verticales vers la gauche ou vers la droite pour définir les fréquences de croisement de cette bande (ce qui a pour effet d’ajuster sa plage de fréquences).  Champs Crossover : définissent la fréquence de croisement entre deux bandes adjacentes.  Champs Gain Make-up : déterminent l’importance de la compensation de gain pour chaque bande.76 Chapitre 4 Dynamique Section des bandes de fréquence Juste en dessous de la zone graphique se trouvent des champs de valeur et d’autres paramètres qui permettent de contrôler chaque bande de fréquence :  Champs Compr Thrsh (abréviation de Compression Threshold) : définissent le seuil de compression de la bande sélectionnée. Si vous attribuez la valeur 0 dB à ce paramètre, la bande ne fera l’objet d’aucune compression.  Champs Compr Ratio (abréviation de Compression Ratio) : définissent le ratio de compression de la bande sélectionnée. Si vous attribuez la valeur 1:1 dB à ce paramètre, la bande ne fera l’objet d’aucune compression.  Champs Expnd Thrsh (abréviation d’Expansion Threshold) : définissent le seuil d’expansion de la bande sélectionnée. Si vous attribuez à ce paramètre sa valeur minimale (–50 dB), seuls les signaux passant en dessous de ce niveau feront l’objet d’une expansion.  Champs Expnd Ratio (abréviation d’Expansion Ratio) : définissent le ratio d’expansion de la bande sélectionnée.  Champs Expnd Reduct (abréviation d’Expansion Reduction) : définissent le degré d’expansion vers le bas pour la bande sélectionnée.  Champs Peak/RMS : entrez une valeur plus faible pour une détection des crêtes plus courte ou une valeur plus élevée pour une détection RMS (en millisecondes).  Champs Attack : déterminent le délai qui s’écoule (en millisecondes) entre le moment où le signal excède le seuil fixé et celui où la compression commence pour la bande sélectionnée.  Champs Release : déterminent le délai nécessaire (en millisecondes) entre le moment où le signal repasse en dessous du seuil fixé et celui où la compression s’arrête pour la bande sélectionnée.  Boutons Band on/off : à chaque bande correspond un bouton (numéroté de 1 à 4). Cliquez sur ce bouton pour activer la bande (il devient alors bleu clair et la bande apparaît dans la zone graphique au-dessus). Cliquez à nouveau sur le bouton pour désactiver la bande.  Boutons Bypass : activez ces boutons pour contourner la bande de fréquence sélectionnée.  Boutons Solo : activez ces boutons pour lancer la lecture solo de la bande de fréquence sélectionnée.  Level meters : la barre bleu clair sur la gauche indique le niveau d’entrée, la barre bleu foncé sur la droite indique le niveau de sortie. Faites glisser « l’encoche » triangulaire supérieure pour ajuster le seuil de compression (Compr Thrsh), puis procédez de la même manière avec l’encoche triangulaire inférieure pour ajuster le seuil d’expansion (Expnd Thrsh). Faites glisser les deux encoches pour les déplacer.Chapitre 4 Dynamique 77 Paramètres Output  Menu local Auto Gain : contrôle si le Multipressor définit le traitement global du signal sur 0 dB, augmentant ainsi le volume de sortie (On), ou s’il produit une compression plus « standard », suite à laquelle les bandes compressées sont atténuées en fonction du degré de réduction appliqué à la plage dynamique (Off).  Champ de valeur Lookahead : indique dans quelle mesure le processeur anticipe les données audio, afin de réagir au plus vite aux volumes de crêtes et garantir une transition en douceur.  Curseur Out Gain : définit le gain global en sortie.  Level meter : affiche le niveau de sortie global. Utilisation du module Multipressor Dans la zone graphique, les barres bleues représentent le changement de gain réel, et pas seulement la réduction de gain comme dans un compresseur standard. La valeur du changement de gain affiché correspond à la somme des éléments suivants : réduction de compression, réduction d’expansion, compensation de gain auto et compensation de gain. Paramètres de compression Les paramètres Compression Threshold et Compression Ratio constituent les éléments essentiels pour le contrôle de la compression. Dans la plupart des cas, les combinaisons les plus utiles de ces deux paramètres sont soit une valeur Compression Threshold faible avec une valeur Compression Ratio faible, soit une valeur Compression Threshold élevée avec une valeur Compression Ratio élevée. Paramètres d’expansion vers le bas Les paramètres Expansion Threshold, Expansion Ratio et Expansion Reduction constituent les éléments essentiels pour le contrôle de l’expansion vers le bas. Ils déterminent la force de l’expansion applicable à la plage que vous souhaitez étendre. Paramètres Peak/RMS, Attack et Release Le choix des paramètres Peak (0 ms, valeur minimale) et RMS (Root Meantime Square, 200 ms, valeur maximale) dépend du type de signal à compresser. Un réglage de détection Peak extrêmement bas est idéal pour la compression de crêtes courtes et abruptes de faible puissance, ce qui est très rare en musique. La méthode de détection RMS mesure la puissance des données audio au fil du temps et a donc une approche beaucoup plus musicale. Cela vient du fait que l’oreille humaine est plus réactive à la puissance globale d’un signal qu’à des crêtes isolées. Il est recommandé de définir ce réglage sur une position centrale pour la plupart des applications.78 Chapitre 4 Dynamique Paramètres de sortie Le curseur Out Gain détermine le niveau de sortie global. Attribuez des valeurs plus élevées au paramètre Lookahead lorsque les champs Peak/RMS ont eux aussi des valeurs élevées (davantage portées vers la méthode RMS). Lorsque la paramètre Auto Gain est sur On, il définit le traitement global sur 0 dB, augmentant ainsi le volume du signal de sortie. Noise Gate Le module Noise Gate est généralement utilisé pour supprimer les bruits indésirables audibles lorsque le niveau du signal audio est faible. Vous pouvez l’utiliser, entre autres, pour supprimer le bruit de fond, la diaphonie causée par d’autres sources de signal ou encore le bourdonnement perceptible lorsque le volume est bas. Voici comment fonctionne le Noise Gate : les signaux situés au-dessus du seuil fixé sont autorisés à passer sans être altérés, alors que les signaux situés en dessous de ce seuil sont réduits. Cela vous permet de supprimer les portions du signal dont le niveau est le plus faible tout en autorisant le passage des sections audio que vous souhaitez conserver. Paramètres du module Noise Gate Paramètres principaux  Curseur et champ Threshold : définissent le niveau (en décibels) en dessous duquel le signal doit être réduit.  Curseur et champ Reduction : déterminent le degré de réduction du signal.  Potentiomètre et champ Attack : déterminent le temps nécessaire pour que la porte soit entièrement ouverte à partir du moment où le signal excède le seuil fixé.  Potentiomètre et champ Hold : déterminent combien de temps la porte reste ouverte une fois que le signal est repassé en dessous du seuil.  Potentiomètre et champ Release : déterminent le temps nécessaire pour que la porte soit entièrement refermée une fois que le signal est repassé en dessous du seuil.Chapitre 4 Dynamique 79  Curseur et champ Hysteresis : définissent l’écart (en décibels) entre les valeurs de seuil qui entraînent l’ouverture et la fermeture de la porte, afin d’éviter que celle-ci ne s’ouvre ou ne se referme trop rapidement lorsque le signal d’entrée est proche du seuil.  Champ et curseur Lookahead : déterminent la portée (en millisecondes) de l’analyse effectuée par la porte de bruit sur le signal. Paramètres d’entrée latérale  Bouton Monitor : activez ce bouton pour afficher un aperçu du signal d’entrée latérale, y compris l’effet des filtres High Cut et Low Cut.  Curseur et champ High Cut : définissent la fréquence de coupure supérieure associée au signal d’entrée latérale.  Curseur et champ Low Cut : définissent la fréquence de coupure inférieure associée au signal d’entrée latérale. Lorsque aucune entrée latérale externe n’est sélectionnée, le signal d’entrée est utilisé comme entrée latérale. Utilisation du module Noise Gate Le plus souvent, régler le curseur Reduction sur la valeur la plus basse possible permet de s’assurer que les sons situés en dessous du seuil fixé seront intégralement supprimés. Si vous optez pour une valeur plus élevée, les sons faibles seront atténués mais ils seront toujours autorisés à passer. Vous pouvez également régler le curseur Reduction sur une valeur supérieure à 0 (zéro) afin d’amplifier le signal de 20 dB maximum. Cette solution est utile pour les effets d’atténuation. Les trois potentiomètres rotatifs Attack, Hold et Release permettent de modifier la réponse dynamique du Noise Gate. Si vous souhaitez que la porte s’ouvre très rapidement, par exemple pour les signaux percussifs tels que la batterie, réglez le potentiomètre Attack sur une valeur plus faible. Pour les autres sons (cordes, par exemple), dont le signal augmente plus progressivement, attribuez une valeur plus élevée au paramètre Attack afin d’obtenir un effet plus naturel. De même, lorsque vous utilisez des signaux dont le volume diminue progressivement ou ayant une queue de réverbération plus longue, réglez le potentiomètre Release sur une valeur plus élevée pour que le volume du signal augmente de façon naturelle. Le potentiomètre Hold détermine la durée minimale pendant laquelle la porte reste ouverte. Les changements brusques (appelés « broutement ») dus à une ouverture et une fermeture trop rapides du Noise Gate sont ainsi évités. 80 Chapitre 4 Dynamique Le curseur Hysteresis permet lui aussi d’éviter le broutement, sans qu’il soit nécessaire de définir une durée de maintien (Hold) minimale. Il vous permet de définir l’intervalle entre les valeurs de seuil d’ouverture et de fermeture du Noise Gate, ce qui est particulièrement utile lorsque le niveau du signal « oscille » autour du seuil, c’est-à-dire qu’il fluctue légèrement mais rapidement. Suite à ce phénomène, le Noise Gate ne cesse de s’activer et se désactiver, d’où cet effet de broutement indésirable. À l’aide du curseur Hysteresis, vous pouvez configurer le Noise Gate pour qu’il s’ouvre au niveau du seuil et qu’il reste ouvert tant que le niveau ne passe pas en dessous d’un autre niveau plus faible. Tant que l’écart entre ces deux valeurs est suffisamment important pour contenir le niveau fluctuant du signal entrant, le Noise Gate peut fonctionner sans provoquer de broutement. Cette valeur est toujours négative et, de manière générale, une valeur de 6 dB constitue une bonne base de départ. Parfois, il peut arriver que les niveaux du signal que vous souhaitez conserver et le niveau de bruit soient si proches qu’il est difficile de les isoler. Par exemple, si vous enregistrez un morceau de batterie et utilisez le Noise Gate pour isoler le son de la grosse caisse, il est fort possible que la charleston entraîne elle aussi l’ouverture de la porte. Pour résoudre ce genre de situation, vous pouvez utiliser les commandes Sidechain pour isoler le signal souhaité à l’aide des filtres High Cut et Low Cut. Pour utiliser les filtres Sidechain, cliquez sur le bouton Monitor pour activer le monitoring. Vous pouvez alors entendre l’impact des filtres High Cut et Low Cut sur le signal entrant. Faites glisser les curseurs High Cut et Low Cut pour régler, respectivement, les fréquences au-delà et en deça desquelles le signal doit être filtré. Ces filtres ne laissent passer que les crêtes de signal les plus élevées. Dans notre exemple, vous pourriez supprimer le signal de la charleston, dont la fréquence est plus élevée, à l’aide du filtre High Cut, puis autoriser le passage du signal de la grosse caisse. Pour définir plus facilement un niveau de seuil adapté, désactivez le monitoring. Silver Compressor Le module Silver Compressor est une version simplifiée du Compressor. Il possède moins de paramètres et nécessite un processeur moins puissant. Paramètres du module Silver CompressorChapitre 4 Dynamique 81  Écran Gain Reduction : indique le degré de compression appliqué au fur et à mesure de la lecture des données audio.  Curseur et champ Threshold : définissent le seuil associé au module Compressor (niveau au-delà duquel le signal est réduit).  Potentiomètre et champ Attack : déterminent le temps d’attaque (temps que met le compresseur à réagir lorsque le signal excède le seuil fixé).  Potentiomètre et champ Release : déterminent le temps de relâchement (temps que met le compresseur pour arrêter de réduire le signal une fois que celui-ci est repassé en dessous du seuil fixé).  Curseur et champ Ratio : définissent le ratio de compression (selon lequel le signal est réduit lorsqu’il dépasse le seuil fixé). Utilisation du module Silver Compressor Les paramètres du Silver Compressor fonctionnent de la même façon que ceux du Compressor. Pour plus d’informations, reportez-vous à la section « Compressor » à la page 62. Silver Gate Le module Silver Gate est une version simplifiée du Noise Gate. Il possède moins de paramètres et nécessite un processeur moins puissant. Paramètres du module Silver Gate  Champ et curseur Lookahead : déterminent la portée (en millisecondes) de l’analyse effectuée par la porte de bruit sur le signal.  Curseur et champ Threshold : définissent le niveau (en décibels) en dessous duquel le signal doit être réduit.  Potentiomètre et champ Attack : déterminent le temps nécessaire pour que la porte soit entièrement ouverte à partir du moment où le signal excède le seuil fixé.  Potentiomètre et champ Hold : déterminent combien de temps la porte reste ouverte une fois que le signal est repassé en dessous du seuil.  Potentiomètre et champ Release : déterminent le temps nécessaire pour que la porte soit entièrement refermée une fois que le signal est repassé en dessous du seuil.Utilisation du module Silver Gate Les paramètres du Silver Gate fonctionnent de la même façon que ceux du Noise Gate. Pour plus d’informations, reportez-vous à la section « Noise Gate » à la page 78. Surround Compressor Le module Surround Compressor, basé sur le Compressor, est particulièrement adapté à la compression de mixages surround complets. C’est une fois inséré dans une sortie surround ou sur des canaux et des bus transportant des données audio multicanal qu’il démontre toute son utilité. Vous pouvez ajuster le ratio de compression, le point de seuil, l’attaque et le relâchement des deux canaux principaux et du canal LFE. Ces trois canaux incluent un limiteur intégré. En outre, vous pouvez définir le seuil et le niveau de sortie de chaque canal de façon individuelle. Vous pouvez également relier les canaux en les assignant à l’un des trois groupes. Lorsque vous ajustez le seuil ou le paramètre de sortie de l’un des canaux assignés à un groupe, ce paramètre est ajusté de la même façon pour tous les canaux assignés à ce groupe. Paramètres du module Surround Compressor Le Surround Compressor se divise en trois sections : la section Link, située dans la partie supérieure, contient un ensemble de menus au moyen desquels vous pouvez assigner chaque canal à un groupe. La section Main contient les commandes communes à tous les canaux principaux, ainsi que les commandes de seuil et de sortie de chaque canal. La section LFE, située en bas à droite, contient des commandes distinctes, propres au canal LFE.Chapitre 4 Dynamique 83  Curseur et champ Circuit Type : permettent de sélectionner le type de circuit émulé par le module Compressor. Les options disponibles sont Platinum, Classic A_R, Classic A_U, VCA, FET et Opto (optique).  Menu local Detection : permettent d’indiquer si le Surround Compressor utilise la valeur maximale des différents signaux de détection (Max) ou bien la somme de tous ces signaux (Sum) pour déterminer si le signal est au-dessus ou en dessous du seuil. Section Link  Menus locaux Grp. (Group) : pour chaque canal, permettent d’indique si le canal fait partie du groupe A, B ou C ou s’il n’appartient à aucun groupe (–). Si vous déplacez le curseur Threshold ou Output Level d’un canal assigné à un groupe, les curseurs de tous les canaux assignés à ce groupe se déplacent également.  Boutons Byp (Bypass) : cliquez sur l’un de ces boutons pour contourner le canal associé. Section Main  Curseur et champ Ratio : définissent le ratio selon lequel le signal est réduit lorsqu’il dépasse le seuil fixé.  Potentiomètre Knee : déterminent si le signal est compressé immédiatement ou de façon progressive lorsque son niveau est proche du seuil.  Potentiomètre Attack : détermine le temps nécessaire pour parvenir à une compression intégrale à partir du moment où le signal excède le seuil.  Potentiomètre Release : détermine le temps nécessaire pour revenir à une compression nulle à partir du moment où le signal repasse en dessous du seuil.  Bouton Auto : lorsque ce bouton est sélectionné, le temps de relâchement s’ajuste de façon dynamique en fonction des données audio.  Bouton Limiter : active ou désactive la limitation pour les canaux principaux.  Potentiomètre Threshold : définit le seuil pris en compte par le limiteur sur les canaux principaux.  Curseurs Main Compressor Threshold : définissent le seuil (niveau au-delà duquel le signal est réduit) pour chaque canal.  Commandes Main Output Levels : définissent le niveau de sortie de chaque canal.84 Chapitre 4 Dynamique Section LFE  Curseur et champ Ratio : définissent le ratio de compression du canal LFE.  Potentiomètre Knee : définit le point de seuil du canal LFE.  Potentiomètre Attack : définit le temps d’attaque du canal LFE.  Potentiomètre Release : définit le temps de relâchement du canal LFE.  Bouton Auto : lorsque ce bouton est sélectionné, le temps de relâchement s’adapte automatiquement au signal audio.  Bouton Limiter : active ou désactive la limitation pour le canal LFE.  Potentiomètre Threshold : définit le seuil pris en compte par le limiteur sur le canal LFE. Utilisation du module Surround Compressor À l’aide des commandes Link, vous pouvez assigner chaque canal individuellement à l’un des trois groupes (A, B ou C). Lorsque vous ajustez le curseur Threshold ou Output Level de l’un des canaux assignés à un groupe, les curseurs de tous les canaux de ce groupe sont ajustés de la même façon. Par ailleurs, si vous cliquez sur le bouton Bypass d’un canal groupé, tous les canaux du groupe sont contournés. Vous pouvez provisoirement « libérer » un canal en appuyant sur les touches Commande et Option et en les maintenant enfoncées tout en déplaçant le curseur Threshold ou Output Level du canal en question. Lorsque vous déplacez l’un des curseurs sans appuyer sur les touches Commande-Option, les canaux bougent simultanément, en gardant leurs positions relatives. Cela vous permet de définir des réglages de seuil indépendants tout en conservant le lien de détection d’entrée latérale nécessaire pour obtenir une image surround stable.5 85 5 Égalisation L’égalisation (ou EQ, abréviation du terme anglais « Equalization ») vous permet de modeler le son de vos« données audio en modifiant le niveau de bandes de fréquences spécifiques. Il s’agit de l’un des effets audio les plus utilisés, que ce soit pour des projets musicaux ou lors d’un travail de postproduction vidéo. Vous pouvez utiliser l’égalisation pour modeler le son d’un fichier audio, d’une piste ou d’un projet en ajustant des fréquences ou des plages de fréquences spécifiques. Grâce à l’égalisation, vous pouvez apporter au son de vos projets des modifications plus ou moins flagrantes. Les effets d’égalisation incluent divers filtres monobandes et égaliseurs multibandes. Tous les effets d’égalisation utilisent des filtres dont le rôle est de permettre à certaines fréquences de passer sans être altérées, tandis que d’autres fréquences seront augmentées ou diminuées (on parle également d’amplification ou de réduction des fréquences). Un égaliseur peut servir d’outil global capable d’amplifier ou de réduire une plage de fréquences importante ; certains (en particulier les égaliseurs paramétriques et multibandes) peuvent être utilisés davantage pour un travail de précision. Égaliseurs monobandes Les effets d’égalisation les plus simples sont obtenus à l’aide d’égaliseurs monobandes, qui comprennent des égaliseurs coupe-haut et coupe-bas, passe-haut et passe-bas, à plateau et paramétriques.  Un égaliseur Low Cut (coupe-bas) atténue uniquement les fréquences inférieures à une fréquence donnée, appelée fréquence de coupure, d’un nombre fixe de décibels par octave, appelé pente. Un égaliseur High Cut (coupe-haut) atténue uniquement les fréquences supérieures à la fréquence de coupure, selon une pente fixe.  Un égaliseur Low Pass (passe-bas) atténue les fréquences supérieures à la fréquence de coupure, alors qu’un égaliseur High Pass (passe-haut) diminue les fréquences inférieures à cette fréquence de coupure. En outre, vous pouvez contrôler la pente du filtre (la vitesse avec laquelle les fréquences au-delà de la coupure sont atténuées) à l’aide du paramètre Order.86 Chapitre 5 Égalisation  Un égaliseur High ou Low Shelving (à plateau de graves ou d’aigus) vous permet de définir la fréquence de coupure et de contrôler le gain (degré d’amplification ou de réduction), vous autorisant ainsi à modifier la valeur de ce gain selon une valeur fixe et non en fonction d’une pente.  Un égaliseur paramétrique amplifie ou réduit toutes les fréquences proches de la fréquence centrale (qu’elles soient inférieures ou supérieures à cette dernière). Vous pouvez définir la fréquence centrale, ainsi que la bande passante ou Q, ce qui détermine l’étendue de la plage de fréquences affectée autour de la fréquence centrale. Égaliseurs multibandes Les égaliseurs multibandes vous permettent de contrôler un ensemble de filtres qui, réunis, couvrent une grande partie du spectre de fréquences. Sur les égaliseurs multibandes, vous pouvez définir la fréquence, la bande passante et le facteur Q de chaque bande de façon individuelle. Grâce à un égaliseur multibande (tel que le Channel EQ, le Fat EQ ou le Linear Phase EQ), vous pouvez modeler le son de toute source audio de façon très élaborée. Les égaliseurs multibandes sont tout aussi utiles pour mettre en forme le son d’une piste individuelle que pour modeler le son d’un mixage global. Les sections suivantes décrivent les différents effets fournis avec Logic Studio.  « Channel EQ » à la page 87  « DJ EQ » à la page 91  « Fat EQ » à la page 91  « Linear Phase EQ » à la page 93  « Match EQ » à la page 94  « Égaliseurs monobandes » à la page 100  « High Cut et Low Cut Filter » à la page 100  « High Pass et Low Pass Filter » à la page 100  « High Shelving et Low Shelving EQ » à la page 100  « Égaliseurs paramétriques » à la page 100  « Silver EQ » à la page 101Chapitre 5 Égalisation 87 Channel EQ Le module Channel EQ est un égaliseur multibande extrêmement polyvalent. Il dispose de huit bandes de fréquence, incluant des filtres High Pass et Low Pass, des filtres High Shelving et Low Shelving et quatre bandes paramétriques flexibles. Il comprend également un analyseur FFT (Transformée de Fourier rapide) intégré, grâce auquel vous pouvez visualiser la courbe de fréquence des données audio à modifier et ainsi déterminer quelles portions du spectre de fréquences doivent être amplifiées ou réduites. Le Channel EQ peut être utilisé de diverses façons : pour modeler le son de pistes ou de fichiers audio individuels ou bien pour modeler la tonalité d’un mix global. Grâce à ses commandes graphiques et à l’Analyzer, il est très facile d’observer le signal audio et d’y apporter des ajustements en temps réel. Paramètres du module Channel EQ Sur le côté gauche de la fenêtre Channel EQ se trouvent le bouton Gain et les paramètres de l’Analyzer, tandis que la partie centrale de la fenêtre renferme l’écran graphique et les paramètres permettant de modeler chaque bande de l’égaliseur.  Curseur et champ Master Gain : définissent le niveau de sortie du signal. Après avoir amplifié ou réduit des bandes de fréquence individuelles, vous pouvez utiliser le curseur Master Gain pour ajuster le niveau de sortie.  Bouton Analyzer : permet d’activer ou de désactiver l’Analyzer.  Bouton Pre/Post EQ : lorsque le mode Analyzer est activé, ce bouton détermine si l’Analyzer doit afficher la courbe de fréquence avant ou après application de l’égalisation.  Menu local Resolution : permet de sélectionner la résolution des échantillons pour l’Analyzer. Les options suivantes sont disponibles : une résolution faible (1024 points), moyenne (2048 points) ou élevée (4096 points). 88 Chapitre 5 Égalisation Section de l’écran graphique  Boutons Band on/off : boutons situés au-dessus de l’écran graphique. Le fait de cliquer sur un bouton a pour effet d’activer ou de désactiver la bande correspondante. Chaque bouton est associé à une icône qui indique quel type d’égaliseur il utilise :  La bande 1 correspond à un filtre High Pass.  La bande 2 correspond à un filtre Low Shelving.  Les bandes 3 à 6 correspondent à des filtres paramétriques en cloche.  La bande 7 correspond à un filtre High Shelving.  La bande 8 correspond à un filtre Low Pass.  Écran graphique : affiche la courbe de chaque bande de l’égaliseur. Vous pouvez ajuster la fréquence de chaque bande en la faisant glisser vers la gauche ou vers la droite dans la section de l’écran associée à la bande concernée, puis ajuster le gain de chaque bande (à l’exception des bandes 1 et 8) en faisant glisser celle-ci vers le haut ou vers le bas au sein de sa section. L’écran reflète immédiatement les modifications apportées. Section Parameter Sous l’écran graphique se trouvent les commandes qui, d’une part, indiquent les réglages propres à chaque bande, d’autre part, vous permettent d’ajuster ces réglages.  Champs Frequency : permettent d’ajuster la fréquence de chaque bande.  Champs Gain/Slope : permettent d’ajuster la quantité de gain pour chaque bande. Pour les bandes 1 et 8, cette quantité modifie la pente du filtre.  Champs Q : permettent d’ajuster le « facteur Q » ou la résonance de chaque bande (plage de fréquences affectée autour de la fréquence centrale). Le paramètre Q des bandes 1 et 8 n’a aucun effet lorsque la pente est définie sur 6 dB/oct. Lorsque le paramètre Q des bandes 3 à 6 est défini sur une valeur très élevée (comme 100), ces filtres n’affectent qu’une bande de fréquence très étroite et peuvent être utilisés comme filtres de rupture.  Bouton Link : active le couplage Gain-Q, qui ajuste automatiquement le facteur Q (bande passante) lorsque vous augmentez ou réduisez le gain sur l’une des bandes de l’égaliseur, afin de préserver la bande passante perçue de la courbe en cloche. Si vous réglez le paramètre Gain-Q-Couple sur strong, la bande passante perçue est presque entièrement conservée, alors que les réglages light et medium permettent quelques modifications lors de l’augmentation ou de la réduction du gain. Les réglages asymétriques entraînent un couplage plus fort pour les valeurs de gain négatives que pour les valeurs positives, par conséquent la bande passante perçue est mieux préservée lorsque vous réduisez le gain plutôt que lorsque vous l’amplifiez. Notez que si vous lancez l’automatisation du paramètre Q avec un réglage Gain-Q-Couple différent, les valeurs réelles du facteur Q seront différentes de celles constatées lors de l’enregistrement de l’automatisation.Chapitre 5 Égalisation 89  Menu local Analyzer Mode (paramètre étendu) : permet de sélectionner la méthode Peak ou RMS.  Curseur et champ Analyzer Decay (paramètre étendu) : permettent d’ajuster le taux de chute (en dB par seconde) de la courbe de l’Analyzer (chute de crête en mode Peak ou chute moyenne en mode RMS)  Menu local Gain-Q Couple Strength (paramètre étendu) : permet de sélectionner le degré de couplage Gain-Q. Utilisation du module Channel EQ L’utilisation du Channel EQ dépend de vos données audio et de ce que vous souhaitez faire. Néanmoins, voici un flux de travaux utile et applicable à bon nombre de situations : lorsque le Channel EQ est réglé sur une réponse plane (aucune fréquence amplifiée ou réduite), activez l’Analyzer et lancez la lecture des données audio tout en observant l’écran graphique pour voir quelles portions du spectre de fréquences présentent des crêtes fréquentes et quelles portions gardent toujours un niveau bas. Notez en particulier les moments où le signal subit une distorsion ou un écrêtage. Ensuite, à l’aide de l’écran graphique ou des commandes Parameter, ajustez les bandes de fréquences comme vous le souhaitez pour obtenir le son recherché. Vous pouvez atténuer les fréquences écrêtées afin de réduire ou d’éliminer la distorsion et amplifier les zones calmes pour obtenir un son plus marqué. Ajustez la fréquence centrale des bandes 2 à 7 pour affecter une fréquence spécifique (une que vous souhaitez amplifier, telle que la note fondamentale de la musique, ou une que vous souhaitez éliminer, comme le bourdonnement ou tout autre bruit indésirable) ; ensuite, rétrécissez le facteur Q de sorte que seule une plage de fréquences étroite soit affectée ou élargissez-le pour modifier une plage plus large. Dans l’écran graphique, chaque bande de l’égaliseur apparaît avec une couleur différente. Vous pouvez ajuster la fréquence d’une bande dans le graphique en la faisant glisser horizontalement. Faites glisser la bande verticalement pour ajuster sa quantité de gain (pour les bandes 1 et 8, les valeurs de pente peuvent uniquement être modifiées dans la zone de paramètres, au-dessus de l’écran graphique). Chaque bande possède un point de pivot, représenté par un petit cercle sur la courbe, au niveau de la fréquence de la bande ; vous pouvez ajuster le facteur Q ou la largeur de la bande en faisant glisser ce point de pivot verticalement. Vous pouvez également ajuster l’échelle de décibels de l’écran graphique en faisant glisser verticalement le bord gauche ou droit de l’écran (où figurent les valeurs dB) lorsque l’Analyzer n’est pas activé. Lorsqu’il est activé et que vous faites glisser le bord gauche, l’échelle de dB linéaire est ajustée ; si vous faites glisser le bord droit, c’est l’échelle de dB de l’analyseur qui est ajustée.90 Chapitre 5 Égalisation Pour augmenter la résolution d’affichage de la courbe d’égalisation dans la zone la plus intéressante, voisine de la ligne du zéro, faites glisser vers le haut l’échelle de dB située sur le côté gauche de l’écran graphique. Faites-la glisser vers le bas pour réduire la résolution. La plage globale est toujours de ±30, mais les valeurs faibles sont plus faciles à reconnaître. Lorsque vous travaillez avec le Channel EQ, vous pouvez désactiver toutes les bandes que vous n’utilisez pas pour modeler le son. Les bandes inactives n’utilisent pas du tout les ressources de l’ordinateur. Utilisation de l’Analyzer Lorsque vous activez l’Analyzer, le module Channel EQ affiche une courbe en temps réel de tous les composants de fréquence du signal à mesure que les données audio sont lues. Cette courbe est superposée aux courbes d’égalisation que vous définissez, à l’aide d’une transformée de Fourier rapide (FFT). La courbe de l’Analyzer utilise la même échelle que les courbes d’égalisation, ce qui vous permet de reconnaître les fréquences importantes au sein des données audio et d’utiliser les courbes d’égalisation pour amplifier ou réduire ces fréquences. Dès que l’Analyzer est activé, vous pouvez modifier le paramètre Analyzer Top, qui modifie la mise à l’échelle de l’analyseur FFT, sur le côté droit de l’écran graphique. La zone visible représente une plage dynamique de 60 dB mais, si vous cliquez dessus et la faites glisser verticalement en maintenant le bouton de la souris enfoncé, vous pouvez régler la valeur maximale entre +20 dB et 40 dB. L’affichage de l’Analyzer est toujours linéaire en dB. Lorsque vous choisissez un paramètre Resolution dans le menu, n’oubliez pas que plus la résolution est élevée, plus l’ordinateur sera sollicité. Une résolution élevée est par exemple nécessaire lorsque vous avez besoin de résultats fiables dans les très basses fréquences. Les bandes dérivées de l’analyse FFT sont divisées conformément au principe linéaire de fréquence, ce qui signifie qu’il y a davantage de bandes dans les octaves aiguës que dans les octaves graves. Remarque : l’analyseur FFT sollicite davantage les ressources de l’ordinateur. En fait, la quantité de ressources nécessaire augmente de façon significative avec des résolutions plus élevées. Il est donc recommandé de désactiver l’Analyzer ou de fermer la fenêtre du Channel EQ lorsque vous lisez ou enregistrez le projet, après avoir défini les paramètres d’égalisation souhaités. Ainsi, une partie des ressources de l’ordinateur seront libérées pour d’autres tâches.Chapitre 5 Égalisation 91 DJ EQ Le module DJ EQ associe des filtres High et Low Shelving, chacun doté d’une fréquence fixe, et un égaliseur paramétrique pour lequel vous pouvez ajuster les paramètres Frequency, Gain et Q-Factor. L’une des caractéristiques spécifiques du DJ EQ est qu’il permet de réduire le gain des filtres jusqu’à –30 dB. Paramètres du module DJ EQ  Champ et curseur High Shelf : déterminent la quantité de gain pour le filtre High Shelving.  Champ et curseur Frequency : déterminent la fréquence centrale de l’égaliseur paramétrique.  Champ et curseur Q-Factor : déterminent la plage (bande passante) de l’égaliseur paramétrique.  Champ et curseur Gain : déterminent la quantité de gain pour l’égaliseur paramétrique.  Champ et curseur Low Shelf : déterminent la quantité de gain pour le filtre Low Shelving. Fat EQ Le module Fat EQ est un égaliseur multibande polyvalent pouvant posséder jusqu’à cinq bandes de fréquence individuelles. Vous pouvez utiliser le Fat EQ pour des pistes individuelles ou des mixages globaux. Le Fat EQ comprend un écran graphique illustrant les courbes d’égalisation, ainsi qu’un ensemble de paramètres pour chaque bande. Paramètres du module Fat EQ La partie principale de la fenêtre Fat EQ contient un écran graphique et une suite de sections renfermant les paramètres de chaque bande de fréquence. À droite de la section des paramètres figurent le curseur et le champ Master Gain. Section de l’écran graphique  Boutons Band Type : boutons situés au-dessus de l’écran graphique. Pour les bandes 1, 2, 4 et 5, cliquez sur l’une des paires de boutons pour sélectionner le type d’égaliseur associé à la bande correspondante.92 Chapitre 5 Égalisation  Pour la bande 1, cliquez sur le bouton de filtre High Pass ou Low Shelving.  Pour la bande 2, cliquez sur le bouton de filtre paramétrique ou Low Shelving.  La bande 3 agit toujours comme une bande d’égaliseur paramétrique (cliquez sur le bouton correspondant pour l’activer ou la désactiver).  Pour la bande 4, cliquez sur le bouton de filtre paramétrique ou High Shelving.  Pour la bande 5, cliquez sur le bouton de filtre Low Pass ou High Shelving.  Écran graphique : affiche la courbe d’égalisation de chaque bande de fréquence. Lorsque vous ajustez les réglages de chaque bande à l’aide des commandes de la section Parameter, l’écran reflète immédiatement les modifications apportées. Section Parameter Sous l’écran graphique se trouvent les commandes qui, d’une part, indiquent les réglages propres à chaque bande, d’autre part, vous permettent d’ajuster ces réglages.  Champs Frequency : déterminent la fréquence de chaque bande.  Potentiomètres Gain : déterminent la quantité de gain pour chaque bande.  Champs Q/Order : déterminent le facteur Q ou la bande passante de chaque bande (plage de fréquences affectée autour de la fréquence centrale). Pour les bandes 1 et 5, ces réglages modifient la pente du filtre.  Boutons Band on/off : cliquez sur un bouton numéroté pour activer ou désactiver la bande correspondante. Les bandes inactives n’utilisent pas du tout les ressources de l’ordinateur. Section Master Gain  Curseur et champ Master Gain : éléments situés à droite de la section Parameter qui définissent le niveau de sortie du signal. Après avoir amplifié ou réduit des bandes de fréquence, vous pouvez utiliser le curseur Master Gain pour ajuster le niveau de sortie. Utilisation du module Fat EQ Les icônes situées au-dessus de l’écran graphique vous permettent de changer de type d’égaliseur pour chaque bande, à l’exception de la bande 3, qui agit toujours comme un filtre en cloche intégralement paramétrique. Vous pouvez utiliser les commandes de la section Parameter pour régler la fréquence, le gain et le facteur Q de chaque bande, ainsi que pour activer ou désactiver chacune des bandes. Si vous optez pour des valeurs Q faibles, l’égaliseur couvre une plage de fréquences plus large, alors qu’avec des valeurs Q élevées, l’effet de la bande d’égalisation est limité à une plage de fréquences très étroite. N’oubliez pas que la valeur Q peut avoir un impact significatif sur le niveau d’audibilité de vos modifications :si vous travaillez avec une bande de fréquence étroite, vous devrez généralement l’amplifier ou la réduire de façon plus radicale pour constater une différence.Chapitre 5 Égalisation 93 Linear Phase EQ En apparence, le module de grande qualité Linear Phase EQ est très semblable au Channel EQ, puisqu’il partage avec lui les mêmes paramètres et la même disposition à huit bandes. Néanmoins, le Linear Phase EQ utilise une technologie sous-jacente différente, qui préserve intégralement la phase du signal audio (même lorsque vous appliquez les courbes d’égalisation les plus bizarres aux éléments transitoires les plus marqués). Le Linear Phase EQ nécessite davantage de ressources que le Channel EQ et introduit beaucoup plus de latence. Par conséquent, il est vivement recommandé d’utiliser ce module pour la mastérisation de données audio précédemment enregistrées. Ne l’utilisez pas pendant que vous jouez d’un instrument en direct, par exemple. La fonction de compensation de la latence fournie par Logic Pro peut également être utile lorsque vous utilisez ce module. Paramètres du module Linear Phase EQ Les paramètres du Linear Phase EQ sont les mêmes que ceux du Channel EQ. Pour en savoir plus sur les paramètres du module Channel EQ, reportez-vous à la section « Paramètres du module Channel EQ » à la page 87. Utilisation du module Linear Phase EQ Là encore, le fonctionnement du module Linear Phase EQ est semblable à celui du Channel EQ. Pour en savoir plus, reportez-vous à la section « Menu local Gain-Q Couple Strength (paramètre étendu) : permet de sélectionner le degré de couplage Gain-Q. » à la page 89. Dans la mesure où les paramètres du Channel EQ et du Linear Phase EQ sont quasiment identiques, vous pouvez parfaitement copier les réglages de l’un pour les utiliser dans l’autre. Dans Logic Pro, si vous remplacez un effet Channel EQ par un effet Linear Phase EQ sur le même emplacement (et inversement), les réglages sont directement transférés vers le nouvel égaliseur. Il n’existe qu’une différence entre ces deux modules : le Linear Phase EQ utilise une quantité fixe de ressources de l’ordinateur, quel que soit le nombre de bandes actives.94 Chapitre 5 Égalisation Match EQ Le module Match EQ vous permet d’enregistrer le spectre de fréquences moyen d’un fichier audio sous la forme d’un modèle, puis d’appliquer ce modèle à votre projet de sorte que ce dernier adopte lui aussi le spectre du fichier d’origine. À l’aide du Match EQ, vous pouvez homogénéiser le son de différents morceaux que vous souhaitez inclure dans un album ou doter vos propres projets d’un « son de référence » tiré d’un enregistrement source. En plus d’adapter le spectre de fréquences du projet à celui de l’égaliseur du fichier d’origine, vous pouvez également modifier manuellement la courbe de filtre avant de l’appliquer à votre projet. Remarque : si Match EQ permet de faire correspondre la courbe de fréquences de deux signaux audio d’un point de vue acoustique, il n’intervient pas du tout sur leur dynamique. Paramètres du module Match EQ Partie gauche  Bouton Analyzer : active ou désactive la fonction Analyzer. Remarque : si vous désactivez l’Analyzer, vous libérez des ressources pour les autres applications.  Bouton Position : indique si l’Analyzer étudie le signal avant que la courbe de filtre soit appliquée (Pre) ou après (Post).  Menu local View : permet de choisir quelles informations apparaissent sur l’écran graphique. Les options suivantes sont disponibles :  Automatic : affiche automatiquement les informations relatives à la fonction en cours, déterminée par les boutons sélectionnés au-dessus de l’écran graphique.  Template : affiche la courbe de fréquence du fichier source identifié comme modèle (courbe affichée en rouge).  Current Material : affiche la courbe de fréquence des données audio identifiées comme étant le morceau actif (piste sur laquelle l’effet Match EQ est appliqué ou bien fichier ou modèle de réglages de module que vous avez chargé) ; cette courbe est affichée en vert.  Filter : affiche la courbe de filtre créée lors de l’homogénéisation du modèle et du morceau en cours (courbe affichée en jaune).Chapitre 5 Égalisation 95  Bouton Format : indique si l’Analyzer affiche les canaux audio au moyen de courbes distinctes (L&R pour les canaux stéréo, All Cha pour les canaux surround) ou s’il affiche le niveau maximal cumulé (LR Max pour les canaux stéréo, Cha Max pour les canaux surround).  Bouton Select : cliquez sur l’un de ces boutons pour contrôler si les modifications apportées à la courbe de filtre suite à son homogénéisation avec le morceau en cours doivent être appliquées uniquement au canal de gauche (L), au canal de droite (R) ou aux deux canaux (L+R).  Menu Select (non illustré) : lorsque vous utilisez une instance surround du module Match EQ, les boutons Select sont remplacés par un menu, à partir duquel vous pouvez sélectionner soit un canal individuel pour les modifications apportées à la courbe de filtre, soit l’ensemble des canaux (All).  Curseur Channel Link : affine les réglages définis à l’aide des boutons ou du menu Select. Si ce curseur est réglé sur 1.0, tous les canaux (gauche et droite pour des données stéréo, tous les canaux pour un fichier surround) sont représentés par une courbe d’égalisation commune. Si vous le réglez sur 0.0 (la valeur minimale), une courbe de filtre séparée est affichée pour chaque canal ; cette courbe peut être sélectionnée à l’aide des boutons ou du menu Select. Les réglages compris entre 0.0 et 1.0 vous permettent de fusionner ces valeurs, de sorte que les modifications que vous avez apportées aux courbes de filtre sont transférées vers chaque canal, en fonction du réglage défini. Remarque : les paramètres View, Select et Channel Link sont désactivés lorsque vous utilisez l’effet Match EQ sur un canal mono.  LFE Handling (paramètre étendu) : dans des instances Surround, les boutons d’option LFE Handling vous permettent de traiter ou de contourner le canal LFE. Section centrale  Écran graphique : affiche la courbe de filtre créée lors de l’homogénéisation du modèle et du morceau en cours. Vous pouvez modifier cette courbe de filtre (reportez-vous à la section « Modification de la courbe de filtre »).  Bouton Template Learn : cliquez sur ce bouton pour lancer le processus d’identification du spectre de fréquences du fichier source. Cliquez à nouveau dessus pour arrêter le processus.  Bouton Current Material Learn : cliquez sur ce bouton pour lancer le processus d’identification du spectre de fréquences du projet que vous souhaitez homogénéiser avec le fichier source. Cliquez à nouveau dessus pour arrêter le processus.  Bouton Current Material Match : homogénéise le spectre de fréquences du morceau en cours avec celui du fichier modèle (source).96 Chapitre 5 Égalisation Partie droite  Bouton Phase : détermine si le traitement modifie la phase du signal (Minimal) ou s’il en est empêché (Linear). Le réglage Linear augmente la latence, tandis que le réglage Minimal permet d’avoir des temps de latence moins importants.  Curseur et champ Apply : modifie l’effet de la courbe de filtre sur le signal. Les valeurs comprises entre 101 % et 200 % amplifient cet effet, les valeurs comprises entre 1 % et 99 % le réduisent et les valeurs comprises entre –1 % et –100 % inversent les crê- tes et les creux de la courbe de filtre. Une valeur de 100 % n’entraîne aucune modification de la courbe de filtre.  Curseur et champ Smoothing : détermine le degré de lissage de la courbe de filtre. Avec une valeur de 0.0, la courbe de filtre reste inchangée. Avec toute autre valeur, la courbe de filtre est lissée selon une bande passante constante, déterminée par la valeur définie en demi-tons. Par exemple, une valeur de 1.0 signifie que le lissage utilise une bande passante d’un demi-ton. Une valeur de 4.0 produit une bande passante de lissage de quatre demi-tons (une tierce majeure), une valeur de 12.0 produit une bande passante d’une octave, et ainsi de suite. Remarque : le lissage n’a pas d’incidence sur les modifications que vous apportez manuellement à la courbe de filtre.  Menu local Fade Extremes (paramètres étendus) : sélectionnez On pour lisser la courbe de filtre au niveau des extrêmes graves et aigus du spectre de fréquences. Utilisation du module Match EQ Le module Match EQ est un égaliseur qui analyse ou identifie le spectre de fréquences d’un signal audio, tel qu’un fichier audio, un signal d’entrée de piste ou un modèle. Vous pouvez également charger un fichier de réglages de module précédemment enregistré ou importer les réglages d’une autre instance Match EQ en faisant un copier-coller.